Författare
Om inlägget
Pikachuargumentet för Guds existens
Ja, du läste rätt. Pikachu, det energiska strömförande Pokèmondjuret är inte bara en mästare på att se söt ut, han går även att använda för att belägga existensen av Gud. En ateist måste välja på att tro att Pikachu i en värld långt borta är president för USA med Michael Jackson som presstalesman, eller börja tro att Gud finns. Låt mig förklara varför.
När ateistprofeten Christopher Hitchens fick frågan vad som är det bästa argumentet för Guds existens, svarade han universums finjustering. Argumentet, som Justin Brierly förklarar i videon ovan, går ut på att ett universum som slumpartat uppstår utan någon plan eller design bakom med allra största sannolikhet omöjligen kan innehålla liv. De naturkonstanter som avgör kraften i gravitationen, protonernas laddning med mera hade kunnat vara annorlunda, och i nästan samtliga scenarior hade liv varit omöjligt i hela universum. Rymden hade antingen expanderat för snabbt eller långsamt så att stjärnor, planeter – ja, molekyler – inte hade kunnat bildas. Än mindre liv.
Den vanligaste ateistiska responsen på detta problem är att hävda att vårt universum inte är det enda som finns. Om det finns ett multiversum med ett oändligt antal universa vars naturlagar och konstanter varierar, så är det inte längre extremt osannolikt att vårt universum innehåller liv. Att häpnas över att det är ”finjusterat” blir lika meningslöst som att slås av att jorden är på ”perfekt avstånd” från solen – med miljarder solsystem är det oundvikligt att perfekta avstånd dyker upp här och där.
Finjusteringsdebatten brukar parkera vid multiversumhypotesen – ateister försvarar den och teister argumentera mot den. Men jag skulle vilja angripa detta från en annan vinkel. Jag vill be ateisterna tänka igenom konsekvenserna av att det finns ett oändligt antal universa, och fråga sig själva om det verkligen är något de helhjärtat skriver under på, eller om de i själva verket anser det absurt.
Så många dokumentärer
Dessa oändligt många universa varierar alltså i naturlagar. Det är inte bara varianter av vårt universum med alternativa tidslinjer som vi pratar om – även om det finns ett oändligt antal sådana också med detta synsätt – utan universa med alla tänkbara naturlagar finns på riktigt om ett oändligt stort multiversum finns.
Håll i hatten. Ateisten behöver då tro att:
- Star Wars är en dokumentär. I precis detta nu får Luke Skywalker en medalj av sin syster Leia för att han sprängde dödsstjärnan i sin X-wing med sekunders marginal. Chewbacca vrålar stolt och R2-D2 piper glädjerikt just nu.
- Harry Potter är en dokumentär. När du läser detta far Pojken som överlevde runt omkring på sin flygande kvast så att han kan fånga guldkvicken och vinna mästerskapet i Quidditch.
- Kalle Anka är en dokumentär. Just nu får Kalle ett utbrott på Knatte, Fnatte och Tjatte för att de inte gjort sina läxor i Ankeborgs historia.
- Pokèmon är en dokumentär. För tio minuter sen fångade Ash Ketchum en Dragonite genom att elektrifiera den med sin trogne vän Pikachu.
Och det slutar inte där. Som jag nämnde inledningsvis finns enligt denna ateistiska syn ett universum där Pikachu är president, eller där du som läser detta är en orch i Mordor, eller där allt liv som finns är gröna valar i planeter av sockervadd.
Om det finns ett oändligt antal universa som varierar i naturlagar och initialförhållanden är vad vi än kan tänka oss verklighet någonstans. Det är samma princip som förklarar varför ett oändligt antal apor med skrivmaskiner framför sig kommer skriva Shakespeares samlade verk, och allt annat som skrivits av människor. De kommer också skriva massa slfhwignvdjng. Men just eftersom de är oändligt många så kommer de av ren slump även skriva hela böcker som är läsbara.
Med oändlig variation finns det helt enkelt inget som är osannolikt längre. Det är just därför ett oändligt varierande multiversum löser finjusteringsproblemet. Men har ateisten mod nog att hävda att Pikachu är USAs president i en värld långt borta?
Ateistens respons
So what?
Ett möjligt svar ateisten kan ge är ”Ja så är det, so what?” Bara för att du tycker att det är orimligt med tanken att president Pikachu just nu i ett annat universum instruerar Michael Jackson i hur han ska bemöta anklagelserna om en eventuell otrohetsaffär med Sailor Moon, så betyder det inte att det är falskt. Så är det. Om en ateist verkligen tror att Pikachu skuttar omkring i Vita huset nånstans har han eller hon all min respekt.
Men problemet är att de flesta inte gör det. I ena stunden – när man konfronteras med finjustering till exempel – är man villig att tro på ett oändligt varierande multiversum, men i andra stunden betraktar man ett sådant scenario som absurt. Så kan vi inte ha det, mina vänner. Antingen är Pikachu president, eller så finns inget oändligt varierande multiversum.
Inte oändligt
En annan möjlig respons är att det inte krävs ett oändligt antal universa för att göra finjusteringen av vårt universum till något sannolikt. Det räcker med ett antal googoler. Faktum är att det finns goda skäl att ifrågasätta hur det ens kan finnas en faktisk oändlig mängd av någonting. Det skapar paradoxer à Hilberts hotell såsom att en oändlig mängd av dessa universa kan duplicera sig utan att den totala mängden universa (en oändlighet) förändras. Oändlighet är kul att leka med i mattesalen men förfärligt svårt att applicera på den faktiska verkligheten. Slutsats: även om antalet universa behöver vara stort för att lösa finjusteringsproblemet behöver det inte vara oändligt, och är det inte oändligt behöver vi inte oroa oss för president Pikachu.
I praktiken gör detta inte mycket skillnad. För har du såpass många universa att tillgå så att finjusteringen i vårt universum blir sannolikt, är Pokèmonuniversa också sannolika. För att de ska vara osannolika krävs så få universa att vårt universum också blir osannolikt. Och vad finns det för anledning att tro att en naturlig mekanism som producerar googoler med universa plötsligt stannar? Även om jag håller med om att en faktisk oändlighet inte kan existera i den faktiska världen, växer antalet universa i ett sådant här scenario gentemot oändligheten, med kostymbärande kärnvapenkrigande Pikachupresidenter till följd.
Oändlig mängd med ändlig delmängd
En tredje respons, som min apologetkollega André Juthe gjorde mig medveten om, är att även om totalsumman är oändlig finns inget logiskt hinder mot att en delmängd är ändlig. Du kan ha en oändlig summa kulor där bara tio är röda och resten är svarta. På så sätt måste man inte tro att Pokèmonpolitik är verklighet någonstans bara för att man tror att mängden universa är oändligt.
Detta är dock knappast något ateisten kan använda, för det krävs kollossal finjustering för att detta ska bli verklighet om vi talar om en naturlig mekanism som producerar dessa universa. Enligt elementär sannolikhetsfördelning kommer alla möjliga universa skapas i en multiverumgenerator som fortsätter i oändlighet. En oändlig mängd kommer vara obeboeliga, en oändlig mängd kommer innehålla dig när du sitter och läser detta och en oändlig mängd har Pikachu som USAs president. Det finns ingen naturalistisk anledning för denna mekanism att diskriminera mot Pokèmonuniversa och strunta i att generera dem.
Hejdå Quidditch
Den sista invändningen jag kan komma på (dela gärna med dig av fler i kommentarsfältet!) är att en multiversumgenerator inte behöver variera naturlagar för att finjusteringsproblemet ska lösas, det räcker med att initialförhållanden och naturkonstanter varierar. Detta skulle göra att universa där Harry Potter flyger på en kvast eller där Luke Skywalker leviterar lasersvärd med handen tyvärr inte finns. Återigen ser jag dock ingen anledning för en multiversumgenerator att strunta i att variera naturlagar när allt annat varierar i de universa den producerar. Varierande naturlagar är därtill något många ateister bekänner sig till när de försvarar sig mot finjusteringsproblemet, då universa med liv blir långt mer sannolika om vi inte bara kan variera initialförhållandena i varje big bang utan även de lagar som dessa förhåller sig till.
Men även om vi begränsar mängden möjliga universa till dem som delar våra naturlagar kommer imponerande många pseudofiktiva universa vara möjliga. Pikachu kanske inte får plats i en pokéboll, men det är inte omöjligt att han utvecklar en hjärna stor som vår och klarar av att leda världens mäktigaste land. Harry kanske inte kan kasta dödsformler från sin trollstav, men hans går minsann på en konstig brittisk skola som heter Hogwartz och ser precis ut som Daniel Radcliffe. Batman, James Bond och Jack Sparrow är alla äkta människor som jagar skurkar och banditer i en galax långt, långt borta.
Slutsats
De flesta som slänger ur sig multiversumteorier tänker nog inte igenom vad de innebär. I denna artikel har vi tittat på de absurda konsekvenserna av att ett oändligt varierande multiversum existerar. Det i sig betyder inte att det inte existerar. Men så länge du inte tror att Pikachu är USAs president just nu i något annat universum, kan du inte använda denna hypotes som svar på finjusteringsproblemet. Pikachu gör att ateisten måste hitta en annan strategi för att svara på frågan varför vårt universum är så makalöst finkalibrerat för liv.
Liknande inlägg
7 kommentarer
kommentarer är stängda.
Just nu på bloggen
Är Turinsvepningen verkligen en målning? Turinsvepningen är en svepning som historiskt har tillskrivits som Jesu Kristi begravningssvepning, men fick stor skepsis under 1900-talet. De flesta forskare accepterar följande fakta om Turinsvepningen: (1) Turinsvepningen innehåller fotografisk negativitet. (2) Turinsvepningen innehåller en hög upplösning av kroppsbilder och blodfläckar. (3) Turinsvepningen har intensiv färglikhet på fibriller. (4) Turinsvepningen har tät enhetlighet på kroppens, framsidas och baksidas maximala optiska densitet. (5) Turinsvepningen har ämneslikformighet som verkar på olika material. (7) Turinsvepningen har tredimensionell information. (8) Turinsvepningen har kontinuerliga fullängdsfrontal- och ryggbilder. (9) Frånvaro av bilder på kroppssidan och toppen av huvudet. (10) Vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar. (11) Beröringsfria zoner som kodades genom tomt utrymme. (12) Frånvaro av kapillärflöde & icke-cementering. (13) Icke-mättnad. (14) Kroppsbild-förflackning. (16) Förekomsten av anatomiska noggrannheter (17) Frånvaron av nedbrytning & förruttnelse. (18) Förekomst av blodfläckar & kroppsvätska. (19) Turinsvepningen är riktningslös – det finns inga penseldrag. (20) Fluorescens saknas på Turinsvepningen under ultraviolett belysning. (21) Gul oxidation förekommer på Turinsvepningen – det finns ingen målarfärg. (22) Det saknas skiktning på Turinsvepningen. (23) Det saknas torrpulver på Turinsvepningen. (24) Det saknas kryddor, oljor eller biokemikalier. (25) Det saknas fotosensibilisatorer eller silver. Hypoteserna som har försökt förklara Turinsvepningen under århundredena är följande: (1) Målerihypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för intensitetslikformighet, tredimensionell information, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, förflackning, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, samt gul oxiderade & fläckade bilden utan färg. Därför är denna hypotes inadekvat. (2) Pulvergnidning- & damning-hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för enhetlig intensitet, tredimensionell information, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, anatomiska noggrannheter, samt frånvaron av torrt pulver. Därför är denna hypotes inadekvat. (3) Kropps- eller statymålning & emulsion hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för enhetlig intensitet, tredimensionell information, frånvaron av bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, förflackning, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, anatomiska noggrannheter, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, samt gul oxiderade & fläckade bilden utan färg. Därför är denna hypotes inadekvat. (4) Kokt olja & vatten hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för fotografisk negativitet, tredimensionell information, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, förflackning, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, anatomisk noggrannhet, egenskaper hos blodfläckar & kroppsvätska, gul oxiderade & fläckade bilden utan färg, samt frånvaron av kryddor eller oljor eller biokemikaliska ämnen. Därför är denna hypotes inadekvat. (5) Graverade linjeteknik hypotesen. Denna förklaring kan inte förklara hög upplösning, intensitetslikformighet, densitetslikformighet, tredimensionell information, kontinuerliga fullängdsfrontal- och ryggbilder, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-kontaktzoner kodade genom tomt utrymme, förflackning, anatomisk noggrannhet, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, gul oxiderade & fläckade bilden utan färg. Därför är denna hypotes inadekvat. (6) Proto-fotografi hypotesen. Den här förklaringen kan inte redogöra för intensitetslikformighet, tredimensionell information, kontinuerliga fullängdsfrontal- och ryggbilder, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, anatomisk noggrannhet, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, inga fotosensibilisatorer eller silver. Därför är denna hypotes inadekvat. (7) Direktkontakt hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för intensitetslikformighet, densitetslikformighet, ämneslikformighet, tredimensionell information, inga bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, frånvaron av kryddor eller oljor eller biokemikaliska ämnen. Därför är denna hypotes inadekvat. (8) Gasdiffusion hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för höga upplösningen, tredimensionell information, inga bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-mättnad, ingen nedbrytning & förruttnelse, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper. Därför är denna hypotes inadekvat. (9) Volckringers metod hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för intensitetslikformighet, densitetslikformighet, bilder utan kroppssida eller topp på huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper. Därför är denna hypotes inadekvat. (10) Syreteori hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för höga upplösningen, densitetslikformighet, tredimensionell information, inga bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, anatomiska noggrannheter, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper. Därför är denna hypotes inadekvat. (11) Bakterie- & svampteori hypotesen. Denna förklaring kan inte förklara något faktum, förutom icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, icke-mättnad, ingen nedbrytning & förruttnelse. Därför är denna hypotes inadekvat. (12) Elektrostatiska hypotesen. Denna förklaring kan inte förklara egenskaperna för blodfläckar & kroppsvätska. Därför är denna hypotes inadekvat. (13) Strålningshypotesen av Bob Rucker och Guilo Fanti är den enda förklaringen som kan förklara alla fakta. Därför bör denna hypotes väljas. Kemisten Ray Rogers reviderade sin uppfattning om Turinsvepningen och sa: Jag kommer till slutsatsen att den [Turinsvepningen] har en väldigt bra chans att vara en del av svepningen som användes för att begrava den historiske Jesus.’ Artikel av S.M. Sabbag och Dale Glover
27 september 2023
Stokastisk nåd Jag växte upp i ett hushåll av ateister. Mina föräldrar var dedikerade medlemmar av det amerikanska kommunistpartiet, och därför låg ateismen i mitt hushåll ganska nära den militanta antiteismen hos de så kallade ”nyateisterna”. Jag lärde mig att inte bara är religiös tro felaktig, utan faktiskt ond. Liksom min far, en fysisk kemist, förkastade jag alla former av andlighet och blev biokemist (jag avvek så långt som möjligt från den faderliga modellen). Idag är jag en kristen med en djup känsla av Guds nåd och en pågående känsla av förundran över Herrens återlösande kraft i hela skapelsen och i mitt eget liv. Jag förblir vetenskapsman, som jag har varit de senaste 30 åren. Jag finner en enorm tillfredsställelse i min absoluta övertygelse om att vetenskap och tro är komplementära och ömsesidigt stödjande. Min tro stärks av det jag vet om den naturliga världen, och mitt vetenskapliga tänkande har fått ett stort uppsving genom min tro på Herrens skapande kraft. Vilken sorts resa ledde mig från min ungdom av brinnande ateism till där jag är idag? Svaret är enkelt: Gud kallade mig, envist och tydligt, även om det tog mig årtionden att äntligen lyssna och höra. Jag minns det första clarion-kallet ganska tydligt. Som ung såg jag filmen The Gospel According to Matthew av Passolini. I filmen växlar partituren mellan ett antal skarpt kontrasterande stilar. Efter korsfästelsen återspeglar en långsam, dyster, rysk hymn den stämning av förtvivlan och saknad som Maria och lärjungarna kände. Denna musik fortsätter när kvinnorna och John besöker graven på den tredje dagen. Dörrens sten rullas tillbaka och graven avslöjas som tom. I det ögonblicket ändras musiken omedelbart till en glad afrikansk melodi från ett stycke som heter Missa Luba. Detta ögonblick hade en dramatisk och intensiv inverkan på mig. Jag kände en rysning av känslor och en känsla av mirakulös glädje. Filmskaparens konst hade förmedlat sanningen om evangelierna till mig – genom musik och visuell prakt. När John började springa för att sprida ordet till sina vänner, minns jag att jag tänkte, skulle det inte vara underbart om jag kunde tro på den vackra myten om uppståndelsen. Och då tänkte jag nej, det här är bara ett trick i mitt sinne för att framkalla känslor som ursprungligen utvecklades för att låta människor uppleva empati, och så vidare. (Se Dennett för en fullständig förklaring av hur vi ”luras” av sådana känslor). Så medan fröet hade planterats, växte det långsamt och krävde en hel del omsorg, men bar så småningom frukt. Jag läste evangelierna. Jag blev intresserad av mystik och transcendens. Jag började gå i en katolsk kyrka. Allt detta var intressant i intellektuell mening, men det hade ingenting med tro att göra. Jag var en iakttagare, en sympatisk och vänlig sådan, men jag var fortfarande på utsidan och tittade in. Under tiden arbetade jag med att göra vetenskaplig forskning och läste Dawkins och Gould, Lewis Thomas och Carl Sagan. Jag har alltid varit ivrig i min beundran för evolutionsteorins förklaringskraft och till och med kommunicerat med Dawkins angående ett av Darwins brev som jag upptäckte i British Museum, som fick ett omnämnande i The Devil’s Chaplain . Jag fick äntligen gåvan av Guds nåd direkt från Kristus på ett dramatiskt och obestridligt sätt. Men för att fullt ut kunna acceptera denna gåva och veta att jag tillhör Kristus, kropp och själ, behövde jag förena denna nya tro med min vetenskapliga känsla för förnuft. Som det visade sig tyckte jag att detta (som många andra har) var förvånansvärt okomplicerat, särskilt efter att ha läst Guds språk . Min resa till tro började med konst och känslor, men den nådde frukt med min växande förståelse för hur det naturliga universums egenskaper pekar på Gud. Min vetenskapliga världsbild uppmuntrade mig att ställa frågor, några av dem ovanliga för en vetenskapsman: Varför finns skönhet? Tänk på den magiska Oden till glädjen, eller varje ton som någonsin skrivits av Bach, eller Kandinskys målningar, eller elegansen i Einsteins fundamentala ekvationer. Titta på den underbara matematiska artefakten från Mandelbrot-uppsättningen, en ren fraktal, skapad av människans sinnes geni och endast synliggjord av modern datorgrafik. Ja, alla dessa är människors verk, och människan är en underbar skapelse. Men varför är universum vackert? Vad är källan till denna skönhet? När vi tittar på naturen och ser att det till synes artificiella, matematiskt märkliga konceptet med en icke-skalär, självliknande fraktal kan hittas i nästan alla biologiska strukturer (inklusive DNA), såväl som i moln, kustlinjer, berg, och galaxer, vi måste undra över källan till all denna komplexitet, all denna skönhet. Vi vet från fysiken att vår värld är stokastisk, inte strikt deterministisk. Med andra ord, det förändras enligt till synes ”slumpmässiga” influenser, vilket tillåter – till och med insistera på – kreativitet och överraskning vid varje tur. Det är vackert, inte tråkigt; mycket komplex, inte enkel. Biologiska organismer verkar ha bildats med den medfödda förmågan att utvecklas. Och människor, organismer med en själ, representerar det största mysteriet av alla. Varför är det så anmärkningsvärt att vi lever i ett stokastiskt universum? Vi kan förutsäga resultatet om vi kastar 1000 mynt, behandlar en miljon celler med en mutagen, undersöker beteendet hos en miljard molekyler eller spårar ödet för biljoner subatomära partiklar. I den meningen kan vår vetenskap beskriva världen mycket väl. Men vi vet ingenting om vad som händer när du kastar ett enda mynt, utforskar en enskild cells mutationsöde, försöker förutsäga en enda fotons väg eller tittar på en enda människas liv. Det verkar verkligen magiskt (särskilt när vi undersöker vetenskapen om kvantteorin) att vårt universum i grunden är stokastiskt på individnivå. Jag tror att denna egenskap hos de naturlagar vi beskriver genom vetenskapen byggdes in av Skaparen för att tillåta slumpen, skönheten, evolutionen, mänskligheten och till och med tro. Det vi uppfattar som en slump är inte trons fiende, utan tvärtom. Det är Guds redskap. Vi kan genom vetenskapen hitta magnifika och överväldigande bevis för Guds ingripande och pågående engagemang i vår värld, från dess skapelse till våra vardagliga liv, i alla aspekter av verkligheten, inklusive i våra pågående upptäckter av den naturliga världens hemligheter. Vi vet nu att universum inte alltid var […]
20 september 2023
Icke-konservationsprincipen i biologi Del 1 Det går inte att förneka att biologi är en form av kemi. Biologi härrör från och beror på alla kemins regler, inklusive jämvikt, reaktionskinetik, katalys, organisk syntes, hydrolys, entropi, etc. Biologi är dock en form av kemi som inte ses någon annanstans i universum. Biologi har framväxande egenskaper som inte tillåter de kemiska reglerna vi känner från enkel kemi att helt (eller till och med delvis) förklara beteendet hos biologiska system. Vid första anblicken är den viktigaste särskiljande egenskapen för biologisk kemi från icke-biologisk kemi, graden av komplexitet som finns i levande organismer. Flera hundra tillväxtfaktorer, cykliner, kinaser, molekylära omkopplare, kaskadsystem, igenkänningssignaler, signalomvandlare, receptorer och diverse andra proteinfaktorer har identifierats inom just de relaterade områdena transkriptionell reglering och celltillväxtkontroll. Alla dessa kemiska enheter interagerar på komplexa koncentrationsberoende sätt med varandra och med andra faktorer. Detsamma gäller för energiomvandling, homeostas, reproduktion och alla andra funktionella egenskaper hos levande celler. Lägg till en högre nivå av fysiologisk komplexitet för flercelliga organismer, och vi har ytterligare framväxande egenskaper som vi kan se i livet runt omkring oss. Men det är inte bara den enorma graden av komplexitet i sig som gör biologin fundamentalt annorlunda från den kemi och fysik som den uppstod ur. Den utmärkande faktorn för biologiska enheter är att det inte finns någon bevarandelag för livet. Livet kan skapas och förstöras. Levande varelser bildas från andra levande varelser, och förstörelsen av liv (definierad som död) är oåterkallelig. Den biologiska icke-konserveringsprincipen bryter inte mot de fysiska lagarna för bevarande, för när en biologisk enhet dör förstörs bara dess biologiska attribut. Organismens materia och energi varken skapas eller förstörs utan bevaras eller omvandlas enligt fysikens lagar. Den fysiska lagen om energi och materiabevarande kan uttryckas med den enkla ekvationen: där X är summan av energi och materia i ett system, och T är tid. Det sker ingen förändring i det totala energi- och materia-innehållet i systemet med tiden. Därför är X = K, en konstant. Om Y är summan av biologiska enheter, är en enkel analog av den första ekvationen där förändringshastigheten i Y kan vara allt från negativ till 0 till positiv, beroende på de relativa värdena för födelsetalen (dB/dT) och dödsfrekvensen (dD/dT). Värdet för Y kan när som helst sträcka sig från 0 (släckning) till C, systemets maximala bärförmåga för livet. Detta indikerar att liv inte är bevarat – det kan skapas eller förstöras. Icke-konserveringsprincipen (NCP) skiljer liv från alla andra former av energi och materia och leder direkt till några av de viktiga lagarna och attributen för biologiska system. Fysiska och kemiska regler kan användas för att beskriva verkan av ett enzym eller energiflödet i en cell, men på högre nivåer av biologisk organisation är fysiska lagar inte till stor nytta, och unika biologiska lagar som tar hänsyn till NCP är nödvändig. Den viktigaste av dessa är evolution genom naturligt urval, som är helt beroende av NCP. Utan biologisk död skulle det naturliga urvalet inte kunna fungera. Det är kravet på död, såväl som kravet på nedärvning av egenskaper, som gör evolutionen till en biologisk konstruktion, inte direkt tillämpbar (förutom i mycket allmänna analogier) på icke-biologiska system. Organismer dör när de komplexa kemiska interaktionerna mellan hundratals till tusentals molekyler inte längre fungerar på ett sätt att upprätthålla kemisk homeostas. Det är inte lika troligt att organismer dör, och det faktum gör att naturligt urval kan ske. Eftersom naturligt urval måste gynna överlevnad (per definition), utvecklas biologiska varelser med en teleonomisk (Mayrs term för programmerad teleologi inom biologi) mot ökad kondition. Således blir varelser bättre anpassade till sina miljöer, och nya funktioner uppstår. Detta är inte alls bevis eller ens indikation på extern design, men det är bevis för en intern design. Jag kan nämna att Daniel Dennett är en förespråkare för biologisk teleologi, så idén är uppenbarligen inte teistisk i sig. Den reduktionistiska frestelsen att avfärda existensen av rent biologiska lagar i studiet av biologi är ett filosofiskt misstag som sannolikt har varit ett hinder för framsteg i vår förståelse av livet. Många moderna biologer har förkastat denna uppfattning och ägnat sig åt ett spännande utforskande av hur komplexitet och framväxt kan leda till stora insikter i biologisk teori. Jag anser att ett erkännande av principen om icke-bevarande inom biologi borde vara en viktig del av den utforskningen. Del 2 Vi har sett i förra inlägget (del 1) att livet inte bevaras, medan materia och energi är det. Vi vet att livet är ett framväxande fenomen från komplexa kemiska interaktioner. Som diskuterades i förra inlägget finns det en mängd komplexa system som också uppstår från fysiska och kemiska interaktioner som inte är levande. En storm uppstår från en speciell uppsättning omständigheter som involverar temperatur, luftfuktighet, tryck och vind, och några av dessa (som vind) är i sig framväxande fenomen av mer grundläggande komponenter (som temperaturgradienter i atmosfären). En storm, som ett komplext system, kan sägas födas som ett resultat av oavsiktliga konfigurationer som uppstår tillsammans på rätt plats vid rätt tidpunkt. Stormen kommer att pågå under en period (dess ”livstid”), och sedan ”dö” eftersom de faktorer som håller den i homeostas antingen försvinner eller förändras på grund av andra slumpmässiga, oavsiktliga händelser. Om temperaturförhållandena och andra faktorer är rätta, kan en slumpmässig kollision mellan två molekyler i atmosfären eller havet leda till en kemisk reaktion, som producerar ”födelse” av en ny förening. Den föreningen kommer också att finnas kvar tills den i sin tur bryts ned av ytterligare kemiska interaktioner, hydrolys eller sönderdelning. Dessutom verkar det som att de processer genom vilka komplexa system avslutas eller förstörs har mycket gemensamt, oavsett om dessa system lever eller inte. I varje fall är det inte materia eller energi som går förlorad, utan komplexiteten och regelbundenhet i själva systemet. I varje fall går homeostasen eller underhållet av systemet sönder. En storm färdas över land och skingra dess energi; vinden lägger sig, regnmolnen sprider sig. En komplex kemisk förening genomgår hydrolys, bindningar bryts och kemikalien omvandlas till en enklare. En stjärna får slut på kärnbränsle. Ibland är sådana dödshändelser oavsiktliga, och ibland är de en oundviklig, förutsägbar del av systemets […]
13 september 2023
Är foster levande? Du kanske har hört påståendet att det mänskliga fostret inte är levande. Men är det verkligen sant? I den här artikeln kommer vi att utvärdera huruvida det mänskliga fostret är levande utifrån kritiskt tänkande. Ett argument som framförs är att fostret inte är levande biologiskt. Det är bara en cellklump. Detta argument är falskt. Den vetenskapliga konsensus bland forskare är att livet börjar vid befruktningen.1 Enligt professorn Keith Moore, ”Mänskligt liv börjar vid befruktningen”.2 Enligt forskaren Yuki Okada, ”Däggdjurs livscykel börjar när en spermie kommer in i ett ägg”.3 Enligt Van Nostrands Scientific Encyclopedia, ”I det ögonblick som den mänskliga mannens spermiecell möter honans ägg … börjar ett nytt liv”.4 Enligt förlossningsläkarna J.P. Greenhill och E.A. Friedman, ”Termen befruktning syftar på föreningen av manliga och kvinnliga pronukleära element … från vilken en ny levande varelse utvecklas”.5 Enligt embryologen Jan Langman, ”Utvecklingen av en människa börjar med befruktningen”.6 Ett annat argument som framförs är att det mänskliga fostret inte är en person, även om det är biologiskt levande. Detta argument är falskt, eftersom ingen av de alternativa definitionerna av mänskligt personskap kan tillämpas konsekvent. Vi kommer nu att utvärdera varje försök till att definiera mänskligt personskap. En försökt definition av mänskligt personskap är när en människa blir medvetande. Denna definition misslyckas, eftersom människor i koma fortfarande är personer även om de är omedvetna. Nyfödda barn är fortfarande personer, även om de är omedvetna. En annan försökt definition av mänskligt personskap är livsduglighet och oberoende. Denna definition misslyckas, eftersom handikappade människor fortfarande är personer även om de är beroende av andra. Nyfödda och för tidigt födda barn är fortfarande personer trots att de är beroende av föräldrar respektive kuvös. En annan försökt definition av mänskligt personskap är via den genetiska sekvensen för arten Homo sapiens. Denna definition fungerar, eftersom det är den enda definitionen som framgångsrikt omfattar alla människor. Det innebär att fostret – oavsett stadium – måste behandlas som en mänsklig person med rättigheter. Ett annat argument som framförs är att kvinnan har kroppslig autonomi över det mänskliga fostret inuti henne. Detta argument är falskt. För det första, har en förälder en laglig skyldighet att ta hand om ett levande barn, annars kommer föräldern att åtalas för vanvård. För det andra, är det olagligt för medborgare att avsluta liv. För det tredje, har det kvinnliga fostret i livmodern också ett val och kroppslig autonomi samt en rätt till liv. För det fjärde, om kvinnans autonomi verkligen skulle överskride fostrets autonomi, då skulle det ha varit lagligt att göra abort fram till födseln! Ett annat argument som framförs är att abort bör tillåtas av ekonomiska skäl. Detta argument är falskt. För att använda en jämförelse, är det tillåtet att dränka en nyfödd bebis för att föräldern inte kan ta hand om den? Nej, självklart inte! Eftersom det nyfödda barnet är vid liv, är föräldern eller staten skyldig att ta hand om det. Eftersom människofostret är vid liv och en person, borde föräldern eller staten vara skyldig att ta hand om det också. Ett annat argument som framförs är att abortbegränsningar kränker kvinnors rättigheter. Detta argument är falskt. Abort skadar kvinnors rättigheter, eftersom det dödar flickan i livmodern. Abort är inte en mänsklig rättighet. Detta är en kommersiellt motiverad lögn. Rätten till liv är en del av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheter. Genom att skydda kvinnans liv i livmodern och vara pro-life, hjälper vi kvinnors rättigheter och vi gör världen till en bättre plats för flickor överallt! Att vara pro-life är det mest feministiska du kan göra! Ett annat argument är att alla feminister förespråkade abort. Detta är falskt! De tidiga feministerna var pro-life! Ett exempel på detta är Susan B. Anthony. De jämförde abort med en våldtäkt, där de såg abort som inskränkning på kvinnans livmoder. De ansåg även att det var nedvärderande att be kvinnor att mörda sina barn i magen och att behandla barnet i magen som om de vore boskap man kan avliva. De motsatta sig även preventivmedel. De ansåg att preventivmedel och abort uppmuntrar till promiskuitet bland män, vilket i sin tur ökar objektifieringen av kvinnor. De var även aktiva i nykterhetsrörelsen. De ansåg att alkoholen gav upphov till våld i allmänhet och våldtäkter synnerhet. Genom få bort alkoholen från sina män, då resulterade det i en bättre familjestruktur. De ansåg även att moderskapet var en av deras största gåvor. De var själva både mödrar och politiskt aktiva. Det fanns ingen motsättning mellan moderskapet och annan aktivitet, enligt dem.7 Sammanfattningsvis är det mänskliga fostret vid liv biologiskt, är en mänsklig person eftersom det bär samma genetiska sekvensen, har kroppslig autonomi samt och har rätt till liv, där många feminister under åren har varit pro-life. Om du har gjort en abort, vill jag bara säga att Jesus älskar dig! Jesus förlåter dig för allt! Det är okej! Tillsammans kan vi hjälpa till att skydda framtida kvinnors liv! Referenser: 1 Jacobs, Steven. “Biologists’ Consensus on ‘When Life Begins.’” SSRN Electronic Journal, 2018, https://doi.org/10.2139/ssrn.3211703. 2 Keith L. Moore, The Developing Human: Clinically Oriented Embryology, 7th edition. Philadelphia, PA: Saunders, 2003. pp. 16, 2. 3 Okada et al., A role for the elongator complex in zygotic paternal genome demethylation, NATURE 463:554 (Jan. 28, 2010) 4 Van Nostrand’s Scientific Encyclopedia, 5th edition, New York: Van Nostrand Reinhold Company, 1976 5 Greenhill & Friedman. Biological Principles and Modern Practice of Obstetrics, W.B. Saunders, Philadelphia, 1974. 6 Jan Langman. Medical Embryology, 3rd edition, Baltimore: Williams and Wilkins, 1975 7 EWTN. (2017). Early feminists were pro-life. YouTube. https://www.youtube.com/watch?v=bHXg1m6eAUo&ab_channel=EWTN ⁸ https://thebookofworks.com/2017/06/26/the-non-conservation-principle-in-biology/ ⁹ https://thebookofworks.com/2017/07/03/non-conservation-evolution-and-teleology-in-biology-part-2/
6 september 2023
Skeptiker utvärderar religion: En kritisk granskning av religion Om man ska lägga sin tillit till en religion, då bör man välja den religion som bäst stämmer överens med verkligheten, vilket delas av de samtida akademikerna Edward Feser, Hugh Ross och Michael Rota bland annat. Olika religioner har olika sannolikheter i en sannolikhetsanalys baserat på deras anspråk om den externa världen. För mig, är det helt centralt att lägga vikt vid frågan om vilka centrala anspråk de olika religionerna gör. För mig är det viktigt att tänka så här: Om det centrala anspråket har motbevisats bortom rimligt tvivel, då har religionens centrala läror motbevisats bortom rimligt tvivel och då kan jag inte anamma den religionen. Samtida filosofer, såsom Timothy McGrew, Edward Feser och Joshua Rasmussen, anser att religiös tillit ska vara baserat på de historiska anspråkens belägg. Det anser även jag. Hur skulle då ett sådant evidensbaserat synsätt på religion kunna se ut? Hur skulle man närma sig de olika religionerna? Man skulle kunna göra ungefär så här, vilket tilltalar mig: Islam Ett centralt historiskt anspråk inom islam är att Jesus INTE dog på korset utan en tvilling korsfästes istället för honom. Jag började undersöka huruvida det finns andra källor som stödjer detta. De icke-kristna Talmud, Josefus, Tacitus och Lucian samt Nya Testamentet nämner alla att Jesus korsfästes. För mig, diskvalificerar detta islams påstående att en tvilling korsfästes istället och minskar markant dess historiska tillförlitlighet. Ett annat historiskt anspråk är att Jesus INTE dog på korset utan svimmade. Denna förklaring förespråkades av muslimen Ahmed Deedat bland annat. Jag började undersöka huruvida det går att överleva en korsfästelse, enligt den medicinska vetenskapen. Jag kom fram till att det är omöjligt att överleva en korsfästelse utan hjälp av en läkare (Edwards, 1986), där hypovolemisk chock och hjärtbrott är de främsta dödsorsakerna från en korsfästelse. Detta är varför konsensus inom forskningen är att Jesus var fullkomligt död (McDowell & McDowell, 2017; Licona, 2018). För mig, diskvalificerar detta islams påstående angående Jesus överlevnad på korset och minskar markant dess historiska tillförlitlighet. Ett annat centralt anspråk inom islam är att Jesus var en profet. Jag började undersöka huruvida det finns andra källor som stödjer detta. Ju fler källor som nämner något, desto högre blir dess sannolikhet. Jag kom fram till att det INTE finns några källor som nämner att Jesus var en profet, förutom Koranen. De icke-kristna Celsus, Josefus, Pliny och Lucian, samt Nya Testamentet, nämner alla att Jesus associerades som Gud kommen som människa. För mig, diskvalificerar detta islams påstående angående att Jesus´ var en profet och minskar markant dess historiska tillförlitlighet. På grund av ovanstående har islam en låg sannolikhetsgrad för mig till graden av obefintlighet, eftersom islams historiska anspråk om Jesus inte stämmer överens med den övriga datan. Därför är islam falsk. Mormonism Mormonismens ryggrad är att Joseph Smith fick guldtavlor från en ängel. Fanns det några andra ögonvittnen till händelsen än Smith självt, frågade jag mig själv? Jag kom fram till att det initialt fanns flera ögonvittnen till guldtavlorna, men att de alla gjorde återkallelser av sina vittnesmål (Hill, 1972). Detta sänker sannolikheten markant. Jag frågade mig själv om det finns anlag för att Joseph Smith var en skojare och bedragare. Svaret jag fann är ja, det fanns det. Joseph Smith själv var en tvivelaktig figur, där han hade ett rykte om sig för att vara en skojare även innan guldtavlorna (McKeever & Johnson, 2013), vilket stödjer hypotesen om att guldtavlorna är uppdiktade. Detta sänker sannolikheten ytterligare, framförallt när Joseph Smith är det enda ögonvittnet som inte återkallade sitt vittnesmål. För mig, diskvalificerar detta mormonismens anspråk om guldtavlorna och därmed mormonismen självt, eftersom dess sannolikhetsgrad har nått obefintlighet, enligt mig. Därför är mormonism falsk. Polyteism Polyteismen kommer nu att utvärderas. Den gemensamma nämnaren för alla polyteistiska religioner är att de anser att deras polyteistiska gudar existerar, där deras belägg är dokument om gudarnas bedrifter. Vilken är genren för dessa dokument? Forskare brukar klassificera dessa dokument i genren mytologi, vilket är när tiden och platsen är oviss. Detta är ett skäl som minskar polyteismens historiska förankring och därmed minskas dess sannolikhet för mig. Ett annat skäl är att händelserna nedtecknades flera århundraden efter att de påstådda händelserna ägde rum, vilket minskar sannolikheten ytterligare. Ett annat skäl är att eftersom de polyteistiska gudarna är inom tid och rum, användes de polyteistiska gudarna som ersättningar för naturfenomen. Till exempel, användes Zeus för att förklara blixten. I ljuset av den naturvetenskapliga revolutionen med bland andra Isaac Newton, Johannes Kepler och Robert Doyle blev de polyteistiska gudarnas förklaringskraft försumbar. Därför accepterar jag inte polyteismen. Alltså är polyteismen falsk. Buddhism Buddhismen kommer nu att utvärderas. Vad är buddhismens centrala anspråk? Det centrala påståendet är att reinkarnation ständigt inträffar, där målet är att nå nihilistisk glömska som kallas Nirvana. Vad är beläggen för reinkarnation? Den åberopade evidensen för reinkarnation är enligt uppgift Ian Stevensons studier om barn med minnen från tidigare liv. Det finns allvarliga metodologiska problem med Stevensons studier och Stevenson själv har erkänt att alla studierna har allvarliga brister. Det finns flera alternativa förklaringar som har en större förklaringskraft i jämförelse med reinkarnation, även om någon skulle se Stevensons studier som giltiga. En naturalistisk förklaring är morfisk resonans, som är en process där självorganiserande system ärver ett minne från tidigare liknande system genom genetisk likhet (Sheldrake, 2009). En annan naturalistisk förklaring är akaschiskt fält och retroigenkänning, där all mänsklig erfarenhet ses som en del av en kollektiv minnesbank och repeteras om och om igen (Laszlo, 2007). En annan naturalistisk förklaring är minnesbuntar, vilket förklarar varför så många minnen är kopplade till en geografisk region och kopplade till avlidna släktingar (Denton, 1884). En annan naturalistisk förklaring är mental ocean teorin, där medvetandet är som ett hav och koppar sporadiskt tas ut och så småningom kommer att leda till överlappning, vilket förklarar varför vissa minnen överlappar varandra (Morris, 2021). En övernaturalistisk förklaring är demonisk besittning, vilket förklarar varför vissa barn så småningom glömde sina minnen och visste var deras kroppar var begravda (Habermas & Moreland, 2004). På grund av styrkan i dessa alternativa förklaringsmodeller, så minskas […]
30 augusti 2023
om Skeptiker utvärderar religion: En kritisk granskning av religion: “Skeptikerns utgångspunkt i fråga om kunskap är agnostisk. När Jakob skriver att ”För mig är det viktigt att tänka så…” 17 sep 2023, 23:37
om Varför naturalismen inte kan förklara människans mening, mål eller syfte: “Det säger ju dock ingenting om huruvida naturalismen är sann eller ej, bara att författaren till detta inlägg inte tycker…” 29 jan 2023, 21:43
om Vem är den idisslande haren?: “Intressant blogginlägg! Håller med om att bibeltexten är fenomenologisk i sina beskrivningar.” 5 nov 2022, 10:03
Konstruktion, dekonstruktion och rekonstruktion. Hur kan tvivel och frågor leda oss till en djupare tro? Konferensen Våga fråga kommer att ta upp denna och många fler frågor. Anmäl dig nu!
apologia.se
Välkommen till Våga fråga – en konferens om tro och tvivel. Undersökningar visar att många ungdomar lämnar den kristna tron för att de upplever att frågor och tvivel inte tas på allvar. Und...0 kommentarerKommentera på Facebook
Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! "Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös." Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här: apologia.se/vaga-fraga/
0 kommentarerKommentera på Facebook
Så makalöst finkalibrerat för liv? Vad jag förstår lever vi i ett universum där liv sannolikt inte kommer att överleva på sikt. En teori säger att universum expanderar i allt högre takt, vilket kommer att slita sönder precis allting med tiden. Det finns andra teorier, med andra katastrofer i slutändan. Jag känner inte till någon teori om universums framtid som förutspår att livet alltid kommer att ha sin givna plats.
Om den funnes en god och allsmäktig skapargud så hade hen kunnat göra det på ett helt annat sätt. Hen hade kunnat skapa ett tryggt och stabilt universum som verkligen sjöd av liv. Det gör inte vårt universum. Det flesta platser i vårt universum är direkt livsfarliga. En god gud hade även kunnat skapa ett universum där livet var bra. För alla. Hela tiden. Så är det inte heller, i alla fall inte på vår lilla planet. Många människor och djur far väldigt illa hos oss. Att denna värld skulle vara det bästa som din Gud kunde tänka ut för skydda och bevara liv, får din Gud att framstå som en klåpare. Och att han skulle vara beroende av konstanter får honom även att framstå som mycket begränsad i sin makt.
Frågan om finjusteringen har ännu så länge inget svar, vad jag vet. Därför kan jag bara säga: Jag vet inte. Vilket betyder att jag inte alls behöver tro på en Pikachu i en värld långt borta. Den dag som övertygande belägg läggs fram för att multiversum verkligen existerar och medför de konsekvenser som du skissar upp, den dagen bör jag tro att så är fallet. Men vi är inte i närheten av några sådana belägg. Och på motsvarande vis: Den dagen någon lägger fram övertygande belägg för att en god gud existerar och att denne gud även skapat vårt universum, den dagen bör jag även tro att så är fallet. Men jag ser inga som helst övertygande belägg för att en god gud skapat denna värld. Om något övernaturligt varit i farten, skulle jag hellre gissa på en demon.
Hej Johan! Ja, vår värld är inget paradis, och varför det inte är det om Gud nu skapat den är en teologisk fråga som för oss in på saker som syndafall och djävulens existens. Det är något av en annan fråga dock. Finjusteringen handlar inte om hur sannolikt det är att liv finns överhuvudtaget – i hela universum eller enbart på vår planet – om dess ursprung är helt slumpmässigt. Om vårt universum är det enda som finns, och det finns ingen plan eller design med dess uppkomst, så är det otroligt mycket sannolikare att hela universumet är helt dött utan några stjärnor, molekyler eller liv då det troligaste scenariot är att det expanderar så snabbt eller långsamt att stjärnor och kemi inte kan bildas.
Du verkar inte adressera det här problemet, annat än att ge det ateistiska standardsvaret ”jag vet inte”. Backa då lite från din världsbild. Om din ateism får dig att nå orimliga slutsatser så kanske det är ateismen det är fel på. Hur i hela världen kan vårt universum innehålla liv om det är så vansinnigt mycket mer sannolikt att ett universum som uppstår i en ateistisk värld inte innehåller liv? Svaret är förstås att ateismen är en falsk idé.
Allt gott!
Eftersom du kritiserar mig för att svara ”jag vet inte” så undrar jag: påstår du att du VET att Gud är förklaringen till universums konstanter?
Som jag ser det, resonerar du på samma felaktiga sätt som Craig, när han lägger fram sitt kosmologiska argument. Hans tankefigur är: eftersom jag inte kan komma på någon annan förklaring till X än Gud, så är det Gud som är förklaringen. Jag menar att detta är fel i grunden. För att en teori ska kunna gälla som bekräftad kunskap, räcker det inte med att sitta i en fåtölj och resonera kring saken. Förr eller senare måste du resa dig upp och gå ut i världen för att se om hypotesen stämmer med gjorda observationer, eller om det finns data som tvärt om falsifierar den. Det är inte teorier som avgör saken. Det avgörande är att kunna få dem bekräftade.
Ett exempel. För ca hundra år sedan lanserade Einstein idén om gravitationsvågor. Fast denna idé verkade fullt rimlig utifrån hans övriga teorier, var det ingen som accepterade dessa vågors existens förrän för tre år sedan. Varför? Därför att ingen förrän då hade observerat dem. För att nå fram till en bekräftelse krävdes årtionden av tänkande och planerande innan man till slut byggde två extremt komplicerade detektorer som oberoende av varandra skulle kunna ge utslag, ifall gravitationsvågor verkligen fanns. Till slut lyckades man. Och först då – efter nästan hundra år! – ansågs Einsteins teori bekräftad.
När du påstår att du har en teori som löser frågan om universums finjustering ser jag ingenting av detta. Du bara säger att Gud måste vara förklaringen. Varför då? Varför inte lika gärna någon annan obekräftad teori som någon annan funderat ut. Här kommer några som jag funderar ut här på soffan:
1.Det är en ond demon som skapat universum med alla dess konstanter. Jag tror inte ett ögonblick på denna teori, men jag anser den faktiskt mer sannolik än att en god gud skulle ligga bakom.
2.Vårt universum med alla sina konstanter har skapats som ett babyuniversum av en ofattbart avancerad civilisation bestående av geniala aliens.
3.Vårt universum med dess konstanter är en datasimulering skapad av artificiell intelligens i ett universum som omsluter vårt. Tror inte heller på detta, men är denna teori mer osannolik än din teori om guden Jahvé?
4.Vårt universum inklusive konstanterna har skapats av Allah eller någon annan av alla påtänkta skapargudar. Denna teori borde rimligen ligga lika väl (eller illa) till som teorin om den skapargud som du håller på.
5.Vårt universum med dess konstanter har en naturlig förklaring som vi ännu inte känner till.
Ingen av dessa teorier har stöd i observationer. Vilket inte heller din teori har. Så varför skulle vi tro på just den?
Spontan reflektion – inte särskilt genomtänkt: Tror vi att det finns någon verklighet, någon sanning? Kan vi leva utan att anta en sanning? Vad skulle det innebära för mig och för medmänniskan om ingen sanning finns? Göran Gerdås
Då skulle det inte vara sant att du finns eller att du just skrev den kommentaren. :)
Det finns ett annat sätt att motsäga multiverse-teorin, som bygger på ett rent på ett rent statistiskt resonemang. Det kallas Bolzmann-statistik. Där studerar man variabiliteten hos en mängd partiklar (gas) i en viss volym. Den variabiliteten varierar betydligt snabbare än N^3 som är storleken på den volym man studerar. Även om Bolzmann bara uttalar sig om statistiskta parametrar som rörelsemängd och hastighet, så bör det vara möjligt att generalisera till ”variablitet” hos föremålen i volymen. Den blir då ännu större eftersom det finns många fler dimensioner, inte bara rumsliga. T.ex. är temperatur en sådan dimension. När sen N ökar till oändligheten (hela universum), försvinner sannolikheten att hitta sådana likheter snabbt till noll.
Temat med multiverse tas fö upp i Liftarens guide till galaxen.
Mikael,
Det var ett roligt argument! Vi får alltså utgå från att det finns universa där t.ex. Kalle Anka har en självständig fysisk existens, om jag förstår dig rätt. Ditt resonemang utgår från att om det finns ett oändligt antal universa med varierande naturkonstanter och kanske andra naturlagar, är allt – bokstavligen allt – möjligt. Ja, du går ännu längre och skriver ”vad vi än kan tänka oss [är] verklighet någonstans”.
Jag har två invändningar. Den första är att det inte är självklart att multiversumsteorin innebär att det måste finnas oändligt många universa, som Max Tegmark tänker sig. Strängteoretikern Leonard Susskind tänker sig 10^500 universa – ofattbart många, men inte oändligt många. Vem av dem som har rätt (om nu någon har det) är omöjligt att veta.
Den andra invändningen är att även om andra universa har annorlunda naturkonstanter och kanske andra naturlagar, innebär inte detta att allt skulle vara möjligt. Det är inte så i vårt universum, så varför skulle det vara så i andra? Ett exempel: planeterna rör sig i elliptiska banor därför att de måste göra det enligt rådande naturlagar. Samma lagar förbjuder dem att röra sig i trianglar eller i kvadrater, liksom i en oändlig mängd andra tänkbara banor. Alltså: naturlagar tillåter vissa saker, men utesluter mycket annat.
Vi kan tänka oss ett solsystem där jorden rör sig i en elliptisk bana, Venus i en triangel och där Mars hoppar fram och tillbaka i kvantsprång. Ett sådant solsystem är orimligt eftersom planeternas rörelser skulle styras av olika lagar som skulle utesluta varandra. Det kan inte finnas även om jag kan föreställa mig ett sådant. Man kan visserligen tänka sig en verklighet med helt godtyckliga lagar, men det här är en debatt som handlar om fysik. Det gäller tänkbara universa som skulle styras av varianter av lagar som ryms inom kvantfältteorin. Det finns alltså ramar för vad som är möjligt. Det är alltså inte så att ”vad vi än kan tänka oss [är] verklighet någonstans”.
Det här var ett roligt argument, som sagt. Men särskilt bra var det ju inte.