Författare
Om inlägget

Tio självmotsägande påståenden du omedelbart borde sluta säga
Vår kultur är fylld med självmotsägande idéer och ideologier. Folk kastar ofta ur sig dessa i diskussioner och debatter som om de vore självklara sanningar. Även om det kan finnas tvivel och frågetecken om många saker, vet vi att dessa självmotsägande uttalanden är falska eftersom logiskt osammanhängande begrepp inte kan existera. Dessa uttalanden är lika icke-existerande som kvadratiska cirklar, ändliga evigheter och gifta ungkarlar.
Ett exempel på ett självnedbrytande uttalande som, tack och lov, inte används lika ofta är ”Detta uttalande är falskt”. Det kan inte vara sant enligt sin egen standard, och därför är det meningslöst och det finns ingen mening att ta det på allvar. Ett annat exempel är ”Inga ord som jag skriver har någon betydelse”. Om det var sant, behöver ingen bryr sig om det jag just skrev.
Följande 10 uttalanden används mycket mer, särskilt i diskussioner om Gud, religion, metafysik och filosofi. Du kan mycket väl upptäcka att du själv har använt vissa av dem och har tagit för givet att de är uppenbara fakta, trots att de i själva verket säger emot sig själva. I så fall rekommenderar jag starkt att du helt enkelt slutar använda dem.
Du kommer också troligen att finna att andra flitigt yttrar dessa påståenden som om de vore sanna. För att få dem att ompröva deras hållning, fråga dem de frågor som jag ger efter varje uttalande för att markera den självnedbrytande aspekten av varje uttalande. Okej, här kommer de:
- ”Det finns inga absoluta sanningar!” – är det absolut sant?
- ”Det finns ingen objektiv sanning” – är det objektivt sant?
- ”Allt är komplicerat!” – är det så enkelt?
- ”Det finns inga rätt eller fel” – är det rätt?
- ”Vi kan inte veta någonting” – hur vet du det?
- ”Vi borde inte tro på något som vi inte har bevis för” – finns det några bevis för det?
- ”Det är fel att berätta för andra vad de ska tro” – vill du att jag ska tro det?
- ”Allt är relativt” – är det sant?
- ”Din sanning är sann för dig och min sanning är sann för mig” – är det sant för oss båda?
- ”Språk kan inte fånga verkligheten” – fångar det påståendet verkligheten?
Eftersom dessa självmotsägande uttalanden är nödvändigtvis falska kan vi med säkerhet veta att deras motsatser är sanna. Det vill säga:
- Det finns absoluta sanningar.
- Det finns en objektiv sanning.
- Allt är inte komplicerat.
- Det finns rätt och fel.
- Vi kan veta vissa saker.
- Vi borde tro på några saker som vi inte har bevis för.
- Det är inte fel att berätta för andra vad de ska tro.
- Allt är inte relativt.
- Sanningen är sann för oss alla.
- Språk kan fånga verkligheten.
Dessa tio sanningar är alla i linje med kristen teism och den bibliska världsbilden, medan de går emot postmodernism, hinduism och buddhism samt de flesta new age-filosofier. Så välj världsbild med försiktighet.
Liknande inlägg
27 kommentarer
kommentarer är stängda.
Just nu på bloggen
Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?” Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.
21 mars 2023Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation! När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfortzon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjungarna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgivningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?
18 mars 2023Kalāmargumentet för Guds existens Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
3 mars 2023Vad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi – I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]
25 februari 2023Vad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]
18 februari 2023
Anti-apologetik om Varför naturalismen inte kan förklara människans mening, mål eller syfte: “Det säger ju dock ingenting om huruvida naturalismen är sann eller ej, bara att författaren till detta inlägg inte tycker…” 29 jan 2023, 21:43
Anonym om Vem är den idisslande haren?: “Intressant blogginlägg! Håller med om att bibeltexten är fenomenologisk i sina beskrivningar.” 5 nov 2022, 10:03
Christer Brodén om Om Gud finns, varför visar han sig inte? Del 2: Om doldhetsargumentet mot Guds existens: “Det här hänger väl ihop med gudsbilden. Jag skrev om det i en annan kommentar i denna blogg: ”En väldigt…” 20 aug 2022, 17:11
Christer Brodén om Är ateism bara en avsaknad av tro som frikänner ateister från bevisbörda?: “En väldigt gammal och spridd gudsbild: Gud är ett hav av medvetande. Människan är en droppe av havet. Utan hav…” 19 aug 2022, 23:47
Nyligen avslutades konferensen "Varför just Jesus?" i Uppsala, där Svenska Apologetiksällskapet var en av arrangörerna. Här kan du läsa en av konferensdeltagarna, Mattias Norstedts, upplevelser från konferensen: www.svenskapologetik.nu/2023/03/21/referat-fran-apologetikkonferensen-varfor-just-jesus/
Är du också intresserad av att ordna en apologetikkonferens i din församling? Hör av dig!
... Läs merLäs mindre
Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”
www.svenskapologetik.nu
Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas...
Hur kan vi använda apologetik i kyrkans evangelisation? I det senaste inlägget på bloggen delar Mats Enander med sig av sina erfarenheter. Läs och reagera!
www.svenskapologetik.nu/2023/03/18/apologetik-i-forsamlingen-del-3-evangelisation/
... Läs merLäs mindre
Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!
www.svenskapologetik.nu
När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och ...
Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.
Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre
Ja spännande
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.
Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre
Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒
GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏
1,2 och 5. Sanningar är en produkt av vår hjärna. Vi kan inte med säkerhet veta att vi inte inbillar oss alltihop,att någon gud skapade oss för 3 minuter sedan med alla minnen och sk. sanningar inbyggda eller att vi är delar av någon jättelik dataanimering.
Så där har du med största säkerhet fel, även om vi i praktisk tillämpning kan använda oss av det vetenskapen har testat som om det vore sanning.
3. Allt ÄR komplicerat. också det synbarligen enkla blir komplicerat om vi forskar oss ner på djupet i det. Till slut hamnar vi i hjärnans kvantfysik även i dom mest vardagliga frågor. Den dag då vi fullt ut begriper kvantfysik kanske det blir lättare, men det ser ut att dröja.
Troligen fel där också således.
4. Evolutionen gett vår hjärna möjlighet till massor av olika beteenden, men vissa mer grundläggande saker som alla verkar hänga ihop med gruppsammanhållning brukar vi kalla för rätt eller fel. Men dessa rätt eller fel finns enbart för dom arter som gynnats av samma gruppsammanhållande faktorer som vi människor. För dom flesta arter på vår planet finns dom inte alls.
6. Nej vi borde inte tro på saker utan bevis, eller iallafall godtagbara indicier. Hypoteser om ditten och datten kan vi ha men att fullt ut tro på sådant som saknar stöd borde vi verkligen inte göra.
Lika fel som vanligt.
7. Jo det är fel, auktoritärt och respektlöst att säga vad folk SKA tro.
Ännu mera fel alltså.
8. Jo allt är relativt, med en möjlig brasklapp för fysikens lagar. Vår kunskap om dom kan dock komma att förändras och den är då relativ till dom rådande möjligheterna att samla in fakta.
Nästan rätt där.
9. Sanning är ett ord vi hittat på för sådant som vi tror oss veta. Det vi tror oss veta är dock synnerligen relativt, men den vetenskapliga metoden ger oss möjlighet att ibland använda det ordet på ett sätt som vi tycker är språkligt riktigt.
Nästan rätt igen!
10. Jovars, iallafall det som vår hjärna uppfattar som verklighet.
Hej Anders! Det här är ju tio självmotsägande påståenden. De kan alltså inte vara sanna. Att säga att det är fel att det finns en objektiv sanning är självmotsägande, för det påståendet kan därmed inte vara objektivt sant. ”Allt ÄR komplicerat” är inte en komplicerad mening, och därmed självmotsägande. ”Vi borde inte tro på saker utan bevis” är ett påstående som saknar bevis, och därmed är självmotsägande. ”Det är fel, auktoritärt och respektlöst att säga vad folk SKA tro” är ett påstående om vad folk SKA tro och därmed självmotsägande! Om ”allt är relativt” kan inte det påståendet vara objektivt sant, och därmed är det självmotsägande.
Jösses vad är detta för semantiska meningslösheter? Du som alltid har så mycket att göra, hur har du tid med sådant här strunt?
Om absoluta objektiva sanningar finns, så är vår förmåga att finna dom så begränsad så att i all praktisk mening är det klokast att vara skeptisk.
Att säga vilken mening som helst är ett resultat av en komplicerad process, även om vi med vår avancerade hjärna kan uppfatta själva meningen som enkel.
Att vi inte bör tro på grundlösa påståenden är byggt på erfarenhet av att dessa ofta är felaktiga och att vetenskapligt bevisade påståenden oftast är korrekta.
Vetenskapliga ”bevis” är ofta byggda på sannolikheter. Med sannolikheter kan man komma fram till att det ur ett naturalistiskt perspektiv är helt osannolikt att vi och vår finjusterade värld existerar, eftersom sannolikheten för vår existens är i princip noll, om man inte tar i beaktande att någon för oss okänd faktor påverkat skeendet. Jag kallar denna faktor ”Gud”, även om begreppet ”Gud” innefattar även andra dimensioner än de här beskrivna.
Hej Micael,
Jag såg att David Gyll kommenterat ditt inlägg om bloggen på Facebook, och fick för mig att läsa det här. Jag kan av någon anledning inte kommentera där, så jag gör det här i stället.
Du gör ett logiskt misstag i ditt resonemang som gör att det inte håller. Enligt logikens lagar så är nämligen motsatsen till en självmotsägelse inte en sanning utan en tautologi, alltså ett påstående som per definition alltid måste vara sant.
Hej David!
Det är sant att det blir en tautologi (ogift ungkarl, oändlig evighet etc) men det är inte i opposition till sanning. Tvärtom, ”ett påstående som per definition alltid måste vara sant” är naturligtvis sant!
Ja, men en tautologi är en meningslös sanning. De exempel du använder har en implicit självmotsägelse, så om man är ovan kan det vara svårt att se varför, men med exempel där den är explicit så blir det lättare att se.
Ta till exempel det självmotsägande påståendet ”Om Gud finns så finns inte Gud”. En motsats till det påståendet är ”Om Gud finns så finns Gud”. Det är naturligtvis en sanning, men en ganska meningslös sådan.
(En annan, lika ointressant, motsats till samma påstående är för övrigt ”Om Gud inte finns så finns inte Gud”).
”Sanningar är en produkt av vår hjärna.” + ”Sanning är ett ord vi hittat på för sådant som vi tror oss veta.”
Ehh, nej – sanning är hur något är, om du eller din hjärna vet det eller ej!
Ok jag kan vara för dum för att fatta vad som är sant och när det gäller filosofiska spetsfundigheter är jag nog det också, men hela begreppet är ett mänskligt begrepp där våra hjärnor tolkar vissa saker som sanna.
Vår hjärna är dock långt ifrån felfri och det vi uppfattar som sant kan ofta vara helt fel, därför är det rimligt att förhålla sig skeptisk till sådant som beskrivs som absolut sanning. Rent språkligt så är det praktiskt att kalla vissa saker sanna, som t.ex att jorden är rund, trots att den verkar vara oval.
Tja det som är sant är sant!
Sen om du tror (uppfattar) något är sant som inte är det – så är det inte sant!
En röd boll är en röd boll, även om du är färgblind och tror den är gul…
Sen är ju jorden rund det vet vi, det kan vi tom se, dock inte sfärisk – pga rotationen. Och javisst, klart man ska vara skeptisk…
Ja, men tänk om alla andra är färgblinda och bollen faktiskt är gul.
Vi använder ordet sanning utifrån vissa premisser, men vi klarar inte av att veta med absolut säkerhet om dom premisserna är korrekta.
Absolut sanning är antagligen bortom vår förmåga och att dom religiösa
vill få det till något annat är bara för att deras allsmäktiga gudar måste stå för det absoluta om dom inte skall behöva ändra i sina heliga skrifter.
Det fascinerar mig Anders att du inte ser hur självmotsägande du är. Om du på allvar tror att absolut sanning är botrom vår förmåga att upptäcka, inkluderar ju det din tro att absolut sanning är botrom vår förmåga att upptäcka. Det kan med andra ord inte vara absolut sant att det inte finns absolut sanning, och därmed finns ingen anledning att tro att absolut sanning inte finns. Som Gesus påpekar kan saker för övrigt finnas oavsett om vi känner till dem eller ej. Om bollen ”faktiskt är gul” är det DET som är absolut sant även om vi skulle ha missuppfattat det, alltså förutsätter även du att absolut sanning finns.
He he okej dårå absolut sanning finns, min invändning utgick från den verkliga världen som vi människor agerar i.
Det är dock ett ganska meningslöst konstaterande att absolut sanning finns om vi aldrig kan veta om vi hittat den.
Vi får helt enkelt nöja oss med det som just nu har den bästa bevisningen och ständigt vara beredda att ändra oss om nya fakta kommer fram.
Att 2+2=4 anser nog många är en absolut sanning, men om en sak kan vara på flera ställen samtidigt så finns ju risken att inte ens det är sant.
I kvantfysiken lilla värld verkar det mesta kunna ifrågasättas.
Att slå fast något som absolut sanning kan bara förhindra fortsatta vetenskapliga framsteg och det är sannolikt ett mycket förmätet överskattande av vår egen förmåga.
Din filosofiska lekstuga här börjar kännas aningen löjlig nu tycker jag och David påpekade ju också för dig hur meningslöst ditt inlägg var.
Alltihop verkar gå att koka ner till att du vill att vi skall tro på saker utan bevis, vilket verkar vara ett alldeles ovanligt korkat sätt att se på världen.
Eh, jo men då är det att bollen är gul som är sanningen!
Hoppar du upp i luften, kommer du komma ner igen (om inget fångar dig el lik) = sant
Gesus. Men alla andra hade trott att den var röd, vilket då hade uppfattats som sant och det är ju det jag försöker få fram. Det vi kallar sant är inte nödvändigtvis sant och i det här fallet och i många andra är det vi kallar sanning snarast att likna vid något slags majoritetsbeslut. Att den verkliga sanningen ändå finns där blir mest ett teoretiskt konstaterande utan påfallande praktisk användbarhet.
Den vetenskapliga metoden håller sig till det som idag har den bästa förklaringen och det är nog det bästa vi kan åstadkomma för att flytta fram vår kunskap.
Grenholm verkar dock gilla det du skriver och det är ju för att han måste ha en bärare av den absoluta sanningen. Jag har inte fått uppfattningen att du delar det behovet, men rätta mig om jag har fel där.
Anders,
Hur förhåller du dig till din egen existens? Är det en objektiv sanning att du existerar, eller intar du en skeptisk hållning även i den här frågan?
Min arbetshypotes är att jag existerar och det är väl så vi använder ordet sanning. Verkligheten är som den är oavsett vad vi tror, men innan vi använder det mänskliga ordet sanning så har verkligheten processats av vår hjärna. Jag skulle kunna drömma alltihop om min egen existens och då kanske existera på ett helt annat sätt än jag tror nu, men det blir opraktiskt att tänka på det viset, så för alla praktiska ändamål så utgår vi från vad våra sinnen säger oss. Det betyder dock inte att vi kan utgå från att det vi kallar sanning är absolut sanning.
Våra sinnen är utvecklade under jägar/samlarstadiet i Afrika och anpassade till dom krav på överlevnad som rådde där. Under hela vår existens har det sannolikt varit sant att ingenting kan befinna sig på flera ställen samtidigt. Den åsikten har säkert omfattat hela mänskligheten, utom möjligen en del påtända shamaner, på ett sätt som gör att den skulle kunna kallas objektivt mänsklig. Nu visar kvantfysiken att det inte alls är sant och det är mycket svårt att ta in för våra jägar/samlarhjärnor, dom är helt enkelt inte anpassade till att tänka så och det för att vi aldrig tidigare har behövt tänka så.
Vetenskapen ger oss hela tiden nya perspektiv och mycket av det en del nu tror är absolut eller objektiv sanning kommer säkerligen att ifrågasättas i framtiden.
I vår mänskliga värld så gör vi nog klokast i att utgå från att absolut sanning, inte finns, av den enkla anledningen att vi inte kan lita tillräckligt på vår förmåga att upptäcka den.
Grenholms lekar i den filosofiska sandlådan syftar naturligtvis till att rättfärdiga hans egen tro på totalt obevisade figurer, men det finns ingen som helst anledning att gå på sådant strunt.
”Min arbetshypotes är att jag existerar”.
Under vilka omständigheter skulle du förkasta den här hypotesen? Finns det någonting som skulle kunna övertyga dig om att du inte existerar?
”Verkligheten är som den är oavsett vad vi tror”.
Precis. Alltså borde det ju rimligtvis finns det en objektiv sanning, som är helt oberoende av vad vi människor tror, inte sant?
”Jag skulle kunna drömma alltihop om min egen existens och då kanske existera på ett helt annat sätt än jag tror nu.”
Absolut. Men om DU drömmer, så borde väl DU fortfarande existerar som ett drömmande subjekt, inte sant? (Även om du gravt misstar dig när det kommer till yttervärldens beskaffenhet)
Vems arbetshypotes?
Christian. Antagligen finns det ingenting som kan övertyga mig om att jag inte existerar, eftersom jag precis som alla andra tolkar mina sinnesintryck som om dom vore sanning.
Ja jag sade ju att verkligheten är som den är oavsett vad vi tror, men problemet är ju att vi aldrig kan veta om vi vår förklaring av den är sann och att därför utnämna något som vår hjärna tolkat som absolut eller objektiv sanning hjälper oss inte framåt.
Anders,
Då är vi alltså överens om att det faktiskt finns objektiva och absoluta sanningar? (Även om det ofta är svårt att veta vilka de faktiskt är).
”Grenholms lekar i den filosofiska sandlådan syftar naturligtvis till att rättfärdiga hans egen tro på totalt obevisade figurer, men det finns ingen som helst anledning att gå på sådant strunt.”
Blanda inte ihop Grenholms teologiska svammel med filosofi! (Med tanke på hans etiska utläggningar på olika bloggar är det uppenbart att han helt saknar kunskaper inom detta område.)
Det finns rimligen ***inget*** som kan få dig att tro att du (eller i alla fall den ”form av idéer” som har dina upplevelser) inte existerar! (Denna *tro att du inte existerar* förutsätter nämligen existensen av den ”idéform” som är vad ”du är”).
Johan. Mina egna kunskaper inom filosofi är nog inte mycket att skryta över heller. Jag uppfattar det oftast som ordlekar och det Grenholm pysslar med i den här tråden känns dessutom som totalt meningslösa ordlekar, som då kanske inte ens platsar inom begreppet filosofi alls.
Den världsbild vi skall välja är alltså den där moralen bestäms av Micaels folkmordsgud.
”Dessa tio sanningar är alla i linje med kristen teism och den bibliska världsbilden”
Vare sig ”logik” eller ”sanning” är kompatibelt med den ”bibliska världsbilden” (se del V och X): https://goo.gl/Ftc9Mq
[…] Ursprungligen publicerat på Svenska apologetiksällskapets blogg. […]
[…] I mitt förra inlägg argumenterade jag för att vi ska sluta använda självmotsägande fraser eftersom de inte kan vara sanna. En av dem lyder: ”Det finns ingen absolut sanning”. Det påståendet kan inte enligt sin egen standard vara absolut sant, och därmed finns ingen anledning att ta det påståendet på allvar. […]