Författare

Micael Grenholm är en teolog, författare och föreläsare som bor i en kristen kommunitet i Falköping med sin fru Sarah. Han är doktorand i kyrko- och missionsstudier vid Lunds universitet och undervisar i kyrkohistoria på ALT. Sedan 2009 har han skrivit på Hela Pingsten som idag är en av Sveriges största kristna bloggar. Micael är även redaktör för Pentecostals & Charismatics for Peace & Justice, föreläser åt den kristna miljöorganisationen God Jord, samt driver podcasten Jesusfolket. Han har mottagit Uppsala fredspris och priset Årets opinionsbildare. Micael har skrivit fyra böcker, bland annat Dokumenterade mirakler och Konvertiten. Han har fått artiklar publicerade i Sojourners, The Christian Post, The Mennonite World Review, Dagen, Sändaren, med mera. Han har föreläst i över hundra olika sammanhang och brinner för ämnen som karismatik, apologetik, främlingsvänlighet, miljövänlig livsstil och evangelisation.

Om inlägget

Dela inlägget!

Treenighetsmodellen för att demonstrera kristendomens sanning

Jack Deere berättar i Surprised by the Power of the Spirit hur han en gång hamnade bredvid en missionerande ateist på ett flygplan. Hon frågade vad han jobbade med, och han svarade pastor. Det gjorde att hon genast satte igång med att förklara hur hemskt religion är, varför Gud inte finns och hur elak han måste vara om han trots allt fanns. Jack försökte tränga sig in i samtalet vid flera tillfällen, utan framgång. Efter att hon oavbrutet hade predikat i en halvtimme sa hon dock plötsligt: ”Vad tycker du?”

Jack blev överumplad av frågan. ”Vad jag tycker? Jag tycker att du är en syndare som behöver en frälsare.”

Hon började gråta. ”Ja, så är det”. Hennes raseri var en fasad för att hålla hennes syndanåd på armslängds avstånd. Jack hjälpte henne ta emot Jesus som sin frälsare där och då under flygresan.

Under det följande året prövade Jack yttra den gyllene frasen ”Jag tycker att du är en syndare som behöver en frälsare” till alla ickekristna han mötte. Varför ändra på ett vinnande koncept, liksom? Resultatet blev dock, förvånande nog, att dessa frälsningsbehövande syndare blev upprörda, kränkta och arga. Jack började misstänka att han kanske inte hade knäckt evangelisationens Da Vinci-kod utan snarare att den Helige Ande uppenbarade för honom vad just den här kvinnan behövde höra. Andra kan behöva faktiska anledningar till att tro på budskapet som presenteras.

Argument för tron


Det här har vi svårt att förstå ibland. Vi tänker ofta evangelisation som rena proklamationer av Guds ord utan argument eller motivering. Det här är sant, punkt. Och missförstå mig inte – ibland fungerar det! Jacks vittnesbörd är ett exempel på det. I Bibeln ser vi hur Jesus får efterföljare bara genom att säga ”Följ mig” eller ”Omvänd er”.

Men vi ser också hur lärjungarna argumenterade för diskuterade med människor för att de skulle komma till tro. Apollos ”bevisade offentligt utifrån Skrifterna att Jesus är Messias” (Apg 18:28). Paulus ”förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda” (17:3). Han betygade i domstol ”Det jag säger är sant och förnuftigt” (26:25). De tidiga kristna ville inte bara informera om vad som är sant, utan även förklara hur vi kan veta att det är sant.

I ett så intellektuellt och skeptiskt land som Sverige är det otroligt viktigt att vi tränar oss i detta. Och jag har ett knep att dela med mig av. När jag var sexton år insåg jag att vi kan argumentera för kristendomens sanning med hjälp av treenigheten. När jag nu blivit insyltad i Svenska apologetiksällskapet och spenderat hundratals timmar på att diskutera, läsa om och tänka kring argument för kristendomen inser jag att min tonårsidé fortfarande håller. Jag har dock aldrig skrivit om denna trinitariska modell för evangelisation, så nu blir det premiär!

Trinitarisk apologetik

Fadern: skapelsen


Vi kan alla vara överens om att vi existerar. Eller ja, det finns några som hävdar att de inte existerar, men dem behöver vi inte bry oss om eftersom de enligt egen utsago inte existerar. Vi andra befinner oss i ett kolossalt universum som enligt den dominerande kosmologiska teorin uppstod från intet för ungefär 14 miljarder år sedan. Tre frågor uppstår:

Varför uppstod universum?

Varför finns något överhuvudtaget snarare än ingenting?

Varför är universum finjusterat för liv?

Dessa tre kosmologiska argument – som ni kan fördjupa er i genom att klicka på länkarna – är starka anledningar till att tro på Gud. De diskuteras på den högsta filosofiska nivån, och i kontrast till vad många internetateister hävdar är de inte ”motbevisade”.

Tvärtom är även de skarpaste ateistiska debattörerna splittrade i hur detta ska förklaras. Vissa såsom Lawrence Krauss argumenterar på fullaste allvar att ingenting spontant kan skapa ett universum (gissningsvis genom att använda inga mekanismer för att producera inga resultat), medan andra spekulerar kring en multiversumgenerator som spottar ur sig ett oändligt antal universa som alla har olika naturlaga. Det senare innebär att en värld där Jupiter bebos av gigantiska enhörningar som konstant spelar elgitarr faktiskt finns nånstans där ute.

Och det kan man ju tro, men då kan man inte hävda att Gudshypotesen är orimlig.

Argument för Guds existens utifrån skapelsen säger dock inget om vem denna Gud är och vilken religion som har rätt (även om fysiska, antropomorfiska gudar såsom Oden och Zeus exkluderas då de enligt myterna är en del av universum snarare än andliga varelser utanför det).

Sonen: historien


Nya Testamentet är en av de bäst bevarade antika skriftsamlingen vi har. Här är en jämförelse med andra antika skrifter, sammanställd av CARM:

Skrift Skriven Tidigaste avskrift Tid mellan original och avskrift Antal avskrifter
Platon 427-347 f.Kr. 900 e.Kr. 1200 år 7
Caesar 100-44 f.Kr. 900 e.Kr. 900 år 10
Aristoteles 384-322 f.Kr. 1100 e.Kr. 1400 år 49
Homerus Iliaden 900 f.Kr. 400 f.Kr. 500 år 643
Nya Testamentet 50-100 e.Kr. 200 e.Kr. 100 år 5600

Det råder vetenskapligt konsensus om att Jesus fanns, att han döptes av Johannes Döparen i Jordan, att han förkunnade om Guds rike i de israeliska provinserna och att han avrättades av Pontius Pilatus genom korsfästelse. Alla stora religioner säger saker om Jesus: vissa säger att han är en profet, andra en guru, andra en falsk lärare. Bara en säger att han är den andra personen i treenigheten och att han uppstod till evigt liv på tredje dagen efter sin uppståndelse, och det är kristendomen.

Om Jesus uppstod från döden så bekräftas kristendomens sanning på ett fundamentalt sätt, det blir ett gudomligt intyg på att han är den han sa sig vara: Guds son. Så vad har vi för skäl att tro att uppståndelsen har skett? Som jag skrev om förra påsken har naturalistiska forskare väldigt svårt att förklara vad som hände där i Jerusalem för snart 2000 år sedan.

Teorierna att Jesus överlevde korset eller att lärjungarna stal kroppen dyker upp på nätet ibland, men bland forskare är det knappt någon som tror på dem eftersom de är så orimliga: en korsfästelse överlever man inte (och man ser inte så gudomlig ut om man mot förmodan skulle göra det) och lärjungarna trodde knappast själva att den förkunnelse de var villiga att lida och dö för var en lögn.

Nej, den vanligaste teorin är att lärjungarna såg hallucinationer av den uppståndne Jesus. Men det förklarar inte varför graven var tom, vilket de flesta forskare anser är ett historiskt faktum (om graven fortfarande hade innehållit Jesu lik hade kristendomens motståndare snabbt poängterat det).

Inte nog med det. Gary Habermas pekar på att hallucinationsteorin går emot hallucinationsforskningen. Hallucinationer är symptom på psykisk ohälsa, de är inte tillgängliga för vem som helst som vill se något. Att flera personer har samma sorts hallucination inom relativt kort tid är extremt osannolikt. Att flera personer ser samma hallucination samtidigt, vilket alla evangelier och Paulus hävdar, går i princip inte. Det kräver ett sammanträffande som inte är av denna värld. Ett mirakel är då faktiskt mer sannolikt.

Anden: undren


Vanligtvis så nöjer sig modern apologetik, försvaret av den kristna tron, med de två ovanstående angreppssätten: skapelseargument för att bevisa Gud och historiska argument för att bevisa kristendomen. Men det kan av många upplevas som distant. Om Gud skapade hela universum och uppväckte Jesus från döden, varför gör han inget idag? Har han gått i pension? Många ateister tycker att de mirakler som skapelseakten och uppståndelsen är inte är rimliga för att de inte sett några bevis på moderna mirakler.

Som många av er vet vill jag därför komplettera den apologetiska arsenalen med under. Det är faktiskt enklare än vad man kan tro. Det finns hundratals vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden efter bön (VOTEB) där ute, flera av dem håller jag på att samla ihop i mitt bokprojekt. Detta är ett faktum, det kan både teister och ateister hålla med om. Frågan är varför de finns.

Medan det för teisten räcker med att ett enda VOTEB är ett mirakel, måste ateisten hävda att samtliga beror på okända naturliga fenomen. Även när det handlar om vitt skiljda tillfrisknanden och när dessa kombineras med uppenbarelser och andra märkliga fenomen. Den teorin är inte särskilt stark.

Låt mig ställa dig en fråga: varför är det ljust och varmt på dagen? Du tror förstås att det är på grund av solen, men det är inte säkert. Det är möjligt att det beror på något annat. Vad detta annat är kan jag inte säga, och inte du heller, för det är okänt. Vi har inte kommit på det än. Men det är möjligt att vi gör det i framtiden.

Faktum är att samma resonemang kan användas för att ifrågasätta varje förklaringsmodell som finns. Varför kan du se? Varför stiger varm luft uppåt? Varför spelar inte Elvis på Gamla Ullevi ikväll? Det är teoretiskt möjligt att allt detta beror på saker vi inte har en aning om.

Men att något kan bero på okända mekanismer betyder inte att det faktiskt gör det, eller att det ens är sannolikt.

Alltså är det rimligt att tro att mirakler sker idag, baserat på VOTEB. Och har vi etablerat att mirakler sker, är det väldigt enkelt att argumentera för Gud utifrån det. Jag kommer ge fler detaljer kring detta i boken naturligtvis, med svar på ateistiska invändningar.

Är det klart nu?

Kommer alla icketroende som du berättar detta för bli frälsta? Tyvärr inte. En del vägrar tro på Gud hur många bevis som än presenteras för dem, för det är inte en kunskapsfråga för dem utan en villighetsfråga. Andra behöver mer än argument.

Paulus förklarar att han förmedlar evangeliet ”genom ord och gärning, genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft” (Rom 15:18-19). Allt behövs. För vissa räcker det inte att höra om Jesu kärlek, de behöver uppleva den. Samma sätt gäller under, vittnesbörd och dokumenterade mirakler kan hjälpa en bit på vägen men många vill själva erfara det mirakulösa.

Men orden är inte meningslösa – tvärtom! Jag har en vän som kom till tro genom Alpha. Hon beskrev det som att apologetiken i början av kursen hjälpte till att bryta ner tankebyggnader (2 Kor 10:4) som hindrade henne från att tro. När de var nedmonterade kunde hon ta emot Jesus under ett Helig Ande-möte när Gud talade rakt in i hennes hjärta.

När vi kombinerar frimodig förkunnelse, smart apologetik, kärleksfull gemenskap och kraftfulla nådegåvor – då evangeliserar vi som vi ska!

14 kommentarer

  1. Johan Karlsson 14 december 2018 at 17:28

    ”Det senare innebär att en värld där Jupiter bebos av gigantiska enhörningar som konstant spelar elgitarr faktiskt finns nånstans där ute.”

    Nomologiskt möjlig logiskt möjlig.

    • Johan Karlsson 14 december 2018 at 17:30

      Allt som är logiskt möjligt är inte med nödvändighet nomologiskt möjligt (t.ex. är det logiskt möjligt att färdas snabbare än ljuset, men det är nomologiskt omöjligt).

      Ditt argument mot multiversum är därmed är en rejäl halmgubbe.

      • Johan Karlsson 14 december 2018 at 18:05

        Stängteorin ger t.ex. 10^(500) olika nomologiskt möjliga universa.
        (Utan tvivel ett enormt antal, men fortfarande mindre än mängden som innehåller vare logiskt möjligt universum.)

      • Joel Samuelsson
        trollkontroll 18 december 2018 at 22:22

        Johan, det är ingen halmgubbe, snarare ett reductio ad absurdum- resonemang.

        • Johan Karlsson 19 december 2018 at 18:30

          Först och främst så leder ett reductio ad absurdum resonemang alltid till en logisk motsägelse enligt formen:

          Antag P
          Härled Q och icke-Q.
          Lagen om det uteslutna tredje => ~P är fallet.

          Ett reductio ad absurdum är det alltså INTE om du t.ex. härleder existensen av rosa kaniner som spelar gitarr.

          För det andra är det en halmgubbe eftersom huvudfåran av multiversumteorin utgår ifrån strängteorin (och inte t.ex. Tegmarks modell). Enligt strängteorin så existerar dock inte en oändlig mängd universa utan ca. 10^(500). Det här innebär att följande argument är en halmgubbe:

          P(1): Om muliversumteorin är korrekt så existerar ALLA möjliga världar.
          P(2): Om ALLA möjliga världar existerar så existerar absurda sakförhållanden.
          C(1): Om muliversumteorin är korrekt så existerar absurda sakförhållanden. (P(1), P(2) via hypotetisk syllogism).

          Det som krävs är alltså ett modifierat argument som lyckas visa att dessa 10^(500) världar med nödvändighet medför absurda sakförhållanden. I frånvaro att ett sådant argument så finns det inga skäl att ta Grenholms argument på allvar.

          • Joel Samuelsson
            trollkontroll 19 december 2018 at 22:44

            J74 Johan!
            1)Du skrev:
            ” Först och främst så leder ett reductio ad absurdum resonemang alltid till en logisk motsägelse”
            – Johan Karlsson

            #### Nej. Reductio ad absurdum är ett resonemang som visar att en tankegång leder till löjliga konsekvenser- det behöver inte ha en angiven strikt logisk motsägelse. Se det här föredraget från the Information School at the University of Washington. https://www.youtube.com/watch?v=Iepg5Q4rBAQ

            Där anges flera reductioargument utan strikta logiska kontradiktioner- det handlar snarare om sunt tänkande och sunt ifrågasättande.

            Du har alltså fel angående Grenholms argument. Det är ett Reductio ad absurdum och inte en halmgubbe.

            Dessutom argumenterar Grenholm mot ett multiversumscenario med ett oändligt antal universum, inte ett strängteoriscenario med begränsat antal universa.

            Mvh Joel

          • Johan Karlsson 20 december 2018 at 18:29

            ”Nej. Reductio ad absurdum är ett resonemang som visar att en tankegång leder till löjliga konsekvenser- det behöver inte ha en angiven strikt logisk motsägelse. Där anges flera reductioargument utan strikta logiska kontradiktioner- det handlar snarare om sunt tänkande och sunt ifrågasättande. Du har alltså fel angående Grenholms argument. Det är ett Reductio ad absurdum och inte en halmgubbe.”

            För det första blandar du ihop ad absurdum med ad ridiculum samt ad falsum:

            ”Use of this Latin terminology traces back to the Greek expression hê eis to adunaton apagôgê, reduction to the impossible, found repeatedly in Aristotle’s Prior Analytics. In its most general construal, reductio ad absurdum – reductio for short – is a process of refutation on grounds that absurd – and patently untenable consequences would ensue from accepting the item at issue. This takes three principal forms according as that untenable consequence is:
            a self-contradiction (ad absurdum)
            a falsehood (ad falsum or even ad impossible)
            an implausibility or anomaly (ad ridiculum or ad incommodum)
            ***The first of these is reductio ad absurdum in its strictest construction and the other two cases involve a rather wider and looser sense of the term.*** Some conditionals that instantiate this latter sort of situation are:
            If that’s so, then I’m a monkey’s uncle.
            If that is true, then pigs can fly.
            If he did that, then I’m the Shah of Persia.” (Källa: IEP)

            Grenholms argument är alltså **Inte** ett ad absurdum, utan ett ad ridiculum.

            För det andra är det irrelevant om argumentet faktiskt var ett ad absurdum, det är nämligen en halmgubbe ändå! Ett reductio kan ju (precis som alla andra argument) vara en halmgubbe om premisserna inte korrekt återger motståndarens uppfattning.

            ”Dessutom argumenterar Grenholm mot ett multiversumscenario med ett oändligt antal universum, inte ett strängteoriscenario med begränsat antal universa.”

            Bra, då vet vi att hans argument är irrelevant när det gäller vad den faktiskt strängteoribaserade multiversumhypotesen säger.

          • Profilbild
            Martin Walldén 22 december 2018 at 17:11

            Om det är det han argumenterar omkring

          • Joel Samuelsson
            trollkontroll 5 januari 2019 at 23:00

            J78__Hej Johan!
            1)Grenholms resonemang är fortfarande ett reductio ad absurdum eftersom reductio ad ridiculum är en subkategori till reductio ad absurdum, vilket även framgår av den text du stödde dig på, om du läser den noggrant.
            _________________________________
            2) Du menar att Grenholms resonemang skulle vara irrelevant, men det stämmer inte. Grenholms resonemang är perfekt för t.ex. Max Tegmarks multiversumscenario och inte heller irrelevant vad gäller ett scenario med 10 upphöjt till 500 universa, med tanke på hur många planeter av typen Jorden dessa skulle kunna innehålla givet Guds existens. Utan Guds existens sjunker naturligtvis sannolikheten. Även sannolikheten för multiversumscenarion som plausibel idé minskar drastiskt utan Guds existens.
            ___________________________________
            3) Multiversumscenarion är hur som helst förenade med många problem, vilket fysikern Paul Davies pekat ut. De bygger på minst 10 antaganden som inte kan sägas vara evidensbaserade.

            Se t.ex:
            https://youtu.be/a-4N0Mclb6o

            och

            https://www.space.com/31465-is-our-universe-just-one-of-many-in-a-multiverse.html

            Mvh Joel

          • Johan Karlsson 6 januari 2019 at 16:56

            ”Grenholms resonemang är fortfarande ett reductio ad absurdum eftersom reductio ad ridiculum är en subkategori till reductio ad absurdum, vilket även framgår av den text du stödde dig på, om du läser den noggrant.”

            Först och främst så är jag övertygad om att jag läser mina källor betydligt noggrannare än vad du någonsin gör.

            I min länk (och citat) stod det:

            ”Use of this Latin terminology traces back to the Greek expression hê eis to adunaton apagôgê, reduction to the impossible, found repeatedly in Aristotle’s Prior Analytics. In its most general construal, reductio ad absurdum – reductio for short – is a process of refutation on grounds that absurd – and patently untenable consequences would ensue from accepting the item at issue. This takes three principal forms according as that untenable consequence is:
            a self-contradiction (ad absurdum)
            a falsehood (ad falsum or even ad impossible)
            an implausibility or anomaly (ad ridiculum or ad incommodum)
            ***The first of these is reductio ad absurdum in its strictest construction and the other two cases involve a rather wider and looser sense of the term.*** Some conditionals that instantiate this latter sort of situation are:
            If that’s so, then I’m a monkey’s uncle.
            If that is true, then pigs can fly.
            If he did that, then I’m the Shah of Persia.” (Källa: IEP)

            Jag markerade där att:

            ”The first of these is reductio ad absurdum in its strictest construction and the other two cases involve a rather wider and looser sense of the term.”

            Därmed gäller att ett korrekt reductio har den form jag gav ovan:

            ”a self-contradiction (ad absurdum)”

            Övriga felslut (ad falsum och ad ridiculum) är endast klassificerad som ”ad absurdum” enligt ”a rather wider and looser sense of the term”.

            Du har därmed fel.

            ”Du menar att Grenholms resonemang skulle vara irrelevant, men det stämmer inte. Grenholms resonemang är perfekt för t.ex. Max Tegmarks multiversumscenario och inte heller irrelevant vad gäller ett scenario med 10 upphöjt till 500 universa, med tanke på hur många planeter av typen Jorden dessa skulle kunna innehålla givet Guds existens. Utan Guds existens sjunker naturligtvis sannolikheten. Även sannolikheten för multiversumscenarion som plausibel idé minskar drastiskt utan Guds existens.”

            Jo, det är irrelevant med avseende på vad den faktiska strängteoribaserade multiversummodellen säger. Enligt denna modell existerar nämligen *inte* en oändlig mängd universa utan endast en delmängd (10^500). Ergo, Grenholms argument, som har formen:

            P(1): Om muliversumteorin är korrekt så existerar ALLA möjliga världar.
            P(2): Om ALLA möjliga världar existerar så existerar absurda sakförhållanden.
            C(1): Om muliversumteorin är korrekt så existerar absurda sakförhållanden. (P(1), P(2) via hypotetisk syllogism).

            I och med att P(1) är falskt givet strängteorin så faller därmed hans argument. (Notera även att Grenholm aldrig explicit anger att han argumenterar emot Tegmarks modell. Nej, han hävdar att detta argument gäller för ”multiversum”.)

            Det som krävs är alltså ett modifierat argument som lyckas visa att dessa 10^(500) världar med nödvändighet medför absurda sakförhållanden. I frånvaro att ett sådant argument så finns det inga skäl att ta Grenholms argument på allvar.

            ”Multiversumscenarion är hur som helst förenade med många problem, vilket fysikern Paul Davies pekat ut. De bygger på minst 10 antaganden som inte kan sägas vara evidensbaserade.”

            Vilket är irrelevant för det vi diskuterar, d.v.s formen på Grenholms argument.

  2. Johan Karlsson 14 december 2018 at 17:36

    Som (redigerad i enlighet med bloggens riktlinjer/ Martin Walldén, bloggredaktör)
    ”Vissa såsom Lawrence Krauss argumenterar på fullaste allvar att ingenting spontant kan skapa ett universum (gissningsvis genom att använda inga mekanismer för att producera inga resultat), medan andra spekulerar kring en multiversumgenerator som spottar ur sig ett oändligt antal universa som alla har olika naturlaga.”

    Krauss pratar om ett fysikaliskt ingenting, d.v.s ett ”ingenting” där varje fältvärde är exakt lika med noll. I och med att ett sådan tillstånd strider mot Heisenbergs osäkerhetsrelation så måste ett sådant fält ”darra” kring nollpunkten. Dessa ”darrningar” utgör de kvantfluktuationer som därefter gav upphov till Big Bang.

  3. Johan Franzon 14 december 2018 at 19:44

    Angående den tomma graven.

    Jag menar att det finns ett starkt argument mot den tomma graven, som flera textkritiska bibelforskare anfört: John D Crossan, Bart Ehrman och även Dale Martin i en debatt med Mike Licona.

    Vad de säger är ungefär följande. När romarna korsfäste folk ingick det som regel i straffet att de döda inte skulle ges värdiga begravningar. Liken skulle hänga kvar tills de började ruttna och angripas av djur. Till slut grävdes resterna ner i anonyma gropar. På så vis skulle straffet få en maximalt avskräckande effekt. Naturligtvis är det möjligt att Jesus utgör ett undantag. Det finns belägg för vissa undantag. Men bör vi verkligen utgå ifrån det som är mer osannolikt? Bör vi inte utgå ifrån det som är mest sannolikt utifrån hur romarna brukade göra?

    Om Jesus aldrig placerades i den grav som beskrivs i evangelierna är det lättare att förstå varför berättelserna om denna grav är så motsägelsefulla. Det fanns inga vittnen. Notera också hur berättelserna om graven växer över tid. Paulus nämner överhuvudtaget inte den tomma graven. Först i Markus runt år 70 dyker den tomma graven upp men utan berättelser om möten med den uppståndne Jesus (de sista verserna är senare tillägg). I de yngre evangelierna Matteus, Lukas och Johannes växer berättelserna om graven med många nya detaljer och även med berättelser om möten med Jesus, men som sagt: de stämmer dåligt överens med varandra. Notera även att berättelsen om Josef av Arimataia motsägs av Apg 13:27-29. Dale Martin hävdar också att gravens geografiska placering inte verkar ha varit känd av den tidiga kyrkan, vilken den rimligen borde ha varit.

    Att betvivla den tomma gravens existens är inte nödvändigtvis liktydigt med att förneka Jesu uppståndelse. Både John Dominic Crossan och Dale Martin beskriver sig själva som kristna.

    • Profilbild
      Martin Walldén 14 december 2018 at 20:31

      Josef från arimataia hade en grav. Enligt apg 13 läggs Jesus i en grav. Ser inte motsättningen.

      Vi vet att det fanns undantag från det du beskriver som det vanliga. Vi har en beskrivning av undantaget i evangelierna. Vad som då är mest troligt? Tja att det som beskrivs hänt. För andra tolkningar hänvisas till dagens bloggtext https://svenskapologetik.wordpress.com/2018/12/14/apologetik-del-10-fria-eller-falla/

      • Johan Franzon 14 december 2018 at 22:08

        Ang. Josef:

        Jämför ex Markus med Apg. I det förra fallet beskrivs en enskild rådsmedlem som är namngiven. I det senare ett anonymt kollektiv, vilket ger intrycket att det är hela rådet som gravlägger honom. Hos Markus antyds motivet vara att Josef är anhängare till Jesus (vilket gör det svårt att förstå varför han i så fall några verser tidigare medverkade till att döma honom). I Apg verkar gravläggarna inte hysa några positiva känslor, i alla fall inte i det som beskrivs fram till själva gravläggningen. Om det nu var allmänt känt att Josef gravlade Jesus därför att han sympatiserade med mästaren, varifrån kommer då den andra berättelsen om ett ondsint kollektiv?

        Om undantag. Jag menar så här. Om vi vet vad som var det normala, då bör detta vara vår utgångspunkt. Om vi sedan hittar övertygande belägg som visar på ett undantag, då bör vi givetvis vara beredda att ändra oss. Jag tycker inte att sådana belägg finns. Utifrån de skäl jag angav förefaller det snarare vara så att frånvaron av en grav med vidhängande vittnen ger en bättre förklaring till varför texterna ser ut som de gör.

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer