Författare

Hajdi Moche är en av bloggarna och har tidigare varit styrelseledamot i Svenska apologetiksällskapet under flera år. Hennes intresse för goda skäl till tron var en viktig, bidragande faktor till att hon blev kristen år 2016. Hon har sedan dess haft ett brett intresse av apologetik, bland annat i ämnen relaterat till vetenskapsfilosofi, psykologi och Jesus uppståndelse. Hajdi är legitimerad psykolog och jobbar vid Linköpings universitet som doktorand. Hon är gift och bor i Malmö. Läs mer om Hajdi på hennes föreläsarsida.

Om inlägget

av Publicerat: 29 november 2018Ämnen: Uncategorized8 kommentarerEtiketter: , , , , , , 1180 ord6 minuters läsningvisningar: 134

Dela inlägget!

Gud – en neurologisk övertolkning?

Varför tror människor på Gud överhuvudtaget? Är det ett psykologiskt och neurologiskt ”påhitt”? Eller finns en Gud; en allsmäktig och himmelsk Fader som råder över universum och människor? (Här utgår jag ifrån en kristen definition utav Gud).

Utgångspunkten för detta inlägg kommer vara observationen att människor naturligt tycks tro på en andlig, metafysisk värld. Det är något som till exempel bevittnats i de flesta kulturer genom mänsklighetens historia. Visserligen har tron skiljt sig åt i olika kulturer och epoker, där olika gudar har varit i fokus, men slutsatsen kvarstår att tro på högre makter genomsyrar människans världshistoria. Vi kan även se denna tendens hos barn. Barn tycks nämligen naturligt förstå konceptet av Gud, oavsett om de är uppvuxna i ett religiöst hem eller inte. De flesta barn tenderar klassiskt att tänka på Gud likt en skäggig man i himlen, men beroende på om de är troende eller inte så kommer denna bild dock att förändras med åldern – där troende barns bild av Gud blir alltmer komplex och abstrakt, medan personer som inte är troende tenderar att tänka på Gud som den skäggiga mannen i himlen även upp i vuxen ålder. Det finns även forskningsstudier som visar att en stor del människor kan uppge och beskriva en eller flera specifika upplevelser av något övernaturligt eller spirituellt. Alla dessa benämner såklart inte denna/dessa upplevelser med ord som Gud eller liknande, men att många kan beskriva en metafysisk upplevelse är ändå intressant*.

Detta är bara tre exempel, men de pekar ändå mot slutsatsen att det är vanligt och naturligt att människan tror på en högre makt; på något bortom oss själva som finns runt oss och som kan påverka oss på olika sätt. Men varför? Var kommer tendensen att tro på och ha en förståelse för konceptet Gud ifrån?

Denna naturliga tendens till att söka efter och tro på en andlig värld kan förklaras på olika sätt. Vissa anser att det pekar på att en sådan värld också finns; att denna tendens till och med kan ses som ett mänskligt behov – som även kan tillfredsställas. Jag kommer återkomma till detta lite närmare i ett kommande inlägg. Andra ifrågasätter detta och menar att vår naturliga tro och tendens att söka Gud är en biprodukt av vår hjärna, till exempel av vår hjärnas hotsystem eller vår tendens att se mönster och tänka i orsak-verkan-samband. Vi kan exemplifiera detta lite närmare genom att återgå till ovannämnda forskningsfynd att många människor har beskrivit specifika upplevelser av metafysisk eller spirituell karaktär. Här kan man fundera på varför så många kan uppge att de har upplevt något sådant. Ett svar på den frågan skulle då, utifrån ovanstående resonemang, kunna baseras på att alla människor har samma sorts hjärna, vilken ”lurar” oss att tro att vi upplever något övernaturligt – men att något sådant egentligen inte finns. Dessa upplevelser kan då ses som en slags restprodukt från en evolutionär utveckling. Det andra svaret på frågan skulle vara att dessa metafysiska upplevelser pekar mot att en metafysisk värld och Gud faktiskt är verkliga.

Frågan kan alltså formuleras som följande: Har andliga upplevelser och tendensen att tro på högre makter sitt ursprung i hjärnan eller kommer de från något utanför hjärnan? Frågan kan likställas med frågan om vilket som kom först; hönan eller ägget.** Med ytterligare andra ord; är tankar på gud – och upplevelser av en andlig värld – en produkt av hjärnans aktivitet eller är hjärnans aktivitet en fysisk manifestation av en andlig värld? Här går svaren självklart isär och, föga förvånande, lite beroende på vilken världsbild man har.

En viktig punkt i sammanhanget är att en neurologisk förklaring inte nödvändigtvis reducerar upplevelsen till något neurologiskt. Låt mig ge ett exempel. Vid beröring (bl a när du letar efter dina nycklar i jackfickan) kommer till exempel aktivitet i de övre delarna av hjärnan (parietalloben, även kallad hjässloben) kunna observeras. Det innebär dock inte att beröringen inte är “verklig” (eller, från exemplet, nycklarna). Allt vi upplever ”filtreras” genom hjärnan, dvs. manifesteras i hjärnaktivitet på något sätt, eftersom hjärnan är människans primära redskap för att förnimma och uppleva saker – fysiska som metafysiska. Därför kan en viss sorts hjärnaktivitet, som uppstår när människor har en spirituell upplevelse, inte säga oss något om ursprunget till det.

Men det finns studier där man lyckats skapa metafysiska upplevelser genom att stimulera vissa delar i hjärnan (bl a via en slags magnethjälm – som dock har kritiserats av flera) eller injicera vissa substanser. Ett mycket intressant fenomen, eller hur? Men betyder det att metafysiska upplevelser enbart är artificiella och resultatet av kemin i hjärnan? Nej, den slutsatsen vore fel att dra eftersom en framkallad upplevelse inte per automatik kan leda till slutsatsen att den naturliga varianten av upplevelsen är overklig. Vi kan ta ett analogt light-exempel på det: Att jag med tankens kraft framkallar en frustration över tanken på att min bil inte startar, betyder inte att jag inte faktiskt på riktigt varit frustrerad över att min verkliga bil inte startat. Alltså: att det finns tekniker för att skapa en upplevelse av något metafysiskt skulle lika gärna kunna beskrivas med att vi har en neurologisk förmåga till gudsupplevelser.

Att människor genom historien (och än idag) tenderar att tro på och uppleva metafysiska saker samt att barn naturligt förstår Gud är en intressant observation. Även om vissa vill hävda det, så kommer inte vetenskapliga metoder kunna reducera eller eliminera dessa till att enbart handla om att en viss sorts aktivitet i hjärnan övertolkas av oss. Varför? Jo, för att vetenskapen inte kan uttala sig om existensen av en eventuell metafysisk värld. Om en sådan värld finns och vi ibland kan uppleva den med vårt sinne är det inte konstigt att upplevelsen också kan observeras i vår hjärna, eftersom människan är beroende av detta organ för att uppleva världen – inklusive den metafysiska världen.   

/ Hajdi Moche

*Newberg, A. B., & Waldman, M. R. (2010). How God changes your brain: Breakthrough findings from a leading neuroscientist. New York: Ballantine Books Trade Paperbacks.
** Även om forskningsfynd i denna fråga faktiskt tyder på att ägget kom först.

8 kommentarer

  1. Anders Åberg 2 december 2018 at 12:40

    Det brukar förklaras med att det är en evolutionär överlevnadsfördel att ana avsikt i naturen. Om du misstänker att det ligger en hungrig leopard, med avsikt att döda dig, bakom busken du närmar dig så blir du mer försiktig. Dom gånger du var överdrivet försiktig har ingen större betydelse, men den gången det stämde räddade försiktigheten ditt liv.
    Dom mer försiktiga överlever således i något högre omfattning än dom oförsiktiga och sätter med tiden sin genetiska prägel på hela populationen.
    Detta gäller även dom flesta djur, som också har förmågan att ana sådan avsikt. Vi människor kan tänka ett steg längre och fundera över om inte kan finnas avsikt även bakom sådant som blixtnedslag, torka, sjukdomar och annat. Leoparden såg vi, men den som fick blixten att slå ner kan vi bara spekulera om.
    Vi är nog den nyfiknaste arten på Jorden och vi nöjer oss inte med uteblivna svar. I människans värld är det kausalitet som gäller, så även om vi inte kan se orsaken så utgår vi ifrån att den ändå finns och börjar spekulera om vad den kan vara.
    Gamla naturreligioner har nästan alltid sina andar och gudar i naturen. I djuren, träden, stenarna, bergen eller uppe i himlen. Det är rimligt att anta att det beror på just sådana spekulationer om icke tydligt identifierbara orsaker till olika fenomen.

    Den rimligaste förklaringen till senare religioner är att dom utvecklats ur dom gamla naturreligionerna och att man då i princip bara flyttat runt sina gudar i takt med ökande kunskap om olika naturfenomen.
    Att alla folk i hela världen tycks ha utvecklat egna varianter på detta stöder tanken på att det finns ett genetiskt betingat behov hos arten människa att ständigt få sina frågor besvarade. Religion är därför, med mycket stor sannolikhet, bara en av många yttringar av den stora nyfikenhet som lett till vår uppfinningsrikedom och vår unika framgång som art.

    Att religionerna har utvecklats olika och hela tiden anpassats till lokala förutsättningar och ökande kunskap är också ett mycket övertygande argument för att alla religioner är sprungna ur samma mänskliga behov och därför påhittade.
    Dom troende som utgår från att alla religioner utom den egna är påhittade eller falska är således oerhört svåra att ta på allvar.

    • Profilbild
      hajdimoche 8 december 2018 at 15:17

      Hej Anders!

      Tänkte faktiskt på dig när jag skrev inlägget, för jag vet att du ofta lyfter fram de ”evolutionära fördelarna” med att tro på Gud. Så om jag tolkar din kommentar rätt så verkar du vara överens om att folk tenderar att tro på Gud, men din förklaring är den ena som jag lyfter; att det är en neurologisk övertolkning som kommer ur hur vi överlevnadsmässigt har gynnats av att reagera på stimuli i vår omgivning.

      Att människan har ett behov av att få svar på sina frågor, att nyfiket leta efter meningsfulla samband mellan saker är intressant att du lyfter. Finns ett behov som religion kan uppfylla, men vetenskap också. Vetenskap har hjälpt oss få svar på mycket, men de djupare existentiella frågorna är bortom vetenskapens sfär – inklusive Guds existens.

      /Hajdi

      • Anders Åberg 8 december 2018 at 17:14

        Fast jag gav dig precis en logiskt hållbar förklaring till var tankarna om olika gudar kan ha kommit ifrån.
        Om du inte kan motbevisa att det har funnits evolutionära fördelar med att ana avsikt i naturen så har du reducerat din egen tro till ett ogrundat påstående, eller ett rent påhitt utan tillstymmelse till bevis.

        Dom flesta av orsakerna till dessa tidiga funderingar om avsikt och gudar har vi idag vetenskapliga förklaringar till, men religionerna lever kvar som något slags tankefossil eller blindtarmar i våra hjärnor. Religiositeten verkar dock vara påverkbar av utbildning och social trygghet, så om den utvecklingen fortsätter åt rätt håll så ligger religionerna illa till.

        • Profilbild
          hajdimoche 12 december 2018 at 12:17

          Anders,

          Du gav mig en logisk förklaring. Jag kan också ge en logisk förklaring som utgår från att Gud finns, och därför finns sökan och längtan i många fall efter denna metafysiska verklighet. Problemet för oss är att jag har en teistisk utgångspunkt; att Gud mycket möjligt (och sannolikt) existerar, vilket du inte har (om jag uppfattat dig korrekt). Och min utgångspunkt bygger på flera observationer och logiska förklaringar, där sökandet och naturligheten att tro på en gud är en av delarna.

          • Anders Åberg 12 december 2018 at 13:07

            Men din förklaring bygger inte på kunskap Hajdi och föga förvånande duckar du för frågan om inte detta med att ana avsikt i naturen faktiskt borde leda till sådant som olika övernaturliga fenomen i dom fall där vi inte kan få tydliga svar.
            En enkel betraktelse av vår mänskliga påhittighet i allmänhet ger otvetydigt svaret att vi spekulerar eller hittar på när vi inte hittar svar.
            Varför skulle vi inte gjort det för 10 000 år sedan också?

            Du verkar själv stå utan svar här Hajdi, eller kanske du snarare avsiktligt undviker dom svar som finns.

            Din tro på ett övernaturligt väsen har inte större relevans än vilken annan tro som helst som innefattar övernaturliga väsen. Alla dom gamla naturgudarna har samma relevans och trovärdighet som din gud.
            T.om. det förkättrade spagettimonstret kvalar in i samma grupp.
            Jag antar att du tycker att spagettimonstret är ett påhitt, men på vilket sätt är det mer av ett påhitt än din egen gud? Ingen av dom går att bevisa. Din gud är ett äldre fenomen, men blir det mer trovärdigt för det? Det finns dessutom ännu äldre gudar som du inte tror på så ålder borde inte vara någon godtagbar förklaring. Jag hittar liksom inget som sätter din gud i annat ljus än alla andra gudar och om dom är påhittade så är nog din också påhittad.

      • Johan Franzon 8 december 2018 at 20:33

        Jag förstår inte varför du menar att de djupare existentiella frågorna är bortom vetenskapens sfär. Evolutionen svarar exempelvis på frågan om varifrån vi kommer, men ger också en djupare insikt om att vi alla sitter ihop. Jag sitter ihop med flädern utanför mitt fönster. Astrofysik ger en tidsmässigt ännu djupare förståelse av ursprung, men ger även den insikter om sammanhang och samhörighet. Vissa atomer som bygger upp min kropp skapades redan strax efter Bing Bang (ex väteatomerna i mitt vatten). Andra skapades inuti stora stjärnor som exploderade och spred sitt stoff i rymden. Jag sitter ihop med den långa tiden. Jag sitter ihop med kosmos. Vetenskap sysslar även med frågor som har med tankar och moral att göra. Utvecklingen av AI kommer sannolikt att ställa oss inför mycket djupa frågor på dessa områden. Och så har vi kvantmekaniken som (i alla fall i Everetts tolkning) ställer oss inför ett multiversum där många kopior av oss själva kan existera parallellt. Detta svindlar åtminstone för mig så det räcker.

    • David Ekholn 11 december 2018 at 21:17

      Anders, intressant slutsats du drar att bara för att alla kulturer har religiösa yttringar så är de påhittade. Man kan ju lika gärna resonera att den religiösa sidan hos människan är av Gud nedlagd i oss och speglar ett verkligt andligt behov. Alla andra behov har ett syfte, varför skulle inte det religiösa behovet ha som syfte att få oss att närma oss skaparen?

      • Anders Åberg 11 december 2018 at 22:46

        Därför att det finns en hållbar evolutionär förklaring som är oerhört mycket bättre. Om du inte kan motbevisa överlevnadsvärdet i att ana avsikt i naturen och vara försiktig så blir din invändning tämligen meningslös.
        Dessutom måste alla monoteister hålla med om att alla andra gudar än den egna är påhittade eller falska och således hävda att just dom inte utgår från denna nedärvda drift att finna förklaringar på allt vi inte känner till.
        Den förklaringen går inte att ta på allvar och därför är sannolikheten för den evolutionära varianten synnerligen hög.

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons
Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös. Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här:  https://apologia.se/vaga-fraga/

Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! "Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös." Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här: apologia.se/vaga-fraga/
... Läs merLäs mindre

3 weeks ago
Visa mer