Författare

Hajdi Moche är en av bloggarna och har tidigare varit styrelseledamot i Svenska apologetiksällskapet under flera år. Hennes intresse för goda skäl till tron var en viktig, bidragande faktor till att hon blev kristen år 2016. Hon har sedan dess haft ett brett intresse av apologetik, bland annat i ämnen relaterat till vetenskapsfilosofi, psykologi och Jesus uppståndelse. Hajdi är legitimerad psykolog och jobbar vid Linköpings universitet som doktorand. Hon är gift och bor i Malmö. Läs mer om Hajdi på hennes föreläsarsida.

Om inlägget

av Publicerat: 16 oktober 2018Ämnen: Uncategorized7 kommentarerEtiketter: , , , , , , , , 1287 ord6 minuters läsningvisningar: 138

Dela inlägget!

”Sån där kristen typ”

Detta kommer kanske inte vara ett direkt apologetiskt inlägg, men det kanske kan ge en viss förklaring till den kristna trons vardag, eller åtminstone kristnas vardag.

För nästan exakt 2 år sen fattade jag vad jag fortfarande tycker är mitt livs bästa beslut: att välja tron på Gud och att ta emot Jesus som Herre och Frälsare i mitt liv.

Men att skriva det där sista – ”att ta emot Jesus som Herre och Frälsare” – utan att exakt veta vilka som läser detta, gör mig (tyvärr) lite lätt obekväm. En anledning till det är ett bemötande som jag ibland har fått av vänner, bekanta, familjemedlemmar m.fl. – som pikat/hånat/kritiserat detta val. Jag ska vara ärlig och säga att det flera gånger gör ont att uppleva. Jag menar dock inte att ta på mig en offerkofta här, för jag känner mig verkligen inte som något offer i detta val – utan jag ser mig som dotter till självaste Gud, älskad av universums mäktiga skapare. Det är en överväldigande insikt.

Men jag förstår också dessa sorters reaktioner, för ibland får jag ett “utanförsperspektiv” på mig själv och på det jag säger. Och i de stunderna tänker jag hur extremt främmande det måste låta att höra om Gud, Jesus, det kristna evangeliet om man själv inte är troende – och även står ganska långt ifrån de tankegångarna (som man troligtvis gör om man är en sekulär svensk). Så var det i alla fall ibland för mig innan jag blev troende. När jag hörde folk prata om dessa saker, tyckte jag stundtals att de talade tomma ord utan någon förankring i verkligheten. Så ibland när jag nu själv pratar om dessa saker med folk, och jag får det där utzoomade perspektivet på mig själv, känns det nästan som att jag pratar ett annat språk. Mina ord om Gud, Jesus och kristendomens evangelium tycks säkert, för den som jag talar med, låta underliga och nästan skrattretande. Jag har märkt det på olika sätt; det kan vara ögonkontakt personerna sinsemellan, ett hånfullt (men gömt) ansiktsuttryck, ett flin eller nästan ett föraktfullt skratt. Återigen, rätt jobbiga reaktioner att se. Dessa erfarenheter är jag också ganska säker på att jag inte är ensam om, utan att andra kristna också fått uppleva. Men för att även nyansera bilden så bemöts jag/vi självklart av andra, mer öppna och positiva reaktioner också.

55dc840262a8d heliocentrisk världsbild

Olika världsbild ger krockar och kanske också oförstående!? Bild: Schoolido

I mitt första inlägg (på sociala medier) om min nyvunna tro skrev jag att mitt tillkännagivande nästan kändes som att ”komma ut ur garderoben”. Det kanske låter konstigt och får många – icke-troende som troende – att höja på ögonbrynen. Men att beskriva sin kristna tro i ett publikt sammanhang på det sättet var, för mig (utifrån ett person-centrerat perspektiv), nervöst. Vilka reaktioner skulle jag få? Skulle folk tycka att jag är konstig? Och hur skulle bilden av mig förändras bland de som läste mitt inlägg?

Vi människor har ett basalt behov av att kategorisera vår omvärld för att kunna ta in, begripa och orientera oss i världen. Annars skulle vi uppleva vardagen som fragmentarisk och väldigt kaotisk. Vi behöver sätta saker i ett sammanhang och i relation till andra mentala representationer vi har av vår omvärld. Detta innebär att vi per automatik kategoriserar alla intryck vi får på ett för-oss-meningsfullt sätt. Så när jag ”kom ut” med att jag blivit kristen visste jag att jag troligtvis skulle kategoriseras om i många av läsarnas huvuden. Kanske så “illa” som att kategoriseras om från kategorin ”som de flesta andra människor” till kategorin ”kristen” – allt vad den kategorin inbegrep för den specifika läsaren. Beroende på tidigare erfarenheter av kristna, kyrkan, kristendom m.m. skulle jag läggas till i denna kristen-kategori hos läsaren. Men kanske, hoppades (och hoppas) en del av mig, att genom att personer läste om min väg till kristendomen och mina tankar om trons verklighet så skulle även kategorin för personen förändras. För även om vi alla kategoriserar våra erfarenheter, så förändrar också våra erfarenheter kategoriseringen. Om jag till exempel enbart sitter på fyrbenta stolar kommer jag tänka att det är så stolar ser ut, men när jag för första gången sätter mig på en trebent eller enbent stol, så kommer kategorin ”stol” förändras. (Finns filosofiska diskussioner om hur man förklarar en entitets egenskaper på ett korrekt sätt, samtidigt som man undviker att beskriva en annan entitet – till exempel vad en bil är utan att också beskriva buss eller cykel samtidigt?).

Det innebär att mina möten med mina nära och kära kommer förändra vad kristen-kategorin för dem är. Här är min förhoppning att den kategorin nyanseras, och till och med uppskattas. Men också att rationalitet och relevans – för alla, inte bara en subgrupp av samhällets medborgare – blir en naturlig del av folks representation av kristendom (och av kristna, men främst kristendom – för kristnas beteende är inte avgörande för kristendomens sanningsanspråk). Eftersom en viktig del för min väg in i kristendomen var genom undersökande av skäl, bevis och koherens/korrespondens så är jag övertygad om att det kristna budskapet är rationellt, relevant och sant – för mig och andra. I sammanhanget vill jag lyfta ett citat från C.S. Lewis (som även finns här på bloggen):

“Christianity, if false, is of no importance and if true, of infinite importance. The only thing it cannot be is moderately important.”

Innan jag avslutar vill jag kort återgå till reaktionerna och frågeställningarna som jag (och säkert många andra kristna) fått höra och bemöta till följd av valet att tro på Jesus som Herre och Frälsare. Är vi hjärntvättade? Är vi ute på hal is och har vi nästan vanföreställningar? Finns det skäl för folk i vår omgivning, som inte är kristna, att bli oroliga för oss? Dessa saker som ibland uttrycks sägs säkert med välmening. Speciellt om man upplever oro över att kristendomen nästan liknar en sekt, frånkopplad verkligheten som vi lever i.

Jag förstår det. Och jag är öppen för kritiken. Jag är också beredd att utmana andras världsbild och trosföreställningar, men också att bli utmanad i min världsbild. Det har jag blivit innan och det ledde mig till den världsbild jag har nu. Som sagt: jag tycker fortfarande att beslutet att ta emot Jesus som Herre, och att ge mitt liv till honom, är det bästa beslutet jag fattat. Tron bär, tron gör mig till en bättre människa och tron står på en stadig grund – för mig men precis lika mycket för varenda annan människa på denna jord.

/ Hajdi Moche

7 kommentarer

  1. Annie Svensson 20 oktober 2018 at 15:32

    Hej Hajdi!

    Jag förstår verkligen att det är jobbigt med alla dessa onyanserade reaktioner, där det verkar saknas genuin nyfikenhet för det som är viktigt för dig. Som jag ser det så finns det många sätt att vara kristen. De sätt som leder till dåliga handlingar är inte bra. De som leder till bra handlingar – är bra. Så ser jag det. Och det gäller alla. Ateister inte undantagna. Men sedan går det givetvis att föra en diskussion om olika sätt att se på världen, på grunden till moral etc. Och här är det helt ok att vara oense.

    För att ta ett exempel från mitt eget liv: På nittiotalet blev man inte särskilt väl bemött som djuretisk vegan. Det föranledde nästan alltid kommentarer som ”jävla terrorist!” och ”Bränner du ner lastbilar också?”. Kort sagt en ganska osminkad mobbning. Idag är det annorlunda, även fast vissa fortfarande höjer på ögonbrynen. Och bara för att vara tydlig här, så menar jag inte att detta bemötandet som jag ofta möter, har något med den andra personens religionstillhörighet att göra.

    Så här gick det till en natt då jag och min dåvarande sambo bodde i ett hus som var beläget på landsbygden, där djurhållning förekom. Både jag och min sambo var fredliga människor, som bokstavligt talat inte ens slog ihjäl en fluga. Det var mörkt ute, och det bankade på dörren. Där utanför stod fyra bönder från området beväpnade med olika tillhyggen, som till exempel högrepar, spett, och annat i samma stil. De trängde sig in i vårt hus och tvingade oss under hot att tillsammans med dem dricka hembränt som de hade med sig i en dunk. När solen steg upp var vi alla ordentligt fulla. Stämningen var annorlunda. Skriken om ”veganjävlar” hade dött ut.

    Efter denna händelse hade vi aldrig mer några besvär med våra grannar. (Även om det som skett givetvis var mycket obehagligt). Vi hälsade vänligt på varandra när vi sågs. Gränsen mellan dem och oss var överskriden. Kategoriseringen fanns givetvis fortfarande där. Men ett möte hade skett, om än under ganska våldsamma former.

    Detta är inget jag skriver för att förringa dina upplevelser. Min poäng är att jag vet att det annorlunda och främmande av många upplevs som suspekt eller hotfullt. Ett problem som också är mycket framträdande i dagens politiska situation. Och jag kan faktiskt inte komma på något annat sätt att bemöta detta på än med icke-våld, respekt och nyfikenhet. Att i den situationen ge tillbaka allt det som jag själv inte fick.

    Vänligen,
    Annie Svensson

    • Profilbild
      hajdimoche 20 oktober 2018 at 22:18

      Hej Annie! Tack för din genuina och fina kommentar! Uppskattade den!
      Visst är det så att det alltid kommer finnas meningsskiljaktigheter i olika saker: tro, politik, världssyn osv. Och vi kommer nog inte ifrån det så länge vi lever, så vi får försöka finna sätt att visa kärlek, mildhet och öppenhet mot våra medmänniskor trots våra olika syn på saker.

      /Hajdi

  2. truthfullparadox 10 december 2018 at 02:54

    Hej 😊 Ja det är bättre att anses vara en dåre i världens ögon och rättfärdig inför Gud.Det människor sätter sitt hopp till är ju förgänglighet om dom inte har sitt hopp till Gud. Världen står utan rättvisa för det finns ingen yttersta dom enligt dom. Vi behöver rättvisa. Det finns ondska,lidanden och orättvisor i denna världen vi behöver ett hopp på en himmel för att kompensera denna och ett straff för de som är onda eftersom de flesta kommer undan här. Det finns en gräns för de materialistiska i hopp men ej för det hopp som finns i Gud och den nåd dom finns i Jesus. Amen syster.

    • Anders Åberg 10 december 2018 at 17:48

      Jaså minsann. Så Gud har skapat ondska,lidanden och orättvisor bara för att straffa dom som utför det han har skapat.
      Normal logik säger att den som skapar ondska,lidanden och orättvisor gör det för att hen ÄR ond. Om hen dessutom skapar det för att få chansen att straffa dom som utför det så är hen VÄLDIGT ond.

      • truthfullparadox 11 december 2018 at 23:42

        Om den fria viljan inte fanns skulle ingen riktig kärlek kunna existera, priset blir då att även ondska kan finnas. Vi människor står alltid inför val. En ond Gud hade skapat slavar utan vilja. I denna världen finns ingen rättvisa. Hoppet finns dock för oss om det finns en Gud som kommer kompensera de som lidit och straffa de onda. Visst man kan leva som ateist i en värld slumpmässigt generad, utan någon mening med ens existens.Utan hopp när allt som denna världen kan erbjuda kommer till korta.
        Så enligt din logik så blir du den som är ond om du fostrar ditt barn till att vara en god medborgare men den väljer att mörda och leva laglöst? Var big bang ond för att den föregick vårt skapande? Är atomer onda då dom genererar människor?

        Är smärta bra eller dåligt?

  3. Johan Franzon 12 december 2018 at 07:56

    Hej truthfullparadox!

    Jag undrar hur du ser på nåden.

    Du skriver att vi behöver ett hopp på en himmel för att ”kompensera denna och ett straff för de som är onda eftersom de flesta kommer undan här.” Okej, här verkar det inte finns någon nåd, dvs Gud kommer verkligen att straffa de onda efter förtjänst. Men en vanlig kristen föreställning är att det inte alls kommer att gå till på det sätt som du beskriver. En vanlig kristen föreställning är att även den värsta förbrytare kan komma in i himlen, bara vederbörande ångrar sig djupt och uppriktigt i Jesu Kristi namn. Jag brukar ofta ta Rudolf Höss som exempel. Han var kommendant i Auschwitz och ångrade sig i Jesu Kristi namn. Innan han dog kom det en präst till fängelset och förklarade att han nu fått syndernas förlåtelse. Anser du att det är rättvist att en av historiens värsta massmördare ska få komma in i himlen? Och när vi ändå talar om rättvisa: vad tror du om de judar han mördade? Kommer de att få rättvisa? De flesta av dessa lär ha förnekat Jesus som sin frälsare.

    Mvh Johan

    • Johan Franzon 12 december 2018 at 08:02

      Hej igen!

      Jag gjorde tyvärr ditt citat otydligt, det var inte min avsikt. Du skriver att vi behöver ett hopp på en himmel för att kompensera för denna VÄRLDEN och ”ett straff för de som är onda eftersom de flesta kommer undan här.”

      Johan

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Nytt avsnitt av SAS-podden! I månadens avsnitt diskuterar vi ett av kristenhetens mest kontroversiella ämnen. Ett ämne som skär genom både familjer, församlingar och samfund.

Let's talk about sex, baby!

open.spotify.com/episode/6l9QerksIaV709NnncoyFO?si=826dad538416486f
... Läs merLäs mindre

5 days ago
Svenska Apologetiksällskapet bjuder in till apologetikkonferens! Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös. Tillsammans med Apologia, Betaniakyrkan Malmö och Centrumkyrkan Malmö bjuder Svenska Apologetiksällskapet in till denna konferens kring det brännande ämnet tvivel och dekonstrution. Anmälningssida och mer information kommer snart!

Svenska Apologetiksällskapet bjuder in till apologetikkonferens! Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös. Tillsammans med Apologia, Betaniakyrkan Malmö och Centrumkyrkan Malmö bjuder Svenska Apologetiksällskapet in till denna konferens kring det brännande ämnet tvivel och dekonstrution. Anmälningssida och mer information kommer snart! ... Läs merLäs mindre

2 weeks ago
SAS bokcirkel har haft terminsavslutning. Vi har haft många intressanta och lärorika samtal om bla postmodernism, new age, islam och existentialism när vi har läst boken Världsåskådningsatlas. Till våren kommer vi att läsa en ny bok, nämligen Med tanke på Gud: en introduktion till religionsfilosofin av Ulf Jonsson. Anmälan har nu öppnat till bokcirkeln. Läs mer om boken, bokcirkelns upplägg och anmäl dig anmäl dig till vårens bokcirkel: https://www.bilda.nu/arr/1204179/med-tanke-pa-gud-en-introduktion-till-religionsfilosofin-917944

SAS bokcirkel har haft terminsavslutning. Vi har haft många intressanta och lärorika samtal om bla postmodernism, new age, islam och existentialism när vi har läst boken "Världsåskådningsatlas". Till våren kommer vi att läsa en ny bok, nämligen Med tanke på Gud: en introduktion till religionsfilosofin av Ulf Jonsson. Anmälan har nu öppnat till bokcirkeln. Läs mer om boken, bokcirkelns upplägg och anmäl dig anmäl dig till vårens bokcirkel: www.bilda.nu/arr/1204179/med-tanke-pa-gud-en-introduktion-till-religionsfilosofin-917944 ... Läs merLäs mindre

3 months ago
Visa mer