Författare

Pastor och bibellärare som brinner för att lära ut Bibeln och hur vi kan tillämpa den idag. Bor i England.

Om inlägget

av Publicerat: 27 september 2017Ämnen: Vetenskap och tro8 kommentarerEtiketter: , , , 1772 ord9 minuters läsningvisningar: 14

Dela inlägget!

De två böckerna

Söndra och slå! Det har varit ett av alla krigs taktiska drag att skapa motsättningar mellan det som borde höra ihop och att tvinga ihop det som borde vara isär och hållas isär. Att ”dividera” är då en process som slår in en kil mellan företeelser som borde hållas samman. Olyckan som resulterar om man inte håller samman dem är svåröverskådlig.

Min kristna tro baseras inte på den av så många efterfrågade bevisföringen om Guds existens. Som skapad varelse tillhör jag det skapade och kan överhuvudtaget inte flytta mig ur skapelsen för att fristående betrakta, studera och eller analysera Gud, som om GUD kunde vara ett objekt som jag är fri att ta ställning till på mina premisser. Det är först när jag någonstans inom mig har accepterat att jag är subjekt till det subjekt som också en personlig Gud är, som det finns en väg fram till den dagliga insikten om en närvaro i tiden och tingen som inte är en produkt av vare sig min fantasi eller ett ’ting’ som jag förfogar över. ”Ja men då medger du att din gudstro är subjektiv!” Javisst! Men det är ditt förnekande också, men med den skillnaden att jag är medveten om och lever i den relation som bara är möjlig mellan subjekt, men som aldrig kan fås till ett objekt.

Den som gör Gud till ett objekt gör samma misstag som den som använder ett cellprov från en elefant för att i minsta detalj studera dess DNA men aldrig varseblir den levande elefanten och inte skulle känna igen den på tio stegs avstånd. För vad än DNA programmet innehåller så är programmet inte sin produkt. Det är först mötet med elefanten i sig som ger validitet åt dess DNA. Men där är ju haken i den nuvarande vetenskapsmanin. Vi vet en del på mikroplanet men fattar aldrig det stora sammanhanget ur vilket vi plockar våra fragment. Vi har accepterat vanföreställningen att den som förstår ett fragment därur kan härleda helheten. Och limporna fortsätter förneka bagaren.

Den olyckligaste och kanske mest anmärkningsvärda ’kilslagningen’ är mellan å ena sida naturen och den naturvetenskapliga metodiken och å andra sidan Gud och den teologiska begreppsvärlden.

Tvärt emot vad Bibeln omvittnar har teologierna gått in i sina kammare, stängt för fönsterna, tänt sitt eget ämliga stearinljus och läser bibeln som om den vore en icke-naturlig och rent av från skapelsen fristående och verklighetsfrämmande alternativ berättelse om världen. En berättelse som till synes inte behöver ta hänsyn till den värld som faktiskt finns. Det har alltid förundrat mig att det byggs kyrkor där varenda del av hela strukturen är onaturlig, syntetisk och exklusiv. Endast med hjälp av dyra dataprojektorer kan man händelsevis släppa in ’naturen’ i kyrkrummet, undantagandes då lite altarblommor. Allt annat vittnar om människans kapacitet att skapa, kreera, hitta på och framställa sina gärningar till Guds ära. Om det nu var så att Gud verkligen är ute efter detta: ”Ära vare Gud i höjden, detta har JAG gjort i slöjden.”

Det är förunderligt att notera att teologins största djup regelbundet och konsekvent alltid relateras till skapelsen igenom hela bibeln. ”Se på fåglarna under himmelen, de varken sår eller skördar… och ändå föder er himmelske fader dem..” ”Hur ska ni som inte begriper när jag talar till er om jordiska ting begripa det som är från himmelen?” Ju djupare andlig insikt, ju mera naturliga är Jesu visuella hjälpmedel. Hela skapelsen är hans AV kartotek.

Jaså, du Job, du vill förstå vad som hittills övergått din fattningsförmåga? Låt mig då fråga något om det som finns inom räckhåll för dig. Vet du hur det kommer sig att allt levande har en viss ordning, att himlakroppar behåller sin plats, att det finns systematisk ordning i skapelsen? Framgår det av det som är vad som ligger bakom? Talar det som är om hur det blev till? Job lyssnar och fattar att han hittills ingenting har fattat trots att han hela sitt liv umgåtts med delar av skapelsen, med boskapshjordar, med barnafödande, med fårskötsel och åsneavel..han har älskat och blivit far, han har förlorat allt och uppmanats att förbanna Gud av sin egen hustru, han har skrapat sina variga sår med en krukskärva sittandes i en steril askhög.

Alla de frågor Gud ställer handlar om tingen som utgör den naturliga livsmiljön och den påtagliga verklighet i vilken människan lever. Resultatet av alla dessa frågor som Job inte kan redogöra några svar på mynnar ut i en enda gigantisk insikt: ”Job svarade Herren och sade:
Jag vet att du kan göra allt, inget du beslutar, är omöjligt för dig.

Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd?

Jag ordade om det jag inte begrep, om det som var för underbart för mig och som jag inte förstod. ”Lyssna nu, så ska jag tala. Jag ska fråga dig, och du ska ge mig besked.”

Förut hade jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon. Därför tar jag tillbaka det och ångrar mig i stoft och aska.”

Jesus av Nasareth kallas hedersamt för ’Rabbi’ som betyder mästare, lärare. Men har ni sett på maken, hans pedagogik används av nästan ingen! Hans sammanhållande av det fysiska med det som är metafysiskt äras av få. Begrips av en minsta möjliga skara. Att ha åtskiljt skapelsen från Skaparen, det andliga från det jordiska är ett av våra största intellektuella feltänk alla kategorier.

Jobs bok igen då:

Men fråga boskapen, den ska undervisa dig, fåglarna under himlen, de ska ge dig svar.

Tala till jorden, den ska undervisa dig, fiskarna i havet ska ge dig besked. Vem av dem känner inte till att det är Herrens hand som har gjort det?

Det är i sönderslagningen mellan fysiken och metafysiken och inplaceringen i särskilda och numera artificiellt vidmakthållna tankeghetton, som det mesta av tidens uppenbara dumheter uppstår. Det är en konstruerad motsättning mellan naturen och Anden. Den är ett resultat av ideliga lögner spridda från vardera sidan om skranket. Å enda sidan en gudfrånvänd naturvetenskapism. Å andra sidan en naturfientlig teologi.. i sina ytterligheter.

Det är nu man förstår tyngden i vad Paulus tydliggör. I kraft av den undervisningens Ande som tar Guds ord och ger det åt människan låter han oss veta:

Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.

(Nota bene: Ingen enda mänsklig kultur har någonsin varit ateistisk)

En distinkt sammanfattning av situationen. Separerar man det skapade från skaparen resulterar det i en vetenskap som baseras på dårskap och själva fundamentet för verklig insikt försvinner. ”Gudsfruktan är visdomens begynnelse”. Om man sedan drar slutsatsen att den projicerade frånvaron av en skapare också helt döljer det ansvar de skapade har emot skaparen så öppnas fältet för just det som sedan har hänt. Människan vars uppgift det var att vårda och förvalta skapelsen har lyckats med att göra precis tvärtom. Och vår egen livsmiljö, vårt enda rum i tillvaron, har vi förstört i grunden. Teologin förutsade det på basis av våra benägenhet att göra vad vi vill med skapelsen och strunta i Skaparen. Men även teologin sätter sig numera över Skaparen.

Men så har vi också facit i hand. För varje sak som vi lyckas kopiera med den exakta vetenskapens medel berömmer vi kopian och dess tillverkare och förnekar den ursprungliga skapare vars verk vi bara efterapat. Till kostnad av miljoner tanketimmar och all den mänskliga förmågans maximala insats kommer vi fram till att det ingen skapare behöver ha funnits, för vi har nu gjort en kopia..

Ära vare pseudogudarna i labbet, men bort med Gud i höjden.

Sann vetenskap och sann teologi hade räddat oss från den dårskap som nu föröder jorden och sänker kyrkorna i allt djupare andligt mörker. Någon har ett gigantiskt intresse i att hålla dem isär, och båda falangerna har gått på bedrägeriet. Den ena genom att utesluta skaparen från skapelsen, de andra genom att ignorera skapelsen som Skaparens egendom och ’förkunnare’ om Skaparen själv.

Så blir förkunnelsen ’inomrumslig’ men onaturlig och vetenskapismen inlåst i en kolkällare av fundamental okunnighet om elefanten alltmedan den studerar dess hud.

Ni har hört talas om ”elefanten i vardagsrummet”? Den oönskade Gudsnärvaron? Den har, tror jag, framför allt uppstått ur uppdelningen mellan vetenskap och teologi.. alla ursprungliga Universitet började för övrigt inom teologins ramverk, men det var då det.

/Teddy Donobauer, Doncaster

8 kommentarer

  1. Anders Åberg 27 september 2017 at 12:23

    Skillnaden mellan djuren och människorna är hjärnans relativa storlek. Dom flesta djurhjärnor verkar inte tillåta abstrakt tänkande och dom har därför inte mycket annat val än att leva i nuet, för dom är naturen allt, dom behöver inga AV presentationer av sin miljö, men dom verkar trots det inte särskilt andliga.
    Vi människor kan ha levt ett liknande liv innan neolitikum, mycket av det vi tror oss veta om den tiden (vilket nog egentligen är ganska lite) tyder på det.
    Naturen och andligheten hade då tydliga samband och antagligen tvivlade ingen på att trädgudarna, regngudarna, åskgudarna och alla djurens andar var ständigt närvarande.
    Hos Sanfolket i Kalahari såg vi att en stor del av dagen användes till social samvaro runt lägerelden. Berättelser, sång och dans, ibland även sk. transdans var dagligt förekommande. Shamanen kunde i transdansen komma i kontakt med andarna och få förklaringar till olika fenomen och kanske också påverka stammens framtid.
    Redan på jägar/samlartiden tror vi alltså att det övernaturliga var en del av människornas ”vetenskap” om naturen.

    Sedan drabbades mänskligheten av jordbruket!
    Makt, ägande, slaveri, långa nerbrytande arbetsdagar, kvinnoförtryck, dålig mat, trängsel i sjukdomsalstrade städer och byar, ständiga krig OCH härskarreligioner ersatte det jämförelsevis idylliska, ganska jämlika och påfallande andliga liv vi ser ut att ha levat fram till dess. Vi slogs säkert med varandra ibland då med, men antagligen mest när det var ont om föda, annars fanns inte mycket att slåss om.

    Nu var dock kunskapens frukt uppäten och allt vändes uppochner.
    I den här processen förändrades även andligheten.
    En bildad elit hårt knuten till härskarmakten började hantera religionen och tala om för folk och soldater vad som gällde.
    Krig och territoriella omfördelningar blev nu regelbundet förekommande och dom olika härskarna använde naturligtvis religionen för sina syften.
    En härskare måste visa att han hade gudarna på sin sida och krig med någon som hade samma gudar på sin sida var svårt att motivera, alltså måste härskarna skaffa sig egna tolkningar och egna gudar, varav en del har överlevt ända tills våra dagar.
    Dagens religioner är således dom gamla härskarnas religioner och dom ”heliga” skrifterna är berättelser om hur olika folk och deras respektive tro bekämpade varandra.
    Dom krigiska och rent perversa grymheterna i t.ex. Bibeln är sannolikt överdrivna, men berättelserna är antagligen till för att motivera folk och soldater att erövra eller bekämpa erövrare, plus att skapa fruktan för makten och därmed ”ordning”.

    I religionernas sköte växte den moderna vetenskapen fram och nu vet dom flesta av oss att nästan allt som tidigare, i brist på kunskap, påstods vara gudarnas verk har naturliga förklaringar.
    Dom övernaturliga förklaringarna bleknar bort i ljuset av ständigt ökande kunskap. Det är en mycket bra utveckling som tar oss bort från vidskepelse och rena dumheter, men den starka andligheten och dom intima banden till naturen, som troligen gett oss klara överlevnadsfördelar och då rimligtvis inpräntats i oss av evolutionen saknar vi.
    Hur vi skall hantera detta blir spännande att se, men en återgång till gamla tiders mordiska härskargudar som herr Donobauer förespråkar är nog det sämsta tänkbara alternativet.

    • Thomas 28 september 2017 at 17:20

      Vet du att det var så eller gissar du eller skrev kanske människorna innan och efter ”neolitikum” dagböcker som någon hittat?

      • Anders Åberg 29 september 2017 at 14:18

        Om du läser inläggen först och sedan kommenterar så blir det nog bättre Thomas.

    • Joel Samuelsson 4 november 2017 at 22:05

      a14_____Jag kan inte se att du representerar Donbauers position sanningsenligt Anders- du skrev:
      ”men en återgång till gamla tiders mordiska härskargudar som herr Donobauer förespråkar är nog det sämsta tänkbara alternativet.”
      – Anders Åberg.

  2. Thomas 2 oktober 2017 at 11:43

    Vad jag menar Anders, är att alla dina ”teorier” är rena gissningar eller så agerar du som ”textbook-repeter” för någon annans agenda. Vem som helst kan dikta ihop ett par rader liknande de som du beskrev ovan, för vilken kan göra en faktakoll?
    Faktum är dock att det inte finns några hållbara bevis för ”mänsklig” aktivitet innan A&E.

    • Anders Åberg 2 oktober 2017 at 23:02

      Mina ”teorier” bygger på kända arkeologiska och historiska fakta.
      Hur livet såg ut innan neolitikum råder det dock ganska delade meningar om, men alla bygger på samma arkeologiska fakta. Det finns både en ”fredlig” tolkning och en mer krigisk.
      Att tiden efter neolitikum är en enda lång soppa av krig och våldsamheter är nog dom flesta forskare däremot överens om.
      Mänsklig aktivitet dvs. Homo Sapiens kan spåras till minst 100 000 år bak i tiden och en del forskare tror t.om. upp till 300 000 år.
      Adam och Eva däremot finns inte ett spår av bevis för någonstans.
      Som vanligt så fabulerar du fullständigt ohämmat.

      • Joel Samuelsson 4 november 2017 at 22:13

        a15____1) Anders, jag tror att du gör ett logiskt misstag här.
        Ett bevis för Adam och Eva (det första levande människoparet) är ju att vi är här. Utan ett första levande människopar skulle vi aldrig finnas till- det finns människor nu- alltså fanns det också ett första människopar.

        Anders skrev:
        ”Adam och Eva däremot finns inte ett spår av bevis för någonstans.”
        – Anders Åberg.
        ____________________________

        2) Du skrev:
        ”Att tiden efter neolitikum är en enda lång soppa av krig och våldsamheter är nog dom flesta forskare däremot överens om.”
        – Anders Åberg

        ##### Det beror på vilken plats du väljer att studera- då som nu finns fredliga och mindre fredliga platser. Om du skulle ha rätt i det påståendet skulle de flesta forskare ha fel. Det finns inga evidens för att Samoaöarna skulle vara ”en enda lång soppa av krig och våldsamheter ” efter neolitikum.

        Mvh Joel

        • Anders Åberg 4 november 2017 at 23:34

          Adam och Eva är en egen saga i Bibeln, den har inget med evolutionen att göra, den tvärtom motsäger evolutionen OCH den saknar alla former av bevis.
          Så om du nu har rätt om Samoaöarna, vilket jag betvivlar, så motsäger det en då hel världs arkeologi enligt dig. Begåvat Joel!

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer