Författare

Micael Grenholm är en teolog, författare och föreläsare som bor i en kristen kommunitet i Falköping med sin fru Sarah. Han är doktorand i kyrko- och missionsstudier vid Lunds universitet och undervisar i kyrkohistoria på ALT. Sedan 2009 har han skrivit på Hela Pingsten som idag är en av Sveriges största kristna bloggar. Micael är även redaktör för Pentecostals & Charismatics for Peace & Justice, föreläser åt den kristna miljöorganisationen God Jord, samt driver podcasten Jesusfolket. Han har mottagit Uppsala fredspris och priset Årets opinionsbildare. Micael har skrivit fyra böcker, bland annat Dokumenterade mirakler och Konvertiten. Han har fått artiklar publicerade i Sojourners, The Christian Post, The Mennonite World Review, Dagen, Sändaren, med mera. Han har föreläst i över hundra olika sammanhang och brinner för ämnen som karismatik, apologetik, främlingsvänlighet, miljövänlig livsstil och evangelisation.

Om inlägget

av Publicerat: 27 juni 2018Ämnen: Kosmologi7 kommentarerEtiketter: , , , , , 1785 ord9 minuters läsningvisningar: 33

Dela inlägget!

Pikachuargumentet för Guds existens 

Ja, du läste rätt. Pikachu, det energiska strömförande Pokèmondjuret är inte bara en mästare på att se söt ut, han går även att använda för att belägga existensen av Gud. En ateist måste välja på att tro att Pikachu i en värld långt borta är president för USA med Michael Jackson som presstalesman, eller börja tro att Gud finns. Låt mig förklara varför.

När ateistprofeten Christopher Hitchens fick frågan vad som är det bästa argumentet för Guds existens, svarade han universums finjustering. Argumentet, som Justin Brierly förklarar i videon ovan, går ut på att ett universum som slumpartat uppstår utan någon plan eller design bakom med allra största sannolikhet omöjligen kan innehålla liv. De naturkonstanter som avgör kraften i gravitationen, protonernas laddning med mera hade kunnat vara annorlunda, och i nästan samtliga scenarior hade liv varit omöjligt i hela universum. Rymden hade antingen expanderat för snabbt eller långsamt så att stjärnor, planeter – ja, molekyler – inte hade kunnat bildas. Än mindre liv.

Den vanligaste ateistiska responsen på detta problem är att hävda att vårt universum inte är det enda som finns. Om det finns ett multiversum med ett oändligt antal universa vars naturlagar och konstanter varierar, så är det inte längre extremt osannolikt att vårt universum innehåller liv. Att häpnas över att det är ”finjusterat” blir lika meningslöst som att slås av att jorden är på ”perfekt avstånd” från solen – med miljarder solsystem är det oundvikligt att perfekta avstånd dyker upp här och där.

Finjusteringsdebatten brukar parkera vid multiversumhypotesen – ateister försvarar den och teister argumentera mot den. Men jag skulle vilja angripa detta från en annan vinkel. Jag vill be ateisterna tänka igenom konsekvenserna av att det finns ett oändligt antal universa, och fråga sig själva om det verkligen är något de helhjärtat skriver under på, eller om de i själva verket anser det absurt.

Så många dokumentärer


Dessa oändligt många universa varierar alltså i naturlagar. Det är inte bara varianter av vårt universum med alternativa tidslinjer som vi pratar om – även om det finns ett oändligt antal sådana också med detta synsätt – utan universa med alla tänkbara naturlagar finns på riktigt om ett oändligt stort multiversum finns.

Håll i hatten. Ateisten behöver då tro att:

  • Star Wars är en dokumentär. I precis detta nu får Luke Skywalker en medalj av sin syster Leia för att han sprängde dödsstjärnan i sin X-wing med sekunders marginal. Chewbacca vrålar stolt och R2-D2 piper glädjerikt just nu.
  • Harry Potter är en dokumentär. När du läser detta far Pojken som överlevde runt omkring på sin flygande kvast så att han kan fånga guldkvicken och vinna mästerskapet i Quidditch.
  • Kalle Anka är en dokumentär. Just nu får Kalle ett utbrott på Knatte, Fnatte och Tjatte för att de inte gjort sina läxor i Ankeborgs historia.
  • Pokèmon är en dokumentär. För tio minuter sen fångade Ash Ketchum en Dragonite genom att elektrifiera den med sin trogne vän Pikachu.

Och det slutar inte där. Som jag nämnde inledningsvis finns enligt denna ateistiska syn ett universum där Pikachu är president, eller där du som läser detta är en orch i Mordor, eller där allt liv som finns är gröna valar i planeter av sockervadd.

Om det finns ett oändligt antal universa som varierar i naturlagar och initialförhållanden är vad vi än kan tänka oss verklighet någonstans. Det är samma princip som förklarar varför ett oändligt antal apor med skrivmaskiner framför sig kommer skriva Shakespeares samlade verk, och allt annat som skrivits av människor. De kommer också skriva massa slfhwignvdjng. Men just eftersom de är oändligt många så kommer de av ren slump även skriva hela böcker som är läsbara.

Med oändlig variation finns det helt enkelt inget som är osannolikt längre. Det är just därför ett oändligt varierande multiversum löser finjusteringsproblemet. Men har ateisten mod nog att hävda att Pikachu är USAs president i en värld långt borta?

Ateistens respons


So what?

Ett möjligt svar ateisten kan ge är ”Ja så är det, so what?” Bara för att du tycker att det är orimligt med tanken att president Pikachu just nu i ett annat universum instruerar Michael Jackson i hur han ska bemöta anklagelserna om en eventuell otrohetsaffär med Sailor Moon, så betyder det inte att det är falskt. Så är det. Om en ateist verkligen tror att Pikachu skuttar omkring i Vita huset nånstans har han eller hon all min respekt.

Men problemet är att de flesta inte gör det. I ena stunden – när man konfronteras med finjustering till exempel – är man villig att tro på ett oändligt varierande multiversum, men i andra stunden betraktar man ett sådant scenario som absurt. Så kan vi inte ha det, mina vänner. Antingen är Pikachu president, eller så finns inget oändligt varierande multiversum.

Inte oändligt

En annan möjlig respons är att det inte krävs ett oändligt antal universa för att göra finjusteringen av vårt universum till något sannolikt. Det räcker med ett antal googoler. Faktum är att det finns goda skäl att ifrågasätta hur det ens kan finnas en faktisk oändlig mängd av någonting. Det skapar paradoxer à Hilberts hotell såsom att en oändlig mängd av dessa universa kan duplicera sig utan att den totala mängden universa (en oändlighet) förändras. Oändlighet är kul att leka med i mattesalen men förfärligt svårt att applicera på den faktiska verkligheten. Slutsats: även om antalet universa behöver vara stort för att lösa finjusteringsproblemet behöver det inte vara oändligt, och är det inte oändligt behöver vi inte oroa oss för president Pikachu.

I praktiken gör detta inte mycket skillnad. För har du såpass många universa att tillgå så att finjusteringen i vårt universum blir sannolikt, är Pokèmonuniversa också sannolika. För att de ska vara osannolika krävs så få universa att vårt universum också blir osannolikt. Och vad finns det för anledning att tro att en naturlig mekanism som producerar googoler med universa plötsligt stannar? Även om jag håller med om att en faktisk oändlighet inte kan existera i den faktiska världen, växer antalet universa i ett sådant här scenario gentemot oändligheten, med kostymbärande kärnvapenkrigande Pikachupresidenter till följd.

Oändlig mängd med ändlig delmängd

En tredje respons, som min apologetkollega André Juthe gjorde mig medveten om, är att även om totalsumman är oändlig finns inget logiskt hinder mot att en delmängd är ändlig. Du kan ha en oändlig summa kulor där bara tio är röda och resten är svarta. På så sätt måste man inte tro att Pokèmonpolitik är verklighet någonstans bara för att man tror att mängden universa är oändligt.

Detta är dock knappast något ateisten kan använda, för det krävs kollossal finjustering för att detta ska bli verklighet om vi talar om en naturlig mekanism som producerar dessa universa. Enligt elementär sannolikhetsfördelning kommer alla möjliga universa skapas i en multiverumgenerator som fortsätter i oändlighet. En oändlig mängd kommer vara obeboeliga, en oändlig mängd kommer innehålla dig när du sitter och läser detta och en oändlig mängd har Pikachu som USAs president. Det finns ingen naturalistisk anledning för denna mekanism att diskriminera mot Pokèmonuniversa och strunta i att generera dem.

Hejdå Quidditch

Den sista invändningen jag kan komma på (dela gärna med dig av fler i kommentarsfältet!) är att en multiversumgenerator inte behöver variera naturlagar för att finjusteringsproblemet ska lösas, det räcker med att initialförhållanden och naturkonstanter varierar. Detta skulle göra att universa där Harry Potter flyger på en kvast eller där Luke Skywalker leviterar lasersvärd med handen tyvärr inte finns. Återigen ser jag dock ingen anledning för en multiversumgenerator att strunta i att variera naturlagar när allt annat varierar i de universa den producerar. Varierande naturlagar är därtill något många ateister bekänner sig till när de försvarar sig mot finjusteringsproblemet, då universa med liv blir långt mer sannolika om vi inte bara kan variera initialförhållandena i varje big bang utan även de lagar som dessa förhåller sig till.

Men även om vi begränsar mängden möjliga universa till dem som delar våra naturlagar kommer imponerande många pseudofiktiva universa vara möjliga. Pikachu kanske inte får plats i en pokéboll, men det är inte omöjligt att han utvecklar en hjärna stor som vår och klarar av att leda världens mäktigaste land. Harry kanske inte kan kasta dödsformler från sin trollstav, men hans går minsann på en konstig brittisk skola som heter Hogwartz och ser precis ut som Daniel Radcliffe. Batman, James Bond och Jack Sparrow är alla äkta människor som jagar skurkar och banditer i en galax långt, långt borta.

Slutsats


De flesta som slänger ur sig multiversumteorier tänker nog inte igenom vad de innebär. I denna artikel har vi tittat på de absurda konsekvenserna av att ett oändligt varierande multiversum existerar. Det i sig betyder inte att det inte existerar. Men så länge du inte tror att Pikachu är USAs president just nu i något annat universum, kan du inte använda denna hypotes som svar på finjusteringsproblemet. Pikachu gör att ateisten måste hitta en annan strategi för att svara på frågan varför vårt universum är så makalöst finkalibrerat för liv.

7 kommentarer

  1. Johan Franzon 27 juni 2018 at 23:18

    Så makalöst finkalibrerat för liv? Vad jag förstår lever vi i ett universum där liv sannolikt inte kommer att överleva på sikt. En teori säger att universum expanderar i allt högre takt, vilket kommer att slita sönder precis allting med tiden. Det finns andra teorier, med andra katastrofer i slutändan. Jag känner inte till någon teori om universums framtid som förutspår att livet alltid kommer att ha sin givna plats.

    Om den funnes en god och allsmäktig skapargud så hade hen kunnat göra det på ett helt annat sätt. Hen hade kunnat skapa ett tryggt och stabilt universum som verkligen sjöd av liv. Det gör inte vårt universum. Det flesta platser i vårt universum är direkt livsfarliga. En god gud hade även kunnat skapa ett universum där livet var bra. För alla. Hela tiden. Så är det inte heller, i alla fall inte på vår lilla planet. Många människor och djur far väldigt illa hos oss. Att denna värld skulle vara det bästa som din Gud kunde tänka ut för skydda och bevara liv, får din Gud att framstå som en klåpare. Och att han skulle vara beroende av konstanter får honom även att framstå som mycket begränsad i sin makt.

    Frågan om finjusteringen har ännu så länge inget svar, vad jag vet. Därför kan jag bara säga: Jag vet inte. Vilket betyder att jag inte alls behöver tro på en Pikachu i en värld långt borta. Den dag som övertygande belägg läggs fram för att multiversum verkligen existerar och medför de konsekvenser som du skissar upp, den dagen bör jag tro att så är fallet. Men vi är inte i närheten av några sådana belägg. Och på motsvarande vis: Den dagen någon lägger fram övertygande belägg för att en god gud existerar och att denne gud även skapat vårt universum, den dagen bör jag även tro att så är fallet. Men jag ser inga som helst övertygande belägg för att en god gud skapat denna värld. Om något övernaturligt varit i farten, skulle jag hellre gissa på en demon.

    • Micael Grenholm 28 juni 2018 at 16:17

      Hej Johan! Ja, vår värld är inget paradis, och varför det inte är det om Gud nu skapat den är en teologisk fråga som för oss in på saker som syndafall och djävulens existens. Det är något av en annan fråga dock. Finjusteringen handlar inte om hur sannolikt det är att liv finns överhuvudtaget – i hela universum eller enbart på vår planet – om dess ursprung är helt slumpmässigt. Om vårt universum är det enda som finns, och det finns ingen plan eller design med dess uppkomst, så är det otroligt mycket sannolikare att hela universumet är helt dött utan några stjärnor, molekyler eller liv då det troligaste scenariot är att det expanderar så snabbt eller långsamt att stjärnor och kemi inte kan bildas.

      Du verkar inte adressera det här problemet, annat än att ge det ateistiska standardsvaret ”jag vet inte”. Backa då lite från din världsbild. Om din ateism får dig att nå orimliga slutsatser så kanske det är ateismen det är fel på. Hur i hela världen kan vårt universum innehålla liv om det är så vansinnigt mycket mer sannolikt att ett universum som uppstår i en ateistisk värld inte innehåller liv? Svaret är förstås att ateismen är en falsk idé.

      Allt gott!

      • Johan Franzon 28 juni 2018 at 20:04

        Eftersom du kritiserar mig för att svara ”jag vet inte” så undrar jag: påstår du att du VET att Gud är förklaringen till universums konstanter?

        Som jag ser det, resonerar du på samma felaktiga sätt som Craig, när han lägger fram sitt kosmologiska argument. Hans tankefigur är: eftersom jag inte kan komma på någon annan förklaring till X än Gud, så är det Gud som är förklaringen. Jag menar att detta är fel i grunden. För att en teori ska kunna gälla som bekräftad kunskap, räcker det inte med att sitta i en fåtölj och resonera kring saken. Förr eller senare måste du resa dig upp och gå ut i världen för att se om hypotesen stämmer med gjorda observationer, eller om det finns data som tvärt om falsifierar den. Det är inte teorier som avgör saken. Det avgörande är att kunna få dem bekräftade.

        Ett exempel. För ca hundra år sedan lanserade Einstein idén om gravitationsvågor. Fast denna idé verkade fullt rimlig utifrån hans övriga teorier, var det ingen som accepterade dessa vågors existens förrän för tre år sedan. Varför? Därför att ingen förrän då hade observerat dem. För att nå fram till en bekräftelse krävdes årtionden av tänkande och planerande innan man till slut byggde två extremt komplicerade detektorer som oberoende av varandra skulle kunna ge utslag, ifall gravitationsvågor verkligen fanns. Till slut lyckades man. Och först då – efter nästan hundra år! – ansågs Einsteins teori bekräftad.

        När du påstår att du har en teori som löser frågan om universums finjustering ser jag ingenting av detta. Du bara säger att Gud måste vara förklaringen. Varför då? Varför inte lika gärna någon annan obekräftad teori som någon annan funderat ut. Här kommer några som jag funderar ut här på soffan:

        1.Det är en ond demon som skapat universum med alla dess konstanter. Jag tror inte ett ögonblick på denna teori, men jag anser den faktiskt mer sannolik än att en god gud skulle ligga bakom.

        2.Vårt universum med alla sina konstanter har skapats som ett babyuniversum av en ofattbart avancerad civilisation bestående av geniala aliens.

        3.Vårt universum med dess konstanter är en datasimulering skapad av artificiell intelligens i ett universum som omsluter vårt. Tror inte heller på detta, men är denna teori mer osannolik än din teori om guden Jahvé?

        4.Vårt universum inklusive konstanterna har skapats av Allah eller någon annan av alla påtänkta skapargudar. Denna teori borde rimligen ligga lika väl (eller illa) till som teorin om den skapargud som du håller på.

        5.Vårt universum med dess konstanter har en naturlig förklaring som vi ännu inte känner till.

        Ingen av dessa teorier har stöd i observationer. Vilket inte heller din teori har. Så varför skulle vi tro på just den?

  2. göran gerdås 28 juni 2018 at 11:12

    Spontan reflektion – inte särskilt genomtänkt: Tror vi att det finns någon verklighet, någon sanning? Kan vi leva utan att anta en sanning? Vad skulle det innebära för mig och för medmänniskan om ingen sanning finns? Göran Gerdås

    • Micael Grenholm 28 juni 2018 at 16:12

      Då skulle det inte vara sant att du finns eller att du just skrev den kommentaren. :)

  3. Olov Fahlander 29 juni 2018 at 10:24

    Det finns ett annat sätt att motsäga multiverse-teorin, som bygger på ett rent på ett rent statistiskt resonemang. Det kallas Bolzmann-statistik. Där studerar man variabiliteten hos en mängd partiklar (gas) i en viss volym. Den variabiliteten varierar betydligt snabbare än N^3 som är storleken på den volym man studerar. Även om Bolzmann bara uttalar sig om statistiskta parametrar som rörelsemängd och hastighet, så bör det vara möjligt att generalisera till ”variablitet” hos föremålen i volymen. Den blir då ännu större eftersom det finns många fler dimensioner, inte bara rumsliga. T.ex. är temperatur en sådan dimension. När sen N ökar till oändligheten (hela universum), försvinner sannolikheten att hitta sådana likheter snabbt till noll.
    Temat med multiverse tas fö upp i Liftarens guide till galaxen.

  4. Lars Johan Erkell 30 juni 2018 at 12:03

    Mikael,
    Det var ett roligt argument! Vi får alltså utgå från att det finns universa där t.ex. Kalle Anka har en självständig fysisk existens, om jag förstår dig rätt. Ditt resonemang utgår från att om det finns ett oändligt antal universa med varierande naturkonstanter och kanske andra naturlagar, är allt – bokstavligen allt – möjligt. Ja, du går ännu längre och skriver ”vad vi än kan tänka oss [är] verklighet någonstans”.

    Jag har två invändningar. Den första är att det inte är självklart att multiversumsteorin innebär att det måste finnas oändligt många universa, som Max Tegmark tänker sig. Strängteoretikern Leonard Susskind tänker sig 10^500 universa – ofattbart många, men inte oändligt många. Vem av dem som har rätt (om nu någon har det) är omöjligt att veta.

    Den andra invändningen är att även om andra universa har annorlunda naturkonstanter och kanske andra naturlagar, innebär inte detta att allt skulle vara möjligt. Det är inte så i vårt universum, så varför skulle det vara så i andra? Ett exempel: planeterna rör sig i elliptiska banor därför att de måste göra det enligt rådande naturlagar. Samma lagar förbjuder dem att röra sig i trianglar eller i kvadrater, liksom i en oändlig mängd andra tänkbara banor. Alltså: naturlagar tillåter vissa saker, men utesluter mycket annat.

    Vi kan tänka oss ett solsystem där jorden rör sig i en elliptisk bana, Venus i en triangel och där Mars hoppar fram och tillbaka i kvantsprång. Ett sådant solsystem är orimligt eftersom planeternas rörelser skulle styras av olika lagar som skulle utesluta varandra. Det kan inte finnas även om jag kan föreställa mig ett sådant. Man kan visserligen tänka sig en verklighet med helt godtyckliga lagar, men det här är en debatt som handlar om fysik. Det gäller tänkbara universa som skulle styras av varianter av lagar som ryms inom kvantfältteorin. Det finns alltså ramar för vad som är möjligt. Det är alltså inte så att ”vad vi än kan tänka oss [är] verklighet någonstans”.

    Det här var ett roligt argument, som sagt. Men särskilt bra var det ju inte.

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer