Författare
Om inlägget

Teologi för ateister – Del 3: Bara snälla barn får äta kakan!
Det har blivit dags för del tre av serien Teologi för ateister. Denna vinjett handlar om den där guden som en ateistiskt troende säger sig inte tro på, men som man bekämpar. Problemet är bara allt för ofta att det inte är en gud som en kristen heller tror på. I denna form kikar vi lite på några olika teologiska spörsmål; poängen för dig som ateistiskt troende är att kunna skjuta på rätt mål och för dig som kristen att se att det bara är Jesus som vi behöver avhandla och fokusera på, andra, uppdiktade, gudar får svara för sig! Del 1 läser du här: Gud räddar bara mobbare och del 2: Kommer du till helvetet? Denna serie blir förstås personligt präglad, men jag försöker utgå från ett ganska allmänt kristet förhållningssätt.
[How do] you get pie in the sky when you die!
En variant av att det är himlen som räknas har vi i sången, skapad av Joe Hill och här framförd av Pete Seegers. Det är en parodi på en kristens evighetshopp och vad det ger för ljus över livet här. Just evighetens ljus över livet är dock en annan berättelse än vad jag vill berätta här, men frågan är ändå hur man får den där pajen!?
Många som är av en annan trosuppfattning (vilket ofta på denna blogg är av ateistisk art) tycks mena att anledningen till de kristnas lite skenheliga sätt att leva är att de vill liksom förtjäna en plats i himlen, därför blir det också ytligt och lite stomatolleende över en kristen, det gäller att se ut som om man gör allt rätt, alltid är god, så att man kan ta del av det där saliga i himlen.
En fattig bonddräng, gör så gott en kan!?
Här har vi det! Vi ska göra så gott vi kan, det är grejen! Eller? Ja nog kommer Gud se till våra omständigheter det tror jag:
Av den som har fått mycket skall det krävas mycket… (Lukasevangeliet 12:48)
Men då är det väl klart? Om vi anstränger oss mycket, då får vi komma till himlen?! Och då visar ju detta för övrigt att religion bara är en grej som uppkommit genom människans historia för när vi är goda då ökar vi vår ställning i gruppen och gruppen ökar sina möjligheter, alltså är religion bara något som ger oss överlevnadsmässiga fördelar!?
Men så var ju frågan hur vi kom till himlen?
Jag kanske ska betona att detta inte pekar ut vem som kommer till himlen, bara att gärningarna tycks inte så viktiga som vi kanske lätt tror (varför dock en kristen tycker, eller kanske hellre bör tycka, att gärningar är viktiga (om det är rädsla för straff av Gud eller vad det är) det återkommer vi till i en annan del av denna bloggpostserie)).
Så då öppnar vi tingsåret 2019, eller vilket år slutet på tiden nu blir!? I slutet tycks det faktiskt bli dom, efter vad vi gjort.
Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem. Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön.
Blir jag dömd för smutstvätten och dammet under sängen!?
Absolut! Det är oerhört viktigt hur vi över, vad vi gör med vår frihet, med våra liv! Absolut! Gud är inte fokuserad på ”pie in the sky when you die” endast, utan på hela våra liv! Jag tror inte att denna dom som det här står omär särskilt rolig, jag tänker den som en filmvisning eller återvändande till det vi gjort tillsammans med den som är fullkomlig kärlek, men som ser all vår smutsiga byk. Dock så är det inte smutstvätten som han fokuserar på utan hur ren den blir då han ser på den!
Hur blir jag då uppskriven i Livets bok?
Ja det kanske är en lämplig avslutning!? Förs och sist så är det i den kristna traditionen så att det handlar om en relation med Jesus, det är hela grejen, inte hur jag lever eller vad jag tror, utan att jag lever med honom (lite som med vilken person som helst, att tro eller inte tro på en persons existens är inget man gör, man lever med personen om man har en relation).
En viktig vers i sammanhanget säger så här:
Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.
En vers som brukar användas för att sammanfatta Bibeln säger så här:
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.
Allt gott till er alla!
/ Martin Walldén
(På andra forum: wallden.wordpress.com och Goda grunder)
Liknande inlägg
15 kommentarer
kommentarer är stängda.
Just nu på bloggen
Stokastisk nåd Jag växte upp i ett hushåll av ateister. Mina föräldrar var dedikerade medlemmar av det amerikanska kommunistpartiet, och därför låg ateismen i mitt hushåll ganska nära den militanta antiteismen hos de så kallade ”nyateisterna”. Jag lärde mig att inte bara är religiös tro felaktig, utan faktiskt ond. Liksom min far, en fysisk kemist, förkastade jag alla former av andlighet och blev biokemist (jag avvek så långt som möjligt från den faderliga modellen). Idag är jag en kristen med en djup känsla av Guds nåd och en pågående känsla av förundran över Herrens återlösande kraft i hela skapelsen och i mitt eget liv. Jag förblir vetenskapsman, som jag har varit de senaste 30 åren. Jag finner en enorm tillfredsställelse i min absoluta övertygelse om att vetenskap och tro är komplementära och ömsesidigt stödjande. Min tro stärks av det jag vet om den naturliga världen, och mitt vetenskapliga tänkande har fått ett stort uppsving genom min tro på Herrens skapande kraft. Vilken sorts resa ledde mig från min ungdom av brinnande ateism till där jag är idag? Svaret är enkelt: Gud kallade mig, envist och tydligt, även om det tog mig årtionden att äntligen lyssna och höra. Jag minns det första clarion-kallet ganska tydligt. Som ung såg jag filmen The Gospel According to Matthew av Passolini. I filmen växlar partituren mellan ett antal skarpt kontrasterande stilar. Efter korsfästelsen återspeglar en långsam, dyster, rysk hymn den stämning av förtvivlan och saknad som Maria och lärjungarna kände. Denna musik fortsätter när kvinnorna och John besöker graven på den tredje dagen. Dörrens sten rullas tillbaka och graven avslöjas som tom. I det ögonblicket ändras musiken omedelbart till en glad afrikansk melodi från ett stycke som heter Missa Luba. Detta ögonblick hade en dramatisk och intensiv inverkan på mig. Jag kände en rysning av känslor och en känsla av mirakulös glädje. Filmskaparens konst hade förmedlat sanningen om evangelierna till mig – genom musik och visuell prakt. När John började springa för att sprida ordet till sina vänner, minns jag att jag tänkte, skulle det inte vara underbart om jag kunde tro på den vackra myten om uppståndelsen. Och då tänkte jag nej, det här är bara ett trick i mitt sinne för att framkalla känslor som ursprungligen utvecklades för att låta människor uppleva empati, och så vidare. (Se Dennett för en fullständig förklaring av hur vi ”luras” av sådana känslor). Så medan fröet hade planterats, växte det långsamt och krävde en hel del omsorg, men bar så småningom frukt. Jag läste evangelierna. Jag blev intresserad av mystik och transcendens. Jag började gå i en katolsk kyrka. Allt detta var intressant i intellektuell mening, men det hade ingenting med tro att göra. Jag var en iakttagare, en sympatisk och vänlig sådan, men jag var fortfarande på utsidan och tittade in. Under tiden arbetade jag med att göra vetenskaplig forskning och läste Dawkins och Gould, Lewis Thomas och Carl Sagan. Jag har alltid varit ivrig i min beundran för evolutionsteorins förklaringskraft och till och med kommunicerat med Dawkins angående ett av Darwins brev som jag upptäckte i British Museum, som fick ett omnämnande i The Devil’s Chaplain . Jag fick äntligen gåvan av Guds nåd direkt från Kristus på ett dramatiskt och obestridligt sätt. Men för att fullt ut kunna acceptera denna gåva och veta att jag tillhör Kristus, kropp och själ, behövde jag förena denna nya tro med min vetenskapliga känsla för förnuft. Som det visade sig tyckte jag att detta (som många andra har) var förvånansvärt okomplicerat, särskilt efter att ha läst Guds språk . Min resa till tro började med konst och känslor, men den nådde frukt med min växande förståelse för hur det naturliga universums egenskaper pekar på Gud. Min vetenskapliga världsbild uppmuntrade mig att ställa frågor, några av dem ovanliga för en vetenskapsman: Varför finns skönhet? Tänk på den magiska Oden till glädjen, eller varje ton som någonsin skrivits av Bach, eller Kandinskys målningar, eller elegansen i Einsteins fundamentala ekvationer. Titta på den underbara matematiska artefakten från Mandelbrot-uppsättningen, en ren fraktal, skapad av människans sinnes geni och endast synliggjord av modern datorgrafik. Ja, alla dessa är människors verk, och människan är en underbar skapelse. Men varför är universum vackert? Vad är källan till denna skönhet? När vi tittar på naturen och ser att det till synes artificiella, matematiskt märkliga konceptet med en icke-skalär, självliknande fraktal kan hittas i nästan alla biologiska strukturer (inklusive DNA), såväl som i moln, kustlinjer, berg, och galaxer, vi måste undra över källan till all denna komplexitet, all denna skönhet. Vi vet från fysiken att vår värld är stokastisk, inte strikt deterministisk. Med andra ord, det förändras enligt till synes ”slumpmässiga” influenser, vilket tillåter – till och med insistera på – kreativitet och överraskning vid varje tur. Det är vackert, inte tråkigt; mycket komplex, inte enkel. Biologiska organismer verkar ha bildats med den medfödda förmågan att utvecklas. Och människor, organismer med en själ, representerar det största mysteriet av alla. Varför är det så anmärkningsvärt att vi lever i ett stokastiskt universum? Vi kan förutsäga resultatet om vi kastar 1000 mynt, behandlar en miljon celler med en mutagen, undersöker beteendet hos en miljard molekyler eller spårar ödet för biljoner subatomära partiklar. I den meningen kan vår vetenskap beskriva världen mycket väl. Men vi vet ingenting om vad som händer när du kastar ett enda mynt, utforskar en enskild cells mutationsöde, försöker förutsäga en enda fotons väg eller tittar på en enda människas liv. Det verkar verkligen magiskt (särskilt när vi undersöker vetenskapen om kvantteorin) att vårt universum i grunden är stokastiskt på individnivå. Jag tror att denna egenskap hos de naturlagar vi beskriver genom vetenskapen byggdes in av Skaparen för att tillåta slumpen, skönheten, evolutionen, mänskligheten och till och med tro. Det vi uppfattar som en slump är inte trons fiende, utan tvärtom. Det är Guds redskap. Vi kan genom vetenskapen hitta magnifika och överväldigande bevis för Guds ingripande och pågående engagemang i vår värld, från dess skapelse till våra vardagliga liv, i alla aspekter av verkligheten, inklusive i våra pågående upptäckter av den naturliga världens hemligheter. Vi vet nu att universum inte alltid var […]
20 september 2023Är foster levande? Du kanske har hört påståendet att det mänskliga fostret inte är levande. Men är det verkligen sant? I den här artikeln kommer vi att utvärdera huruvida det mänskliga fostret är levande utifrån kritiskt tänkande. Ett argument som framförs är att fostret inte är levande biologiskt. Det är bara en cellklump. Detta argument är falskt. Den vetenskapliga konsensus bland forskare är att livet börjar vid befruktningen.1 Enligt professorn Keith Moore, ”Mänskligt liv börjar vid befruktningen”.2 Enligt forskaren Yuki Okada, ”Däggdjurs livscykel börjar när en spermie kommer in i ett ägg”.3 Enligt Van Nostrands Scientific Encyclopedia, ”I det ögonblick som den mänskliga mannens spermiecell möter honans ägg … börjar ett nytt liv”.4 Enligt förlossningsläkarna J.P. Greenhill och E.A. Friedman, ”Termen befruktning syftar på föreningen av manliga och kvinnliga pronukleära element … från vilken en ny levande varelse utvecklas”.5 Enligt embryologen Jan Langman, ”Utvecklingen av en människa börjar med befruktningen”.6 Ett annat argument som framförs är att det mänskliga fostret inte är en person, även om det är biologiskt levande. Detta argument är falskt, eftersom ingen av de alternativa definitionerna av mänskligt personskap kan tillämpas konsekvent. Vi kommer nu att utvärdera varje försök till att definiera mänskligt personskap. En försökt definition av mänskligt personskap är när en människa blir medvetande. Denna definition misslyckas, eftersom människor i koma fortfarande är personer även om de är omedvetna. Nyfödda barn är fortfarande personer, även om de är omedvetna. En annan försökt definition av mänskligt personskap är livsduglighet och oberoende. Denna definition misslyckas, eftersom handikappade människor fortfarande är personer även om de är beroende av andra. Nyfödda och för tidigt födda barn är fortfarande personer trots att de är beroende av föräldrar respektive kuvös. En annan försökt definition av mänskligt personskap är via den genetiska sekvensen för arten Homo sapiens. Denna definition fungerar, eftersom det är den enda definitionen som framgångsrikt omfattar alla människor. Det innebär att fostret – oavsett stadium – måste behandlas som en mänsklig person med rättigheter. Ett annat argument som framförs är att kvinnan har kroppslig autonomi över det mänskliga fostret inuti henne. Detta argument är falskt. För det första, har en förälder en laglig skyldighet att ta hand om ett levande barn, annars kommer föräldern att åtalas för vanvård. För det andra, är det olagligt för medborgare att avsluta liv. För det tredje, har det kvinnliga fostret i livmodern också ett val och kroppslig autonomi samt en rätt till liv. För det fjärde, om kvinnans autonomi verkligen skulle överskride fostrets autonomi, då skulle det ha varit lagligt att göra abort fram till födseln! Ett annat argument som framförs är att abort bör tillåtas av ekonomiska skäl. Detta argument är falskt. För att använda en jämförelse, är det tillåtet att dränka en nyfödd bebis för att föräldern inte kan ta hand om den? Nej, självklart inte! Eftersom det nyfödda barnet är vid liv, är föräldern eller staten skyldig att ta hand om det. Eftersom människofostret är vid liv och en person, borde föräldern eller staten vara skyldig att ta hand om det också. Ett annat argument som framförs är att abortbegränsningar kränker kvinnors rättigheter. Detta argument är falskt. Abort skadar kvinnors rättigheter, eftersom det dödar flickan i livmodern. Abort är inte en mänsklig rättighet. Detta är en kommersiellt motiverad lögn. Rätten till liv är en del av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheter. Genom att skydda kvinnans liv i livmodern och vara pro-life, hjälper vi kvinnors rättigheter och vi gör världen till en bättre plats för flickor överallt! Att vara pro-life är det mest feministiska du kan göra! Ett annat argument är att alla feminister förespråkade abort. Detta är falskt! De tidiga feministerna var pro-life! Ett exempel på detta är Susan B. Anthony. De jämförde abort med en våldtäkt, där de såg abort som inskränkning på kvinnans livmoder. De ansåg även att det var nedvärderande att be kvinnor att mörda sina barn i magen och att behandla barnet i magen som om de vore boskap man kan avliva. De motsatta sig även preventivmedel. De ansåg att preventivmedel och abort uppmuntrar till promiskuitet bland män, vilket i sin tur ökar objektifieringen av kvinnor. De var även aktiva i nykterhetsrörelsen. De ansåg att alkoholen gav upphov till våld i allmänhet och våldtäkter synnerhet. Genom få bort alkoholen från sina män, då resulterade det i en bättre familjestruktur. De ansåg även att moderskapet var en av deras största gåvor. De var själva både mödrar och politiskt aktiva. Det fanns ingen motsättning mellan moderskapet och annan aktivitet, enligt dem.7 Sammanfattningsvis är det mänskliga fostret vid liv biologiskt, är en mänsklig person eftersom det bär samma genetiska sekvensen, har kroppslig autonomi samt och har rätt till liv, där många feminister under åren har varit pro-life. Om du har gjort en abort, vill jag bara säga att Jesus älskar dig! Jesus förlåter dig för allt! Det är okej! Tillsammans kan vi hjälpa till att skydda framtida kvinnors liv! Sandra Pihl Skott Referenser: 1 Jacobs, Steven. “Biologists’ Consensus on ‘When Life Begins.’” SSRN Electronic Journal, 2018, https://doi.org/10.2139/ssrn.3211703. 2 Keith L. Moore, The Developing Human: Clinically Oriented Embryology, 7th edition. Philadelphia, PA: Saunders, 2003. pp. 16, 2. 3 Okada et al., A role for the elongator complex in zygotic paternal genome demethylation, NATURE 463:554 (Jan. 28, 2010) 4 Van Nostrand’s Scientific Encyclopedia, 5th edition, New York: Van Nostrand Reinhold Company, 1976 5 Greenhill & Friedman. Biological Principles and Modern Practice of Obstetrics, W.B. Saunders, Philadelphia, 1974. 6 Jan Langman. Medical Embryology, 3rd edition, Baltimore: Williams and Wilkins, 1975 7 EWTN. (2017). Early feminists were pro-life. YouTube. https://www.youtube.com/watch?v=bHXg1m6eAUo&ab_channel=EWTN ⁸ https://thebookofworks.com/2017/06/26/the-non-conservation-principle-in-biology/ ⁹ https://thebookofworks.com/2017/07/03/non-conservation-evolution-and-teleology-in-biology-part-2/
6 september 2023Nära döden upplevelser: Oreducerbart sinne (Del 5) Vad kommer att hända när du dör? När din hjärna slutar fungera kommer det att vara slutet på dig, eller kommer ditt sinne att fortsätta på en annan plats? I århundraden har människor kommit tillbaka till livet på randen av döden och har rapporterat konstiga upplevelser av livet bortom. Hundratals, som har väckts tillbaka till livet, har rapporterat att de fortsatte efter att deras hjärna stannat och de kom in i kroppen igen först när de återupplivades. Men är dessa rapporter verkligen belägg på liv bortom döden eller är de bara hallucinationer skapade av en hjärna för att klara av slutet på dess existens? De flesta fysikalister tror att när din hjärna och kropp dör så försvinner du ur existensen, eftersom de tror att sinnet bara är en framväxande egenskap eller funktion av hjärnprocesser. Så alla rapporter om nära-döden-upplevelser måste bara vara upplevelser som genereras av hjärnan när den håller på att dö. Ett vanligt argument som används för att stödja denna uppfattning är att ”vi möter aldrig medvetande förutom en fungerande hjärna.” Så vi kan inte anta att medvetandet kan fortsätta att existera utan en hjärna. Men som vi har upprepat hela tiden genom den här serien är att detta inget mer än ett korrelations-/orsaksfel. Bara för att vi vanligtvis ser medvetande och hjärnor korrelerade betyder det inte att hjärnan genererar eller skapar medvetande. Även innan vi utvärderar rapporterna om nära-döden-upplevelser verkar det som om vi har tillfällen där vi kan observera medvetande utan en normalt fungerande hjärna, vilket stärker teorimedvetandet och hjärnor är bara korrelerade ibland, istället för att hjärnan är orsaken till medvetande. Den brittiske neurologen John Lorber studerade ett tillstånd som kallas hydrocephalus och genom sin forskning tittade han på över 600 olika fall. Detta är ett tillstånd där det finns en överdriven mängd cerebrospinalvätska i skallen, vilket hindrar normal hjärnutveckling. Av de allvarligaste fallen var hälften svårt mentalt utmanade, vilket kan förväntas om fysikalismen är sant, eftersom hjärnan inte utvecklas normalt. Den andra hälften av de svåra fallen hade dock IQ över 100 och fungerade egenskaper även om en normal hjärna inte utvecklades. Ett fall som Lorber nämner handlar om en man som bara hade haft ett tunt lager av hjärnceller på en millimeter tjockt, men som ändå hade en IQ på 126 och en examen i matematik. En annan artikel rapporterade att flera studier ”dokumenterade utveckling av intelligens över genomsnittet, trots drastiskt minskad storlek på hjärnmanteln i hydrocefalus med tidigt debut.” https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1511795 Men hur kunde detta vara? Om hjärnan är nödvändig för medvetandet, hur skulle försökspersoner med onormal hjärnutveckling, eller nästan ingen hjärna alls, ha en normal medveten upplevelse, utveckling av ett jag och leva som om det inte var något fel? Till exempel hävdar Todd Feinberg och Jon Mallatt att medvetandet kräver funktionell komplexitet för att uppstå. ”Det är på nästa nivå av neurobiologi som medvetandet dyker upp. Denna nivå har fått en komplex serie av speciella neurobiologiska egenskaper som är unika för medvetna hjärnor. Även om dessa speciella egenskaper bygger på, är beroende av och visar alla allmänna och reflexiva funktioner, krävs deras bidrag för medvetandet.” (5-6) Se även: https://www.nature.com/articles/nrn2555 Utöver detta har nyare neurovetenskaplig forskning identifierat att ”… medvetandets neurala korrelat primärt är lokaliserade till en bakre kortikala varma zoner som inkluderar sensoriska områden, snarare än till ett frontoparietalt nätverk som är involverat i uppgiftsövervakning och rapportering.” Men dessa specifika områden skulle vara frånvarande eller allvarligt skadade i fall av hydrocefalus. Om dessa korrelat är där medvetandet antas komma ifrån, varför kan vi observera att medvetandet är människor som helt klart saknar sådana heta zoner? Som Roger Lewin frågade, ”…det här fallet är inget nytt för den medicinska världen. ”Mängder av liknande berättelser fyller den medicinska litteraturen, och de sträcker sig långt tillbaka, konstaterar Patrick Wall, professor i anatomi vid University College, London, ”men det viktiga med Lorber är att han har gjort en lång serie av systematisk skanning, snarare än att bara ta itu med anekdoter.’ Han har samlat in en anmärkningsvärd uppsättning data och han utmanar: ”Hur förklarar vi det?” Med andra ord är fall av hydrocefalus oförklarliga anomalier om fysikalistiska modeller av medvetande är sanna. Medvetandet existerar utan de typiska observerbara neurala korrelaten av medvetande. Ett liknande tillstånd som är ännu allvarligare kallas hydranencefali, vilket är där hjärnhalvorna i hjärnan är frånvarande i olika grad och det återstående utrymmet är fyllt med vätska. Offer med hydranencefali antas exemplifiera utvecklingen av vegetabiliskt tillstånd, eftersom de saknar de nödvändiga områdena i hjärnan som är tänkta att generera medvetande och mentala egenskaper. Som en studie uttryckte det, ”Enligt traditionell neurofysiologisk teori kräver medvetande neokortikal funktion, och barn som föds utan hjärnhalvor förblir nödvändigtvis i ett utvecklingsmässigt vegetativt tillstånd på obestämd tid.” Men nyare forskning utmanar detta antagande. En studie fann att deras försökspersoner kunde uppvisa enorma mängder normalt medvetet beteende som nöd, nöje, glädje och kan uttrycka sig genom att skrika, krångla, le, fniss och skratt. ”Dessa barn är inte bara ”fysiologiskt vakna” i den meningen att de går igenom en sömn-vaken-cykel, utan de är pigga och lyhörda för miljöhändelser under vakenhet. De vänder sig till framträdande stimuli, visar situationsmässigt betingade känslomässiga reaktioner och skiljer bekanta röster från främlingars röster (se avsnittet Resultat), vilket allt är oförenligt med medvetslösheten i det vegetativa tillståndet.” En annan forskare säger: ”Det är allmänt trott att barn med hydranencefali inte är vid medvetande; och klassificeras därför rutinmässigt i de diagnostiska kriterierna för vegetativt tillstånd. Men det finns flera beteendebelägg som tydligt indikerar närvaron av medvetande hos sådana patienter.” https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/18435419/?fbclid=IwAR0za1RFdQw8CcJw3ss1EwiDuPo0UJUWRLg_91CZed91p-c9knWijYKiE2E Således är hydranencefali en annan oförklarlig anomali om ett komplext nätverk inom en normalt utvecklad hjärna är det som genererar medvetande. Om några finns med hydranencefali och är medvetna, så innebär detta att medvetandet inte kräver en komplex hjärna. När vi går djupare har vi till och med ett fall där någon föddes utan hjärna, men ändå visade tecken på medvetande. Vi har dussintals fall av spädbarn som föds hjärnlösa. Dr Robert T. Leshner säger att de flesta barn med tillståndet ”kommer inte över det […]
2 augusti 2023Kvantbiologi: Oreducerbart sinne (Del 4) När du tänker på din hjärna kanske du tänker på kemiska reaktioner och elektriska signaler som äger rum som du kanske tror genererar alla dina tankar, drömmar och ditt medvetande. Om detta var fallet skulle allt du är kunna förklaras av klassisk fysik. Men hur vi tänker och arbetar verkar vara helt annorlunda än hur klassisk fysik fungerar på makronivå. Och ett nytt forskningsfält, kallat kvantsinneteori, utmanar dessa etablerade föreställningar om att vi inte är något annat än biologiska robotar som bestäms av fysikens lagar. Under de senaste decennierna har ett nytt forskningsfält börjat, kallat kvantbiologi, vilket är det vetenskapsområde som tillämpar kvantmekanik på biologiska system för att förklara hur de fungerar där klassisk biologi inte kan ge en fullständig redogörelse. Flera aspekter av biologi kan inte förklaras enbart med klassisk biologi och kvantbiologi ger bättre modeller för biologiska system. Till exempel har kvantmekanik visat sig spela en roll i fotosyntesen och verkar användas i hur fåglar migrerar. Kvantmekaniken kan också spela en roll för hur vi kan lukta. Kvantintrassling har visat sig hålla ihop DNA, själva livets kod, och forskare hittade nyligen bevis på kvantjitter i vårt DNA, vilket kan vara en drivkraft i evolutionen Man trodde att kvantmekaniken inte spelade någon roll i makroobjekt, än mindre biologiska strukturer, eftersom miljön var för farlig för kvantprocesser, men denna forskning ensam motbevisar detta påstående. Det är nu känt att biologiska system kan och drar fördel av kvantprocesser och kan använda dem för fördelaktiga medel. När vår moderna teori om kvantmekanik först utvecklades, spekulerade vissa fysiker att det kanske kunde förklara en annan gåta, liv och medvetande. En av anledningarna var att kvantmekaniken bekräftades i flera experiment, och de konstiga reglerna i kvantvärlden verkade kontraintuitiva. Så vissa föreslog att det skulle kunna låsa upp ett helt nytt sätt att se på världen som så småningom kunde leda till att man förstår själva livets regler och egenskaper. Detta sågs som spekulativt som först, men nyligen har nya bevis kastat ljus över idén. För ett decennium sedan började fysikern Diederik Aerts föreslå att kvantmekanikens matematik skulle kunna användas för att modellera sinnets inre värld. ”Vi påpekar att kvantmekaniska principer, såsom superposition och interferens, är ursprunget till specifika effekter i kognition relaterade till begreppskombinationer … Vi undersöker implikationerna av vårt kvantmodelleringsschema för strukturen av mänskligt tänkande, och visar närvaron av en tvåskiktsstruktur bestående av ett klassiskt logiskt lager och ett kvantkonceptuellt lager.” Med andra ord verkar sinnets inre värld bete sig som om den är kvantliknande. Till exempel, inom kvantmekaniken finns det något som kallas superposition, där ett kvantsystem kan bete sig som om det är i flera tillstånd samtidigt tills det mäts, och en kollaps sker till en slutlig observerbar position. Aerts noterar dock att detta verkar vara hur eller tankar beter sig. Vi kan ofta ha flera motsägelsefulla idéer eller lösningar på ett problem som existerar i vårt sinne samtidigt innan vi medvetande orsakar kollaps till det slutliga beslutet som vi genomför i vår klassiska eller makroverklighet. Ibland känns det som att vissa tankar eller minnen är intrasslade. Du kanske tänker på ett ämne och omedelbart är du kopplad till ett annat ämne som precis dök upp i ditt sinne. Vi kan tänka på våra mentala processer som kvanttunnelering. Du kan till exempel stöta på ett udda föremål eller lukta på något som omedelbart påminner dig om ett länge förlorat minne. Vi kan studsa runt mellan olika ämnen utan någon logisk väg från det ena till det andra. Aerts föreslår dessa koncept och fler är bättre på att förklara hur sinnet fungerar, med andra ord, sinnet verkar bete sig kvant och mentala processer bör modelleras som sådana. ((i) kontextuell påverkan, (ii) uppkomst på grund av superposition, (iii) interferens, (iv) intrassling och (v) kvantfältteoretiska aspekter.) Det har hävdats att detta inte är något annat än en slump, att hjärnan bara är en klassisk maskin som beter sig kvantlikt när den genererar sinnet. I själva verket är det rättvist att säga att många forskare som arbetar med kvantkognition talar om det som bara ett abstrakt ramverk för att modellera det mänskliga mentala lexikonet genom hjärnans nätverk av neuroner. Men detta element ensamt är förmodligen inte tillräckligt för att helt förklara varför sinnet agerar kvantliknande, och man skulle kunna hävda att hjärnans neurala nätverk är en manifestation av ett underliggande kvants mekaniska aspekt, djupt inne i hjärnan. Och bara utifrån beräkningsfrågor är detta osannolikt att hjärnan bara simulerar ett kvantsystem. Det är mer vettigt ur en biologisk synvinkel att bara använda kvantprocesser istället för att simulera dem klassiskt, och vi vet att biologisk process kan utnyttja kvantprocesser. Stuart Hameroff förklarar: Dessutom har vi bevis för att kvantprocesser verkar existera djupt inne i hjärnan. Fysikern Matthew Fisher tog fram en studie från 1980-talet där möss fick antingen litium-6 eller litium-7 och jämfördes med en kontrollgrupp. Litium-7 används i farmaceutiska läkemedel för att behandla saker som depression eller bipolär sjukdom. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18626002 Om hjärnan nu är rent kemisk och inte kvant, borde Litium-6 ha effekten. Anledningen är kemiskt att de är lika, eftersom de har samma antal elektroner. Den enda skillnaden är att litium-7 har ytterligare en neutron i kärnan. Så den enda skillnaden är deras kvantvibrationsfrekvens, inte deras kemiska sammansättning. Forskare fann dock stora beteendeskillnader mellan Lithium-7-gruppen och Lithium-6-gruppen. Lithium-7-gruppen mjuknade och visade lite intresse för att utföra normala instinktiva uppgifter, och Lithium-6-gruppen hade precis motsatt effekt. Fisher säger, ”…för de råttmamma som matades med Li-6 rapporterades deras bobyggnad vara överdriven, amningen var mycket frekvent / lång varaktighet, skötsel och hämtning av valpar var överdriven – så dessa var de renaste och säkraste råttungarna i världen! Beredskapstillståndet, istället för att vara ”genomsnittligt” eller ”lågt”, rapporterades vara ”mycket högt”. Tydligen hade inte bara Li-6 och Li-7 olika effekter på moderråttornas humör, utan effekterna hade motsatt tecken.” Således påverkades förändringen av resonansen av litiumkvanttillstånden, inte deras kemiska sammansättning, vilket antyder att det finns kvantprocesser i den hjärnan som korrelerar med våra mentala egenskaper. Kvantkognition verkar vara mer än bara en modell. Annan forskning har bara stött uppfattningen att […]
26 juli 2023Besvarar invändningar: Oreducerbart sinne (Del 3) Du har förmodligen hört förespråkare för fysikalismen eller materialismen presentera argument att sinnet faktiskt reducerar till hjärnans kemi eller processer. För att vara rättvis, tar fysikalister fram några bra argument som de använder för att hävda att medvetandet kommer från hjärnan. Så de måste åtgärdas och kan inte ignoreras. Men när vi väl dyker in i deras argument och beläggen de använder för att stödja dem kommer du att se att deras argument inte är så legitima, och ibland avslöjar de i slutändan mer belägg för att medvetandet kan inte vara en produkt av hjärnan. En av de mest använda invändningarna är motargumentet från fall av hjärnskada. En stor mängd neurovetenskaplig forskning visar att de saker vi tillskriver sinnet, som personlighet och moraliska bedömningar, kan förändras systemiskt genom hjärnskador och förändringar. Till exempel finns det belägg för FrontoTemporal Disorder. Hjärnskador på detta område av hjärnan kan resultera i beteendemässiga växlingar, såsom verbala hämmande, antisocialt beteende, förlorad oro för andra, såväl som förändringar i politisk ideologi och klädmönster. 1999 dokumenterade Tony Damasio i tidskriften Nature två fall med en man och en kvinna som upplevde hjärnskador i vissa regioner och visade störande och hänsynslöst beteende. Vi kan inte ignorera att det finns en mängd belägg för att hjärnskador kan förändra personlighet, minnen, önskningar, ideologier, moraliska bedömningar och mer. Om att skada hjärnan skadar mentala aspekter av dig skulle det säkert vara belägg på att sinnet är en skapelse av hjärnan. Men detta är att anta för mycket från enbart korrelationer och försök att härleda orsakssamband. Som vi har sagt, på alla åsikter om sinnet, förväntar vi oss att det fysiska påverkar våra mentala egenskaper, precis som vi hävdade att sinnet kan forma och modifiera hjärnans kemi. Det finns uppenbarligen ett intrikat förhållande. Det är en halmgubbe eller ett missförstånd av fysikalister att hävda substansdualister eller idealister skulle inte förvänta sig att det mentala och fysiska är starkt sammankopplat och beroende av varandra. Låt oss komma ihåg att vi har erkänt att en del av vårt mentala liv är postbart, nämligen det vi definierar som själen. Som vi sa, din själ utvecklas över tiden. Det är din personlighet, dina tankar, drömmar, känslor, minnen, önskningar, mål, osv. Själen är den person, du, ett medvetet sinne blir över tiden. Det är beroende av sinnet och är formbart. Så sinnet läser aspekter av själen, som en tro, för att veta hur man ska agera. Men låt oss också komma ihåg var trosuppfattningar kommer ifrån. De är inte mystiskt införda i sinnet, de utvecklas genom att engagera och studera den fysiska världen. Övertygelser, som mål eller minnen, byggs upp över tiden genom att leva och studera i en fysisk miljö. Så föreställningar har uppenbarligen en fysisk aspekt och är därför kopplade till din hjärna, vilket är det som tar emot information från en fysisk miljö. Så detta är hur sinnet bygger en själ över tid genom att leva ett fysiskt liv. Men om så är fallet skulle det förväntas att aspekter av själen kan vara fysiskt formbara eller skadas av fysisk interaktion. Din själ är byggd av fysiska interaktioner som sinnet läser och lagrar, och hjärnan är den väg för vilken sinnet fortsätter att interagera i den fysiska världen, ta emot och lagra information för att bygga en själ. Om detta är skadat kan inte sinnet visa själen eller helt läsa de skadade vägarna till informationen. Nu är detta inte dina neuroner är din själ eller att hjärnan skapar de mentala tillstånden, eftersom det inte finns några belägg för att mentala tillstånd uppstår från eller är identiska med hjärntillstånd. Snarare är det antingen det finns konfigurationer i hjärnan som sinnet läser för att få tillgång till själen eller så är hjärnan det yttre utseendet av sinnet som verkar i verkligheten och din själ. Med andra ord är hjärnan en fysisk representation av sinnet med dess själ. Substansdualisten och filosofen J.P. Moreland förklarar detta samband med en analogi av en CD. ”det finns ingen musik på CD:n; det finns bara gropar.” CD-skivor skapar inte heller musik, men om konfigurationerna på en CD placeras i rätt hämtningssystem kan musik visas. Om CD-skivan är skadad kan CD-spelaren inte längre läsa konfigurationerna och spela musiken. På samma sätt kan sinnet läsa vägvägar i hjärnan för att komma åt själens lagrade information, men om dessa vägar ändras eller skadas kommer den underliggande informationen som hjärnan tog emot och lagrade inte längre att vara tillgänglig eller kan läsas på ett annat ändrat sätt. Dubbelaspektidealisten och filosofen Keith Ward håller med, ”Vi kan alltså säga att sinnen läser eller tolkar konfigurationen av neuroner som lagrar information som hjärnan har tagit emot från sin omgivning. De kan sedan påverka denna konfiguration genom tanke och ytterligare erfarenhet. Konfigurationen lagras i hjärnan (som en symfoni lagras på en CD) och är redo att läsas igen (kom ihåg) vid ett senare tillfälle. Det här sättet att uttrycka saken kräver att hjärnan fungerar korrekt. Konfigurationer och tolkningar kan gå fel, och om den fysiska grunden blockeras eller skadas, kommer de att gå fel. Så det är inte alls förvånande att hjärnskador kommer att orsaka förutsägbara mentala defekter eller att särskilda mentala processer ofta visar sig vara lokaliserade i specifika delar av hjärnan.” För idealister är hjärnan en funktion av ett medvetet sinne. Det är det yttre utseendet, eller avataren av hur en medveten agent ser ut i verkligheten, genom att kapsla in medvetandet i den rumsliga tidsmässiga existensen. Som William James sa, materia är inte det som skapar medvetandet, det är det som begränsar det. Hjärnan är inte den fullständiga agenten utan en representation av vad du och din själ ser ut som i en fysisk verklighet. Som Donald Hoffman har hävdat är det ungefär som en användargränssnittssymbol för en medveten agent, som att ikonerna på din dator är symboler eller representationer av applikationer. Det som visas på din skärm är bara ett yttre utseende av underliggande kod, men jag kommer inte att dra ikonen till papperskorgen eftersom det kan skada det jag behöver göra på datorn. […]
19 juli 2023
Anti-apologetik om Varför naturalismen inte kan förklara människans mening, mål eller syfte: “Det säger ju dock ingenting om huruvida naturalismen är sann eller ej, bara att författaren till detta inlägg inte tycker…” 29 jan 2023, 21:43
Anonym om Vem är den idisslande haren?: “Intressant blogginlägg! Håller med om att bibeltexten är fenomenologisk i sina beskrivningar.” 5 nov 2022, 10:03
Christer Brodén om Om Gud finns, varför visar han sig inte? Del 2: Om doldhetsargumentet mot Guds existens: “Det här hänger väl ihop med gudsbilden. Jag skrev om det i en annan kommentar i denna blogg: ”En väldigt…” 20 aug 2022, 17:11
Sy Garte berättar om sin resa från militant ateist till kristen.
... Läs merLäs mindre
www.svenskapologetik.nu
Jag växte upp i ett hushåll av ateister. Mina föräldrar var dedikerade medlemmar av det amerikanska kommunistpartiet, och därför låg ateismen i mitt hushåll ganska nära den militanta antiteis...0 kommentarerKommentera på Facebook
I denna artikel, diskuterar Sy Garte om icke-konservationsprincipen och menar på att man kan skilja på liv från andra former av energi och materia.
... Läs merLäs mindre
Icke-konservationsprincipen i biologi
www.svenskapologetik.nu
Del 1 Det går inte att förneka att biologi är en form av kemi. Biologi härrör från och beror på alla kemins regler, inklusive jämvikt, reaktionskinetik, katalys, organisk syntes, hydrolys, ent...0 kommentarerKommentera på Facebook
Det finns fortfarande möjlighet att anmäla sig till denna intressanta bokcirkel där vi läser "Världsåskådningsatlas" av James Sire. Fyll i din anmälan på www.bilda.nu/arr/1192028/varldsaskadningsatlas-av-james-sire-915671Nu har anmälan öppnat till höstens bokcirkel! Ett utmärkt tillfälle att reflektera över din egen uppfattning om världen tillsammans med andra, och samtidigt förstå hur andra människor tänker och uppfattar samma värld.
VÄRLDSÅSKÅDNINGSATLAS av James Sire är en unik kartläggning av olika sätt att se på världen och tillvaron. Författaren tar oss med på en intressant och spännande resa genom historien och tecknar en tydlig bild av de olika världsåskådningarnas utveckling och innehåll. Boken hjälper oss att reflektera över vår egen uppfattning om världen och samtidigt förstå hur andra människor tänker och uppfattar samma värld.
Boken följer den historiska utvecklingen från kristen teism till deism, naturalism, nihilism, existentialism, österländsk panteistisk monism, New Age och postmodernism och avslutas med ett nyskrivet kapitel om islam. Till var och en av dessa världsåskådningar ställer författaren ett antal grundläggande frågor:
- Vari består den yttersta verkligheten?
- Hur är världen beskaffad?
- Vad är en människa?
- Vad händer efter döden?
- Hur kan vi veta något?
- Hur vet vi vad som är rätt och fel?
- Vad är meningen med historien?
Svaren gör att de olika synsätten enkelt kan jämföras med varandra.
Läs mer och anmäl dig via Bilda:
www.bilda.nu/arr/1192028/varldsaskadningsatlas-av-james-sire-915671
... Läs merLäs mindre
0 kommentarerKommentera på Facebook
I detta blogginlägg undersöker Jacob olika världsreligioner, så som islam, morminism, buddhism, mm, för att avgöra vilken religion som är sann.
... Läs merLäs mindre
Skeptiper utvärderar religion: En kritiskt granskning av religion
www.svenskapologetik.nu
Om man ska lägga sin tillit till en religion, då bör man välja den religion som bäst stämmer överens med verkligheten, vilket delas av de samtida akademikerna Edward Feser, Hugh Ross och Michae...0 kommentarerKommentera på Facebook
Tycker du har helt fel!!!!!!!!!!! Jag har förlorat min far han tog livet av sig. Och bara en månad efter dog min ende vän jag hade. Men jag kommer alltid att tro på Jesus och En god Gud. Du har noll koll på oss som tror trots allt. Du har inte fattat poängen med livet. Jag har bara haft ett helvete hela livet. Men det enda som fick mig att vilja leva var Gud.
Tråkigt att du uppfattat något som problematiskt.
Tråkigt att livet varit så, det enda hållbara är ju Jesus, men ibland önskar jag att mina medmänniskors liv vore än mer goda.
Allt gott! / Martin Walldén
Varsågod som Ingmar Bergman sade
Vi är många som tror på Jesus. Tycker du skall ha respekt för andras tro innan du yttrar dig. Jag har haft ett helvete hela livet men endast Gud har varit hos mig. Ingen annan
Absolut har jag respekt för andras tro, både mina bröder och systrar som tror på Jesus, och andra av mina medmänniskor med en annan uppfattning! Tråkigt att livet varit så, det enda hållbara är ju Jesus, men ibland önskar jag att mina medmänniskors liv vore än mer goda.
Allt gott! / Martin Walldén
Innan du dömer andra så se på ditt eget liv hur lyckat det är
Jo bjälken i ens eget öga kan ju vara nog så stor!
Martin:
Först några saker om tilltal och ton. Till att börja med: vad är tanken bakom seriens namn ”Teologi för ateister”? Lek med tanken att någon erbjuder dig serien ”Ateism – en grundkurs för kristna”. Skulle du känna dig välkomnad av en sådan titel? Eller skulle du känna dig idiotförklarad? Jag vill hävda att vi som är ateister på den här bloggen har rätt god koll på den kristna läran. Och varifrån kommer detta att ateister betraktar kristna som ytliga och stomatolleende? Jag har inget minne av att denna typ av generaliseringar har framförts från vår sida. Påminn mig gärna om så skett. Och slutligen vill jag fråga varför du så ofta skriver ”ateistiskt troende”. Du skriver inte ”kristet troende” på motsvarande ställe, utan bara ”kristen”. Jag tror att du är fullt medveten om att ordet ”troende” är negativt laddat för många ateister, och att det finns många ateister som rent av definierar ateism som frånvaro av tro (jag tillhör inte dessa). Så om du nu verkligen vill nå fram till oss ateister med denna text och göra oss nyfikna och positivt inställda till kristen tro, varför använder du en beteckning som får många ateister att se rött?
Nog om detta. Och över till sakfrågan.
Jag vill hävda att frågan om vilka som till slut kommer till himmelriket har fler än ett svar i Bibeln. Men först vill jag fråga vad du avser med ordet ”himlen”. Menar du himlen där Gud har sin boning? Eller menar du Guds rike på jorden? Jag är tämligen övertygad om att den historiske Jesus pratade om ett jordiskt rike. Men jag vet att det i NT även finns passager som pratar om en slutdestination ”ovan där”. Vilken är din linje?
Nu till frågan om det är gärningar eller tro som öppnar himmelriket. Jag menar att det finns olika svar på olika ställen i NT. Paulus har ju sin linje klar – ytterst är det tron som avgör. Denna linje finns även hos Johannes. Men i de synoptiska evangelierna och även i andra texter framträder en annan bild. Ett exempel på detta är när Jesus säger ”Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.” Observera verbet ”gör”. I ditt eget citat från Uppenbarelseboken sägs det att de döda kommer att dömas ”efter sina gärningar”. I Matt 16:27 berättar Jesus kortfattat om domens dag: ”Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.” Den längsta undervisningen om domens dag levererar han i Matt 25:31-46. Här framgår med all önskvärd tydlighet att det är gärningar och ingenting annat än gärningar som kommer att vara avgörande. Notera att både fåren och getterna står frågande och ber Människosonen att förklara sig. Ingen verkar fatta någonting. Så om du verkligen litar på Jesu ord så bör du alltså förbereda dig på att bli rejält förvånad.
Angående detta med relation. Om Jesus är Herre, då bör alla som tillhör honom vara hans tjänare, eller som det också kan översättas: slavar. Som Paulus skriver: ”Gud har köpt er och priset är betalt”. Men om Jesus var en profet och lärare blir det annorlunda. Då bör alla som följer läraren vara hans lärjungar. Så vilken relation anser du att en kristen bör ha till Jesus? Slav eller lärjunge?
Hej Johan!
Påbörjar ett svar här som nog inte blir fulländat tyvärr.
Tanken är just den att för ofta för min smak angrips en tro som målas upp som ohållbar (eller annan negation), men den har ofta ett större eller mindre inslag som en kristne int känner igen sig i. Ungefär det är tanken, lite vad jag tänkte att jag beskrev i inledningen.
Däremot är det inte säkert att den är träffsäker för just den av annan tro som skriver på denna blogg, kanske för de många som inte skriver det vet jag inte.
Men både denna serie och serien Apologetik… har egentligen inte alla enskilda ateister/icke-kristna som mål, utan vill undanröja en del motargument. Om du minns motargumenteringen mot John Lennox påståenden så påpekades det där samma sak som du nu gör: ”Jag/vi tänker inte så här…!” och också ifrågasättanden om någon som inte är kristen gör det. Alla argument, eller allt jag menar att man kan möta möter inte alla kristna alltid av alla icke-kristna, men om då vill jag berätta att det och det inte är ett motargument eller inte en del av en kristne teologi eller dylikt. Om det sedan är relevant för många eller bara för det relativa fåtal av opponenter och kristna som jag har mött (och då en mindre del av dessa förstås eftersom inte alla kristna har mött samma sak och inte alla opponenter anför samma sak), ja det är en annan femma. Denna serie skrivs nog delvis till samma mitt yngre jag som serien om apologetik och till alla de kristna jag mött som inte riktigt orkat bena ut detta utan i efterhand kommit på vad som varit lämpligt att svara på en invändning och till alla de som inte delar den kristna tron men som aggressivt angriper den (då är det bra att inte göra en dawkins fallacy utan just angripa en kristen doktrin) ellr som mer funderade närmar sig/funderar kring den kristna tron.
Att kristna av och till under mer eller mindre hela det föregående århundrandet har beskyllts för det trodde jag inte att jag behövde belägga, det är till och med en nästan särskild del i själavård med mera, just att visa en god fasad, fast livet rämnar. En bok som tar upp en riktigt grovt exempel, men som nog inte är helt ovanlig (om än om mindre saker) är Larsåke W Perssons Sanningar och gömställen.
Om koll på den kristna läran så finns den, och den finns inte. Min tro har vid ett par tillfällen blivit påstådd vara av ett slag, vilket då gjort att jag inte kan argumentera på sättet jag gör (hävdades det), men verkligheten var att den ser helt annorlunda ut. Vid några tillfällen har även denna bloggs antagonister inte haft hela bilden utifrån min horisont klar, men det är som du säger inte något som är generellt ett jätteproblem på bloggen, dock så är det inte så ovanligt att man har en lite förvrängd bild. Ta debatten med Lennox och Dawkins (mins tyvärr inte vilken) då Dawkins blir uppenbart förvånad över att den gode vetenskapsmannen som han ser/möter i Lennox också tror på (och så vad det nu är för kristen trossats), då har man en bild av kristen tro som förvisso inte har med teologin att göra per ce, men av vad den kristna tron kan vara kompatibel med. Nå det sista förklarar kanske snarare serien med titeln Apologetik, men detta finns det drag av när man diskuterar med icke-kristna. Dock är det något som många kristna möter, en okunskap (inte bara Migrationsverket besitter stor okunskap och icke-insikt om kristen tro, även många journalister och andra).
Ateistisk tro. Tja, den är medvetet spetsigt vald, men kanske inte för att reta upp eller störa bort så vi får se, när du nu nämner det kanske jag bör minska/upphöra med användningen?! Dock så är det så at många blandar ihop neutral (som ofta anses fint) med ateistisk (när det gäller livet, livsåskådning, samhällelig utgångspunkt med mera) så det är nog ett sätt att medvetandegöra att det är en tro eller om man så vill livsåskådning som måste argumentera för sin särställning (om den vill ha en) framför andra, den är inte i sig något annat, väsenskilt från andra livsåskådningar. Att kalla relationen med Jesus för en tor är ju lika felvisande, jag tror ju inte på min fru eller min pappa gällande mitt umgänge med dem eller min relation. Att jag tror på min fru är ju om jag litar på henne, inte om hon finns. Så kanske kommer jag minska användningen, men samtidigt så länge det finns en för stor del av den verklighet som möter mig som tror att kristen tro är konfessionellt, medan ateism är neutralt och icke-konfessinellt/icke-tro då vet jag inte om jag lovar att ta bort epitetet, men jag hör hur det uppfattas och om man då inte heller tror att ateism är något helt annat, ja då får man en släng av sleven i onödan vilket ju är tråkigt att det blir så. Tack för påpekandet!
Om titeln på serien så är det nog så att Teologi som titel kanske skulle nå ännu mindre fram?! Men visst, kanske bör den justeras!?
Tack för svar!
Min analys av tonläget. Jag tror att det finns två olika val som ni skribenter på SAS kan göra. Antingen bestämmer ni er för att vilja nå oss som inte tror, dvs betraktar oss som själar att rädda. Eller så bestämmer ni er för att försöka hålla kvar dem som redan tror, dvs ge argument till de redan frälsta. Hur ni ser på oss ateister kommer att bero på vilket val ni gör. Om vi är själar att rädda bör ni rimligen göra allt som står i er makt för att vi ska känna oss välkomna, lyssnade på, etc. Ni bör ta våra frågor och invändningar på stort allvar och försöka svara så väl ni någonsin kan. Men om ni väljer den andra linjen, att försöka behålla de redan frälsta, då misstänker jag att vi riskerar att få en annan roll. Då blir vi fienden. Vi blir demonerna – eller trollen – som hotar att förföra och vilseleda Guds flock. Det logiska utifrån denna linje blir därför att försöka framställa oss och våra frågor och invändningar i så dålig dager det bara går. Mitt intryck är att den senare linjen dominerar här på forumet. Men det är inte entydigt. Jag tycker exempelvis att Hajdi Moches senaste text är ett bra exempel på hur en text kan se ut utifrån den första linjen. Jag hade visserligen sakliga invändningar mot den texten, men upplevde samtidigt att den gav uttryck för en uppriktig vilja att nå oss tvivlare. Jag kände mig inbjuden och respekterad.
Du har givetvis full frihet att sätta vilken rubrik du vill och att fritt forma din text efter vad du vill uppnå. Det jag ville göra dig uppmärksam på är att ordval och tonläge får betydelse för hur texten tas emot.
Två frågor. Efter del 1 av denna serie ställde jag en rad frågor. Du svarade då att du skulle återkomma med svar senare i serien, bland annat när du skulle behandla ”hur blir man frälst”. Så jag undrar helt enkelt om det aktuella avsnittet är ”hur blir man frälst”-avsnittet? Den andra frågan: del 3 av serien, finns den?
Mvh Johan
PS. Såg nu att det står ”del tre” i själva texten, så jag antar att rubriken är fel.
Ja, ändrat! Tack!
Hej Martin!
Du skriver:
”Problemet är bara allt för ofta att det inte är en gud som en kristen heller tror på. I denna form kikar vi lite på några olika teologiska spörsmål; poängen för dig som ateistiskt troende är att kunna skjuta på rätt mål och för dig som kristen att se att det bara är Jesus som vi behöver avhandla och fokusera på, andra, uppdiktade, gudar får svara för sig!”
Det vore intressant att få veta vilka uppdiktade gudar du syftar på?
Men framför allt hur din egen bild av Gud ser ut?
Du citerar några motsägelsefulla texter ur Bibeln vad gäller ”domen”. Men du redovisar inte heller här vad din egen uppfattning är.
Min avsikt är inte att skjuta mot någon alls. Men det blir lättare att föra ett samtal om alla inblandade förklarar sin egen uppfattning klart och tydligt. Särskilt eftersom du menar att ateisterna är helt fel ute. Du har ju möjlighet att rätta till det nu.
Vänligen,
Annie Svensson
Hej Annie!
Det blir några rader till svar nu, så får jag återkomma.
Uppdiktade gudar behöver de inte vara (här får jag kanske också säga att jag behandlade detta lite i svaret till Johan Franzon, en del av det skrev jag så här om:
Det är ofta glidningar, som detta med domen. Att det handlar om att göra så goda gärningar som möjligt för att komma till himlen, medan en kristen syn är att det funkar inte med vilka som helst goda gärningar, frälsningen finns inte i dem utan bara genom det Jesus gjort.
I detta exempel så talar alltså båda sidor om en dom, men hur den utförs skiljer sig och den ena skulle varje kristen kännaren sig i, inte den andra. Om man då val argumentera att en sådan Gud som kräver att jag gör allt för att få vara med, den vill jag inte tor på, då blir det ju en felaktig gud man tar avstånd ifrån (eller gudsbild om man hellre säger så).
Jag är inte riktigt med på vad för uppfattning jag inte redovisar? De sista styckena pekar på vad jag tror är domen över gärningar och vad jag tror är ”inträdesbiljetten” till himlen. För mig tycks det som om jag tar ställning och delger en uppfattning, kanske är det inte lika tydligt om man inte kan se in i min hjärna dock?!
Vad är det som är motsägelsefullt i texten?
Helt fel är det ju inte, särskilt som sagt till Johan F, inte alla ateister alltid i alla teologiska frågor! Det enda jag säger är att det händer oftare än jag tycker är bra, men som sagt vidare i svaret till Johan så kanske det inte är representativt för alla tillfällen, alla kristna, alla ateister, men för mig är det relevant!
Hoppas något blev lite mer utlagt?!
Tack för svar och på återhörande! / MW
Hej Martin!
Om jag förstår dig rätt så har du samma upplevelse som jag, nämligen att den bild som ibland målas upp (i mitt fall av ateisten, i ditt fall av teisten) inte stämmer med den uppfattning man själv har. Det är absolut en lärdom att ta till sig. Och här kommer jag liksom du i din text, att uttrycka mina personliga tankar.
Din text riktas helt klart till ateister. Därför blir jag lite förvånad över att du tar upp föreställningen om det brinnande helvetet. Eftersom denna föreställning (som enligt min mening är helt sjuk) helt faller bort när man varken tror på Gud, satan, änglar, demoner, liv efter döden etc, så blir hotet om att hamna där faktiskt helt meningslöst (i alla fall på mig). Det kan däremot drabba den som redan har en kristen världsbild – men mer av det kärleksfulla och förlåtande slaget. Någon som fortfarande hoppas på det goda, för det finns ju människor som faktiskt är goda – och detta oavsett om de tror på Jesus eller ej. Jag måste faktiskt be dig om att inte ta ifrån dem det hoppet. För vad finns det att hoppas på i en värld utan dem?
Om jag förstår dig rätt så tror du faktiskt att jag kommer att hamna i den brinnande helvetssjön för evigt. Om jag inte följer dina instruktioner – och tror på Jesus vill säga. Tycker du att dessa metoder är ok?
Det finns få saker saker som gör mig så arg som när jag blir hotad med svavelosande kroppsstraff. Tanken på att det i din världsbild inte är mina gärningar, utan min underkastelse under det du tror på som spelar roll, det är bara för mycket. Och jag hoppas verkligen att du kommer att bli upprörd av min tolkning – och att den bilden som jag målar upp av dig här – är helt igenom falsk.
Annie Svensson