Författare

Micael Grenholm är en teolog, författare och föreläsare som bor i en kristen kommunitet i Falköping med sin fru Sarah. Han är doktorand i kyrko- och missionsstudier vid Lunds universitet och undervisar i kyrkohistoria på ALT. Sedan 2009 har han skrivit på Hela Pingsten som idag är en av Sveriges största kristna bloggar. Micael är även redaktör för Pentecostals & Charismatics for Peace & Justice, föreläser åt den kristna miljöorganisationen God Jord, samt driver podcasten Jesusfolket. Han har mottagit Uppsala fredspris och priset Årets opinionsbildare. Micael har skrivit fyra böcker, bland annat Dokumenterade mirakler och Konvertiten. Han har fått artiklar publicerade i Sojourners, The Christian Post, The Mennonite World Review, Dagen, Sändaren, med mera. Han har föreläst i över hundra olika sammanhang och brinner för ämnen som karismatik, apologetik, främlingsvänlighet, miljövänlig livsstil och evangelisation.

Om inlägget

av Publicerat: 8 augusti 2018Ämnen: Rationalitet, Filosofi, Fri vilja17 kommentarerEtiketter: , , , , 1154 ord6 minuters läsningvisningar: 36

Dela inlägget!

Kan rationalitet finnas utan Gud? (Debatt Micael Grenholm vs. Simon Liljestrand)

I våras hade jag äran att få debattera Guds existens med Simon Liljestrand, en påläst och respektfull ateistisk röst på nätet som jag har interagerat med i flera år. Ämnet var ”Är det rationellt att tro på Gud?” och vi kom in på flera intressanta frågor såsom universums finjustering, lidandets problem och mirakler.

Det jag tyckte var mest spännande dock var att ställa frågeställningen på huvudet och fråga hur rationalitet ens kan finnas om Gud inte finns?

Simon Liljestrand förnekar likt många andra ateister att det finns en fri vilja, se videon ovan. Sam Harris, en av världens mest inflytelserika ateister, har skrivit en bok om att fri vilja inte kan finnas, och han får medhåll från populära ateistiska youtubers som KosmicSkeptic och RationalityRules. Utifrån dessa herrars naturalistiska världsbild finns det inte utrymme för fria varelser som fattar beslut oberoende av sin neurobiologiska input.

Simon argumenterar till och med för att ingen borde tro på fri vilja – inte ens gudstroende. Detta för att han anser att om någon fattar beslut oberoende av input så är det slumpmässigt, men det gör det inte mer fritt för det. Om hjärnan slår tärning istället för att falla som dominobrickor handlar det fortfarande inte en fri vilja vi pratar om.

Jag argumenterade för att Simon fortfarande är begränsad till ett naturalistiskt tankesätt när han ser slumpen som det enda alternativet till determinism. Om Gud finns och har gett oss en andlig dimension finns utrymme för verklig fri personlighet och vilja, då existerar fria varelsers val som en ytterligare kraft i universum vid sidan av slumpen och orsak-verkanprocesser.

I vilket fall borde ateisten kunna medge att det är mer sannolikt med fri viljas existens om Gud finns än om han inte finns. Och som jag nämnde inledningsvis tror jag att fri vilja behövs för att rationalitet ska kunna finnas.

Vad är rationalitet? ”Det som bygger på förnuftet” enligt NE, ”Att resonera och argumentera logiskt och på grundval av fakta” enligt Natur&Kulturs Psykologilexikon. Detta förutsätter att kunna välja en tanke framför en annan, att avfärda irrationella idéer och välja att följa logik och fakta dit de leder. En person utan fri vilja kan inte göra det.

Tänk efter, om vi inte har fri vilja, vad skiljer Albert Einstein från Donald Trump? Medan den ene kläcker geniala ekvationer och den andre twittrar ”covfefe” är de identiska utifrån en deterministisk världsbild: båda agerar strikt på sin input. Inputen är olika för de båda individerna, och därmed är deras agerande olika, men det går inte att säga att Einstein är mer ”rationell” än Trump. De gör exakt samma sak, och får olika resultat enbart för att de föddes i olika familjer.

En vanlig respons till detta är att jämföra mänskliga hjärnor med miniräknare. Miniräknaren väljer inte vad den ska visa på skärmen, men det den visar är i enlighet med matematikens lagar och på så sätt ”rationellt”. På samma sätt kan vi beskriva Einstein som en rationell person beroende på den output han ger även om hans process för att hantera input inte skiljer sig från oss andra.

Jag tycker dock att en sådant resonemang bara befäster att rationalitet inte kan finnas utan fri vilja, för miniräknare är inte rationella. De är inte ens medvetna! En miniräknare som ständigt visar felaktiga svar för att den är programmerad på det sättet, gör ingenting annorlunda än en miniräknare som visar korrekta svar. De är båda lika irrationella, de gör bara som de blir tillsagda.

Bloggen Maverick Christian utvecklar detta argument och slänger in lite utomjordingar för skojs skull:

Recall that under hard determinism, mindless and blind physical causes produce all our beliefs, rather than a mind having some control in producing them. Does the calculator argument compensate this to provide us with rationality? Consider this hypothetical set if scenarios in which astronauts find an alien species that mindlessly accepts any belief given to them. Also suppose we separate these aliens into groups A and B.

Scenario 1: We write down mathematical statements on slips of paper and give them to the aliens in the following manner: we give group A slips of paper that convey false beliefs like “2 + 2 = 5,” and also via paper slips we give group B true mathematical beliefs (having their source in rational individuals like ourselves) like “2 + 2 = 4.” Is group B more rational than group A? No, both are accepting beliefs thoughtlessly and without one iota of rational reflection.

Scenario 2: Suppose we give group A calculators that consistently give incorrect answers such as “2 + 2 = 5” and group B calculators that produce consistently correct answers. Both groups mindlessly accept the answers the calculators give them. Is group B being more rational than group A in accepting their beliefs? Again, the answer is no.

Scenario 3: Now suppose we implant the calculators within the heads of the aliens where their little head tentacles press the buttons and the calculators feed them the answers through neurochemical reactions. Group A is given the faulty calculators and group B is given the good calculators. Once again, both groups mindlessly accept whatever beliefs are given to them by these calculators. Not much has changed here other than the physical location of the calculators, so is group B behaving more rationally than group A? I think again the answer is no.

We can present the argument more formally as follows, where the if-then statement in premise (4) uses the material conditional.

(1) In scenario 1, group B is no more rational than group A.
(2) In scenario 2, group B is no more rational than group A.
(3) In scenario 3, group B is no more rational than group A.
(4) If (1), (2), and (3) are true, then on hard determinism one’s brain operating in accord with reason is not a sufficient condition for genuine rationality.
(5) Conclusion: on hard determinism, one’s brain operating in accord with the reason is not a sufficient condition for genuine rationality.

Sammanfattningsvis behöver vi tro att fri vilja finns av ren självbevarelsedrift – annars måste vi förneka att några av våra tankar är rationella. I och med att ateismen har så svårt att redogöra för hur fri vilja skulle kunna finnas behöver vi kasta den världsbilden överbord. Tror vi på Gud har vi däremot mycket lättare att förklara hur rationalitet kan finnas.

17 kommentarer

  1. Anders Åberg 8 augusti 2018 at 21:46

    Tja, Gud, Laplaces demon eller Heissenbergs osäkerhetsrelation.
    Vad jag vet så gäller Heissenbergs osäkerhetsrelation fortfarande och då har vi fri vilja utan någon gud.

    • Profilbild
      Martin Walldén 8 augusti 2018 at 21:47

      Blir den en vilja eller blir det fria ryck/spammare?

      • Anders Åberg 9 augusti 2018 at 10:14

        ???

        • Profilbild
          Martin Walldén 11 augusti 2018 at 11:49

          Alltså den blir fri, absolut, men vad är en vilja? Är vilja samma som fria spasmer eller innehåller begreppet ”vilja” något kvalitativt som styr vad ”fri ” kan innebära i detta fall?

          • Anders Åberg 11 augusti 2018 at 20:05

            ”vad är en vilja?” Ja det kan man naturligtvis fråga sig. Att viljan har sitt ursprung i hjärnans synapser är uppenbart, men vad som skiljer en vilja från en vanlig tanke kanske kräver sin definition. Alla varelser verkar ha vilja, så det verkar inte krävas jättelika hjärnor för att åstadkomma den.
            I många fall är viljan rent instinktiv, men hos högre djur verkar viljan både vara instinktiv och föregås av diverse överväganden beroende på den rådande situationen.

            Vad jag förstår så är oenigheten total bland filosofer och andra om definitionen av vilja, så kanske kommer vi inte särskilt långt här heller.

            Viljan hos människor är dock mycket påverkbar av den rådande verkligheten och om både den verkligheten och hjärnans synapser har sitt ursprung i icke helt förutsägbar kvantfysik så uppstår också ett icke förutsägbart resultat. Det i sig är kanske huvudförutsättningen för att man skall kunna tala om fri vilja.

            Om vi i framtiden lär oss betydligt mer om kvantfysik, så finns naturligtvis risken att vi återigen tvingas ge Einstein rätt och säga att allting faktiskt ÄR förutsägbart med tillräcklig mängd data och processorkraft och då bli av med den fria viljan, men det kanske vi inte behöver ta ut i förskott. Låt oss istället glädjas åt att viljan iallafall är fri med dagens kunskapsnivå.

      • Micael Grenholm 9 augusti 2018 at 14:48

        Exakt, det Simon Liljestrand kritiserar i videon ovan är att likställa kvantmekanisk slump med fri vilja. Den fria viljan behöver vara en egen kraft vid sidan om slump och orsak-verkan för att kunna existera. Naturalismen tycks inte ge utrymme för det.

        • Anders Åberg 9 augusti 2018 at 20:07

          Nej Micael nu tappar du bort dig alldeles här. Det vi kallar vilja agerar inte på kvantnivå. Synapser däremot lär uppstå på kvantnivå, men sedan utsatts dom för massor av olika input som minskar slumpens betydelse. Först efter det kan det kallas vilja.
          Vad Heissenberg säger är att ingenting kan förutses exakt på kvantnivå och därför kan fri vilja existera. Einstein gillade inte kvantfysik och trodde nog att allt egentligen gick att förutse med rätt teknik och information, lite som Laplaces demon.

  2. Johan Franzon 8 augusti 2018 at 23:17

    Hej Micael!

    Jag undrar hur det här med fri vilja fungerar när man väl blivit kristen. Det som gör mig undrande är att Nya testamentet på många ställen beskriver det nya livet med Kristus som ett slavförhållande. I Första Korinthierbrevet skriver Paulus till församlingens medlemmar att de inte tillhör sig själva:

    ”Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva.”
    (1 Kor 6:19-20)

    Och längre ner beskriver han hur äganderätten till den egna personen övergått till Gud genom något som låter som en penningtransaktion:

    ”Gud har köpt er och priset är betalt …”
    (1 Kor 7:23)

    En längre utläggning kring hur personen blir en slav under Gud finns i Romarbrevet:

    ”Ni vet ju att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni slavar under den ni lyder, antingen under synden, vilket för till döden, eller under den lydnad som för till rättfärdighet. Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden men valde att av hela ert hjärta lyda den lära som ni blivit införda i. Och när ni då gjordes fria från synden blev ni slavar under rättfärdigheten – jag väljer en mänsklig bild med tanke på er mänskliga otillräcklighet. Ty liksom ni gjorde era lemmar till slavar åt orenheten och laglösheten och blev laglösa skall ni nu göra dem till slavar åt rättfärdigheten och bli heliga. När ni var slavar under synden stod ni fria gentemot rättfärdigheten. Vad gav det för frukt? Sådant som ni nu känner skam över därför att det till slut leder till döden. Nu däremot, när ni blivit fria från synden men är slavar under Gud, blir frukten ni skördar helighet och till slut evigt liv.”
    (Rom 6:16-22)

    Jag noterar att Paulus tillåter något som verkar vara ett fritt val just i övergången. Men därefter är det åter slaveri.

    I Galaterbrevet ger han en något annorlunda bild. Här är det inte så att personen underställs en ny slavägare utan snarare så att personen dör och ersätts med en ny person, nämligen Kristus själv:

    ”I have been crucified with Christ; and it is no longer I who live, but it is Christ who lives in me.”
    (Gal 2:19-20 NRSV)

    Jag har väldigt svårt att utifrån dessa passager förstå hur en kristen person kan ha en fri vilja. Med det sista citatet blir det till och med osäkert om det finns någon person kvar överhuvudtaget.

    Mvh Johan

    • Micael Grenholm 9 augusti 2018 at 14:24

      Hej Johan!

      I koinégrekiska är ordet för slav samma ord som för tjänare. Paulus betonar mycket riktigt att vi ska lyda Gud i allt likt slavar/tjänare, men det finns ingen tanke i NT om att vår fria vilja därmed skulle upphävas – då vore vi syndfria. Varningarna att avvika från den vägen och följa efter dem som redan gjort det visar på att de tidiga kristna var väl medvetna om att vi fortfarande KAN avvika från Guds väg, men de tyckte förstås inte att vi SKA det. 1 Joh 1:9 visar att det fanns en medvetenhet om att ingen lyckas uppnå lärjungaskapets mål till punkt och pricka, men det finns förlåtelse för dem som misslyckas. Någon tanke om att Gud lobotomerar lärjungar så att de lyder honom likt robotar fanns inte i den tidiga kyrkan – det är något jag tror du själv läser in. Kanske en kurs i nytestamentlig exegetik skulle vara intressant för dig? Det ges en del sådana på distans från olika högskolor, jag tror det skulle hjälpa dig väldigt mycket i sådana här diskussioner.

      • Johan Franzon 9 augusti 2018 at 22:08

        Jag noterar att du hänvisar mig till en kurs i exegetik efter att själv inte ha lämnat någon tolkning på Gal 2:19-20. Så det vore intressant att få höra din åsikt. Vad menar Paulus när han skriver att det inte längre är ”jag” som lever?

        Och när det gäller exegetik, vilken av alla experter på Nya Testamentets exegetik tycker du att jag ska välja. Kanske Cecilia Wassén?

        Du skriver tvärsäkert att ”ordet för slav är samma ord som för tjänare”. Alla tycks inte hålla med om detta. Jag har exempelvis hittat William Barcley (Professor of Divinity and Biblical Criticism at the University of Glasgow) och Murray J Harris (professor emeritus of New Testament exegesis and theology at Trinity Evangelical Divinity School) som båda menar att den korrekta innebörden av doulos är ”slav” och ingenting annat. Som kuriosa finns även den evangelikala predikanten John MacArthur, som kör slavlinjen stenhårt.

        Nåväl, åter till den fria viljan.

        Om jag förstår dig rätt menar du att kristna BÖR lyda Gud likt slavar/tjänare. Detta är alltså idealet, det som ska eftersträvas. Ja, men i så fall är väl din önskan att den fria viljan ska få ett så litet utrymme som det bara går. Helst inget utrymme alls. För hela utrymmet ska ju fyllas av Guds vilja. Slavarna ska bara lyda.

  3. Ola H 9 augusti 2018 at 06:52

    Tack, för bloggposten Micael.
    Jag håller med om att vår vilja, tankar och handlingar kan brytas ner till en orsaks – verkan kedja med möjligtvis inslag av slump i en naturalistisk värld. Allt tal om fri vilja blir som Simon är inne på nonsens.
    Jag har inte tänkt så mycket på hur det påverkar rationalitet men det bör betyda att även om det finns en lagbunden logisk värld som skulle kunna rationaliseras runt så är det ingenting som säger att dom tankar som råkar dyka upp i våra hjärnor skulle överensstämma med världens verkliga beskaffenhet.
    På sin höjd skulle vi kunna säga att den till stor del är lagbunden och att samma händelser ofta följer av samma förutsättningar eftersom våra tankar oftast har det mönstret men om tankarna ska kunna anses vara rationella så har jag svårt att se att dom inte också måste vara fria.
    Tur att naturalismen tycks vara fel så att den naturliga världen därmed inte är ett slutet system.

    • Johan Karlsson 19 september 2018 at 13:05

      Som jag redan påpekat ovan är Grenholms tredje kategori inte ett genuint alternativ. ty följande dikotomi är en *sann* dikotomi:

      ”Antingen är vår vilja orsakad eller så är den icke orsakad.”

      Eftersom det är en sann dikotomi så gäller även denna dikotomi för Grenholms svammel om ”andlig vilja”.

      Därmed har han inte löst den fria viljans problem.

      Ni har därmed exakt samma problem som ni började med, d.v.s. om vår vilja inte är determinerad så är den ontologiskt slumpmässig. Men en sådan vilja omintetgör rationella beslut. Ergo, så länge ni argumenterar för libertariansk fri vilja har ni inte någon epistemologisk rätt att hävda att ni kan formulera rationella argument för er libertarianska fri vilja.

  4. SimonDaNinja 14 januari 2019 at 18:21

    Jag vet inte om jag kommer hitta tid att svara ordentligt, exempelvis med ett eget blogginlägg eller en YouTube-video, men jag vill iaf klargöra en kort sak jag inte riktigt tycker framkommer:

    Jag säger inte bara att om hjärnan agerar oberoende av input, så är det slumpmässigt. Jag säger också att om anden eller själen agerar oberoende av input så är det slumpmässigt. Jag anser därmed inte att mitt argument är beroende av naturalism, utan fungerar för kausalitet across the board. Antingen är en händelse (naturligt eller övernaturligt betingad) entydigt implicerad av omständigheter, eller så är den inte det, och är den inte det så tycks den vara slumpmässig.

    • Johan Karlsson 15 januari 2019 at 17:20

      Du glömmer att allt kan förklaras med magi…

      • Ola H 16 januari 2019 at 08:39

        Johan,
        Tänker du typ magi som t.ex en magiker som trollar fram allt ur en hatt eller är det mer som med som en icke existerande magiker som trollar fram allt ur en icke existerande hatt?

        • Johan Karlsson 16 januari 2019 at 18:15

          Och vi får inte glömma bort att du postulerar en magiker som trollar fram alltet ur en **icke-existerande hatt**. Men ur ”inget” kommer ”inget” — det är sant även för icke-existerande hattar.

        • Johan Karlsson 18 januari 2019 at 17:45

          Ola, (redigerad i enlighet med bloggens riktlinjer /Martin Walldén, bloggredaktör)
          Enligt B-teorin är ju rumtiden evig, så ingenting behöver ”trollas fram”.

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer