Författare

Vesa Annala är intresserad av de stora livs frågorna – sanningen om verkligheten, om livet, om ursprunget, om historian, om människan, om Gud, om Jesus, om Bibeln, osv. Författare och föreläsare inom apologetiska ämnen.

Om inlägget

av Publicerat: 28 september 2016Ämnen: Bibeln, Vetenskap och tro, Moral1 kommentarEtiketter: , , , , , 2507 ord13 minuters läsningvisningar: 112

Dela inlägget!

Wikipedias kritik av kristendomen

Jag ska här ta upp en kritisk artikel om den kristna tron som återfinns i Wikipedia. I artikeln delas kritiken i tre block; ”Vetenskapssyn”,  ”Etik” och ”Kritik av inkonsekvenser i de kanoniska texterna och läran”. Jag ska bara kortfattat kommentera varje block för sig.

”Vetenskapssyn”


I artikeln hävdas att ”kristendomens syn på vetenskap och … kristen doktrin har hindrat utvecklingen av ny kunskap.” Här ger artikeln en helt fel bild av relationen mellan den moderna (experimentella) vetenskapen och kristen tro. Artikeln visar också en total brist på historiskt perspektiv.

För det första är det ett historiskt faktum att den moderna empiriska vetenskapen uppstod inom den kristna kyrkan. Under den sena medeltiden uppstår universitetsväsendet, den kanske viktigaste institutionen där vetenskapen kommer att få en central plats. Vid denna tid återupptäckte man också Aristoteles skrifter. Den moderna vetenskapen har därmed två idékällor som den byggde vidare på, Aristoteles och Bibeln. Båda källorna har åtminstone en gemensam nämnare: teleologi. Levande organismer ger uttryck för design. Aristoteles begränsade design till levande organismer.[i]De bibliska texterna talar om en allomfattande design.

Alla den moderna vetenskapens ”skapare” (Nikolaus Kopernikus, Francis Bacon, Galileo Galilei, Johannes Kepler, Isaac Newton, Nils Stensen, John Ray, etc.) var troende kristna. De hade övertygelsen att Gud hade två böcker, Skriften och skapelsen. Prästens uppgift var att förklara Skriften för folket. Vetenskapsmannens uppgift var att förklara skapelsen för folket. Det fanns ingen konflikt mellan dessa två ”böcker”. Inte bara det, den moderna vetenskapens grundare trodde också på bokstavlig skapelse och ett historiskt fall.

En nyare historisk forskning har visat sambandet mellan empirisk vetenskap och Bibeln med all önskvärt tydlighet. Här vill jag nämna t.ex. professor Peter Harrison, som i många böcker[ii]har vederlagt myten att kristen tro skulle ha hindrat utvecklingen av ny kunskap.

Det är också mycket intressant att veta att syndafallsberättelsen i Första Moseboken hade att avgörande inflytande t.ex. i Fancis Bacons tänkande. Harrison skriver: ”Traditionen enligt vilken Adam ägde den fulla kunskapen (”pertfect philosophy”) innebär att det mänskliga sinnet hade i början ägnats till att känna sanningen, och om dessa hinder, som uppstod som en konsekvens av fallet, kunde identifieras och neutraliseras, skulle sinnet återigen, i kraft av dess egen natur, komma till sanningen eller åtminstone bli bättre utrustat till att göra så. Fancis Bacon, som man väl känner till, såg i vetenskapen en möjlighet att återställa eller åtminstone reparera förlusten av den kunskap som fallet hade burit med sig.”[iii]

Wikipedias påstående att ”kristendomens syn på vetenskapen… har hindrat utvecklingen av ny kunskap” är helt fel! Det historiska förhållandet är raka motsatsen. Utan den kristna tron (Bibeln) hade den moderna vetenskapen kanske aldrig sett dagens ljus!

Under detta block riktar man en särskild kritik mot kreationism och Intelligent design. Båda beskrivs som” vilseledande pseudovetenskap som står i konflikt med verifierbara modeller av hur livet anses ha utvecklats.” En närmare granskning av påståendet visar att författaren till artikeln i Wikipedia inte riktigt förstått hur vetenskapen fungerar. Det är inget fel att ha idéer som är i ”konflikt med verifierbara modeller”. Vetenskapens historia är full av idéer som varit i konflikt med de för tillfället accepterade föreställningarna. Här ett exempel från geologin.

Ända fram till 1970-talet hade den uniformiska geologin accepterats fullt ut. Det var det rådande paradigmet, en ”sanning” som inte skulle ifrågasättas. Derek Ager skriver: ”Under ett och ett halvt sekel dominerades den geologiska världen, och man kan också säga hjärntvättades, av Charles Lyells gradualistiska uniformism. Varje tanke om ’katastrofiska’ händelser (i jordens gångna historia, min anm.) förkastades som gammalmodiga, ovetenskapliga och skrattretande.”[iv]I dag är det en modifierad form av uniformitarianismen (kallas ibland för aktualism)  som den  historiska geologin arbetar utifrån. Man räknar med händelser i det förgångna som inte går att observera eller återupprätta. Douglas H Erwin och James W Valentine skriver efter hänvisning till Lyells uniformism: ”Idag erkänner geologer att hastigheten av geologiska processer i jordens historia har varierat betydligt och att många processer ha skett på ett sätt som svårligen kan studeras idag.”[v]

Kreationismen har alltid tolkat jordens historia utifrån katastrofismen. Den moderna neokatastrofismen har alltså delvis bekräftat denna tolkning. Att beskriva kreationismen som pseudovetenskap är bara ett psykologiskt grepp som används för att misskreditera alla som ifrågasätter evolutionsteorin.

När det gäller intelligent design har den tvingat evolutionister till reträtt. T.ex. har Stephen Meyer i sina två böcker Signature in the Cell (2009) och Darwin’s Doubt (2013)[vi]visat hur design kan bättre förklara t.ex. cellens uppkomst samt den kampriska explosionen av liv. Filosofen Steve Fuller skriver att ”IDT (intelligent design theory) erbjuder ett säkrare tillvägagångssätt till en ’progressiv’ attityd till vetenskapen än den moderna evolutionsteorin.”[vii]

”Etik”


Under detta block är det intressant att se vilka källor som texten är byggd på. Tre av källorna är ledande ateister, Daniel Dennett, Sam Harris och Peter Singer. Av detta följer naturligtvis att kritiken mot den kristna tron blir mycket vinklad. Den grundläggande kritiken uttrycks på följande sätt: ”Genom att säga att moraliska förhållningssätt bestämts av den egna guden, anger man ett felaktigt skäl till varför människor bör handla moraliskt.” Detta är ett mycket märkligt påstående. Hela den kristna etiken utgår ju från Gud! Det är väl inte ateister som avgör varför människans bör handla moraliskt.

Nästa påstående är också lika märkligt: ”Om motivet för att inte döda enbart är att Gud bestämt detta, så faller skälen mot att döda bort om man skulle finna att Gud inte finns eller att kristendomen inte är sann.” Detta argument är helt värdelöst eftersom det uttrycker ett hypotetiskt påstående om Guds existens. Kristna har under årens lopp argumenterat för Guds existens just utifrån det moraliska gudsbeviset.

Enligt författaren utgår det ”rätta” sättet att handla moraliskt från en konsekvensetisk reflektion. När författaren ställer den konsekvensetiska reflektionen mot den kristna etiken visar han bara sin okunnighet i fråga om den bibliska etiken. Mycket av den kristna (bibliska) etiken bygger på konsekvensetisk reflektion. Redan den första människans fall handlar om handlingens konsekvenser. Olydnad mot Guds vilja fick förödande konsekvenser. Den kristna etiken är kärleksetik där kärlekens äkthet bedöms utifrån konsekvenser. Här bara en bibeltext för att belysa frågan. Lärjungen Johannes skriver (Första Johannesbrevet 3:17): ”Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?” Kärleken uttrycks i konsekventa handlingar. Författarens kritik mot den kristna etiken träffar honom/henne själv. Först skapar man en förvrängd bild av den kristna etiken och levererar sedan kritik mot den.

Den ateistiska världen har ingen grund för sin moraliska reflektion. Filosofer (och ateister) Michael Ruse och insektsforskaren Edward O. Wilson skriver: ”Moral, eller strängt taget vår föreställning (”belief”) om moral är bara en anpassning som tjänar våra reproduktiva framgångar. Sålunda vilar grunden för etik inte i Guds vilja – inte heller i evolutionens metaforiska rötter eller något annat ramverk i universum. I en viktig mening är etik, så som vi förstår den, en illusion prackad på oss av våra gener för att få oss att samarbeta. Den saknar grund utanför människan. Etik är en produkt av evolutionen men kan inte rättfärdiggöras av den; likt Macbeths dolk tjänar den ett kraftfullt syfte utan att existera i verklighet.”[viii]

Man skriver också att de ”kristna trosföreställningarna har legitimerat och resulterat i krig, våld och förtryck.” En hastig genomläsning av de nytestamentliga texterna gör det mycket klart att ingenting av detta stämmer. Också uttrycket ”kristna trosföreställningar” är väldigt oklart. Hela kritiken genomsyras av negativ kritik. Ordet kritik i vetenskapliga sammanhang används för en saklig diskussion. I Nationalencyklopedin beskrivs under ”Bibelkritik” följande: ”bibelkritik var på 1800-talet, när ’kritik’ betydde ’vetenskaplig prövning’ (utan någon negativ biton), en naturlig beteckning för den framväxande bibelforskningen, men ordet har, särskilt i religiösa kretsar, uppfattats och använts negativt, i betydelsen angrepp på Bibeln.”[ix]

Det är uppenbart att författaren till artikeln i Wikipedia använder ordet ”kritik” i dess negativa betydelse, bara i syfte att angripa den kristna tron.

”Kritik av inkonsekvenser i de kanoniska texterna och läran”


Under detta block fortsätter man med den negativa kritiken. Och man kan ju inte vänta något annat eftersom artikeln bygger på samma källor som kritiken under ”Etik”, med ett tillägg, Richard Dawkins. Man lyfter fram frågor som att Bibeln ger ”stöd för slaveri”;  kvinnans ställning som ”underdånig mannen”; att Bibeln ger ”stöd för auktoritära regimer” och ”stöd för krig och våld mot oskyldiga”;  att den kristna tron ”är inhuman” som ”förneka[r] homosexuellas rättigheter”, osv. Ytterligare kritik riktar sig mot ”inkonsekvenser och felaktigheter i den kristna läran”; att den kristna tron har lånat idéer och föreställningar från andra religioner; osv.[x] (För att spara utrymme hänvisar jag till artikeln i Wikipedia)[xi].

Mycket av kritiken i Wikipedias artikel kan lätt tillbakavisas genom att lyfta fram  vad den kristna tron har betytt för människovärdet, vetenskap, utbildning, demokrati etc. Det finns ingen annan idétradition som har burit med sig så mycket gott som den kristna tron. Att människor under tidens gång har missbrukat sin ställning genom hänvisning till bibliska texter är en annan sak. I en viss mening är kritiken så undermålig att den inte ens behöver bemötas, men några reflektioner här.

För det första är det inte ateister som kan avgöra vad som är den kristna läran! För att kunna formulera saklig kritik mot den kristna läran måste man kunna visa upp kriterier utifrån vilka kritiken formuleras.

Den andra viktiga aspekten som artikeln i Wikipedia inte alls tar upp är att människan är en fallen varelse. Och det är just detta som är ett så dominerande tema i Bibeln. Människan är ond och ur hennes ondska uppstår onda handlingar. Den kristna trons yttersta syfte är att människan befrias från sin ondska. Därför kom Jesus! Detta tas dock inte alls upp i Wikipedia. Det är p.g.a. människans ondska som Bibeln har många lagar och regler. Gamla Testamentets lagar och regler gäller inte längre. Jesus sammanfattade hela den gammaltestamentliga etiken i Matteusevangeliet 22:36-40 . Det var en laglärd som frågade Jesus: ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.” I ett annat sammanhang säger Jesus: ”Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. ” (Matteusevangeliet 5:43-45)

Jesu ord visar med all önskvärd tydlighet poängen i den gammaltestamentliga uppenbarelsen: kärleken, som bör vara den rådande och styrande principen i människan liv. Gud, som är god både mot de goda och onda, är objektet för människans tillbedjan och kärlek. Denna kärlek tar sig i yttryck i godhet mot andra människor.

Att dra ihop trådarna


Kritiken mot den kristna tron i Wikipedias artikel är undermålig. Den är byggd på ”nyateisternas” angrepp mot den kristna tron. Artikelns utgångspunkt är negativ kritik, med missvisande resonemang, brist på historisk reflektion. I en viss mening ”tjänar” artikelns misslyckande den kristna tron. En läsare med genuin nyfikenhet upptäckter snart svagheter i texten och blir mer nyfiken på den kristna tron. Gud har ofta använt negativa saker för att föra människor till Jesus. En sådan negativ artikel tjänar också apologetikens syfte. Vi kan lätt tillbakavisa kritiken och lyfta fram Jesus som den kristna trons centrum.

Min slutkläm blir att kritiken i Wikipedia riktad mot den kristna tron träffar bara den förvrängda bilden av kristen tro som författaren har skapat utifrån den nyateistiska litteraturen. Den nytestamentliga kristna tron går fria!

 


[i] Se t.ex. Armand Maria Leroi, The Lagoon. How Aristotle Invented Science, Viking, 2014, ss. 86-88; Addy Pross, What is Life?, Oxford, 2014, s. 34.
[ii] Nu senast i boken The Territories of Science and Religion, The University of Chigaco Press, 2015.
[iii] Peter Harrison, The Fall of Man and the Foundations of Science, Cambridga University Press, 2007, s. 4.
[iv] Derek Ager, The New Catastrophism, Gambridge University Press, 1993, s. xi.
[v] Douglas H Erwin, James W Valentine, The Cambrian Explosion, Roberts and Company Publisher, 2013, s. 10. Idag tror man att det är flera katastrofer som har drabbat jorden. Trevor Palmer, Perillious Planet Earth, Cambridga University Press, s. 365ff.
[vi] Båda böckerna har givits ut av HarberOne.
[vii] Steve Fuller, Science vs Religion? Intelligent design and the problem of Evolution, Polity, 2007, s. 2.
[viii] Michael Ruse, Edward Wilson, ”The Evolution of Ethics” i Michael Ruse (ed.), Philosphy of Biology, McMillan, 1989, s.316.
[ix] Nationalencyklopedin,bibelkritik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bibelkritik(hämtad 2016-09-26).
[x] N.T. Wright bemöter de sistnämnda påståendena i The Resurrection of the Son of God, Fortress Press, 2003
[xi]https://sv.wikipedia.org/wiki/Kritik_av_kristendomen.

En kommentar

  1. Christian 16 oktober 2016 at 08:09

    Hej Vesa,

    Du skriver i ditt inlägg här ovan att ”design” kan förklara den första cellens uppkomst på ett mycket bättre sätt än vad evolutionsläran kan. Men hur ser då den här förklaringen ut? När, var och hur konstruerades den första cellen och varför ser den ut som den gör? Hur går man egentligen till väga när man designar en cell, och hur har denna design implementerats i praktiken?

    Hur ser dina vetenskapliga designförklaringar ut här, rent konkret, om du nu menar att de är bättre än de evolutionsbiologiska?

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons
Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös. Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här:  https://apologia.se/vaga-fraga/

Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! "Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös." Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här: apologia.se/vaga-fraga/
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Visa mer