JF32___ Du fortsatte utveckla din idé om att aliens skulle ha skapat universum, även om du inte ens själv trodde på den.
1)Du skrev:
”För att en förklaring ska anses sannolik utifrån den vetenskapliga metoden, måste det finnas en accepterad metod genom vilken teorin skulle kunna förklaras falsk. ”
– Johan Franzon

#### Det stämmer inte. 1)I så fall skulle ingen av de bortförklaringar av Guds skapelseakt som du refererat till fungera, särskilt inte Sean Carrolls bortförklaring, som var din senaste bortförklaring.
Här är en bra video av en matematikprofessor i Oxford som förklarar hur Hawkings bortförklaring [att gravitationslagen skulle kunna få Universum att skapa sig självt] fallerar (se från 4 min. ) : https://www.youtube.com/watch?v=0wMyMmjPgLs
Och 2)Ditt påhittade falsifikationskriterium (som du menar är en del av vetenskapliga metoden, när den i själva verket är ett vetenskapsfilosofiskt tillägg) fungerar inte ens på sig självt- Vad är en accepterad metod genom vilken ditt falsifikationskriterium skulle kunna förklaras falskt?
#### Så din metodik gör vetenskap till en fånge som leds i ett clownledband, när vetenskap egentligen mer handlar om att hitta orsaker med empirisk forskning och hypotesbildningar.
__________________________
2) Du skrev:
” Båda dessa problem återfinns i Joels teori om Gud som universums upphov. Det finns inga observationer som stödjer teorin.”- Johan Franzon

#### Det stämmer inte heller.
2.1)Båda premisserna som argumentet vilar på stöds av vetenskap _varje dag_ och det finns inga otvetydiga undantag.
2.1.1) Att allt som börjar existera har en orsak stöds av alla vetenskapliga experiment som gjorts med några mycket tveksamma undantag. Inte ens kvantfluktuationer kan med säkerhet sägas vara orsakslösa- snarare orsakas de av att tillräcklig energi finns där för att de ska kunna ske.
2.1.2) Att Universum började existera stöds också av de mest ansedda kosmologiska förklaringsmodellerna- ett uppenbart exempel är standardmodellen för Big bang-teorin, som säkerställts till en mycket hög säkerhet, och som sammanfaller perfekt med vad vi skulle kunna se av Guds Skapelseakts ”Varde ljus!”.

2.2) Gud som fenomen stöds av miljontals vittnesbörd om Gudsupplevelser.

Så din utvärdering av olika alternativ visar vissa brister…
Mvh Joel

Och med bekräftad menar jag inte att den beskrivs som sann i någon absolut filosofisk mening, utan att den (efter ha utstått kritisk prövning) beskrivs som den hittills bästa förklaringen.

Ola:

Angående yttersta orsak. Det är mycket möjligt att vetenskapen når en punkt där den inte kommer längre med sina metoder. Där vi helt enkelt måste säga: vi vet inte. Jag tycker inte att ett sådant stopp vore något att besviket häpna inför. Det vi bör häpna inför är all den kunskap som vi faktiskt lyckats erövra. Vi är ett gäng tvåbenta krakar som går omkring på en liten oansenlig planet i en ofantligt stor världsrymd och ändå har vi lyckats lista ut så otroligt mycket om detta universum, allt ifrån minsta kvarkar till stora galaxer på miljarder ljusårs avstånd. Om vi någon gång kommer att stöta på patrull i vårt kunskapssökande skulle jag inte ta det som ett nederlag, även om det så klart vore ännu mer fantastiskt om vår kunskapsförmåga skulle visa sig utan gräns.

Vad jag tror? Jag har inga meriter på detta område så jag kan bara spekulera som en glad amatör. Jag tror för närvarande på någon form av cyklisk förklaring, där ett nytt universum (eller flera parallella) uppstår inuti ett redan existerande. Jag har inga belägg för detta och vet inte hur en sådan modell skulle gå att testa. Jag har inget problem att säga: jag vet inte. Vad jag förstår är ”jag vet inte” en mycket vanlig hållning även bland de främsta experterna på detta område.

Jag kan inte förstå argumentet att vårt universum måste ha en ickemateriell orsak därför att resultatet är materiellt. Finns det en regel som säger att en orsak måste vara antitesen till dess verkan? I Bibeln läser vi att skapelsen är god. Bör vi av detta dra slutsatsen att orsaken är ond?

Syftet med min teori om aliens var inte att lansera ett bättre alternativ till teorin om Gud. Syftet var att visa på bristerna i Gudshypotesen. Det är också en villfarelse, menar jag, att det skulle stå mellan två hypoteser: Big Bang med Gud eller Big Bang utan Gud. I själva verket finns det väldigt många olika hypoteser kring hur vårt universum kom till. Det finns hypoteser kring ett universum som spontant uppstår utan orsak, det finns hypoteser kring ett stort kosmos där många olika universa kan uppstå som bubblor eller fickor i den stora väven, det finns hypoteser om ett cykliskt universum som ständigt startar om på nytt i eoner som avlöser varandra, det finns hypoteser kring att vårt universum har ett slags anti-universum som utvecklar sig i motsatt riktning, med mera. Jag är inte fysiker, men mitt intryck som lekman är att alla dessa hypoteser tar vår nuvarande kunskap om universum på stort allvar. Man räknar utifrån de data vi har och utifrån de ekvationer som anses tillförlitliga och försöker få ihop modeller som skulle kunna passa ihop med dessa förkunskaper. Ett stort problem som många verkar jobba på är att få Einsteins ekvationer att gå ihop med kvantmekanikens ekvationer under de extrema förhållanden som bör ha rått vid Big Bang. Kalam gör inget av detta. Kalam är i mina ögon bara ett elegant sätt att säga: ”Jag kan inte komma på någon annan förklaring än Gud, så då måste det vara Gud”.

Inga dubbletter synliga! Du har kanske haft samma problem som jag hade med inloggning?

Vad jag förstår finns det ingen konsensus varken kring premiss 1 eller 2. Jag har redan berört premiss 1 i dialogen med Joel. Angående premiss 2 finns det ett talande ögonblick i debatten mellan Carroll och Craig där Carroll på storbild visar upp Alan Guth som håller upp texten ”It’s very likely eternal – but nobody knows”.

Som jag redan varit inne på så tror jag inte att det räcker att bara sitta och försöka tänka ut hur världen borde vara. Det är inte ens säkert att den logik som vi är vana vid att använda går att applicera på universum eller kosmos som helhet. Det återstår att se. Eller också får vi aldrig veta. Betänk hur utmanande kvantmekaniken är för vårt vanliga sätt att tänka. Vad jag förstår finns det fortfarande ingen konsensus kring hur kvantmekaniken ska förstås, rent ontologiskt. Är det många, parallella universa som är konsekvensen, eller bör vi tro att partiklar bara kan ha sannolika värden för sina positioner? Vilket alternativ vi än väljer kommer det inte att likna den logiska värld som vi är vana vid.

Johan,

Jag vet inte vad som gick fel med mina första postningar men nu har jag skapat ett konto och hoppas att jag lyckas bättre.

Jag håller med om att ingen konsensus råder om varken punkt 1 eller 2. Det gäller generellt inom filosofin. Det går förmodligen till och med hitta någon som accepterar både 1an och 2an men inte slutsatsen t.ex. att liksom du är inne och nosar på att inte acceptera logik i sig. Att avsäga sig logik har dock ett högt intellektuellt pris eftersom ”djjdnn veyhb nnba” i så fall lika gärna kan var sant och/eller kanske falskt.
Det är därför jag skrev att dom 2 premisserna är mycket troligare sanna än falska även om det kanske är ett väl försiktigt påstående.

Kvantmekaniken är inte fullt utforskat än och vissa egenskaper tycks hamna utanför dom kända begränsningarna i naturen som jag förstått det. T.ex. information om händelser detekterbara på annan plats samtidigt som händelsen (eller åtminstone över ljushastigheten). Det betyder dock inte att inte logik gäller. T.ex. tycks det finnas repeterbarhet.

Men det är ett sidospår eftersom det vi pratar om skapelsen av den materiella världen eller kosmos eller vad vi vill kalla det. I den ingår mikrokosmos, även ner till kvantnivå.

Mer om vad Allan Guth säger om början förklarar dr Craig ca 35min in i sista klippet i blogginlägget. Se förresten gärna resten av klippet också då dom flesta av dina funderingar bemöts i föreläsningen.

Ola:

Vill bara förtydliga. Jag menar inte att frånvaron av den logik som vi är vana vid måste betyda att allt blir nonsens. Det kan handla om en för oss okänd logik. Wikipedia listar nio former av icke-klassisk logik.

Jag menar för egen del att det har ett högt intellektuellt pris att tro att vi kan få kunskap om världen genom att bara sitta och tänka hur världen borde vara. Den vetenskapliga metoden kräver mer än så. Hawking tänkte ut att svarta hål avger strålning. Få verkar betvivla att han hade rätt. Ändå fick han inget Nobelpris. Higgs tänkte ut att den partikel som nu bär hans namn borde finnas. Han hade bättre tur och var vid liv när hypotesen till slut kunde testas. Året därpå fick han sitt pris.

Jag menar: att bara med tankens kraft försöka lista ut hur världen är beskaffad räcker inte. Många av de stora vetenskapliga upptäckterna går emot vårt intuitiva förnuft. Det förefaller som att jorden är platt. Det verkar logiskt att solen snurrar runt jorden. Det överensstämmer däremot inte med vårt intuitiva sunda förnuft att vi sitter på en snurrande kula som i svindlande hastighet kretsar kring en stjärna i ett system av himlakroppar som i sin tur tumlar runt i en stor galax som även den rör sig, osv.

Hawking fick inget Nobelpris eftersom hans teori ännu inte har kunnat testas. Higgs teori gick till slut att testa. Det är inte Nobelpriset i sig som är viktigt, utan hur den vetenskapliga metoden fungerar. Visa mig gärna ett sätt där Kalam kan ställas på prov i skarpt läge.

Vi var nyss överens om att det inte råder någon konsensus varken kring premiss 1 eller 2. Vi kan alltså ställa upp:

1. Det kan vara så att allt som börjar existera har en orsak till sin existens. Eller också är det inte så.
2. Det kan vara så att universum/kosmos började existera. Men det kan också vara så att det är evigt.
3. Alltså kan det vara så att universum/kosmos har en orsak. Eller också är det på något annat sätt.

Och hur det än är med detta så kan vi utifrån ovanstående i ännu mindre grad veta något om den eventuella orsaken.

Den vetenskapliga metoden premierar den hypotes som efter prövning visat sig bäst kunna förklara det vi observerar. Vi skulle kunnat leva i en värld där gudar och gudinnor var i farten precis hela tiden. Varje morgon när vi slog på nyheterna på radion fick vi höra vad gudarna hittat på under tiden vi sov. På väg till jobbet kunde vi se dessa gudar och gudinnor som flög omkring över himlen och fixade med olika mirakel eller gav instruktioner om än det ena än det andra. I sådan värld skulle kanske gudar kunna vara den hypotes som bäst förklarar de observationer vi hade. Exempelvis varför det plötsligt kom vin i stället för vatten ur kranen. Vi verkar inte leva i sådan värld.

Johan,

Ja, vi är överens om att konsensus inte råder som vanligt inom filosofin.
Du sammanfattar sen bra tycker jag. Antingen finns orsak till allt som börjar existera eller inte och antingen har universum börjat existera eller inte och det i sin tur ger slutsatsen att universum har en orsak.

Och ja, vetenskapen premierar det som kan förklara fenomenet bäst. D.V.S det som faktiskt kan förklara fenomenet och som inte svävar ut i onödigt komplexa förklaringar (Ockhams rakniv).

Så om du vill angripa premiss 1, att allt som börjar existera har en orsak så kan du ge exempel på sådant som börjar existera utan orsak och sen visa på varför universums början bör vara i samma kategori som ditt exempel.
Har du inget exempel blir det svårare. Då får du övertyga att det här just bör vara det unika fallet där orsak inte behövs. Du kanske då ska undvika att blanda in vetenskap eftersom orsaks/verkan samband är en grundbult till det vetenskapliga tankesystemet.

Vill du istället angripa premiss 2, att universum har börjat existera genom att visa att det alltid funnits så kan du även här först ge exempel på existerande oändliga mängder (för att visa att det är möjligt) och sen övertyga att universums förflutna tid ingår i samma kategori som ditt exempel. Här kan det även vara bra att visa varför dom gällande modellerna för universums historia är fel.

Jag tolkar ditt avslutande exempel med flygande gudar och gudinnor som ett uttryck för att du skulle önska att inte behöva ta slutsatsen av argumentet på allvar.

Hej Joel!

En slutsats från ditt resonemang att vetenskapen inte känner till några säkra undantag från regeln att allt som börjar existera har en orsak till sin existens, och att denna orsak är den kristna guden, är att det kan finnas en Gud som skapat ett universum, men att det lika gärna kan finnas en mängd andra universum – skapade av varsin gud. Och att alla dessa gudar, som alla var och en uppfyller de krav du ställt upp, delar ut lite olika regler och böcker till utvalda varelser på speciella planeter. Om vi accepterar en gud som orsak, måste vi också acceptera möjligheten till många.

Annie Svensson

Ola:

Jag anser att din spekulation kring den ”egentliga anledningen” är en oförskämdhet. Jag har angett mina skäl till varför jag underkänner kalam. Om du menar att jag ”egentligen” inte har dessa skäl utan helt andra motiv som jag döljer, då vill jag gärna veta på vilka grunder du insinuerar att jag döljer något.

Stanford Encyclopedia of Philosophy skriver så här om det kosmologiska argumentets status på senare tid:

”Both theists and nontheists in the last part of the 20th century and the first part of the 21st century generally have shown a healthy skepticism about the argument. Alvin Plantinga concludes “that this piece of natural theology is ineffective” (1967: chap. 1). Richard Gale contends, in Kantian fashion, that since the conclusion of all versions of the cosmological argument invokes an impossibility, no cosmological arguments can provide examples of sound reasoning (1991: chap. 7). (However, Gale seems to have changed his mind and in recent writings proposed and defended his own version of the cosmological argument, which we will consider below.) Similarly, Michael Martin (1990: chap. 4), John Mackie (1982: chap. 5), Quentin Smith (Craig and Smith 1993), Bede Rundle (2004), Wes Morriston (2000, 2002, 2003, 2010), and Graham Oppy (2006: chap. 3) reason that no current version of the cosmological argument is sound. Yet dissenting voices can be heard. Robert Koons (1997) employs mereology and modal and nonmonotonic logic in taking a “new look” at the argument from contingency. In his widely discussed writings William Lane Craig marshals multidisciplinary evidence for the truth of the premises found in the kalām argument. Richard Gale and Alexander Pruss propose a new version based on a so-called weak principle of sufficient reason that leads to a finite God that is not omnibenevolent, and Richard Swinburne, though rejecting deductive versions of the cosmological argument, proposes an inductive argument that is part of a larger cumulative case for God’s existence.”

Får vi intrycket av denna översikt att det kosmologiska argumentet i allmänhet och kalam i synnerhet är allmänt accepterade tankegods som bara styvnackade ateister motsätter sig? Eller är intrycket snarare att dessa argument är allmänt ifrågasatta av såväl teister som icketeister – med några ”avvikande röster” som undantag?

Johan,
Det var inte min mening att vara oförskämd och inte heller att du döljer något utan snarare att du kanske inte funderat över frågan.
Jag har inte uppfattat vilken din anledning är.
Menar du att din anledning är att inte alla filosofer är överens?
I den frågan är vi överens men å andra sidan som jag sa så gäller det i princip allt inom filosofin och säger inte så mycket om sakfrågan.
Vilken slutsats drar du ur mitt exempel men fallande frukt?

Johan,

Jag håller med att Kalam-argumentet inte leder någon ny kunskap. Det är snarare allmän närmast uppenbar kunskap för människor genom alla tider och kulturer, förnekad enbart i några få undantag främst på senare tid.
Sann kunskap om värden kan man få t.ex. genom att bygga upp en tankemodell som man sen prövar med logik mot våra sinnesintryck om världen eller förmedlad från andra, förutsatt att en världsbild som ger grund för vår förmåga att bygga sann kunskap i sig är sann.
Den filosofiska principen med orsak och verkan har för att använda ditt uttryck ”stått och stampat” i tusentals år och ändå fungerat som en grundsten för vetenskapen. Den leder till kunskap precis som kalam. Frågan är snarare om man följer.
Du säger att det finns stora frågetecken kring premisserna men presenterar dom inte. Och om du säger att argumentet bygger på likhet och sen olikhet har du nog missuppfattat det.

Som du belyser är inte mitt fruktexempel en exakt parallell. Mer likt skulle det vara om experimentet redan var gjort så frukten redan låg på marken under grenen och frågan var samma fast efter händelsen.
Om hypotesen inte kan testas direkt som med alla historiska händelser utgår man från spår av händelsen, erfarenhet av liknande händelser och logik. Precis som du gör i din sista mening. ”Sannolikt kommer hypotesen ”denna frukt beter sig precis som frukter brukar göra” bli den hypotes som klarar sig bäst i konkurrensen mot andra hypoteser.” Slutsatsen är inte säker efter som man inte kan vara helt säker på premisserna men sannolik och vill man som i det här fallet gå emot erfarenheten att gravitationen påverkar frukter på ett rationellt sätt och inte enbart blind tro så krävs tillräckligt starkt stöd för att det är rimligt att anta att just detta fallet är ett undantag. Samma sak med slutsatsen av kalam.
Problemet är dock att du här säger att slutsatsen är ”skräp” och beskriver den som oanvändbar trots att principen om orsak/verkan är mer erfarenhetsunderbyggd än gravitationen utan att presentera stöd för det.
Vad är det du menar gör någon eller båda premisserna mer sannolikt falska än sanna?

Johan,
På vilket sätt skiljer sig vår syn på kunskap? Jag säger inte det du påstår jag gör och uppfattar jag dig rätt håller du med mig att världsbilden måste korrelera med observationer.
Vad skulle du säga om kunskap om att mörk materia existerar i universum?

Johan,
Jag anser att det finns flera sätt att få kunskap och menar att logiskt tänkande är essentiellt för kunskapsbyggande.
Om man tittar på en vanlig vetenskaplig princip ser den ut så här ungefär. Man börjar med att bygga en hypotes på tidigare erfarenheter och en grundläggande världsbild. Man prövar den med att hjälp av principen för orsak /verkan, logiskt tänkande och förklaringskraft mot observationer av världen. Eller lite som du lite karikatyrartat beskriver det ”..att bara sitta med papper och penna framför sig och fundera ut hur världen borde se ut. ”
Kan man t.ex. göra experiment och samla mer observationer så bör man det för att därigenom stärka kunskapen.
Jag vet inte vilket du inte håller med om när du säger vår kunskapssyn är olika.
Jag misstänker att det kan vara att du är skeptiskt när man som i fallet med kalam inte studerar orsaken utan bara verkan och därifrån logiskt extraherar egenskaper som man tillskriver orsaken.
Frågan om din syn på mörk materia var för att försöka förstå just hur du ser på andra exempel av generellt accepterad kunskap där vi just använder metoden att bygga kunskap om en orsak genom att se en verkan och extrahera egenskaper som bygger kunskap om orsaken.
Jag håller med din tolkning att kunskapen om mörk materia tycks något svag.
Hur ser du på andra exempel (utifrån min begränsade kunskap om dom) som t.ex universums expansion, planeter runt andra stjärnor, elektroner, William Shakespeare och Diplodocus.
Det finns naturligtvis många fler exempel då en väldigt stor del av det som av många räknas som accepterad kunskap bygger just på principen att studera verkan och på så sätt lära sig något om orsaken.
Och i fallen när man får kunskap om orsaken enbart genom att studera verkan (som mina exempel ovan), anser du att man i alla fallen då bör utgå från att orsaken inte existerar eller bör man på andra sätt bedöma hur sannolik vad det gäller orsaken?
Eller missuppfattade jag vad du menar är skillnaden i vår kunskapssyn?

En kommentar om din tidigare uppräkning av exempel på när den vetenskapliga kunskapen har reviderats och vad man kan lära av det. Har du tänkt på att en gemensam nämnare är att man i alla fallen har lutat sig åt en förklaringsmodell som senare inte visat sig ha tillräcklig förklaringskraft och därför blivit utbytt?

Johan,
Just som du skriver när det gäller Shakespeare och döda djur så bygger vår kunskap på dom spår vi ser och på erfarenheten att det finns ett orsakssamband mellan spåren och orsaken.
Gamla texter behöver en orsak eftersom all vår erfarenhet säger oss att tanken på orsakssamband är sann. Till det lägger vi vår erfarenhet att texter inte blir till utan författare. Så det gör att vi kan känna oss rimligt säkra på kunskapen om i det här fallet Shakespeare eftersom det bäst förklarar existensen av texter från honom. Samma när det gäller skelettdelar. Vi utgår från vår tro på att en orsak måste existera och parar ihop det med vår erfarenhet och logiskt resonemang kring ben och djur.
När det gäller dom extrema förhållande som verkar gällt i den allra första tiden är det ingen som lyckats bygga en modell över hur det gick till men det finns inget stöd för att för den skull överge den grundläggande principen om orsak verkan.
Sen har du nog delvis missuppfattat Kalam då du refererar till olika teorier om universums tidiga historia. Det är inte riktigt samma sak. Kalam säger inget om universums utveckling eller historia. Och jag säger inte att premisserna tvärsäkert är sanna. Bara att dom mycket troligare är sanna än falska och att om dom är sanna är det tvärsäkert så att en orsak finns.
Exemplen du räknar upp är exempel på försök att visa att premisserna inte nödvändigt är sanna.
Steven Hawkings sista förklaring om jag inte missat något var ”Eftersom gravitationen existerar, kan universum skapa sig själv från ingenting, och kommer att göra det. Automatiskt skapande är orsaken till att det finns något, snarare än ingenting, till att universum existerar, att vi existerar” Han pratar alltså om ett tillstånd då gravitationen existerar och automatiskt skapar världen/världar. Jag tycker det är lite förvånande av en så intelligent man. Naturlagar som t.ex gravitation orsakar i sig ingenting. Dom beskriver regelbundenheten i hur orsakssambanden mellan orsak och verkan i olika sammanhang. Men kanske han överförenklar så att det inte alls handlar om att han faktiskt tror att gravitationen i sig kan skapa.
Sean Carroll angriper premiss ett och säger att universum i sig kanske är ett undantag mot all erfarenhet om behovet av en orsak. Och kanske det men då får han först visa ett det är möjligt att göra undantag och sen visa att det är troligt i det gäller i detta fallet. Jag undrar om forskarna i partikelacceleratorn i Cern håller med honom. Dom jobbar ju med att skapa situationer som just orsakar partiklar på micronivå och tycks lyckas ganska bra. Däremot verkar det svårt att styra så man kan förutsäga resultatet eftersom det framstår som ganska slumpartat vilka partiklar som man åstadkommer om jag förstått det rätt.
Men som sagt Kalam säger i sig inget om universums tidiga historia eller hur orsaken ser ut. Bara att den finns en orsak om man inte vill förneka orsaksamband och/eller att universum om man fortsätter bakåt i tiden har en början. Jag vet inte varför du fortsätter försöka få det att låta som om kalamargumentet utges för att vara en modell för universums utveckling.
Även att beskriva det som ett mantra tyder på en du inte alls förstår det eller kanske troligare att du försöker hitta ett sätt att avfärda det utan att ta det på allvar.

Johan,
Jag har inte boken och kan inte kolla. Menar du att han där ger en annan definition av gravitation så han inte menar att det inte är en naturlag? Eller kanske troligare att gravitationen verkar på något som ger effekten universum? Förklara gärna vad han säger och hur du tolkar det.

Johan,
Så det handlade om att omdefiniera gravitation till energi och sen genom att säga att eftersom summan av energi och därmed materian är noll så behöver ingen orsak finnas.
Han förespråkade även en no boundry model som skiljer sig lite från big bang modellen universum med rum och tid går tillbaks till en singularitet ungefär som en kon med tiden utgående från en spets. Istället för en spets tänker han sig en rundad trubbig ända på konan så att ingen spets och därmed startpunkt finns. Det underliga där är att han ur det tycks vilja mena att konan inte har en början.
Det är ganska fantasifulla men kanske inte så övertygande sätt att undvika orsak och början.

Johan,
Med tanke på din länk. Tänker du att en mindre missvisande förenkling skulle vara att beskriva den negativa energin som lägesenergi snarare än gravitation?

Johan,
Ja. och jag uppfattade det som att du hade invändningar mot tolkningen och tyckte dig förstå vad Hawkins menade när du skrev.
”Jag föreslår att du läser meningarna som föregår detta citat och sedan hela stycket ovanför, så får du en bättre förklaring till vad Hawking avser med gravitationen än de spekulationer som vissa kristna kommentatorer lämnat.”
Så jag frågade vidare för att förstå vilken förklaring du hänvisade till.

Johan,
Ja och citatet beskriver gravitationen som orsak ock det var det som jag reagerade på. Raderna du refererade till bekräftade precis som jag misstänkte att det inte handlade om det en orsak och du håller med mig. Så vi är överens om att orsaken tycks saknas i modellen.
Det enda oklara är vilka spekulationer du då talade om.