Författare

Pastor och bibellärare som brinner för att lära ut Bibeln och hur vi kan tillämpa den idag. Bor i England.

Om inlägget

av Publicerat: 29 mars 2017Ämnen: Kristen tro, SkapelsenKommentarer inaktiverade för Om Brödet och BagarenEtiketter: , 1392 ord7 minuters läsningvisningar: 253

Dela inlägget!

Om Brödet och Bagaren

”All kunskap om det okända börjar med studiet av det kända”  En av det mänskliga tänkandets grundsatser formuleras så. Oavsett om vi ser ner i pedagogikens grunder eller undersöker filosofernas formulerade trossatser, eller för den delen teologins försök att ordna upp trons innehåll i dogmer och läror så är det alltid i det kända vi börjar. Om det okända vet vi bara att det måste inrymma och bestå av miljoner kända ting. De kända tingen är nämligen närvarande, påtagliga och för all del studerbara. Bara om vi kan börja med något observerbart kan vi ens börja prata om det som inte syns eller syns vara.  I fråga om bröd dessutom ätbara.  Det dagliga brödet är en ur historisk och teologisk synvinkel ett grundtema för både fysisk och själslig tillvaro. Inte för inte är en av kärnorna i all tro ”Giv oss idag vårt dagliga bröd”. Utan bröd i bred bemärkelse upphör allt liv och allt medvetande och alla frågor. Livet hänger på brödets ätande. Och som i så många andra fall behöver den hungrige inte veta någonting om hur bröd blir till och heller inte ha den blekaste aning om vem som bakade det. Brödet möter ett livsbehov och den som livnär sig kan i ett helt långt liv leva i fullständig aningslöshet om både ”hur bröd blir till och vem som gör det”. Magens enda teologiska behov är: går det att äta? Sen kan tungan lägga sig i och ha synpunkter på hur det smakar, men det är redan överkurs för den hungrige.

Det synes mig otroligt att det kan finnas en enda människa som tror att brödet bakar sig själv. Smaka på den tanken ett ögonblick. Hur skulle det vara om brödet kunde bestämma sin tillblivelse? Spannmålen besitter då i sig en färdighet att önska sig bröds gestalt. För det börjar ju med någon form av mjölgivande organism. Den har förmågan att utvälja åt sig sin egen undergång genom malning och sållning, (Och förmågan att organisera sådan apparatur), den har en instinktiv förståelse om nödvändigheten av någon vätska och antas vara kapabel att söka rätt vätska i rätt mängd för att de inneboende processer som fuktat mjöl har kan börja. Den vet också att alliera sig med en mikroorganism som har märkliga egenskaper. Den kan bryta ner stärkelsen i mjölet till sockerarter som den sedan förtär och omvandlar till alkohol och koldioxid. Dessa kamikazepiloter bygger upp en sådan nivå av alkohol att de dör, men den andra produktens små blåsor fångas effektivt upp av det proteinnät som det fuktade mjölet under mekanisk bearbetning bygger i en omvandling av de tidigare separata ingredienserna till en integrerad enhet. Vi kallar det deg. Energin till denna mekaniska bearbetning finns inte i ingredienserna, de måste tillkallas utifrån. Hur spannmålen kommer i kontakt med denna är inte känt. Men den måste finnas enär det utan denna agent inte sker någon integrering av det som skall bli bröd.

När glutennätet når sin optimala täthet fasthåller det den mesta möjliga mängd koldioxid som sedan gradvis expanderar degen och under det nästa momentet: upphettningen, får dem att konsolidera det jästa brödets höjd och struktur.

Upphettningen kan inte ske godtyckligt, den måste ske kontrollerat. Det räcker inte med ett blixtnedslag som sätter skogen i brand. Hettan dödar alkoholen i takt med att den får proteinnätet som består av gluten att koagulera. I den yta som hettan närmast drabbar omvandlas en del av stärkelsen till invertsocker som under hetta karamelliserar och ger den lockande bruna ytan. Hettan får inte utsätta brödet för länge, då övergår den snart till aska. Timingen är nödvändig. Är det spannmålen som styr energin? Det självbakade brödet är redan här en utmaning på det mest fundamentala planet. Och mig veterligen existerar ingen enda människa som tror att bröd blir till på detta vis. En annan sak som jag utan minsta tvekan kan konstatera är detta: ingen normalt funtad människa förväntar sig någonsin att finna bagaren i brödet. Minsta andel av bagarens eget väsen i degen, låt säga i form av en fingernagel eller hårlock skulle vara en anomali, värd en reklamation minst!

Så miljarder människor äter sitt dagliga bröd och är fullständigt övertygade om att inget bröd existerar utan bagare trost att de aldrig i sitt bröd finner bagaren.

Från det kända till det okända. Förutsättningarna för ett enda bakat bröd ställer upp en exakt specifikation av ingredienser, av exakta mått på extern mekanisk bearbetning, av precisionstilldelad energi under absolut allt annat än godtycklig tidsrymd.

Det enda som under inga förhållanden åstadkommer en enda limpa är godtyckliga råvaror plus slumpmässiga processer under oändlig tidsrymd. Komplexiteten i en enda limpa är försumbar om än bara realiserbar under exakta förutsättningar som den tänkande bagaren äger kunskapen om. Det mesta i livet är mera komplext än bröd. Den levande cell som bär vetets hela tillblivelseprogram är miljoner gånger mera komplicerad. Och miljoner gånger mera aktiv till att genomföra det program som finns i dess genetiska ’script’. Att bröd inte bakar sig själv är universellt axiom. Men tron att allting kommer ur ingentings vilja att bli någonting är upphöjd till religion.

Att hela existensen är ett lika självklart resultatet av en genomtänkt handling av en ’bagare’ är därför inget annat än en logisk deduktion av det kända. Ingen enda människa under hela den mänskliga historien har någonsin observerat något annat än att vare sig bröd eller levande organismer ”bakar” sig själva. Det som aldrig sker kan heller aldrig antas som utgångspunkt för vad som skulle kunna ha skett.’

För till det okända kommer man bara genom det kända eller genom en uppenbarelse från det okända. Bara det okända bakom det kända kan klargöra det kändas tillblivelse och existens. Då bagaren inte finns i brödet är det å ena sidan lönlöst att söka honom där men också lika lönlöst att förneka

dess existens.

Naturvetenskapen säger oss alltså att ingenting blir till av sig själv. Uppenbarelsen säger ”Det var jag som är som gjorde det”. Där börjar den kristna tron. En som i sig själv inrymmer all existens är upphov till allt som existerar samt den som skapat förutsättningarna för hur det som är samverkar.

Jag var bagerikunnig innan jag blev troende. Jag har förstått deras frustration som letar efter gudsbevis inom skapelsen. Min lättnad över att bagaren inte är i sitt bröd är jättestor. Men tycker lite synd om dem som måste förneka sina självklara insikter om relationen till sitt dagliga bröd så fort de funderar över hur det större förhåller sig till det mindre. De måste överge allt logiskt tänkande, all förnuftig deduktion och måste lämna en smått skräckingivande dörr öppen för att de en dag blir kannibaler genom att äta bagaren i sin frukostmacka.

”Människan är inte designad för att leva av enbart bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.” Brödet är den natur vi lever i, Gudsordet är den uppenbarelse som förklarar dess betydelse.

Just nu på bloggen

Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons
Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös. Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här:  https://apologia.se/vaga-fraga/

Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! "Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös." Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här: apologia.se/vaga-fraga/
... Läs merLäs mindre

2 weeks ago
Visa mer