Författare
Om inlägget
Tio självmotsägande påståenden du omedelbart borde sluta säga
Vår kultur är fylld med självmotsägande idéer och ideologier. Folk kastar ofta ur sig dessa i diskussioner och debatter som om de vore självklara sanningar. Även om det kan finnas tvivel och frågetecken om många saker, vet vi att dessa självmotsägande uttalanden är falska eftersom logiskt osammanhängande begrepp inte kan existera. Dessa uttalanden är lika icke-existerande som kvadratiska cirklar, ändliga evigheter och gifta ungkarlar.
Ett exempel på ett självnedbrytande uttalande som, tack och lov, inte används lika ofta är ”Detta uttalande är falskt”. Det kan inte vara sant enligt sin egen standard, och därför är det meningslöst och det finns ingen mening att ta det på allvar. Ett annat exempel är ”Inga ord som jag skriver har någon betydelse”. Om det var sant, behöver ingen bryr sig om det jag just skrev.
Följande 10 uttalanden används mycket mer, särskilt i diskussioner om Gud, religion, metafysik och filosofi. Du kan mycket väl upptäcka att du själv har använt vissa av dem och har tagit för givet att de är uppenbara fakta, trots att de i själva verket säger emot sig själva. I så fall rekommenderar jag starkt att du helt enkelt slutar använda dem.
Du kommer också troligen att finna att andra flitigt yttrar dessa påståenden som om de vore sanna. För att få dem att ompröva deras hållning, fråga dem de frågor som jag ger efter varje uttalande för att markera den självnedbrytande aspekten av varje uttalande. Okej, här kommer de:
- ”Det finns inga absoluta sanningar!” – är det absolut sant?
- ”Det finns ingen objektiv sanning” – är det objektivt sant?
- ”Allt är komplicerat!” – är det så enkelt?
- ”Det finns inga rätt eller fel” – är det rätt?
- ”Vi kan inte veta någonting” – hur vet du det?
- ”Vi borde inte tro på något som vi inte har bevis för” – finns det några bevis för det?
- ”Det är fel att berätta för andra vad de ska tro” – vill du att jag ska tro det?
- ”Allt är relativt” – är det sant?
- ”Din sanning är sann för dig och min sanning är sann för mig” – är det sant för oss båda?
- ”Språk kan inte fånga verkligheten” – fångar det påståendet verkligheten?
Eftersom dessa självmotsägande uttalanden är nödvändigtvis falska kan vi med säkerhet veta att deras motsatser är sanna. Det vill säga:
- Det finns absoluta sanningar.
- Det finns en objektiv sanning.
- Allt är inte komplicerat.
- Det finns rätt och fel.
- Vi kan veta vissa saker.
- Vi borde tro på några saker som vi inte har bevis för.
- Det är inte fel att berätta för andra vad de ska tro.
- Allt är inte relativt.
- Sanningen är sann för oss alla.
- Språk kan fånga verkligheten.
Dessa tio sanningar är alla i linje med kristen teism och den bibliska världsbilden, medan de går emot postmodernism, hinduism och buddhism samt de flesta new age-filosofier. Så välj världsbild med försiktighet.
Liknande inlägg
27 kommentarer
kommentarer är stängda.
Just nu på bloggen
Är Turinsvepningen verkligen en målning? Turinsvepningen är en svepning som historiskt har tillskrivits som Jesu Kristi begravningssvepning, men fick stor skepsis under 1900-talet. De flesta forskare accepterar följande fakta om Turinsvepningen: (1) Turinsvepningen innehåller fotografisk negativitet. (2) Turinsvepningen innehåller en hög upplösning av kroppsbilder och blodfläckar. (3) Turinsvepningen har intensiv färglikhet på fibriller. (4) Turinsvepningen har tät enhetlighet på kroppens, framsidas och baksidas maximala optiska densitet. (5) Turinsvepningen har ämneslikformighet som verkar på olika material. (7) Turinsvepningen har tredimensionell information. (8) Turinsvepningen har kontinuerliga fullängdsfrontal- och ryggbilder. (9) Frånvaro av bilder på kroppssidan och toppen av huvudet. (10) Vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar. (11) Beröringsfria zoner som kodades genom tomt utrymme. (12) Frånvaro av kapillärflöde & icke-cementering. (13) Icke-mättnad. (14) Kroppsbild-förflackning. (16) Förekomsten av anatomiska noggrannheter (17) Frånvaron av nedbrytning & förruttnelse. (18) Förekomst av blodfläckar & kroppsvätska. (19) Turinsvepningen är riktningslös – det finns inga penseldrag. (20) Fluorescens saknas på Turinsvepningen under ultraviolett belysning. (21) Gul oxidation förekommer på Turinsvepningen – det finns ingen målarfärg. (22) Det saknas skiktning på Turinsvepningen. (23) Det saknas torrpulver på Turinsvepningen. (24) Det saknas kryddor, oljor eller biokemikalier. (25) Det saknas fotosensibilisatorer eller silver. Hypoteserna som har försökt förklara Turinsvepningen under århundredena är följande: (1) Målerihypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för intensitetslikformighet, tredimensionell information, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, förflackning, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, samt gul oxiderade & fläckade bilden utan färg. Därför är denna hypotes inadekvat. (2) Pulvergnidning- & damning-hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för enhetlig intensitet, tredimensionell information, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, anatomiska noggrannheter, samt frånvaron av torrt pulver. Därför är denna hypotes inadekvat. (3) Kropps- eller statymålning & emulsion hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för enhetlig intensitet, tredimensionell information, frånvaron av bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, förflackning, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, anatomiska noggrannheter, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, samt gul oxiderade & fläckade bilden utan färg. Därför är denna hypotes inadekvat. (4) Kokt olja & vatten hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för fotografisk negativitet, tredimensionell information, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, förflackning, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, anatomisk noggrannhet, egenskaper hos blodfläckar & kroppsvätska, gul oxiderade & fläckade bilden utan färg, samt frånvaron av kryddor eller oljor eller biokemikaliska ämnen. Därför är denna hypotes inadekvat. (5) Graverade linjeteknik hypotesen. Denna förklaring kan inte förklara hög upplösning, intensitetslikformighet, densitetslikformighet, tredimensionell information, kontinuerliga fullängdsfrontal- och ryggbilder, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-kontaktzoner kodade genom tomt utrymme, förflackning, anatomisk noggrannhet, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, gul oxiderade & fläckade bilden utan färg. Därför är denna hypotes inadekvat. (6) Proto-fotografi hypotesen. Den här förklaringen kan inte redogöra för intensitetslikformighet, tredimensionell information, kontinuerliga fullängdsfrontal- och ryggbilder, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, anatomisk noggrannhet, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, inga fotosensibilisatorer eller silver. Därför är denna hypotes inadekvat. (7) Direktkontakt hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för intensitetslikformighet, densitetslikformighet, ämneslikformighet, tredimensionell information, inga bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, frånvaron av kryddor eller oljor eller biokemikaliska ämnen. Därför är denna hypotes inadekvat. (8) Gasdiffusion hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för höga upplösningen, tredimensionell information, inga bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-mättnad, ingen nedbrytning & förruttnelse, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper. Därför är denna hypotes inadekvat. (9) Volckringers metod hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för intensitetslikformighet, densitetslikformighet, bilder utan kroppssida eller topp på huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper. Därför är denna hypotes inadekvat. (10) Syreteori hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för höga upplösningen, densitetslikformighet, tredimensionell information, inga bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, anatomiska noggrannheter, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper. Därför är denna hypotes inadekvat. (11) Bakterie- & svampteori hypotesen. Denna förklaring kan inte förklara något faktum, förutom icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, icke-mättnad, ingen nedbrytning & förruttnelse. Därför är denna hypotes inadekvat. (12) Elektrostatiska hypotesen. Denna förklaring kan inte förklara egenskaperna för blodfläckar & kroppsvätska. Därför är denna hypotes inadekvat. (13) Strålningshypotesen av Bob Rucker och Guilo Fanti är den enda förklaringen som kan förklara alla fakta. Därför bör denna hypotes väljas. Kemisten Ray Rogers reviderade sin uppfattning om Turinsvepningen och sa: Jag kommer till slutsatsen att den [Turinsvepningen] har en väldigt bra chans att vara en del av svepningen som användes för att begrava den historiske Jesus.’ Artikel av S.M. Sabbag och Dale Glover
27 september 2023Stokastisk nåd Jag växte upp i ett hushåll av ateister. Mina föräldrar var dedikerade medlemmar av det amerikanska kommunistpartiet, och därför låg ateismen i mitt hushåll ganska nära den militanta antiteismen hos de så kallade ”nyateisterna”. Jag lärde mig att inte bara är religiös tro felaktig, utan faktiskt ond. Liksom min far, en fysisk kemist, förkastade jag alla former av andlighet och blev biokemist (jag avvek så långt som möjligt från den faderliga modellen). Idag är jag en kristen med en djup känsla av Guds nåd och en pågående känsla av förundran över Herrens återlösande kraft i hela skapelsen och i mitt eget liv. Jag förblir vetenskapsman, som jag har varit de senaste 30 åren. Jag finner en enorm tillfredsställelse i min absoluta övertygelse om att vetenskap och tro är komplementära och ömsesidigt stödjande. Min tro stärks av det jag vet om den naturliga världen, och mitt vetenskapliga tänkande har fått ett stort uppsving genom min tro på Herrens skapande kraft. Vilken sorts resa ledde mig från min ungdom av brinnande ateism till där jag är idag? Svaret är enkelt: Gud kallade mig, envist och tydligt, även om det tog mig årtionden att äntligen lyssna och höra. Jag minns det första clarion-kallet ganska tydligt. Som ung såg jag filmen The Gospel According to Matthew av Passolini. I filmen växlar partituren mellan ett antal skarpt kontrasterande stilar. Efter korsfästelsen återspeglar en långsam, dyster, rysk hymn den stämning av förtvivlan och saknad som Maria och lärjungarna kände. Denna musik fortsätter när kvinnorna och John besöker graven på den tredje dagen. Dörrens sten rullas tillbaka och graven avslöjas som tom. I det ögonblicket ändras musiken omedelbart till en glad afrikansk melodi från ett stycke som heter Missa Luba. Detta ögonblick hade en dramatisk och intensiv inverkan på mig. Jag kände en rysning av känslor och en känsla av mirakulös glädje. Filmskaparens konst hade förmedlat sanningen om evangelierna till mig – genom musik och visuell prakt. När John började springa för att sprida ordet till sina vänner, minns jag att jag tänkte, skulle det inte vara underbart om jag kunde tro på den vackra myten om uppståndelsen. Och då tänkte jag nej, det här är bara ett trick i mitt sinne för att framkalla känslor som ursprungligen utvecklades för att låta människor uppleva empati, och så vidare. (Se Dennett för en fullständig förklaring av hur vi ”luras” av sådana känslor). Så medan fröet hade planterats, växte det långsamt och krävde en hel del omsorg, men bar så småningom frukt. Jag läste evangelierna. Jag blev intresserad av mystik och transcendens. Jag började gå i en katolsk kyrka. Allt detta var intressant i intellektuell mening, men det hade ingenting med tro att göra. Jag var en iakttagare, en sympatisk och vänlig sådan, men jag var fortfarande på utsidan och tittade in. Under tiden arbetade jag med att göra vetenskaplig forskning och läste Dawkins och Gould, Lewis Thomas och Carl Sagan. Jag har alltid varit ivrig i min beundran för evolutionsteorins förklaringskraft och till och med kommunicerat med Dawkins angående ett av Darwins brev som jag upptäckte i British Museum, som fick ett omnämnande i The Devil’s Chaplain . Jag fick äntligen gåvan av Guds nåd direkt från Kristus på ett dramatiskt och obestridligt sätt. Men för att fullt ut kunna acceptera denna gåva och veta att jag tillhör Kristus, kropp och själ, behövde jag förena denna nya tro med min vetenskapliga känsla för förnuft. Som det visade sig tyckte jag att detta (som många andra har) var förvånansvärt okomplicerat, särskilt efter att ha läst Guds språk . Min resa till tro började med konst och känslor, men den nådde frukt med min växande förståelse för hur det naturliga universums egenskaper pekar på Gud. Min vetenskapliga världsbild uppmuntrade mig att ställa frågor, några av dem ovanliga för en vetenskapsman: Varför finns skönhet? Tänk på den magiska Oden till glädjen, eller varje ton som någonsin skrivits av Bach, eller Kandinskys målningar, eller elegansen i Einsteins fundamentala ekvationer. Titta på den underbara matematiska artefakten från Mandelbrot-uppsättningen, en ren fraktal, skapad av människans sinnes geni och endast synliggjord av modern datorgrafik. Ja, alla dessa är människors verk, och människan är en underbar skapelse. Men varför är universum vackert? Vad är källan till denna skönhet? När vi tittar på naturen och ser att det till synes artificiella, matematiskt märkliga konceptet med en icke-skalär, självliknande fraktal kan hittas i nästan alla biologiska strukturer (inklusive DNA), såväl som i moln, kustlinjer, berg, och galaxer, vi måste undra över källan till all denna komplexitet, all denna skönhet. Vi vet från fysiken att vår värld är stokastisk, inte strikt deterministisk. Med andra ord, det förändras enligt till synes ”slumpmässiga” influenser, vilket tillåter – till och med insistera på – kreativitet och överraskning vid varje tur. Det är vackert, inte tråkigt; mycket komplex, inte enkel. Biologiska organismer verkar ha bildats med den medfödda förmågan att utvecklas. Och människor, organismer med en själ, representerar det största mysteriet av alla. Varför är det så anmärkningsvärt att vi lever i ett stokastiskt universum? Vi kan förutsäga resultatet om vi kastar 1000 mynt, behandlar en miljon celler med en mutagen, undersöker beteendet hos en miljard molekyler eller spårar ödet för biljoner subatomära partiklar. I den meningen kan vår vetenskap beskriva världen mycket väl. Men vi vet ingenting om vad som händer när du kastar ett enda mynt, utforskar en enskild cells mutationsöde, försöker förutsäga en enda fotons väg eller tittar på en enda människas liv. Det verkar verkligen magiskt (särskilt när vi undersöker vetenskapen om kvantteorin) att vårt universum i grunden är stokastiskt på individnivå. Jag tror att denna egenskap hos de naturlagar vi beskriver genom vetenskapen byggdes in av Skaparen för att tillåta slumpen, skönheten, evolutionen, mänskligheten och till och med tro. Det vi uppfattar som en slump är inte trons fiende, utan tvärtom. Det är Guds redskap. Vi kan genom vetenskapen hitta magnifika och överväldigande bevis för Guds ingripande och pågående engagemang i vår värld, från dess skapelse till våra vardagliga liv, i alla aspekter av verkligheten, inklusive i våra pågående upptäckter av den naturliga världens hemligheter. Vi vet nu att universum inte alltid var […]
20 september 2023Icke-konservationsprincipen i biologi Del 1 Det går inte att förneka att biologi är en form av kemi. Biologi härrör från och beror på alla kemins regler, inklusive jämvikt, reaktionskinetik, katalys, organisk syntes, hydrolys, entropi, etc. Biologi är dock en form av kemi som inte ses någon annanstans i universum. Biologi har framväxande egenskaper som inte tillåter de kemiska reglerna vi känner från enkel kemi att helt (eller till och med delvis) förklara beteendet hos biologiska system. Vid första anblicken är den viktigaste särskiljande egenskapen för biologisk kemi från icke-biologisk kemi, graden av komplexitet som finns i levande organismer. Flera hundra tillväxtfaktorer, cykliner, kinaser, molekylära omkopplare, kaskadsystem, igenkänningssignaler, signalomvandlare, receptorer och diverse andra proteinfaktorer har identifierats inom just de relaterade områdena transkriptionell reglering och celltillväxtkontroll. Alla dessa kemiska enheter interagerar på komplexa koncentrationsberoende sätt med varandra och med andra faktorer. Detsamma gäller för energiomvandling, homeostas, reproduktion och alla andra funktionella egenskaper hos levande celler. Lägg till en högre nivå av fysiologisk komplexitet för flercelliga organismer, och vi har ytterligare framväxande egenskaper som vi kan se i livet runt omkring oss. Men det är inte bara den enorma graden av komplexitet i sig som gör biologin fundamentalt annorlunda från den kemi och fysik som den uppstod ur. Den utmärkande faktorn för biologiska enheter är att det inte finns någon bevarandelag för livet. Livet kan skapas och förstöras. Levande varelser bildas från andra levande varelser, och förstörelsen av liv (definierad som död) är oåterkallelig. Den biologiska icke-konserveringsprincipen bryter inte mot de fysiska lagarna för bevarande, för när en biologisk enhet dör förstörs bara dess biologiska attribut. Organismens materia och energi varken skapas eller förstörs utan bevaras eller omvandlas enligt fysikens lagar. Den fysiska lagen om energi och materiabevarande kan uttryckas med den enkla ekvationen: där X är summan av energi och materia i ett system, och T är tid. Det sker ingen förändring i det totala energi- och materia-innehållet i systemet med tiden. Därför är X = K, en konstant. Om Y är summan av biologiska enheter, är en enkel analog av den första ekvationen där förändringshastigheten i Y kan vara allt från negativ till 0 till positiv, beroende på de relativa värdena för födelsetalen (dB/dT) och dödsfrekvensen (dD/dT). Värdet för Y kan när som helst sträcka sig från 0 (släckning) till C, systemets maximala bärförmåga för livet. Detta indikerar att liv inte är bevarat – det kan skapas eller förstöras. Icke-konserveringsprincipen (NCP) skiljer liv från alla andra former av energi och materia och leder direkt till några av de viktiga lagarna och attributen för biologiska system. Fysiska och kemiska regler kan användas för att beskriva verkan av ett enzym eller energiflödet i en cell, men på högre nivåer av biologisk organisation är fysiska lagar inte till stor nytta, och unika biologiska lagar som tar hänsyn till NCP är nödvändig. Den viktigaste av dessa är evolution genom naturligt urval, som är helt beroende av NCP. Utan biologisk död skulle det naturliga urvalet inte kunna fungera. Det är kravet på död, såväl som kravet på nedärvning av egenskaper, som gör evolutionen till en biologisk konstruktion, inte direkt tillämpbar (förutom i mycket allmänna analogier) på icke-biologiska system. Organismer dör när de komplexa kemiska interaktionerna mellan hundratals till tusentals molekyler inte längre fungerar på ett sätt att upprätthålla kemisk homeostas. Det är inte lika troligt att organismer dör, och det faktum gör att naturligt urval kan ske. Eftersom naturligt urval måste gynna överlevnad (per definition), utvecklas biologiska varelser med en teleonomisk (Mayrs term för programmerad teleologi inom biologi) mot ökad kondition. Således blir varelser bättre anpassade till sina miljöer, och nya funktioner uppstår. Detta är inte alls bevis eller ens indikation på extern design, men det är bevis för en intern design. Jag kan nämna att Daniel Dennett är en förespråkare för biologisk teleologi, så idén är uppenbarligen inte teistisk i sig. Den reduktionistiska frestelsen att avfärda existensen av rent biologiska lagar i studiet av biologi är ett filosofiskt misstag som sannolikt har varit ett hinder för framsteg i vår förståelse av livet. Många moderna biologer har förkastat denna uppfattning och ägnat sig åt ett spännande utforskande av hur komplexitet och framväxt kan leda till stora insikter i biologisk teori. Jag anser att ett erkännande av principen om icke-bevarande inom biologi borde vara en viktig del av den utforskningen. Del 2 Vi har sett i förra inlägget (del 1) att livet inte bevaras, medan materia och energi är det. Vi vet att livet är ett framväxande fenomen från komplexa kemiska interaktioner. Som diskuterades i förra inlägget finns det en mängd komplexa system som också uppstår från fysiska och kemiska interaktioner som inte är levande. En storm uppstår från en speciell uppsättning omständigheter som involverar temperatur, luftfuktighet, tryck och vind, och några av dessa (som vind) är i sig framväxande fenomen av mer grundläggande komponenter (som temperaturgradienter i atmosfären). En storm, som ett komplext system, kan sägas födas som ett resultat av oavsiktliga konfigurationer som uppstår tillsammans på rätt plats vid rätt tidpunkt. Stormen kommer att pågå under en period (dess ”livstid”), och sedan ”dö” eftersom de faktorer som håller den i homeostas antingen försvinner eller förändras på grund av andra slumpmässiga, oavsiktliga händelser. Om temperaturförhållandena och andra faktorer är rätta, kan en slumpmässig kollision mellan två molekyler i atmosfären eller havet leda till en kemisk reaktion, som producerar ”födelse” av en ny förening. Den föreningen kommer också att finnas kvar tills den i sin tur bryts ned av ytterligare kemiska interaktioner, hydrolys eller sönderdelning. Dessutom verkar det som att de processer genom vilka komplexa system avslutas eller förstörs har mycket gemensamt, oavsett om dessa system lever eller inte. I varje fall är det inte materia eller energi som går förlorad, utan komplexiteten och regelbundenhet i själva systemet. I varje fall går homeostasen eller underhållet av systemet sönder. En storm färdas över land och skingra dess energi; vinden lägger sig, regnmolnen sprider sig. En komplex kemisk förening genomgår hydrolys, bindningar bryts och kemikalien omvandlas till en enklare. En stjärna får slut på kärnbränsle. Ibland är sådana dödshändelser oavsiktliga, och ibland är de en oundviklig, förutsägbar del av systemets […]
13 september 2023Är foster levande? Du kanske har hört påståendet att det mänskliga fostret inte är levande. Men är det verkligen sant? I den här artikeln kommer vi att utvärdera huruvida det mänskliga fostret är levande utifrån kritiskt tänkande. Ett argument som framförs är att fostret inte är levande biologiskt. Det är bara en cellklump. Detta argument är falskt. Den vetenskapliga konsensus bland forskare är att livet börjar vid befruktningen.1 Enligt professorn Keith Moore, ”Mänskligt liv börjar vid befruktningen”.2 Enligt forskaren Yuki Okada, ”Däggdjurs livscykel börjar när en spermie kommer in i ett ägg”.3 Enligt Van Nostrands Scientific Encyclopedia, ”I det ögonblick som den mänskliga mannens spermiecell möter honans ägg … börjar ett nytt liv”.4 Enligt förlossningsläkarna J.P. Greenhill och E.A. Friedman, ”Termen befruktning syftar på föreningen av manliga och kvinnliga pronukleära element … från vilken en ny levande varelse utvecklas”.5 Enligt embryologen Jan Langman, ”Utvecklingen av en människa börjar med befruktningen”.6 Ett annat argument som framförs är att det mänskliga fostret inte är en person, även om det är biologiskt levande. Detta argument är falskt, eftersom ingen av de alternativa definitionerna av mänskligt personskap kan tillämpas konsekvent. Vi kommer nu att utvärdera varje försök till att definiera mänskligt personskap. En försökt definition av mänskligt personskap är när en människa blir medvetande. Denna definition misslyckas, eftersom människor i koma fortfarande är personer även om de är omedvetna. Nyfödda barn är fortfarande personer, även om de är omedvetna. En annan försökt definition av mänskligt personskap är livsduglighet och oberoende. Denna definition misslyckas, eftersom handikappade människor fortfarande är personer även om de är beroende av andra. Nyfödda och för tidigt födda barn är fortfarande personer trots att de är beroende av föräldrar respektive kuvös. En annan försökt definition av mänskligt personskap är via den genetiska sekvensen för arten Homo sapiens. Denna definition fungerar, eftersom det är den enda definitionen som framgångsrikt omfattar alla människor. Det innebär att fostret – oavsett stadium – måste behandlas som en mänsklig person med rättigheter. Ett annat argument som framförs är att kvinnan har kroppslig autonomi över det mänskliga fostret inuti henne. Detta argument är falskt. För det första, har en förälder en laglig skyldighet att ta hand om ett levande barn, annars kommer föräldern att åtalas för vanvård. För det andra, är det olagligt för medborgare att avsluta liv. För det tredje, har det kvinnliga fostret i livmodern också ett val och kroppslig autonomi samt en rätt till liv. För det fjärde, om kvinnans autonomi verkligen skulle överskride fostrets autonomi, då skulle det ha varit lagligt att göra abort fram till födseln! Ett annat argument som framförs är att abort bör tillåtas av ekonomiska skäl. Detta argument är falskt. För att använda en jämförelse, är det tillåtet att dränka en nyfödd bebis för att föräldern inte kan ta hand om den? Nej, självklart inte! Eftersom det nyfödda barnet är vid liv, är föräldern eller staten skyldig att ta hand om det. Eftersom människofostret är vid liv och en person, borde föräldern eller staten vara skyldig att ta hand om det också. Ett annat argument som framförs är att abortbegränsningar kränker kvinnors rättigheter. Detta argument är falskt. Abort skadar kvinnors rättigheter, eftersom det dödar flickan i livmodern. Abort är inte en mänsklig rättighet. Detta är en kommersiellt motiverad lögn. Rätten till liv är en del av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheter. Genom att skydda kvinnans liv i livmodern och vara pro-life, hjälper vi kvinnors rättigheter och vi gör världen till en bättre plats för flickor överallt! Att vara pro-life är det mest feministiska du kan göra! Ett annat argument är att alla feminister förespråkade abort. Detta är falskt! De tidiga feministerna var pro-life! Ett exempel på detta är Susan B. Anthony. De jämförde abort med en våldtäkt, där de såg abort som inskränkning på kvinnans livmoder. De ansåg även att det var nedvärderande att be kvinnor att mörda sina barn i magen och att behandla barnet i magen som om de vore boskap man kan avliva. De motsatta sig även preventivmedel. De ansåg att preventivmedel och abort uppmuntrar till promiskuitet bland män, vilket i sin tur ökar objektifieringen av kvinnor. De var även aktiva i nykterhetsrörelsen. De ansåg att alkoholen gav upphov till våld i allmänhet och våldtäkter synnerhet. Genom få bort alkoholen från sina män, då resulterade det i en bättre familjestruktur. De ansåg även att moderskapet var en av deras största gåvor. De var själva både mödrar och politiskt aktiva. Det fanns ingen motsättning mellan moderskapet och annan aktivitet, enligt dem.7 Sammanfattningsvis är det mänskliga fostret vid liv biologiskt, är en mänsklig person eftersom det bär samma genetiska sekvensen, har kroppslig autonomi samt och har rätt till liv, där många feminister under åren har varit pro-life. Om du har gjort en abort, vill jag bara säga att Jesus älskar dig! Jesus förlåter dig för allt! Det är okej! Tillsammans kan vi hjälpa till att skydda framtida kvinnors liv! Referenser: 1 Jacobs, Steven. “Biologists’ Consensus on ‘When Life Begins.’” SSRN Electronic Journal, 2018, https://doi.org/10.2139/ssrn.3211703. 2 Keith L. Moore, The Developing Human: Clinically Oriented Embryology, 7th edition. Philadelphia, PA: Saunders, 2003. pp. 16, 2. 3 Okada et al., A role for the elongator complex in zygotic paternal genome demethylation, NATURE 463:554 (Jan. 28, 2010) 4 Van Nostrand’s Scientific Encyclopedia, 5th edition, New York: Van Nostrand Reinhold Company, 1976 5 Greenhill & Friedman. Biological Principles and Modern Practice of Obstetrics, W.B. Saunders, Philadelphia, 1974. 6 Jan Langman. Medical Embryology, 3rd edition, Baltimore: Williams and Wilkins, 1975 7 EWTN. (2017). Early feminists were pro-life. YouTube. https://www.youtube.com/watch?v=bHXg1m6eAUo&ab_channel=EWTN ⁸ https://thebookofworks.com/2017/06/26/the-non-conservation-principle-in-biology/ ⁹ https://thebookofworks.com/2017/07/03/non-conservation-evolution-and-teleology-in-biology-part-2/
6 september 2023Skeptiker utvärderar religion: En kritisk granskning av religion Om man ska lägga sin tillit till en religion, då bör man välja den religion som bäst stämmer överens med verkligheten, vilket delas av de samtida akademikerna Edward Feser, Hugh Ross och Michael Rota bland annat. Olika religioner har olika sannolikheter i en sannolikhetsanalys baserat på deras anspråk om den externa världen. För mig, är det helt centralt att lägga vikt vid frågan om vilka centrala anspråk de olika religionerna gör. För mig är det viktigt att tänka så här: Om det centrala anspråket har motbevisats bortom rimligt tvivel, då har religionens centrala läror motbevisats bortom rimligt tvivel och då kan jag inte anamma den religionen. Samtida filosofer, såsom Timothy McGrew, Edward Feser och Joshua Rasmussen, anser att religiös tillit ska vara baserat på de historiska anspråkens belägg. Det anser även jag. Hur skulle då ett sådant evidensbaserat synsätt på religion kunna se ut? Hur skulle man närma sig de olika religionerna? Man skulle kunna göra ungefär så här, vilket tilltalar mig: Islam Ett centralt historiskt anspråk inom islam är att Jesus INTE dog på korset utan en tvilling korsfästes istället för honom. Jag började undersöka huruvida det finns andra källor som stödjer detta. De icke-kristna Talmud, Josefus, Tacitus och Lucian samt Nya Testamentet nämner alla att Jesus korsfästes. För mig, diskvalificerar detta islams påstående att en tvilling korsfästes istället och minskar markant dess historiska tillförlitlighet. Ett annat historiskt anspråk är att Jesus INTE dog på korset utan svimmade. Denna förklaring förespråkades av muslimen Ahmed Deedat bland annat. Jag började undersöka huruvida det går att överleva en korsfästelse, enligt den medicinska vetenskapen. Jag kom fram till att det är omöjligt att överleva en korsfästelse utan hjälp av en läkare (Edwards, 1986), där hypovolemisk chock och hjärtbrott är de främsta dödsorsakerna från en korsfästelse. Detta är varför konsensus inom forskningen är att Jesus var fullkomligt död (McDowell & McDowell, 2017; Licona, 2018). För mig, diskvalificerar detta islams påstående angående Jesus överlevnad på korset och minskar markant dess historiska tillförlitlighet. Ett annat centralt anspråk inom islam är att Jesus var en profet. Jag började undersöka huruvida det finns andra källor som stödjer detta. Ju fler källor som nämner något, desto högre blir dess sannolikhet. Jag kom fram till att det INTE finns några källor som nämner att Jesus var en profet, förutom Koranen. De icke-kristna Celsus, Josefus, Pliny och Lucian, samt Nya Testamentet, nämner alla att Jesus associerades som Gud kommen som människa. För mig, diskvalificerar detta islams påstående angående att Jesus´ var en profet och minskar markant dess historiska tillförlitlighet. På grund av ovanstående har islam en låg sannolikhetsgrad för mig till graden av obefintlighet, eftersom islams historiska anspråk om Jesus inte stämmer överens med den övriga datan. Därför är islam falsk. Mormonism Mormonismens ryggrad är att Joseph Smith fick guldtavlor från en ängel. Fanns det några andra ögonvittnen till händelsen än Smith självt, frågade jag mig själv? Jag kom fram till att det initialt fanns flera ögonvittnen till guldtavlorna, men att de alla gjorde återkallelser av sina vittnesmål (Hill, 1972). Detta sänker sannolikheten markant. Jag frågade mig själv om det finns anlag för att Joseph Smith var en skojare och bedragare. Svaret jag fann är ja, det fanns det. Joseph Smith själv var en tvivelaktig figur, där han hade ett rykte om sig för att vara en skojare även innan guldtavlorna (McKeever & Johnson, 2013), vilket stödjer hypotesen om att guldtavlorna är uppdiktade. Detta sänker sannolikheten ytterligare, framförallt när Joseph Smith är det enda ögonvittnet som inte återkallade sitt vittnesmål. För mig, diskvalificerar detta mormonismens anspråk om guldtavlorna och därmed mormonismen självt, eftersom dess sannolikhetsgrad har nått obefintlighet, enligt mig. Därför är mormonism falsk. Polyteism Polyteismen kommer nu att utvärderas. Den gemensamma nämnaren för alla polyteistiska religioner är att de anser att deras polyteistiska gudar existerar, där deras belägg är dokument om gudarnas bedrifter. Vilken är genren för dessa dokument? Forskare brukar klassificera dessa dokument i genren mytologi, vilket är när tiden och platsen är oviss. Detta är ett skäl som minskar polyteismens historiska förankring och därmed minskas dess sannolikhet för mig. Ett annat skäl är att händelserna nedtecknades flera århundraden efter att de påstådda händelserna ägde rum, vilket minskar sannolikheten ytterligare. Ett annat skäl är att eftersom de polyteistiska gudarna är inom tid och rum, användes de polyteistiska gudarna som ersättningar för naturfenomen. Till exempel, användes Zeus för att förklara blixten. I ljuset av den naturvetenskapliga revolutionen med bland andra Isaac Newton, Johannes Kepler och Robert Doyle blev de polyteistiska gudarnas förklaringskraft försumbar. Därför accepterar jag inte polyteismen. Alltså är polyteismen falsk. Buddhism Buddhismen kommer nu att utvärderas. Vad är buddhismens centrala anspråk? Det centrala påståendet är att reinkarnation ständigt inträffar, där målet är att nå nihilistisk glömska som kallas Nirvana. Vad är beläggen för reinkarnation? Den åberopade evidensen för reinkarnation är enligt uppgift Ian Stevensons studier om barn med minnen från tidigare liv. Det finns allvarliga metodologiska problem med Stevensons studier och Stevenson själv har erkänt att alla studierna har allvarliga brister. Det finns flera alternativa förklaringar som har en större förklaringskraft i jämförelse med reinkarnation, även om någon skulle se Stevensons studier som giltiga. En naturalistisk förklaring är morfisk resonans, som är en process där självorganiserande system ärver ett minne från tidigare liknande system genom genetisk likhet (Sheldrake, 2009). En annan naturalistisk förklaring är akaschiskt fält och retroigenkänning, där all mänsklig erfarenhet ses som en del av en kollektiv minnesbank och repeteras om och om igen (Laszlo, 2007). En annan naturalistisk förklaring är minnesbuntar, vilket förklarar varför så många minnen är kopplade till en geografisk region och kopplade till avlidna släktingar (Denton, 1884). En annan naturalistisk förklaring är mental ocean teorin, där medvetandet är som ett hav och koppar sporadiskt tas ut och så småningom kommer att leda till överlappning, vilket förklarar varför vissa minnen överlappar varandra (Morris, 2021). En övernaturalistisk förklaring är demonisk besittning, vilket förklarar varför vissa barn så småningom glömde sina minnen och visste var deras kroppar var begravda (Habermas & Moreland, 2004). På grund av styrkan i dessa alternativa förklaringsmodeller, så minskas […]
30 augusti 2023
- Johan Karlsson om Skeptiker utvärderar religion: En kritisk granskning av religion: “Skeptikerns utgångspunkt i fråga om kunskap är agnostisk. När Jakob skriver att ”För mig är det viktigt att tänka så…” 17 sep 2023, 23:37
- Anti-apologetik om Varför naturalismen inte kan förklara människans mening, mål eller syfte: “Det säger ju dock ingenting om huruvida naturalismen är sann eller ej, bara att författaren till detta inlägg inte tycker…” 29 jan 2023, 21:43
- Anonym om Vem är den idisslande haren?: “Intressant blogginlägg! Håller med om att bibeltexten är fenomenologisk i sina beskrivningar.” 5 nov 2022, 10:03
Konstruktion, dekonstruktion och rekonstruktion. Hur kan tvivel och frågor leda oss till en djupare tro? Konferensen Våga fråga kommer att ta upp denna och många fler frågor. Anmäl dig nu!
... Läs merLäs mindre
0 kommentarerKommentera på Facebook
Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! "Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös." Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här: apologia.se/vaga-fraga/
... Läs merLäs mindre
0 kommentarerKommentera på Facebook
Nu inför Påsken så fylls det offentliga rummet med kycklingar, harar, fjädrar, ägg, kärringar och en och annan referens till en judisk predikant från den främre orienten vars död och uppståndelse ca 2,5 miljarder människor runt om i världen högtidlig håller.
Samtidigt menar 1,2 miljarder muslimer att han aldrig dog, utan togs levande upp till himlen. I vår del av världen där sekularismen är utbred finns det många som menar att det aldrig existerat någon historisk Jesus, utan att han är en sammanblandning av olika antika myter som Paulus och den tidiga Kyrkan mer eller mindre fabricerat.
Häng med på kvällens webbinarium där vi diskuterar frågan!
... Läs merLäs mindre
This content isn't available right now
When this happens, it's usually because the owner only shared it with a small group of people, changed who can see it or it's been deleted.0 kommentarerKommentera på Facebook
This content isn't available right now ... Läs merLäs mindre
This content isn't available right now
When this happens, it's usually because the owner only shared it with a small group of people, changed who can see it or it's been deleted.0 kommentarerKommentera på Facebook
1,2 och 5. Sanningar är en produkt av vår hjärna. Vi kan inte med säkerhet veta att vi inte inbillar oss alltihop,att någon gud skapade oss för 3 minuter sedan med alla minnen och sk. sanningar inbyggda eller att vi är delar av någon jättelik dataanimering.
Så där har du med största säkerhet fel, även om vi i praktisk tillämpning kan använda oss av det vetenskapen har testat som om det vore sanning.
3. Allt ÄR komplicerat. också det synbarligen enkla blir komplicerat om vi forskar oss ner på djupet i det. Till slut hamnar vi i hjärnans kvantfysik även i dom mest vardagliga frågor. Den dag då vi fullt ut begriper kvantfysik kanske det blir lättare, men det ser ut att dröja.
Troligen fel där också således.
4. Evolutionen gett vår hjärna möjlighet till massor av olika beteenden, men vissa mer grundläggande saker som alla verkar hänga ihop med gruppsammanhållning brukar vi kalla för rätt eller fel. Men dessa rätt eller fel finns enbart för dom arter som gynnats av samma gruppsammanhållande faktorer som vi människor. För dom flesta arter på vår planet finns dom inte alls.
6. Nej vi borde inte tro på saker utan bevis, eller iallafall godtagbara indicier. Hypoteser om ditten och datten kan vi ha men att fullt ut tro på sådant som saknar stöd borde vi verkligen inte göra.
Lika fel som vanligt.
7. Jo det är fel, auktoritärt och respektlöst att säga vad folk SKA tro.
Ännu mera fel alltså.
8. Jo allt är relativt, med en möjlig brasklapp för fysikens lagar. Vår kunskap om dom kan dock komma att förändras och den är då relativ till dom rådande möjligheterna att samla in fakta.
Nästan rätt där.
9. Sanning är ett ord vi hittat på för sådant som vi tror oss veta. Det vi tror oss veta är dock synnerligen relativt, men den vetenskapliga metoden ger oss möjlighet att ibland använda det ordet på ett sätt som vi tycker är språkligt riktigt.
Nästan rätt igen!
10. Jovars, iallafall det som vår hjärna uppfattar som verklighet.
Hej Anders! Det här är ju tio självmotsägande påståenden. De kan alltså inte vara sanna. Att säga att det är fel att det finns en objektiv sanning är självmotsägande, för det påståendet kan därmed inte vara objektivt sant. ”Allt ÄR komplicerat” är inte en komplicerad mening, och därmed självmotsägande. ”Vi borde inte tro på saker utan bevis” är ett påstående som saknar bevis, och därmed är självmotsägande. ”Det är fel, auktoritärt och respektlöst att säga vad folk SKA tro” är ett påstående om vad folk SKA tro och därmed självmotsägande! Om ”allt är relativt” kan inte det påståendet vara objektivt sant, och därmed är det självmotsägande.
Jösses vad är detta för semantiska meningslösheter? Du som alltid har så mycket att göra, hur har du tid med sådant här strunt?
Om absoluta objektiva sanningar finns, så är vår förmåga att finna dom så begränsad så att i all praktisk mening är det klokast att vara skeptisk.
Att säga vilken mening som helst är ett resultat av en komplicerad process, även om vi med vår avancerade hjärna kan uppfatta själva meningen som enkel.
Att vi inte bör tro på grundlösa påståenden är byggt på erfarenhet av att dessa ofta är felaktiga och att vetenskapligt bevisade påståenden oftast är korrekta.
Vetenskapliga ”bevis” är ofta byggda på sannolikheter. Med sannolikheter kan man komma fram till att det ur ett naturalistiskt perspektiv är helt osannolikt att vi och vår finjusterade värld existerar, eftersom sannolikheten för vår existens är i princip noll, om man inte tar i beaktande att någon för oss okänd faktor påverkat skeendet. Jag kallar denna faktor ”Gud”, även om begreppet ”Gud” innefattar även andra dimensioner än de här beskrivna.
Hej Micael,
Jag såg att David Gyll kommenterat ditt inlägg om bloggen på Facebook, och fick för mig att läsa det här. Jag kan av någon anledning inte kommentera där, så jag gör det här i stället.
Du gör ett logiskt misstag i ditt resonemang som gör att det inte håller. Enligt logikens lagar så är nämligen motsatsen till en självmotsägelse inte en sanning utan en tautologi, alltså ett påstående som per definition alltid måste vara sant.
Hej David!
Det är sant att det blir en tautologi (ogift ungkarl, oändlig evighet etc) men det är inte i opposition till sanning. Tvärtom, ”ett påstående som per definition alltid måste vara sant” är naturligtvis sant!
Ja, men en tautologi är en meningslös sanning. De exempel du använder har en implicit självmotsägelse, så om man är ovan kan det vara svårt att se varför, men med exempel där den är explicit så blir det lättare att se.
Ta till exempel det självmotsägande påståendet ”Om Gud finns så finns inte Gud”. En motsats till det påståendet är ”Om Gud finns så finns Gud”. Det är naturligtvis en sanning, men en ganska meningslös sådan.
(En annan, lika ointressant, motsats till samma påstående är för övrigt ”Om Gud inte finns så finns inte Gud”).
”Sanningar är en produkt av vår hjärna.” + ”Sanning är ett ord vi hittat på för sådant som vi tror oss veta.”
Ehh, nej – sanning är hur något är, om du eller din hjärna vet det eller ej!
Ok jag kan vara för dum för att fatta vad som är sant och när det gäller filosofiska spetsfundigheter är jag nog det också, men hela begreppet är ett mänskligt begrepp där våra hjärnor tolkar vissa saker som sanna.
Vår hjärna är dock långt ifrån felfri och det vi uppfattar som sant kan ofta vara helt fel, därför är det rimligt att förhålla sig skeptisk till sådant som beskrivs som absolut sanning. Rent språkligt så är det praktiskt att kalla vissa saker sanna, som t.ex att jorden är rund, trots att den verkar vara oval.
Tja det som är sant är sant!
Sen om du tror (uppfattar) något är sant som inte är det – så är det inte sant!
En röd boll är en röd boll, även om du är färgblind och tror den är gul…
Sen är ju jorden rund det vet vi, det kan vi tom se, dock inte sfärisk – pga rotationen. Och javisst, klart man ska vara skeptisk…
Ja, men tänk om alla andra är färgblinda och bollen faktiskt är gul.
Vi använder ordet sanning utifrån vissa premisser, men vi klarar inte av att veta med absolut säkerhet om dom premisserna är korrekta.
Absolut sanning är antagligen bortom vår förmåga och att dom religiösa
vill få det till något annat är bara för att deras allsmäktiga gudar måste stå för det absoluta om dom inte skall behöva ändra i sina heliga skrifter.
Det fascinerar mig Anders att du inte ser hur självmotsägande du är. Om du på allvar tror att absolut sanning är botrom vår förmåga att upptäcka, inkluderar ju det din tro att absolut sanning är botrom vår förmåga att upptäcka. Det kan med andra ord inte vara absolut sant att det inte finns absolut sanning, och därmed finns ingen anledning att tro att absolut sanning inte finns. Som Gesus påpekar kan saker för övrigt finnas oavsett om vi känner till dem eller ej. Om bollen ”faktiskt är gul” är det DET som är absolut sant även om vi skulle ha missuppfattat det, alltså förutsätter även du att absolut sanning finns.
He he okej dårå absolut sanning finns, min invändning utgick från den verkliga världen som vi människor agerar i.
Det är dock ett ganska meningslöst konstaterande att absolut sanning finns om vi aldrig kan veta om vi hittat den.
Vi får helt enkelt nöja oss med det som just nu har den bästa bevisningen och ständigt vara beredda att ändra oss om nya fakta kommer fram.
Att 2+2=4 anser nog många är en absolut sanning, men om en sak kan vara på flera ställen samtidigt så finns ju risken att inte ens det är sant.
I kvantfysiken lilla värld verkar det mesta kunna ifrågasättas.
Att slå fast något som absolut sanning kan bara förhindra fortsatta vetenskapliga framsteg och det är sannolikt ett mycket förmätet överskattande av vår egen förmåga.
Din filosofiska lekstuga här börjar kännas aningen löjlig nu tycker jag och David påpekade ju också för dig hur meningslöst ditt inlägg var.
Alltihop verkar gå att koka ner till att du vill att vi skall tro på saker utan bevis, vilket verkar vara ett alldeles ovanligt korkat sätt att se på världen.
Eh, jo men då är det att bollen är gul som är sanningen!
Hoppar du upp i luften, kommer du komma ner igen (om inget fångar dig el lik) = sant
Gesus. Men alla andra hade trott att den var röd, vilket då hade uppfattats som sant och det är ju det jag försöker få fram. Det vi kallar sant är inte nödvändigtvis sant och i det här fallet och i många andra är det vi kallar sanning snarast att likna vid något slags majoritetsbeslut. Att den verkliga sanningen ändå finns där blir mest ett teoretiskt konstaterande utan påfallande praktisk användbarhet.
Den vetenskapliga metoden håller sig till det som idag har den bästa förklaringen och det är nog det bästa vi kan åstadkomma för att flytta fram vår kunskap.
Grenholm verkar dock gilla det du skriver och det är ju för att han måste ha en bärare av den absoluta sanningen. Jag har inte fått uppfattningen att du delar det behovet, men rätta mig om jag har fel där.
Anders,
Hur förhåller du dig till din egen existens? Är det en objektiv sanning att du existerar, eller intar du en skeptisk hållning även i den här frågan?
Min arbetshypotes är att jag existerar och det är väl så vi använder ordet sanning. Verkligheten är som den är oavsett vad vi tror, men innan vi använder det mänskliga ordet sanning så har verkligheten processats av vår hjärna. Jag skulle kunna drömma alltihop om min egen existens och då kanske existera på ett helt annat sätt än jag tror nu, men det blir opraktiskt att tänka på det viset, så för alla praktiska ändamål så utgår vi från vad våra sinnen säger oss. Det betyder dock inte att vi kan utgå från att det vi kallar sanning är absolut sanning.
Våra sinnen är utvecklade under jägar/samlarstadiet i Afrika och anpassade till dom krav på överlevnad som rådde där. Under hela vår existens har det sannolikt varit sant att ingenting kan befinna sig på flera ställen samtidigt. Den åsikten har säkert omfattat hela mänskligheten, utom möjligen en del påtända shamaner, på ett sätt som gör att den skulle kunna kallas objektivt mänsklig. Nu visar kvantfysiken att det inte alls är sant och det är mycket svårt att ta in för våra jägar/samlarhjärnor, dom är helt enkelt inte anpassade till att tänka så och det för att vi aldrig tidigare har behövt tänka så.
Vetenskapen ger oss hela tiden nya perspektiv och mycket av det en del nu tror är absolut eller objektiv sanning kommer säkerligen att ifrågasättas i framtiden.
I vår mänskliga värld så gör vi nog klokast i att utgå från att absolut sanning, inte finns, av den enkla anledningen att vi inte kan lita tillräckligt på vår förmåga att upptäcka den.
Grenholms lekar i den filosofiska sandlådan syftar naturligtvis till att rättfärdiga hans egen tro på totalt obevisade figurer, men det finns ingen som helst anledning att gå på sådant strunt.
”Min arbetshypotes är att jag existerar”.
Under vilka omständigheter skulle du förkasta den här hypotesen? Finns det någonting som skulle kunna övertyga dig om att du inte existerar?
”Verkligheten är som den är oavsett vad vi tror”.
Precis. Alltså borde det ju rimligtvis finns det en objektiv sanning, som är helt oberoende av vad vi människor tror, inte sant?
”Jag skulle kunna drömma alltihop om min egen existens och då kanske existera på ett helt annat sätt än jag tror nu.”
Absolut. Men om DU drömmer, så borde väl DU fortfarande existerar som ett drömmande subjekt, inte sant? (Även om du gravt misstar dig när det kommer till yttervärldens beskaffenhet)
Vems arbetshypotes?
Christian. Antagligen finns det ingenting som kan övertyga mig om att jag inte existerar, eftersom jag precis som alla andra tolkar mina sinnesintryck som om dom vore sanning.
Ja jag sade ju att verkligheten är som den är oavsett vad vi tror, men problemet är ju att vi aldrig kan veta om vi vår förklaring av den är sann och att därför utnämna något som vår hjärna tolkat som absolut eller objektiv sanning hjälper oss inte framåt.
Anders,
Då är vi alltså överens om att det faktiskt finns objektiva och absoluta sanningar? (Även om det ofta är svårt att veta vilka de faktiskt är).
”Grenholms lekar i den filosofiska sandlådan syftar naturligtvis till att rättfärdiga hans egen tro på totalt obevisade figurer, men det finns ingen som helst anledning att gå på sådant strunt.”
Blanda inte ihop Grenholms teologiska svammel med filosofi! (Med tanke på hans etiska utläggningar på olika bloggar är det uppenbart att han helt saknar kunskaper inom detta område.)
Det finns rimligen ***inget*** som kan få dig att tro att du (eller i alla fall den ”form av idéer” som har dina upplevelser) inte existerar! (Denna *tro att du inte existerar* förutsätter nämligen existensen av den ”idéform” som är vad ”du är”).
Johan. Mina egna kunskaper inom filosofi är nog inte mycket att skryta över heller. Jag uppfattar det oftast som ordlekar och det Grenholm pysslar med i den här tråden känns dessutom som totalt meningslösa ordlekar, som då kanske inte ens platsar inom begreppet filosofi alls.
Den världsbild vi skall välja är alltså den där moralen bestäms av Micaels folkmordsgud.
”Dessa tio sanningar är alla i linje med kristen teism och den bibliska världsbilden”
Vare sig ”logik” eller ”sanning” är kompatibelt med den ”bibliska världsbilden” (se del V och X): https://goo.gl/Ftc9Mq
[…] Ursprungligen publicerat på Svenska apologetiksällskapets blogg. […]
[…] I mitt förra inlägg argumenterade jag för att vi ska sluta använda självmotsägande fraser eftersom de inte kan vara sanna. En av dem lyder: ”Det finns ingen absolut sanning”. Det påståendet kan inte enligt sin egen standard vara absolut sant, och därmed finns ingen anledning att ta det påståendet på allvar. […]