Författare

Amerikansk filosof och teolog med flera apologetiska böcker på meritlistan. Återfinns på reasonablefaith.org.

Om inlägget

av Publicerat: 15 november 2017Ämnen: Guds komplexitet, Argument mot Guds existens41 kommentarerEtiketter: , , , , , 1237 ord6 minuters läsningvisningar: 90

Dela inlägget!

Därför existerar Gud nästan säkert inte – The God/Dawkins delusion?!

I denna bloggpost låter vi den framstående amerikanske apologeten William Lane Craig, dubbeldoktor i teologi och filosofi, få ordet. (Det är alltså ingen av Svenska apologetiksällskapets egna skribenter som för pennan, men vi försöker med denna som samtalsunderlag. Översättning av Magnus Lindborg.

Frågan och svaret är tagna från hans frågor och svar sidor på Reasonable Faith.

William Lane Craig, vad tycker du om Richard Dawkins argument för ateism i The God Delusion?

På sidorna 157-8 av sin bok Illusionen om Gud, sammanfattar Dawkins vad han kallar ”det centrala argumentet min bok.” Det är som följer:

1. En av de största utmaningarna för det mänskliga intellektet har varit att förklara hur komplex, osannolik, skenbar design i universum uppstår. 

2. Den naturliga frestelsen är att tillskriva skenbar design till verklig design. 

3. Frestelsen är falsk eftersom designer-hypotesen omedelbart väcker det större problemet om vem som designade designern. 

4. Den mest geniala och kraftfulla förklaringen är darwinistisk evolution genom naturligt urval. 

5. Vi har inte en motsvarande förklaring inom fysiken. 

6. Vi ska inte ge upp hoppet om att en bättre förklaring kommer att uppstå inom fysiken, något så kraftfullt som darwinismen är för biologin. 

Därför existerar Gud nästan säkert inte.

Detta argument är slående eftersom den ateistiska slutsatsen att ”Därför existerar Gud nästan säkert inte” verkar komma plötsligt och från ingenstans. Du behöver inte vara en filosof att inse att denna slutsats inte följer av de sex tidigare påståendena.

Faktum är att om vi tar dessa sex påståenden som premisser i ett argument som leder till slutsatsen ”därför existerar Gud nästan säkert inte”, då är argumentet uppenbart ogiltigt. Ingen logisk slutledningsregel skulle tillåta dig att dra denna slutsats från de sex premisserna.

En mer välvillig tolkning skulle vara att ta dessa sex påståenden, inte som premisser, men som sammanställningar av sex steg i Dawkins kumulativa argument för sin slutsats att Gud inte existerar. Men även med denna välvilliga inställning följer inte slutsatsen ”därför existerar Gud nästan säkert inte” av dessa sex steg, även om vi skulle anse att vart och ett av dem vore sant och berättigat.

Vad följer då av de sex stegen i Dawkins argument? Som mest är vad som följer att vi inte skulle kunna sluta oss till Guds existens på grundval av att det verkar finnas design i universum. Men den slutsatsen är helt förenlig med Guds existens och även med vår berättigade tro på Guds existens. Kanske borde vi tro på Gud på grund av det kosmologiska argumentet eller det ontologiska argumentet eller det moraliska argumentet. Kanske vår tro på Gud inte bygger på argument alls utan har sin grund i den religiösa erfarenheten eller i gudomlig uppenbarelse. Kanske Gud vill att vi ska tro på honom helt enkelt genom förtröstan. Poängen är att ett avvisade av designargumentet för Guds existens inte gör någonting för att bevisa att Gud inte existerar eller ens att tron på Gud är oberättigad. I själva verket har många kristna teologer avvisat olika argument för Guds existens utan att därför övergå till ateism.

Så Dawkins argument för ateism är ett misslyckande, även om vi för diskussionens skull accepterar alla dess steg. Men i själva verket är flera av dessa steg sannolikt falska. Ta bara steg (3), till exempel. Dawkins påstående här är att man inte är berättigad att dra slutsatsen att design är den bästa förklaringen till den komplexa ordningen i universum eftersom ett nytt problem då uppstår: vem designade designern?

Denna invändning är felaktig på åtminstone två punkter. För det första, för att inse att en förklaring är den bästa, behöver man inte ha en förklaring till förklaringen. Detta är grundläggande inom vetenskapsfilosofin vad gäller slutledning som leder till den bästa förklaringen. Om arkeologer som gräver i jorden skulle upptäcka saker som ser ut som pilspetsar och yxhuvuden och keramikskärvor, skulle det vara motiverat att dra slutsatsen att dessa artefakter inte är ett resultat av slumpen på grund av sedimentering och metamorfos, utan produkter av någon okänd grupp människor, även om de inte hade någon förklaring till vilka dessa människor var eller var de kom ifrån. Likaså om astronauter skulle komma över en hög med maskiner på baksidan av månen, skulle det vara motiverat att dra slutsatsen att det var en produkt av intelligenta, utomjordiska varelser, även om de inte hade någon aning om vilka dessa utomjordiska varelser var eller hur de kom dit. För att inse att en förklaring är den bästa, behöver man inte kunna förklara förklaringen. I själva verket så skulle det kravet leda till en oändlig regress av förklaringar, så att ingenting någonsin skulle kunna förklaras och vetenskapen skulle bli förstörd. Så i detta aktuella fall behöver man inte kunna förklara designern, för att inse att intelligent design är den bästa förklaringen av vad som verkar vara design i universum.

För det andra tror Dawkins att om det rör sig om en gudomlig designer av universum, är designern minst lika komplex som det som ska förklaras, så inget förklaringsmässigt framsteg görs. Denna invändning väcker en rad av frågor om enkelhetens roll vid bedömning av konkurrerande förklaringar; till exempel hur enkelhet ska vägas i jämförelse med andra kriterier som förklaringskraft, förklaringsomfattning, och så vidare. Men vi lämnar dessa frågor åt sidan. Dawkins grundläggande misstag ligger i hans antagande att en gudomlig designer är en storhet jämförbar i komplexitet med universum. Som ett okroppsligt sinne, är Gud en anmärkningsvärt enkel storhet. Som en icke-fysisk entitet, är inte ett sinne sammansatt av delar, och dess framträdande egenskaper, såsom självmedvetenhet, rationalitet, och vilja, är avgörande för det. I motsats till det kontingenta och varierande universumet med alla dess oförklarliga kvantiteter och konstanter, är ett gudomligt sinne förbluffande enkelt. Visst kan ett sådant sinne ha komplexa idéer-det kan tänka, exempelvis, på infinitesimalkalkyl, men sinnet själv är en anmärkningsvärt enkel storhet. Dawkins har uppenbarligen blandat ihop ett sinnes idéer, som givetvis kan vara komplexa, med sinnet själv, vilket är en otroligt enkel entitet. Att därför postulera ett gudomligt sinne som står bakom universum innebär definitivt ett framsteg i enkelhet, för vad det kan vara värt.

Andra steg i Dawkins argument är också problematiska; men jag tror att nog har sagts för att visa att hans argument inte gör någonting för att underminera en design-slutsats baserad på universums komplexitet, för att inte tala om dess funktion som berättigande av ateism.

Originaltexten finns här: http://www.reasonablefaith.org/richard-dawkins-argument-for-atheism-in-the-god-delusion#ixzz4R3MPxK9U

41 kommentarer

  1. Johan Franzon 15 november 2017 at 21:12

    För andra gången på kort tid presenterar SAS en artikel, i vilken en annan text återges på ett tvivelaktigt sätt. Vi har nyligen kunnat se Bength Gustafson citera Darwin på ett bedrägligt vis. I den nu aktuella artikeln är det William Lane Craig som återger en text av Richard Dawkins på ett sätt som orättvist får den att framstå som logiskt klumpig.

    Texten är hämtad från The God Delusion. Eller snarare: texten är inspirerad av denna bok, för det är långt ifrån ett ordagrant citat. Och detta är min första – mindre allvarliga – invändning. Craig har förkortat samtliga sex punkter till oneliners. I originalet är det bara den första punkten som består av en enda mening (även den förkortad av Craig); alla de övriga består av längre stycken med upp till fyra meningar av resonerande text. Ingenstans i Craigs artikel kan jag se att detta redaktionella förkortande finns redovisat. Som naiv läsare är det lätt att tro att Craig citerar ordagrant, vilket han alltså inte gör.

    Det som är betydligt allvarligare är det intryck som Craigs kondenserade version av Dawkins punkter ger. De framträder nu som premisser i ett logiskt uppställt argument. Eftersom Craig själv är känd för sina logiskt uppställda argument, torde det vara få läsare som inte genast gör kopplingen till hans egna arbeten. Och som sedan har förrädiskt lätt att tänka: Jaha, nu ska vi se hur Dawkins lyckas på Craigs hemmaplan.

    Naturligtvis lyckas inte Dawkins alls. Hans logiska uppställning framstår som totalt misslyckad. Vilket beror på att texten i original överhuvudtaget inte är en logisk uppställning av premisser och slutsats. Vad Dawkins i all enkelhet gör är att sammanfatta det kapitel som läsaren precis tagit sig igenom. Precis som en föreläsare kan göra i slutet av sitt föredrag. Vad är det nu jag har gått igenom: jo detta och detta och detta. Därefter skriver han följande:

    ”If the argument of this chapter is accepted, the factual premise of religion – the God Hypothesis – is untenable. God almost certainly does not exist. This is the main conclusion of the book so far.”

    Som tydligt framgår syftar Dawkins i denna passage INTE på de sex punkterna utan på kapitlet som HELHET och i förlängningen på ALLT som skrivits i boken fram tills nu. Här skär Craig bort all text utom ”God almost certainly does not exist.” Sedan klistrar han dit ett ”Therefore” som inledning. Och vipps har vi fått något som liknar en logisk slutsats till de ”premisser” som han själv skapat.

    (Lite längre ner i texten gör Craig en halvhjärtad gardering, och säger att punkterna kanske inte behöver läsas som premisser. Men sedan låter han ändå påskina att de bör läsas som steg i en logisk kedja. Han kallar nu punkterna ”the six steps of Dawkins’ argument” och upprepar den ”Therefore”-mening som Dawkins aldrig skrev.)

    Jag vill ställa en liknande fråga som den jag nyss ställde till Bength Gustafson. Hur kommer det sig att apologeter håller på så här? Är era argument så svaga att ni måste ta till fula knep?

    • Profilbild
      Martin Walldén 16 november 2017 at 12:13

      Det är olyckligt om det inte är så att Dawkins inte känns igen helt och hållet i det kommenterade. Jag har inte läst denna av Dawkins så har lite svårt att veta om det ger en rätt bild enligt mig eller inte så återigen det är olyckligt!

      Jag har läst ett par andra av honom och hört i debatter där filosofisk slutledning inte är riktigt hans vassaste gren, mer vinst genom anfall hårt det är bäst! Det säger inte att någon bör återge honom orätt, det säger bara att han och Craig nog inte riktigt uttrycker dig likadant och att det skulle kunna finnas avgörande luckor i Dawkins resonemang, men förstås hoppas jag att de visas upp utan redigeringen/mixtrande av av en eventuell opponent.

    • Bength Gustafson 17 november 2017 at 11:01

      Ja, du Johan Franzon, det har jag redan svarat dig på. Och jag kan samtidigt konstatera, att inte heller du återgav på ett komplett och korrekt sätt vad Charles Darwin skrev om ögat som ett av ”stötestenarna” för sin teori, utan du gjorde ett selektivt urval som tjänade ditt syfte på min bloggtexts kommentarsfält. Men därmed beskyller jag inte dig för att ha ”svaga argument” eller att du tager till ”fula knep”, som du beskyller mig för, därför att jag är medveten om vilka begränsningarna är för oss var och en, av utrymmesskäl på forum av detta slag.

      Det gäller för dig och för mig och för alla av oss som skriver texter, att ge en så rättvis och sann bild som möjligt då vi vi citerar någon. Men av utrymmesskäl är det inte alltid möjligt att vara så kompletta och korrekta som är önskvärt. Därför hänvisade jag i mina källor till hela det kapitlet som Darwin skrev om ”stötestenar för teorin”, där han vid flera tillfällen återkommer till just ögats uppkomst som en av ”stötestenarna” för sin teori.

      Och fram till denna dag har vi ingen heltäckande förklaring till ögats uppkomst. Du har det inte som evolutionsteoretiker och jag har det inte som skapelsetroende. Låt oss vara så ärliga och uppriktiga emot varandra, så att vi erkänner det.
      Mvh Bength Gustafson

      • Johan Franzon 17 november 2017 at 23:28

        Bength Gustafson:

        Du skriver: ”… inte heller du återgav på ett komplett och korrekt sätt vad Charles Darwin skrev om ögat som ett av ”stötestenarna” för sin teori, utan du gjorde ett selektivt urval som tjänade ditt syfte på min bloggtexts kommentarsfält.”

        Låt oss börja med ”komplett”.

        Du skriver själv i ditt svar den 14 nov kl 02.07 (ligger du sömnlös på grund av detta?):

        ”Hela kap. ”Stötestenar för teorin” är det omöjligt att ta med på detta begränsade forum.”

        Följaktligen kan du knappast kritisera mig för att inte ha klistrat in hela kapitlet. Så vad exakt menar du, när du säger att jag inte på ett komplett sätt återgav vad Darwin skrev? Till skillnad från dig citerade jag hela det aktuella stycket och inte bara den inledande meningen. Mitt citat var således avsevärt mer komplett än ditt.

        Sedan har vi ”korrekt”.

        Återigen: till skillnad från dig återgav jag stycket i dess helhet. Därigenom kunde jag påvisa att ditt kortare citat gav en felaktig bild av Darwins ståndpunkt i frågan. Hans verkliga ståndpunkt i frågan återspeglades däremot av mitt citat. Mitt citat gav alltså en korrekt bild. Ditt citat gav en bedräglig bild.

        Sedan har vi frågan om korrekta källor. Jag länkade till en källa som återgav Darwins originaltext. Här kunde var och en läsa den rena texten på originalspråk och även studera de avfotograferade sidorna ur boken. Din källa var inte på originalspråk och inte heller fritt tillgänglig. För att kunna kontrollera ditt citat måste läsaren ha tillgång till den svenska upplagan från år 2000 från bokförlaget Natur och Kultur.

        Vilket leder mig över till nästa fråga. I din artikel lyder citatet:

        Att föreställa sig att ögat med all sin komplexitet, skulle ha kunnat utformas genom ett naturligt urval, verkar ju iallra högsta grad absurt.

        Under citatet skriver du: ”Detta enligt Charles Darwin.(4)”. Och om vi tittar på not 4 så hittar vi alltså boken från Natur och Kultur.

        Det som förbryllar mig är att inledningen av det aktuella stycket i original lyder:

        ”To suppose that the eye with all its inimitable contrivances for adjusting the focus to different distances, for admitting different amounts of light, and for the correction of spherical and chromatic aberration, could have been formed by natural selection, seems, I freely confess, absurd in the highest degree.”

        Hur kan ett seriöst bokförlag som Natur och Kultur översätta denna mening så slarvigt och kortfattat? Men det är väl en fråga som jag får ställa till förlaget antar jag. Jag får väl helt enkelt låna boken på ett bibliotek och höra av mig till dem vid tillfälle.

        Slutligen har vi ”tjänade ditt syfte”.

        Mitt syfte var att rätta till en felaktighet. Ingen tjänar på att använda bedrägliga citat.

        • Bength Gustafson 18 november 2017 at 16:47

          Hej Johan Franzon!
          För Charles Darwin var ögats uppkomst en ”stötesten” för hans evolutionsteori, och det återkom han till vid flera tillfällen i det kapitlet som jag relaterade till: ”Stötestenar för teorin”. Jag menar, att du förbiser den konflikt som detta var för Darwin, och med ditt citat så vill du hävda, att den ”stötestenen” är borta. Men så är inte fallet.

          Under Darwins livstid röjdes inte den ”stötestenen” undan, och inte heller intill denna dag har det skett. Och det är ”ömt som ögat” för somliga av er ateister, när jag påpekar detta. Men faktum kvarstår, att det enda som ni kan redovisa är en evolutionsteoretisk förklaringsmodell till HUR DET KAN HA GÅTT TILL vid ögats uppkomst. Och då utgår ni ifrån det ”evolutionsparadigm” som är rådande och det tolkningsföreträde som hör samman med det paradigmet. Men ni VET INTE hur ögats uppkomst faktiskt har gått till. Och det vet inte jag heller.

          Som kristen och skapelsetroende så tror jag, att Gud har skapat ögat och gett oss människor och andra levande varelser en synförmåga. Gud skapade i begynnelsen med sina ord och med sina händer (1 Mos. 1:1-31. Ps. 8:4. 102:26. Hebr. 1:10) men exakt hur Gud gjorde när han skapade ögat och gav oss synförmåga, det vet jag inte. Men det är ingen ”öm punkt” i min kristna tro.

          Du får vända dig till Bokförlaget Natur och Kultur och så får du framföra din klagan på, att de i den jubileumsutgåva som de gav ut år 2000, inte gav Charles Darwin rättvisa när det gäller ögats uppkomst. Om nu inte ens ”ett så seriöst bokförlag som Natur och Kultur” (dina ord) har lyckats med att citera Charles Darwin korrekt och till Johan Franzons belåtenhet, ja, då är jag i varje fall i ett seriöst sällskap.
          Mvh Bength Gustafson.

          • Johan Franzon 20 november 2017 at 22:14

            Bength Gustafson:

            Du fortsätter att ge en falsk bild av Darwins ståndpunkt. Alla som verkligen läst det sjätte kapitlet av Om arternas uppkomst vet att detta inleds med att Darwin föreställer sig de svårigheter som kan tänkas uppstå i huvudet hos LÄSAREN. Dessa svårigheter (som du kallar ”stötestenar”) är till största delen skenbara, skriver Darwin. Men för honom kan inte ens de verkligt svåra invändningarna kullkasta hans idé:

            ”Long before the READER has arrived at this part of my work, a crowd of difficulties will have occurred to him. Some of them are so serious that to this day I can hardly reflect on them without being in some degree staggered; but, to the best of my judgment, the number are only apparent, and those that are real are greater NOT, I think, fatal to the theory.” (Sid 133, mina versaler)

            Längre in i texten skriver han att teorins MOTSTÅNDARE har ställt olika kritiska frågor. I denna passage är det tydligt att det inte är Darwin själv som underkänner sin egen teori:

            ”It has been asked by the OPPONENTS of such views as I hold, how, for instance, could a land carnivorous animal have been converted into one with aquatic habits … ” (Sid 138, mina versaler)

            När det gäller organ med hög komplexitet, såsom ögat, tänker jag inte upprepa det jag redan sagt. Men jag vill lägga till ett citat som ytterligare tydliggör Darwins ståndpunkt. Här säger Darwin att han inte känner till något organ vars komplexitet inte skulle kunna förklaras av hans teori:

            ”If it could be demonstrated that any complex organ existed, which could not possibly have been formed by numerous, successive, slight modifications, my theory would absolutely break down. But I can find out NO SUCH CASE.” (Sid 146, mina versaler)

            Och i sammanfattningen slår han ännu en gång fast att det inte finns något som utesluter att ögats komplexitet är ett resultat av det naturliga urvalet:

            ”Although the belief that an organ so perfect as the eye could have been formed by natural selection, is enough to stagger any one; yet in the case of any organ, if we know of a long series of gradations in complexity, each good for its possessor, then, under changing conditions of life, there is NO logical impossibility in the acquirement of any conceivable degree of perfection through natural selection.” (Sid 165, mina versaler)

            Källa:
            http://darwin-online.org.uk/content/frameset?pageseq=1&itemID=F373&viewtype=side

            Du får gärna tvivla på att Darwin hade rätt i sak. Men om du låter påskina att Darwin själv inte trodde på sin egen teori, så ger du en falsk bild. Du bär falskt vittnesbörd, för att uttrycka det i kristna termer.

            PS. Är du säker på att din bok inte är från 2009, då det högtidlighölls att det gått 150 år sedan den första utgivningen? Vilket jubileum inföll år 2000?

          • Bength Gustafson 22 november 2017 at 09:18

            Hej Johan Franzon!
            Det är tydligt, att ögats uppkomst är en stötesten även för dig. Ditt fokuserande på ofullständiga citat och ditt myckna skrivande i ämnet, vittnar om det. Och din beskyllning, att jag ger ”en falsk bild” eller att jag ”bär falskt vittnesbörd”, den beskyllningen väger lätt och behöver egentligen inte bemötas. Varken du eller jag har redovisat några fullständiga citat, vilket av utrymmesskäl är omöjligt att göra. Det är därför jag använder mig av källredovisningar, vilket är ett erkänt tillvägagångssätt, även i akademiska kretsar där också jag har befunnit mig under ett antal år.

            Det är inte jag och inte någon annan heller, utan Charles Darwin som har satt rubriken: ”Stötestenar för teorin”. Och när han använder så starka uttryck ”som något i allra högsta grad absurt” (s.143) och ”rent himmelsskriande” (s.157) när det gäller just ögats uppkomst genom evolution och det naturliga urvalet, så borde även du kunna förstå och erkänna, att detta var något som upptog Darwins tänkande. Han skriver själv om de svårigheter och problem beträffande sin teori, att ”en del av dessa är så allvarliga och tungt vägande att jag fortfarande känner mig tyngd till jorden när jag tänker på dem”. (s.132). Dit hör just ögats uppkomst, och därför återkommer han vid ett flertal tillfällen till just det i det kapitel som jag refererar till.

            Varken Charles Darwin, Richard Dawkins, du själv eller någon annan, har intill denna dag redovisat en heltäckande bild eller förklaring till ögats uppkomst. Det evolutionsteorin ger oss är en FÖRKLARINGSMODELL till arternas uppkomst och då även till hur ögat kan ha utformats, och ingenting annat. En förklaringsmodell som har förändrats och kommer att förändras, vilket hör till sakens natur. Och jag förbehåller mig rätten, att vara kritisk till denna förklaringsmodell.

            Du kan själv googla och se, att den utgåva av Darwins verk: ”Om arternas uppkomst”, som utgavs år 2000, är en jubileumsutgåva.
            Mvh Bength Gustafson

          • Johan Franzon 22 november 2017 at 20:26

            Och vilket jubileum med avsikt på Darwin firades år 2000? Det bör väl stå i boken.

          • Johan Franzon 22 november 2017 at 20:35

            Google >>> Darwin + jubileum

            http://www.svb.se/nyheter/varje-ar-ett-jubileum

          • Johan Karlsson 22 november 2017 at 23:32

            (Redigerad i enlighet med bloggens riktlinjer)
            Det här är andra gången som (Redigerad i enlighet med bloggens riktlinjer)

          • Johan Karlsson 22 november 2017 at 23:33

            ”Det evolutionsteorin ger oss är en FÖRKLARINGSMODELL till arternas uppkomst och då även till hur ögat kan ha utformats, och ingenting annat. En förklaringsmodell som har förändrats och kommer att förändras, vilket hör till sakens natur. Och jag förbehåller mig rätten, att vara kritisk till denna förklaringsmodell.”

            Exakt.
            En välgrundad naturlig förklaring baserad på empiriska bevis.
            Det kommer alltid att slå din löjliga sagobok.

    • Profilbild
      Martin Walldén 18 november 2017 at 14:53

      Har fått mig tillsänt urdrag ur boken:
      ”This chapter has contained the central argument of my book, and
      so, at the risk of sounding repetitive, I shall summarize it as a series
      of six numbered points.

      1 One of the greatest challenges to the human intellect, over the
      centuries, has been to explain how the complex, improbable
      appearance of design in the universe arises.

      2 The natural temptation is to attribute the appearance of design
      to actual design itself. In the case of a man-made artefact such
      as a watch, the designer really was an intelligent engineer. It is
      tempting to apply the same logic to an eye or a wing, a spider
      or a person.

      3 The temptation is a false one, because the designer hypothesis
      immediately raises the larger problem of who designed the
      designer. The whole problem we started out with was the
      problem of explaining statistical improbability. It is obviously
      no solution to postulate something even more improbable. We
      need a ’crane’, not a ’skyhook’, for only a crane can do the
      business of working up gradually and plausibly from simplicity
      to otherwise improbable complexity.

      4 The most ingenious and powerful crane so far discovered is
      Darwinian evolution by natural selection. Darwin and his
      successors have shown how living creatures, with their
      spectacular statistical improbability and appearance of design,
      have evolved by slow, gradual degrees from simple beginnings.
      We can now safely say that the illusion of design in living
      creatures is just that – an illusion.

      5 We don’t yet have an equivalent crane for physics. Some kind
      of multiverse theory could in principle do for physics the same
      explanatory work as Darwinism does for biology. This kind of
      explanation is superficially less satisfying than the biological
      version of Darwinism, because it makes heavier demands on
      luck. But the anthropic principle entitles us to postulate far
      more luck than our limited human intuition is comfortable
      with.

      6 We should not give up hope of a better crane arising in physics,
      something as powerful as Darwinism is for biology. But even in
      the absence of a strongly satisfying crane to match the
      biological one, the relatively weak cranes we have at present
      are, when abetted by the anthropic principle, self-evidently
      better than the self-defeating skyhook hypothesis of an
      intelligent designer.

      If the argument of this chapter is accepted, the factual premise
      of religion – the God Hypothesis – is untenable. God almost cer-
      tainly does not exist. This is the main conclusion of the book so far.
      Various questions now follow. Even if we accept that God doesn’t
      exist, doesn’t religion still have a lot going for it? Isn’t it consoling?”

      https://archive.org/stream/pdfy-nmqlMcOu-icCFhIe/The+God+Delusion_djvu.txt

      https://books.google.se/books?id=grccDzrTWLUC&pg=PA188&dq=We%20should%20not%20give%20up%20hope%20of%20a%20better%20crane%20arising%20in%20physics%2C%20%20something%20as%20powerful%20as%20Darwinism%20is%20for%20biology.&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwjdgaHtn8jXAhWkC5oKHSfDCJsQ6AEIQDAD#v=onepage&q=We%20should%20not%20give%20up%20hope%20of%20a%20better%20crane%20arising%20in%20physics%2C%20%20something%20as%20powerful%20as%20Darwinism%20is%20for%20biology.&f=false

    • Profilbild
      Martin Walldén 18 november 2017 at 14:59

      William Lane Craig besvarar kritiken sålunda kring om han återgett rätt, dock på engelska. Svaret kommer av en fråga som återges först:

      I think you misread Mr. dawkins 6 statements.

      This is the way I would read them.

      1. If God exists, then the natural temptation would be to attribute the appearance of design to God.

      2. The temptation is false because it immediately raises the larger problem of who designed the designer.

      3. The most ingenious and powerful explanation for design is the Darwinian evolution by natural selection.

      4. At present we don’t have an equivalent explanation of Darwinian’s evolution by natural selection for physics.

      5. If we did then God almost certainly would not exist.

      / Tom

      It’s a very important principle of scholarship, Tom, that one accurately and fairly present a person’s view before criticizing it. Otherwise, one has achieved a hollow victory in knocking down a straw man.

      Inspired by your question, I got out a copy of Dawkins’ The God Delusion and reviewed the summary of what he calls ”the central argument of my book” on pp. 157-58 to make sure that I had not misrepresented him. Here is the summary I gave of his argument in my Question 1 in the Archive:

      1. One of the greatest challenges to the human intellect has been to explain how the complex, improbable appearance of design in the universe arises.

      2. The natural temptation is to attribute the appearance of design to actual design itself.

      3. The temptation is a false one because the designer hypothesis immediately raises the larger problem of who designed the designer.

      4. The most ingenious and powerful explanation is Darwinian evolution by natural selection.

      5. We don’t have an equivalent explanation for physics.

      6. We should not give up the hope of a better explanation arising in physics, something as powerful as Darwinism is for biology.

      If you’ll look at pp. 157-58 of Dawkins’ book, you’ll find that the above is almost a verbatim quotation of Dawkins’ words (I substituted the word ”explanation” for his metaphor ”crane” so as to make his meaning clear). I also re-read his chapter to make sure that his own summary was an accurate summation of his argument. Of course, it was.

      By contrast your summation does not accurately represent what Dawkins says. First, by re-writing Dawkins’ own (1) and (2) as you do, you attribute to Dawkins the view that if God exists, then there will be a natural temptation to attribute the appearance of design to God. But Dawkins does not want to speculate about what would be the case if God existed. He wants to say that even if God does not exist, there is this natural temptation. His first premise entails that there is the appearance of design in the universe, and his second says it’s natural to attribute the appearance of design to a designer. As an atheist he believes both of these statements. God doesn’t have anything to do with either the appearance or the temptation. So you’re quite mistaken in representing his argument as based on a conditional.

      Second, more seriously, you also represent his step (6) and conclusion as a conditional statement. This would make his argument more modest, admitting that we don’t have an explanation for the appearance of design in physics, but insisting that if we did, then we could conclude that God almost certainly does not exist.

      Unfortunately, this just isn’t what Dawkins says. With respect to step (6), he says, ”But even in the absence of a strongly satisfying crane [i.e., explanation] to match the biological one, the relatively weak cranes we have at present are, when abetted by the anthropic principle, self-evidently better than the self-defeating skyhook hypothesis of an intelligent designer” (p. 158). And with respect to his conclusion, Dawkins states, ”If the argument of this chapter is accepted, the factual premise of religion—the God Hypothesis—in untenable. God almost certainly does not exist. This is the main conclusion of the book so far” (Ibid.). This makes it quite clear that Dawkins believes that the argument he has summarized in steps (1) – (6) does prove that God does not exist. He’s not waiting around for a better explanation of the appearance of design in physics to come along first.

      So your attempt to re-cast Dawkins’ argument to make it appear more modest simply does not do justice to what Dawkins asserts.

      More importantly, Tom, even if we went with your interpretation—or re-interpretation—of Dawkins’ argument, what good would it do the atheist? For the argument remains invalid, as I explained in my answer to Question 1. Your step (5) doesn’t follow from your first four steps. At most all that follows is that we shouldn’t infer God’s existence on the basis of a design argument, a conclusion which is compatible both with God’s existence and our justifiably believing in God on other grounds. Moreover, as I explained in my previous answer, step (3) in Dawkins’ argument, which you appropriate unchanged as step (2) of your version, is plainly false for a number of reasons. So even your more modest re-interpretation of Dawkins’ argument remains unsound and quite hopeless as an argument for atheism.

      – William Lane Craig

      https://www.reasonablefaith.org/writings/question-answer/dawkins-central-argument-once-more

      • Johan Franzon 18 november 2017 at 15:31

        Martin Walldén:

        Detta svar från Craig behandlar inte min kritik, utan är ett svar utifrån en läsare som gjort en lika grov eller rent av ännu grövre förvanskning av Dawkins text än den som Craig åstadkommit.

        Bra att du publicerade Dawkins text i original.

        Mvh Johan

        • Profilbild
          Martin Walldén 20 november 2017 at 15:27

          Ja de är inte samma så är det! Tänkte hela texten var klokt att ha oxå!

  2. Anders Åberg 16 november 2017 at 10:44

    Tja, inte mycket innehåll i det där tycker jag. Visst skulle en designer kunna finnas även om vi inte lyckas förklara designern, men påståendet ”Därför existerar Gud nästan säkert inte” är fullt rimligt efter att ha konstaterat att fysikens lagar och evolutionen ger en bättre förklaring än en designer som saknar alla former av bevis och därför med största sannolikhet är påhittad.
    Designern skulle ju, om hen finns, kunna vara precis vad som helst och att den figur som definieras som Gud i bibeln skulle vara sann är nästan säkert inte sant. Gud uppvisar alltför tydliga spår av mycket mänskliga motsägelsefulla egenskaper. Gud är både ondskefull och kärleksfull. Gud kan bli arg och hämndlysten och han säger ”vänd andra kinden till”. Gud vill ha till stånd erövringar och krig och sedan vill han ha fred. Gud både förminskar kvinnan och lyfter upp kvinnan.
    Motsägelserna fortsätter som en röd tråd genom bibeln och allt sammantaget ger en bild av ett hopkok av olika berättelser från en mycket orolig och krigisk tid då olika folk slogs om makt och territorium och alla hade sina respektive gudar på sin sida.
    Hade dom som trodde på Baal vunnit så hade kanske Konstantin den store redigerat en annan bok och ni hade kanske trott på en annan gud. Och Baal existerar nästan säkert inte heller, men bara nästan.

  3. Annie Svensson 17 november 2017 at 21:56

    Hej!

    Jag tycker att texten av Craig är underlig.

    Han skriver:

    ”För det första, för att inse att en förklaring är den bästa, behöver man inte ha en förklaring till förklaringen. Detta är grundläggande inom vetenskapsfilosofin vad gäller slutledning som leder till den bästa förklaringen.”

    Det verkar som om Gud kommer plötsligt och från ingenstans. Och vad det beror på bör vi inte rota vidare i. Bekvämt, eller hur?

    Annat är det för ateisten. Han skriver:

    ”Detta argument är slående eftersom den ateistiska slutsatsen att ”Därför existerar Gud nästan säkert inte” verkar komma plötsligt och från ingenstans. ”

    Jaha, men det behöver väl inte motiveras ens? Man behöver inte en förklaring till förklaringen. Var det inte så?

    Och för säkerhets skull är det kanske bäst att lita på förtröstan:

    Craig skriver:

    ”Kanske Gud vill att vi ska tro på honom helt enkelt genom förtröstan. Poängen är att ett avvisade av designargumentet för Guds existens inte gör någonting för att bevisa att Gud inte existerar eller ens att tron på Gud är oberättigad.”

    Det är nog säkrast så för den som vill förbli teist.

    Vänligen,
    Annie Svensson

    • Profilbild
      Martin Walldén 18 november 2017 at 14:55

      Tja slutsatsen kommer utan att följa av det tidigare skrivna/argumenterade är väl ad som sägs, till skillnad från slutsatsen som vi kan dra av något att det ser ut så här, vi ser att någon gjort, men vi vet inte vem.

      Det är för mig lite olika saker.

      Detta som sagt utan att ha läst boken, utan detta mer samtal om din slutsats håller ihop.

      • Anders Åberg 22 november 2017 at 11:10

        Men där har du fel Martin, slutsatsen följer fullt naturligt av det tidigare skrivna. Om den skenbara designen kan förklaras mest genialiskt och kraftfullt av darwinistisk evolution genom naturligt urval, så behövs ingen övernaturlig designer och därför existerar Gud nästan säkert inte.

        • Profilbild
          Martin Walldén 23 november 2017 at 11:22

          Om jag sagt vad du sa nu förstår jag att du tänker det! Men jag invände mot att vi måste veta Vem när vi kan se att det är NÅGON (som gjort något som lämnat spår i grottan)!

          • Anders Åberg 23 november 2017 at 13:29

            ”slutsatsen kommer utan att följa av det tidigare skrivna/argumenterade är väl vad som sägs” Säger du.
            Och.
            ”Du behöver inte vara en filosof att inse att denna slutsats inte följer av de sex tidigare påståendena.” Säger Craig.
            Att du nu förnekar det både du och Craig uppenbarligen har sagt känns väl inte helt seriöst tycker jag.

          • Profilbild
            Martin Walldén 24 november 2017 at 20:48

            Hej! jag tror du fnurrat ihop något? I tråd invänder Annie mot något, jag återger vad jag tänker, du invänder och jag säger vad min huvudtes är ”

            jag invände mot att vi måste veta Vem när vi kan se att det är NÅGON (som gjort något som lämnat spår i grottan)!”.

            Att jag återgett andemeningen i Craigs tanke är korrekt, men frågan är om din slutsats här är det? Jag säger t ex ”

            Tja slutsatsen kommer utan att följa av det tidigare skrivna/argumenterade är väl ad som sägs, till skillnad från slutsatsen som vi kan dra av något att det ser ut så här, vi ser att någon gjort, men vi vet inte vem.

            Det är för mig lite olika saker.”

            Jag tror du har fel rörande min seriositet, jag kan ha uttryckt mig konstigt, men jag tror inte du förstått så jag förtjänar nog inte detta epitet utan möjligen bör du få något förklarat!

          • Anders Åberg 24 november 2017 at 21:06

            Ok. jag måste erkänna att jag ganska ofta har svårt att hänga med i hur du bygger dina meningar och att jag ibland måste försöka gissa mig till vad du egentligen menar.
            Du formulerar dig inte alltid på det mest solklara viset om man säger så.

          • Profilbild
            Martin Walldén 25 november 2017 at 14:14

            Målbild år 2117 att vara entydig! Håll ut! 😬

          • Anders Åberg 25 november 2017 at 15:11

            Ja skall försöka Martin. Kanske behöver man träna ett sekel för att gissa mer rätt i nästa!

          • Profilbild
            Martin Walldén 27 november 2017 at 09:53

            Japp! Vi tar utvärdering i november 2117! Ok? kan du då, någon särskild vecka du är upptagen? 😀

          • Anders Åberg 27 november 2017 at 10:13

            Skall kolla med min sekreterare först. Återkommer.

    • Thomas 18 november 2017 at 15:45

      Hej Annie!

      Du skriver: ”Det är nog säkrast så för den som vill förbli teist.”
      om Craig påstående: ”Poängen är att ett avvisade av designargumentet för Guds existens inte gör någonting för att bevisa att Gud inte existerar eller ens att tron på Gud är oberättigad.”

      Men, här har du missat själva poängen, Annie. Det är ingen tävling om vilken som har rätt, utan en fråga om liv eller död! Jag ska försöka förklara vad som menas:
      Tänk dig att någon varnar en blind vid övergångsstället att det är ”röd gubbe”, men den blinde då bara svarar i trots ”det tror jag inte” och går ut i gatan trots varningen…

      På samma sätt är det med tron på Gud. Den eviga döden väntar även om du INTE tror. Gud tar alltså inte hänsyn till att du inte trodde, utan det enda som räknas är om du tror och har överlämnat dig till Jesus Kristus eller ej.

      Alltså evigt liv eller evig förtappelse och default är evig förtappelse!

  4. Annie Svensson 17 november 2017 at 22:59

    Hej igen!

    Som utbildad arkeolog, om än inte längre yrkesverksam inom detta område, känner jag mig tvungen att kommentera följande i Craigs artikel ovan:

    ”Om arkeologer som gräver i jorden skulle upptäcka saker som ser ut som pilspetsar och yxhuvuden och keramikskärvor, skulle det vara motiverat att dra slutsatsen att dessa artefakter inte är ett resultat av slumpen på grund av sedimentering och metamorfos, utan produkter av någon okänd grupp människor, även om de inte hade någon förklaring till vilka dessa människor var eller var de kom ifrån. ”

    Detta duger inte. Ingen forskare värd namnet nöjer sig med att dessa artefakter skapades av ”någon okänd grupp människor”. Uppgiften är att försöka ta reda på vilka dessa människor var. Och det verkar som om Craig helt missat detta.

    Vänligen,
    Annie Svensson

    • Profilbild
      Martin Walldén 18 november 2017 at 14:02

      Absolut vill man veta, men om man inte kan få veta eller inte verkar kunna få veta (typ statyerna på Påskön) så är det ändå rimligt att anta att det är människor, om än osäker vilka eller hur artefakterna kommit dit. Ungefär det ser jag att han säger!

  5. Annie Svensson 19 november 2017 at 13:47

    Men det är ju en väldig skillnad på antagandet att Gud finns, och att dessa artefakter är spår av människor. Där (när det gäller mänskligt aktivitet) finns det ju massor av konkreta bevis.
    Och även om man antar att det finns en Gud, typ designer som ligger bakom skapelsen, så finns det inga som helst bevis för att det skulle vara den kristna guden. Det måste väl i så fall vara vilket sorts övernaturligt fenomen som helst? Eller vilken Gud som helst?

    Vänligen,
    Annie Svensson

    • Profilbild
      Martin Walldén 20 november 2017 at 15:37

      Självklart skillnad, nu talade jag om det som är den värld vi båda tror finns. Ingen gud i det jag sa

    • Thomas 21 november 2017 at 12:43

      Annie,
      Det kan förstås inte vara vilken gud som helst, för vilken gud gör tecken och under som; uppväcker döda, helar de sjuka, ger glädjebud och förtröstan?
      Vilken gud skyddar och bevarar?
      Vilken gud reser upp de svaga och gör dem starka?
      Vilken gud låter sitt ord omsluta hela jorden och allt dess folk?

      Vilken gud ger en gåva av evigt liv, utan motprestation?
      Men, vill du verkligen ha den gåvan, Annie? Det är den verkliga frågan!

      • Johan Karlsson 22 november 2017 at 23:29

        Samma Gud som beordrar folkmord och våldtäkt.

  6. Thomas 23 november 2017 at 13:19

    Johan Karlsson!
    Angående din kommentar: ”Samma Gud som beordrar folkmord och våldtäkt.” Hur kan man få en doktorshatt i kemi om man är så slarvig med textanalys? Svårt att tänka sig en slarvig kemist :)

    Gud välsigne dig, Johan!
    Thomas

    • Johan Karlsson 27 november 2017 at 23:39

      Om jag är slarvig så verkar du saknar läsförståelse, Thomas (gränsfall på redigering/ red)

      Tredje Mosebok: (25:1) Herren talade till Mose på Sinaiberget. […] (26:21) Om ni ändå avvisar mig och inte vill lyssna till mig, skall jag slå er sjufalt värre, så som era synder förtjänar. (26:22) Jag skall släppa lös vilddjuren mot er. De skall ta barnen ifrån er, utrota er boskap och minska ert antal så att vägarna ligger folktomma.

      Fjärde Mosebok: (31:1) Herren talade till Mose. […] (31:13) Mose, prästen Elasar och alla menighetens hövdingar kom och mötte dem utanför lägret. (31:14) Men Mose greps av vrede mot härens befäl, de högre och lägre officerare som nu återvände från fälttåget. (31:15) Han sade till dem: ”Har ni låtit alla kvinnorna leva! (31:16) Det var ju de som följde Bileams råd och lockade israeliterna att vara trolösa mot Herren när det gällde Pegor, så att Herrens menighet drabbades av hemsökelsen. (31:17) Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. (31:18) Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del.
      Josua: (10:28) Josua intog samma dag Mackeda, högg ner folket och kungen och vigde staden och allt levande i den åt förintelse. Han lät ingen komma undan. Med kungen i Mackeda gjorde han som han gjort med kungen i Jeriko. (10:29) Från Mackeda fortsatte Josua och israeliterna till Livna, som han anföll. (10:30) Även Livna och dess kung gav Herren i Israels våld. Josua högg ner folket och allt levande i staden. Han lät ingen komma undan. Med kungen där gjorde han som han gjort med kungen i Jeriko. (10:31) Från Livna fortsatte Josua och israeliterna till Lakish, som han belägrade och anföll. (10:32) Herren gav Lakish i Israels våld, och nästa dag intog Josua staden. Han högg ner folket och allt levande i staden, alldeles som han hade gjort i Livna. (10:33) Då ryckte Horam, kungen i Geser, ut för att undsätta Lakish, men honom och hans här slog Josua så grundligt att ingen kom undan. (10:34) Från Lakish fortsatte Josua och israeliterna till Eglon, som de belägrade och anföll. (10:35) De intog staden samma dag och högg ner folket. Josua vigde denna dag allt levande i staden åt förintelse, alldeles som han hade gjort i Lakish. (10:36) Från Eglon drog Josua och israeliterna vidare till Hebron, som de anföll. (10:37) De intog staden och högg ner folket och kungen och allt levande där, liksom i alla underlydande städer. Josua lät ingen komma undan. Han gjorde som han hade gjort i Eglon: han vigde Hebron och allt levande där åt förintelse. (10:38) Därefter vände Josua och israeliterna tillbaka mot Devir, som han anföll. (10:39) Han intog staden med dess kung och alla underlydande städer, högg ner folket och vigde allt levande åt förintelse. Josua lät ingen komma undan. Han gjorde med Devir och dess kung som han gjort med Hebron och med Livna och dess kung. (10:40) Josua erövrade hela landet, bergsbygden och Negev, Låglandet och branterna, och besegrade alla dess kungar. Han lät ingen komma undan. Han vigde allt levande åt förintelse, så som Herren, Israels Gud, hade befallt.

      Första Samuelsboken: (15:2) Så säger Herren Sebaot: Jag har inte glömt vad amalekiterna gjorde mot Israels folk, då de angrep dem på deras vandring från Egypten. (15:3) Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor.”

      Andra Kungaboken: (2:23) Från Jeriko gick Elisha upp till Betel. När han var på väg dit kom en hop småpojkar ut från staden och gjorde narr av honom. ”Ge dig i väg, flintskalle!” ropade de. ”Ge dig i väg, flintskalle!” (2:24) Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor fram ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av barnen.

      Jesaja: (13:1) Budskap om Babylon som Jesaja, Amos son, mottog i sina syner. […] (13:13) Ja, himlen skall skälva och jorden skakas ur sitt läge genom Herren Sebaots raseri på hans flammande vredes dag. (13:14) Som skrämda gaseller eller får som ingen håller samman skall de fly, var och en till sitt eget folk, var och en till sitt eget land. (13:15) Den som blir fångad skall stickas ner, den som hinns upp skall falla för svärdet. (13:16) Spädbarnen krossas inför deras ögon, husen plundras, kvinnorna våldtas. (13:17) Jag skall egga upp mederna mot dem. De bryr sig inte om silver och lockas inte av guld. (13:18) Deras bågar fäller de unga. De har inget förbarmande med barnen, de skonar inte de små.
      Hosea: (1:1) Detta är Herrens ord som kom till Hosea […]. (14:1) Samarien har trotsat sin Gud och får sona sin skuld. De skall falla för svärdet, deras spädbarn skall krossas, havande kvinnor skäras upp

      • Trollkontroll 30 november 2017 at 23:41

        J30___________Johan, du försöker svartmåla Gud med Bibelpassager tagna ur sina sammanhang- det fungerar inte.
        ___________________
        1)Du skrev:
        ” Tredje Mosebok: (25:1) Herren talade till Mose på Sinaiberget. […] (26:21) Om ni ändå avvisar mig och inte vill lyssna till mig, skall jag slå er sjufalt värre, så som era synder förtjänar.”
        – Johan Karlsson

        ###### Detta är en varning. Men om man förtjänar ett straff, så kan det inte vara fel att tilldela det straffet till den som utfört överträdelsen. Jag kan inte se att den här passagen är problematisk. Dessutom är detta ett straff som skulle ha utdömts _om_ inte Israeliterna lyssnade till Gud trots andra varningar. Det finns inga evidens för att den varningen inte skulle ha varit verkningsfull och välbehövlig.
        _______________________

        2)Du skrev:
        ”Tredje Mosebok: (25:1) Herren talade till Mose på Sinaiberget. […] (26:21) Om ni ändå avvisar mig och inte vill lyssna till mig, skall jag slå er sjufalt värre, så som era synder förtjänar. (26:22) Jag skall släppa lös vilddjuren mot er. De skall ta barnen ifrån er, utrota er boskap och minska ert antal så att vägarna ligger folktomma.”
        – Johan Karlsson

        ####### Samma text igen? Ja, svaret är fortfarande- Detta är en varning. Men om man förtjänar ett straff, så kan det inte vara fel att tilldela det straffet till den som utfört överträdelsen. Jag kan inte se att den här passagen är problematisk. Dessutom är detta ett straff som skulle ha utdömts _om_ inte Israeliterna lyssnade till Gud trots andra varningar. Det finns inga evidens för att den varningen inte skulle ha varit verkningsfull och välbehövlig.
        ___________________________
        3)Du skrev:
        ”Fjärde Mosebok: (31:1) Herren talade till Mose. […] (31:13) Mose, prästen Elasar och alla menighetens hövdingar kom och mötte dem utanför lägret. (31:14) Men Mose greps av vrede mot härens befäl, de högre och lägre officerare som nu återvände från fälttåget. (31:15) Han sade till dem: ”Har ni låtit alla kvinnorna leva! (31:16) Det var ju de som följde Bileams råd och lockade israeliterna att vara trolösa mot Herren när det gällde Pegor, så att Herrens menighet drabbades av hemsökelsen. (31:17) Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. (31:18) Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del.”
        Johan Karlsson

        ### I texten framgår tydligt att Mose blir arg och spårar ur. Hur vet vi det? Jo, Mose överskrider den vedergällning som Gud ger i 4 mos. 31. Se här: http://www.bibeln.se/las/2k/4_mos#q=4+Mos+31
        – Det är alltså Mose, och inte Gud som är boven här. Mose får senare tillrättavisning och påföljd av Gud för sina överträdelser.

        ________________________________
        Det fungerar inte att ta texter ur sina sammanhang så här, Johan, som du ser. När vi granskar dina argumnt faller de sönder. Ska vi fortsätta med de andra texterna du refererade till?

        Mvh Joel

        • Johan Franzon 1 december 2017 at 23:27

          Joel:

          Nu säger du plötsligt att vi inte får ta texter ur sitt sammanhang. Men när Bength Gustafson ryckte ett citat från Darwin, som dessutom förvrängde Darwins ståndpunkt och som inte ens var ordagrant, då tyckte du att detta var helt i sin ordning.

          Angående 3 Mos 26:22: Förklara för mig varför barnen ska dödas. Förklara även varför boskapen ska dödas. Är det enligt din moral en god gärning att döda barn och djur, som straff för något som varken barnen eller djuren är skyldiga till?

          Angående 4 Mos 31:
          Var i detta kapitel menar du att Mose blir tillrättavisad av Gud? Det första Gud säger till Mose efter utbrottet är hur bytet ska fördelas. Jag kan inte se någon tillrättavisning i detta, endast nya instruktioner. Som bland annat innebär att 32 flickor blir ”en offergåva” åt Herren. Förklara för mig hur det kan vara moraliskt gott att offra barn.

  7. Joel Samuelsson
    trollkontroll 3 december 2017 at 21:31

    JF______1) Ang 3 Mos 26:22. Detta är en varning- det beskriver en varning om vad som skulle hända om de inte vände om- detta är ett straff som skulle ha utdömts _om_ inte Israeliterna lyssnade till Gud trots andra varningar. Det finns inga evidens för att den varningen inte skulle ha varit verkningsfull och välbehövlig. Ingen vill att barn ska dö- och det är just därför varningen är så verksam.

    2) Var i detta kapitel menar du att Mose blir tillrättavisad av Gud?
    ### Det är senare, inte i detta kapitel. Mose får inte följa med in i det förlovade landet t.ex. och det är uttryckligen ett straff.

    3) Angående 4 Mos 31-Du förväxlar återigen Moses ord med Guds ord.

    Mvh Joel

  8. Johan Franzon 4 december 2017 at 21:40

    Joel:

    1a. Du skrev i ditt svar till Johan Karlsson angående 3 Mos 26:22: ”Men om man förtjänar ett straff, så kan det inte vara fel att tilldela det straffet till den som utfört överträdelsen.” Det som beskrivs i denna passage är hur barn och boskapsdjur dödas. Därav min fråga: är det enligt din moral en god gärning att döda barn och djur, som straff för något som varken barnen eller djuren är skyldiga till? Huruvida hotelsen är effektiv eller inte avgör inte huruvida den i sig är moralisk. Om jag hotar min granne med att slå ihjäl hans barn ifall han inte sänker sin stereo, så är min hotelse omoralisk alldeles oavsett om den råkar vara effektiv.

    1b. Du tycks vilja ge sken av att Gud bara hotar därför att han vill att folket ska lyda, men att han inte har för avsikt att sätta sina hot i verket. Detta motsägs av hur Guds vrede senare drabbar det israeliska folket i samband med de händelser som leder fram till templets förstörelse och den Babyloniska exilen. Om du exempelvis läser Klagovisorna eller Hesekiel kommer du att upptäcka att barnen råkar väldigt illa ut.

    2. Det inte korrekt att Gud straffar Mose av de skäl som du anger. Gud straffar Mose därför att hans armé tappade modet inför ett militärt slag, vilket framgår av 5 Mos 1:34-37 (även 4 Mos 13). Därmed kvarstår min fråga: Var i Bibeln menar du att Mose blir tillrättavisad av Gud till följd av händelsen i 4 Mos 31?

    3. Det är inte korrekt att jag förväxlar Mose ord med Guds. 3 Mos 31:25 och följande verser börjar:

    ”Herren sade till Mose:

    Du och prästen Elasar och menighetens familjeöverhuvuden skall räkna människorna och djuren i krigsbytet. Dela sedan bytet och ge hälften åt krigarna som varit med i striden och hälften åt resten av menigheten. Låt soldaterna som varit med i striden betala en tribut åt Herren. Den skall bestå av en femhundradel av människorna, korna, åsnorna och fåren. Detta skall du ta från deras andel och ge åt prästen Elasar som en offergåva åt Herren.”

    Det är alltså Gud som talar här. Den femhundradel av människorna som omtalas, är de 32 flickor som senare blir Herrens offergåva. Därmed kvarstår alltså även min sista fråga: hur det kan vara moraliskt gott att offra barn?

  9. […] ska man tänka kring frågan om vem som skapat Gud? Dawkins argument har tidigare diskuterats på SAS:s blogg. Där gjordes några generella påpekanden kring Dawkins […]

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

1 month ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer