Författare

Bength är lärare, pastor, teolog och författare. Redan tidigt som kristen blev Bength intresserad av apologetik, inte minst eftersom han studerade liberalteologi under flera år. Bength tog sin examen 1975. Under sina studier mötte Bength i både föreläsning och litteratur den respektlöshet som liberalteologin har inför det som står i Bibeln och inför Jesus och det Jesus säger. Bength kom fram till följande: Den liberala teologin leder till tolkningar och slutsatser som är orimliga och som det var omöjligt för Bength att bejaka och samtidigt behålla en andlig och intellektuell heder­lig­het och integritet som kristen. Detta och hans personliga kontakter under årens lopp med både kristna och apologeter, ateister och sekulärhumanister har ytterligare förstärkt hans apologetiska intresse. Ämnesområden som intresserar honom mycket är bland andra: Guds existens och karaktär. Skapelse kontra evolution. Sanningsfrågan och då Bibelns sanningsbegrepp och Jesu sanningsanspråk. Bength har författat bland annat dessa böcker: Varför just kristen?, Vilket Sverige vill vi ha?, Dags för kristendomens återkomst

Om inlägget

av Publicerat: 4 oktober 2017Ämnen: Guds egenskaper, Gud, Guds existens18 kommentarerEtiketter: , , , , , 1032 ord5 minuters läsningvisningar: 18

Dela inlägget!

Finns Gud?

Frågan är så vanlig och så utbredd, att vi kan säga att den är allmänmänsklig. Även ateister och agnostiker ställer den frågan. Frågan är lika gammal som människan och har funnits i alla tider, miljöer och kulturer, och är minst lika aktuell idag, trots att vårt samhälle är så sekulariserat som det är.

Jag har skrivit ett par bloggtexter under rubriken: ”Det motsägelsefulla inom ateismen – Ett Gudsbevis”. Dessa bloggtexter har rönt ett stort intresse, men också orsakat både heta och långa diskussioner. Och somliga har hävdat, att jag är ”helt ute och cyklar”, alltså att jag har helt fel. Och det må så vara, att människor hävdar det.

Eftersom jag är kristen och tror på en evig och personlig Gud som har personliga egenskaper/karaktärsdrag, så koncentrerar jag min fråga till just honom. Finns Gud verkligen? Kan jag veta, bortom alla tvivel, att den Gud finns som jag tror på?

Enligt kristen tro, så presenterar Gud sig själv i skapelsen, i Bibeln, i historien, i människors liv, erfarenheter och samveten, men framför allt i och genom Jesus Kristus, Guds Son. Men frågan är ändå: Finns Gud verkligen?

Jag är väl medveten om, att tron på Gud av somliga blandas ihop med tro på tomtar och troll, på olika fantasifoster som ”spagettimonster” etc, på asagudarna Tor och Oden och på religionernas många olika ”gudar”. Men nu skalar jag bort allt detta, och min fråga gäller enbart den Gud som jag som kristen tror på. Finns Gud verkligen, eller är han enbart en mänsklig idé ibland alla andra idéer och föreställningar som finns i den mänskliga idé- och föreställningsvärlden?

KAN FILOSOFIN GE OSS SVAR?

Inom filosofin och i s.k. ”filosofiska skolor” så har filosofer, så länge de har funnits, ägnat sig åt Gudsfrågan. Och genom olika filosofiska resonemang och tankemodeller, så har de ägnat sig åt Gudsfrågan. Man har ställt fram teoretiska/filosofiska ”bevis” och ”motbevis” av olika slag. Men har de kommit fram till något svar som gör att vi, bortom alla tvivel, vet att Gud finns eller att Gud inte finns? Svaret är NEJ.

Alltså behöver vi söka svaret någon annan stans. Men det betyder inte att jag påstår, att det filosofiska resonemanget och tänkandet inte har något berättigande och ska därför avslutas. Men något definitivt och slutgiltigt svar på Gudsfrågan kan filosofin inte ge oss.

KAN VETENSKAPEN GE OSS SVAR?

Då tänker jag närmast på ”den vetenskapliga metoden” som används för att utforska den verklighet som vi lever i, och då den materiella verkligheten. Där har den sin räckvidd och sitt berättigande. Men kan vi genom ”den vetenskapliga metoden” komma fram till ”bevis” som gör att vi, bortom alla tvivel, vet att Gud finns eller att Gud inte finns? Även här är svaret NEJ.

Alltå behöver vi även när det gäller vetenskapen och då ”den vetenskapliga metoden” söka svaret någon annan stans. Vilket inte betyder, att vi för den sakens skull underkänner ”den vetenskapliga metoden”, utan vi enbart konstaterar, att det ligger utanför den metodens räckvidd och möjligheter, att ge oss ett definitivt och slutgiltigt svar på Gudsfrågan.

KAN MÄNNISKORS ERFARENHET GE OSS SVAR?

Både JA och NEJ.

När människor bärs av en övertygelse som gör att det kan säga: Jag vet av erfarenhet, att Gud finns. Då är svaret JA. Och det är vad kristen tro och kristet liv grundläggande handlar om, nämligen att veta och vara övertygad utifrån erfarenhet, att Gud finns. Jag vet på vem jag tror och vidare, att tron till sin natur är övertygelse och baserad på fakta. Och såsom kristna genom alla tider har sagt: Vi kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört.(1) Alltså vad vi har erfarenhet av. Detta när det gäller den kristna tron, som är en gåva ifrån Gud till var och en som vill ha med honom att göra. Den tro, som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga.(2) Tro och erfarenhet som gör att vi, bortom alla tvivel, vet att Gud finns.

Den kristna tron i motsats till den mänskliga tron, som till sin natur har invändningar, reservationer och tvivel. Därför finns det också människor som riktar in sig på att tvivla, ifrågasätta och förneka den erfarenheten. Och det har de sin fulla rätt att göra, men det förändrar inte erfarenheten.

Men om människor säger: Jag vet av erfarenhet, att Gud inte finns. Då är svaret NEJ. Och det av den anledningen, att de själva är osäkra och inte övertygade. De vet helt enkelt inte, bortom alla tvivel, att Gud inte finns, därför att erfarenheten saknas. De kan inte säga, att av erfarenhet vet jag, att Gud inte finns. Jag har i varje fall inte läst eller lyssnat till någon människa som har sagt det.

Gudsfrågan lever och överlever

Det är ett faktum, att Gudsfrågan lever och den överlever även i de mest sekulariserade länder och miljöer, som t.ex Sverige.

DE TVÅ ALTERNATIVEN

Det finns enbart två alternativ: Antingen finns Gud, eller så finns han inte.

  1. Finns Gud idag, då har han alltid funnits och kommer alltid att finnas i tid och evighet.
  2. Finns inte Gud idag, då har han aldrig funnits och kommer aldrig att finnas, vare sig i tid eller evighet.

För mig som kristen är det tveklöst alternativ 1 som gäller.(3)

Väl mött!

/ Bength Gustafson

 

Källa: (1) 2 Tim. 1:12. Hebr. 11:1. Apg. 1:1-3. v.3. 4:19-20. 1 Kor. 15:3-9. 1 Joh. 1:1-5. (2) Judas brev v. 3. Rom. 12:3. 4:18-21. (3) Ps. 90:1-2. v.2. Dan. 2:20. Upp. 1:8. 21:5-6. Jes. 44:6.

18 kommentarer

  1. Anders Åberg 4 oktober 2017 at 11:36

    ”Det motsägelsefulla inom ateismen – Ett Gudsbevis” Var nog det utan tvekan sämsta stöd för Gud jag någonsin har stött på och det förvånar mig att du inte verkar begripa det själv. Hoppas vi slipper diskutera det mer Bength för det är fullständigt skrattretande dåligt.

    Människors erfarenheter ger stöd för ALLA olika gudar genom historien då det alltid funnits någon som trott på dom. Alla gudar verkar dessutom kunna generera upplevelser av märkliga fenomen så det verkar har en materiell förklaring i hjärnans sätt att fungera.
    Ingen som vill bli tagen på allvar kan därför påstå bortom alla tvivel att någon gud varken finns eller inte finns och det borde verkligen få er religiösa att sluta uttrycka er med sådan löjlig tvärsäkerhet som ni ofta gör.

    • Joel Samuelsson 4 oktober 2017 at 14:54

      Anders, mänskliga erfarenheter stöder bara sådana företeelser som deras upplevelser har en koppling till- och Gudsupplevelser kan testas.
      Till exempel med koherenstest- och då finns det massor av Kristna Gudsupplevelser som når upp till lyckat resultat.

      Med vänlig hälsning Joel

      • Anders Åberg 5 oktober 2017 at 22:59

        Alla religioner har människor som upplever att dom har en koppling till den. Om det är ett gudsbevis så finns alla gudar.
        Dom test som har gjorts ger vad jag vet bara stöd för att stark tro i sig kan producera det vi kallar gudsupplevelser, plus t.ex. sådant som fysiskt tillfrisknande om man tror starkt på en medicin, även om den senare visar sig vara placebo.
        Om du med lyckat resultat menar att dina sk. koherenstest bevisar att gud finns så pratar du i nattmössan.

    • Joan 4 oktober 2017 at 17:22

      Men att bli tagen på allvar då man anser att allt det vi egentligen är, är resultatet av elektrokemiska processer i vår hjärna skulle vara mer tillförlitligt?

    • Bength Gustafson 6 oktober 2017 at 08:09

      Hej Anders Åberg! På vilket sätt menar du, att du själv inte uttrycker dig med en ”löjlig tvärsäkerhet” i din kommentar? Mvh Bength Gustafson

      • Anders Åberg 6 oktober 2017 at 12:00

        ”Ingen som vill bli tagen på allvar kan därför påstå bortom alla tvivel att någon gud varken finns eller ***inte*** finns”
        Är det löjlig tvärsäkerhet i dina ögon?

        • Bength Gustafson 8 oktober 2017 at 17:30

          Hej Anders Åberg! Eftersom ”löjlig tvärsäkerhet” är ditt uttryck, så förklara då vad du menar med det uttrycket.

          När det så gäller mina båda bloggtexter om ”det motsägelsefulla inom ateismen”, så träffade jag tydligen en öm och svag punkt, av reaktionerna att döma på kommentarsfälten, och även att döma av din reaktion här ovan.

          Huvudpoängen i det som jag skrev, var ”ateisternas Gudsupptagenhet i sitt tänkande och i sin argumentation”. Och det vågar jag nog påstå, att jag har ett brett underlag för den ”Gudsupptagenheten hos ateister”. Det vore klädsamt, om ni kunde erkänna den ”Gudsupptagenheten”. Det betyder ju inte, att ni behöver dela min slutsats, att det är ett ”Gudsbevis”. Men att förneka er ”Gudsupptagenhet”, det är enbart dumt, eftersom den framkommer så tydligt i vad ni skriver och säger.
          Mvh Bength Gustafson

          • Anders Åberg 9 oktober 2017 at 20:19

            Löjlig tvärsäkerhet är när man är tvärsäker så sådant som ingen KAN vara säker på, annat än i sina fantasier och det är ni religiösa extremt duktiga på.
            Ditt ”löjliga” påstående att ateisters tänkande om Gud skulle vara ett gudsbevis är ett exempel på detta. Det träffade en öm och rent märkligt svag punkt hos dig själv, nämligen en närmast häpnadsväckande brist på normal logisk slutledningsförmåga. ”Tro och erfarenhet som gör att vi, bortom alla tvivel, vet att Gud finns.” är ett annat exempel på löjlig tvärsäkerhet.
            Faktum är att nästan allt ni skriver är behäftat med löjlig tvärsäkerhet om Gud.
            Jag skulle aldrig ta dina eller någon annans eventuella tvivel på Gud som ett bevis på hans icke existens, det hade varit löjlig tvärsäkerhet från min sida.

            Sedan vägrar du godta min egen förklaring att jag inte alls är upptagen av någon gud, men däremot störd på dom som med löjlig tvärsäkerhet sprider tro på fullständigt obevisade och dessutom obevisbara figurer.
            Är det en konstig tanke för dig Bength att jag kanske vet mer om mina egna bevekelsegrunder än vad du gör? Det verkar nästan så.

          • Johan Karlsson 9 oktober 2017 at 23:45

            Benght har kläck ur sig ett ”bevis” (redigerad i enlighet med https://svenskapologetik.wordpress.com/om-bloggen/regler-for-samtalet-pa-bloggen/ ) än ”det moraliska beviset”.

          • Bength Gustafson 11 oktober 2017 at 09:50

            Tack Anders för ditt klargörande svar!
            Mvh Bength Gustafson

  2. Johan Franzon 4 oktober 2017 at 20:30

    I sin inledning säger Bength Gustafson att frågan ”Finns Gud?” kan beskrivas som allmänmänsklig. Han skriver att ”även” ateister och agnostiker ställer denna fråga. Så vilka är de övriga som ställer frågan? Rimligen alla som tror på Gud. Det vill säga: frågan är så allmänmänsklig att även de människor som tror på Gud, ställer sig frågan om han verkligen finns.

    Genom denna inledning undergräver han den fasta mark som han mot slutet menar sig ha nått. Här hävdar Gustafson att kristen tro i grunden handlar om att veta och vara övertygad utifrån erfarenhet, att Gud finns. Tron och erfarenheten ”gör att vi, bortom alla tvivel, vet att Gud finns.”

    Om han genom sitt ”vi” gör sig till tolk för jordens 2,4 miljarder kristna, så borde det alltså finnas väldigt många människor som aldrig ställer sig frågan ”Finns Gud?”. Alltså den fråga som vi tidigare fått veta ”är så vanlig och så utbredd, att vi kan säga att den är allmänmänsklig”.

    Vidare är det intressant att notera att Gustafson, som presenteras av SAS som en av ”våra” författare, i princip säger att varken filosofiska argument eller argument utifrån empirisk kunskap kan avgöra frågan om Guds existens. Jag vet inte hur många gånger jag har fått moraliska eller andra filosofiska så kallade Gudsbevis presenterade för mig. Och hur många gånger har jag inte fått höra att universums konstanter eller komplexiteten hos det ena eller andra är ”bevis” för en skapare. Om nu en av SAS egna författare underkänner allt detta som avgörande bevis, betyder det att vi slipper höra dessa argument i fortsättningen?

    Det enda som Gustafson menar är avgörande, är den egna erfarenheten. Vilket placerar honom i samma startfält som exempelvis de muslimer som ger uttryck för samma tvärsäkerhet, fast kring en annan gud. Och vi kan givetvis plussa på med tvärsäkra anhängare av världens alla övriga religioner. Jag betvivlar inte att Gustafson har denna erfarenhet av att vara tvärsäker. Men jag ser inget skäl att fästa särskilt avseende vid just hans tvärsäkerhet. Alla som är tvärsäkra på att deras gud existerar kan ju inte ha rätt. Det är däremot fullt möjligt att alla har misstagit sig.

    • Bength Gustafson 6 oktober 2017 at 09:13

      Hej Johan Franzon!
      1. Det är ett känt faktum, att för att en fråga ska kunna besvaras så måste den först ställas. Och just frågan ”Finns Gud”? är lämplig att besvara, därför att den är så allmänmänsklig.

      2. Om du ska uttala dig om ”kristen tro”, då måste du hålla dig till vad den faktiskt handlar om, annars är det något annat som du uttalar dig om. Vilket inte är så ovanligt, tyvärr, när den kristna tron angrips och ifrågasätts. Du måste veta vad du talar om
      – Termen ”Tro” är ett av de mest centrala begreppen i Bibeln. Bibeln, som är den kristna trons grunddokument.
      – Grundbetydelsen av ”Tro” är bl.a ”fasthet, säkerhet, pålitlighet, att vara säker, att veta med säkerhet, övertygelse”. Det är den ”Tro” som Gud ger som gåva till var och en som ärligt och uppriktigt vill ha med honom att göra.
      – Du kan inte blanda ihop ”kristen tro” med mänsklig tro, därför att den till sin natur tvivlar, har invändningar, ifrågasättanden och reservationer.
      – Du kan heller inte blanda ihop ”kristen tro” med trosbegreppen i de många olika religionerna, t.ex Islam eller Hinduism. Inte heller med tron på tomtar och troll, eller på asagudarna Tor och Oden, eller med tron på något annat inom sagans, fantasins, mytologins och religionens värld.
      – TRO och ERFARENHET går hand i hand när det gäller ”kristen tro och kristet liv”.

      3. Inom varken filosofi eller vetenskap gör man anspråk på, att veta hur något förhåller sig ”bortom alla tvivel”. Inte mig veterligt, i varje fall. Därför utgör heller inte filosofi eller vetenskap grunden för min kristna tro och för mitt kristna liv. Men som jag skrev i min bloggtext, så betyder det inte, att filosofi och vetenskap inte har sitt berättigande och att vi inte kan hämta argument därifrån. Så både du och jag får finna oss i, att även i fortsättningen få argument och motargument ifrån filosofi och vetenskap. Men det tål vi, eller hur?

      Mvh Bength Gustafson

      • Johan Karlsson 6 oktober 2017 at 13:35

        ” Du kan inte blanda ihop ”kristen tro” med mänsklig tro, därför att den till sin natur tvivlar, har invändningar, ifrågasättanden och reservationer.”

        Gustafsson blandar ihop den deskriptiva definitionen av ”tro” med hans egna påhittade stipulativa ”bibliska” definition. Det är snarare han som får utgå ifrån den deskriptiva definitionen för att rättfärdiga hans bibelsvammel.

        ”Inom varken filosofi eller vetenskap gör man anspråk på, att veta hur något förhåller sig ”bortom alla tvivel”. Inte mig veterligt, i varje fall. ”

        Uppenbarligen så vet du inte vad du pratar om, ty logik (och därmed matematik) är en del av filosofin och båda dessa områden erkänner existensen av nödvändiga sanningar. Vidare accepterar epistemisk fundamentism att det existerar nödvändiga och självevidenta första principer.

        • Bength Gustafson 8 oktober 2017 at 18:06

          Hej Johan Karlsson! Det jag gjorde i min bloggtext var, att jag gav en definition av det Bibliska ordet ”Tro”, och att det skiljer sig ifrån ”vår mänskliga tro”. Att du sedan kallar det för ”bibelsvammel”, det förändrar ingenting.

          För övrigt ingen kommentar om vad jag vet och inte vet om logik, filosofi och olika sanningsbegrepp etc.
          Mvh Bength Gustafson

  3. Johan Franzon 6 oktober 2017 at 20:17

    1. Det du beskrev som allmänmänskligt var att ställa frågan, inte att besvara den. Om det är allmänmänskligt att ställa frågan, så betyder det att i princip alla människor ställer denna fråga. Det betyder i så fall att även människor som säger sig vara tvärsäkra på att Gud finns, i själva verket ställer sig denna fråga.

    2. Du pratar om kristen tro som om du hade ett mandat från världens 2,4 miljarder kristna att tala i deras sak. Har du ett sådant mandat? Även jag har egen erfarenhet. Jag har varit i dialog med många kristna som inte alls verkar ha din syn. De har berättat att just avsaknaden av absolut visshet är en förutsättning för att kunna ta det språng som tron innebär. Hade de befunnit sig i ett tillstånd av absolut visshet, så hade deras tro inte varit värd lika mycket, rent av inget alls. Det är också förklaringen, har de sagt, till att Gud håller så låg profil. Hade han öppet visat sig för alla, så skulle poängen med tron gå förlorad. Paulus skriver ju ofta om hoppet som han har i Kristus. Varför beskriver han det som ett hopp, om han i själva verket är säker? Jag tror säkert att du kan hitta Bibelverser som stöder din linje. Men jag tror inte att din linje är den enda som kan hitta Bibelverser.

    3. Det var ju synd. Om både du och jag är eniga om att filosofi och vetenskap inte kan avgöra frågan, varför ska vi då tröttas ut med argument från dessa domäner?

    Mvh Johan

    • Bength Gustafson 8 oktober 2017 at 19:06

      Hej Johan Franzon! Jag svarar på dina punkter 1-3.
      1. Jag har svårt att tänka mig, att du inte vet varför frågor ställs inom olika områden, vare sig vi talar om Gud eller om något annat ämnesområde.
      1. a. Därför att människor undrar och vill ha svar. Det är allmänmänskligt att ställa frågor och att människor vill få svar på sina frågor.
      1. b. Vi ställer inte frågor enbart för vår egen skull, utan även för andra människors skull.
      1. c. Av pedagogiska skäl. För att lära ut något. Här är Jesus ett lysande exempel. Han ställde ofta frågor av pedagogiska skäl, för att lära ut något till sina lärjungar och till andra som lyssnade på honom.

      2. Det jag gör, Johan, är att jag ger en definition av det Bibliska begreppet ”Tro” och hur det skiljer sig ifrån vår mänskliga tro. ”Hjärtats tro” respektive ”huvudets tro”, som har helt olika innebörd. Det behöver jag inte ha ”ett mandat från världens 2,4 miljarder kristna”, för att göra.

      Det kan säkert varje kristen människa vittna om, när det gäller skillnaden mellan ”hjärtats tro” och ”huvudets tro”, och spänningsfältet däremellan. Och att ha kunskap om den skillnaden, det är en ovärderlig hjälp för oss som kristna.

      Och utan ”hjärtats tro”, så finns det inget bärkraftigt hopp över huvud taget. Vårt kristna hopp vilar definitivt inte på ”huvudets tro” – vår mänskliga tro.

      3. Det finns människor som har behov av argument ifrån både filosofi och vetenskap/”den naturvetenskapliga metoden”, och det räcker som skäl, för att vi som kristna ska kunna ge även sådana argument. Människor har behov av både andliga och intellektuella argument. Därför är apologetik så viktigt! Därför är jag medlem i SAS – Svenska apologetiksällskapet.

      Men vi ska vara medvetna om både filosofins och vetenskapens/”den naturvetenskapliga metodens” begränsade räckvidd och möjlighet, att kunna ge oss ett definitivt och slutgiltigt svar på frågan om Guds existens och Guds icke-existens. Det är både sunt och klokt att vara medveten om det.
      Mvh Bength Gustafson

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer