Om inlägget

Varför mirakler är så frånvarande i västerländsk apologetik
På populär nivå har kristna hänvisat till mirakler som argument för trons sanning ända sedan urkyrkan. I NT ser vi hur man pekar på mirakler för att visa hur Israels Gud är med Jesus (Joh 3:2), att han är levande och verksam (Luk 7:16) och att han existerar (Apg 17:31). Läser man missionshistoria ser man gång på gång hur missionärer demonstrera evangeliets sanning genom att låta den Helige Ande verka mirakulöst. Som John Wimber med kollegor uppmärksammade på Fuller Seminary under 1980-talet är tecken och under något miljontals människor uppger som skäl till att de tagit emot Jesus världen över.
Trots detta lyser dessa mirakler med sin frånvaro i modern, västerländsk apologetik. Det finns ett mirakel som vi flitigt diskuterar och debatterar med ateister om: Jesu uppståndelse. Möjligtvis lyfter vi in andra bibliska mirakler i den diskussionen. Men moderna mirakler undviks av flera inflytelserika apologeter, och betraktas ibland som lite oapologetiskt.
Apologeter utan under
Den store apologeten William Lane Craig har sagt “I don’t appeal to miraculous healings as arguments for God’s existence […] I think that there are weightier arguments for the existence of God than pointing to miracles.” Timothy McGrew når diskuterar i sin välskrivna artikel om mirakler nästan uteslutande bibliska mirakler, inte moderna. Justin Brierley, värd för det apologetiska debattprogrammet Unbelievable på Premier Christian Radio (vars podcast jag verkligen rekommenderar), har uppmärksammat moderna mirakler några gånger men har medgett att det inte är särskilt ofta. Som förklaring till detta har han sagt följande:
This is kind of unusual for me […] we’re tending to deal with the kind of philosophical arguments for God, can we trust Scripture, those kinds of brainy, intellectual issues if you like. And in the field of apologetics, as it’s sometimes called, the sort of miracles stuff is sort of considered a bit like, “out there”. It’s very difficult to verify, it’s not objective in the way that we can talk about evidence for God and the Bible and that kind of thing. So in my view I think a lot of apologists tend to steer away from it.
Att mirakler inte skulle vara objektiva och möjliga att verifiera stämmer inte, jag har tidigare skrivit om vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden efter bön som utgångspunkt i ett terasologiskt* Gudsargument. Varför verkar inte Brierly medveten om det, och varför avskriver Craig och McGrew moderna mirakler som en bra grund för apologetiska argument? Jag kan tänka mig följande anledningar:
1. Frånvaro av karismatiker
2. Frånvaro av logisk struktur
De flesta apologeter ägnar största delen av sin tid åt att upprepa saker andra har sagt och skrivit. Det är inga konstigheter, så gör alla tänkare. Vi bygger på dem som gått före genom att modifiera och kombinera existerande idéer. De som ägnar sig åt ett grundarbete med att bygga upp ett nytt argument eller en ny teori from scratch är i minoritet.
Vad jag vet har ingen än så länge satsat på att utveckla strukturen för ett argument utifrån moderna mirakler som man kan använda i kristen apologetik – förmodligen på grund av punkt 1 ovan. Karismatiska apologeter är då mindre rustade att prata om mirakler, och faller hellre tillbaka på kosmoliska, teleologiska eller moraliska Gudsargument som redan är utvecklade.
3. Frånvaro av erfarenhet
Förändring på gång
Jag tror dock att vi inom en snar framtid kommer börja använda miralogiska argument för Guds existens i västerländsk apologet. Professor Craig Keeners arbete Miracles, som består av över 1000 sidor i två volymer, introducerade moderna miraklers existens till den breda massan akademiska kristna. Apologeten Gary Habermas uttryckte i en gemensam föreläsning med Keener att det är dags att använda dessa moderna mirakler i apologetiska resonemang.
Jag själv kommer snart kicka igång ett bokprojekt om dokumenterade mirakler och hur de kan användas som argument för Guds existens. Jag tror jag kommit något på spåren när det gäller den logiska strukturen som behövs för att ett sådant här argument ska fungera.
Naturligtvis kommer jag behöva interagera med mer litteratur och fler tänkare under projektets gång – säg gärna till om du vill bidra med dina tankar eller känner till bra känslor. Jag är hoppfull över möjligheten att detta så småningom kan bli ett nytt standardargument tillsammans med de kosmologiska, teleologiska, moraliska och Jesu-uppståndelsegiska argumenten för Guds existens.
Uppdatering: Nu kan du stötta mitt bokprojekt om dokumenterade mirakler via Kickstarter!
*Det är symptomatiskt att det inte finns ett etablerat ord för studiet av mirakler. Dynamologi syftar på studiet av krafter, och semeiologi på studiet av skyltar, så teras (under) var det enda grekiska ordet kvar. Även om terasologi än så länge inte orskar mer än rynkade pannor föredrar jag det ändå framför miralogi, eftersom det skulle vara en skandalös blandning av latin och grekiska.
17 kommentarer
kommentarer är stängda.
Suck. mer God of the gaps, att ni orkar! Är det verkligen ingen apologet som har något annat än frånvaro av kunskap att komma med?
Jag tror att det finns goda skäl för apologeter att undvika mirakel som argument för Guds existens. Inte minst därför att berättelser om mirakel riskerar att väcka frågor, som inte nödvändigtvis är trosbefrämjande. Om vi exempelvis får höra att Gud lät ett mirakel ske vid Lourdes samma år som 2,6 miljoner människor dog i mässling, då riskerar följande fråga att väckas: om nu Gud verkligen kan bota, varför lät han då alla dessa människor dö? För den som själv förlorat en närstående, riskerar frågan att bli inte bara filosofisk utan i högsta grad personligt drabbande. Varför räddade Gud inte mitt barn? Nej, då är det betydligt säkrare att använda argument som inte riskerar att väcka denna typ av obehagliga frågor. Den som exempelvis använder det kosmologiska argumentet riskerar inga besvärande frågor om det moraliskt riktiga i att skapa världen. Mycket bättre.
Nja, jag håller inte med. För det första, om mirakler sker så sker de vare sig vi vill det eller inte, då handlar det terasologiska argumentet om att komma närmare sanningen mer än något annat. För det andra kvarstår lidandets problem även om det inte sker mirakler idag. Och för det tredje så ställer ateistiska argument minst lika obehagliga frågor, såsom om mitt liv är ett resultat av slumpmässig död materia, varför spelar något någon roll och hur ska jag hantera att döden är ett ofrånkomligt slut?
Ja, lidandets problem kvarstår, och genom att prata om mirakel sätter du strålkastarljuset på det.
Okej, du tycker att ateism och mirakeltro väcker ungefär lika stort obehag. Intressant.
Hej Micael!
Det sker oväntade tillfrisknanden bland både ateister, kristna och anhängare av andra religioner. Är alla dessa mirakler enligt dig?
Och kan du visa på siffror som stöder tesen att det sker mer ofta bland kristna?
Vänligen,
Annie Svensson
He he javisst Annie, dom siffrorna vill vi gärna se och kanske ännu hellre siffror på alla dom som inte tillfrisknar trots bön. Det måste röra sig om hundratals miljoner människor, men av någon hittills outredd anledning är inte Micael lika intresserad av dom, mycket märkligt.
Jag förstår inte tanken att katolska apologeter skulle förkasta tanken på mirakler idag. Mirakler är ju nödvändiga för helgonförklaringar.
Att ”mirakel” inte händer i samma utsträckning som på apostlarnas första tid måste nog de flesta erkänna. I västvärlden är ”stora” mirakel sällsynta, men intressant nog så följer ”mirakel och under” när Evangeliet bryter ny mark, precis som Jesus sa:
”Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska.” (Mk 16:17-18)
Däremot sker ”helanden” oavbrutet, vilket vi alla kan observera dagligen. Ingen blir frisk om det inte är Guds vilja och då hjälper inga mediciner i världen. Idag tar vi det så naturligt att vi inte tänker på det. Exempelvis ett brutet ben tas hand om av utbildad personal och med rätt hjälpmedel, men ingen tänker på vad som ligger bakom den helande processen.
Hej Thomas!
Du skriver att ingen blir frisk om det inte är Guds vilja. Menar du då att det är Guds vilja att barn dör i cancer?
Annie Svensson
Hej Annie och tack för din fråga.
Först och främst så har logiken i själva frågan stora brister, som du nog själv kan se om du tänker efter en gång till. Men, jag vill inte uppehålla dig med det meningslösa utan kort försöka ge en större dimension till den Gud som skapat dig.
Det allra viktigaste i din och liknande frågeställningar är att vår Gud är suverän, oantastlig och ovanför vår begreppsvärd. För tänk själv, han har skapat ALLT, från det minsta till det största! Vad har du och jag skapat, Annie? Vad förstår vi? Hur kan vi då ifrågasätt hans beslut från det lilla vi vet? Frank Mangs sa att vi är stoftets barn och det ÄR vi verkligen.
Med det i tankarna så kan vi närma oss din fråga igen; Inget kan alltså ske utanför Guds kontroll, men vi kan inte heller likställa vår uppfattning av ”vilja” med Guds ”Vilja”, av den orsak jag beskrivit ovan.
Om ett barn, som i ditt exempel insjuknar och dör i cancer, så är det ett skeende beroende på olika fysiska faktorer. Kanske någon/några ropar till Gud om förbarmande, men får de svar? Ja, det är enbart upp till Gud som inte kan påverkas av något eftersom Han har ALLT i sin hand. Vi gläds om våra böner blir hörda och gråter om de inte blir det, men vi kan aldrig förstå Guds vägar. Beslutet är enbart Hans och ingen annans, därför kan ingen heller påstå sig ”hela” eller vara en ”helare” genom egen kraft, utan det är alltid Guds eget beslut, vem som blir helad och vem som inte blir det.
Nåd och frid.
Thomas
Hej Thomas!
Kan faktiskt inte se något ologiskt i min fråga. Och du kommer ju fram till exakt samma sak som i ditt förra inägg nu igen: Gud vill att barn dör i cancer. Det blir resultatet av ditt resonemang.
Visserligen skriver du att ”Om ett barn, som i ditt exempel insjuknar och dör i cancer, så är det ett skeende beroende på olika fysiska faktorer.” Men jag antar att Gud också omfattar dessa fysiska faktorer eftersom du skriver att ”Han har ALLT i sin hand.”?
Som jag ser det bör den som har allt i sin hand vara lite mer empatisk och ansvarstagande för att kallas god. Du skriver ”Kanske någon/några ropar till Gud om förbarmande, men får de svar? Ja, det är enbart upp till Gud som inte kan påverkas av något eftersom Han har ALLT i sin hand.”
Just det där du skriver om att Gud inte kan påverkas av något, tycker jag pekar i en extra ondskefull riktning. Människor som beter sig så kallar vi psykopater. Dessa människor är farliga för andra.
De cancersjuka barnen lider och dör för att Gud inte vill göra dem friska. Det är just det du skriver här ovan: ”… det är alltid Guds eget beslut, vem som blir helad och vem som inte blir det.”
Det är sannerligen tur att din gud inte finns!
Vänligen,
Annie Svensson
Annie, hur många ggr har vi inte ältat detta? Vi lever i en fysisk värld med fysiska lagar. ALLA människor (och djur) har en begränsad livslängd och det är bara Gud som vet hur länge vi ska leva.
Och vad är kanske bäst för det lidande barnet i ditt exempel? Har du tänkt på att barnet hamnar hos Jesus med evigt liv, utan lidande, utan smärta, men med glädje och evig frid.
Troligen kommer alla små barn, de som lidit svårt, de som föddes med grava handikapp, de som inte kände till Jesus och det glada budskapet men levde ett rättfärdigt liv, till himlen.
MEN, MEN! De som känner till det glada budskapet med inte vill veta av varken Jesus Kristus eller Fadern, det är just de som äventyrar sin framtid, inte det cancersjuka barnet!
Thomas:
Låt säga att det döende barnet känner till budskapet om Jesus men utifrån sin egen situation drar slutsatsen att det omöjligt kan finnas en god Gud: vad händer med det barnet efter döden?
Annie, helt rätt, den gud du målar upp finns sannolikt inte.
Har du på allvar övervägt det faktum att:
Om Bibelns Gud inte finns har alla dessa diskussioner ingen som helst relevans?
Vårt sökande efter sanning och ömkanden för andra har ingen reell betydelse utan är endast ett resultat av elektrokemiska processer i våra kroppar.
Och vad är det värt?
OM Gud finns så gör det hela skillnaden. Först då har våra funderingar någon som helst bäring på betydelse. Vårt sökande efter sanning och ömkanden för andra ett värde.
Och inget vi gör eller tycker kan då förändra detta.
Den Gud jag tror på är allsmäktig, alltigenom god och har skapat oss alla till sin avbild. Vi har alltså ett oändligt högt värde. Så högt att han själv tog det straff som vi förtjänar då vi försöker sätta oss själv på tronen = göra oss själva till gud.
Det beslutet har Han dock gett oss möjligheten att ta själva.
Om nu vi människor besitter någon förmåga till empati och medkännande så kommer det från vår skapare, Han som är godhet. Hur kan vi då vara så förmätna att tro att vi har ett större hjärta för andra än vad Gud har?
Gud vet vad som är bäst för oss och jag är oändligt tacksam för att det är en rättfärdig Gud som i slutändan dömer oss efter vår vilja och att det inte är jag eller någon annan som fått uppdraget.
Jag säger inte att jag har alla svar eller inte tycker att Gud skulle handla annorlunda ibland, för det gör jag.
Dock har jag landat i att:
Vi människor spelar strutfotboll, alltså har ett så oerhört begränsat perspektiv på vilka konsekvenser olika händelser och beslut får.
Om Gud finns så är inte den fysiska rumtiden det enda som existerar, vilket gör att det då är bättre att överlåta konsekvenshanteringen till en allsmäktig, evig och alltigenom god Gud.
Om du har rätt i din naturalistiska bild av tillvaron (ber om förlåtelse om jag sätter ett epitet som du inte vill kännas vid, bortse då från ordvalet) så förlorar jag inget, men om Gud finns har du allt att förlora. Eller vinna om du väljer att sätta din tillit till Jesus som herre.
Sanningen är alltid exklusiv.
Så jag vill uppmuntra dig till att ”byta ut” din Gudsbild för att närma dig din frågor och funderingar från ett annat håll.
Med hopp och önskan om att du ska hitta hem…
Mvh Joan
Hej Thomas!
Att hota någon kan väl knappast ingå i ett rättfärdigt liv?
För det är väl just det som du försöker göra med mig nu, Thomas?
Att de cancersjuka barnen kommer till Jesus förklarar inte varför de blev sjuka och utsatta för lidande. Eller menar du att det faktiskt är Gud som vill det? Varför i så fall?
Annie Svensson
Annie, läs vad jag skriver istället för att hela tiden hyckla med min inlägg. Jag har varit tillräckligt tydlig att tom ett barn kan förstå vad jag menar.
Det starkaste mirakulösa argumenten för att tro är enligt mig den enorma transformations potential över en människa liv som en Guds tro och att följa Jesus har. Hur många missbrukare blev drogfria för att dom blev ateister? Hur många blev drogfria för att dom blev kristna? Har ateismen någon som helst potential att ge hopp när alla resurser som denna världen har att erbjuda kommer till korta?