Författare

Bength är lärare, pastor, teolog och författare. Redan tidigt som kristen blev Bength intresserad av apologetik, inte minst eftersom han studerade liberalteologi under flera år. Bength tog sin examen 1975. Under sina studier mötte Bength i både föreläsning och litteratur den respektlöshet som liberalteologin har inför det som står i Bibeln och inför Jesus och det Jesus säger. Bength kom fram till följande: Den liberala teologin leder till tolkningar och slutsatser som är orimliga och som det var omöjligt för Bength att bejaka och samtidigt behålla en andlig och intellektuell heder­lig­het och integritet som kristen. Detta och hans personliga kontakter under årens lopp med både kristna och apologeter, ateister och sekulärhumanister har ytterligare förstärkt hans apologetiska intresse. Ämnesområden som intresserar honom mycket är bland andra: Guds existens och karaktär. Skapelse kontra evolution. Sanningsfrågan och då Bibelns sanningsbegrepp och Jesu sanningsanspråk. Bength har författat bland annat dessa böcker: Varför just kristen?, Vilket Sverige vill vi ha?, Dags för kristendomens återkomst

Om inlägget

Dela inlägget!

Varför just kristen? Del 3: Människosyn och människovärde

Här presenterar jag det tredje skälet till varför jag är kristen och det är ett tungt vägande skäl. Det skälet handlar om Bibelns människosyn som ger mig en trovärdig och hållbar förankring och förklaring till människovärdet och till människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt. Bibelns människosyn och människovärdet med människolivets okränkbarhet hör ihop med varandra på ett odelbart sätt. Därför är jag kristen.

Jag är medveten om, att det som jag skriver i denna bloggtext här på SAS bloggsida, det är  utmanande för ett sekulärt tänkande. Och apologetik ska även vara utmanande. Jag menar, att detta är en nödvändig utmaning med tanke på hur människovärdet drastiskt har devalverats under de senaste 50 – 60 åren, allteftersom sekulariseringsprocessen har fortgått i vårt land.

Ett fundament att stå på och utgå ifrån


Jag skäms inte ett ögonblick för detta faktum, att jag som kristen utgår ifrån den kristna trons och det kristna livets urkund – Bibeln. Den är ett fundament som håller att stå på och utgå ifrån när det gäller människosyn och människovärdet. Bibelns människosyn som skiljer sig så radikalt ifrån en sekulär och evolutionär grundsyn, som lämnar fältet öppet för subjektivt godtycke.

Som kristen och skapelsetroende så tror jag inte, att människan är ett högt utvecklat djur. Hon härstammar inte ifrån en nu utdöd apart, såsom somliga påstår att människan gör utifrån den evolutionära människosyn och förklaringsmodell som de har bejakat. En naturalistisk förklaringsmodell, som har fått tolkningsföreträde i skola, utbildning, forskning och media, och som lever sitt eget liv i en trång åsiktskorridor, där enbart en förklaringsmodell ges utrymme. Det är ett sätt att tänka och resonera evolutionärt, där man drar långtgående och felaktiga slutsatser av att det finns vissa likheter mellan människans och schimpansers DNA, och att människan därför härstammar ifrån en nu utdöd apart.

Vad är då en människa

När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom. (Psaltaren 8:4-6)

Detta är ett evolutionärt sätt att tänka och resonera, där man helt bortser ifrån människans unika kombination av ande, själ och kropp, som är ett genuint mänskligt kännetecken. Men där man även bortser ifrån, att det finns en kreationistisk ursprungs- och förklaringsmodell, där evidens skulle kunna prövas mellan dessa båda förklaringsmodeller. Enligt min mening är detta ett svek emot barn och ungdomar i skolvärlden. Men det är också ett effektivt sätt att slå vakt om sitt tolkningsföreträde och en skev syn på vetenskap, där olika förklaringsmodeller borde tillåtas konkurrera på lika villkor. Detta som är en sanningsfråga och syftet med vetenskap.

Människans ursprung och historiska rötter går inte tillbaka till djurriket. Människans status och identitet är mycket högre än så. Människan är inte en produkt av slumpmässiga och evolutionära processer och naturligt urval, såsom t.ex Charles Darwin och andra av evolutionsteorins förespråkare gör gällande.(1) Människan är inte på en evolutionsteoretisk resa ifrån ingenting till ingenting, och i avsaknad av ett unikt värde. Människans ursprung och historiska rötter går istället tillbaka till en personlig och evig Gud, som med karaktär, visdom och vishet, intelligens och förnuft, plan, mening, syfte och mål skapade människan till Guds avbild, till att vara lika Gud, och som gav åt varje människa hennes unika värde.(2)

Jag är kristen på grund av Bibelns människosyn, och mer än någonsin behöver den presenteras  och försvaras. Inte minst i världens mest sekulariserade land Sverige,(3) där ”den sekulära individualismen har blivit vår nya statsreligion”, som det så träffande beskrivs i den nyutkomna och hoppingivande boken: ”Hopp för Sverige. Ett reformatoriskt manifest”.(4)  Om inte några andra står upp till försvar för Bibelns människosyn, så ska i varje fall vi göra det som säger oss vara kristna.

Här är två exempel på den höghet som kännetecknar Bibelns människosyn:

– En människa, nästan ett Gudaväsen, krönt med ära och härlighet.(5)  Att som människa bli omnämnd tillsammans med Jesus Kristus, Guds Son, det är stort och överväldigande.

– Jag tackar dig Gud, för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara är dina verk, min själ vet detta väl. Och redan i moderlivet såg du mig.(6)

Värdegrund och värden


Objektiva och obestridliga värden, som är kompromisslösa och icke-förhandlingsbara, såsom människovärdet och människolivets okränkbarhet från konceptionen och allt framåt, måste ha en förankring någonstans. Annars går dessa värden förlorade. En värdegrund som är bärkraftig och trovärdig och som inte är trendig och kortsiktig, utan kontinuerligt kan bära upp dessa värden som varje civiliserat samhälle är beroende av.

Gud – såsom han är känd ifrån Bibeln, i skapelsen och genom Jesus Kristus – är garantin för en sådan värdegrund. Hans personliga karaktär och integritet visar oss detta. Gud – med sin karaktär och integritet av absolut och objektiv sanning, helhet, oskadat, oförkränkt och orubbligt tillstånd, självständighet och oberoende – står för både värdegrund och värden, som vi alla så väl behöver. I skymningslandet Sverige, där ondskan och dekadansen håller på att bryta ned den svenska folksjälen, där behöver Gud på nytt igen erkännas och ges utrymme.  

Människovärdet och människolivets okränkbarhet är hotat


Vi lever nu i en tid då vi ser resultatet av att Gud har varit och är ”ute ur bilden” hos politiker,  makthavare och opinionsbildare i dagens sekulära Sverige, ända sedan 1960-talet då sekulariseringsprocessen började att ta fart i vårt land. Sverige, som idag räknas som världens mest sekulariserade land och där människovärdet och människolivets okränkbarhet i allra högsta grad är hotat ifrån konceptionen och allt framåt. I den bemärkelsen så lever vi i skymningslandet Sverige och i en värld där ondskan och döden firar stora triumfer, och värdegrund och omistliga värden är raserade. Jag ger här några exempel på detta:
– Abort

Omkring 1,4 miljoner!!! blivande svenska medborgare har berövats den mänskliga rättigheten att få födas i vårt s.k. ”upplysta” land Sverige, sedan vår nuvarande aortlagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1975.(7) Siffror som talar sitt eget skrämmande och tydliga språk, nämligen att vi lever i ett land där moderlivet inte längre är en skyddad plats och där det lilla ofödda barnet är skyddslöst och rättslöst och inte självklart är välkommet. Människor, som själva fick den mänskliga rättigheten att födas, förvägrar andra att födas genom sin livsfientliga propaganda såsom ”livmoderinnehåll”, ”cellklump”, ”outvecklad”, ”icke-människa”, ”mongolid”, ”handikappad”, ”fostret har inget egenvärde”, ”kvinnans rätt till sin kropp” etc.(8)  Begrepp och argument som är fullständigt tomma på allt vad empati är och därför ovärdigt människan. Ovärdigt människan, därför att vi vet, att det är ett människoliv som aktivt och medvetet avslutas i varje abort. Ändå accepteras det och får fortgå, uppbackat av den livsfientliga propaganda som jag gav exempel på här ovan.

Men som väl är, så är alla dessa ofödda barn medborgare i ett annat och bättre rike – Guds rike –  där livet segrar och hyllas, och där alla dessa barn är välkomna och lever fullt utvecklade och optimalt och kommer att fortsätta att göra det obehindrat i all tid och evighet.(9)  För mig som kristen är det självklart, att stå på livets och de ofödda barnens sida.

– Dödshjälp

Ordet ”dödshjälp” visar hur fel det kan bli i det sekulära sättet att tänka och handla. Att ”hjälpa döden” att segra över livet! Något så ovärdigt människan. Här i Sverige har vi förespråkare för något som vi kan kalla en ”normlös etik”, nämligen ”nyttoetiken” eller ”nyttomoral”, som går under namnet ”utilitarism”,(10) där nyttan och lyckan sätts före livet. Dess främste förespråkare i Sverige är professor Torbjörn Tännsjö, som i protest mot det sjätte budet: ”Du skall inte dräpa”(11) har skrivit boken: ”Du skall understundom dräpa”.(12)  I den boken och i debatter och artiklar så torgför Tännsjö sina livsfientliga teser som riktar sig mot de ofödda, som enligt honom inte håller måttet, och mot åldrande och sjuka människor, som betraktas som onyttiga för samhället, enligt ”nyttoetikens” ideal.(13)
– Utstuderat och groteskt underhållningsvåld

I det alltmer florerande underhållningsvåldet hyllas ondskan, det groteska våldet och det brutala dödandet. I media varvas dagligen nyhetsrapportering om ondska, våld och brutalt dödande i samhälle och länder, med reklam för mer och mer groteskt underhållningsvåld. Detta kraftigt florerande underhållningsvåld, som så påträngande indoktrinerar och formar tänkandet, attityderna, språket och handlingarna hos ungdomar och barn långt ner i åldrarna. Detta sker medan politiker, makthavare och opinionsbildare aningslöst ser på. Detta groteska underhållningsvåld borde väl ändå betraktas som en farligare påverkan och ”inskolning” för barn och ungdomar än kristna inslag i skolan eller under  skolavslutningar i kyrkan eller kristna friskolor. Detta säger mig hur vilsen människan kan bli, då hon har avfärdat Gud och är utan en objektiv värdegrund och objektiva värden, som har sin förankring och förklaring i Gud.

Till dessa hot mot människovärdet och mot människolivets okränkbarhet kan också nämnas islamistiska terrororganisationers framfart i världen idag och oprovoserat våld och polisens vanmakt i dagens Sverige. Detta som vi i samhällslivet och i nyhetsbevakningen dagligen blir påminda om, och som är anarkistiska inslag i vårt samhälle och som också Jesus förutsåg och förutsa.(14)    

Allt detta sammantaget visar med all önskvärd tydlighet, att Bibelns människosyn med dess åtföljande människovärde och människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt, mer än någonsin behöver proklameras och försvaras, först och främst av oss som säger oss vara kristna.

Som kristen tror jag på Jesus och på det som han säger om sig själv, att Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han och hon än dör.(15)  Därför är det självklart för mig, att jag står upp för människovärdet och för människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt. Allt annat vore ett oförklarligt och oförsvarligt svek av mig. Men samtidigt förvånas jag över, att det faktiskt finns kristna som är tysta och passiva då människovärdet och människolivets okränkbarhet är hotat och satt på undantag i Sverige idag.

Jag är kristen på grund av Bibelns människosyn och människovärdet med människolivets okränkbarhet, och för att dessa hör ihop med varandra på ett odelbart sätt. Men jag inser och erkänner också, att det starka skälet till att vara just kristen innebär även ett lika starkt ansvar att stå upp för och försvara allt detta. Därför gör jag det, bland annat här och nu på SAS bloggsida och för övrigt i tal, skrift och i min attityd och hållning, och utan att låta mig störas eller styras av vad som för tillfället är ”politiskt korekt” eller ”trenden för tillfället” i vårt land idag.

Källor


(1) ”Om arternas uppkomst”, av Charles Darwin. Natur och Kultur. 2000. Sid. XV-XVI. 383, 384. ”Arvet från Darwin”, av Birgitta Forsman. Fri tanke förlag. 2010. Sid. 121-163. (2) 1 Mos. 1:26-28. 5:1-2. (3) På nätet kan vi läsa om olika forskningsrapporter som visar detta. (4) Utgiven av Sjöbergs Förlag AB. 2018. Sid. 21. (5) Ps. 8:5-6. (6) Ps. 139:14-16. (7) Abortlag och abortstatestik. www.google.se  (8) Retoriska begrepp och argument som frekvent används av abortförespråkare. (9) Mark. 10:13-16. v.14. (10) Bonniers Lexikon. Band 20. Sid. 226. Utilitarism. (11) 2 Mos. 20:13. (12) Prisma. 2001. (13) ”Vilket Sverige vill vi ha”? av Bength Gustafson. Pro Rhema Förlag. 2005. Nyttoetik. Sid. 28-30. (14) Anarki: Laglöshet. Matt. 24:12. (15) Joh. 11:25.

 

9 kommentarer

  1. Johan Franzon 30 augusti 2018 at 21:45

    Många kristna är medvetna om att Bibeln säger ett och annat som kan sticka i ögonen på människor med en nutida syn på mänskliga rättigheter, så som de exempelvis kommer till uttryck i FN:s förklaring. Ett vanligt sätt att hantera detta är att hänvisa till det nya förbundet. Efter Jesu död på korset lever vi i en ny tid, som gör att vi kan förpassa vissa av Bibelns otrevligheter till det förgångna. Men denna manöver gör inte Bength Gustafson. Han talar om Gud i absoluta och objektiva termer. Guds tillstånd är oförkränkt och orubbligt. Därför kommer jag i nedanstående replikpunkter att använda mig av exempel från både Gamla och Nya testamentet. För om Gustafson menar att Gud i sin orubblighet är densamme nu som då, ja då bör Gud kunna hållas ansvarig även för de passager i Bibeln där människovärdet flagrant devalveras. Nu till punkterna.

    1. Människovärde

    Är det entydigt så att Bibeln hävdar alla människors lika värde, därför att Gud skapade människan till sin avbild? Eller finns det även andra texter i Bibeln som tvärtom hävdar att människor har olika värde? Jag menar att det senare är fallet. I de sista verserna i 3 Mosebok kan vi exempelvis läsa vad Gud säger till Mose:

    ”Herren talade till Mose:
    Säg till israeliterna: Om någon skall uppfylla ett högtidligt löfte till Herren, som medför värdering av människor, är värdet för en man mellan tjugo och sextio år 50 siklar silver efter tempelvikt. Gäller det en kvinna, är värdet 30 siklar. Gäller det någon som är mellan fem och tjugo år, är värdet för en man 20 siklar och för en kvinna 10 siklar. Gäller det någon som är mellan en månad och fem år, är värdet för en pojke 5 siklar och för en flicka 3 siklar silver.” (3 Mos 27:1-6)

    I denna text berättas alltså att män/pojkar ska värderas högre än kvinnor/flickor. Det berättas också att barn ska värderas lägre än vuxna. Observera att barn under en månad inte verkar tillskrivas något värde överhuvudtaget.

    Från Nya testamentet vill jag lyfta fram Jesu undervisning om ogräset och den goda säden i Matteus 13:

    ”Den som sår den goda säden är Människosonen, åkern är världen, den goda säden är rikets barn, och ogräset är det ondas barn. Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen.” (Matt 13:37-42)

    Om alla människor är lika mycket värda, hur kan då Jesus kalla vissa människor för ”ogräs”? Och hur kan alla människor ha ett okränkbart människovärde om det samtidigt finns vissa människor som kan kastas in i brinnande ugnar? Det går inte ihop.

    Observera även att Jesus i denna undervisning säger att vissa människor inte tycks ha Gud som sitt upphov, utan djävulen. En liknande härstamning tilldelar han de judar som inte tror på honom i Joh 8:44: ”Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar.” Så hur går detta ihop med tanken att vi alla har lika värde genom vår Fader i himlen?

    2. Kvinnor

    Att kvinnor inte bör behandlas sämre därför att de är kvinnor, är en självklarhet när vi moderna människor pratar om mänskliga rättigheter. Men läser vi i Bibeln kan vi hitta texter där kvinnor beskrivs som ägodelar. I det tionde budet finns hustrun med bland sådant hos din nästa som du inte ska ha begär till. Hon är placerad efter huset, men före slavarna och kreaturen. Kvinnor kan även vara ”byten”, så som exempelvis i 5 Mos 20:14:

    ”Men kvinnorna och barnen, djuren och allt annat i staden, allt byte som finns där, får du behålla. Du får ta för dig av det byte från dina fiender som Herren, din Gud, ger dig.”

    Vidare verkar kvinnors värde variera beroende på om de är oskulder eller inte. I 4 Mos 31 dödas alla de vuxna midjanitiska kvinnorna. Men, säger Mose, flickorna ”som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del.” Oskulden kan även vara skillnaden mellan liv och död i samband med bröllop. En kvinna som anses överbevisad om att inte ha varit oskuld vid giftermålet, ska stenas framför sin pappas hus. (5 Mos 22:13-21)

    I Nya testamentet finns otaliga exempel på texter som talar om kvinnors underordning, exempelvis 1 Tim 2:11-15:

    ”Kvinnan skall ta emot undervisning i stillhet och alltid underordna sig. Att själv undervisa tillåter jag henne inte och inte heller att bestämma över mannen, utan hon skall hålla sig tyst och stilla. Ty Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som lockades utan kvinnan som lät sig lockas och förleddes till överträdelse. Men hon skall bli räddad genom sitt moderskap om hon lever ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse.”

    3. Barn

    Som redan har framgått av 3 Mos 27:1-6 verkar barn under en månad inte ha haft något värde överhuvudtaget. Detta kan jämföras med hur barn under en månad inte heller blir inräknade vid olika mönstringar som äger rum i 4 Mos (se 3:15 och 3:40).

    I vår tid brukar skrivningar om mänskliga rättigheter och konventioner som reglerar krig särskilt betona att barn bör skyddas. Så är det inte i Bibeln. Samuel instruerar Saul med följande ord:

    ”Så säger Herren Sebaot: Jag har inte glömt vad amalekiterna gjorde mot Israels folk, då de angrep dem på deras vandring från Egypten. Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor.” (1 Sam 15:2-3).

    Observera ordet spädbarn.

    Gustafson citerar ur Psaltaren 139 för att belägga hur Bibeln försvarar de minsta. Två psalmer tidigare finns följande att läsa:

    ”Babylon, du förstörerska,
    lycklig den som får vedergälla
    vad du har gjort mot oss.
    Lycklig den som får ta dina späda barn
    och krossa dem mot klippan.”
    (Ps 137:8-9)

    4. Slavar

    Att en människa inte ska få äga en annan människa är bland det första som sägs i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. I Bibeln däremot finns det inget förbud mot slaveri. Som redan nämnts finns slavar omnämnda i det tionde budet. Men inte som ett problem i sig. Nej, problemet som ska hanteras är att grannens slavar kan göra dig avundsjuk. Hur slavar kan köpas och ägas förklarar Gud i 3 Mos 25:44-46:

    ”Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. Ni får också köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta hos er och sådana i deras familjer som föds i landet. De förblir er egendom, och dem kan ni lämna i arv åt era barn som deras egendom; dem kan ni hålla som slavar för all framtid.”

    Slaveri försvaras även i Nya testamentet. Exempelvis i 1 Pet 2:18: ”Ni som är slavar, underordna er era herrar, lyd och respektera dem, inte bara de goda och hyggliga utan också de orättvisa.”

    Slut på punkterna. Fler kunde ha angivits, men dessa får räcka.

    Vill jag med allt detta säga att kristna har en dålig människosyn, eftersom de hämtar den ur Bibeln? Nej, jag tror att pilarna går i den andra riktningen. De flesta moderna människor, inklusive de flesta kristna, har en betydligt bättre människosyn än den som ofta kommer till uttryck i Bibeln. Och därför, tror jag, läser de Bibeln med vissa positiva förväntningar om att återfinna den människosyn som de redan omfattar. De hittar guldkornen. Och de hittar olika strategier för att hantera eller ignorera allt det som inte glimmar.

    • Bength Gustafson 3 september 2018 at 09:58

      Hej Johan!
      Helt rätt uppfattat av dig. Den Gud som jag tror på och skriver om – alltså inte vilken Gud som helst – hans ”tillstånd är oförkränkt och orubbligt”. Det hör till hans personliga karaktärsdrag. Om det inte vore så, då skulle det vara både omöjligt och meningslöst att tro på Gud. Den Gud som jag tror på är ju inte en mänsklig idé eller uppfinning, som vi människor kan göra med som det passar oss och den tid som vi lever i. Gud är evig och oföränderlig och alla hans personliga karaktärsdrag lika så. Då är det både möjligt och meningsfullt att tro på honom, vilket jag då gör.

      Det är bra att du lägger ned tid och energi på att läsa Bibeln och hitta citat som passar det du vill få sagt. Även om det handlar om ett selektivt läsande och citerande av dig, Men DEN AVGÖRANDE FRÅGAN är, om du TROR på detta som du citerar? Om du INTE tror på det, ja, då har du allierat dig med fariséerna, som enbart använde sig av selektivt utvalda citat ifrån Gamla Testamentet (NT fanns inte då) och då med det enda syftet, att angripa Jesus och försöka ”sätta dit” honom. Du vet bäst själv hur det är med din tro och med ditt syfte när det gäller detta som du skriver till mig.

      För min del, så TROR jag på detta som du citerar och på allt övrigt som står i Bibeln. Men jag har en HELT ANNAN FÖRSTÅELSE av det som du citerar. Därmed också HELT ANDRA SLUTSATSER. Och detta är inget konstigt alls, därför att våra utgångspunkter/positioner är helt motsatta varandra. Du har i tidigare kommentarer till mig deklarerat, att ”du är övertygad om att Gud inte finns”. (11 augusti 2018 kl. 13.00). Min utgångspunkt/position är diametralt annorlunda. Det är viktigt att vi är medvetna om detta, och ömsesidigt respekterar varandra.

      Både människosyn och människovärdet med människolivets okränkbarhet ifrån moderlivet och allt framåt, har sina rötter i ”begynnelsen”, då ”människan skapades av Gud till Guds avbild, till att vara lika honom”. Detta har inte förändrats, även om förhållandena och villkoren har förändrats drastiskt i och med det historiska syndafallet, då människan valde att vända Gud sin Skapare och upphovsman ryggen.
      Mvh
      Bength Gustafson

      • Annie Svensson 5 september 2018 at 20:52

        Men allvarligt Bength,
        varför medverkar du alls i detta forum, om du från början underkänt allt som en person skriver som inte har samma tro som du?
        Jag tycker att du ska ta Johan Franzons funderingar på allvar och verkligen svara honom på ett hederligt sätt. Annars blir allt som skrivs här helt meningslöst. Om du kan kommentera hans inlägg, så tycker jag att du ska göra det nu. Att vifta undan andras frågor som oväsentliga är inte förenligt med det människovärde som du håller så högt.

        Vänligen,
        Annie Svensson

      • Johan Franzon 5 september 2018 at 23:27

        ”Om du INTE tror på det [som jag citerat ur Bibeln], ja, då har du allierat dig med fariséerna, som enbart använde sig av selektivt utvalda citat ifrån Gamla Testamentet (NT fanns inte då) och då med det enda syftet, att angripa Jesus och försöka ”sätta dit” honom.”

        Bara några ord om fariséer. Fariséerna var en religiös rörelse som var verksam i drygt 200 år, från mitten av andra århundradet före vår tideräkning fram till Jerusalems förstöring på 70-talet. Rörelsen har spelat en mycket betydelsefull historisk roll eftersom det var ur denna religiösa skola som den rabbinska judendomen uppstod, dvs den judendom som kom att leva vidare och sätta sin prägel på den fortsatta judiska historien fram till våra dagar. Många av judendomens stora tänkare, så som Hillel, var fariséer. Paulus beskriver sig själv som farisé i Apg 23:6.

        • Bength Gustafson 6 september 2018 at 21:14

          Hej Johan!
          Likaväl var det fariséerna som ”var i framkant” när det gällde att angripa och ifrågasätta Jesus. När vi läser evangelierna, så ser vi det.

          Paulus var farisé genom födseln och ”i fråga om lagen en farisé”. (Apg. 23:6. Fil. 3:5). Och det var som fanatisk farisé han förföljde församlingen och därmed förföljde Jesus. Inför konung Agrippa berättade Paulus om detta. (Apg. 26:1-15. v.15). Men Paulus tog avstånd ifrån sin fariséistiska bakgrund. (Fil. 3:1-21. v.7).

          När det så gäller vad du själv tror på angående alla dina bibelcitat och vad som är ditt egentliga syfte med din frekventa närvaro på vårt apologetiska forum, det vet du bäst själv.
          Mvh
          Bength Gustafson

  2. Annie Svensson 31 augusti 2018 at 21:34

    Hej Bength!

    Du skriver:

    ”Som kristen tror jag på Jesus och på det som han säger om sig själv, att Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han och hon än dör.(15) Därför är det självklart för mig, att jag står upp för människovärdet och för människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt.”

    Står du upp för människovärdet för att du ska få evigt liv?
    Är det inte för dina medmänniskors skull som du gör detta?

    Vänligen,
    Annie Svensson

    • Bength Gustafson 3 september 2018 at 10:15

      Hej Annie!
      Nej, jag står inte upp för människovärdet för att jag ska få evigt liv. Det gör jag för både Guds och för mina medmänniskors skull.

      Det Jesus säger och som du citerar i din kommentar till mig, hör ihop med det fundament som jag står på och utgår ifrån, då jag skriver och talar om människosyn, människovärdet och människolivets okränkbarhet ifrån moderlivet och allt framåt.
      Mvh
      Bength Gustafson

      • Annie Svensson 5 september 2018 at 20:38

        Hej Bength!

        Men om du gör det för dina medmänniskors skull, behövs då verkligen Gud för ”människovärdet och människolivets okränkbarhet ifrån moderlivet och allt framåt.”?
        Är det inte dina medmänniskors intressen av att bli behandlande väl som är fundamentet? Finns det någon möjlighet att avgöra vad detta fundament består av, om du inte utgår från din förståelse för dina medmänniskor?

        Vänligen,
        Annie Svensson

        • Bength Gustafson 6 september 2018 at 11:26

          Hej Annie!
          Jag svarar här kortfattat på dina tre frågor, eftersom min bloggtext ger utförliga svar på dina frågor.

          1. JA, en evig och personlig Gud med personliga och bestående karaktärsdrag behövs verkligen för ett OBJEKTIVT människovärde och för människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt. De sekulära argumenten för abort och de mycket höga abortantalet i vårt land och världen över, är exempel som visar på detta.

          2. JA, självklart ingår det i fundamentet. ”Den gyllene regeln”, som du säkert känner till, är en bra sammanfattning av detta. (Matt. 7:12).

          3. Fundamentet – med allt vad det består av och som jag har bejakat – är objektivt och bestäms inte av vare sig din eller min subjektiva förståelse för våra medmänniskor. De exemplen på hur människovärdet är hotat idag, som jag skriver om i min bloggtext, visar verkligen på just detta, att vår förståelse för våra medmänniskor är subjektivt och skiftande.
          Mvh
          Bength Gustafson

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

1 month ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer