Författare

Pastor och bibellärare som brinner för att lära ut Bibeln och hur vi kan tillämpa den idag. Bor i England.

Om inlägget

av Publicerat: 1 november 2017Ämnen: Det moraliska gudsbeviset, Filosofi, Moral5 kommentarerEtiketter: , , , , 3031 ord15 minuters läsningvisningar: 92

Dela inlägget!

Guds godhet och tillvarons oändliga lidande

Ett återkommande tema i samtal med människor är förekomsten av det onda i världen och den troendes föreställning att det trots det observerbara eländet skulle finnas en god Gud och skapare bortom eländet. Man får inte ihop det liksom. Men premisserna för resonemanget är fel.
För om ett sådant samtal skall vara meningsfullt torde man börja med att definiera vad som är ’god’ och ’ond’. Som jag förstår det efter att ha brottats med etik och moralfilosofi i ett halvt sekel, finns det bland annat följande alternativa värderingsgrunder för vad som är just gott och ont.

a) Definitionen av vad som är gott och ont baseras på den talandes egennytta. Det ”jag” gillar är gott och det jag ogillar och inte vill utsättas för är ont. En generell konsensus om vad som då är gott kan inte vare sig förutsättas eller avgränsas. Jag-centreringen döljer nämligen möjligheten att själva det talande jaget redan är ”ond” i en eller annan bemärkelse. Myten om människan som grundläggande ”god” måste nämligen först verifieras innan man kan utgå från det. Ett samtal om vad som är ont och gott baserat på egennytta och egenintresse blir lätt ett förbital och inte just ett samtal. Men invänder någon, de flesta människor är ju överens om vad som är någorlunda rätt..eller?

I Norden är det fel att ha sexuellt förhållande till en underårig (enligt vårt kollektiva godtyckes definition) individ. I den muslimska världen med mångfalt fler individer är det inte det. Med vilken ’egennyttorätt’ anser vi oss vara bättre på det goda än hela den muslimska världen? Kutymer och sedvänjor har uppenbarligen normativ effekt på vad som anses vara ’gott’. Men det är ingen objektiv standard, det är kollektivt godtycke. Makthavares normer pådyvlas individen och individen gör som makten gör. Den moraliska egennyttan säger att det är onyttigt för mig att ha en annan standard för gott och ont än vad som är nyttigt för mitt egenintresse.

b) ”Kollektivetiken” har en annan utgångspunkt. Den innebär att det som är rätt aldrig kan definieras på förhand utan måste avgöras från andra utgångspunkter. Idag kan det vara gott att göra si eller så, i morgon kan det vara fel. Den aktuella situationens egna parametrar bestämmer vad som blir rätt i det ögonblick som jag reagerar på den uppkomna situationen. Handlingen kan egentligen inte kritiseras annat än om min respons på utmaningen åsamkar andra aktörer skada. Ledorden är ”största möjliga nytta för det största möjliga antalet” och förväntar av den handlande individen att den har en från den egna nyttan avskild ’bredblick’ som inrymmer ett större perspektiv än den egennytta som ovan beskrivits. Att det i praktiken inte blir någon större skillnad visas lätt om man påpekar att det bland många anses fult att vara privatkapitalist medan man utan vidare kan ingå i ett sammanhang som omhuldar skråväsende och partikamratskap med betydande kollektivkapitalism. Egennyttan döljs igen men nu i ett kollektivt rättfärdigande av ansamlingen av makt och penningmedel. Att dessa maktmedel sedan används på ett sätt som utomstående anser vara ”fel” är liksom inte intressant så länge de som har ”rätt” har makten.

Om inte arbetsgivares girighet hade utsatt arbetstagare för underskott och ovärdiga arbetsförhållanden hade fackföreningsrörelsen aldrig haft ett skäl att existera. Dess existens är ett underbetyg åt arbetsgivare med oskäliga vinstförväntningar som utnyttjar människors utsatthet. Deras ”ondska” är dock bara deras  egenintresse att göra sig rika på andras bekostnad. Om egenintresse alltid är fel, blir det mindre fel om det är en majoritet som har det?

Motverkansfaktorn facklig kamp visar sig dock åstadkomma samma effekt åt andra hållet. ”Om du inte är med i facket får du inget jobb”. Avgränsning betingad av egenintresset, ett kollektivt sådant denna gång. Är majoritetsuppfattningar rätt bara för att de omhuldas av ett flertal?

Det är rätt som ger många fler vad de vill ha än om några få vill samma sak?

Läsaren märker att ”gott och ont” lätt och oundvikligen glider över på och inlemmar  frågan om ”rätt och fel”. Kan något vara gott som är fel? Kan det onda vara rätt? Utan att ha definierat vad som är rätt eller fel från en annan utgångspunkt än vare sig egennyttan eller kollektivetiken blir samtalet ansträngt och mynnar ut i insikten att nog inte finns något som kan kallas absolut rätt eller fel. Om inte…

c) …det finns en objektiv standard som gäller för alla. Den som inhandlar en hushållsmaskin eller elektronisk manick får alltid med en bruksanvisning. Den garantisedel som oftast medföljer innehåller mängder av finstilt text som nästan ingen läser förrän manicken slutar fungera. Men att åberopa garantin förutsätter läsandet av och tillämpandet av det regelverk som tillverkaren har angivit. I det ögonblick manicken används felaktigt upphör varje garantiåtagande från tillverkarens sida. Detta förhållande känner alla till även om de flesta aldrig ägnar en tanke åt det.

Hela den värld i vilken vi lever är en något mer omfattande, men inte desto mindre av någon tillverkad och ytterst fint kalibrerad, ’apparat’ vars handhavande kräver tillverkarens instruktioner och deras tillämpning. När allt annat misslyckas, läs instruktionerna! Upphovsmannarätten regleras i lag och skyddar produkter från annat bruk  än avsett. Icke så när det gäller hela världen, där struntar majoriteten i det finstilta. När handhavandet inte överensstämmer med avsikten sker orätt, och det orätta blir något ont. Det som sedan kallas för det onda är således en konsekvens av att den objektiva standard som delgivits av den ursprunglige tillverkaren och ägaren frångåtts. Universell är den lag som säger att du skördar vad du sår. Och att konsekvenserna för missbruk ofrånkomligen kommer att vara något annat än den ursprungliga avsikten är också väl känt. Den som inköper ett fordon förväntas hålla trafikreglerna, den som kör mot rött bryter mot fordonets syfte och förvandlar det till ett mordredskap. Är fordonet ont? Nej men handhavaren är det i det ögonblick han åsidosätter tillverkarens intentioner.

Den kristna tron håller för sant att hela världen tillhör dess skapare och att skaparen givit en objektiv allmängiltig standard för dess handhavande. Inte bara har Gud gjort allt skönt för sin tid, Gud har också påtalat alla konsekvenser av avsteg från den standarden. Bibeln beskriver konsekvenserna in i minsta detalj. Den beskriver också att människorna ideligen och ända ifrån början konsekvent har tummat på alla dessa regler och därför skadat sig själva och sitt livsrum med förödande effekter för hela skapelsen. Bibeln refererar ca 480 gånger till ’ond’. 99% av dem återförs till människornas egen ondska. Myten att människan skulle vara god i sig är lika sann som att hävda att ett klot som är viktat genom inpassningen av ett lättare material på en punkt skulle tillåta att klotet rullar rakt. Eller om du vill, att ett obalanserat hjul på bilen inte skulle märkas under färd.

Men finns då ingen fristående ’ondska’? Kan vi verkligen göra gällande att det är människans agerande som ger upphov till allt ont? Finns inte den där ’djävulen’ som styr och ställer över människor? Och i så fall, har Gud inte skapat detta onda också? Och om så, har du inte Gud själv ansvaret för denna ondska?

Jag rörde vid det förhållandet att man inte kan tala om ”ont” och ”gott” utan att omedelbart hamna i diskussionen om vad som är ”rätt” och ”fel”. Kan överhuvudtaget något anses vara ”rätt” om möjligheten att göra ”fel” inte finns?  Ordet rätt och ordet gott kan bara ha värde om deras respektive motsatser också existerar som ett handlingsalternativ. Men lägg märke till att dessa negativa element bara existerar som avsteg från något, det vill säga de är negationer av något. Orätt är inte ett objekt i sig utan en konsekvens av ett frånsteg från det rätta.

Ondska är inte ett skapat objekt utan en perversion av något som i sig självt är och var gott.
Det är när ett val träffas att göra vad som är orätt som det onda uppstår. Det onda är en parasit på det goda och existerar bara som sådan. Den är likt cancertumörerna en autopilot med mål att förstöra sin ’värd’ och är därmed självdestruktiv. Det onda skapar aldrig något, det förvränger bara något som var till och som kunde förvrängas. Alternativet hade varit en mekanisk värld utan något som helst moraliskt ansvar för någon. En amerikansk komediserie för länge sedan visade upp en mängd hyss och bus där det alltid slutade med ursäkten ’Oh the devil made me do it’ , ”de var Djävulen som fick mig till det”. Djävulen får visserligen till det, men bara genom att låta oss få vad vi inte borde ha när vi väl låtit oss själva sukta och lusta efter det som från början var förbjudet.

”Hela världen är i den Ondes våld”. Ja, men bara för att människornas tillstånd är detta: ”Då såg Herren att människornas ondska överallt på jorden var stor och att deras hjärtans uppsåt och tankar i allt var onda.” Onda enligt vems definition? Inte deras egen, men väl skaparens.

Att diskutera det onda utan att ha förstått vad syndafallet har åstadkommit med människan är att ha frånsagt sig alla möjligheter att förstå människans latenta ondska. Således skyller vi i samtiden på allt annat än just oss själva. Ekonomiska system är skulden, rasism bär skulden, religionen är skyldig till alla krigen, ja stort sett allt annat bär skulden för världens elände, allt annat än människan själv. Men det är på den punkten det förhåller sig precis tvärtom.

I urberättelsen om människan möter vi det hela komplexet i en ’nötskalshistoria’. Kain som dräper sin tvillingbror gör det för att han gjort avsteg från det som var känt som rätt. Hans egen insats får inget godkännande från Högsta ort och istället för att rätta in sig i vad som är rätt röjer han den ur vägen som gjorde vad rätt var. Så blir den orättfärdige ensam herre på täppan. Tillfälligt. Vad som är rätt bestäms nämligen inte av den egenmäktige och egennyttige utan av den som har upphovsmannarätten och som  har rätt att begära vad som är långsiktigt rätt och riktigt.

Djävulen lyckades få människan att tro på en lögn: ”Gud vet att när ni äter av det förbjudna trädet, då blir ni själva gudar och vet vad som är rätt och vad som är fel”. Ni kommer att bli Gudar själva och ingen skall längre tala om för er vad som är rätt eller fel!  Facit? Vi vet att vi gör fel men kan inte låta bli att göra det. Det sa han inget om! Men så är han en lögnare från begynnelsen. Kan någon ljuga som inte också talar sanning? Lögn behöver bara 1% avsteg från sanningen för att vara just det. En halvsanning är alltid en hellögn.

Vad med allt det onda i världen? Vad med alla naturkatastrofer, alla missbildade barn, all hungersnöd, alla jordbävningar och naturkatastrofer? Nog är de väl onda? De är konsekvenserna av att den värld i vilken vi lever gradvis ackumulerar allt fler konsekvenser av att skapelsen genom människornas samlade synder blir alltmer genomsyrad av sitt eget sammanbrott. ”Hela skapelsen våndas och längtar efter sin befrielse”. Den är underlagt förgängligheten, förgänglighet betyder att allt som från början fungerade korrekt gradvis når sin död och sin undergång. Eller om man så vill: sin termiska död.

Människan har en betydande del av ansvaret för processerna. Det var inte Gud som skapade den plast som nu hotar att förstöra det marina liv som så många är beroende av. Det var inte Gud som bad oss bygga kärnvapen, han gjorde kärnreaktionerna ’säkra’ i solen, han bad oss inte att så tillbedja solen att vi försökte tygla dess energimekanism på jorden. Det var inte Gud som satte kärnvapen i händerna på Iran eller Nordkorea.

Det var inte gud som fällde atombomben över Nagasaki eller Hiroshima. Det var människan.

” Var var Gud när det eller det hemska hände?” Var var Gud när ISIS skar halsen av kristna föräldrars spädbarn medan de satt i föräldrafamnen? Var var Gud under Hitlers utrotningskampanj av judar och zigenare, homosexuella och andra som bedömdes som ’entartete Menschen’?

Var är Gud när du har bestämt dig för att låta din egennytta definiera vad du tänker göra? Vill du ens ha hans inblandning?  Om inte varför frågar du då varför Gud inte förhindrar andra att göra fel? Då borde du läsa hans instruktioner, hans villkor för livet i hans värld. Om du inte inser att det du inte förebygger genom insikt och acceptans av ägarens instruktioner kommer att ha oönskade men förutsagda resultat, så gnäll inte sedan när dessa resultat oundvikligen inträffar. Gud har sådan respekt för sin skapelse att han visserligen ger oss instruktionerna men överlåter åt oss att följa dem eller låta bli.

En norsk bosättning nedom ett brant berg har skydd för den ständiga ström av västliga vindar som gör livet besvärligt just där. Berget är skogstäckt. En skogsentrepenör, som förstås inte själv bor på orten, köper skogsmarken, byborna gläds åt pengarna, skogen avverkas. Nästa vinter är snöfattig, och nästa och nästa. Men den fjärde vintern blir snöfallet ymnigare och väderförhållandena ger snön riskabla egenskaper. En skidåkare på offpistäventyr utlöser en lavin. Halva samhället försvinner ut i havet.. Var var Gud? Nästa fråga: varför frågade de inte Gud innan de bosatte sig där, innan de avverkade och sålde sin skog? Fanns det inga lavinspår där i trakten förut? Varför låter människan bli att tänka efter före? För att hennes tankar är allenast onda överallt. Ur Gud, skaparens synvinkel.

Jag har haft hönsgård och äggpullor. Ponera att en ondsint mård tar sig in under staketet och mördar alla mina höns medelst halsavslitning. Gör det mig ond? Jag äger allt, men om jag skall förhindra mården att vara mård och göra vad mårdar gör måste jag förbjuda eller bygga om mården. Jag kan inte förbjuda mården att vara det han är, om det var jag som skapat mården. Mården är inte ondsint, det är en moralisk värdering som inte finns för  något annat än människan och den fallna ängeln Lucifer i denna skapelse. Och inte ens Satan var det förrän han valde att göra vad ont är. Det är inget tvång att göra fel, det blir dock en svårbruten vana när man väl börjat.

”Ingen av er skall understå sig att säga att det är Gud som har frestat honom att göra fel, Gud frestas inte och frestar ingen, men var och en blir frestad när denne förleds av sitt eget habegär. När begäret så har blivit havande ger det liv åt och föder synden, och när synden har löpt linan ut ger den säker död.”

”Och säg till detta folk: Se jag ställer inför er två vägar, en väg till liv och en väg till död.”

Man får inget nobelpris för att inse vilken väg mänskligheten har valt.

Världen är  nog i den ondes våld, och hans medhjälpare är de som skyndar sig att göra allt det som inte Gud anser vara gott. Men det finns en gräns satt för detta tillstånd. I tiden och rummet som vi bebor. Gud har sagt det också.

Teddy Donobauer, Doncaster dem 30 Oktober 2017

5 kommentarer

  1. Johan Karlsson 1 november 2017 at 19:29

    Svammel, ty om objektiva värdefakta existerar så verkar det som om de måste uppfylla både Humes är-bör-distinktion och Moores ”den öppna frågans-argument”, d.v.s. de måste vara icke-naturalistiska. DCT klarar aldrig av detta då teorin förutsätter naturalistiskt värderealism. Se del IX: https://www.facebook.com/notes/johan-karlsson/i-ix-i/1076469032484710/

    • Teddy Donobauer 2 november 2017 at 11:11

      Och varför ’måste’ de uppfylla dessa kriterier? Och på vilken grund hävdar Johan att Skaparens rätt att definiera hur skapelsen skall förhålla sig till skaparen är svammel?

    • Joel Samuelsson 4 november 2017 at 21:39

      j16___Johan K,
      1) du försöker bemöta Teddy Donbauers resonemang med en länk där du försöker kritisera Grenholms resonemang. Det fungerar naturligtvis inte. De säger inte samma sak.
      __________________________
      2) Jag har kollat igenom din kritik av Grenholms resonemang, och den fungerar inte mot Grenholm heller. Du säger saker som är uppenart felaktiga om honom (också) . Ett exempel är när du skriver:
      ”Problemet för Grenholm är att han – utgående från sin metaetik – inte kan motivera varför det är fel att våldta och stycka en sjuårig flicka. Faktum är att hans etikbok verkar tyda på att det kan vara fullständigt rätt att både våldta och stycka barn”- Johan Karlsson
      ### Det förvånar mig att du väljer att missrepresentera Grenholms position på det här sättet, trots att jag redan förut påpekat att du förväxlar deskriptiva passager från GT med preskriptiva och sedan försöker applicera dem på Grenholms moral.
      Fungerar inte denna gången heller, Johan.

  2. Johan Franzon 1 november 2017 at 19:52

    Jag undrar vad du rent konkret avser när du talar om ”Guds instruktioner”. Gamla Testamentet är exempelvis fullt av instruktioner från Gud. Är det dessa som avses? Vissa av dessa instruktioner säger emot varandra. Exempelvis säger Gud till de första människorna att de fått markens grödor till föda, men senare ändrar han sig och tillåter köttätande. Han säger också i de tio buden att vi inte får dräpa, men sedan ger han order om att dräpa. Eller menar du kanske att det är Jesu ord som är instruktionen, och att det nya förbundet har gjort det gamla föråldrat, så som det står i Hebreerbrevet? Men i Bergspredikan säger Jesus att lagen gäller, intill minsta prick. Så då kanske det är både lagen och Jesu ord som gäller i kombination? Men hur blir det då med nåden som Paulus pratar om? Fast å andra sidan tar Jesus aldrig ordet nåd i sin mun och säger i sin långa utläggning om domens dag i Matt 25:31-46 att det tvärtom är gärningarna som kommer att vara avgörande.

    Så när du talar om Guds instruktioner, vad exakt menar du?

  3. Teddy Donobauer 2 november 2017 at 11:05

    Tack för frågan. Utan att förstå ramberättelsen i sin helhet blir det svårt att följa hur ’instruktionsbiten’ ser ut. Före syndafallet är människan vegetarian. Om du ignorerar syndafallets totala effekt är det förstås obegripligt att de efter den händelsen inte bara tillåts äta kött utan också instrueras till att INTE äta blod. Skälet är angivet i texten. Livets säte är blodet. Livet är Guds gåva, inte vår rätt.
    Tar du hela skriftens åsikter gällande köttätande för ögonen ser du något som först i sin helhet ger ’instruktion’. ’Allt är tillåtet, men inte allt är nyttigt’, om ditt ätande av kött blir orsak till att någon annan får avgörande problem, avstå då hellre… osv.
    Men det är en lång uppsats i sig.

    Men en kortfattad sumering av instruktionerna är givna i de tio buden.
    Teddy D

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons
Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös. Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här:  https://apologia.se/vaga-fraga/

Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! "Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös." Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här: apologia.se/vaga-fraga/
... Läs merLäs mindre

3 weeks ago
Visa mer