Författare

Författaren har inte beskrivit sig själv ännu.
Hittills har författaren skrivit 18 bloggtexter.

Om inlägget

av Publicerat: 14 oktober 2017Ämnen: Jesus31 kommentarerEtiketter: 148 ord1 minuters läsningvisningar: 14

Dela inlägget!

Historiska belägg för Jesus starka (film med Jacob Rudenstrand)

Har Jesus funnits på riktigt och är Nya testamentet historiskt trovärdigt? Nyligen talade Svenska Evangeliska Alliansens Jacob Rudenstrand i Lundhagskyrkan, i Örebro, på temat Bibelns trovärdighet.

Att bilden av Jesus inte vuxit fram som en mytbildning står helt klart. De historiska källorna står dessutom starkare än för någon annan person från antiken. Skälen att ifrågasätta den historiska bilden av Jesus från Nasaret är därför andra än byggda på fakta. Jesus tål att granskas. Det blir än mer klart i veckans film med Jacob Rudenstrand:

 

31 kommentarer

  1. Johan Franzon 15 oktober 2017 at 14:28

    Magnus Lindborg:

    Du skriver: ”De historiska källorna står dessutom starkare än för någon annan person från antiken.” Jag har lyssnat på föredraget och kan inte återfinna detta påstående. Var i föredraget menar du att Jacob Rudenstrand säger detta? Om det är din egen åsikt, så undrar jag på vilket sätt de historiska beläggen är starkare för Jesu existens än för exempelvis Caesar Augustus existens? Jag ifrågasätter inte att Jesus funnits som historisk person. Det jag ifrågasätter är att hans existens skulle vara den bäst belagda från antiken.

    Några synpunkter på Rudenstrands föredrag:

    Rudenstrand låter påskina att kyrkomötet i Nicaea bara handlade om att bekräfta det som alla redan trodde på. Men om så var fallet: varför sammankallades då detta kyrkomöte? Och varför stod frågan om Sonens relation till Fadern så högt på dagordningen, om nu alla redan var eniga? Han citerar även några tidiga kyrkofäder, och låter därigenom påskina att kristendomen redan från början varit enig i synen på vem Jesus var och vad kärnan i kristen tro är. Inte ett ord nämns om alla de människor som själva ansåg sig vara kristna, men som hade en annan syn än den som till slut segrade. Exempelvis doketister och ebioniter. Och om nu alla var eniga redan från början, hur kommer det sig då att redan Paulus, vår tidigaste källa, skriver om olika falanger?

    Rudenstrand verkar mena att de motsägelser som finns mellan de fyra evangelierna bara handlar om detaljer, som distraherar oss från de viktiga kärnpunkter som alla evangelister är eniga om. Är det verkligen bara oviktiga detaljer? Varför finns det exempelvis ingen berättelse om Jesu gudomliga födelse i Markus? Bara en oviktig detalj som författaren glömde bort att nämna? ”Jag och Fadern är ett” säger Jesus i Johannes medan han i Markus ber till Fadern och säger: ”Fa­der! För dig är all­ting möjligt. Ta den­na bäga­re från mig. Men in­te som jag vill, ut­an som du vill.” Jag menar att det finns många skillnader mellan evangelierna som inte bara är oviktiga detaljer, utan som på avgörande sätt ändra bilden av vem Jesus egentligen var.

    Rudenstrand säger att det finns goda skäl att tro att de fyra evangelierna skrevs av de författare som numera återfinns i våra Biblar. Majoriteten av vår tids NT-forskare är av en annan åsikt: evangelierna skrevs av författare vars namn vi inte känner till. På ett ställe säger Rudenstrand att namnen går att härleda tillbaka till ”generationen efter den första kristna församlingen”. Det borde rimligen innebära runt år 100 e kr. Och som belägg visar han en lista på kyrkofäder som inkluderar Irenaeus och Tertullianus, som dog ca 202 respektive ca 225 e kr. Samtidigt säger han inte ord om de brev från Paulus och andra i Nya Testamentet, som majoriteten av dagens NT-forskare inte anser vara skrivna av de författare som nu finns angivna i våra Biblar. Värt att notera är att exempelvis de båda Timotheosbreven samt Titusbrevet även anger Paulus som författare i själva texten – ändå menar majoriteten av vår tids NT-forskare att Paulus inte skrivit dessa brev.

    • magnuslindborg 16 oktober 2017 at 23:24

      Eftersom det historiska källmaterialet är större för Jesus (tiotals) än för Julius Caesar (4), är nedtecknat närmare i tid, finns bevarat i tusentals väl överrensstämmande exemplar (Caesar tiotals) med ett tidsspann mellan person och äldsta kopian på decennier istället för millennier, är det befogat att påstå att de historiska beläggen är starkare för Jesus.

      ”Alla” trodde inte det kyrkomötet slog fast. Då skulle det inte ha behövts. Redan breven i NT försvarar evangeliets sanningar mot olika irrläror, som gnosticismen. Kyrkomötet fastslår det den kristna kyrkan trott och predikat från start, vilket var poängen.

      Man kan dra vilka slutsatser man vill av att något INTE nämns i ett sammanhang. Att Markus inte skriver om Jesu födelse kan bero på en rad saker, som att han fokuserar på Jesu verksamma år. Som argument är det dock – tomt. De skillnader evangelisterna ger av Jesus visar på olika sidor av hans person. På samma sätt skulle exempelvis bilden av en statsman skildras olika av dennes närmste medarbetare, en annan ministerkollega, en historiker eller en supporter av yngre generation. Dessa bilder kompletterar varandra och kan skenbart verka motsägelsefulla, till en början.

      Det är inte korrekt att en majoritet av NT-forskarna fortfarande håller fast vid att Paulus inte skrivit de brev som tillskrivs honom, och antagligen (återigen ett argument om vad som INTE nämns) är frågan om brevens författarskap ett ämne som kräver mer tid än som just här stod till förfogande.

      • Anders Åberg 17 oktober 2017 at 00:13

        4 källor till Caesar!
        När jag bara letar lite flyktigt hittar jag
        1.Mynt med Caesar på
        2.Skulpturer av honom
        3.Inskriptioner
        4.Hans egna skrifter, 8 st allmänt accepterade.
        Omnämnanden från.
        1.Cicero
        2.Sallustius
        3.Catullus
        4.strabon
        Biografier av.
        1.plutarchos
        2.Suetonius
        3.Appianos
        4.Cassius Dio
        Det blir genast 12 och sannolikt finns det många fler.
        Var du verkligen helt seriös där Magnus?

        • Anders Åberg 17 oktober 2017 at 11:01

          Tilläggas kan att dom 4 första är av en helt annan kaliber än något av det som går att finna om Jesus. Trots det så verkar det troligt att personen Jesus ändå existerade.

          Det intressanta här är väl hur stor osäkerhet som råder om vad en mycket väl bevisad person som Julius Caesar egentligen gjorde och sade.
          Det är snudd på omöjligt att dra alltför långtgående slutsatser om sådant som hände för så länge sedan. Att då hävda att man vet med säkerhet vad en person, med betydligt sämre historiskt stöd, som Jesus gjorde är direkt oseriöst. När tvärsäkerheten dessutom handlar om övernaturliga saker blir det ju direkt skrattretande.

          • Thomas 17 oktober 2017 at 23:54

            Anders,
            Du skriver: ”Tilläggas kan att dom 4 första är av en helt annan kaliber än något av det som går att finna om Jesus.”
            Det verkar som om du missat en liten detalj och det är världens mest lästa bok genom tiderna, Bibeln. I jämförelse; Hur många har lästs om Caesar och hur många rader text?

          • Anders Åberg 20 oktober 2017 at 14:45

            Aha, det är mängden läsare som avgör vad som är sant eller ej.
            Om Maos lilla röda, som ligger tvåa på topplistan skulle göra ett ryck och gå om Bibeln så blir du alltså Maoist.
            Du går från klarhet till klarhet Thomas!

          • Thomas 24 oktober 2017 at 19:55

            Jag skrev ”genom tiderna”. Betänk att Skrifterna varit verksam i runt 6.000 år, ända från Enochs tid till nu! Det enda universella tidsdokument som finns kontinuerligt bevarat genom tiderna. Bara det faktumet är tillräcklig för alla med en sund logisk beräkningskapacitet.

          • Anders Åberg 24 oktober 2017 at 22:19

            Och?? Du påstår fortfarande att mängden läsare avgör sanningshalten, vilket t.om. du borde begripa är oerhört dumt.
            Sedan kom kilskriften för lite mer än 5000 år sedan och då handlade den mest om bokföring.

          • Thomas 25 oktober 2017 at 16:25

            Du har själv sagt att din ålder är tvåsiffrig, hur kan du då veta vilken skriftmetod som användes för 6000 år sedan? Dessutom är det du som oavbrutet tolkar in sakar som jag aldrig påstår, varför?

          • Anders Åberg 26 oktober 2017 at 13:57

            ???

      • Johan Franzon 17 oktober 2017 at 20:33

        Eftersom jag inte nämner Julius Caesar så vet jag inte riktigt varför du skriver om honom.

        När det gäller Caesar Augustus så finns det en bevarad text som historiker menar är skriven av Augustus själv. Det är en levnadsbeskrivning i jag-form (med undantag för en kort inledning och ett appendix som tillfogats efter hans död). Texten heter Res Gestae Divi Augusti och finns bevarad. Dock inte originalet, som sattes upp som en gravinskription utanför hans mausoleum i Rom, men väl kopior i marmor som efter hans död spreds över det romerska riket.

        Föreställ dig att vi haft en motsvarande text för Jesus. Alltså en levnadsbeskrivning i jag-form som alla historiker varit övertygade om att Jesus själv författat, och som fanns bevarad i fysiska kopior från låt säga 33 e kr. Det hade varit något att hänga i julgranen. Det vi i verkligheten har som det äldsta fysiska belägget för någon text i Nya Testamentet är ett fragment (från Johannes) som brukar dateras till ca 125 e kr.

        Från Augustus har vi även ett bevarat bronsporträtt, som gjordes medan han ännu var i livet. Det kan nu beskådas på British Museum. Där finns även mynt från Augustus samtid som bär både hans namn och porträtt. Från Jesus finns varken namn eller porträtt bevarade från hans samtid.

        Vad gäller ditt påståendet att majoriteten av dagens NT-forskare anser att Paulus verkligen skrivit alla de brev som tillskrivs honom, så undrar jag vilken källa du har. Jag bifogar här några källor som tyder på motsatsen:

        ”However, the majority of New Testament scholars generally agree that Paul is not the author of all letters that bear his name.”

        Oxford University Press, Magnus Zetterholm
        http://www.oxfordbibliographies.com/view/document/obo-9780195393361/obo-9780195393361-0082.xml

        ”The majority of scholars doubt Paul’s authorship of the [Pastoral] letters but vigorously dispute to what degree they reflect Pauline ministry.”

        Encyclopaedia Britannica
        https://www.britannica.com/topic/The-Letter-of-Paul-to-Timothy

        ”The letters thought to be pseudepigraphic by about 80% of scholars:
        – Ephesians
        – First Timothy
        – Second Timothy
        – Titus”

        Wikipedia
        https://en.wikipedia.org/wiki/Pauline_epistles

        ”What’s correct is that seven of Paul’s letters are recognized today by scholars as “undisputed” letters written by Paul: Romans, I and II Corinthians, Galatians, Philippians, I Thessalonians, and Philemon. The authorship of the remaining epistles is disputed among scholars.”

        William Lane Craig
        http://www.reasonablefaith.org/the-historical-paul#ixzz4vkm3Etpc

        • Profilbild
          Martin Walldén 20 oktober 2017 at 10:46

          Motsvarande text om Jesus har vi, om det är bättre eller sämre för trovärdigheten att det någon som själv skriver om sig eller om någon skriver utan att det är ett beställningsjobb är väl en samtalsfråga (eller inte, det är klart bättre med fyra biografiförfattare än en text av personen det handlar om).

          Vi har om vittnat att Johannes finns bevarat från ca 30 år efter sin tillkomst (John Rylands bibliotek/papyrus) och Markus från antagligen mindre än 20 år efter skrivet (i Qumran från senast år 68 e Kr) och 1 Timoteos från 68 e Kr (Qumran). De två första är ju bättre än det mesta (ehh ursäkta än allt från antiken gällande biografier.

          Faktum är att inom det tidsspann som vi måste vänta innan det ens finns bevarade kopior av delar av författares verk från antiken så har vi lätt hela Bibeln. Källmaterialet för Bibeln är oöverträffat och därmed är de biografier som där finns de sannolikt trovärdigaste som vi vet (eftersom de är skrivna medan människor fortfarande levde som var med och de är antagligen de bäst bevarade eftersom vi kan följa deras historia i de många och tidiga kopior som finns, det är nog svårt att ändra på eller komma ifrån detta!

          • Johan Franzon 20 oktober 2017 at 19:13

            Martin:

            Om du har någon källa som visar att forskarmajoriteten stödjer uppfattningen att det finns material från Nya Testamentet i fynden från Qumran, så får du gärna visa den källan. Här följer några källor som tyder på motsatsen:

            Påståendet kring Qumran/Markus:

            ”… no more than a theory that must be studied thoroughly by scholars and either come into wider acceptance or be replaced with a better one concerning these fragments.”
            Biblegateway
            https://www.biblegateway.com/resources/encyclopedia-of-the-bible/Mark-Qumran-fragments

            ”The majority of scholars have not been convinced by O’Callaghan’s and Thiede’s identification and it is ’now virtually universally rejected’ ”.
            Wikipedia
            https://en.wikipedia.org/wiki/7Q5

            ”There have been numerous reconstructions of that fragment, and the vast consensus among both New Testament textual critics and Dead Sea Scroll scholars (of the very many of both that I know, I can’t think of an exception) is that the fragment is decidedly *not* a copy of Mark. Thanks for the comment” (från kommentarsfältet)
            Professor Bart Ehrman
            https://ehrmanblog.org/first-century-copy-of-mark-part-1-members/

            Qumranarkivet hos Israels myndighet för fornlämningar anger att 7Q5 är ”unidentified”:
            http://www.deadseascrolls.org.il/explore-the-archive/manuscript/7Q5-1

            Påståendet kring Qumran/Timotheos:

            ”There has been some claims that the Dead Sea Scrolls contain fragments of Timothy and other Christian Greek scriptures, but this is rejected by the majority of scholars.”
            Wikipedia
            https://en.wikipedia.org/wiki/1_Timothy_3

            Qumranarkivet hos Israels myndighet för fornlämningar anger att även 7Q4 är ”unidentified”:
            http://www.deadseascrolls.org.il/explore-the-archive/manuscript/7Q4-1

            Det verkar alltså som att vi får nöja oss med fragmentet från Johannes, som brukar dateras till 125 e kr. Vilket betyder ca 95 år efter Jesu död.

            Jag vill återigen påpeka att jag inte hävdar att Jesus inte funnits. Jag tror verkligen att han har funnits som historisk person. Det jag vänder mig emot är det överdrivna påståendet att hans existens skulle vara den bäst belagda från antiken. Jag menar att ni gör er själva en otjänst genom att påstå detta. Om ni ägnar er åt överdrifter på denna ganska banala punkt, hur är det då ställt med resten?

            Eftersom en stor del av NT består av brev kan det också vara bra att känna till att det finns bevarade brev från antiken. Alltså originalen. Sådana vi saknar från exempelvis Paulus.

          • Profilbild
            Martin Walldén 23 oktober 2017 at 21:02

            Nja jag ser vad som tycks, men ser inte om det som uttrycks exv här (http://popularhistoria.se/artiklar/nya-fynd-i-rullarna-fran-qumran) är refuserat eller om det är folk som tycker saker (Ehrman är ju en smula ärkeskeptisk till allt, judiska myndigheter kan vara lite ovilliga att just utropa det som om Yeshua är Messias (vilket det riskerar att tokas som när det ev är så nära i tid) och Wikipedia vet jag inte vem som skrivit.

            Men visst det är förstås säkert inte helt okontroversiellt!

            Angående att det är de bäst bestyrkta biografierna/uppgifterna om någon person från antiken så undrar jag ändå om vi kan torgföra någon annan? På flera/många punkter kan kanske någon krigsherre eller kejsare mäta sig, men:
            * närheten i tid, närhet i tid till kopior
            * vilka som vittnar om personen (fiender och vänner)
            * karaktären på källorna (ögonvittnesskildringar, vad för detaljer som är med etc)
            * om personen själv lämnat några krönikor eller om andra fått vittna (jmf källa till Caesars krig i Gallien, hans dagböcker) och annat (till exempel spår av tidigare lager av vittnesbörd än just från det ihopsamlade) så undrar jag ändå.

            Det kan vara en otjänst, eller så är det inte helt osant. Det kan säkert vara så att brev finns kvar, men det tar inte bort själva det ackumulerade från de brev som NT har, men det gör givetvis inte kopiorna till NT:s brev tidigare än om det finns original till andra brev så visst kan påståendet tas med en nypa salt, dock ska nog den nypan inte vara för stor; en för stor skepsis till det bibliska vittnesbördet gör kunskap om historia (med den mängd och karaktär av källor vi vanligtvis har till historiska saker) nästan omöjlig.

            Jag har helt nyligen börjat läsa och studera om dessa uttolkningar av Qumranrullarna så här har jag inte tjugo års backup att falla tillbaka på som i andra fall gällande bibeltexter så här får jag nog tacka för att du kommer med invändningar och studera gärna vidare och delge mer resultat, men min kunskap är nog inte mycket större än så här just vad gäller dessa tyvärr (hade ju annars förstås varit smaskigt att göra en slamdunk i huvudet på sådant som inte verkar stödja mina teser, men tyvärr blir det bara ett skott som kommer mot ringen, men med lite oklart resultat :-)

          • Johan Franzon 23 oktober 2017 at 21:24

            Martin: menar du att det ligger en judisk konspiration bakom det faktum att den israeliska myndigheten för fornlämningar klassificerar de båda textfragmenten som oidentifierade?

          • Profilbild
            Martin Walldén 24 oktober 2017 at 11:18

            Jag tror att alla antydningar till ZOG eller dylikt är rätt olyckliga! Nej, men vi har alla våra tendenser så jämför hellre med utlåtandet om Ehrman!

            Jag tyckte faktiskt min kommentar var värd ett bättre öde än att bli ens om en så liten antydning till något så klassiskt antisemitiskt!

            Vad tror du till exempel om det jag skrev!?

          • Johan Franzon 24 oktober 2017 at 12:21

            Du anförde en konspirationsteori kring att ”judiska” myndigheter skulle ljuga för att inte stärka bilden av Jesus som messias. Det är i mina ögon rätt grovt.

            Vad gäller Bart Ehrman är han inte alls ”ärkeskeptisk till allt”. Han är exempelvis en person som kristna apologeter ofta brukar hänvisa till i debatten kring huruvida Jesus var en historisk person.

            I din första replik skriver du om teorin om NT-material i Qumranfynden som om detta vore ett vedertaget historiskt faktum. När jag ber om källa ger du mig en länk till Populär Historia! Som bara innehåller de två forskarnamn som redan finns omnämnda i de länkar som jag anfört. Och som dessutom innehåller grova felaktigheter, exempelvis detta:

            ”På fragmentet står det: ’de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade. När de farit över sjön, kom de till Genesaret och gick iland där.’ ”

            Detta står inte alls på fragmentet, vilket tyder på att den som skrivit artikeln överhuvudtaget inte sett fragmentet i fråga. Det finns ca 20 bokstäver, varav många är otydliga. Det finns ETT säkerställt ord, nämligen ”och”.

          • Profilbild
            Martin Walldén 28 oktober 2017 at 13:19

            Jag betackar mig för att vidare bli anförd som tredje rikets hantlangare! Det var bra att du påpekade hur det kunde uppfattas det jag skrev,sedan försökte jag säga att det handlade om detta som på engelska kallas bias, det vi har som utgångspunkt. Kristen tradition och judisk kommer inte alltid fram till samma sak, ungefär så.

            Att Ehrman används tänker jag är lite ”även Ehrman säger/håller med om” så gör ibland Licona om uppståndelsen.

            Att jag backade efter ditt påpekande tänkte jag var tydligt, kanske kunde jag torgfört det ännu mer, men jag ägnade en rätt tydlig avslutning åt detta.
            ”Jag har helt nyligen börjat läsa och studera om dessa uttolkningar av Qumranrullarna så här har jag inte tjugo års backup att falla tillbaka på som i andra fall gällande bibeltexter så här får jag nog tacka för att du kommer med invändningar och studera gärna vidare och delge mer resultat, men min kunskap är nog inte mycket större än så här just vad gäller dessa tyvärr (hade ju annars förstås varit smaskigt att göra en slamdunk i huvudet på sådant som inte verkar stödja mina teser, men tyvärr blir det bara ett skott som kommer mot ringen, men med lite oklart resultat.”

            Det var väl rätt tydligt att jag backade. Jag tänkte nog att det inte var en källa utan jag börjar med att säga att jag inte ser om de nämner det som stod i artikeln. Sedan är det en annan sak att du nämner vad som är fel i artikel vilket jag också tackar för i min kommentar!

            Jag förstår vidare att du tror Jesus funnits, eller att det iaf kan vara så och tycker man ska vara lite försiktigare med att säga att Jesus är den bäst omvittnade från antiken.

            Jag har i två kommentarer frågat lite om dina tankar kring vad jag skrev i tidigare kommentarer just om detta, men upplever att det inte blivit besvarat utan att fokus hamnat på antisemitism från undertecknad. Upplever det lite som det som när Isaac Bachman gav uttryck för när han blev anklagad för ”pink wasch” när han gick med i Pride; inte helt rättvist eller rättvisande!

          • Johan Franzon 28 oktober 2017 at 17:14

            Martin:

            Okej, då kan vi släppa Qumran. Jag menar inte att du är antisemit. Min kritik gällde uteslutande din spekulation kring Israels myndighet för fornlämningar.

            Jag vet inte vad du vill att jag ska ytterligare kommentera. Jag tycker att det finns goda skäl att tro att Jesus funnits som historisk person. Men han är inte den bäst belagda personen från antiken. Det är denna överdrift jag vänt mig emot. Beläggen för exempelvis Augustus existens är vida överlägsna.

            När det gäller Jesus så är det viktigt att komma ihåg att vi saknar belägg från honom själv liksom från samtida ögonvittnen. Paulus är vår tidigaste källa, med de äldsta breven från ca 20 år efter Jesu död. Men han var inte en av Jesu lärjungar och alltså inget ögonvittne. Han skriver att han pratat med ögonvittnen, vilket är gott i sig. Men han var inte där när det verkligen begav sig. Och han skriver väldigt lite om vad Jesus sa och gjorde. De äldsta fysiska beläggen av Paulus (äkta) brev är från runt år 200.

            När det gäller evangelierna har vi kommit ytterligare 20-45 år längre bort från de verkliga händelserna. De flesta forskare verkar eniga om att de tre synoptiska hänger ihop, åtminstone på så sätt att Markus är en av källorna till de båda andra. När det gäller Johannes verkar beroendet av de övriga vara en mer öppen fråga. Men inte heller någon av dessa fyra författare skriver som om de vore ögonvittnen. Majoriteten av dagens NT-forskare menar att vi inte vet namnen på dessa författare.

            När det gäller belägg utanför den kristna kretsen är det viktigt att komma ihåg att Josephus skrev på 90-talet, det vill säga långt efter Jesu död och även i en tid då flera av evangelierna redan skrivits. Så hur vet vi att hans uppgifter är ”oberoende”? När det gäller Plinius den yngre så skriver han ännu senare och jag menar att hans brev snarare är ett belägg för hur okända de kristna var som religiös grupp, ännu på 110-talet. Tacitus kommer ännu senare. Dessa källor är absolut historiskt viktiga för att belägga den tidiga kristna rörelsen. Men innehåller de någon information om själva Jesus, som inte redan var i omlopp vid tiden?

          • Profilbild
            Martin Walldén 28 oktober 2017 at 22:07

            Tack, det var bra! Då river jag bort hakkorsbindeln som jag höll på att börja brodera!

            Jag tror att jag nu säger att jag tycker du just kommenterade det jag försökte få kommenterat! Tack! Vi håller nog i stort sett med varandra om det du skriver. Jag tänker nog dock i korthet ungefär sålunda: att vi har ögonvittnesskildringar i texterna, att det som också styrker trovärdigheten är hur tidiga och många kopior av materialet vi har.

            Några korta tankar i natten!

          • Johan Franzon 28 oktober 2017 at 17:31

            Förtydligande angående Plinius: jag menar att de kristna förefaller förvånansvärt okända för ROMARNA.

            Förtydligande angående Tacitus: jag menar i omlopp bland DE KRISTNA, inte allmänt i omlopp.

        • Joel Samuelsson 26 oktober 2017 at 22:56

          Johan F, din wikipediakälla fungerar inte akademiskt- och Craig-källan ger en korrektion till det du skrev:
          What’s correct is that seven of Paul’s letters are recognized today by scholars as “undisputed” letters written by Paul: Romans, I and II Corinthians, Galatians, Philippians, I Thessalonians, and Philemon. The authorship of the remaining epistles is disputed among scholars. If Paul himself did not write them, that’s not to say that they’re “forgeries” in the modern sense. They may have been written by disciples of Paul on his behalf.

          Read more: http://www.reasonablefaith.org/the-historical-paul#ixzz4weKxMnNu

          Det handlar alltså om att 7 av breven _otvivelaktigt_skrivits av Paulus enligt majoriteten av historiker i ämnet.

          Det vi har i Jesus fall är bättre källor- fler oberoende källor och även källor från fientligt inställda källor.
          Men visst, köper du Augustus så borde du även köpa att Jesus är en historisk person.

          • Johan Franzon 27 oktober 2017 at 19:29

            Joel:

            Jag har redan två gången i denna tråd skrivit att jag INTE betvivlar att Jesus var en historisk person. Det jag vänder mig emot är det överdrivna påståendet att hans historiska existens skulle vara den bäst belagda från antiken.

            Vad menar du är oklart kring det jag skrivit om Paulus brev? Att majoriteten av dagens NT-forskare menar att Paulus inte skrivit alla brev som nu bär hans namn i våra Biblar, betyder inte att samtliga brev är ifrågasatta, vilket även framgick av mina länkar.

          • Joel Samuelsson 30 oktober 2017 at 11:02

            Det var ett bra förtydligande. Så bra att du inser att Jesus var en historisk person och att flera av Paulus brev inte är omtvistade.
            Med vänlig hälsning Joel

          • Johan Franzon 30 oktober 2017 at 19:28

            Det var inget förtydligande. Det var upprepning.

          • Joel Samuelsson 31 oktober 2017 at 16:03

            Jag ser det som ett bra förtydligande. Du skriver att du inser att Jesus var en historisk person och att flera av Paulus brev inte är omtvistade. Vilket i och för sig är en minimalistisk position, men ändå en god början.
            Med vänlig hälsning Joel

    • Thomas 17 oktober 2017 at 12:59

      Johan, du kan inte utgå från mänsklig logik eftersom andlig ting måste bedömas andligt. Evangelierna är samstämmiga och de fyra kompletterar varandra på främst ett andligt plan. Vi kan aldrig förstå Guds väsen fullt ut, därför att skaparen alltid är förmer än det skapade.

      Men ändå, de enkla exempel som du valt ur Markus borde nog kunnas förstås även av många. Betänk om det nu är Gud som skapat allt och har kontroll över skeendena, varför skulle han då inte divergera evangeliumen? Det skulle ju vara meningslöst att upprepa samma sak fyra ggr. Dessutom kompletterar de varandra av den anledning som Paulus beskriver i 2 Tim 3:16: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet,”

      I ditt andra exempel så har nu Gud Sonen, för en tid, begränsat sig själv och nedstigit och fötts i mänsklig gestalt för att offra sig som ett felfritt syndaoffer, inte som Gud, utan som människa. Därför måste han också lida de kval som vi genomlider, annars skulle det ju kunna betraktas som ”fusk”. Kommunikationen med Gud Fadern är genom den Heliga Anden, precis på samma sätt som vi (pånyttfödda kristna) kommunicerar. Det kan ju ses som ett riskfyllt projekt, men det finns bara en enda sak som Gud inte kan göra och det är att misslyckas!

  2. Anders Åberg 16 oktober 2017 at 10:37

    Svenska Evangeliska Alliansen är tydligen inte helt rumsrena ens i kristna kretsar.
    http://www.dagen.se/debatt/framlingsfientlighet-via-sea-1.111674

    • magnuslindborg 16 oktober 2017 at 22:57

      Och vad menar du det har med saken att göra?
      Utgår från att du läste genmälet, annars finns det här: http://www.dagen.se/debatt/oserios-nidbild-av-sea-1.110696

      • Anders Åberg 16 oktober 2017 at 23:34

        Nja det kanske var lite off topic.

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer