Författare

Son, make, förälder Kristen, präst, apologet Några ord som karaktäriserar denna i Lycksele boende präst, verksam inom Svenska kyrkan. Jag är bördig från Vikbolandet utanför Norrköping. Jag är uppväxt inom kyrkan i en bred bemärkelse, jag kunde Bibelns berättelser, men under min tonårstid växte frågan: ”Har Jesus funnits?” senare växte också frågan om Gud och vetenskap fram: ”Känner de varandra?” Efter mycket läsande, samtalande, undersökande landade min tro åter i hjärtat omvägen via huvudet! Min frälsare lever, han finns och Gud är grunden för allt!

Om inlägget

av Publicerat: 23 januari 2019Ämnen: Kristen tro, Argument mot Guds existens, Tron som illusion/önsketänkande15 kommentarerEtiketter: , , , , , 1143 ord6 minuters läsningvisningar: 57

Dela inlägget!

Teologi för ateister – Del 3: Bara snälla barn får äta kakan!

Det har blivit dags för del tre av serien Teologi för ateister. Denna vinjett handlar om den där guden som en ateistiskt troende säger sig inte tro på, men som man bekämpar. Problemet är bara allt för ofta att det inte är en gud som en kristen heller tror på. I denna form kikar vi lite på några olika teologiska spörsmål; poängen för dig som ateistiskt troende är att kunna skjuta på rätt mål och för dig som kristen att se att det bara är Jesus som vi behöver avhandla och fokusera på, andra, uppdiktade, gudar får svara för sig! Del 1 läser du här: Gud räddar bara mobbare och del 2: Kommer du till helvetet? Denna serie blir förstås personligt präglad, men jag försöker utgå från ett ganska allmänt kristet förhållningssätt.

[How do] you get pie in the sky when you die!

En variant av att det är himlen som räknas har vi i sången,  skapad av Joe Hill och här framförd av Pete Seegers. Det är en parodi på en kristens evighetshopp och vad det ger för ljus över livet här. Just evighetens ljus över livet är dock en annan berättelse än vad jag vill berätta här, men frågan är ändå hur man får den där pajen!?

Många som är av en annan trosuppfattning (vilket ofta på denna blogg är av ateistisk art)  tycks mena att anledningen till de kristnas lite skenheliga sätt att leva är att de vill liksom förtjäna en plats i himlen, därför blir det också ytligt och lite stomatolleende över en kristen, det gäller att se ut som om man gör allt rätt, alltid är god, så att man kan ta del av det där saliga i himlen.

stomatol

En fattig bonddräng, gör så gott en kan!?

Här har vi det! Vi ska göra så gott vi kan, det är grejen! Eller? Ja nog kommer Gud se till våra omständigheter det tror jag:

Av den som har fått mycket skall det krävas mycket… (Lukasevangeliet 12:48)

Men då är det väl klart? Om vi anstränger oss mycket, då får vi komma till himlen?! Och då visar ju detta för övrigt att religion bara är en grej som uppkommit genom människans historia för när vi är goda då ökar vi vår ställning i gruppen och gruppen ökar sina möjligheter, alltså är religion bara något som ger oss överlevnadsmässiga fördelar!?

Men så var ju frågan hur vi kom till himlen?

Jag kanske ska betona att detta inte pekar ut vem som kommer till himlen, bara att gärningarna tycks inte så viktiga som vi kanske lätt tror (varför dock en kristen tycker, eller kanske hellre bör tycka, att gärningar är viktiga (om det är rädsla för straff av Gud eller vad det är) det återkommer vi till i en annan del av denna bloggpostserie)).

Så då öppnar vi tingsåret 2019, eller vilket år slutet på tiden nu blir!? I slutet tycks det faktiskt bli dom, efter vad vi gjort.

Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem. Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön.

(Uppenbarelseboken  20:11-15)

Blir jag dömd för smutstvätten och dammet under sängen!?

Absolut! Det är oerhört viktigt hur vi över, vad vi gör med vår frihet, med våra liv! Absolut! Gud är inte fokuserad på ”pie in the sky when you die” endast, utan på hela våra liv! Jag tror inte att denna dom som det här står omär särskilt rolig, jag tänker den som en filmvisning eller återvändande till det vi gjort tillsammans med den som är fullkomlig kärlek, men som ser all vår smutsiga byk. Dock så är det inte smutstvätten som han fokuserar på utan hur ren den blir då han ser på den! 

Hur blir jag då uppskriven i Livets bok?

Ja det kanske är en lämplig avslutning!? Förs och sist så är det i den kristna traditionen så att det handlar om en relation med Jesus, det är hela grejen, inte hur jag lever eller vad jag tror, utan att jag lever med honom (lite som med vilken person som helst, att tro eller inte tro på en persons existens är inget man gör, man lever med personen om man har en relation).

En viktig vers i sammanhanget säger så här:

Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.

(Romarbrevet 10:9-10)

En vers som brukar användas för att sammanfatta Bibeln säger så här:

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

(Johannesevangeliet 3:16-17)

 

Allt gott till er alla!

/ Martin Walldén

(På andra forum: wallden.wordpress.com och Goda grunder)

15 kommentarer

  1. Markus Sixtenstam 23 januari 2019 at 14:53

    Tycker du har helt fel!!!!!!!!!!! Jag har förlorat min far han tog livet av sig. Och bara en månad efter dog min ende vän jag hade. Men jag kommer alltid att tro på Jesus och En god Gud. Du har noll koll på oss som tror trots allt. Du har inte fattat poängen med livet. Jag har bara haft ett helvete hela livet. Men det enda som fick mig att vilja leva var Gud.

    • Profilbild
      Martin Walldén 24 januari 2019 at 22:26

      Tråkigt att du uppfattat något som problematiskt.

      Tråkigt att livet varit så, det enda hållbara är ju Jesus, men ibland önskar jag att mina medmänniskors liv vore än mer goda.

      Allt gott! / Martin Walldén

  2. Markus Sixtenstam 23 januari 2019 at 16:37

    Varsågod som Ingmar Bergman sade

  3. Markus Sixtenstam 23 januari 2019 at 16:39

    Vi är många som tror på Jesus. Tycker du skall ha respekt för andras tro innan du yttrar dig. Jag har haft ett helvete hela livet men endast Gud har varit hos mig. Ingen annan

    • Profilbild
      Martin Walldén 24 januari 2019 at 22:24

      Absolut har jag respekt för andras tro, både mina bröder och systrar som tror på Jesus, och andra av mina medmänniskor med en annan uppfattning! Tråkigt att livet varit så, det enda hållbara är ju Jesus, men ibland önskar jag att mina medmänniskors liv vore än mer goda.

      Allt gott! / Martin Walldén

  4. Markus Sixtenstam 23 januari 2019 at 16:40

    Innan du dömer andra så se på ditt eget liv hur lyckat det är

    • Profilbild
      Martin Walldén 24 januari 2019 at 22:26

      Jo bjälken i ens eget öga kan ju vara nog så stor!

  5. Johan Franzon 23 januari 2019 at 21:22

    Martin:

    Först några saker om tilltal och ton. Till att börja med: vad är tanken bakom seriens namn ”Teologi för ateister”? Lek med tanken att någon erbjuder dig serien ”Ateism – en grundkurs för kristna”. Skulle du känna dig välkomnad av en sådan titel? Eller skulle du känna dig idiotförklarad? Jag vill hävda att vi som är ateister på den här bloggen har rätt god koll på den kristna läran. Och varifrån kommer detta att ateister betraktar kristna som ytliga och stomatolleende? Jag har inget minne av att denna typ av generaliseringar har framförts från vår sida. Påminn mig gärna om så skett. Och slutligen vill jag fråga varför du så ofta skriver ”ateistiskt troende”. Du skriver inte ”kristet troende” på motsvarande ställe, utan bara ”kristen”. Jag tror att du är fullt medveten om att ordet ”troende” är negativt laddat för många ateister, och att det finns många ateister som rent av definierar ateism som frånvaro av tro (jag tillhör inte dessa). Så om du nu verkligen vill nå fram till oss ateister med denna text och göra oss nyfikna och positivt inställda till kristen tro, varför använder du en beteckning som får många ateister att se rött?

    Nog om detta. Och över till sakfrågan.

    Jag vill hävda att frågan om vilka som till slut kommer till himmelriket har fler än ett svar i Bibeln. Men först vill jag fråga vad du avser med ordet ”himlen”. Menar du himlen där Gud har sin boning? Eller menar du Guds rike på jorden? Jag är tämligen övertygad om att den historiske Jesus pratade om ett jordiskt rike. Men jag vet att det i NT även finns passager som pratar om en slutdestination ”ovan där”. Vilken är din linje?

    Nu till frågan om det är gärningar eller tro som öppnar himmelriket. Jag menar att det finns olika svar på olika ställen i NT. Paulus har ju sin linje klar – ytterst är det tron som avgör. Denna linje finns även hos Johannes. Men i de synoptiska evangelierna och även i andra texter framträder en annan bild. Ett exempel på detta är när Jesus säger ”Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.” Observera verbet ”gör”. I ditt eget citat från Uppenbarelseboken sägs det att de döda kommer att dömas ”efter sina gärningar”. I Matt 16:27 berättar Jesus kortfattat om domens dag: ”Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.” Den längsta undervisningen om domens dag levererar han i Matt 25:31-46. Här framgår med all önskvärd tydlighet att det är gärningar och ingenting annat än gärningar som kommer att vara avgörande. Notera att både fåren och getterna står frågande och ber Människosonen att förklara sig. Ingen verkar fatta någonting. Så om du verkligen litar på Jesu ord så bör du alltså förbereda dig på att bli rejält förvånad.

    Angående detta med relation. Om Jesus är Herre, då bör alla som tillhör honom vara hans tjänare, eller som det också kan översättas: slavar. Som Paulus skriver: ”Gud har köpt er och priset är betalt”. Men om Jesus var en profet och lärare blir det annorlunda. Då bör alla som följer läraren vara hans lärjungar. Så vilken relation anser du att en kristen bör ha till Jesus? Slav eller lärjunge?

    • Profilbild
      Martin Walldén 24 januari 2019 at 22:11

      Hej Johan!
      Påbörjar ett svar här som nog inte blir fulländat tyvärr.
      Tanken är just den att för ofta för min smak angrips en tro som målas upp som ohållbar (eller annan negation), men den har ofta ett större eller mindre inslag som en kristne int känner igen sig i. Ungefär det är tanken, lite vad jag tänkte att jag beskrev i inledningen.

      Däremot är det inte säkert att den är träffsäker för just den av annan tro som skriver på denna blogg, kanske för de många som inte skriver det vet jag inte.

      Men både denna serie och serien Apologetik… har egentligen inte alla enskilda ateister/icke-kristna som mål, utan vill undanröja en del motargument. Om du minns motargumenteringen mot John Lennox påståenden så påpekades det där samma sak som du nu gör: ”Jag/vi tänker inte så här…!” och också ifrågasättanden om någon som inte är kristen gör det. Alla argument, eller allt jag menar att man kan möta möter inte alla kristna alltid av alla icke-kristna, men om då vill jag berätta att det och det inte är ett motargument eller inte en del av en kristne teologi eller dylikt. Om det sedan är relevant för många eller bara för det relativa fåtal av opponenter och kristna som jag har mött (och då en mindre del av dessa förstås eftersom inte alla kristna har mött samma sak och inte alla opponenter anför samma sak), ja det är en annan femma. Denna serie skrivs nog delvis till samma mitt yngre jag som serien om apologetik och till alla de kristna jag mött som inte riktigt orkat bena ut detta utan i efterhand kommit på vad som varit lämpligt att svara på en invändning och till alla de som inte delar den kristna tron men som aggressivt angriper den (då är det bra att inte göra en dawkins fallacy utan just angripa en kristen doktrin) ellr som mer funderade närmar sig/funderar kring den kristna tron.

      Att kristna av och till under mer eller mindre hela det föregående århundrandet har beskyllts för det trodde jag inte att jag behövde belägga, det är till och med en nästan särskild del i själavård med mera, just att visa en god fasad, fast livet rämnar. En bok som tar upp en riktigt grovt exempel, men som nog inte är helt ovanlig (om än om mindre saker) är Larsåke W Perssons Sanningar och gömställen.

      Om koll på den kristna läran så finns den, och den finns inte. Min tro har vid ett par tillfällen blivit påstådd vara av ett slag, vilket då gjort att jag inte kan argumentera på sättet jag gör (hävdades det), men verkligheten var att den ser helt annorlunda ut. Vid några tillfällen har även denna bloggs antagonister inte haft hela bilden utifrån min horisont klar, men det är som du säger inte något som är generellt ett jätteproblem på bloggen, dock så är det inte så ovanligt att man har en lite förvrängd bild. Ta debatten med Lennox och Dawkins (mins tyvärr inte vilken) då Dawkins blir uppenbart förvånad över att den gode vetenskapsmannen som han ser/möter i Lennox också tror på (och så vad det nu är för kristen trossats), då har man en bild av kristen tro som förvisso inte har med teologin att göra per ce, men av vad den kristna tron kan vara kompatibel med. Nå det sista förklarar kanske snarare serien med titeln Apologetik, men detta finns det drag av när man diskuterar med icke-kristna. Dock är det något som många kristna möter, en okunskap (inte bara Migrationsverket besitter stor okunskap och icke-insikt om kristen tro, även många journalister och andra).

      Ateistisk tro. Tja, den är medvetet spetsigt vald, men kanske inte för att reta upp eller störa bort så vi får se, när du nu nämner det kanske jag bör minska/upphöra med användningen?! Dock så är det så at många blandar ihop neutral (som ofta anses fint) med ateistisk (när det gäller livet, livsåskådning, samhällelig utgångspunkt med mera) så det är nog ett sätt att medvetandegöra att det är en tro eller om man så vill livsåskådning som måste argumentera för sin särställning (om den vill ha en) framför andra, den är inte i sig något annat, väsenskilt från andra livsåskådningar. Att kalla relationen med Jesus för en tor är ju lika felvisande, jag tror ju inte på min fru eller min pappa gällande mitt umgänge med dem eller min relation. Att jag tror på min fru är ju om jag litar på henne, inte om hon finns. Så kanske kommer jag minska användningen, men samtidigt så länge det finns en för stor del av den verklighet som möter mig som tror att kristen tro är konfessionellt, medan ateism är neutralt och icke-konfessinellt/icke-tro då vet jag inte om jag lovar att ta bort epitetet, men jag hör hur det uppfattas och om man då inte heller tror att ateism är något helt annat, ja då får man en släng av sleven i onödan vilket ju är tråkigt att det blir så. Tack för påpekandet!

      Om titeln på serien så är det nog så att Teologi som titel kanske skulle nå ännu mindre fram?! Men visst, kanske bör den justeras!?

      • Johan Franzon 25 januari 2019 at 19:11

        Tack för svar!

        Min analys av tonläget. Jag tror att det finns två olika val som ni skribenter på SAS kan göra. Antingen bestämmer ni er för att vilja nå oss som inte tror, dvs betraktar oss som själar att rädda. Eller så bestämmer ni er för att försöka hålla kvar dem som redan tror, dvs ge argument till de redan frälsta. Hur ni ser på oss ateister kommer att bero på vilket val ni gör. Om vi är själar att rädda bör ni rimligen göra allt som står i er makt för att vi ska känna oss välkomna, lyssnade på, etc. Ni bör ta våra frågor och invändningar på stort allvar och försöka svara så väl ni någonsin kan. Men om ni väljer den andra linjen, att försöka behålla de redan frälsta, då misstänker jag att vi riskerar att få en annan roll. Då blir vi fienden. Vi blir demonerna – eller trollen – som hotar att förföra och vilseleda Guds flock. Det logiska utifrån denna linje blir därför att försöka framställa oss och våra frågor och invändningar i så dålig dager det bara går. Mitt intryck är att den senare linjen dominerar här på forumet. Men det är inte entydigt. Jag tycker exempelvis att Hajdi Moches senaste text är ett bra exempel på hur en text kan se ut utifrån den första linjen. Jag hade visserligen sakliga invändningar mot den texten, men upplevde samtidigt att den gav uttryck för en uppriktig vilja att nå oss tvivlare. Jag kände mig inbjuden och respekterad.

        Du har givetvis full frihet att sätta vilken rubrik du vill och att fritt forma din text efter vad du vill uppnå. Det jag ville göra dig uppmärksam på är att ordval och tonläge får betydelse för hur texten tas emot.

        Två frågor. Efter del 1 av denna serie ställde jag en rad frågor. Du svarade då att du skulle återkomma med svar senare i serien, bland annat när du skulle behandla ”hur blir man frälst”. Så jag undrar helt enkelt om det aktuella avsnittet är ”hur blir man frälst”-avsnittet? Den andra frågan: del 3 av serien, finns den?

        Mvh Johan

        • Johan Franzon 25 januari 2019 at 19:21

          PS. Såg nu att det står ”del tre” i själva texten, så jag antar att rubriken är fel.

          • Profilbild
            Martin Walldén 14 februari 2019 at 12:02

            Ja, ändrat! Tack!

  6. Annie Svensson 24 januari 2019 at 21:13

    Hej Martin!

    Du skriver:

    ”Problemet är bara allt för ofta att det inte är en gud som en kristen heller tror på. I denna form kikar vi lite på några olika teologiska spörsmål; poängen för dig som ateistiskt troende är att kunna skjuta på rätt mål och för dig som kristen att se att det bara är Jesus som vi behöver avhandla och fokusera på, andra, uppdiktade, gudar får svara för sig!”

    Det vore intressant att få veta vilka uppdiktade gudar du syftar på?
    Men framför allt hur din egen bild av Gud ser ut?
    Du citerar några motsägelsefulla texter ur Bibeln vad gäller ”domen”. Men du redovisar inte heller här vad din egen uppfattning är.

    Min avsikt är inte att skjuta mot någon alls. Men det blir lättare att föra ett samtal om alla inblandade förklarar sin egen uppfattning klart och tydligt. Särskilt eftersom du menar att ateisterna är helt fel ute. Du har ju möjlighet att rätta till det nu.

    Vänligen,
    Annie Svensson

    • Profilbild
      Martin Walldén 24 januari 2019 at 22:22

      Hej Annie!
      Det blir några rader till svar nu, så får jag återkomma.

      Uppdiktade gudar behöver de inte vara (här får jag kanske också säga att jag behandlade detta lite i svaret till Johan Franzon, en del av det skrev jag så här om:

      Tanken är just den att för ofta för min smak angrips en tro som målas upp som ohållbar (eller annan negation), men den har ofta ett större eller mindre inslag som en kristne int känner igen sig i. Ungefär det är tanken, lite vad jag tänkte att jag beskrev i inledningen.

      Det är ofta glidningar, som detta med domen. Att det handlar om att göra så goda gärningar som möjligt för att komma till himlen, medan en kristen syn är att det funkar inte med vilka som helst goda gärningar, frälsningen finns inte i dem utan bara genom det Jesus gjort.

      I detta exempel så talar alltså båda sidor om en dom, men hur den utförs skiljer sig och den ena skulle varje kristen kännaren sig i, inte den andra. Om man då val argumentera att en sådan Gud som kräver att jag gör allt för att få vara med, den vill jag inte tor på, då blir det ju en felaktig gud man tar avstånd ifrån (eller gudsbild om man hellre säger så).

      Jag är inte riktigt med på vad för uppfattning jag inte redovisar? De sista styckena pekar på vad jag tror är domen över gärningar och vad jag tror är ”inträdesbiljetten” till himlen. För mig tycks det som om jag tar ställning och delger en uppfattning, kanske är det inte lika tydligt om man inte kan se in i min hjärna dock?!

      Vad är det som är motsägelsefullt i texten?

      Helt fel är det ju inte, särskilt som sagt till Johan F, inte alla ateister alltid i alla teologiska frågor! Det enda jag säger är att det händer oftare än jag tycker är bra, men som sagt vidare i svaret till Johan så kanske det inte är representativt för alla tillfällen, alla kristna, alla ateister, men för mig är det relevant!

      Hoppas något blev lite mer utlagt?!

      Tack för svar och på återhörande! / MW

  7. Annie Svensson 25 januari 2019 at 20:36

    Hej Martin!

    Om jag förstår dig rätt så har du samma upplevelse som jag, nämligen att den bild som ibland målas upp (i mitt fall av ateisten, i ditt fall av teisten) inte stämmer med den uppfattning man själv har. Det är absolut en lärdom att ta till sig. Och här kommer jag liksom du i din text, att uttrycka mina personliga tankar.

    Din text riktas helt klart till ateister. Därför blir jag lite förvånad över att du tar upp föreställningen om det brinnande helvetet. Eftersom denna föreställning (som enligt min mening är helt sjuk) helt faller bort när man varken tror på Gud, satan, änglar, demoner, liv efter döden etc, så blir hotet om att hamna där faktiskt helt meningslöst (i alla fall på mig). Det kan däremot drabba den som redan har en kristen världsbild – men mer av det kärleksfulla och förlåtande slaget. Någon som fortfarande hoppas på det goda, för det finns ju människor som faktiskt är goda – och detta oavsett om de tror på Jesus eller ej. Jag måste faktiskt be dig om att inte ta ifrån dem det hoppet. För vad finns det att hoppas på i en värld utan dem?

    Om jag förstår dig rätt så tror du faktiskt att jag kommer att hamna i den brinnande helvetssjön för evigt. Om jag inte följer dina instruktioner – och tror på Jesus vill säga. Tycker du att dessa metoder är ok?

    Det finns få saker saker som gör mig så arg som när jag blir hotad med svavelosande kroppsstraff. Tanken på att det i din världsbild inte är mina gärningar, utan min underkastelse under det du tror på som spelar roll, det är bara för mycket. Och jag hoppas verkligen att du kommer att bli upprörd av min tolkning – och att den bilden som jag målar upp av dig här – är helt igenom falsk.

    Annie Svensson

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer