Författare

Micael Grenholm är en teolog, författare och föreläsare som bor i en kristen kommunitet i Falköping med sin fru Sarah. Han är doktorand i kyrko- och missionsstudier vid Lunds universitet och undervisar i kyrkohistoria på ALT. Sedan 2009 har han skrivit på Hela Pingsten som idag är en av Sveriges största kristna bloggar. Micael är även redaktör för Pentecostals & Charismatics for Peace & Justice, föreläser åt den kristna miljöorganisationen God Jord, samt driver podcasten Jesusfolket. Han har mottagit Uppsala fredspris och priset Årets opinionsbildare. Micael har skrivit fyra böcker, bland annat Dokumenterade mirakler och Konvertiten. Han har fått artiklar publicerade i Sojourners, The Christian Post, The Mennonite World Review, Dagen, Sändaren, med mera. Han har föreläst i över hundra olika sammanhang och brinner för ämnen som karismatik, apologetik, främlingsvänlighet, miljövänlig livsstil och evangelisation.

Om inlägget

Dela inlägget!

Varför mirakler är så frånvarande i västerländsk apologetik

På populär nivå har kristna hänvisat till mirakler som argument för trons sanning ända sedan urkyrkan. I NT ser vi hur man pekar på mirakler för att visa hur Israels Gud är med Jesus (Joh 3:2), att han är levande och verksam (Luk 7:16) och att han existerar (Apg 17:31). Läser man missionshistoria ser man gång på gång hur missionärer demonstrera evangeliets sanning genom att låta den Helige Ande verka mirakulöst. Som John Wimber med kollegor uppmärksammade på Fuller Seminary under 1980-talet är tecken och under något miljontals människor uppger som skäl till att de tagit emot Jesus världen över.

Trots detta lyser dessa mirakler med sin frånvaro i modern, västerländsk apologetik. Det finns ett mirakel som vi flitigt diskuterar och debatterar med ateister om: Jesu uppståndelse. Möjligtvis lyfter vi in andra bibliska mirakler i den diskussionen. Men moderna mirakler undviks av flera inflytelserika apologeter, och betraktas ibland som lite oapologetiskt.

Apologeter utan under

Den store apologeten William Lane Craig har sagt “I don’t appeal to miraculous healings as arguments for God’s existence […] I think that there are weightier arguments for the existence of God than pointing to miracles.” Timothy McGrew når diskuterar i sin välskrivna artikel om mirakler nästan uteslutande bibliska mirakler, inte moderna. Justin Brierley, värd för det apologetiska debattprogrammet Unbelievable på Premier Christian Radio (vars podcast jag verkligen rekommenderar), har uppmärksammat moderna mirakler några gånger men har medgett att det inte är särskilt ofta. Som förklaring till detta har han sagt följande

This is kind of unusual for me […] we’re tending to deal with the kind of philosophical arguments for God, can we trust Scripture, those kinds of brainy, intellectual issues if you like. And in the field of apologetics, as it’s sometimes called, the sort of miracles stuff is sort of considered a bit like, “out there”. It’s very difficult to verify, it’s not objective in the way that we can talk about evidence for God and the Bible and that kind of thing. So in my view I think a lot of apologists tend to steer away from it.

Att mirakler inte skulle vara objektiva och möjliga att verifiera stämmer inte, jag har tidigare skrivit om vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden efter bön som utgångspunkt i ett terasologiskt* Gudsargument. Varför verkar inte Brierly medveten om det, och varför avskriver Craig och McGrew moderna mirakler som en bra grund för apologetiska argument? Jag kan tänka mig följande anledningar:

1. Frånvaro av karismatiker

Inom pingströrelsen har det länge funnits ett teologiförakt, som i Väst kom att förändras först för bara några decennier sedan. Västerländsk apologetik har istället dominerats av ickekarismatiska evangelikaler, anglikaner och katoliker. Flera av dem har trott på cessationism, läran att Andens gåvor upphörde med apostlarna, och få har personliga erfarenheter av mirakler. Detta gör att en del apologeter har hållt med ateisterna om att moderna mirakler inte sker, och andra har tyckt att det varit för främmande och ”out there”, som Brierly säger, för att användas inom apologetik.

2. Frånvaro av logisk struktur


De flesta apologeter ägnar största  delen av sin tid åt att upprepa saker andra har sagt och skrivit. Det är inga konstigheter, så gör alla tänkare. Vi bygger på dem som gått före genom att modifiera och kombinera existerande idéer. De som ägnar sig åt ett grundarbete med att bygga upp ett nytt argument eller en ny teori from scratch är i minoritet.

Vad jag vet har ingen än så länge satsat på att utveckla strukturen för ett argument utifrån moderna mirakler som man kan använda i kristen apologetik – förmodligen på grund av punkt 1 ovan. Karismatiska apologeter är då mindre rustade att prata om mirakler, och faller hellre tillbaka på kosmoliska, teleologiska eller moraliska Gudsargument som redan är utvecklade.

3. Frånvaro av erfarenhet

Även apologeter som har en karismatisk teologi kan ibland sakna särskilt stor erfarenhet av mirakulösa händelser. Jag själv har läst om betydligt fler mirakler än jag faktiskt sett själv med egna ögon. Möjligtvis så kan det hos vissa finnas en oro att ateisten man debatterar mot begär bevis där och då, medan diskussioner om Jesu uppståndelse eller universums finjustering ställer mindre krav på att man lever som man lär. I själva verket skulle en sådan invändning från ateisten vara osaklig – att man menar att mirakler sker idag innebär inte nödvändigtvis att man kan beställa dem på kommando.

Förändring på gång

Keener's Book

Keeners bok

Jag tror dock att vi inom en snar framtid kommer börja använda miralogiska argument för Guds existens i västerländsk apologet. Professor Craig Keeners arbete Miracles, som består av över 1000 sidor i två volymer, introducerade moderna miraklers existens till den breda massan akademiska kristna. Apologeten Gary Habermas uttryckte i en gemensam föreläsning med Keener att det är dags att använda dessa moderna mirakler i apologetiska resonemang.

Jag själv kommer snart kicka igång ett bokprojekt om dokumenterade mirakler och hur de kan användas som argument för Guds existens. Jag tror jag kommit något på spåren när det gäller den logiska strukturen som behövs för att ett sådant här argument ska fungera.

Naturligtvis kommer jag behöva interagera med mer litteratur och fler tänkare under projektets gång – säg gärna till om du vill bidra med dina tankar eller känner till bra känslor. Jag är hoppfull över möjligheten att detta så småningom kan bli ett nytt standardargument tillsammans med de kosmologiska, teleologiska, moraliska och Jesu-uppståndelsegiska argumenten för Guds existens.

Uppdatering: Nu kan du stötta mitt bokprojekt om dokumenterade mirakler via Kickstarter!


*Det är symptomatiskt att det inte finns ett etablerat ord för studiet av mirakler. Dynamologi syftar på studiet av krafter, och semeiologi på studiet av skyltar, så teras (under) var det enda grekiska ordet kvar. Även om terasologi än så länge inte orskar mer än rynkade pannor föredrar jag det ändå framför miralogi, eftersom det skulle vara en skandalös blandning av latin och grekiska.

17 kommentarer

  1. Anders Åberg 28 mars 2018 at 22:14

    Suck. mer God of the gaps, att ni orkar! Är det verkligen ingen apologet som har något annat än frånvaro av kunskap att komma med?

  2. Johan Franzon 29 mars 2018 at 20:37

    Jag tror att det finns goda skäl för apologeter att undvika mirakel som argument för Guds existens. Inte minst därför att berättelser om mirakel riskerar att väcka frågor, som inte nödvändigtvis är trosbefrämjande. Om vi exempelvis får höra att Gud lät ett mirakel ske vid Lourdes samma år som 2,6 miljoner människor dog i mässling, då riskerar följande fråga att väckas: om nu Gud verkligen kan bota, varför lät han då alla dessa människor dö? För den som själv förlorat en närstående, riskerar frågan att bli inte bara filosofisk utan i högsta grad personligt drabbande. Varför räddade Gud inte mitt barn? Nej, då är det betydligt säkrare att använda argument som inte riskerar att väcka denna typ av obehagliga frågor. Den som exempelvis använder det kosmologiska argumentet riskerar inga besvärande frågor om det moraliskt riktiga i att skapa världen. Mycket bättre.

    • Micael Grenholm 29 mars 2018 at 21:00

      Nja, jag håller inte med. För det första, om mirakler sker så sker de vare sig vi vill det eller inte, då handlar det terasologiska argumentet om att komma närmare sanningen mer än något annat. För det andra kvarstår lidandets problem även om det inte sker mirakler idag. Och för det tredje så ställer ateistiska argument minst lika obehagliga frågor, såsom om mitt liv är ett resultat av slumpmässig död materia, varför spelar något någon roll och hur ska jag hantera att döden är ett ofrånkomligt slut?

      • Johan Franzon 29 mars 2018 at 21:16

        Ja, lidandets problem kvarstår, och genom att prata om mirakel sätter du strålkastarljuset på det.

        Okej, du tycker att ateism och mirakeltro väcker ungefär lika stort obehag. Intressant.

      • Annie Svensson 3 april 2018 at 13:54

        Hej Micael!

        Det sker oväntade tillfrisknanden bland både ateister, kristna och anhängare av andra religioner. Är alla dessa mirakler enligt dig?

        Och kan du visa på siffror som stöder tesen att det sker mer ofta bland kristna?

        Vänligen,
        Annie Svensson

        • Anders Åberg 3 april 2018 at 20:52

          He he javisst Annie, dom siffrorna vill vi gärna se och kanske ännu hellre siffror på alla dom som inte tillfrisknar trots bön. Det måste röra sig om hundratals miljoner människor, men av någon hittills outredd anledning är inte Micael lika intresserad av dom, mycket märkligt.

  3. Robert Warholm 31 mars 2018 at 23:18

    Jag förstår inte tanken att katolska apologeter skulle förkasta tanken på mirakler idag. Mirakler är ju nödvändiga för helgonförklaringar.

  4. Thomas 5 april 2018 at 11:57

    Att ”mirakel” inte händer i samma utsträckning som på apostlarnas första tid måste nog de flesta erkänna. I västvärlden är ”stora” mirakel sällsynta, men intressant nog så följer ”mirakel och under” när Evangeliet bryter ny mark, precis som Jesus sa:
    ”Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska.” (Mk 16:17-18)

    Däremot sker ”helanden” oavbrutet, vilket vi alla kan observera dagligen. Ingen blir frisk om det inte är Guds vilja och då hjälper inga mediciner i världen. Idag tar vi det så naturligt att vi inte tänker på det. Exempelvis ett brutet ben tas hand om av utbildad personal och med rätt hjälpmedel, men ingen tänker på vad som ligger bakom den helande processen.

  5. Annie Svensson 12 april 2018 at 16:05

    Hej Thomas!

    Du skriver att ingen blir frisk om det inte är Guds vilja. Menar du då att det är Guds vilja att barn dör i cancer?

    Annie Svensson

    • Thomas 12 april 2018 at 23:46

      Hej Annie och tack för din fråga.

      Först och främst så har logiken i själva frågan stora brister, som du nog själv kan se om du tänker efter en gång till. Men, jag vill inte uppehålla dig med det meningslösa utan kort försöka ge en större dimension till den Gud som skapat dig.

      Det allra viktigaste i din och liknande frågeställningar är att vår Gud är suverän, oantastlig och ovanför vår begreppsvärd. För tänk själv, han har skapat ALLT, från det minsta till det största! Vad har du och jag skapat, Annie? Vad förstår vi? Hur kan vi då ifrågasätt hans beslut från det lilla vi vet? Frank Mangs sa att vi är stoftets barn och det ÄR vi verkligen.

      Med det i tankarna så kan vi närma oss din fråga igen; Inget kan alltså ske utanför Guds kontroll, men vi kan inte heller likställa vår uppfattning av ”vilja” med Guds ”Vilja”, av den orsak jag beskrivit ovan.
      Om ett barn, som i ditt exempel insjuknar och dör i cancer, så är det ett skeende beroende på olika fysiska faktorer. Kanske någon/några ropar till Gud om förbarmande, men får de svar? Ja, det är enbart upp till Gud som inte kan påverkas av något eftersom Han har ALLT i sin hand. Vi gläds om våra böner blir hörda och gråter om de inte blir det, men vi kan aldrig förstå Guds vägar. Beslutet är enbart Hans och ingen annans, därför kan ingen heller påstå sig ”hela” eller vara en ”helare” genom egen kraft, utan det är alltid Guds eget beslut, vem som blir helad och vem som inte blir det.

      Nåd och frid.
      Thomas

  6. Annie Svensson 14 april 2018 at 15:01

    Hej Thomas!

    Kan faktiskt inte se något ologiskt i min fråga. Och du kommer ju fram till exakt samma sak som i ditt förra inägg nu igen: Gud vill att barn dör i cancer. Det blir resultatet av ditt resonemang.

    Visserligen skriver du att ”Om ett barn, som i ditt exempel insjuknar och dör i cancer, så är det ett skeende beroende på olika fysiska faktorer.” Men jag antar att Gud också omfattar dessa fysiska faktorer eftersom du skriver att ”Han har ALLT i sin hand.”?

    Som jag ser det bör den som har allt i sin hand vara lite mer empatisk och ansvarstagande för att kallas god. Du skriver ”Kanske någon/några ropar till Gud om förbarmande, men får de svar? Ja, det är enbart upp till Gud som inte kan påverkas av något eftersom Han har ALLT i sin hand.”

    Just det där du skriver om att Gud inte kan påverkas av något, tycker jag pekar i en extra ondskefull riktning. Människor som beter sig så kallar vi psykopater. Dessa människor är farliga för andra.

    De cancersjuka barnen lider och dör för att Gud inte vill göra dem friska. Det är just det du skriver här ovan: ”… det är alltid Guds eget beslut, vem som blir helad och vem som inte blir det.”

    Det är sannerligen tur att din gud inte finns!

    Vänligen,
    Annie Svensson

    • Thomas 16 april 2018 at 10:12

      Annie, hur många ggr har vi inte ältat detta? Vi lever i en fysisk värld med fysiska lagar. ALLA människor (och djur) har en begränsad livslängd och det är bara Gud som vet hur länge vi ska leva.

      Och vad är kanske bäst för det lidande barnet i ditt exempel? Har du tänkt på att barnet hamnar hos Jesus med evigt liv, utan lidande, utan smärta, men med glädje och evig frid.

      Troligen kommer alla små barn, de som lidit svårt, de som föddes med grava handikapp, de som inte kände till Jesus och det glada budskapet men levde ett rättfärdigt liv, till himlen.

      MEN, MEN! De som känner till det glada budskapet med inte vill veta av varken Jesus Kristus eller Fadern, det är just de som äventyrar sin framtid, inte det cancersjuka barnet!

      • Johan Franzon 17 april 2018 at 22:05

        Thomas:

        Låt säga att det döende barnet känner till budskapet om Jesus men utifrån sin egen situation drar slutsatsen att det omöjligt kan finnas en god Gud: vad händer med det barnet efter döden?

    • Joan 20 april 2018 at 21:29

      Annie, helt rätt, den gud du målar upp finns sannolikt inte.

      Har du på allvar övervägt det faktum att:
      Om Bibelns Gud inte finns har alla dessa diskussioner ingen som helst relevans?
      Vårt sökande efter sanning och ömkanden för andra har ingen reell betydelse utan är endast ett resultat av elektrokemiska processer i våra kroppar.
      Och vad är det värt?

      OM Gud finns så gör det hela skillnaden. Först då har våra funderingar någon som helst bäring på betydelse. Vårt sökande efter sanning och ömkanden för andra ett värde.
      Och inget vi gör eller tycker kan då förändra detta.

      Den Gud jag tror på är allsmäktig, alltigenom god och har skapat oss alla till sin avbild. Vi har alltså ett oändligt högt värde. Så högt att han själv tog det straff som vi förtjänar då vi försöker sätta oss själv på tronen = göra oss själva till gud.
      Det beslutet har Han dock gett oss möjligheten att ta själva.
      Om nu vi människor besitter någon förmåga till empati och medkännande så kommer det från vår skapare, Han som är godhet. Hur kan vi då vara så förmätna att tro att vi har ett större hjärta för andra än vad Gud har?
      Gud vet vad som är bäst för oss och jag är oändligt tacksam för att det är en rättfärdig Gud som i slutändan dömer oss efter vår vilja och att det inte är jag eller någon annan som fått uppdraget.

      Jag säger inte att jag har alla svar eller inte tycker att Gud skulle handla annorlunda ibland, för det gör jag.
      Dock har jag landat i att:
      Vi människor spelar strutfotboll, alltså har ett så oerhört begränsat perspektiv på vilka konsekvenser olika händelser och beslut får.
      Om Gud finns så är inte den fysiska rumtiden det enda som existerar, vilket gör att det då är bättre att överlåta konsekvenshanteringen till en allsmäktig, evig och alltigenom god Gud.

      Om du har rätt i din naturalistiska bild av tillvaron (ber om förlåtelse om jag sätter ett epitet som du inte vill kännas vid, bortse då från ordvalet) så förlorar jag inget, men om Gud finns har du allt att förlora. Eller vinna om du väljer att sätta din tillit till Jesus som herre.
      Sanningen är alltid exklusiv.

      Så jag vill uppmuntra dig till att ”byta ut” din Gudsbild för att närma dig din frågor och funderingar från ett annat håll.

      Med hopp och önskan om att du ska hitta hem…
      Mvh Joan

  7. Annie Svensson 17 april 2018 at 21:10

    Hej Thomas!

    Att hota någon kan väl knappast ingå i ett rättfärdigt liv?
    För det är väl just det som du försöker göra med mig nu, Thomas?

    Att de cancersjuka barnen kommer till Jesus förklarar inte varför de blev sjuka och utsatta för lidande. Eller menar du att det faktiskt är Gud som vill det? Varför i så fall?

    Annie Svensson

    • Thomas 19 april 2018 at 11:56

      Annie, läs vad jag skriver istället för att hela tiden hyckla med min inlägg. Jag har varit tillräckligt tydlig att tom ett barn kan förstå vad jag menar.

  8. truthfullparadox 11 december 2018 at 13:17

    Det starkaste mirakulösa argumenten för att tro är enligt mig den enorma transformations potential över en människa liv som en Guds tro och att följa Jesus har. Hur många missbrukare blev drogfria för att dom blev ateister? Hur många blev drogfria för att dom blev kristna? Har ateismen någon som helst potential att ge hopp när alla resurser som denna världen har att erbjuda kommer till korta?

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer