Författare
Om inlägget

Inlägg i serien
- Varför just kristen? Del 1: För att jag är människa
- Varför just kristen? Del 2: Den gudsmedvetna människan
- Varför just kristen? Del 3: Människosyn och människovärde
- Varför just kristen? Del 4: Den kreationistiska världsbilden
- Varför just kristen? Del 5: Inte en okänd Gud
- Varför just kristen? Del 6: Vad är sanning? (1/3)
- Varför just kristen? Del 7: Vad är sanning? (del 2/3)
- Varför just kristen? Del 8: Vad är sanning? (del 3/3)
Varför just kristen? Del 2: Den gudsmedvetna människan
Här redovisar jag nu mitt andra skäl till varför jag är just kristen, och det handlar om den Gudsmedvetna människan.
Människans andliga DNA
På samma sätt som vi människor har ett personligt DNA(1), som talar om för oss vem du och jag är, så har vi ett andligt DNA, som också talar om för oss vem du och jag är. Jag för min del har erkänt och bejakat mitt andliga DNA, att jag som människa är Gudsmedveten och bär på en inneboende Gudslängtan. Flera årtionden av sekularisering i vårt land har inte kunnat eliminera eller utplåna detta DNA och Ateism, sekulärhumanism och andra Gudlösa ismer har inte kunnat redovisa några trovärdiga skäl till varför jag skulle förneka eller försöka förklara bort vårt andliga DNA. Därför är jag en kristen.
Något allmänmänskligt
Under den mänskliga historiens gång och i alla kulturer och miljöer, så kan vi se att Gudsmedvetande och Gudslängtan har varit och är något allmänmänskligt. Det har handlat om existentiella frågor, altarbyggen, gravplatser, offer och tillbedjan till en ”okänd Gud”, men som de ändå i sina hjärtan och samveten har vetat eller anat, att han finns.(2) Förklaringen till dessa allmänmänskliga erfarenheter är, att varje människa är skapad av Gud, genom Gud och till Gud. Gudsmedvetande och Gudslängtan är nedlagt av Gud i oss var och en och det tar sig så tydliga uttryck, alltifrån innerlig tillbedjan till aggressiv förnekelse av Gud.(3)
Inte vilken Gud som helst
Det handlar inte om att vara medveten om vilken Gud som helst av alla så kallade ”gudar” i den religiösa ljungeln, eller att längta efter en opersonlig och oidentifierad Gud. Den Gud som jag talar och skriver om är en evig och personlig Gud, som presenterar sig själv i skapelsen, i Bibeln, i historien, i våra samveten och erfarenheter, men framför allt i och genom Jesus Kristus.(4)
Gudsförnekarens dilemma
”Dilemma”: bryderi, knipa, svårt val.(5)
Att vara upptagen med att förneka Gud är ett dilemma, därför att om Gud inte finns, då behöver vi aldrig förneka eller försöka förklara bort hans existens. Men det är just detta som är Gudsförnekarens dilemma: Den Gud som de påstår inte finns, lägger de ändå ned så mycket av tid, energi och tankeförmåga på, för att förneka eller försöka att förklara bort. Detta är både irrationellt och ologiskt.
Detta dilemma framkommer så tydligt då jag läser och lyssnar till vad vår tids främsta Gudsförnekare och opinionsbildare skriver och säger. Jag ger här några exempel:
– Christer Sturmark, som är både sympatisk och karismatisk och trevlig att umgås med. I hans böcker: ”Tro och vetande 2.0”(6) och ”Upplysning i det 21:a århundradet”(7) så möter vi Sturmark mitt uppe i en intellektuell brottningskamp mellan de två verklighetsuppfattningarna: Gud finns inte och Gud finns. Jag har läst Christer Sturmarks böcker och mött honom i två debatter, i Stockholm och på Löttorps Camping, så jag har kommit i ”klinch” med hans intellektuella brottningskamp angående Guds existens och Guds icke-existens.
– Richard Dawkins i hans bok: ”Illusionen om Gud”(8) och i andra böcker som han har skrivit och i debatter av olika slag, så förnekar Dawkins frenetiskt och aggressivt Guds existens. Genom hänvisningar till evolution och ”det naturliga urvalet”, som han menar har gjort Gud ”överflödig”, och genom retoriska knep och genom att konstruera en egen Gudsbild, så förnekar han Guds existens. Men ett av problemen som Dawkins har i detta är, att den gud som han förnekar är inte den Gud som jag tror på, utan den gud som är i enlighet med den ”gudsbild” som han själv har konstruerat. Dawkins missar helt enkelt målet med sin agitation.
– Lawrence M. Krauss, en god vän till Richard Dawkins, i sin bok: ”Ett universum ur ingenting”(9), som verkligen var tänkt av Krauss, att ge Guds existens dödsstöten. Dawkins utgår ifrån biologi, och då evolutionsbiologi, medan Krauss utgår ifrån fysik, men deras gemensamma agenda är att förneka Guds existens. Men det får en motsatt effekt även hos Krauss, därför att han genom hela boken kommer tillbaka till den Gud vars existens han skulle ge dödsstöten. Föga trovärdigt, därför att hans upptagenhet av Gud talar sitt eget och tydliga språk, precis som det gör hos Sturmark och Dawkins och deras ”lärjungar”.
– Reaktioner och kommentarer till vad jag skriver på mina bloggar vittnar verkligen om detta dilemma som vår tids Gudsförnekare lever med. Så länge de får driva ”sin agenda”, så tror de sig ha ett övertag, men så fort de får motfrågor och blir redovisningsskyldiga om den grund som de själva står på, då visar det sig vilket dilemma som de lever med, och då har det ingenting att ”svara upp med”. Ett dilemma som för somliga av dem har blivit till ett oövervinnerligt komplex, som gör att de inte kan släppa ”Gudsfrågan”. Det är tydligt, att det inte är enkelt att förneka den Gud som de innerst inne vet finns.
Till sist några ord ifrån Bibeln som sammanfattar detta som jag har skrivit här:
Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan.(10) Ett evighetsmedvetande som är direkt sammankopplat med människans Gudsmedvetande och Gudslängtan. Intiutivt så vet människan, att fortsättning följer efter den fysiska döden, och inget av deras argument tycks bita på detta evighetsmedvetande.
Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden.(11) Såsom vatten är ett livsvillkor för hjorten, så är Gud ett livsvillkor för oss människor.
DÄRFÖR ÄR JAG KRISTEN!
Källor
(1) DNA: Människans genetiska kod. I vårt DNA finns våra personliga egenskaper som gör, att du är du och jag är jag. (Vad är DNA? – geneticcode.se) (2) Apg. 17:16-34. v.23. (3) 1 Mos. 1:26. Rom. 11:36. Pred. 3:11. (4) Jes. 40:28. Rom. 1:19-20. Hebr. 11:3. Ps. 33:6-9. 148:1-6. Job. 38:1-42:6. Joh. 1:1. 17:17. Jes. 45:11. Apg. 23:1. Rom. 2:15. 9:1. 2 Kor. 1:12. 4:2. Fil. 2:13. Joh. 1:14, 18. 10:30, 37-38. 14:6-11. (5) Bonniers Lexikon. Band 23. Ordbok. (6) Nya Doxa. 2006. (7) Fri Tanke förlag. 2015. (8) Leopard förlag. 2007. (9) Fri Tanke förlag. 2012. (10) Pred. 3:11. (11) Ps. 42:2-3.a.
Inlägg i serien
- Varför just kristen? Del 1: För att jag är människa
- Varför just kristen? Del 2: Den gudsmedvetna människan
- Varför just kristen? Del 3: Människosyn och människovärde
- Varför just kristen? Del 4: Den kreationistiska världsbilden
- Varför just kristen? Del 5: Inte en okänd Gud
- Varför just kristen? Del 6: Vad är sanning? (1/3)
- Varför just kristen? Del 7: Vad är sanning? (del 2/3)
- Varför just kristen? Del 8: Vad är sanning? (del 3/3)
Liknande inlägg
35 kommentarer
kommentarer är stängda.
Just nu på bloggen
Stokastisk nåd Jag växte upp i ett hushåll av ateister. Mina föräldrar var dedikerade medlemmar av det amerikanska kommunistpartiet, och därför låg ateismen i mitt hushåll ganska nära den militanta antiteismen hos de så kallade ”nyateisterna”. Jag lärde mig att inte bara är religiös tro felaktig, utan faktiskt ond. Liksom min far, en fysisk kemist, förkastade jag alla former av andlighet och blev biokemist (jag avvek så långt som möjligt från den faderliga modellen). Idag är jag en kristen med en djup känsla av Guds nåd och en pågående känsla av förundran över Herrens återlösande kraft i hela skapelsen och i mitt eget liv. Jag förblir vetenskapsman, som jag har varit de senaste 30 åren. Jag finner en enorm tillfredsställelse i min absoluta övertygelse om att vetenskap och tro är komplementära och ömsesidigt stödjande. Min tro stärks av det jag vet om den naturliga världen, och mitt vetenskapliga tänkande har fått ett stort uppsving genom min tro på Herrens skapande kraft. Vilken sorts resa ledde mig från min ungdom av brinnande ateism till där jag är idag? Svaret är enkelt: Gud kallade mig, envist och tydligt, även om det tog mig årtionden att äntligen lyssna och höra. Jag minns det första clarion-kallet ganska tydligt. Som ung såg jag filmen The Gospel According to Matthew av Passolini. I filmen växlar partituren mellan ett antal skarpt kontrasterande stilar. Efter korsfästelsen återspeglar en långsam, dyster, rysk hymn den stämning av förtvivlan och saknad som Maria och lärjungarna kände. Denna musik fortsätter när kvinnorna och John besöker graven på den tredje dagen. Dörrens sten rullas tillbaka och graven avslöjas som tom. I det ögonblicket ändras musiken omedelbart till en glad afrikansk melodi från ett stycke som heter Missa Luba. Detta ögonblick hade en dramatisk och intensiv inverkan på mig. Jag kände en rysning av känslor och en känsla av mirakulös glädje. Filmskaparens konst hade förmedlat sanningen om evangelierna till mig – genom musik och visuell prakt. När John började springa för att sprida ordet till sina vänner, minns jag att jag tänkte, skulle det inte vara underbart om jag kunde tro på den vackra myten om uppståndelsen. Och då tänkte jag nej, det här är bara ett trick i mitt sinne för att framkalla känslor som ursprungligen utvecklades för att låta människor uppleva empati, och så vidare. (Se Dennett för en fullständig förklaring av hur vi ”luras” av sådana känslor). Så medan fröet hade planterats, växte det långsamt och krävde en hel del omsorg, men bar så småningom frukt. Jag läste evangelierna. Jag blev intresserad av mystik och transcendens. Jag började gå i en katolsk kyrka. Allt detta var intressant i intellektuell mening, men det hade ingenting med tro att göra. Jag var en iakttagare, en sympatisk och vänlig sådan, men jag var fortfarande på utsidan och tittade in. Under tiden arbetade jag med att göra vetenskaplig forskning och läste Dawkins och Gould, Lewis Thomas och Carl Sagan. Jag har alltid varit ivrig i min beundran för evolutionsteorins förklaringskraft och till och med kommunicerat med Dawkins angående ett av Darwins brev som jag upptäckte i British Museum, som fick ett omnämnande i The Devil’s Chaplain . Jag fick äntligen gåvan av Guds nåd direkt från Kristus på ett dramatiskt och obestridligt sätt. Men för att fullt ut kunna acceptera denna gåva och veta att jag tillhör Kristus, kropp och själ, behövde jag förena denna nya tro med min vetenskapliga känsla för förnuft. Som det visade sig tyckte jag att detta (som många andra har) var förvånansvärt okomplicerat, särskilt efter att ha läst Guds språk . Min resa till tro började med konst och känslor, men den nådde frukt med min växande förståelse för hur det naturliga universums egenskaper pekar på Gud. Min vetenskapliga världsbild uppmuntrade mig att ställa frågor, några av dem ovanliga för en vetenskapsman: Varför finns skönhet? Tänk på den magiska Oden till glädjen, eller varje ton som någonsin skrivits av Bach, eller Kandinskys målningar, eller elegansen i Einsteins fundamentala ekvationer. Titta på den underbara matematiska artefakten från Mandelbrot-uppsättningen, en ren fraktal, skapad av människans sinnes geni och endast synliggjord av modern datorgrafik. Ja, alla dessa är människors verk, och människan är en underbar skapelse. Men varför är universum vackert? Vad är källan till denna skönhet? När vi tittar på naturen och ser att det till synes artificiella, matematiskt märkliga konceptet med en icke-skalär, självliknande fraktal kan hittas i nästan alla biologiska strukturer (inklusive DNA), såväl som i moln, kustlinjer, berg, och galaxer, vi måste undra över källan till all denna komplexitet, all denna skönhet. Vi vet från fysiken att vår värld är stokastisk, inte strikt deterministisk. Med andra ord, det förändras enligt till synes ”slumpmässiga” influenser, vilket tillåter – till och med insistera på – kreativitet och överraskning vid varje tur. Det är vackert, inte tråkigt; mycket komplex, inte enkel. Biologiska organismer verkar ha bildats med den medfödda förmågan att utvecklas. Och människor, organismer med en själ, representerar det största mysteriet av alla. Varför är det så anmärkningsvärt att vi lever i ett stokastiskt universum? Vi kan förutsäga resultatet om vi kastar 1000 mynt, behandlar en miljon celler med en mutagen, undersöker beteendet hos en miljard molekyler eller spårar ödet för biljoner subatomära partiklar. I den meningen kan vår vetenskap beskriva världen mycket väl. Men vi vet ingenting om vad som händer när du kastar ett enda mynt, utforskar en enskild cells mutationsöde, försöker förutsäga en enda fotons väg eller tittar på en enda människas liv. Det verkar verkligen magiskt (särskilt när vi undersöker vetenskapen om kvantteorin) att vårt universum i grunden är stokastiskt på individnivå. Jag tror att denna egenskap hos de naturlagar vi beskriver genom vetenskapen byggdes in av Skaparen för att tillåta slumpen, skönheten, evolutionen, mänskligheten och till och med tro. Det vi uppfattar som en slump är inte trons fiende, utan tvärtom. Det är Guds redskap. Vi kan genom vetenskapen hitta magnifika och överväldigande bevis för Guds ingripande och pågående engagemang i vår värld, från dess skapelse till våra vardagliga liv, i alla aspekter av verkligheten, inklusive i våra pågående upptäckter av den naturliga världens hemligheter. Vi vet nu att universum inte alltid var […]
20 september 2023Är foster levande? Du kanske har hört påståendet att det mänskliga fostret inte är levande. Men är det verkligen sant? I den här artikeln kommer vi att utvärdera huruvida det mänskliga fostret är levande utifrån kritiskt tänkande. Ett argument som framförs är att fostret inte är levande biologiskt. Det är bara en cellklump. Detta argument är falskt. Den vetenskapliga konsensus bland forskare är att livet börjar vid befruktningen.1 Enligt professorn Keith Moore, ”Mänskligt liv börjar vid befruktningen”.2 Enligt forskaren Yuki Okada, ”Däggdjurs livscykel börjar när en spermie kommer in i ett ägg”.3 Enligt Van Nostrands Scientific Encyclopedia, ”I det ögonblick som den mänskliga mannens spermiecell möter honans ägg … börjar ett nytt liv”.4 Enligt förlossningsläkarna J.P. Greenhill och E.A. Friedman, ”Termen befruktning syftar på föreningen av manliga och kvinnliga pronukleära element … från vilken en ny levande varelse utvecklas”.5 Enligt embryologen Jan Langman, ”Utvecklingen av en människa börjar med befruktningen”.6 Ett annat argument som framförs är att det mänskliga fostret inte är en person, även om det är biologiskt levande. Detta argument är falskt, eftersom ingen av de alternativa definitionerna av mänskligt personskap kan tillämpas konsekvent. Vi kommer nu att utvärdera varje försök till att definiera mänskligt personskap. En försökt definition av mänskligt personskap är när en människa blir medvetande. Denna definition misslyckas, eftersom människor i koma fortfarande är personer även om de är omedvetna. Nyfödda barn är fortfarande personer, även om de är omedvetna. En annan försökt definition av mänskligt personskap är livsduglighet och oberoende. Denna definition misslyckas, eftersom handikappade människor fortfarande är personer även om de är beroende av andra. Nyfödda och för tidigt födda barn är fortfarande personer trots att de är beroende av föräldrar respektive kuvös. En annan försökt definition av mänskligt personskap är via den genetiska sekvensen för arten Homo sapiens. Denna definition fungerar, eftersom det är den enda definitionen som framgångsrikt omfattar alla människor. Det innebär att fostret – oavsett stadium – måste behandlas som en mänsklig person med rättigheter. Ett annat argument som framförs är att kvinnan har kroppslig autonomi över det mänskliga fostret inuti henne. Detta argument är falskt. För det första, har en förälder en laglig skyldighet att ta hand om ett levande barn, annars kommer föräldern att åtalas för vanvård. För det andra, är det olagligt för medborgare att avsluta liv. För det tredje, har det kvinnliga fostret i livmodern också ett val och kroppslig autonomi samt en rätt till liv. För det fjärde, om kvinnans autonomi verkligen skulle överskride fostrets autonomi, då skulle det ha varit lagligt att göra abort fram till födseln! Ett annat argument som framförs är att abort bör tillåtas av ekonomiska skäl. Detta argument är falskt. För att använda en jämförelse, är det tillåtet att dränka en nyfödd bebis för att föräldern inte kan ta hand om den? Nej, självklart inte! Eftersom det nyfödda barnet är vid liv, är föräldern eller staten skyldig att ta hand om det. Eftersom människofostret är vid liv och en person, borde föräldern eller staten vara skyldig att ta hand om det också. Ett annat argument som framförs är att abortbegränsningar kränker kvinnors rättigheter. Detta argument är falskt. Abort skadar kvinnors rättigheter, eftersom det dödar flickan i livmodern. Abort är inte en mänsklig rättighet. Detta är en kommersiellt motiverad lögn. Rätten till liv är en del av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheter. Genom att skydda kvinnans liv i livmodern och vara pro-life, hjälper vi kvinnors rättigheter och vi gör världen till en bättre plats för flickor överallt! Att vara pro-life är det mest feministiska du kan göra! Ett annat argument är att alla feminister förespråkade abort. Detta är falskt! De tidiga feministerna var pro-life! Ett exempel på detta är Susan B. Anthony. De jämförde abort med en våldtäkt, där de såg abort som inskränkning på kvinnans livmoder. De ansåg även att det var nedvärderande att be kvinnor att mörda sina barn i magen och att behandla barnet i magen som om de vore boskap man kan avliva. De motsatta sig även preventivmedel. De ansåg att preventivmedel och abort uppmuntrar till promiskuitet bland män, vilket i sin tur ökar objektifieringen av kvinnor. De var även aktiva i nykterhetsrörelsen. De ansåg att alkoholen gav upphov till våld i allmänhet och våldtäkter synnerhet. Genom få bort alkoholen från sina män, då resulterade det i en bättre familjestruktur. De ansåg även att moderskapet var en av deras största gåvor. De var själva både mödrar och politiskt aktiva. Det fanns ingen motsättning mellan moderskapet och annan aktivitet, enligt dem.7 Sammanfattningsvis är det mänskliga fostret vid liv biologiskt, är en mänsklig person eftersom det bär samma genetiska sekvensen, har kroppslig autonomi samt och har rätt till liv, där många feminister under åren har varit pro-life. Om du har gjort en abort, vill jag bara säga att Jesus älskar dig! Jesus förlåter dig för allt! Det är okej! Tillsammans kan vi hjälpa till att skydda framtida kvinnors liv! Sandra Pihl Skott Referenser: 1 Jacobs, Steven. “Biologists’ Consensus on ‘When Life Begins.’” SSRN Electronic Journal, 2018, https://doi.org/10.2139/ssrn.3211703. 2 Keith L. Moore, The Developing Human: Clinically Oriented Embryology, 7th edition. Philadelphia, PA: Saunders, 2003. pp. 16, 2. 3 Okada et al., A role for the elongator complex in zygotic paternal genome demethylation, NATURE 463:554 (Jan. 28, 2010) 4 Van Nostrand’s Scientific Encyclopedia, 5th edition, New York: Van Nostrand Reinhold Company, 1976 5 Greenhill & Friedman. Biological Principles and Modern Practice of Obstetrics, W.B. Saunders, Philadelphia, 1974. 6 Jan Langman. Medical Embryology, 3rd edition, Baltimore: Williams and Wilkins, 1975 7 EWTN. (2017). Early feminists were pro-life. YouTube. https://www.youtube.com/watch?v=bHXg1m6eAUo&ab_channel=EWTN ⁸ https://thebookofworks.com/2017/06/26/the-non-conservation-principle-in-biology/ ⁹ https://thebookofworks.com/2017/07/03/non-conservation-evolution-and-teleology-in-biology-part-2/
6 september 2023Nära döden upplevelser: Oreducerbart sinne (Del 5) Vad kommer att hända när du dör? När din hjärna slutar fungera kommer det att vara slutet på dig, eller kommer ditt sinne att fortsätta på en annan plats? I århundraden har människor kommit tillbaka till livet på randen av döden och har rapporterat konstiga upplevelser av livet bortom. Hundratals, som har väckts tillbaka till livet, har rapporterat att de fortsatte efter att deras hjärna stannat och de kom in i kroppen igen först när de återupplivades. Men är dessa rapporter verkligen belägg på liv bortom döden eller är de bara hallucinationer skapade av en hjärna för att klara av slutet på dess existens? De flesta fysikalister tror att när din hjärna och kropp dör så försvinner du ur existensen, eftersom de tror att sinnet bara är en framväxande egenskap eller funktion av hjärnprocesser. Så alla rapporter om nära-döden-upplevelser måste bara vara upplevelser som genereras av hjärnan när den håller på att dö. Ett vanligt argument som används för att stödja denna uppfattning är att ”vi möter aldrig medvetande förutom en fungerande hjärna.” Så vi kan inte anta att medvetandet kan fortsätta att existera utan en hjärna. Men som vi har upprepat hela tiden genom den här serien är att detta inget mer än ett korrelations-/orsaksfel. Bara för att vi vanligtvis ser medvetande och hjärnor korrelerade betyder det inte att hjärnan genererar eller skapar medvetande. Även innan vi utvärderar rapporterna om nära-döden-upplevelser verkar det som om vi har tillfällen där vi kan observera medvetande utan en normalt fungerande hjärna, vilket stärker teorimedvetandet och hjärnor är bara korrelerade ibland, istället för att hjärnan är orsaken till medvetande. Den brittiske neurologen John Lorber studerade ett tillstånd som kallas hydrocephalus och genom sin forskning tittade han på över 600 olika fall. Detta är ett tillstånd där det finns en överdriven mängd cerebrospinalvätska i skallen, vilket hindrar normal hjärnutveckling. Av de allvarligaste fallen var hälften svårt mentalt utmanade, vilket kan förväntas om fysikalismen är sant, eftersom hjärnan inte utvecklas normalt. Den andra hälften av de svåra fallen hade dock IQ över 100 och fungerade egenskaper även om en normal hjärna inte utvecklades. Ett fall som Lorber nämner handlar om en man som bara hade haft ett tunt lager av hjärnceller på en millimeter tjockt, men som ändå hade en IQ på 126 och en examen i matematik. En annan artikel rapporterade att flera studier ”dokumenterade utveckling av intelligens över genomsnittet, trots drastiskt minskad storlek på hjärnmanteln i hydrocefalus med tidigt debut.” https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1511795 Men hur kunde detta vara? Om hjärnan är nödvändig för medvetandet, hur skulle försökspersoner med onormal hjärnutveckling, eller nästan ingen hjärna alls, ha en normal medveten upplevelse, utveckling av ett jag och leva som om det inte var något fel? Till exempel hävdar Todd Feinberg och Jon Mallatt att medvetandet kräver funktionell komplexitet för att uppstå. ”Det är på nästa nivå av neurobiologi som medvetandet dyker upp. Denna nivå har fått en komplex serie av speciella neurobiologiska egenskaper som är unika för medvetna hjärnor. Även om dessa speciella egenskaper bygger på, är beroende av och visar alla allmänna och reflexiva funktioner, krävs deras bidrag för medvetandet.” (5-6) Se även: https://www.nature.com/articles/nrn2555 Utöver detta har nyare neurovetenskaplig forskning identifierat att ”… medvetandets neurala korrelat primärt är lokaliserade till en bakre kortikala varma zoner som inkluderar sensoriska områden, snarare än till ett frontoparietalt nätverk som är involverat i uppgiftsövervakning och rapportering.” Men dessa specifika områden skulle vara frånvarande eller allvarligt skadade i fall av hydrocefalus. Om dessa korrelat är där medvetandet antas komma ifrån, varför kan vi observera att medvetandet är människor som helt klart saknar sådana heta zoner? Som Roger Lewin frågade, ”…det här fallet är inget nytt för den medicinska världen. ”Mängder av liknande berättelser fyller den medicinska litteraturen, och de sträcker sig långt tillbaka, konstaterar Patrick Wall, professor i anatomi vid University College, London, ”men det viktiga med Lorber är att han har gjort en lång serie av systematisk skanning, snarare än att bara ta itu med anekdoter.’ Han har samlat in en anmärkningsvärd uppsättning data och han utmanar: ”Hur förklarar vi det?” Med andra ord är fall av hydrocefalus oförklarliga anomalier om fysikalistiska modeller av medvetande är sanna. Medvetandet existerar utan de typiska observerbara neurala korrelaten av medvetande. Ett liknande tillstånd som är ännu allvarligare kallas hydranencefali, vilket är där hjärnhalvorna i hjärnan är frånvarande i olika grad och det återstående utrymmet är fyllt med vätska. Offer med hydranencefali antas exemplifiera utvecklingen av vegetabiliskt tillstånd, eftersom de saknar de nödvändiga områdena i hjärnan som är tänkta att generera medvetande och mentala egenskaper. Som en studie uttryckte det, ”Enligt traditionell neurofysiologisk teori kräver medvetande neokortikal funktion, och barn som föds utan hjärnhalvor förblir nödvändigtvis i ett utvecklingsmässigt vegetativt tillstånd på obestämd tid.” Men nyare forskning utmanar detta antagande. En studie fann att deras försökspersoner kunde uppvisa enorma mängder normalt medvetet beteende som nöd, nöje, glädje och kan uttrycka sig genom att skrika, krångla, le, fniss och skratt. ”Dessa barn är inte bara ”fysiologiskt vakna” i den meningen att de går igenom en sömn-vaken-cykel, utan de är pigga och lyhörda för miljöhändelser under vakenhet. De vänder sig till framträdande stimuli, visar situationsmässigt betingade känslomässiga reaktioner och skiljer bekanta röster från främlingars röster (se avsnittet Resultat), vilket allt är oförenligt med medvetslösheten i det vegetativa tillståndet.” En annan forskare säger: ”Det är allmänt trott att barn med hydranencefali inte är vid medvetande; och klassificeras därför rutinmässigt i de diagnostiska kriterierna för vegetativt tillstånd. Men det finns flera beteendebelägg som tydligt indikerar närvaron av medvetande hos sådana patienter.” https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/18435419/?fbclid=IwAR0za1RFdQw8CcJw3ss1EwiDuPo0UJUWRLg_91CZed91p-c9knWijYKiE2E Således är hydranencefali en annan oförklarlig anomali om ett komplext nätverk inom en normalt utvecklad hjärna är det som genererar medvetande. Om några finns med hydranencefali och är medvetna, så innebär detta att medvetandet inte kräver en komplex hjärna. När vi går djupare har vi till och med ett fall där någon föddes utan hjärna, men ändå visade tecken på medvetande. Vi har dussintals fall av spädbarn som föds hjärnlösa. Dr Robert T. Leshner säger att de flesta barn med tillståndet ”kommer inte över det […]
2 augusti 2023Kvantbiologi: Oreducerbart sinne (Del 4) När du tänker på din hjärna kanske du tänker på kemiska reaktioner och elektriska signaler som äger rum som du kanske tror genererar alla dina tankar, drömmar och ditt medvetande. Om detta var fallet skulle allt du är kunna förklaras av klassisk fysik. Men hur vi tänker och arbetar verkar vara helt annorlunda än hur klassisk fysik fungerar på makronivå. Och ett nytt forskningsfält, kallat kvantsinneteori, utmanar dessa etablerade föreställningar om att vi inte är något annat än biologiska robotar som bestäms av fysikens lagar. Under de senaste decennierna har ett nytt forskningsfält börjat, kallat kvantbiologi, vilket är det vetenskapsområde som tillämpar kvantmekanik på biologiska system för att förklara hur de fungerar där klassisk biologi inte kan ge en fullständig redogörelse. Flera aspekter av biologi kan inte förklaras enbart med klassisk biologi och kvantbiologi ger bättre modeller för biologiska system. Till exempel har kvantmekanik visat sig spela en roll i fotosyntesen och verkar användas i hur fåglar migrerar. Kvantmekaniken kan också spela en roll för hur vi kan lukta. Kvantintrassling har visat sig hålla ihop DNA, själva livets kod, och forskare hittade nyligen bevis på kvantjitter i vårt DNA, vilket kan vara en drivkraft i evolutionen Man trodde att kvantmekaniken inte spelade någon roll i makroobjekt, än mindre biologiska strukturer, eftersom miljön var för farlig för kvantprocesser, men denna forskning ensam motbevisar detta påstående. Det är nu känt att biologiska system kan och drar fördel av kvantprocesser och kan använda dem för fördelaktiga medel. När vår moderna teori om kvantmekanik först utvecklades, spekulerade vissa fysiker att det kanske kunde förklara en annan gåta, liv och medvetande. En av anledningarna var att kvantmekaniken bekräftades i flera experiment, och de konstiga reglerna i kvantvärlden verkade kontraintuitiva. Så vissa föreslog att det skulle kunna låsa upp ett helt nytt sätt att se på världen som så småningom kunde leda till att man förstår själva livets regler och egenskaper. Detta sågs som spekulativt som först, men nyligen har nya bevis kastat ljus över idén. För ett decennium sedan började fysikern Diederik Aerts föreslå att kvantmekanikens matematik skulle kunna användas för att modellera sinnets inre värld. ”Vi påpekar att kvantmekaniska principer, såsom superposition och interferens, är ursprunget till specifika effekter i kognition relaterade till begreppskombinationer … Vi undersöker implikationerna av vårt kvantmodelleringsschema för strukturen av mänskligt tänkande, och visar närvaron av en tvåskiktsstruktur bestående av ett klassiskt logiskt lager och ett kvantkonceptuellt lager.” Med andra ord verkar sinnets inre värld bete sig som om den är kvantliknande. Till exempel, inom kvantmekaniken finns det något som kallas superposition, där ett kvantsystem kan bete sig som om det är i flera tillstånd samtidigt tills det mäts, och en kollaps sker till en slutlig observerbar position. Aerts noterar dock att detta verkar vara hur eller tankar beter sig. Vi kan ofta ha flera motsägelsefulla idéer eller lösningar på ett problem som existerar i vårt sinne samtidigt innan vi medvetande orsakar kollaps till det slutliga beslutet som vi genomför i vår klassiska eller makroverklighet. Ibland känns det som att vissa tankar eller minnen är intrasslade. Du kanske tänker på ett ämne och omedelbart är du kopplad till ett annat ämne som precis dök upp i ditt sinne. Vi kan tänka på våra mentala processer som kvanttunnelering. Du kan till exempel stöta på ett udda föremål eller lukta på något som omedelbart påminner dig om ett länge förlorat minne. Vi kan studsa runt mellan olika ämnen utan någon logisk väg från det ena till det andra. Aerts föreslår dessa koncept och fler är bättre på att förklara hur sinnet fungerar, med andra ord, sinnet verkar bete sig kvant och mentala processer bör modelleras som sådana. ((i) kontextuell påverkan, (ii) uppkomst på grund av superposition, (iii) interferens, (iv) intrassling och (v) kvantfältteoretiska aspekter.) Det har hävdats att detta inte är något annat än en slump, att hjärnan bara är en klassisk maskin som beter sig kvantlikt när den genererar sinnet. I själva verket är det rättvist att säga att många forskare som arbetar med kvantkognition talar om det som bara ett abstrakt ramverk för att modellera det mänskliga mentala lexikonet genom hjärnans nätverk av neuroner. Men detta element ensamt är förmodligen inte tillräckligt för att helt förklara varför sinnet agerar kvantliknande, och man skulle kunna hävda att hjärnans neurala nätverk är en manifestation av ett underliggande kvants mekaniska aspekt, djupt inne i hjärnan. Och bara utifrån beräkningsfrågor är detta osannolikt att hjärnan bara simulerar ett kvantsystem. Det är mer vettigt ur en biologisk synvinkel att bara använda kvantprocesser istället för att simulera dem klassiskt, och vi vet att biologisk process kan utnyttja kvantprocesser. Stuart Hameroff förklarar: Dessutom har vi bevis för att kvantprocesser verkar existera djupt inne i hjärnan. Fysikern Matthew Fisher tog fram en studie från 1980-talet där möss fick antingen litium-6 eller litium-7 och jämfördes med en kontrollgrupp. Litium-7 används i farmaceutiska läkemedel för att behandla saker som depression eller bipolär sjukdom. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18626002 Om hjärnan nu är rent kemisk och inte kvant, borde Litium-6 ha effekten. Anledningen är kemiskt att de är lika, eftersom de har samma antal elektroner. Den enda skillnaden är att litium-7 har ytterligare en neutron i kärnan. Så den enda skillnaden är deras kvantvibrationsfrekvens, inte deras kemiska sammansättning. Forskare fann dock stora beteendeskillnader mellan Lithium-7-gruppen och Lithium-6-gruppen. Lithium-7-gruppen mjuknade och visade lite intresse för att utföra normala instinktiva uppgifter, och Lithium-6-gruppen hade precis motsatt effekt. Fisher säger, ”…för de råttmamma som matades med Li-6 rapporterades deras bobyggnad vara överdriven, amningen var mycket frekvent / lång varaktighet, skötsel och hämtning av valpar var överdriven – så dessa var de renaste och säkraste råttungarna i världen! Beredskapstillståndet, istället för att vara ”genomsnittligt” eller ”lågt”, rapporterades vara ”mycket högt”. Tydligen hade inte bara Li-6 och Li-7 olika effekter på moderråttornas humör, utan effekterna hade motsatt tecken.” Således påverkades förändringen av resonansen av litiumkvanttillstånden, inte deras kemiska sammansättning, vilket antyder att det finns kvantprocesser i den hjärnan som korrelerar med våra mentala egenskaper. Kvantkognition verkar vara mer än bara en modell. Annan forskning har bara stött uppfattningen att […]
26 juli 2023Besvarar invändningar: Oreducerbart sinne (Del 3) Du har förmodligen hört förespråkare för fysikalismen eller materialismen presentera argument att sinnet faktiskt reducerar till hjärnans kemi eller processer. För att vara rättvis, tar fysikalister fram några bra argument som de använder för att hävda att medvetandet kommer från hjärnan. Så de måste åtgärdas och kan inte ignoreras. Men när vi väl dyker in i deras argument och beläggen de använder för att stödja dem kommer du att se att deras argument inte är så legitima, och ibland avslöjar de i slutändan mer belägg för att medvetandet kan inte vara en produkt av hjärnan. En av de mest använda invändningarna är motargumentet från fall av hjärnskada. En stor mängd neurovetenskaplig forskning visar att de saker vi tillskriver sinnet, som personlighet och moraliska bedömningar, kan förändras systemiskt genom hjärnskador och förändringar. Till exempel finns det belägg för FrontoTemporal Disorder. Hjärnskador på detta område av hjärnan kan resultera i beteendemässiga växlingar, såsom verbala hämmande, antisocialt beteende, förlorad oro för andra, såväl som förändringar i politisk ideologi och klädmönster. 1999 dokumenterade Tony Damasio i tidskriften Nature två fall med en man och en kvinna som upplevde hjärnskador i vissa regioner och visade störande och hänsynslöst beteende. Vi kan inte ignorera att det finns en mängd belägg för att hjärnskador kan förändra personlighet, minnen, önskningar, ideologier, moraliska bedömningar och mer. Om att skada hjärnan skadar mentala aspekter av dig skulle det säkert vara belägg på att sinnet är en skapelse av hjärnan. Men detta är att anta för mycket från enbart korrelationer och försök att härleda orsakssamband. Som vi har sagt, på alla åsikter om sinnet, förväntar vi oss att det fysiska påverkar våra mentala egenskaper, precis som vi hävdade att sinnet kan forma och modifiera hjärnans kemi. Det finns uppenbarligen ett intrikat förhållande. Det är en halmgubbe eller ett missförstånd av fysikalister att hävda substansdualister eller idealister skulle inte förvänta sig att det mentala och fysiska är starkt sammankopplat och beroende av varandra. Låt oss komma ihåg att vi har erkänt att en del av vårt mentala liv är postbart, nämligen det vi definierar som själen. Som vi sa, din själ utvecklas över tiden. Det är din personlighet, dina tankar, drömmar, känslor, minnen, önskningar, mål, osv. Själen är den person, du, ett medvetet sinne blir över tiden. Det är beroende av sinnet och är formbart. Så sinnet läser aspekter av själen, som en tro, för att veta hur man ska agera. Men låt oss också komma ihåg var trosuppfattningar kommer ifrån. De är inte mystiskt införda i sinnet, de utvecklas genom att engagera och studera den fysiska världen. Övertygelser, som mål eller minnen, byggs upp över tiden genom att leva och studera i en fysisk miljö. Så föreställningar har uppenbarligen en fysisk aspekt och är därför kopplade till din hjärna, vilket är det som tar emot information från en fysisk miljö. Så detta är hur sinnet bygger en själ över tid genom att leva ett fysiskt liv. Men om så är fallet skulle det förväntas att aspekter av själen kan vara fysiskt formbara eller skadas av fysisk interaktion. Din själ är byggd av fysiska interaktioner som sinnet läser och lagrar, och hjärnan är den väg för vilken sinnet fortsätter att interagera i den fysiska världen, ta emot och lagra information för att bygga en själ. Om detta är skadat kan inte sinnet visa själen eller helt läsa de skadade vägarna till informationen. Nu är detta inte dina neuroner är din själ eller att hjärnan skapar de mentala tillstånden, eftersom det inte finns några belägg för att mentala tillstånd uppstår från eller är identiska med hjärntillstånd. Snarare är det antingen det finns konfigurationer i hjärnan som sinnet läser för att få tillgång till själen eller så är hjärnan det yttre utseendet av sinnet som verkar i verkligheten och din själ. Med andra ord är hjärnan en fysisk representation av sinnet med dess själ. Substansdualisten och filosofen J.P. Moreland förklarar detta samband med en analogi av en CD. ”det finns ingen musik på CD:n; det finns bara gropar.” CD-skivor skapar inte heller musik, men om konfigurationerna på en CD placeras i rätt hämtningssystem kan musik visas. Om CD-skivan är skadad kan CD-spelaren inte längre läsa konfigurationerna och spela musiken. På samma sätt kan sinnet läsa vägvägar i hjärnan för att komma åt själens lagrade information, men om dessa vägar ändras eller skadas kommer den underliggande informationen som hjärnan tog emot och lagrade inte längre att vara tillgänglig eller kan läsas på ett annat ändrat sätt. Dubbelaspektidealisten och filosofen Keith Ward håller med, ”Vi kan alltså säga att sinnen läser eller tolkar konfigurationen av neuroner som lagrar information som hjärnan har tagit emot från sin omgivning. De kan sedan påverka denna konfiguration genom tanke och ytterligare erfarenhet. Konfigurationen lagras i hjärnan (som en symfoni lagras på en CD) och är redo att läsas igen (kom ihåg) vid ett senare tillfälle. Det här sättet att uttrycka saken kräver att hjärnan fungerar korrekt. Konfigurationer och tolkningar kan gå fel, och om den fysiska grunden blockeras eller skadas, kommer de att gå fel. Så det är inte alls förvånande att hjärnskador kommer att orsaka förutsägbara mentala defekter eller att särskilda mentala processer ofta visar sig vara lokaliserade i specifika delar av hjärnan.” För idealister är hjärnan en funktion av ett medvetet sinne. Det är det yttre utseendet, eller avataren av hur en medveten agent ser ut i verkligheten, genom att kapsla in medvetandet i den rumsliga tidsmässiga existensen. Som William James sa, materia är inte det som skapar medvetandet, det är det som begränsar det. Hjärnan är inte den fullständiga agenten utan en representation av vad du och din själ ser ut som i en fysisk verklighet. Som Donald Hoffman har hävdat är det ungefär som en användargränssnittssymbol för en medveten agent, som att ikonerna på din dator är symboler eller representationer av applikationer. Det som visas på din skärm är bara ett yttre utseende av underliggande kod, men jag kommer inte att dra ikonen till papperskorgen eftersom det kan skada det jag behöver göra på datorn. […]
19 juli 2023
Anti-apologetik om Varför naturalismen inte kan förklara människans mening, mål eller syfte: “Det säger ju dock ingenting om huruvida naturalismen är sann eller ej, bara att författaren till detta inlägg inte tycker…” 29 jan 2023, 21:43
Anonym om Vem är den idisslande haren?: “Intressant blogginlägg! Håller med om att bibeltexten är fenomenologisk i sina beskrivningar.” 5 nov 2022, 10:03
Christer Brodén om Om Gud finns, varför visar han sig inte? Del 2: Om doldhetsargumentet mot Guds existens: “Det här hänger väl ihop med gudsbilden. Jag skrev om det i en annan kommentar i denna blogg: ”En väldigt…” 20 aug 2022, 17:11
Sy Garte berättar om sin resa från militant ateist till kristen.
... Läs merLäs mindre
www.svenskapologetik.nu
Jag växte upp i ett hushåll av ateister. Mina föräldrar var dedikerade medlemmar av det amerikanska kommunistpartiet, och därför låg ateismen i mitt hushåll ganska nära den militanta antiteis...0 kommentarerKommentera på Facebook
I denna artikel, diskuterar Sy Garte om icke-konservationsprincipen och menar på att man kan skilja på liv från andra former av energi och materia.
... Läs merLäs mindre
Icke-konservationsprincipen i biologi
www.svenskapologetik.nu
Del 1 Det går inte att förneka att biologi är en form av kemi. Biologi härrör från och beror på alla kemins regler, inklusive jämvikt, reaktionskinetik, katalys, organisk syntes, hydrolys, ent...0 kommentarerKommentera på Facebook
Det finns fortfarande möjlighet att anmäla sig till denna intressanta bokcirkel där vi läser "Världsåskådningsatlas" av James Sire. Fyll i din anmälan på www.bilda.nu/arr/1192028/varldsaskadningsatlas-av-james-sire-915671Nu har anmälan öppnat till höstens bokcirkel! Ett utmärkt tillfälle att reflektera över din egen uppfattning om världen tillsammans med andra, och samtidigt förstå hur andra människor tänker och uppfattar samma värld.
VÄRLDSÅSKÅDNINGSATLAS av James Sire är en unik kartläggning av olika sätt att se på världen och tillvaron. Författaren tar oss med på en intressant och spännande resa genom historien och tecknar en tydlig bild av de olika världsåskådningarnas utveckling och innehåll. Boken hjälper oss att reflektera över vår egen uppfattning om världen och samtidigt förstå hur andra människor tänker och uppfattar samma värld.
Boken följer den historiska utvecklingen från kristen teism till deism, naturalism, nihilism, existentialism, österländsk panteistisk monism, New Age och postmodernism och avslutas med ett nyskrivet kapitel om islam. Till var och en av dessa världsåskådningar ställer författaren ett antal grundläggande frågor:
- Vari består den yttersta verkligheten?
- Hur är världen beskaffad?
- Vad är en människa?
- Vad händer efter döden?
- Hur kan vi veta något?
- Hur vet vi vad som är rätt och fel?
- Vad är meningen med historien?
Svaren gör att de olika synsätten enkelt kan jämföras med varandra.
Läs mer och anmäl dig via Bilda:
www.bilda.nu/arr/1192028/varldsaskadningsatlas-av-james-sire-915671
... Läs merLäs mindre
0 kommentarerKommentera på Facebook
I detta blogginlägg undersöker Jacob olika världsreligioner, så som islam, morminism, buddhism, mm, för att avgöra vilken religion som är sann.
... Läs merLäs mindre
Skeptiper utvärderar religion: En kritiskt granskning av religion
www.svenskapologetik.nu
Om man ska lägga sin tillit till en religion, då bör man välja den religion som bäst stämmer överens med verkligheten, vilket delas av de samtida akademikerna Edward Feser, Hugh Ross och Michae...0 kommentarerKommentera på Facebook
Ni kristna har genom historien varit påfallande ”upptagna” med att bekämpa och förneka andra gudar än den ni själva har hittat på. Betyder det att dom gudarna faktiskt finns Benght?
Hej Anders!
Jag har varit i Barcelona. Därför har jag inte kunnat svara dig förrän nu.
Du skriver: ”…..den (Gud) ni själva har hittat på”. Jag har inte hittat på den Gud som jag tror på. Inte heller har jag ”varit påfallande upptagen med att bekämpa och förneka andra gudar”, som du påstår att vi kristna har varit. Inget av detta stämmer på mig och det av det enkla skälet, att inget av detta behövs.
Mvh
Bength Gustafson
Det där var allt ett riktigt dåligt försök att smita från frågeställningen.
Det handlar inte om dig specifikt Bength. I ditt eget inlägg använder du andra människors upptagenhet med att Gud inte finns som ett tecken på att dom egentligen vet att han finns. I ett tidigare inlägg använde du samma sak som ett bevis på att Gud finns.
När jag vänder på frågan och påpekar andra kristna människors upptagenhet med att andra gudar inte finns, med din egen logik, borde, innebära att dessa gudar faktiskt finns så börjar du prata om dig själv. Knappast seriöst min gode Bength.
Påminner om att den goda tonen lätt tycks tappas bort. Låt den gärna ljuda tydligt!
Tack Martin för den påminnelsen!
Mvh
Bength Gustafson
Hej Anders!
”Ni kristna”, som du skriver, innefattar väl även mig, eller hur? DÄRFÖR förklarade jag för dig, att din beskrivning inte kunde appliceras på mig. Och för övrigt stämmer din beskrivning dåligt på kristna över huvud taget. Jag/vi har inte ”hittat på” den Gud som jag/vi tror på. Inte heller har jag/vi ”varit påfallande upptagna med att bekämpa och förneka andra gudar”. Så redan där faller din hänvisning till min logik.
Men nu ska jag ändå svara på din frågeställning, som du påstår att jag försökt fly ifrån. Svaret är NEJ!
Skälen till mitt NEJ är många, men här ger jag några av de grundläggande skälen:
1. Redan i min bloggtext skrev jag, att det handlar inte om vilken Gud som helst. Det kan du gå tillbaka och läsa under rubriken: ”Inte vilken Gud som helst”.
2. Det är Gud som har lagt ned GUDSMEDVETANDET om sig själv i varje människas hjärta och samvete. Inte ett medvetande om någon av religionernas många olika ”gudar”. Och det är Gud som har lagt ned en GUDSLÄNGTAN till sig själv i varje människa. Därför att han vill ha en personlig relation med varje människa som han har skapat till sin avbild, till att vara lika honom och till att kunna umgås med honom. Inget av detta gäller om religionernas många olika ”gudar”.
3. Gud blev människa i och genom sin Son Jesus Kristus. Ingen är bättre lämpad än Guds egen Son, att på ett jordnära sätt visa oss människor VILKEN Gud det handlar om, och även visa oss VEM och HURUDAN Gud är. Och Jesus säger om sig själv och om sin Far: ”Jag och Fadern är ett”. (Joh. 10:30). Vidare: ”Jag är VÄGEN och SANNINGEN och LIVET; ingen kommer till Fadern utom genom mig”. (Joh. 14:6). Inget av detta finner vi i någon av de olika religionerna. Och miljoner av muslimer som har mött Jesus under de senaste åren, bland annat nere i Mellanöstern, berättar om just detta.
4. Gudsförnekarnas Gud. Genom hela historien så har Gudsförnekarna primärt varit upptagna med att förneka Bibelns Gud. Inte religionernas många olika ”gudar”. Så är det även i vår tid. En av vår tids mest kända Gudsförnekare, Richard Dawkins, är ett lysande exempel på detta. T.ex i hans bok: ”Illusionen om Gud”. Där råder det ingen tvekan om vilken Gud som Dawkins är upptagen av att förneka. Nämligen Bibelns Gud. Likaså hos hans vapendragare och lärjungar här i Sverige, som ofta är ett eko av vad Dawkins har skrivit eller sagt.
5. Frälsning, förlåtelse, upprättelse, framtidstro och Nytt Liv, ja, en radikal nystart i livet, det är vad Gud är ensam om att ge åt varje människa som ärligt och uppriktigt vill ha med honom att göra.
6. Den perfekta kombinationen mellan HELA GUDOMEN: Gud Fadern, Gud Sonen Jesus Kristus och Gud Den helige Ande och HELA VÅR PERSONLIGHET: Ande, själ och kropp. Så fullständigt unikt!
7. Möjligheten att kunna VETA utifrån kunskap och erfarenhet, att Gud finns och vem och hurudan Gud är.
Ja, så många fler skäl finns till mitt NEJ på din frågeställning, men jag stannar här. Tillräckliga skäl för att vara kristen och ingenting annat, min gode Anders Åberg.
Mvh
Bength Gustafson
Och likafullt har kristna i alla tider varit upptagna med att bekämpa andra gudar och dina skäl för att vara kristen hade nog sett ungefär likadana ut om du varit född i någon annan världsdel och trott på någon annan gud.
Din och andras tro handlar i första hand om simpel geografi.
Stämmer geografitanken när man ser på var kyrkan växer?
Definitivt, att det på senare år har blivit lättare att resa och att västvärldens imperialister och kolonister har spritt sig över hela världen, med sin religion är en helt annan fråga. Trots allt det så består ju den geografiska uppdelningen i stort. Dessutom så växer även moskéerna i många andra länder.
Om moskéer ökar oxå i andra länder så är ditt argument ännu svagare.
Inte på minsta vis. Att folk flyttar på sig mer än förr och tar sin religion med sig stärker min argumentation. Har man fått sig en tro inpräntad i barnaåren så är det väldigt svårt att bli av med den sedan.
Det är en av flera utmärkta anledningar till att förbjuda religiösa skolor.
Tankens frihet är mycket viktigare än någon religion.
Hej Anders!
Ja, du har din fulla rätt att påstå det du gör, men du måste redovisa underlag för dina påståenden, om de ska anses vara trovärdiga.
Ditt påstående, att ”mina skäl för att vara kristen hade nog sett ungefär likadana ut om jag varit född i någon annan världsdel och trott på någon annan gud”, det påståendet faller på sin egen orimlighet. Det förstår du, om du verkligen har läst mina skäl och därtill har något begrepp om skillnaden mellan att vara kristen och t.ex muslim. Och det du skriver, att ”min och andras tro handlar i första hand om simpel geografi”, det enbart avslöjar din okunnighet om vad kristen tro handlar om.
Mvh
Bength Gustafson
Det är förödande för textens trovärdighet att Bength påstår sig veta saker som han omöjligt kan veta. Exempelvis att vissa personer ”vet” att Gud finns, fast de uttryckligen säger att så inte är fallet. Eller att alla människor på hela jorden har en Gudslängtan. Har Bength träffat alla dessa 7,6 miljarder människor? Eller är han tankeläsare?
Som andra tidigare påpekat verkar Bength fixerad vid frågan om Guds ickeexistens. Det är givetvis lockande att vända Bengths egen logik mot honom själv: avslöjar inte denna fixering att han innerst inne ”vet” att Gud inte finns? Men jag avstår. För jag anser att om en människa ger uttryck för sin inre övertygelse, då bör vi utgå ifrån att hon vet mer om detta än någon annan.
Hej Johan!
Jag har varit i Barcelona. Därför har jag inte kunnat svara dig förrän nu.
Det du skriver om min texts trovärdighet utifrån vad du påstår, att jag menar mig veta, och om att jag ”verkar vara fixerad vid frågan om Guds icke-existens”, det behöver egentligen inte kommenteras, därför att inget av detta stämmer, utan är dina egna och även andras personliga funderingar och slutsatser.
Jag för min del utgår ifrån vad Gud vet om varje människa, och inte utifrån vad jag vet, och vidare utifrån vad Gud har lagt ned i varje människas hjärta och samvete av Gudsmedvetande och Gudslängtan. Detta framkommer tydligt i min bloggtext och i de bibelord som jag citerade som avslutning.
Nu är det upp till dig, Johan, att ge trovärdiga belägg för att människan inte har ett inneboende Gudsmedvetande och en inneboende Gudslängtan och att det som jag skriver om ”Gudsförnekarens dilemma”, inte stämmer.
Mvh
Bength Gustafson
Nej, det är inte alls upp till mig att ge några trovärdiga belägg. För det är inte jag som har skrivit en artikel där jag påstår x y och z. Det är du som skrivit en artikel där du påstår x y och z. Vilket betyder att det är du som har bördan. Så berätta gärna för mig hur du kan veta att alla världens 7,6 miljarder människor har en gudslängtan. Att säga att det står vissa saker i Bibeln eller att Gud inrättat saker på ett visst sätt, är kanske argument som går hem bland människor som redan tror på Gud och Bibeln. Men om det är de redan frälsta du vänder dig till, varför då publicera denna text i ett forum för apologetik? Du behöver väl inte försvara tron inför människor som redan tror?
Om du ska övertyga mig eller någon annan som inte redan tror, måste du komma med goda argument och belägg som inte förutsätter det du vill bevisa. Alltså: om du hävdar att varenda en av jordens 7,6 miljarder människor har en gudslängtan, då vill jag se ett underlag som bekräftar den saken och som är av ett sådant slag att även jag som icketroende kan övertygas. Om du påstår att människor som själva säger att de inte tror på Gud i själva verket ”vet” att Gud finns, då måste du dessutom lägga fram evidens som är starkare än de evidens som talar emot ditt påstående, nämligen dessa människors egna utsagor.
Hej Johan!
För det första:
Jag tror inte på Gud OM han finns, utan DÄRFÖR att han finns och DÄRFÖR att han har bevisat sig vara trovärdig.
För det andra:
För mig som kristen och bibeltroende, så är Bibeln den urkund som jag utgår ifrån, vilket du kan läsa och se i mina bloggtexter och kommentarer. Det får även du acceptera, även om du inte tror på något av det som står i Bibeln. På samma sätt som jag accepterar vad t.ex Christer Sturmark utgår ifrån då han argumenterar för sekulärhumanism och ateism. Detta som är grundläggande och nödvändiga förutsättningar för att ett sakligt och respektfullt samtal eller resonemang ska kunna vara möjligt.
För det tredje:
SAS-bloggen är för både dem som redan är kristna och för dem som inte är det. Det är syftet med kristen apologetik som Svenska apologetiksällskapet ägnar sig åt. Och din frekventa närvaro på detta forum visar, att det jag och vi skriver här intresserar även dig.
För det fjärde:
Du gör det enkelt för dig, då du frånsäger dig all redovisningsskyldighet av belägg för det du själv påstår. Tyvärr så vanligt i ert sätt att argumentera. Enkelt, men det är inte i längden trovärdigt att alltid frånsäga sig ”bevisbördan” eller redovisningsskyldigheten av belägg för dina invändningar eller förnekanden av det som jag skriver.
Min slutsats är och förblir, att du har inga belägg för dina invändningar. Trovärdiga belägg ifrån dig är det enda som kan ändra på den slutsatsen. Så sluta med att gömma dig bakom det filosofiska resonemanget, att den som ”påstår x y och z alltid har bevisbördan”. I det verkliga livet krävs det mer än filosofiska formler.
För det femte:
Fundera gärna på följande, och se det också som belägg för det Gudsmedvetande som jag skriver om som något allmänmänskligt i min bloggtext
– VARFÖR är gudsförnekare så upptagna av den Gud som de hävdar inte finns? :T.ex Christer Sturmark, Richard Dawkins och Lawrence M. Krauss i sina böcker och debattinlägg, och du själv och andra meningsfränder till dig som kommenterar vad jag skriver. Gud borde för er vara helt ute ur bilden. Gud finns ju inte, enligt er. Tomtar, troll och andra fantasifoster är ni inte lika upptagna av, trots att tro på Gud och tro på dessa fantasifoster inte sällan jämställs i er argumentation för Guds existens och icke-existens.
För mig är inte den slutsatsen långsökt, nämligen att ni för en intellektuell brottningskamp mot ert eget Gudsmedvetande.
– VARFÖR är just Gud aktuell i kriser och katastrofer? Antingen för att beskylla honom för det som sker, eller för att ty sig till honom.
Mer finns att skriva om detta, men jag stannar här.
Mvh
Bength Gustafson
Föreställ dig att en muslim försöker övertyga dig om att Allah är den ende guden. Du frågar: varför bör jag tro det? Muslimen svarar: därför att det står i Koranen.
Om de enda belägg du kan erbjuda är den bok som jag inte håller helig eller den Gud som jag inte tror på, så kan jag tyvärr inte dra någon annan slutsats än att jag inte är din målgrupp. Din målgrupp är de troende. Du predikar för de redan frälsta.
Jag är inte upptagen av Gud. Däremot är jag mycket intresserad av vad människor av kött och blod tror på. Jag är också mycket intresserad av Bibeln, som är en skiftsamling som påverkat oss alla och som därför tillhör oss alla, precis som ex Iliaden eller Koranen.
Jag har ansvar för den kritik jag framfört, nämligen att dina påståenden inte verkar ha någon saklig grund. Däremot har jag ingen skyldighet att belägga någon antites. Om jag skulle påstå att gurkmeja botar cancer, då är det mina egna belägg som avgör om tesen håller. Jag kan inte komma undan med att säga: ”Men kan ni bevisa att gurkmeja inte botar cancer?”
Hej Johan!
Du skriver: ”Föreställ dig att en muslim försöker övertyga dig om att Allah är den ende guden. Du frågar: Varför bör jag tro det? Muslimen svarar: Därför att det står i Koranen”.
Då skulle jag acceptera det som muslimens svar på min fråga, även om jag inte tror på det. Och det är JUST HÄR som du missar något grundläggande och väsentligt: Du kan eller vill inte acceptera ett svar som inte stämmer med din egen trosuppfattning: vad du tror och inte tror. Då är det svårt, för att inte säga omöjligt, att föra ett sakligt samtal eller resonemang med dig. Det är dina invändningar – utan redovisade belägg eller evidens – som är det enda som intresserar dig. Utöver det så vill du tydligen inte veta någonting. Att du inte svarar på mina frågor till dig, det stryker ytterligare under detta.
Förstår du inte själv hur galet detta ditt beteende är? Eller är det just detta som är ditt egentliga syfte med din frekventa närvaro på detta forum? Att enbart framföra invändningar, i detta fall mot min bloggtext, och det utan att ge ett enda belägg eller evidens för dina invändningar. Därför är det också omöjligt att pröva evidens, då evidens saknas ifrån dig.
Du får ursäkta mig, Johan, men det som du skriver om ”målgrupp” ger närmast ett förvirrat intryck.
Låt mig förklara vad jag menar med det: Svenska apologetiksällskapet, bl. a med våra bloggar, har både kristna och icke kristna som målgrupp, så också denna min senaste bloggtext. Och din frekventa närvaro på detta forum visar, att du finns i någon av dessa båda målgrupper. Så ditt påstående, att ”jag inte är din målgrupp”, det ger ett förvirrat intryck.
Du skriver, att du ”inte är upptagen av Gud” och att du ”är mycket intresserad av Bibeln”. Av dina inlägg på detta forum att döma, så döljer du det dåligt.
Du skriver, att du tar ansvar för den kritik som du framfört, nämligen att mina påståenden inte verkar ha någon saklig grund, och att du inte har någon skyldighet att komma med några belägg för dina egna påståenden. Och så kommer du med gammal ateistisk skåpmat om ”gurkmeja och cancer”. Tidigare har du gömt dig bakom filosofiska formler och resonemang om vem som har ”bevisbördan”. Tyvärr måste jag konstatera, att det är ”Inget nytt under solen” ifrån ditt håll, utan enbart ett eko ifrån vad andra gudsförnekare och ateister tidigare har sagt.
Johan, du måste ha ”mer på fötterna”, för att visa att du tar ansvar för den kritik och invändningar som du har framfört på detta forum. Jag har gett flera belägg för det som min bloggtext handlar om, och inte enbart ifrån Bibeln. Men du har inte redovisat ett enda underlag för dina egna invändningar och påståenden. Därtill har du undvikit att svara på mina frågor.
Jag utgår ifrån, att du kan bättre än så. Eller så är det helt enkelt brist på belägg och evidens som gör att du flyr ifrån ditt redovisningsansvar av just belägg och evidens. Och det enda som då finns kvar är dina invändningar utan underlag, Enkelt och kortsiktigt, men i längden är detta inte hållbart, Johan.
Mvh
Bength Gustafson
Hej Bength!
Nu verkar du tappat både redighet och vanlig hyfsad samtalston. Vad menar du till exempel med att gurkmeja och cancer skulle vara ”gammal ateistisk skåpmat”? Ja, jag såg Johan F:s inlägg. Och faktum är att det du anklagar honom för, egentligen bara rör din egen argumentation. Det är just så som du själv resonerar.
Du verkar inte bekant med hur en diskussion förs på högre utbildningsnivå? Det kanske går bra i en församling, där människor sitter snällt och lyssnar när du lägger ut texten? Men om du ska ge dig in i mer avancerade sammanhang, rekomenderar jag att du ser över din argumentationsteknik.
Vänligen,
Annie Svensson
Hej Bength!
Det där med andligt DNA får du nog förklara lite mer utförligt. Var har du fått det ifrån? Eller är det ditt eget hittepå? Det finns nog många människor som bekänner sig till andra religioner och gudar som blir konfunderade när du påstår att just den kristna guden finns i vårt, alla människors DNA.
Och sedan skulle jag även vilja rätta till ett misstag du begår. Du verkar tro att den som inte tror på din gud är helt uppslukad av densamma. Det stämmer inte. Jag kan inte tala för alla, men invändningarna handlar oftast inte om gud, utan om människor som tror på gud. Sådana som du med anspråk på att förklara för andra vilka de egentligen är, och vad de längtar till. Det är väldigt stor skillnad.
Vänligen,
Annie Svensson
Hej Annie!
Nej, det är inte ett ”hittepå” av mig att skriva om ett ”andligt DNA”, utan ett adekvat sätt att uttrycka det som jag tror på, nämligen att Gud har lagt ned både ett naturligt och ett andligt DNA i varje människa.
Det som du benämner ett ”misstag” som du menar att jag gör och som du vill rätta till, det får du problem med att göra, bl.a därför att de som säger sig vara ateister lägger ned både tid, energi och tankemöda på att tala och skriva om Gud. Och deras invändningar handlar inte först och främst om oss som tror på Gud, vilket du hävdar att de oftast gör. Det är bara att läsa och lyssna till vad de själva skriver och säger.
Mvh
Bength Gustafson
Hej Bength!
Ni tesiter verkar vara helt fixerade vid Sturmark, Dawkins mfl. De nämns hela tiden, men faktum är att jag inte läst ett enda ord som någon av dem har skrivit. Det går att misstänka att det är din egen världsbild, där underkastelse under auktoriteter (som tex den kristna guden) verkar vara ett helt naturligt inslag, som gör att du tror att den typen av beteende omfattar alla andra också.
Att ateister i västvärlden fokuserar på den kristna guden när de kritiserar religion är inte konstigt alls. Det är ju detta religiösa paradigm som fortfarande är förhärskande bland teister här. I alla fall än så länge.
Vad det gäller det andliga DNA:t är din uppfattning helt ovetenskaplig. Du talar här enbart utifrån din tro. Du kan inte peka på ett enda vetenskapligt argument för din sak. Eller kan du det? Låt höra i så fall.
DNA är något som binder samman allt levande på jorden. Men det är också något som är individuellt och unikt för varje enskild person. Om du nu hävdar att gudslängtan finns i våra gener – skulle denna variation kanske kunna förklara varför olika människor dras till olika gudar. Men den starka geografiska faktorn när det gäller religionstillhörighet talar starkt emot denna tolkning. Är det inte rimligare att anta att den religiösa kontext som vi föds in i har avgörande betydelse? Eller den icke-religiösa också för den delen. Det är en hoppfull tanke att det allt mer sekulära samhålle vi lever i, kommer att göra religiösa uppfattningar om världen mindre vanliga.
Att många människor söker mening verkar vara en rimligare tolkning. Om de så pysslar med tarotkort, kristaller eller biblar, så kanske drivkraften kan vara den samma. Självklart kan meningssökande också resultera i att en människa väljer att inte tro på övernaturliga ting. En inställning till livet som du försöker stämpla som främmande för människans natur. Alla behöver inte se världen som du. Eller är det just det du menar?
Vänligen,
Annie Svensson
I sitt senaste svar börjar Bength insinuera att jag är förvirrad och att mitt beteende är ”galet”. Jag anar vart detta barkar hän. Så jag vill nu i stället vända mig direkt till Svenska Apologetiksällskapet.
Jag har två saker som jag vill ta upp. Den ena handlar om hur vi pratar om människor. Den andra saken handlar om vad som är apologetik och vad som i själva verket bara är predikan.
1. Hur vi pratar om människor
Jag anser att diskussioner kring olika trosuppfattningar bör ta sikte på de tankar och idéer som presenteras. Jag anser samtidigt att vi bör vara försiktiga med att osakligt påstå saker om de människor vi samtalar med. Vi bör även vara försiktiga med allmänna generaliseringar av de människor som har (eller inte har) vissa tankar och idéer. Ett exempel på det förra är när vissa kristna i stället för att kritisera en ateists ståndpunkter väljer att stämpla människan. Jag har själv otaliga gånger fått höra att jag tillhör Satan, att jag är själsligt handikappad, att jag är en dåre, etc. Ett exempel på det senare är när vissa ateister i stället för att kritisera trosföreställningar väljer att generellt påstå att alla troende är si eller så. Generaliseringar kan även förekomma i beskrivningar av den egna gruppen. Jag har ofta stött på uttryck som ”vi kristna anser” eller ”enligt kristen tro…”. Jag menar att detta kan vara lika felaktigt som att generalisera människor på den andra sidan av debatten. Alla kristna tycker inte likadant.
I den artikel som Bength skrivit påstår han att alla människor på hela jorden har en gudslängtan. Samt att människor som själva säger att de inte tror på Gud, i själva verket ”vet” att Gud finns. Jag är själv en människa som inte har en gudslängtan. Och jag har ingen som helst kunskap om att Gud finns. Tvärtom är jag övertygad om att Gud inte finns. Men för Bength verkar det inte spela någon roll att jag själv rimligen borde veta vad jag har kunskap om. Bength kan överpröva detta. Han kan tala om för andra människor att de ”vet” vissa saker, fast de själva förnekar det. Han kan tala om för alla människor i hela världen att de har en gudslängtan. Föreställ er att jag hade gjort denna typ av generella påståenden och överprövningar fast i motsatt riktning. Exempelvis om jag påstått att alla människor i hela världen i hemlighet avskyr Gud. Eller att alla troende människor i själva verket vet att Gud inte finns. Det skulle framstått som fullständigt groteskt.
2. Om apologetik
Jag är själv inte apologet, så ni får väl rätta mig om jag fullständigt missuppfattat detta. Men som jag uppfattat saken handlar kristen apologetik om att ge förnuftsmässiga skäl till försvar för den kristna tron, så att även de som inte tror ska övertygas eller åtminstone mjukas upp i sin icketro.
För att apologetik ska fungera, måste därför utgångspunkten vara någonting förnuftigt som både den troende och den icketroende håller med om. Vi är exempelvis alla ense om att viss logik är giltig. Därför kan en apologet använda logiska uppställningar för att försöka visa att utfallet av vissa premisser blir att Gud existerar. Eller vi kan vara överens om vissa fakta, exempelvis att det finns vissa fysiska konstanter i universum som tycks väldigt svåra att rubba utan att universum själv skulle förändras dramatiskt. Utifrån dessa fakta som vi alla är överens om, kan apologeten ställa upp argumentet att det är Gud som finjusterat vårt universum. Syftet är nu inte att gå in och värdera olika argument, utan att visa på själva principen för hur apologeten bör arbeta: utgå från något som alla förnuftiga människor redan håller med om, och bygg sedan på denna gemensamma bas vidare mot en teistisk slutsats.
Med andra ord: apologetik handlar inte om att predika Guds ord för de redan frälsta.
Mvh Johan
Tack för tankar! Jag tror ingen skribent på Svenska apologetiksällskapets blogg medvetet vill ställa sig på någon av annan trosuppfattning, men ibland kan olika saker liksom träffa på olika sätt.
Om apologetik så är det ju att försvara och förklara den kristna tron. Om vi tänker oss det senare så är tanken på att alla bär på en gudslängtan och dylikt inte ovanligt inom teologin.
Martin:
Att det inte är ovanligt gör inte saken bättre, det gör den bara värre. Du verkar inte heller förstå hur grovt det är att överpröva andra människor, när de redogör för sina innersta övertygelser. Jag betvivlar inte ett ögonblick att Bength är kristen. Om han säger att han är kristen, så finns det väl inget skäl i världen att tro något annat. Mitt problem är att han inte respekterar mina utsagor om mig själv, nämligen att jag inte har någon gudslängtan och saknar kunskap om Guds existens. Han respekterar överhuvudtaget inte någon enda människa som berättar dessa saker om sig själv. Muslimen som jag anförde i en liknelse hade han inga som helst problem att respektera. Det är bara vi ateister som är omyndiga. Vi måste få förklarat för oss hur vi egentligen tror och fungerar. Det är helt sanslöst.
En ytterligare synpunkt:
I samtalsreglerna för denna blogg står: ”Vi samtalar om och argumenterar, delar tankar och åsikter om försanthållanden och sanningar, men detta utan att angripa personer eller företeelser på nedlåtande, elaka eller andra ärekränkande sätt.” Bength har nu för andra gången spekulerat kring mina mentala förmågor. Dessa spekulationer har inte föranlett någon åtgärd från er sida. Likaså har han två gånger förklarat att Annie antingen måste vara okunnig eller också illasinnad. Inte heller detta har föranlett någon åtgärd. Jag kan utifrån ovanstående inte dra någon annan slutsats än att elaka och nedlåtande angrepp enbart är förbjudna för ateister. Ni kanske bör förtydliga era regler på denna punkt.
Jag delar inte din tolkning av vad som skett eller vem som har kallats vad. Jag tror det är svårt att med godvilliga läsglasögon och genom att följa semantiken se det du beskriver.
Hej Johan!
Eftersom du vänder dig direkt till Svenska Apologetiksällskapet, med ditt ”missnöje” med Bength Gustafson, så svarar även jag dig. Jag är en del av SAS (vår förkortning) och har varit det sedan dess start. Jag är en av flera bloggskrivare på vår bloggsida, och ditt ”missnöje” med mig gäller min senaste bloggtext. Så det finns legitimation även för mig att svara dig.
Du vet mycket väl vad jag menade, då jag skrev att du ger ”ett förvirrat intryck”, då du skriver om vår bloggs målgrupp och din egen frekventa närvaro där, och att ditt beteende är ”galet”, då du konsekvent undviker att ge belägg för dina påståenden och invändningar mot det som jag har skrivit i min senaste bloggtext. Ett sakligt och respektfullt samtal eller resonemang förutsätter nämligen, att båda parter redovisar belägg eller underlag för sina påståenden. Annars vet ingen vart samtalet eller konversationen ”barkar hän”, för att använda ditt uttryckssätt.
Detta står jag för, och det behöver jag inte ytterligare vare sig förklara eller försvara, vare sig för dig eller för våra läsare.
1. Hur vi pratar om människor.
När det gäller min senaste bloggtext, som är utgångspunkten för ditt ”missnöje”, så skriver jag där om ett allmänmänskligt Gudsmedvetande och en allmänmänsklig Gudslängtan. Min utgångspunkt för detta är Bibeln, som är den kristna trons urkund och grunden för min teologi, och så redovisar jag belägg för detta, även ifrån andra källor än Bibeln.
I mina svar på dina återkommande inlägg, så har jag varit respektfull och saklig mot dig i det som min bloggtext handlar om, och så har jag efterlyst belägg/underlag/evidens ifrån dig för dina påståenden och invändningar mot det som jag har skrivit. För övrigt har jag inte uttalat mig om andra människor i vår konversation. Men när vi talar till eller talar om andra människor, då ska vi alltid vara respektfulla och sakliga. Det borde vara allas vår lägstanivå.
Du skriver, att du är ”övertygad om att Gud inte finns”, men att ´detta inte verkar spela någon roll för Bength´. Det spelar i allra högsta grad någon roll för mig, och är du ”övertygad om att Gud inte finns”, då borde du rimligtvis ha belägg att redovisa för den övertygelsen. Svårare än så är det inte och något annat har jag inte begärt av dig.
2. Om apologetik.
Kristen apologetik innebär för oss i SAS, att ge skäl för den kristna tron. Skäl för både hjärta och hjärna, och för både dem som är kristna och för dem som inte är det.
Min senaste bloggtext – som ingår i en längre bloggserie under temat: Varför just kristen? – platsar väl innanför den ramen. Om du sedan vill kalla min bloggtext för ”en predikan för redan frälsta”, så är det helt OK för mig. Även predikningar bör vara apologetiska, och vända sig till både kristna och icke kristna. Inte minst i vår tid, då kristen tro lever under ständiga angrepp.
SAS bloggsida har en bredd i sina bloggtexter, och innefattar även s.k. ”Gudsbevis”, som utgår ifrån vad förnuftiga och reflekterande människor, både kristna och icke kristna, är överens om, t.ex ”universums finjustering”. Så välkommen, Johan, att läsa även de bloggtexterna!
När det så gäller din avslutande sats, att ”apologetik handlar inte om att predika Guds ord för de redan frälsta”, så behöver du revidera den uppfattningen, därför att den är felaktig. Men den revideringen kan inte vara något problem för dig att göra då du har deklarerat, att ´du inte är någon apologet, och att vi får rätta dig om du har missuppfattat vad apologetik är´.
Mvh
Bength Gustafson
Hej Annie!
Att jag som kristen apologet och teist citerar t.ex Christer Sturmark och Richard Dawkins beror på, att de är framträdande och kända personer i nutid som skriver och uttalar sig utifrån sin ateistiska och sekulärhumanistiska utgångspunkt. Hade det varit på 1940, 50, 60 och 70-talet, så hade det varit t.ex Ingemar Hedenius som jag hade citerat. Hedenius, som dog den 30 april 1982 och som Christer Sturmark ser som sin ”lärofader”. Sturmarks bok: ”Tro och vetande 2.0”, som utkom 2006, var en uppföljare till Hedenius bok: ”Tro och vetande”, som utkom 1946.
Det du skriver om min världsbild och om ”underkastelse under auktoriteter, som t.ex den kristna guden”, det är en NIDBILD som du ger. Enda ursäkten som du kan ha för ett sådant uttalande är, att du saknar både kunskap och erfarenhet om vad det är att vara en kristen. Eller också är det så, att du är så illasinnad att du vill ge en sådan nidbild. Men detta senare tror jag faktiskt inte om dig.
När det så gäller världsbild, så har du och jag olika världsbilder. Du har en sekulär och evolutionär världsbild, att döma av vad du skriver, och jag har en kreationistisk världsbild. Både du och jag tänker, skriver och uttalar oss utifrån vår respektive världsbild, och det är både klokt och klädsamt om vi har en ömsesidig respekt för detta.
När det så gäller DNA, så vet vi utifrån forskning inom olika vetenskapliga discipliner, t.ex medicinsk forskning, att DNA är cellens informationscentral och informationsbärare som utgörs av en genial bokstavskombination i en bestämd turordning, vilket ger indikation om en intelligent upphovsman till DNA. Som kristen och kreationist så tror jag på goda grunder, att en evig, personlig och intelligent Gud som vår Skapare, är upphovsmannen till vårt DNA. Utifrån en sekulär och evolutionär förklaringsmodell, så finns det ingen intelligens eller intelligent informationsgivare att hänvisa till när det gäller uppkomsten av DNA.
Som kristen så tror jag, också det på goda grunder, att vår tillvaro är både fysisk/naturlig och metafysisk/övernaturlig/andlig. Utifrån detta så är det inte svårt att förstå, att det finns både ett naturligt och ett andligt DNA. Detta är mer rimligt att anta, än att ”den religiösa eller icke-religiösa kontext som vi föds in i har en avgörande betydelse”. Varför skulle annars även den icke-religiösa människan ha andliga intressen, såsom t.ex New Age och funderingar på vad som händer när människan dör?
Det som du skriver, ”att många människor söker mening verkar vara en rimligare tolkning”, än ett andligt DNA, vilket jag förutsätter att du syftar på. Det borde få dig att fundera på varför människan över huvud taget är intresserad av mening med livet, då hon enligt en sekulär och evolutionär världsbild är en produkt som utvecklats utan bakomliggande intelligens och förnuft, utan mening, syfte och mål.
Till sist: Alla behöver inte se världen som jag gör, och de gör de heller inte, beroende på vilken världsbild man har. Så den ”stämpeln” som du försöker att applicera på mig, ”att alla ska se världen som jag gör”,den känner jag inte igen. Bättre än så, tror jag att du kan, Annie.
Mvh
Bength Gustafson
Hej Bength!
Stämpeln som jag försöker applicera på dig?
Vad sägs om stämpeln som du försöker applicera på mig? Du skriver att:”Eller också är det så, att du är så illasinnad att du vill ge en sådan nidbild.” Fast det tar du ju tillbaka i meningen efter. Du skriver först att jag är illasinnad, och så tror du att du kan ta tillbaka det med: ”Men detta senare tror jag faktiskt inte om dig.” Finfin retorik där, Bength.
Sedan vill jag peka på ett sakfel i ditt svar. Du skriver: ”Varför skulle annars även den icke-religiösa människan ha andliga intressen, såsom t.ex New Age och funderingar på vad som händer när människan dör?”
New age är definitinsmässigt en religiös strömning. Du vet tydligen inte vad religion är. Vore intressant att få höra din definition.
Meningssökande och trancendens är inte begränsad till tillbedjan av gudar. Att tänka utanför ramen av den verklighet vi lever i, är möjlig för alla. Hur skulle annars normförändringar kunna ske? Ett exempel är synen på homosexualitet. Det är ett område där kristna inom till exempel pingstkyrkan förtvivlat spjärnar emot. Jag påstår inte att alla gör det. Men till exempel i forumet Hela pingsten har en homofob inställning visat sig tydligt, även bland de som har ledande funktioner. Att kunna acceptera andra människor och dess sexualitet, är grunläggande. Hur kommer det sig att andliga människor, som gör anspråk på att kunna överskrida den materiella värden vi lever i här och nu, ändå fortsätter att klamra sig fast vid denna respektlöshet? Jag misstänker att vi har skilda uppfattningar om vad transcendens är för något. Men du begår ett allvarligt misstag när du påstår att meningssökande är förbehållet dem som tycker som du.
Ett alternativ är att ägna sig åt att förbättra för alla som lever i denna värld. Oavsett vad dessa har för hudfärg, sexuella preferenser eller till och med oasett arttillhörighet. En värld där alla levande, kännande varelser kan leva ett så gott liv som möjligt. Det är mitt mål. Och jag är säker på att det är rätt och riktigt, inte utifrån någon guds ord. Utan med utgångspunkt i varje av dessa levande varelsers intressen.
Vänligen,
Annie Svensson
Det är inte säkert att den sämsta tanken om vad någon menar är sann. Att här förutsätta detta är inte helt oproblematiskt.
Föreslår att vi argumenterar på det sätt som vi menar är bra istället för att ta det som vi tycker är sämst!
Hej Annie!
Jag upprepar: ”Stämpeln” som du försöker att applicera på mig, att ”alla ska se världen som jag gör”, den känner jag inte igen. Jag respekterar din och andras världsbild. Det är inget problem för mig. Men det hindrar inte mig, att vara frimodig om den världsbild och om den kristna tro som jag har.
Den ”NIDBILD” som du ger om ”underkastelse under auktoriteter, som t.ex den kristna guden”, den ger du ANTINGEN utifrån din brist på kunskap och erfarenhet om vad kristen tro och kristet liv innebär, ELLER därför att du är illasinnad. Men jag tror INTE och jag påstår INTE, att du är illasinnad, utan du uttalar dig utifrån brist på kunskap och erfarenhet om vad det är att vara kristen. Detta har inte med ”finfin retorik” att göra, utan grundläggande om min respekt för dig och för det som du står för.
Nu får du förklara vad du menar med följande:
1. Vilket är ”sakfelet” i mitt svar?
2. När och var har jag påstått, att ”meningssökande är förbehållet dem som tycker som jag”?
Var finns din respekt för ”Hela pingstens” syn på homosexualitet?
Måste alla se på sexualitet som du gör, för att bli respekterad av dig?
Det är en grundregel för oss var och en, att den som vill möta respekt ifrån andra människor, ska också visa respekt för andra människor.
Angående ditt sista stycke: Hur har du tänkt då du skriver om att ”ditt mål är, att förbättra för alla som lever i denna värld….., oavsett arttillhörighet. En värld där alla levande, kännande varelser kan leva ett så gott liv som möjligt……, inte utifrån någon guds ord, utan med utgångspunkt i varje av dessa levande varelsers intressen”.
Hur tänker du förverkliga detta höga ideal med de människor och de folkgrupper, t.ex IS, och dem av annan ”arttillhörighet”, vars enda intresse är, att förgöra andra än dem själva?
Varifrån hämtar du dina objektiva värden och värderingar för att ge vidare till alla dessa inblandade? Utifrån en sekulär och evolutionär världsbild, så finner du inga objektiva värden eller värderingar. Eller hur?
Mvh
Bength Gustafson
Hej Bength!
Jag är inte illvillig, utan snarare en snäll person. Men du gör mig arg då du verkar anse dig:
1. Kunna förklara hur jag egentligen är. Till exempel att jag har en gudslängtan och saknar objektiva värderingar. Inget av detta stämmer. Men du fortsätter bara att upprepa just detta.
2. Du är samtidigt väldigt stingslig när jag påstår något om din argumentation.
Slutsats: Du tycker dig ha rätt att definiera både mig och dig i det här samtalet. Och för att säga något om – mig: Jag låter inte någon annan trycka ner mig. Och jag säger det med kunskap om mig själv. Du kan kalla mig vad du vill, till exempel illvillig. Du kan ändå aldrig varken kuva eller skrämma mig. Lika bra att lägga ner det alltså. Jag är verken rädd för dig eller din gud.
Nu till dina frågor:
1. Du undrar vad sakfelet är i din text. Jag kan bara upprepa det jag tidigare skrev: Definitionsmässigt så har ”New age” många drag som gör att den kan betraktas som religion. Magiskt tänkande bland annat. Det du kallar för bön är magiskt tänkande. Genom att utföra en handling som inte har någon faktisk koppling till det den har som avsikt att påverka, kvalar kristna böner in likväl som användande av pendlar för att besvara frågor till exempel. Jämför med svar på bön. Och inte minst alla gånger när bön är helt meningslöst. Icke-svar är vanligt. Alla kan inte springa fortast i ett 100-meterslopp. Hur många gånger de än kysser det kristna korset på sitt halsband innan startskottet.
2. Du har påstått att alla människor har en gudslängtan. Och att den som inte är kristen INTE har kunskap om andliga ting. Med detta så anser jag att frågan om varför du verkar tycka att meningssökande är förbehållet de som har just din tro är besvarad. Se även Johan Franzons svar till dig ovan. Även han påpekar hur en person som inte tror på den kristna guden blir behandlad i detta forum. Sammanfattningsvis: som om något fattas en. Som en dåre, som en illvillig människa, som andligt handikappad.
3. Du undrar var min respekt för ”Hela pngstens” syn på sexualitet finns. Och jag antar att du hänvisar till de homofoba uttalanden som gjorts där, utan att någon ansvarig ingripit. Mitt svar är: Jag har ingen respekt alls för åsikter som kränker människor. Homofobi, rasism, nazism, sexism. Allt detta anser jag vara helt oacepptabelt. Men du kanske har en annan åsikt i dessa frågor?
4. Du undrar även hur jag tänker realisera mina höga ideal. Det här är verkligen en intressant fråga. Menar du att svårighetsgraden i att genomföra det vi anser vara rätt, ska vara måttstock för våra ideal? Här har jag en kanske en annan syn än du? IS finns, javisst. Men det kan inte påverka värderingen ”det är fel att döda”. Vad händer då med älska din fiende och vända andra kinden till? Pragmatism och förväntningar om vad som faktiskt går att genomföra i en viss situation, kan inte påverka den ursprungliga, överordnade värderingen. Och detta sista kanske du kan hålla med om?
5. Ja, hur kan jag komma fram till att det inte är rätt att döda – trots att jag inte tror på gud? Du påstår att min världsbild gör detta omöjligt. Och då är vi där ingen. Du talar återigen om vem jag är och vad som är möjligt för mig att tänka. Som jag redan påpekat utgår jag inte från regler som ett övernaturligt väsen på något sätt förmedlat. Tänk tanken att vi helt enkelt skippar gud. Var står vi då? Jo, vi står mitt emot den andre vilken våra handlingar berör. Då blir det plötsligt dina handlingar mot nästan som räknas, inte hur mycket du tror eller ber. Den ojektiva grunden ”det är fel att döda” går inte att slingra sig undan, varken med förlåtelse från gud eller tro på gud. Jag vill uppmana dig att pröva din tanke på denna punkt. Varför behöver du en gud? Din nästa påverkas av vad du gör, inte av vad du tror.
Vänligen,
Annie Svensson
Annie Svensson, Johan Franzon och Anders Åberg.
Jag vänder mig nu till er tre samtidigt. Men först: Tack Annie för att du svarade på mina frågor till dig! Det uppskattar jag. Och på nytt igen: Jag tror INTE och jag har heller INTE påstått, att du är ”en illvillig person”. Men vill du fortsätta att hålla det emot mig, på dåliga grunder, så får du göra det. Detsamma gäller dig, Johan, när det gäller sådant som du försöker hålla emot mig.
Det enda som jag har begärt är redovisade underlag för påståenden och invändningar som har gjorts av er mot min bloggtext, Svårare än så är det inte. Det är vad som gäller ”på högre utbildningsnivå” och i ”avancerade sammanhang” där debatter äger rum. Det är i varje fall min erfarenhet av flera år i den akademiska världen. Där dög det inte att göra påståenden i vare sig tal eller skrift, som man underlät att ge belägg för, och källhänvisningar var ett måste. Där hade aldrig ”gurkmeja och canser” platsat som ursäkt, för att inte ge några belägg för något man påstod.
Tänk er följande scenario, att ifrån Svenska Fotbollsförbundet så bestäms, att ”offsideregeln” ska enbart gälla åtta lag och inte de övriga åtta lagen i Allsvenskan. (Nu kommer inte detta att ske, men jag tar det som ett exempel). Då skulle det vara omöjligt att genomföra några allsvenska fotbollsmatcher på rättvisa grunder. På samma sätt är det omöjligt att samtala eller resonera med varandra på ett rättvist sätt, om enbart den ena parten är redovisningsskyldig av belägg/underlag/evidens för sina inlägg eller påståenden, men inte den andra parten.
Det kan vara värt att notera, att det är inte någon av er som har skrivit en bloggtext på detta forum om t.ex. att ”Gud inte finns”, och så har jag reagerat genom att svara på den bloggtexten. Det är istället så, att jag har skrivit en bloggtext på SAS bloggsida om ”människors Gudsmedvetande och Gudslängtan”, och så har jag gett belägg för det, både ifrån Bibeln och ifrån annat håll. Och tydligen har detta som jag skriver om träffat er, och så reagerar ni och har skrivit era inlägg på detta forum. Därtill vill ni sätta agendan på detta kommentarsfält, att det enbart är jag som är redovisningsskyldig av belägg och inte ni. Och när jag inte lever upp till den agendan, enligt er mening, då klagar ni och skriver till SAS och visar ert missnöje med Bength Gustafson och, som ni menar, hans nedlåtande betéende, vilket Johan har gjort.
Hur detta bedöms av Martin Walldén och övriga inom SAS, det lägger jag mig inte i. Men vi har läsare, både icke kristna och kristna, som bedömer mitt bemötande av er på ett helt annat sätt än vad ni gör. De talar om t.ex. ”tålamod” och att jag ”håller mig till ämnet” och om ”respekt” som jag visar er, bland annat genom att svara på era återkommande inlägg, vilket jag som bloggskrivare har målsättningen att göra. För egen del, så har jag förväntat mig ett mer respektfullt bemötande av er som skriver på ett forum som inte är ert eget.
Annie, när du skriver med adress till mig, att ”jag låter inte någon annan trycka ner mig….. Du kan ändå aldrig varken kuva eller skrämma mig….. Jag är varken rädd för dig eller din gud”. Annie, då har du nått ett ”lågvattenmärke”. Jag har aldrig hotat dig på något sätt, och jag tänker inte göra det heller, så mig behöver du inte vara rädd för, Och Gud finns ju inte, vilket din meningsfrände Johan säger sig vara övertygad om, så Gud behöver du ju heller inte vara rädd för.
Jag har förstått, efter ett antal årtionden av att ha lyssnat och läst till vad olika ateister och Gudsförnekare har skrivit och sagt, att sanningen är den, att de har inga egna bevis för att Gud inte finns. Detsamma gäller er. DÄRFÖR är ni på jakt efter ”luckor” i vad vi som kristna skriver och säger, och gärna något att kunna anmärka på hos oss, för att så hitta skäl för er egen Gudsförnekelse. (Jag återkommer till detta betéende i en bloggtext längre fram).
Eftersom jag är diskvalificerad av er, och ett fortsatt sakligt och respektfullt resonemang därför inte är möjligt, så sätter jag PUNKT här.
Jag överlåter åt Martin Walldén att bedöma och avgöra angående publicering om det kommer in några ytterligare kommentarer. Men för min del har jag satt punkt för denna gång. Och om inte något oförutsett inträffar, så återkommer jag om några veckor med en ny bloggtext. Del 3 under temat: ”Varför just kristen”?
Tack för ordet!
Mvh
Bength Gustafson
Med de orden sätter vi punkt för denna debatt.