Författare
Om inlägget
Vad är ateisten rädd för?
Den samtida ordstriden om”huruvida Gud finns eller inte” visar upp en lång rad fenomen som alla på sitt sätt är lika intressanta. Inte minst gäller det den agressivitet och hatfyllda retorik som många ”ateister” ger uttryck för. Det spårar liksom ur i flöden av rödglödgad svordomsliknande svada understundom. Och då är ju till sist frågan om varför det är så?
Ett skall sägas först. Det syns ofta vara så att debatterna orsakas av ett rent missförstånd. Den som tror att Gud är och den som förnekar det talar faktiskt inte utifrån samma premisser. Det är två helt olika världsbilder som försöker samsas om ett ben som ingendera ”hund” begriper men vill gripa för egen del. Den som förnekar förekomsten av ”GUD” gör det ifrån en världsbild som saknar alla de egenskaper som den värld Gud har skapat har i den troendes ögon. Det ständigt återkommande kravet på inomvärldsliga bevis för Guds existens bottnar i den missuppfattningen att Gud skulle vara en del av det Gud skapar. Sunt förnuft skulle säga att upphovet till något aldrig står att finna i objektet som sådant. Ni som minns min ’bagaren och brödet’ bloggtext förstår svårigheten att härleda bagaren från sitt bröd. Men den enkla insikten, som de allra flesta, ateister som troende, dagligen lever med och på, sätts åt sidan så fort talet handlar om Gud. Att erkänna två diametralt olika världsbilder som grund för samtalet skulle då kanske åtminstone göra förutsättningarna för samtalet tydliga. Frågan är ju om man kan diskutera kaktuspäron och adamsäpplen som om de var samma sak.
Kaktuspäron eller adamsäpple?
Varför handlar folk märkesvaror? Varför är det så extremt viktiga sociala signaler att ha Gucci, Armani och Rolex samt Ferrari och Vuitton bland sina ägodelar? Därför att upphovsmannen till produkten är det samma som egenstatus för den som äger den aktuella varan. Miljoner falsarier flödar på den internationella marknaden och mängder av människor köper fejkvaror för namnets skull, i hopp om att kunna skryta med lånta fjädrar. Jag hävdar med bestämdhet att ingen ateist ignorerar frågan om varors tillblivelse eller ens för en sekund tror att någonting gör sig självt.
Men om vi anför ”Gud” som förklaring till ”det stora hela” får ett antal eljest normaltänkande människor hjärnsläpp och klamrar sig vildsint fast vid den allt dominerande myten om att allting måste komma ur ingenting, på något magiskt och oförklarligt vis. Vilka tönterier som helst kan man anföra, allt går, men det får bara inte handla om ”ett ickeskapat ursprung”. Det får bara inte finnas en intelligent, rationell, målmedveten och förnuftig skapare.
Men varför i Herrans namn inte?
Agnostikerna är på sitt sätt lite fegare men också lite ärligare, upp till en viss punkt. De säger att de saknar nöjaktiga bevis så därför avstår de från att ha en synpunkt på frågan. Steget längre är att hävda att så stora ’ting’ är bortom mänsklig fattningsförmåga och därför kan ingen veta något om det. Följaktligen ser de sig som ödmjuka och föraktar den troende som tvärsäkert påstår sig veta vad denne tror. Och eftersom kriteriet också hos agnostikerna är ”vetenskapliga bevis” så sitter de i princip fast i samma intellektuella fälla som ateisterna. Deras modiga ödmjukhet är då i själva verket en bristfälligt förtäckt fräckhet. I alla fall ur den troendes synpunkt. För den som tror har ju sin information från en för honom trovärdig källa, en källa som inte är en del av den materiella produkten, utan kommer från Skaparen. Om skaparen har meddelat sig med hela sin skapelse om villkoren för skapelsen, och agnostikern säger att han varken kan eller vill veta, så är han med berått mod så snobbig att han sätter sitt ’ickevetande’ över det vetande som faktiskt finns lättillgängligt på de flesta av världens språk. Ödmjukhet är det under inga förhållanden.
Men vad har då ateisten att förlora?
Hela grundfrågan är ju denna: ”Jag kan bara tro det som jag intellektuellt kan bevisa med gängse empiriska metoder. Jag har som rationellt tänkande människa rätt att kräva rationella bevis för Guds existens. Det jag inte kan omfatta med mitt rationella förstånd kan inte finnas.”
Låter det inte bestickande, så säg. Vad har man då rimligen att sätta emot denna ’skitförnuftiga’ positionering gällande den befintliga världen?
De flesta som tar del av dessa debatter vet redan svaren. Men för tydlighetens skull listar jag dem igen.
1 Denna krav specigikation gäller nästan bara frågan om Guds existens. För det är tydligt att samma människor som kräver denna bevisföring för Guds existens inte ställer samma krav på”förekomsten av sin egen rationalitet”. Med vilka empiriska metoder har de kunnat fastställa att de besitter sådan intellektuell kapacitet att de kan bevisa dess existens? Hur är det med denna föregivna rationalitet när det gäller andra mjukvaror som kärlek, solidaritet, demokrati, rättvisa och intelligens?
Är någon enda av dessa bevisbar i den mening som empirin förestavar oss? Bygger inte dessa ideér på icke bevisbara hypoteser? Är inte logikens lagar baserade på ett antagande av att vissa axiom måste finnas, men inte kan bevisas annat än genom att de appliceras, och att först om man utgår från dessa obevisbara premisser kan man använda redskapet? Dvs man kan inte bevisa premisserna annat än genom att använda dem och av frukten känna trädet?
2 Det faktiska beteendet hos även ateister visar att de inte lever i övrigt som de lär. (det kan de dock utan vidare även finna och påpeka hos många troende.) De flesta saknar motsvarande bevis för det vettiga i det mesta de gör, men gör det i allafall. Så går den övertygade atisten ut för att ta en cigarett efter ett frustrerande samtal med en ’religiös idiot’ på S A S forum. Så föredrar han junkfood för annars tar det för mycket tid ifrån striden för gudlösheten. Och så behöver han medicin för sina ticks, sin ständiga gastrit och sin sömnlöshet. Prosac och Losec och Rennie N. De tror inte på Gud men tror på ”kärleken”. Påpekar man för dem att dessa enheter är kommensurabla, dvs att Gud är Kärlek och att deras sökande efter kärlek borde föra dem till kärlekens upphov så tror de att man är dum i huvudet. ”Kärleken är evig när vi e tillsammans” för så sjunger de på Mello.
3 Deras krav på bevisföring förutsätter en blind tro på att deras undersökning är fristående från dem själva. Dvs det studerande subjektet lägger aldrig in sina egna värderingar i sitt studerande. De tror på något överrationellt vis att deras sätt att studera tingen är ’ren vetenskap’. De har därmed en övertro på sin moraliska integritet vad det gäller deras sätt att studera ärendet. De skriver sin egen handlingsplan och i den handledningen framgår det att de bara får redovisa de resultat som stämmer med deras antagande att Gud inte finns. Denna övertro på sin egen neutralitet gör dem blinda för det faktum att man bara får det svar från skogen som man ropat in i den.
4 Deras självvalda begränsning, (alltså:jag tror bara vad jag ser) gör dem också blinda för insikten att de inte bara gör sitt eget förstånd till det fulkrum på vilket hela kunskapen om universum tvingas att svänga, de kan heller inte föreställa sig en rationell intelligens bortom deras egen. En kvalitativt överlägsen intelligens kan de inte inrymma i sina tankar, och därför förblir deras egna tankar ett hinder för det tänkande som erkänner att inget kan studeras med mindre än att man på förhand har en obevisbar tro som grund för det man vill studera. Att studera Guds ”ickevarande” är av logiska skäl inte möjligt då det som inte finns inte kan studeras.
5 Föreställningar om sådant som hör metafysiken till kan av naturliga skäl bara vara hypotetiska till dess att trovärdig information finns tillgänglig från det metafysiska. Där storknar dock ateisten som ju redan i utgångsläget underkänner varje tillstymmelse till förekomsten av en metafysik. Det man inte erkänner kan ju heller inte övertyga om sin existens hur mycket information det än skickar. Det har i sin tur att göra med den psykologiska verklighet som säger att människor ser relativt lite av det som syns men tolkar vad de ser ifrån sina tidigare erfarenheter och i takt med sina på förhand intagna positioner. De kan svära på att de såg Christer Petterson springa som en gasell uppför trapporna trots att den verklige Christer Petterson var låghalt och långt ifrån ”fit for flights.”
Till saken hör också detta. Det är numera till och med vetenskapligt bevisat att en symmetrisk och vacker teori överlever all frånvaro av stödjande fakta. Hypoteser som känns bra håller man fast vid oavsett bevisbördans försmädliga ovilja att bidra till hypotesens bekräftelse.
Vad har den som förespråkar, försvarar och envist hävdar sig veta vad som inte kan finnas, dvs Gud, att förlora på sin envishet?
(När jag frågar efter vad det är för en slags Gud de inte tror på visar det sig att de förkastar en dåligt grundad vanföreställning som inte heller jag håller för sann ens för tre sekunder. Halmgubbesyndromet kallas det visst.)
En hel del visar det sig. Har ateisten fel när det gäller sin tilltro till sitt intellekt som godaktare av Guds existens rasar hela världsbilden ihop som ett korthus. Om insikten om förekomsten av en rationell orsak till ett rationellt sökande efter Gud, om än bara för att bevisa att han inte finns, visar sig vara Guds sätt att försöka locka ”den förlorade sonen/dottern” till sig, kommer den som ärligt söker Gud för att motbevisa Guds existens att bli skäligen förbluffad och inte så lite förnärmad när den rationella metodik han använder, förråder honom med att finna det han vägrar tro på. Inför den möjligheten stannar förnuftet upp så fort det börjar brännas och övergår från sann forskning till ny teoribildning. Exempel: det existerande universum ger inte de svar ateisten menar sig finna varpå han geschvint postulerar multiversa, dvs har man inte på fötter för sin bevisföring i denna observerbara värld, postulerar man mot alla bevis andra parallella världar om vilka man inte heller vet ett enda dyft. Inte ens att de faktiskt finns. Dess ostuderbara ickevarande blir ett bevis för dess existens?
Ateisten skjuter ifrån sig varje föreställning om att vara moraliskt ansvarig inför den Gud som finns till. Det är i min erfarenhet rätt sällan av genuint intellektuella skäl som Gud förnekas, men däremot regelbundet av moraliska skäl. Dels det faktum att den observerbara världen är full av sådant som alla uppfattar som onda ting, men som av ateisten tas som inteckning för att Gud måste vara en djävul om Gud alls finns, och dels det faktum att om Gud finns har ateisten en hel del att stå till svars för inför Gud när han förs till den avslutande ”crisis vitae” (bedömning av livet) som gör en utvärdering av varenda människa som någonsin funnits. En utvärdering av hur hon har förvaltat det liv som Gud gav henne, vare sig hon erkänner Gud eller ej. Guds existens är därför helt och hållet moraliskt otänkbar. ”För om Gud finns måste jag snabbt, medan jag kan, göra en manöver, en omvändning.”
Vilken är den enskilt viktigaste tanke en människa kan ha? ”Att det är förelagt människan att en gång dö och därefter dömas.”
Ateisten har egentligen inget skäl att påstå sig vara sant ’gudlös’. För sanningen är den att personen i fråga har satt sig själv i centrum av universum och kräver att detta universum skall vara så som hon finner det för gott att anse det vara. Oavsett hur detta formuleras, eller hur ödmjukt det framställs så är summan av den kardemumman en och samma: hon har gjort sig själv till enväldig domare över rätt och fel, sant och falskt, och därmed tagit Guds plats. Det är faktiskt bara en variant av all annan ”teism” nämligen ”egoteism”. När mötet med Gud sker kommer det sannolikt inte att finnas utrymme för villfarelsen:
”Jag trodde inte på dig, se nu vackert till att låta bli att finnas!!”
”Jag tror inte på dig. Så du finns inte!”
En viss snopenhet torde utbreda sig och den därmed sammanhängande insikten av att ha förkastat allt det som Gud erbjuder, förljuvar inte direkt de sista stegen i tillvaron.
Matematikern Blaise Pascal, uppfinnaren av den första kända kalkylatorn, känd för ”Pascals teorem”, en vetenskapsman och varmt Kristustroende, formulerade en berömd tes om det dilemma som en människa befinner sig i i denna fråga om Guds existens. Den tål att begrundas för den som seriöst vill förstå hur en vetenskaplig ansats ärligen kan komma till det vägskäl där man istället för att söka motbevisa vad som inte får finnas, slutar springa undan och låter sig finnas av den Gud och Fader som konsekvent söker upp det som var förlorat.
De har inget att förlora på kuppen. Allt att vinna.
Björn Donobauer, Doncaster England 27 Februari 2018
Liknande inlägg
8 kommentarer
kommentarer är stängda.
Just nu på bloggen
Är Turinsvepningen verkligen en målning? Turinsvepningen är en svepning som historiskt har tillskrivits som Jesu Kristi begravningssvepning, men fick stor skepsis under 1900-talet. De flesta forskare accepterar följande fakta om Turinsvepningen: (1) Turinsvepningen innehåller fotografisk negativitet. (2) Turinsvepningen innehåller en hög upplösning av kroppsbilder och blodfläckar. (3) Turinsvepningen har intensiv färglikhet på fibriller. (4) Turinsvepningen har tät enhetlighet på kroppens, framsidas och baksidas maximala optiska densitet. (5) Turinsvepningen har ämneslikformighet som verkar på olika material. (7) Turinsvepningen har tredimensionell information. (8) Turinsvepningen har kontinuerliga fullängdsfrontal- och ryggbilder. (9) Frånvaro av bilder på kroppssidan och toppen av huvudet. (10) Vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar. (11) Beröringsfria zoner som kodades genom tomt utrymme. (12) Frånvaro av kapillärflöde & icke-cementering. (13) Icke-mättnad. (14) Kroppsbild-förflackning. (16) Förekomsten av anatomiska noggrannheter (17) Frånvaron av nedbrytning & förruttnelse. (18) Förekomst av blodfläckar & kroppsvätska. (19) Turinsvepningen är riktningslös – det finns inga penseldrag. (20) Fluorescens saknas på Turinsvepningen under ultraviolett belysning. (21) Gul oxidation förekommer på Turinsvepningen – det finns ingen målarfärg. (22) Det saknas skiktning på Turinsvepningen. (23) Det saknas torrpulver på Turinsvepningen. (24) Det saknas kryddor, oljor eller biokemikalier. (25) Det saknas fotosensibilisatorer eller silver. Hypoteserna som har försökt förklara Turinsvepningen under århundredena är följande: (1) Målerihypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för intensitetslikformighet, tredimensionell information, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, förflackning, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, samt gul oxiderade & fläckade bilden utan färg. Därför är denna hypotes inadekvat. (2) Pulvergnidning- & damning-hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för enhetlig intensitet, tredimensionell information, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, anatomiska noggrannheter, samt frånvaron av torrt pulver. Därför är denna hypotes inadekvat. (3) Kropps- eller statymålning & emulsion hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för enhetlig intensitet, tredimensionell information, frånvaron av bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, förflackning, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, anatomiska noggrannheter, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, samt gul oxiderade & fläckade bilden utan färg. Därför är denna hypotes inadekvat. (4) Kokt olja & vatten hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för fotografisk negativitet, tredimensionell information, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, förflackning, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, anatomisk noggrannhet, egenskaper hos blodfläckar & kroppsvätska, gul oxiderade & fläckade bilden utan färg, samt frånvaron av kryddor eller oljor eller biokemikaliska ämnen. Därför är denna hypotes inadekvat. (5) Graverade linjeteknik hypotesen. Denna förklaring kan inte förklara hög upplösning, intensitetslikformighet, densitetslikformighet, tredimensionell information, kontinuerliga fullängdsfrontal- och ryggbilder, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-kontaktzoner kodade genom tomt utrymme, förflackning, anatomisk noggrannhet, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, gul oxiderade & fläckade bilden utan färg. Därför är denna hypotes inadekvat. (6) Proto-fotografi hypotesen. Den här förklaringen kan inte redogöra för intensitetslikformighet, tredimensionell information, kontinuerliga fullängdsfrontal- och ryggbilder, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, anatomisk noggrannhet, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, inga fotosensibilisatorer eller silver. Därför är denna hypotes inadekvat. (7) Direktkontakt hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för intensitetslikformighet, densitetslikformighet, ämneslikformighet, tredimensionell information, inga bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, frånvaron av kryddor eller oljor eller biokemikaliska ämnen. Därför är denna hypotes inadekvat. (8) Gasdiffusion hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för höga upplösningen, tredimensionell information, inga bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-mättnad, ingen nedbrytning & förruttnelse, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper. Därför är denna hypotes inadekvat. (9) Volckringers metod hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för intensitetslikformighet, densitetslikformighet, bilder utan kroppssida eller topp på huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper. Därför är denna hypotes inadekvat. (10) Syreteori hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för höga upplösningen, densitetslikformighet, tredimensionell information, inga bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, anatomiska noggrannheter, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper. Därför är denna hypotes inadekvat. (11) Bakterie- & svampteori hypotesen. Denna förklaring kan inte förklara något faktum, förutom icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, icke-mättnad, ingen nedbrytning & förruttnelse. Därför är denna hypotes inadekvat. (12) Elektrostatiska hypotesen. Denna förklaring kan inte förklara egenskaperna för blodfläckar & kroppsvätska. Därför är denna hypotes inadekvat. (13) Strålningshypotesen av Bob Rucker och Guilo Fanti är den enda förklaringen som kan förklara alla fakta. Därför bör denna hypotes väljas. Kemisten Ray Rogers reviderade sin uppfattning om Turinsvepningen och sa: Jag kommer till slutsatsen att den [Turinsvepningen] har en väldigt bra chans att vara en del av svepningen som användes för att begrava den historiske Jesus.’ Artikel av S.M. Sabbag och Dale Glover
27 september 2023
Stokastisk nåd Jag växte upp i ett hushåll av ateister. Mina föräldrar var dedikerade medlemmar av det amerikanska kommunistpartiet, och därför låg ateismen i mitt hushåll ganska nära den militanta antiteismen hos de så kallade ”nyateisterna”. Jag lärde mig att inte bara är religiös tro felaktig, utan faktiskt ond. Liksom min far, en fysisk kemist, förkastade jag alla former av andlighet och blev biokemist (jag avvek så långt som möjligt från den faderliga modellen). Idag är jag en kristen med en djup känsla av Guds nåd och en pågående känsla av förundran över Herrens återlösande kraft i hela skapelsen och i mitt eget liv. Jag förblir vetenskapsman, som jag har varit de senaste 30 åren. Jag finner en enorm tillfredsställelse i min absoluta övertygelse om att vetenskap och tro är komplementära och ömsesidigt stödjande. Min tro stärks av det jag vet om den naturliga världen, och mitt vetenskapliga tänkande har fått ett stort uppsving genom min tro på Herrens skapande kraft. Vilken sorts resa ledde mig från min ungdom av brinnande ateism till där jag är idag? Svaret är enkelt: Gud kallade mig, envist och tydligt, även om det tog mig årtionden att äntligen lyssna och höra. Jag minns det första clarion-kallet ganska tydligt. Som ung såg jag filmen The Gospel According to Matthew av Passolini. I filmen växlar partituren mellan ett antal skarpt kontrasterande stilar. Efter korsfästelsen återspeglar en långsam, dyster, rysk hymn den stämning av förtvivlan och saknad som Maria och lärjungarna kände. Denna musik fortsätter när kvinnorna och John besöker graven på den tredje dagen. Dörrens sten rullas tillbaka och graven avslöjas som tom. I det ögonblicket ändras musiken omedelbart till en glad afrikansk melodi från ett stycke som heter Missa Luba. Detta ögonblick hade en dramatisk och intensiv inverkan på mig. Jag kände en rysning av känslor och en känsla av mirakulös glädje. Filmskaparens konst hade förmedlat sanningen om evangelierna till mig – genom musik och visuell prakt. När John började springa för att sprida ordet till sina vänner, minns jag att jag tänkte, skulle det inte vara underbart om jag kunde tro på den vackra myten om uppståndelsen. Och då tänkte jag nej, det här är bara ett trick i mitt sinne för att framkalla känslor som ursprungligen utvecklades för att låta människor uppleva empati, och så vidare. (Se Dennett för en fullständig förklaring av hur vi ”luras” av sådana känslor). Så medan fröet hade planterats, växte det långsamt och krävde en hel del omsorg, men bar så småningom frukt. Jag läste evangelierna. Jag blev intresserad av mystik och transcendens. Jag började gå i en katolsk kyrka. Allt detta var intressant i intellektuell mening, men det hade ingenting med tro att göra. Jag var en iakttagare, en sympatisk och vänlig sådan, men jag var fortfarande på utsidan och tittade in. Under tiden arbetade jag med att göra vetenskaplig forskning och läste Dawkins och Gould, Lewis Thomas och Carl Sagan. Jag har alltid varit ivrig i min beundran för evolutionsteorins förklaringskraft och till och med kommunicerat med Dawkins angående ett av Darwins brev som jag upptäckte i British Museum, som fick ett omnämnande i The Devil’s Chaplain . Jag fick äntligen gåvan av Guds nåd direkt från Kristus på ett dramatiskt och obestridligt sätt. Men för att fullt ut kunna acceptera denna gåva och veta att jag tillhör Kristus, kropp och själ, behövde jag förena denna nya tro med min vetenskapliga känsla för förnuft. Som det visade sig tyckte jag att detta (som många andra har) var förvånansvärt okomplicerat, särskilt efter att ha läst Guds språk . Min resa till tro började med konst och känslor, men den nådde frukt med min växande förståelse för hur det naturliga universums egenskaper pekar på Gud. Min vetenskapliga världsbild uppmuntrade mig att ställa frågor, några av dem ovanliga för en vetenskapsman: Varför finns skönhet? Tänk på den magiska Oden till glädjen, eller varje ton som någonsin skrivits av Bach, eller Kandinskys målningar, eller elegansen i Einsteins fundamentala ekvationer. Titta på den underbara matematiska artefakten från Mandelbrot-uppsättningen, en ren fraktal, skapad av människans sinnes geni och endast synliggjord av modern datorgrafik. Ja, alla dessa är människors verk, och människan är en underbar skapelse. Men varför är universum vackert? Vad är källan till denna skönhet? När vi tittar på naturen och ser att det till synes artificiella, matematiskt märkliga konceptet med en icke-skalär, självliknande fraktal kan hittas i nästan alla biologiska strukturer (inklusive DNA), såväl som i moln, kustlinjer, berg, och galaxer, vi måste undra över källan till all denna komplexitet, all denna skönhet. Vi vet från fysiken att vår värld är stokastisk, inte strikt deterministisk. Med andra ord, det förändras enligt till synes ”slumpmässiga” influenser, vilket tillåter – till och med insistera på – kreativitet och överraskning vid varje tur. Det är vackert, inte tråkigt; mycket komplex, inte enkel. Biologiska organismer verkar ha bildats med den medfödda förmågan att utvecklas. Och människor, organismer med en själ, representerar det största mysteriet av alla. Varför är det så anmärkningsvärt att vi lever i ett stokastiskt universum? Vi kan förutsäga resultatet om vi kastar 1000 mynt, behandlar en miljon celler med en mutagen, undersöker beteendet hos en miljard molekyler eller spårar ödet för biljoner subatomära partiklar. I den meningen kan vår vetenskap beskriva världen mycket väl. Men vi vet ingenting om vad som händer när du kastar ett enda mynt, utforskar en enskild cells mutationsöde, försöker förutsäga en enda fotons väg eller tittar på en enda människas liv. Det verkar verkligen magiskt (särskilt när vi undersöker vetenskapen om kvantteorin) att vårt universum i grunden är stokastiskt på individnivå. Jag tror att denna egenskap hos de naturlagar vi beskriver genom vetenskapen byggdes in av Skaparen för att tillåta slumpen, skönheten, evolutionen, mänskligheten och till och med tro. Det vi uppfattar som en slump är inte trons fiende, utan tvärtom. Det är Guds redskap. Vi kan genom vetenskapen hitta magnifika och överväldigande bevis för Guds ingripande och pågående engagemang i vår värld, från dess skapelse till våra vardagliga liv, i alla aspekter av verkligheten, inklusive i våra pågående upptäckter av den naturliga världens hemligheter. Vi vet nu att universum inte alltid var […]
20 september 2023
Icke-konservationsprincipen i biologi Del 1 Det går inte att förneka att biologi är en form av kemi. Biologi härrör från och beror på alla kemins regler, inklusive jämvikt, reaktionskinetik, katalys, organisk syntes, hydrolys, entropi, etc. Biologi är dock en form av kemi som inte ses någon annanstans i universum. Biologi har framväxande egenskaper som inte tillåter de kemiska reglerna vi känner från enkel kemi att helt (eller till och med delvis) förklara beteendet hos biologiska system. Vid första anblicken är den viktigaste särskiljande egenskapen för biologisk kemi från icke-biologisk kemi, graden av komplexitet som finns i levande organismer. Flera hundra tillväxtfaktorer, cykliner, kinaser, molekylära omkopplare, kaskadsystem, igenkänningssignaler, signalomvandlare, receptorer och diverse andra proteinfaktorer har identifierats inom just de relaterade områdena transkriptionell reglering och celltillväxtkontroll. Alla dessa kemiska enheter interagerar på komplexa koncentrationsberoende sätt med varandra och med andra faktorer. Detsamma gäller för energiomvandling, homeostas, reproduktion och alla andra funktionella egenskaper hos levande celler. Lägg till en högre nivå av fysiologisk komplexitet för flercelliga organismer, och vi har ytterligare framväxande egenskaper som vi kan se i livet runt omkring oss. Men det är inte bara den enorma graden av komplexitet i sig som gör biologin fundamentalt annorlunda från den kemi och fysik som den uppstod ur. Den utmärkande faktorn för biologiska enheter är att det inte finns någon bevarandelag för livet. Livet kan skapas och förstöras. Levande varelser bildas från andra levande varelser, och förstörelsen av liv (definierad som död) är oåterkallelig. Den biologiska icke-konserveringsprincipen bryter inte mot de fysiska lagarna för bevarande, för när en biologisk enhet dör förstörs bara dess biologiska attribut. Organismens materia och energi varken skapas eller förstörs utan bevaras eller omvandlas enligt fysikens lagar. Den fysiska lagen om energi och materiabevarande kan uttryckas med den enkla ekvationen: där X är summan av energi och materia i ett system, och T är tid. Det sker ingen förändring i det totala energi- och materia-innehållet i systemet med tiden. Därför är X = K, en konstant. Om Y är summan av biologiska enheter, är en enkel analog av den första ekvationen där förändringshastigheten i Y kan vara allt från negativ till 0 till positiv, beroende på de relativa värdena för födelsetalen (dB/dT) och dödsfrekvensen (dD/dT). Värdet för Y kan när som helst sträcka sig från 0 (släckning) till C, systemets maximala bärförmåga för livet. Detta indikerar att liv inte är bevarat – det kan skapas eller förstöras. Icke-konserveringsprincipen (NCP) skiljer liv från alla andra former av energi och materia och leder direkt till några av de viktiga lagarna och attributen för biologiska system. Fysiska och kemiska regler kan användas för att beskriva verkan av ett enzym eller energiflödet i en cell, men på högre nivåer av biologisk organisation är fysiska lagar inte till stor nytta, och unika biologiska lagar som tar hänsyn till NCP är nödvändig. Den viktigaste av dessa är evolution genom naturligt urval, som är helt beroende av NCP. Utan biologisk död skulle det naturliga urvalet inte kunna fungera. Det är kravet på död, såväl som kravet på nedärvning av egenskaper, som gör evolutionen till en biologisk konstruktion, inte direkt tillämpbar (förutom i mycket allmänna analogier) på icke-biologiska system. Organismer dör när de komplexa kemiska interaktionerna mellan hundratals till tusentals molekyler inte längre fungerar på ett sätt att upprätthålla kemisk homeostas. Det är inte lika troligt att organismer dör, och det faktum gör att naturligt urval kan ske. Eftersom naturligt urval måste gynna överlevnad (per definition), utvecklas biologiska varelser med en teleonomisk (Mayrs term för programmerad teleologi inom biologi) mot ökad kondition. Således blir varelser bättre anpassade till sina miljöer, och nya funktioner uppstår. Detta är inte alls bevis eller ens indikation på extern design, men det är bevis för en intern design. Jag kan nämna att Daniel Dennett är en förespråkare för biologisk teleologi, så idén är uppenbarligen inte teistisk i sig. Den reduktionistiska frestelsen att avfärda existensen av rent biologiska lagar i studiet av biologi är ett filosofiskt misstag som sannolikt har varit ett hinder för framsteg i vår förståelse av livet. Många moderna biologer har förkastat denna uppfattning och ägnat sig åt ett spännande utforskande av hur komplexitet och framväxt kan leda till stora insikter i biologisk teori. Jag anser att ett erkännande av principen om icke-bevarande inom biologi borde vara en viktig del av den utforskningen. Del 2 Vi har sett i förra inlägget (del 1) att livet inte bevaras, medan materia och energi är det. Vi vet att livet är ett framväxande fenomen från komplexa kemiska interaktioner. Som diskuterades i förra inlägget finns det en mängd komplexa system som också uppstår från fysiska och kemiska interaktioner som inte är levande. En storm uppstår från en speciell uppsättning omständigheter som involverar temperatur, luftfuktighet, tryck och vind, och några av dessa (som vind) är i sig framväxande fenomen av mer grundläggande komponenter (som temperaturgradienter i atmosfären). En storm, som ett komplext system, kan sägas födas som ett resultat av oavsiktliga konfigurationer som uppstår tillsammans på rätt plats vid rätt tidpunkt. Stormen kommer att pågå under en period (dess ”livstid”), och sedan ”dö” eftersom de faktorer som håller den i homeostas antingen försvinner eller förändras på grund av andra slumpmässiga, oavsiktliga händelser. Om temperaturförhållandena och andra faktorer är rätta, kan en slumpmässig kollision mellan två molekyler i atmosfären eller havet leda till en kemisk reaktion, som producerar ”födelse” av en ny förening. Den föreningen kommer också att finnas kvar tills den i sin tur bryts ned av ytterligare kemiska interaktioner, hydrolys eller sönderdelning. Dessutom verkar det som att de processer genom vilka komplexa system avslutas eller förstörs har mycket gemensamt, oavsett om dessa system lever eller inte. I varje fall är det inte materia eller energi som går förlorad, utan komplexiteten och regelbundenhet i själva systemet. I varje fall går homeostasen eller underhållet av systemet sönder. En storm färdas över land och skingra dess energi; vinden lägger sig, regnmolnen sprider sig. En komplex kemisk förening genomgår hydrolys, bindningar bryts och kemikalien omvandlas till en enklare. En stjärna får slut på kärnbränsle. Ibland är sådana dödshändelser oavsiktliga, och ibland är de en oundviklig, förutsägbar del av systemets […]
13 september 2023
Är foster levande? Du kanske har hört påståendet att det mänskliga fostret inte är levande. Men är det verkligen sant? I den här artikeln kommer vi att utvärdera huruvida det mänskliga fostret är levande utifrån kritiskt tänkande. Ett argument som framförs är att fostret inte är levande biologiskt. Det är bara en cellklump. Detta argument är falskt. Den vetenskapliga konsensus bland forskare är att livet börjar vid befruktningen.1 Enligt professorn Keith Moore, ”Mänskligt liv börjar vid befruktningen”.2 Enligt forskaren Yuki Okada, ”Däggdjurs livscykel börjar när en spermie kommer in i ett ägg”.3 Enligt Van Nostrands Scientific Encyclopedia, ”I det ögonblick som den mänskliga mannens spermiecell möter honans ägg … börjar ett nytt liv”.4 Enligt förlossningsläkarna J.P. Greenhill och E.A. Friedman, ”Termen befruktning syftar på föreningen av manliga och kvinnliga pronukleära element … från vilken en ny levande varelse utvecklas”.5 Enligt embryologen Jan Langman, ”Utvecklingen av en människa börjar med befruktningen”.6 Ett annat argument som framförs är att det mänskliga fostret inte är en person, även om det är biologiskt levande. Detta argument är falskt, eftersom ingen av de alternativa definitionerna av mänskligt personskap kan tillämpas konsekvent. Vi kommer nu att utvärdera varje försök till att definiera mänskligt personskap. En försökt definition av mänskligt personskap är när en människa blir medvetande. Denna definition misslyckas, eftersom människor i koma fortfarande är personer även om de är omedvetna. Nyfödda barn är fortfarande personer, även om de är omedvetna. En annan försökt definition av mänskligt personskap är livsduglighet och oberoende. Denna definition misslyckas, eftersom handikappade människor fortfarande är personer även om de är beroende av andra. Nyfödda och för tidigt födda barn är fortfarande personer trots att de är beroende av föräldrar respektive kuvös. En annan försökt definition av mänskligt personskap är via den genetiska sekvensen för arten Homo sapiens. Denna definition fungerar, eftersom det är den enda definitionen som framgångsrikt omfattar alla människor. Det innebär att fostret – oavsett stadium – måste behandlas som en mänsklig person med rättigheter. Ett annat argument som framförs är att kvinnan har kroppslig autonomi över det mänskliga fostret inuti henne. Detta argument är falskt. För det första, har en förälder en laglig skyldighet att ta hand om ett levande barn, annars kommer föräldern att åtalas för vanvård. För det andra, är det olagligt för medborgare att avsluta liv. För det tredje, har det kvinnliga fostret i livmodern också ett val och kroppslig autonomi samt en rätt till liv. För det fjärde, om kvinnans autonomi verkligen skulle överskride fostrets autonomi, då skulle det ha varit lagligt att göra abort fram till födseln! Ett annat argument som framförs är att abort bör tillåtas av ekonomiska skäl. Detta argument är falskt. För att använda en jämförelse, är det tillåtet att dränka en nyfödd bebis för att föräldern inte kan ta hand om den? Nej, självklart inte! Eftersom det nyfödda barnet är vid liv, är föräldern eller staten skyldig att ta hand om det. Eftersom människofostret är vid liv och en person, borde föräldern eller staten vara skyldig att ta hand om det också. Ett annat argument som framförs är att abortbegränsningar kränker kvinnors rättigheter. Detta argument är falskt. Abort skadar kvinnors rättigheter, eftersom det dödar flickan i livmodern. Abort är inte en mänsklig rättighet. Detta är en kommersiellt motiverad lögn. Rätten till liv är en del av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheter. Genom att skydda kvinnans liv i livmodern och vara pro-life, hjälper vi kvinnors rättigheter och vi gör världen till en bättre plats för flickor överallt! Att vara pro-life är det mest feministiska du kan göra! Ett annat argument är att alla feminister förespråkade abort. Detta är falskt! De tidiga feministerna var pro-life! Ett exempel på detta är Susan B. Anthony. De jämförde abort med en våldtäkt, där de såg abort som inskränkning på kvinnans livmoder. De ansåg även att det var nedvärderande att be kvinnor att mörda sina barn i magen och att behandla barnet i magen som om de vore boskap man kan avliva. De motsatta sig även preventivmedel. De ansåg att preventivmedel och abort uppmuntrar till promiskuitet bland män, vilket i sin tur ökar objektifieringen av kvinnor. De var även aktiva i nykterhetsrörelsen. De ansåg att alkoholen gav upphov till våld i allmänhet och våldtäkter synnerhet. Genom få bort alkoholen från sina män, då resulterade det i en bättre familjestruktur. De ansåg även att moderskapet var en av deras största gåvor. De var själva både mödrar och politiskt aktiva. Det fanns ingen motsättning mellan moderskapet och annan aktivitet, enligt dem.7 Sammanfattningsvis är det mänskliga fostret vid liv biologiskt, är en mänsklig person eftersom det bär samma genetiska sekvensen, har kroppslig autonomi samt och har rätt till liv, där många feminister under åren har varit pro-life. Om du har gjort en abort, vill jag bara säga att Jesus älskar dig! Jesus förlåter dig för allt! Det är okej! Tillsammans kan vi hjälpa till att skydda framtida kvinnors liv! Referenser: 1 Jacobs, Steven. “Biologists’ Consensus on ‘When Life Begins.’” SSRN Electronic Journal, 2018, https://doi.org/10.2139/ssrn.3211703. 2 Keith L. Moore, The Developing Human: Clinically Oriented Embryology, 7th edition. Philadelphia, PA: Saunders, 2003. pp. 16, 2. 3 Okada et al., A role for the elongator complex in zygotic paternal genome demethylation, NATURE 463:554 (Jan. 28, 2010) 4 Van Nostrand’s Scientific Encyclopedia, 5th edition, New York: Van Nostrand Reinhold Company, 1976 5 Greenhill & Friedman. Biological Principles and Modern Practice of Obstetrics, W.B. Saunders, Philadelphia, 1974. 6 Jan Langman. Medical Embryology, 3rd edition, Baltimore: Williams and Wilkins, 1975 7 EWTN. (2017). Early feminists were pro-life. YouTube. https://www.youtube.com/watch?v=bHXg1m6eAUo&ab_channel=EWTN ⁸ https://thebookofworks.com/2017/06/26/the-non-conservation-principle-in-biology/ ⁹ https://thebookofworks.com/2017/07/03/non-conservation-evolution-and-teleology-in-biology-part-2/
6 september 2023
Skeptiker utvärderar religion: En kritisk granskning av religion Om man ska lägga sin tillit till en religion, då bör man välja den religion som bäst stämmer överens med verkligheten, vilket delas av de samtida akademikerna Edward Feser, Hugh Ross och Michael Rota bland annat. Olika religioner har olika sannolikheter i en sannolikhetsanalys baserat på deras anspråk om den externa världen. För mig, är det helt centralt att lägga vikt vid frågan om vilka centrala anspråk de olika religionerna gör. För mig är det viktigt att tänka så här: Om det centrala anspråket har motbevisats bortom rimligt tvivel, då har religionens centrala läror motbevisats bortom rimligt tvivel och då kan jag inte anamma den religionen. Samtida filosofer, såsom Timothy McGrew, Edward Feser och Joshua Rasmussen, anser att religiös tillit ska vara baserat på de historiska anspråkens belägg. Det anser även jag. Hur skulle då ett sådant evidensbaserat synsätt på religion kunna se ut? Hur skulle man närma sig de olika religionerna? Man skulle kunna göra ungefär så här, vilket tilltalar mig: Islam Ett centralt historiskt anspråk inom islam är att Jesus INTE dog på korset utan en tvilling korsfästes istället för honom. Jag började undersöka huruvida det finns andra källor som stödjer detta. De icke-kristna Talmud, Josefus, Tacitus och Lucian samt Nya Testamentet nämner alla att Jesus korsfästes. För mig, diskvalificerar detta islams påstående att en tvilling korsfästes istället och minskar markant dess historiska tillförlitlighet. Ett annat historiskt anspråk är att Jesus INTE dog på korset utan svimmade. Denna förklaring förespråkades av muslimen Ahmed Deedat bland annat. Jag började undersöka huruvida det går att överleva en korsfästelse, enligt den medicinska vetenskapen. Jag kom fram till att det är omöjligt att överleva en korsfästelse utan hjälp av en läkare (Edwards, 1986), där hypovolemisk chock och hjärtbrott är de främsta dödsorsakerna från en korsfästelse. Detta är varför konsensus inom forskningen är att Jesus var fullkomligt död (McDowell & McDowell, 2017; Licona, 2018). För mig, diskvalificerar detta islams påstående angående Jesus överlevnad på korset och minskar markant dess historiska tillförlitlighet. Ett annat centralt anspråk inom islam är att Jesus var en profet. Jag började undersöka huruvida det finns andra källor som stödjer detta. Ju fler källor som nämner något, desto högre blir dess sannolikhet. Jag kom fram till att det INTE finns några källor som nämner att Jesus var en profet, förutom Koranen. De icke-kristna Celsus, Josefus, Pliny och Lucian, samt Nya Testamentet, nämner alla att Jesus associerades som Gud kommen som människa. För mig, diskvalificerar detta islams påstående angående att Jesus´ var en profet och minskar markant dess historiska tillförlitlighet. På grund av ovanstående har islam en låg sannolikhetsgrad för mig till graden av obefintlighet, eftersom islams historiska anspråk om Jesus inte stämmer överens med den övriga datan. Därför är islam falsk. Mormonism Mormonismens ryggrad är att Joseph Smith fick guldtavlor från en ängel. Fanns det några andra ögonvittnen till händelsen än Smith självt, frågade jag mig själv? Jag kom fram till att det initialt fanns flera ögonvittnen till guldtavlorna, men att de alla gjorde återkallelser av sina vittnesmål (Hill, 1972). Detta sänker sannolikheten markant. Jag frågade mig själv om det finns anlag för att Joseph Smith var en skojare och bedragare. Svaret jag fann är ja, det fanns det. Joseph Smith själv var en tvivelaktig figur, där han hade ett rykte om sig för att vara en skojare även innan guldtavlorna (McKeever & Johnson, 2013), vilket stödjer hypotesen om att guldtavlorna är uppdiktade. Detta sänker sannolikheten ytterligare, framförallt när Joseph Smith är det enda ögonvittnet som inte återkallade sitt vittnesmål. För mig, diskvalificerar detta mormonismens anspråk om guldtavlorna och därmed mormonismen självt, eftersom dess sannolikhetsgrad har nått obefintlighet, enligt mig. Därför är mormonism falsk. Polyteism Polyteismen kommer nu att utvärderas. Den gemensamma nämnaren för alla polyteistiska religioner är att de anser att deras polyteistiska gudar existerar, där deras belägg är dokument om gudarnas bedrifter. Vilken är genren för dessa dokument? Forskare brukar klassificera dessa dokument i genren mytologi, vilket är när tiden och platsen är oviss. Detta är ett skäl som minskar polyteismens historiska förankring och därmed minskas dess sannolikhet för mig. Ett annat skäl är att händelserna nedtecknades flera århundraden efter att de påstådda händelserna ägde rum, vilket minskar sannolikheten ytterligare. Ett annat skäl är att eftersom de polyteistiska gudarna är inom tid och rum, användes de polyteistiska gudarna som ersättningar för naturfenomen. Till exempel, användes Zeus för att förklara blixten. I ljuset av den naturvetenskapliga revolutionen med bland andra Isaac Newton, Johannes Kepler och Robert Doyle blev de polyteistiska gudarnas förklaringskraft försumbar. Därför accepterar jag inte polyteismen. Alltså är polyteismen falsk. Buddhism Buddhismen kommer nu att utvärderas. Vad är buddhismens centrala anspråk? Det centrala påståendet är att reinkarnation ständigt inträffar, där målet är att nå nihilistisk glömska som kallas Nirvana. Vad är beläggen för reinkarnation? Den åberopade evidensen för reinkarnation är enligt uppgift Ian Stevensons studier om barn med minnen från tidigare liv. Det finns allvarliga metodologiska problem med Stevensons studier och Stevenson själv har erkänt att alla studierna har allvarliga brister. Det finns flera alternativa förklaringar som har en större förklaringskraft i jämförelse med reinkarnation, även om någon skulle se Stevensons studier som giltiga. En naturalistisk förklaring är morfisk resonans, som är en process där självorganiserande system ärver ett minne från tidigare liknande system genom genetisk likhet (Sheldrake, 2009). En annan naturalistisk förklaring är akaschiskt fält och retroigenkänning, där all mänsklig erfarenhet ses som en del av en kollektiv minnesbank och repeteras om och om igen (Laszlo, 2007). En annan naturalistisk förklaring är minnesbuntar, vilket förklarar varför så många minnen är kopplade till en geografisk region och kopplade till avlidna släktingar (Denton, 1884). En annan naturalistisk förklaring är mental ocean teorin, där medvetandet är som ett hav och koppar sporadiskt tas ut och så småningom kommer att leda till överlappning, vilket förklarar varför vissa minnen överlappar varandra (Morris, 2021). En övernaturalistisk förklaring är demonisk besittning, vilket förklarar varför vissa barn så småningom glömde sina minnen och visste var deras kroppar var begravda (Habermas & Moreland, 2004). På grund av styrkan i dessa alternativa förklaringsmodeller, så minskas […]
30 augusti 2023
om Skeptiker utvärderar religion: En kritisk granskning av religion: “Skeptikerns utgångspunkt i fråga om kunskap är agnostisk. När Jakob skriver att ”För mig är det viktigt att tänka så…” 17 sep 2023, 23:37
om Varför naturalismen inte kan förklara människans mening, mål eller syfte: “Det säger ju dock ingenting om huruvida naturalismen är sann eller ej, bara att författaren till detta inlägg inte tycker…” 29 jan 2023, 21:43
om Vem är den idisslande haren?: “Intressant blogginlägg! Håller med om att bibeltexten är fenomenologisk i sina beskrivningar.” 5 nov 2022, 10:03
Konstruktion, dekonstruktion och rekonstruktion. Hur kan tvivel och frågor leda oss till en djupare tro? Konferensen Våga fråga kommer att ta upp denna och många fler frågor. Anmäl dig nu!
apologia.se
Välkommen till Våga fråga – en konferens om tro och tvivel. Undersökningar visar att många ungdomar lämnar den kristna tron för att de upplever att frågor och tvivel inte tas på allvar. Und...0 kommentarerKommentera på Facebook
Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! "Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös." Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här: apologia.se/vaga-fraga/
0 kommentarerKommentera på Facebook
Jag vill klassa denna text som hatisk. Och vill därför påminna Donobauer och Svenska Apologetiksällskapet om de vägledande ord som finns i 1 Pet 3:15-16: ”Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt …”
Jag vänder mig särskilt emot de nidbilder av människor som målas upp. Vi ateister påstås vara si och så. Varenda en av oss. Jag vill upplysa Donobauer om att vi ateister är en brokig samling. Vissa är otrevliga. Andra är hyggliga typer. Vissa jobbar med vetenskap. Andra kör taxi. Eller är sjukskrivna. Eller hjälper folk i krigsdrabbade länder. Vi är kort sagt som folk är mest. Precis som människor som råkar tro på en gud.
Jag vill även påminna om att bland de människor som Donobauer smutskastar finns människorättskämpar som dagligen riskerar sina liv för rätten att få tänka fritt. I tretton av världens länder är ateism ett brott som har döden som straffvärde. I länder som Bangladesh blir ateister och sekulära med jämna mellanrum slaktade på öppen gata, av människor som anser att de har rätt att döda alla som inte har samma religiösa tro som majoriteten. Donobauer verkar inte förstå att det förakt han sprider omkring sig även träffar människor som förmodligen är modigare än någon i detta forum.
Till sist en fråga som jag ställt många gånger. Tror ni på Svenska Apologetiksällskapet att någon enda ateist blir nyfiken på kristen tro genom texter som den här? Jag tror inte det. Texter som den här verkar avskräckande. Men kanske är syftet inte att locka till sig nya. Det verkar snarare handla om missriktade försök att boosta den egna gruppen.
Noterar att det är viktigare att placera in mig i ett godtyckligt fack än att respondera på det som jag faktiskt skrev. Jag påpekade att den som förnekar Gud ar ett antal saker att ta ställning till. Det förmår Johan inte göra. Så han väljer den enkla utvägen att kalla mig för ateisthatare.
Som intellektuellt försvarbar hållning är det varken intellektuellt eller hållbart.
TD
Teddy. du måst ju förneka ett antal gudar du med. Sätter inte det dig i samma sits som alla andra, även dom som inte tror på just din gud?
Hej Teddy!
Av din text framgår tydligt att du hatar ateister. Jag anser att hat är en känsla som mynnar ut i handlingar som den här världen redan har nog av. Därför är det viktigt att inte bara hata tillbaka, utan att försöka bryta våldsspiralen.
Jag väljer att sända lite kärlek till dig. Visserligen bara ateistens kärlek, men ändå. Hoppas att lite av den kan göra dig mindre hatisk och fördömande.
Det finns mycket som skulle kunna bemötas i din text. Den innehåller både personangrepp och rena lögner. Men jag väljer ändå att vända andra kinden till – för som jag ser det – behövs det inte mer av hatiskhet, utan istället mera kärlek.
Vänligen,
Annie Svensson
Nej nej och åter nej. Jag hatar varken ateister eller dem som försvarar deras hållning. Jag är eländigt medveten om vilken fara de befinner sig i och det har jag redogjort för. Men på den punkten saknar jag meningsfull respons. Att tillvita mig hat där jag faktiskt av omsorg varnar dem för konsekvenserna av sina ställningstaganden är att missförstå begreppet kärlek fullständigt. Enligt samme Gud har jag nämligen att ansvar för dem som jag ser vara på väg mot sin undergång: Om jag inte varnar blir jag medskyldig.
TD
Hej Teddy!
Om DET var ditt ärende skulle jag rekommendera dig att anlägga en mer pedagogisk ton. Om du bryr dig om oss på väg mot undergången, så är inte raljerande den rätta vägen. Din så kallade varning gör en bara irriterad. Inte en bra strategi om du inte vill bli medskyldig i ateisters färd mot… ja, vad? Vad tror du händer med oss om vi inte omvänder oss?
Vänligen,
Annie Svensson
”Men om vi anför ”Gud” som förklaring till ”det stora hela” får ett antal eljest normaltänkande människor hjärnsläpp och klamrar sig vildsint fast vid den allt dominerande myten om att allting måste komma ur ingenting, på något magiskt och oförklarligt vis. Vilka tönterier som helst kan man anföra, allt går, men det får bara inte handla om ”ett ickeskapat ursprung”.”
Patetisk halmgubbe.
”Det ständigt återkommande kravet på inomvärldsliga bevis för Guds existens bottnar i den missuppfattningen att Gud skulle vara en del av det Gud skapar. ”
Det där undergräver allt du tror dig veta om Gud, ty även du har endast inomvärldsliga bevis för Gud. Du kan peka på profetisk uppenbarelse, men det är irrelevant: dels eftersom all andrahandsinformation om uppenbarelsen är ”inomvärldslig”, dels för att profeten själv måste tolka uppenbarelsen i ett (inomvärldsligt) språk som han själv förstår (eller i (inomvärldsliga bilder som han själv förstår).
”Påpekar man för dem att dessa enheter är kommensurabla, dvs att Gud är Kärlek och att deras sökande efter kärlek borde föra dem till kärlekens upphov så tror de att man är dum i huvudet. ”
Du har två val:
Antingen är ”Gud är Kärlek” en subjekt-predikat-sats. I sådana fall instansierar dock Gud endast den platonska egenskapen ”Kärlek”. Kärleken-i-sig är emellertid helt oberoende av Gud.
I annat fall är ”Gud är Kärlek” en identitetsrelation, men då är Gud ”kärlek” **och inget annat än kärlek***. Han tappar därmed alla de övriga egenskaper som han måste ha för att faktiskt vara Gud.
”Där storknar dock ateisten som ju redan i utgångsläget underkänner varje tillstymmelse till förekomsten av en metafysik”
(redigerad i enlighet med bloggens riktlinjer)
Du blandar ihop ateism med strikt fysikalism.
Det finns gott om ateister som inte har några problem med ”metafysik”, t.ex. platonister.
(Redigerad i enlighet med bloggens riktlinjer)