Författare
Om inlägget
Varför tro att Jesus uppstod övernaturligt från de döda?
Av David Kärrsmyr och Tobias Sunnerdahl
Det finns ett antal fakta kring Jesu död som alla historiker är överens om. Vad kan förklara dessa fakta? Det har framförts ett antal alternativa förklaringar som konkurrerar med hypotesen att Jesus uppstod övernaturligt. Vår målsättning med den här texten är att visa att uppståndelsehypotesen är den absolut bästa förklaringen till de fakta vi har tillgång till. Vi menar att uppståndelsen är så pass sannolik att det är rimligt att tro att den kristna guden existerar. Låt oss börja med att titta på de fakta som behöver förklaras.
3 fakta kring Jesu död
Det finns 3 viktiga fakta kring Jesu död som behöver förklaras:
- Jesus grav var tom
- Jesus visade sig levande efter sin död
- Lärjungarna började tro på hans uppståndelse
Låt oss nu studera de evidens som måste förklaras, en i taget, för att sedan studera de hypoteser som kan förklara dessa fakta.
1. Jesus grav var tom
Detta vet vi inte minst utifrån den historiska tillförlitligheten hos redogörelsen för Jesu begravning. Det är nämligen så att om gravberättelsen i grunden är riktig så var platsen för Jesu begravning känd i Jerusalem både bland judar och kristna. Men i så fall måste graven ha varit tom när lärjungarna började predika att Jesus hade uppstått. Varför? Om Jesu kropp låg kvar i graven så hade lärjungarna givetvis inte kunnat tro på hans uppståndelse. Likaså hade ingen annan heller kunnat tro på uppståndelsen vid åsynen av Jesu döda kropp. Slutligen hade de judiska myndigheterna säkerligen tagit fram Jesu döda kropp om den fanns i graven för att kväsa den spirande kristna rörelsen i dess linda. Så givet att Jesus blev begravd har vi goda skäl att tro att hans grav var tom. Men hur vet vi att Jesus blev begravd?
För de första finns det tidiga och oberoende källor som sa att Josef av Arimataia lade Jesus i sin familjegrav. En specifik tradition som citeras av Paulus i 1kor 15:3–5 nämns Jesu begravning, och den traditionen kan härledas tillbaka till de 5 första åren efter Jesu död, år 30 e.kr. För det andra så är det faktumet att Jesus begravdes av Josef av Arimataia en stark indikation på att begravningen var verklig då det är osannolikt att det första kristna skulle hittat på detta faktum, om begravningen inte var verklig. Detta för att det stora rådet, i vilken Josef var en medlem, hade gjort ett justitiemord på Jesus och alltså i det närmaste var kyrkans fiender.
Men vad är då skälen att tro att Jesus grav faktiskt var tom? Jo, det finns extremt tidiga och oberoende källor om den tomma graven. Till exempel är det väldigt sannolikt att Markus källa innehöll upptäckten om den tomma graven då passionshistorien är ofullständig utan segern i slutet. Med andra ord verkar det osannolikt att de tidiga kristna skulle sprida en berättelse om Jesu lidande och död som slutade med hans begravning. Likaså säger den källa som Paulus citerar i 1kor 15:3–5 att han ”uppstod” direkt efter att den säger ”han blev begravd” vilket implicerar en tom grav då detta är det enda sätt som den tidens judar kunde förstått texten. Totalt har vi 6 källor om den tomma graven, av vilka vissa av dem är det tidigaste materialet som överhuvudtaget finns om Jesus.
Hur vet vi att det inte är en legend? Vi kan konstatera att enkelheten i Markus redogörelse om den tomma graven ett starkt skäl att tro på vittnesbördets tillförlitlighet. Senare legendära skildringar brukar vara utsirade med en massa teologiska och apologetiska utläggningar. Men Markus följer inte det mönstret. Det finns exempelvis inga ögonvittnen till uppståndelsen eller någon beskrivning av hur den uppståndne Jesus såg ut, osv. Något som ytterligare styrker faktumet att Jesu grav var tom är att det var kvinnor som upptäckte och blev huvudvittnen till den tomma graven. Detta samtidigt som kvinnor under denna judiska period ansågs vara värdelösa vittnen. Om den tomma graven varit en legend borde det ha varit manliga lärjungar som upptäckte att graven var tom, inte kvinnliga.
Slutligen förutsätter den omedelbara judiske reaktionen på förkunnelsen om Jesu uppståndelse att graven var tom. Det går att läsa i Matt 28 att de judiska ledarna betalade soldaterna vid graven en stor summa pengar för att de skulle säga att lärjungarna rövat bort Jesu kropp. Men detta förutsätter givetvis att Jesu grav faktiskt var tom och att de inte visste var kroppen var någonstans.
Sammantaget är evidensen för den tomma graven så starkt att en expert på området, Jacob Kremer, säger: ”De allra flesta forskare är fast övertygade om att Bibelns utsaga om den tomma graven är tillförlitlig”.
2. Jesus visade sig levande efter sin död
Vi kommer först titta på Paulus uppräkning av vittnen i 1kor 15:3–8 och studera om de är generellt tillförlitliga. Inledningsvis kan vi studera det faktum att texten hävdade att Jesus visade sig för de tolv. Detta ingår i den mycket tidiga tradition som Paulus citerar, men finns också oberoende i Luk 24:36-42 och Joh 20:19-20. I texten framgår det tydligt att det är den fysiskt uppståndne Jesus som visar sig för lärjungarna. Och något mindre än det skulle inte kunna få lärjungarna att utstå all sorts förföljelse.
Nästa framträdande som nämns i texten är när Jesus visar sig för mer än 500 personer. Det är väldigt anmärkningsvärt eftersom det inte är något som Paulus kunde hitta på, då vem som helst kunde gå till dessa vittnen och förhöra sig om vad de hade sett. Det är ju till och med det som Paulus uppmuntrar i texten. Han poängterar att det går att uppsöka dessa vittnen, eftersom de flesta ännu är i livet, och förhöra sig med dem.
Slutligen ska vi studera framträdandet för Jesu bror Jakob. Detta framträdande är häpnadsväckande så varken Jakob eller någon av Jesu yngre bröder verkar ha trott på honom under hans levnadstid. Men det är lika säkerställt att Jakob en tid efter uppståndelsen ansågs vara en av den tidiga kyrkans främsta apostlar. Nu är frågan: Vad skulle krävas för att få dig att tro att din bror är Gud? Dessutom till den grad att du är beredd att dö för den tron, vilket Jakob gjorde. Kan det råda något tvivel om att orsaken till denna förvandling ligger i orden ”därefter visade han sig för Jakob” (vers 7)?
Finns det tillräckligt många oberoende källor?
Vi kan konstatera att det finns åtskilliga oberoende rapporter om hur Jesus visar sig efter sin död. Detta styrker påståendet att Jesus verkligen gjorde flera framträdanden för olika grupper under en längre period av tid. Bland annat nämns framträdandet för Petrus både hos Paulus och Lukas. Likaså nämns framträdandet inför de 12 oberoende av Paulus, Lukas och Johannes. Framträdandena inför de kvinnliga lärjungarna omtalas oberoende av Matteus och Johannes (vilket också bekräftas av kriteriet som gäller besvärande detaljer eftersom kvinnors vittnesbörd ansågs värdelöst). Slutligen omtalas framträdandet i Galileen oberoende av Markus, Matteus och Johannes.
Efter att nu ha gjort det troligt att lärjungarna faktiskt hade olika upplevelser av den uppståndne Jesus kvarstår bara att visa att dessa upplevelser var fysiska, dvs där ”ute i verkligheten”, och inte bara synupplevelser.
Var det verkligen fysiska framträdanden och inte bara inre upplevelser?
Vi kan börja hos Paulus som tydligt uppfattade uppståndelsekroppen som fysisk. Alla är nämligen överens om att Paulus inte bara förkunnade själens odödlighet utan kroppens uppståndelse (se exempelvis 1kor 15). Det är också tydligt att Paulus gjorde skillnad på kroppsliga framträdanden och syner av Jesus, där syner skedde ”i medvetandet” och framträdanden ”där ute i verkligheten”. Alltså implicerar det faktum att lärjungarna upplevde framträdanden av Jesus, enligt Paulus, att dessa var fysiska till sin natur.
Vidare visar evangelieberättelserna att Jesu framträdanden var fysiska och kroppsliga. Detta är nämligen evangeliernas samstämmiga vittnesbörd. Om ingen av framträdandena ursprungligen var fysiska, då är det mycket märkligt att evangelierna ger ett fullkomligt samstämmigt vittnesbörd om att alla framträdanden var fysiska.
Kan historien ha modifierats innan evangelierna skrevs ned?
Att berättelsen skulle ha ändrats på denna punkt verkar också orimligt då de ursprungliga ögonvittnena fortfarande levde när evangelierna skrevs ned. Det vore dessutom oförklarligt hur en samstämmig tradition om fysiska framträdanden skulle kunna utvecklas om de ursprungliga framträdandena bara var synupplevelser. Varken judar och hedningar förväntade sig att någon skulle uppstå fysiskt från de döda innan världens slut. Men båda dessa grupper kunde acceptera berättelser om att den döda visat sig i syner. Därför är det extra anmärkningsvärt att de tidiga kristna så starkt betonar att Jesus uppstod fysiskt.
Sammantaget har vi goda skäl att tro att Jesus visade sig för individer och grupper under en längre tid, eftersom vi har många texter som tydligt vittnar om att det fanns gott om människor som tydligt hade sett Jesus fysiskt efter hans död.
3. Lärjungarna började tro på hans uppståndelse
Lås oss nu gå vidare till det sista faktumet som måste förklaras. Det vore knappast möjligt för kristendomen att uppstå utan Jesus uppståndelse. Det fanns nämligen inte i judarnas föreställningsvärld att messias, istället för att besegra Israels fiender, skulle bli skamligt avrättad som brottsling. Därför kan man inte nog understryka vilken katastrof korsfästelsen var för lärjungarnas tro. Men så hände något. Plötsligt fick lärjungarna tillbaka sin tro på att Jesus verkligen var messias. Så till den grad att de var beredda att dö för den övertygelsen. Hur är detta ens möjligt? Svaret kan rimligtvis bara finnas i det faktum att Gud uppväckte Jesus från de döda. Något som i sin tur vände korsfästelsens katastrof i seger. Lärjungarna var i alla fall helt säkra på detta. Människor dör inte för en medveten lögn.
Bayes sats och betingade sannolikheter
Det vi vill undersöka är om det är berättigat att tro att Gud uppväckte Jesus från de döda, givet de evidens vi har gått igenom och viss bakgrundskunskap (som bland annat olika gudsargument). Alltså huruvida sannolikheten för uppståndelsehypotesen är över 50%, givet evidensen och bakgrundskunskapen. För att kunna göra denna sannolikhetsbedömning använder vi Bayes sats och betingade sannolikheter. Låt oss nu förklara vad det är, så att vi så småningom kan tillämpa det på Jesu uppståndelse.
Ett exempel på betingad sannolikhet är ”sannolikheten att du är mormon givet att du bor i Salt Lake City”, vilket alltså är större än ”sannolikheten att du är mormon” (eftersom väldigt många som bor i Salt Lake City är mormoner).
Bayes sats förklaras bäst med ett exempel. Du kan fråga dig hur sannolikt det är att du har cancer givet att du testat positivt på ett cancertest. Lått oss införa några beteckningar:
- C betyder att du har cancer.
- Icke-C betyder att du inte har cancer.
- + betyder att du testar positivt för cancer.
- – betyder att du testar negativt för cancer.
Detta kan illustreras med följande Wenn-diagram, där icke-C är allt utanför C-cirkeln, och på samma sätt är – allt utanför +cirkeln. (Storleken på fälten i Wenn-diagrammet har ingen betydelse – det handlar bara om att gestalta möjliga utfall.)
Det finns bara två möjligheter. Antingen har du sjukdomen eller också inte, vilket innebär att det inte finns något överlapp mellan C och icke-C, och dessa tillsammans täcker hela rektangeln, som totalt är 100% sannolikhet. Antingen testar du positivt eller negativt, vilket innebär att det inte finns något överlapp mellan + och -, och att de sammantaget täcker hela sannolikhetsutrymmet (100%).
Vad är nu sannolikheten att du har cancer givet att du testar positivt? Detta kan skrivas matematiskt på följande sätt, där P står för probability (sannolikhet) och står för ”givet att”:
(1)
Vi kallar detta för ekvation (1). Den kan läsas som: ”Sannolikheten att du har cancer, givet att du testat positivt = Sannolikheten att du har cancer och testat positivt delat med sannolikheten att du testat positivt.”
Ett sätt att tänka kan vara:
”Sannolikheten att jag slår en sexa givet att jag kastar en tärning en gång = gynsamma utfall (alltså sexan) delat på möjliga utfall (alltså alla sex sidor på tärningen)”:
Vi ekvation (1) för att försäkra oss om att den stämmer. Du vet att du har testat positivt. Du är alltså i + cirkeln. Men för att du ska ha cancer om du testat positivt så ska du också vara inom den delen av cirkeln som överlappar C-cirkeln. En ofullständig bild är tärningskastet, där överlappet (+ och C) motsvarar att slå en sexa, och resten av cirkeln är övriga utfall (likt alla andra av tärnings sidor).
Samma typ av resonemang ger ekvation (2):
(1)
Detta kan läsas som: ”Sannolikheten att du testat positivt givet att du har cancer = sannolikheten att du har cancer och har testat positivt dividerat med sannolikheten att du har cancer”. Då de ”gynnsamma fallen” motsvarar överlappet mellan C-cirkeln och +cirkeln, och ”möjliga utfall” är hela C-cirkeln.
Vi multiplicerar med P(C) på båda sidorna i ekvation (2):
Vi kallar det nya uttrycket för ekvation (3).
Om vi sätter in (3) i (1) får vi ett uttryck som vi kan kalla ekvation (4):
Vi ser i Wenn-diagrammet att det enda alternativen är att du antingen har cancer, eller inte har cancer (vilket täcker hela sannolikhetsutrymmet). Sannolikheten att du testar positivt kan delas upp till två fall. Antingen att du har cancer och testar positivt eller att du inte har cancer men ändå testade positivt, vilket täcker alla mjöliga alternativ. Det innebär att P(+) ”sannolikheten att du testar positivt” är P(C&+) ”sannolikheten att du har cancer och testar positivt” plus P(icke-C&+) ”sannolikheten att du inte har cancer och testar positivt”. Detta kan alltså skrivas som:
Vi kan jämföra med ekvation 3, och fråga oss hur ekvationen för sannolikheten att du testat positivt givet att du inte har cancer ser ut. Det är bara att byta ut C mot icke-C, vilket ger oss ekvation (5):
Vi kan försäkra oss om att det är korrekt genom att studera ekvationen lite till. Vi kan dela med P(icke-C) på båda sidor i ekvation (5) och får då ekvation (6). Då kan vi lättare resonera kring rimligheten och försäkra oss om att vi tänkt rätt.
Ekvation (6) kan läsas som ”sannolikheten att du testar positivt givet att du inte har cancer = sannolikheten att du inte har cancer och har testat positivt dividerat med sannolikheten att du inte har cancer”.
Detta är sant eftersom du vet att du är inom fältet ”icke-C”. Det är givet att du inte har cancer. Men det är bara inom ”överlappet” mellan ”icke-C” och ”+cirkeln” som du har testat positivt men inte har cancer (vilket är det ”gynnsamma” utfallet, samtidigt som möjliga utfall är hela ”icke-C”-ytan).
Vi multiplicerar med P(icke-C) på båda sidor i ekvation (6) och får då tillbaka ekvation (5):
Det finns bara två möjligheter – antingen har du cancer eller så har du inte cancer. De är ömsesidigt uteslutande och täcker alla möjligheter. Sannolikheten att du testar positivt är alltså summan av ”sannolikheten att du testar positivt och har cancer” + ”sannolikheten att du testar positivt och inte har cancer”:
I ekvation (3) och (5) hittar vi andra uttryck för dessa sannolikheter. Vi sätter in (3) och (5) i den här ekvationen:
Ekvation (7) ger oss ett uttryck för P(+), som vi nu sätter in i ekvation (4):
Nu är vi äntligen i mål! Ekvation (8) är vårt slutgiltiga uttryck. Om vi nu ställer upp alternativen med hjälp av ett träddiagram, och sätter in hyfsat trovärdiga sannolikheter skulle det kunna se ut såhär:
Träddiagrammet säger att du antingen har cancer eller inte har cancer, dessa alternativ blir tillsammans 100%. Sannolikheten att ha cancer är 1% och sannolikheten att inte ha cancer är 99%. Om du har cancer så är det 90% sannolikhet att testet visar att du har cancer, och i 10% av fallen visar testet fel, vilket sammantaget blir (och måste bli) 100%.
Om du inte cancer blir siffrorna tvärtom. 10% av fallen visar testet fel (att du har cancer), och i 90% av fallen visar testet korrekt (att du inte har cancer).
Vi kan nu läsa ut sannolikheten att du testar positivt givet att du har cancer ur träddiagrammet:
Vi sätter in dessa värden i ekvation (8):
Sannolikheten att du har cancer, givet att du testat positivt, blir alltså ca 8%.
Hur kan nu siffran bli så låg när sannolikheten att du testar positivt givet att du har cancer är så hög som 90%? Anledningen är att du måste testa hundra personer för att ”säkerställa” att en person har cancer, vilken i 90% av fallen kommer att identifieras med att ha cancer. Men av de återstående 99 personerna så vet vi också att 10% felaktigt kommer identifieras med att ha cancer. Så för varje person som korrekt identifieras med cancer, så kommer det avrundat finnas 10 personer vilka felaktigt identifieras med sjukdomen. Alltså blir sannolikheten avrundat .
Ekvationen för Jesu uppståndelse
Om vi går tillbaka till fallet med Jesus så blir ekvationen analog till den vi just använt:
Hur ska vi då bedöma sannolikheterna i ekvationen?
Här är det förstås svårt att hitta några ”objektiva” värden. Vilka siffror en person vill sätta in i ekvationen beror på hur den personen bedömer dessa ”delsannolikheter”. Men vi ska ändå ge oss på ett försök. Vi kommer nu att utgå från siffror som vi tycker att någon som är skeptiskt lagd borde hålla med om. Vi menar att vi bedömer uppståndelsehypotesen väldigt restriktivt, samtidigt som vi är generösa i bedömningen av alternativa hypotseser. Poängen är att även en skeptiker ska acceptera vår slutsats, att sannolikheten för Jesus uppståndelse rimligtvis bör vara över 50%.
Uppståndelsehypotesen
Låt oss först studera sannolikheten som relaterar till uppståndelsehypotesen. Nu kan vi direkt se att sannolikheten för evidensen givet bakgrundskunskapen och uppståndelsehypotesen är 100%, då hypotesen helt förklara alla fakta.
Vi antar att sannolikheten för uppståndelsehypotesen givet bakgrundskunskapen är 1/200 = 0,005. Den siffran får vi genom att vi antar att sannolikheten att någon gud existerar är 1/10 och att antal möjliga monoteistiska gudar är 20 st. (Vi tycker egentligen att det är mer rimligt att anta att det är 50% sannolikhet att gud existerar, och det finns tre stora monoteistiska religioner, men målet här är att ge ett exempel med siffror som även skeptiker borde acceptera.)
Låt oss nu bedöma några naturliga hypoteser för att då kunna uppskatta sannolikheten för uppståndelsehypotesen.
Konspirationshypotesen
Konspirationshypotsen hävdar att lärjungarna stal Jesu kropp och sedan ljög om att Jesus visat sig för dem.
Vi konstaterat att även denna hypotes helt förklarar de fakta vi ställs inför, dvs. sannolikheten för evidensen givet bakgrundskunskapen och hypotesen är 100%, givet att vi bakar in vissa saker i sannolikheten för hypotesen givet bakgrundskunskapen.
Så hur sannolik är då hypotesen givet bakgrundskunskapen egentligen?
Låt oss undersöka några saker som helt undergräver själva hypotesen. Varför hittade lärjungarna på att det var kvinnor som hittade den tomma graven när deras vittnesbörd ansågs helt opålitligt? Hur kommer det sig att de inte hittade på att det fanns ögonvittnen till själva uppståndelsen? Och varför hittade inte lärjungarna på att vaktstyrkan sattes ut omedelbart efter att kroppen lagts i graven? Varför beskrevs inte framträdanden av Jesus i formen av gammaltestamentliga visioner av Gud, vilket en förfalskare säkerligen hade gjort?
En ytterligare svårighet är att förklara hur lärjungarna kunde sätta sitt eget liv på spel för något som de visste var en lögn. Uppskattningsvis blir sannolikheten för detta (1/10)11 = 0,00000000001 om vi antar att en på tio är beredd att dö för en medveten lögn, och det fanns elva lärjungar som dog för sin tro.
Det bör också nämnas att det inte fanns någon förväntan om att messias, istället för att upprätta Davids tron, skulle bli skamligt avrättad som en brottsling. Det skulle helt enkelt inte ens finnas i lärjungarnas föreställningsvärld att röva bort Jesu kropp och sedan säga att Jesus uppstått från de döda då messias-tanken var helt skild från uppståndelse-tanken. En ytterligare svårighet blir att förklara de 500 vittnen till den uppståndne som Paulus nämner, om allt var en lögn. Antag att 1/100 personer är skeptiker. Då är sannolikheten att det en eller flera skeptiker bland de femhundra.
Alltså är det 99,5% sannolikhet att det fanns skeptiker i folksamlingen.
Sammanfattningsvis kan vi dra slutsatsen att sannolikheterna för konspirationshypotesen är flera storleksordningar mindre än motsvarande sannolikhet för uppståndelsehypotesen.
Vi skulle kunna sätta in följande siffror, utifrån resonemanget ovan:
Skendödshypotesen
Denna hypotes gör gällande att Jesus aldrig dog på korset, utan kvicknade till i graven, flydde och lyckades övertyga sina lärjungar att han hade uppstått från de döda.
Vi ser direkt att denna hypotes förklarar alla de faktum som vi har att tillgå, om vi bakar in vissa saker i sannolikheten för hypotesen givet bakgrundskunskapen.
Men hur stor är då sannolikheten för denna hypotes givet bakgrundskunskapen?
Den verkar inte vara så speciellt stor. Vi kan exempelvis fråga oss hur Jesus kunde, i sitt medicinska tillstånd, flytta stenen framför graven för att fly. Stenen brukade väga 1–2 ton.
Hur kunde Jesus övertyga lärjungarna att han hade uppstått från de döda, då en människa i behov av akut vård förmodligen endast hade fått dem att tro att han aldrig dött?
Med detta sagt, hur sannolikt är det att Jesus överlevde själva korsfästelsen? Ja, en återhållsam uppskattning är 1/1000, utifrån frekvensen av korsfästelser och det faktum att Jesus misshandlades svårt och inte fick någon medicinsk vård. Till detta kommer sannolikheten att Jesus skulle ha överlevt att de stack upp en lans i hans sida. Igen blir en återhållsam uppskattning av sannolikheten 1/1000. Detta ger en sammanlagd sannolikhet 1/106 = 1/1 000 000 = 0,000001.
Avslutningsvis kan vi bara konstatera att det är helt orimligt att tro att Jesus i sitt medicinska tillstånd kunde visa sig som den uppståndne vid ofantligt många tider och platser. Likaså är det svårt att förklara det faktum att Jesus inte levde kvar bland sina lärjungar efter sin död. Vi kan också resonera som tidigare att det är sannolikt att några av de 500 vittnena skulle varit skeptiker, vilket vi beräknade till,
så dessa hade förmodligen kollat upp om Jesus verkligen var uppstånden, eller helt enkelt aldrig hade dött.
Med detta sagt är det alltså rimligt att tro att sannolikheterna relaterade till skendödshypotesen är flera storleksordningar mindre än för uppståndelsehypotesen.
Vi skulle kunna tänka oss dessa siffror, om vi väljer att bara fokusera på att Jesus överlevde korsfästelsen och lansen, och väljer att blunda för övriga problem:
Hallucinationshypotsen
Som avslutning av vår undersökning av naturliga hypoteser kommer vi nu att granska hallucinationshypotesen. Denna hypotes hävdar att framträdandena av den uppståndne Jesus bara var hallucinationer.
Återigen ser vi att denna hypotes helt förklarar fakta, så länge den förenas med andra hypoteser som förklarar den tomma graven.
Problemet blir då att granska hur sannolikt dessa hypoteser sammantaget blir givet bakgrundskunskapen.
De som har förespråkat hypotesen säger att den är sannolik på grund av påstådda likheter mellan hur Jesus visar sig efter sin död och sörjandes synupplevelser av nyligen avlidna. Problemet är att de sörjande inte drar slutsatsen att den döde fysiskt har återvänt till livet, utan snarare att man sett den skymt av den avlidne i livet efter detta.
Likaså, hade lärjungarna projicerat hallucinationer av Jesus skulle de med tanke på dåtidens judiska föreställningsvärld snarare sett Jesus vara i himlen än på jorden. Även när lärjungarna ställdes inför faktumet om den tomma graven skulle hallucinationer enbart ha fått dem att tro att Jesus hade upptagits i härlighet, inte uppstått. Judarna trodde ju att uppståndelsen enbart var något vid världens slut.
Med detta sagt kan vi faktiskt konstatera att hypotesen är dålig på att förklara själva framträdandena av Jesus. Långt ifrån alla vittnen höll nämligen Jesus kär, eller kände skuld inför honom. Som exempel kan vi ta de 500 vittnen som Paulus nämner i 1kor 15. Rimligen hade de flesta ingen som helst relation till Jesus. Om vi antar att 1/2 människor är benägna att hallucinera (!) så blir sannolikheten att alla 500 gjorde det 1/2500 vilket motsvarar 1/10151, vilket blir alldeles för långt att skriva ut som decimaltal. Och då har vi inte tagit hänsyn till att de dessutom måste ha samma hallucination på samma tid och på samma plats!
De som vill troliggöra hypotesen menar att Paulus och Petrus båda led av skuldkänslor som fick sitt utlopp i hallucinationer av Jesus. Detta är dock orimligt av minst 3 skäl. För det första bygger det på psykoanalys som en omtvistad teori. För det andra är det näst intill omöjligt att göra psykoanalys på en person som inte är levande. För det tredje finns det inget som tyder på att Paulus kände några som helst skuldkänslor inför Jesus.
Sammantaget innebär detta då igen att sannolikheten gällande hallucinationshypotesen är flera storleksordningar mindre än uppståndelsehypotesen.
Vi väljer återigen att blunda för många av problemen, och tar bara med sannolikheten för att alla de 500 var benägna att hallucinera:
Övriga naturliga hypoteser
Efter att ha konstaterat detta gäller det att uppskatta sannolikheten hos alla de övriga naturliga hypoteserna. Vi kan rimligtvis anta att dessa sannolikheter är lägre än för de hypoteser vi undersökt, då vi rimligen kommit på de bästa naturliga hypoteserna. Det verkar också ganska rimligt att anta att vi kommit på en ganska stor mängd av de naturliga hypoteserna, eftersom vi noga tänkt igenom vilka dessa kan tänkas vara.
Hur stor är då sannolikheten?
Nu återstår bara uppskattningen av sannolikheten för uppståndelsehypotesen, givet bakgrundskunskapen och evidensen.
Vi kan se att sannolikhetsformeln har utseendet:
Om nu x är flera storleksordningar större än y, z och övriga tal, och det inte är allt för många övriga tal, så blir sannolikheten ganska stor.
Antag att :
Här är vi väldigt generösa. Om vi skulle sätta in värden utifrån vår bedömning ovan så borde vi egentligen ha en sannolikhet som är ca 1/106. Vi väljer alltså ett värde på den sammanlaga sannolikheten för de naturliga hypoteserna som är 500 gånger större än vad vi har uppskattat den till! Därmed borde även de skeptiker som tycker att vi varit för restriktiva i våra resonemang vara nöjda.
Vi utgår från att sannolikheterna,
vilket vi uppskattade tidigare.
I så fall blir:
Detta är förstås bara en uppskattning. Men utifrån denna uppskattning är det mycket rimligt att anta att sannolikheten att Jesus uppstod är högre än 50%. Så länge sannolikheten är över 50% så är det fullt rationellt att tro att det är just detta som har hänt.
Det är inte bara rationellt att tro det, man bör faktiskt tro det!
Liknande inlägg
5 kommentarer
kommentarer är stängda.
Just nu på bloggen
Är Turinsvepningen verkligen en målning? Turinsvepningen är en svepning som historiskt har tillskrivits som Jesu Kristi begravningssvepning, men fick stor skepsis under 1900-talet. De flesta forskare accepterar följande fakta om Turinsvepningen: (1) Turinsvepningen innehåller fotografisk negativitet. (2) Turinsvepningen innehåller en hög upplösning av kroppsbilder och blodfläckar. (3) Turinsvepningen har intensiv färglikhet på fibriller. (4) Turinsvepningen har tät enhetlighet på kroppens, framsidas och baksidas maximala optiska densitet. (5) Turinsvepningen har ämneslikformighet som verkar på olika material. (7) Turinsvepningen har tredimensionell information. (8) Turinsvepningen har kontinuerliga fullängdsfrontal- och ryggbilder. (9) Frånvaro av bilder på kroppssidan och toppen av huvudet. (10) Vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar. (11) Beröringsfria zoner som kodades genom tomt utrymme. (12) Frånvaro av kapillärflöde & icke-cementering. (13) Icke-mättnad. (14) Kroppsbild-förflackning. (16) Förekomsten av anatomiska noggrannheter (17) Frånvaron av nedbrytning & förruttnelse. (18) Förekomst av blodfläckar & kroppsvätska. (19) Turinsvepningen är riktningslös – det finns inga penseldrag. (20) Fluorescens saknas på Turinsvepningen under ultraviolett belysning. (21) Gul oxidation förekommer på Turinsvepningen – det finns ingen målarfärg. (22) Det saknas skiktning på Turinsvepningen. (23) Det saknas torrpulver på Turinsvepningen. (24) Det saknas kryddor, oljor eller biokemikalier. (25) Det saknas fotosensibilisatorer eller silver. Hypoteserna som har försökt förklara Turinsvepningen under århundredena är följande: (1) Målerihypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för intensitetslikformighet, tredimensionell information, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, förflackning, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, samt gul oxiderade & fläckade bilden utan färg. Därför är denna hypotes inadekvat. (2) Pulvergnidning- & damning-hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för enhetlig intensitet, tredimensionell information, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, anatomiska noggrannheter, samt frånvaron av torrt pulver. Därför är denna hypotes inadekvat. (3) Kropps- eller statymålning & emulsion hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för enhetlig intensitet, tredimensionell information, frånvaron av bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, förflackning, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, anatomiska noggrannheter, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, samt gul oxiderade & fläckade bilden utan färg. Därför är denna hypotes inadekvat. (4) Kokt olja & vatten hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för fotografisk negativitet, tredimensionell information, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, förflackning, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, anatomisk noggrannhet, egenskaper hos blodfläckar & kroppsvätska, gul oxiderade & fläckade bilden utan färg, samt frånvaron av kryddor eller oljor eller biokemikaliska ämnen. Därför är denna hypotes inadekvat. (5) Graverade linjeteknik hypotesen. Denna förklaring kan inte förklara hög upplösning, intensitetslikformighet, densitetslikformighet, tredimensionell information, kontinuerliga fullängdsfrontal- och ryggbilder, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-kontaktzoner kodade genom tomt utrymme, förflackning, anatomisk noggrannhet, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, gul oxiderade & fläckade bilden utan färg. Därför är denna hypotes inadekvat. (6) Proto-fotografi hypotesen. Den här förklaringen kan inte redogöra för intensitetslikformighet, tredimensionell information, kontinuerliga fullängdsfrontal- och ryggbilder, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, anatomisk noggrannhet, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, inga fotosensibilisatorer eller silver. Därför är denna hypotes inadekvat. (7) Direktkontakt hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för intensitetslikformighet, densitetslikformighet, ämneslikformighet, tredimensionell information, inga bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, frånvaron av kryddor eller oljor eller biokemikaliska ämnen. Därför är denna hypotes inadekvat. (8) Gasdiffusion hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för höga upplösningen, tredimensionell information, inga bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-mättnad, ingen nedbrytning & förruttnelse, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper. Därför är denna hypotes inadekvat. (9) Volckringers metod hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för intensitetslikformighet, densitetslikformighet, bilder utan kroppssida eller topp på huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper. Därför är denna hypotes inadekvat. (10) Syreteori hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för höga upplösningen, densitetslikformighet, tredimensionell information, inga bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, anatomiska noggrannheter, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper. Därför är denna hypotes inadekvat. (11) Bakterie- & svampteori hypotesen. Denna förklaring kan inte förklara något faktum, förutom icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, icke-mättnad, ingen nedbrytning & förruttnelse. Därför är denna hypotes inadekvat. (12) Elektrostatiska hypotesen. Denna förklaring kan inte förklara egenskaperna för blodfläckar & kroppsvätska. Därför är denna hypotes inadekvat. (13) Strålningshypotesen av Bob Rucker och Guilo Fanti är den enda förklaringen som kan förklara alla fakta. Därför bör denna hypotes väljas. Kemisten Ray Rogers reviderade sin uppfattning om Turinsvepningen och sa: Jag kommer till slutsatsen att den [Turinsvepningen] har en väldigt bra chans att vara en del av svepningen som användes för att begrava den historiske Jesus.’ Artikel av S.M. Sabbag och Dale Glover
27 september 2023
Stokastisk nåd Jag växte upp i ett hushåll av ateister. Mina föräldrar var dedikerade medlemmar av det amerikanska kommunistpartiet, och därför låg ateismen i mitt hushåll ganska nära den militanta antiteismen hos de så kallade ”nyateisterna”. Jag lärde mig att inte bara är religiös tro felaktig, utan faktiskt ond. Liksom min far, en fysisk kemist, förkastade jag alla former av andlighet och blev biokemist (jag avvek så långt som möjligt från den faderliga modellen). Idag är jag en kristen med en djup känsla av Guds nåd och en pågående känsla av förundran över Herrens återlösande kraft i hela skapelsen och i mitt eget liv. Jag förblir vetenskapsman, som jag har varit de senaste 30 åren. Jag finner en enorm tillfredsställelse i min absoluta övertygelse om att vetenskap och tro är komplementära och ömsesidigt stödjande. Min tro stärks av det jag vet om den naturliga världen, och mitt vetenskapliga tänkande har fått ett stort uppsving genom min tro på Herrens skapande kraft. Vilken sorts resa ledde mig från min ungdom av brinnande ateism till där jag är idag? Svaret är enkelt: Gud kallade mig, envist och tydligt, även om det tog mig årtionden att äntligen lyssna och höra. Jag minns det första clarion-kallet ganska tydligt. Som ung såg jag filmen The Gospel According to Matthew av Passolini. I filmen växlar partituren mellan ett antal skarpt kontrasterande stilar. Efter korsfästelsen återspeglar en långsam, dyster, rysk hymn den stämning av förtvivlan och saknad som Maria och lärjungarna kände. Denna musik fortsätter när kvinnorna och John besöker graven på den tredje dagen. Dörrens sten rullas tillbaka och graven avslöjas som tom. I det ögonblicket ändras musiken omedelbart till en glad afrikansk melodi från ett stycke som heter Missa Luba. Detta ögonblick hade en dramatisk och intensiv inverkan på mig. Jag kände en rysning av känslor och en känsla av mirakulös glädje. Filmskaparens konst hade förmedlat sanningen om evangelierna till mig – genom musik och visuell prakt. När John började springa för att sprida ordet till sina vänner, minns jag att jag tänkte, skulle det inte vara underbart om jag kunde tro på den vackra myten om uppståndelsen. Och då tänkte jag nej, det här är bara ett trick i mitt sinne för att framkalla känslor som ursprungligen utvecklades för att låta människor uppleva empati, och så vidare. (Se Dennett för en fullständig förklaring av hur vi ”luras” av sådana känslor). Så medan fröet hade planterats, växte det långsamt och krävde en hel del omsorg, men bar så småningom frukt. Jag läste evangelierna. Jag blev intresserad av mystik och transcendens. Jag började gå i en katolsk kyrka. Allt detta var intressant i intellektuell mening, men det hade ingenting med tro att göra. Jag var en iakttagare, en sympatisk och vänlig sådan, men jag var fortfarande på utsidan och tittade in. Under tiden arbetade jag med att göra vetenskaplig forskning och läste Dawkins och Gould, Lewis Thomas och Carl Sagan. Jag har alltid varit ivrig i min beundran för evolutionsteorins förklaringskraft och till och med kommunicerat med Dawkins angående ett av Darwins brev som jag upptäckte i British Museum, som fick ett omnämnande i The Devil’s Chaplain . Jag fick äntligen gåvan av Guds nåd direkt från Kristus på ett dramatiskt och obestridligt sätt. Men för att fullt ut kunna acceptera denna gåva och veta att jag tillhör Kristus, kropp och själ, behövde jag förena denna nya tro med min vetenskapliga känsla för förnuft. Som det visade sig tyckte jag att detta (som många andra har) var förvånansvärt okomplicerat, särskilt efter att ha läst Guds språk . Min resa till tro började med konst och känslor, men den nådde frukt med min växande förståelse för hur det naturliga universums egenskaper pekar på Gud. Min vetenskapliga världsbild uppmuntrade mig att ställa frågor, några av dem ovanliga för en vetenskapsman: Varför finns skönhet? Tänk på den magiska Oden till glädjen, eller varje ton som någonsin skrivits av Bach, eller Kandinskys målningar, eller elegansen i Einsteins fundamentala ekvationer. Titta på den underbara matematiska artefakten från Mandelbrot-uppsättningen, en ren fraktal, skapad av människans sinnes geni och endast synliggjord av modern datorgrafik. Ja, alla dessa är människors verk, och människan är en underbar skapelse. Men varför är universum vackert? Vad är källan till denna skönhet? När vi tittar på naturen och ser att det till synes artificiella, matematiskt märkliga konceptet med en icke-skalär, självliknande fraktal kan hittas i nästan alla biologiska strukturer (inklusive DNA), såväl som i moln, kustlinjer, berg, och galaxer, vi måste undra över källan till all denna komplexitet, all denna skönhet. Vi vet från fysiken att vår värld är stokastisk, inte strikt deterministisk. Med andra ord, det förändras enligt till synes ”slumpmässiga” influenser, vilket tillåter – till och med insistera på – kreativitet och överraskning vid varje tur. Det är vackert, inte tråkigt; mycket komplex, inte enkel. Biologiska organismer verkar ha bildats med den medfödda förmågan att utvecklas. Och människor, organismer med en själ, representerar det största mysteriet av alla. Varför är det så anmärkningsvärt att vi lever i ett stokastiskt universum? Vi kan förutsäga resultatet om vi kastar 1000 mynt, behandlar en miljon celler med en mutagen, undersöker beteendet hos en miljard molekyler eller spårar ödet för biljoner subatomära partiklar. I den meningen kan vår vetenskap beskriva världen mycket väl. Men vi vet ingenting om vad som händer när du kastar ett enda mynt, utforskar en enskild cells mutationsöde, försöker förutsäga en enda fotons väg eller tittar på en enda människas liv. Det verkar verkligen magiskt (särskilt när vi undersöker vetenskapen om kvantteorin) att vårt universum i grunden är stokastiskt på individnivå. Jag tror att denna egenskap hos de naturlagar vi beskriver genom vetenskapen byggdes in av Skaparen för att tillåta slumpen, skönheten, evolutionen, mänskligheten och till och med tro. Det vi uppfattar som en slump är inte trons fiende, utan tvärtom. Det är Guds redskap. Vi kan genom vetenskapen hitta magnifika och överväldigande bevis för Guds ingripande och pågående engagemang i vår värld, från dess skapelse till våra vardagliga liv, i alla aspekter av verkligheten, inklusive i våra pågående upptäckter av den naturliga världens hemligheter. Vi vet nu att universum inte alltid var […]
20 september 2023
Icke-konservationsprincipen i biologi Del 1 Det går inte att förneka att biologi är en form av kemi. Biologi härrör från och beror på alla kemins regler, inklusive jämvikt, reaktionskinetik, katalys, organisk syntes, hydrolys, entropi, etc. Biologi är dock en form av kemi som inte ses någon annanstans i universum. Biologi har framväxande egenskaper som inte tillåter de kemiska reglerna vi känner från enkel kemi att helt (eller till och med delvis) förklara beteendet hos biologiska system. Vid första anblicken är den viktigaste särskiljande egenskapen för biologisk kemi från icke-biologisk kemi, graden av komplexitet som finns i levande organismer. Flera hundra tillväxtfaktorer, cykliner, kinaser, molekylära omkopplare, kaskadsystem, igenkänningssignaler, signalomvandlare, receptorer och diverse andra proteinfaktorer har identifierats inom just de relaterade områdena transkriptionell reglering och celltillväxtkontroll. Alla dessa kemiska enheter interagerar på komplexa koncentrationsberoende sätt med varandra och med andra faktorer. Detsamma gäller för energiomvandling, homeostas, reproduktion och alla andra funktionella egenskaper hos levande celler. Lägg till en högre nivå av fysiologisk komplexitet för flercelliga organismer, och vi har ytterligare framväxande egenskaper som vi kan se i livet runt omkring oss. Men det är inte bara den enorma graden av komplexitet i sig som gör biologin fundamentalt annorlunda från den kemi och fysik som den uppstod ur. Den utmärkande faktorn för biologiska enheter är att det inte finns någon bevarandelag för livet. Livet kan skapas och förstöras. Levande varelser bildas från andra levande varelser, och förstörelsen av liv (definierad som död) är oåterkallelig. Den biologiska icke-konserveringsprincipen bryter inte mot de fysiska lagarna för bevarande, för när en biologisk enhet dör förstörs bara dess biologiska attribut. Organismens materia och energi varken skapas eller förstörs utan bevaras eller omvandlas enligt fysikens lagar. Den fysiska lagen om energi och materiabevarande kan uttryckas med den enkla ekvationen: där X är summan av energi och materia i ett system, och T är tid. Det sker ingen förändring i det totala energi- och materia-innehållet i systemet med tiden. Därför är X = K, en konstant. Om Y är summan av biologiska enheter, är en enkel analog av den första ekvationen där förändringshastigheten i Y kan vara allt från negativ till 0 till positiv, beroende på de relativa värdena för födelsetalen (dB/dT) och dödsfrekvensen (dD/dT). Värdet för Y kan när som helst sträcka sig från 0 (släckning) till C, systemets maximala bärförmåga för livet. Detta indikerar att liv inte är bevarat – det kan skapas eller förstöras. Icke-konserveringsprincipen (NCP) skiljer liv från alla andra former av energi och materia och leder direkt till några av de viktiga lagarna och attributen för biologiska system. Fysiska och kemiska regler kan användas för att beskriva verkan av ett enzym eller energiflödet i en cell, men på högre nivåer av biologisk organisation är fysiska lagar inte till stor nytta, och unika biologiska lagar som tar hänsyn till NCP är nödvändig. Den viktigaste av dessa är evolution genom naturligt urval, som är helt beroende av NCP. Utan biologisk död skulle det naturliga urvalet inte kunna fungera. Det är kravet på död, såväl som kravet på nedärvning av egenskaper, som gör evolutionen till en biologisk konstruktion, inte direkt tillämpbar (förutom i mycket allmänna analogier) på icke-biologiska system. Organismer dör när de komplexa kemiska interaktionerna mellan hundratals till tusentals molekyler inte längre fungerar på ett sätt att upprätthålla kemisk homeostas. Det är inte lika troligt att organismer dör, och det faktum gör att naturligt urval kan ske. Eftersom naturligt urval måste gynna överlevnad (per definition), utvecklas biologiska varelser med en teleonomisk (Mayrs term för programmerad teleologi inom biologi) mot ökad kondition. Således blir varelser bättre anpassade till sina miljöer, och nya funktioner uppstår. Detta är inte alls bevis eller ens indikation på extern design, men det är bevis för en intern design. Jag kan nämna att Daniel Dennett är en förespråkare för biologisk teleologi, så idén är uppenbarligen inte teistisk i sig. Den reduktionistiska frestelsen att avfärda existensen av rent biologiska lagar i studiet av biologi är ett filosofiskt misstag som sannolikt har varit ett hinder för framsteg i vår förståelse av livet. Många moderna biologer har förkastat denna uppfattning och ägnat sig åt ett spännande utforskande av hur komplexitet och framväxt kan leda till stora insikter i biologisk teori. Jag anser att ett erkännande av principen om icke-bevarande inom biologi borde vara en viktig del av den utforskningen. Del 2 Vi har sett i förra inlägget (del 1) att livet inte bevaras, medan materia och energi är det. Vi vet att livet är ett framväxande fenomen från komplexa kemiska interaktioner. Som diskuterades i förra inlägget finns det en mängd komplexa system som också uppstår från fysiska och kemiska interaktioner som inte är levande. En storm uppstår från en speciell uppsättning omständigheter som involverar temperatur, luftfuktighet, tryck och vind, och några av dessa (som vind) är i sig framväxande fenomen av mer grundläggande komponenter (som temperaturgradienter i atmosfären). En storm, som ett komplext system, kan sägas födas som ett resultat av oavsiktliga konfigurationer som uppstår tillsammans på rätt plats vid rätt tidpunkt. Stormen kommer att pågå under en period (dess ”livstid”), och sedan ”dö” eftersom de faktorer som håller den i homeostas antingen försvinner eller förändras på grund av andra slumpmässiga, oavsiktliga händelser. Om temperaturförhållandena och andra faktorer är rätta, kan en slumpmässig kollision mellan två molekyler i atmosfären eller havet leda till en kemisk reaktion, som producerar ”födelse” av en ny förening. Den föreningen kommer också att finnas kvar tills den i sin tur bryts ned av ytterligare kemiska interaktioner, hydrolys eller sönderdelning. Dessutom verkar det som att de processer genom vilka komplexa system avslutas eller förstörs har mycket gemensamt, oavsett om dessa system lever eller inte. I varje fall är det inte materia eller energi som går förlorad, utan komplexiteten och regelbundenhet i själva systemet. I varje fall går homeostasen eller underhållet av systemet sönder. En storm färdas över land och skingra dess energi; vinden lägger sig, regnmolnen sprider sig. En komplex kemisk förening genomgår hydrolys, bindningar bryts och kemikalien omvandlas till en enklare. En stjärna får slut på kärnbränsle. Ibland är sådana dödshändelser oavsiktliga, och ibland är de en oundviklig, förutsägbar del av systemets […]
13 september 2023
Är foster levande? Du kanske har hört påståendet att det mänskliga fostret inte är levande. Men är det verkligen sant? I den här artikeln kommer vi att utvärdera huruvida det mänskliga fostret är levande utifrån kritiskt tänkande. Ett argument som framförs är att fostret inte är levande biologiskt. Det är bara en cellklump. Detta argument är falskt. Den vetenskapliga konsensus bland forskare är att livet börjar vid befruktningen.1 Enligt professorn Keith Moore, ”Mänskligt liv börjar vid befruktningen”.2 Enligt forskaren Yuki Okada, ”Däggdjurs livscykel börjar när en spermie kommer in i ett ägg”.3 Enligt Van Nostrands Scientific Encyclopedia, ”I det ögonblick som den mänskliga mannens spermiecell möter honans ägg … börjar ett nytt liv”.4 Enligt förlossningsläkarna J.P. Greenhill och E.A. Friedman, ”Termen befruktning syftar på föreningen av manliga och kvinnliga pronukleära element … från vilken en ny levande varelse utvecklas”.5 Enligt embryologen Jan Langman, ”Utvecklingen av en människa börjar med befruktningen”.6 Ett annat argument som framförs är att det mänskliga fostret inte är en person, även om det är biologiskt levande. Detta argument är falskt, eftersom ingen av de alternativa definitionerna av mänskligt personskap kan tillämpas konsekvent. Vi kommer nu att utvärdera varje försök till att definiera mänskligt personskap. En försökt definition av mänskligt personskap är när en människa blir medvetande. Denna definition misslyckas, eftersom människor i koma fortfarande är personer även om de är omedvetna. Nyfödda barn är fortfarande personer, även om de är omedvetna. En annan försökt definition av mänskligt personskap är livsduglighet och oberoende. Denna definition misslyckas, eftersom handikappade människor fortfarande är personer även om de är beroende av andra. Nyfödda och för tidigt födda barn är fortfarande personer trots att de är beroende av föräldrar respektive kuvös. En annan försökt definition av mänskligt personskap är via den genetiska sekvensen för arten Homo sapiens. Denna definition fungerar, eftersom det är den enda definitionen som framgångsrikt omfattar alla människor. Det innebär att fostret – oavsett stadium – måste behandlas som en mänsklig person med rättigheter. Ett annat argument som framförs är att kvinnan har kroppslig autonomi över det mänskliga fostret inuti henne. Detta argument är falskt. För det första, har en förälder en laglig skyldighet att ta hand om ett levande barn, annars kommer föräldern att åtalas för vanvård. För det andra, är det olagligt för medborgare att avsluta liv. För det tredje, har det kvinnliga fostret i livmodern också ett val och kroppslig autonomi samt en rätt till liv. För det fjärde, om kvinnans autonomi verkligen skulle överskride fostrets autonomi, då skulle det ha varit lagligt att göra abort fram till födseln! Ett annat argument som framförs är att abort bör tillåtas av ekonomiska skäl. Detta argument är falskt. För att använda en jämförelse, är det tillåtet att dränka en nyfödd bebis för att föräldern inte kan ta hand om den? Nej, självklart inte! Eftersom det nyfödda barnet är vid liv, är föräldern eller staten skyldig att ta hand om det. Eftersom människofostret är vid liv och en person, borde föräldern eller staten vara skyldig att ta hand om det också. Ett annat argument som framförs är att abortbegränsningar kränker kvinnors rättigheter. Detta argument är falskt. Abort skadar kvinnors rättigheter, eftersom det dödar flickan i livmodern. Abort är inte en mänsklig rättighet. Detta är en kommersiellt motiverad lögn. Rätten till liv är en del av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheter. Genom att skydda kvinnans liv i livmodern och vara pro-life, hjälper vi kvinnors rättigheter och vi gör världen till en bättre plats för flickor överallt! Att vara pro-life är det mest feministiska du kan göra! Ett annat argument är att alla feminister förespråkade abort. Detta är falskt! De tidiga feministerna var pro-life! Ett exempel på detta är Susan B. Anthony. De jämförde abort med en våldtäkt, där de såg abort som inskränkning på kvinnans livmoder. De ansåg även att det var nedvärderande att be kvinnor att mörda sina barn i magen och att behandla barnet i magen som om de vore boskap man kan avliva. De motsatta sig även preventivmedel. De ansåg att preventivmedel och abort uppmuntrar till promiskuitet bland män, vilket i sin tur ökar objektifieringen av kvinnor. De var även aktiva i nykterhetsrörelsen. De ansåg att alkoholen gav upphov till våld i allmänhet och våldtäkter synnerhet. Genom få bort alkoholen från sina män, då resulterade det i en bättre familjestruktur. De ansåg även att moderskapet var en av deras största gåvor. De var själva både mödrar och politiskt aktiva. Det fanns ingen motsättning mellan moderskapet och annan aktivitet, enligt dem.7 Sammanfattningsvis är det mänskliga fostret vid liv biologiskt, är en mänsklig person eftersom det bär samma genetiska sekvensen, har kroppslig autonomi samt och har rätt till liv, där många feminister under åren har varit pro-life. Om du har gjort en abort, vill jag bara säga att Jesus älskar dig! Jesus förlåter dig för allt! Det är okej! Tillsammans kan vi hjälpa till att skydda framtida kvinnors liv! Referenser: 1 Jacobs, Steven. “Biologists’ Consensus on ‘When Life Begins.’” SSRN Electronic Journal, 2018, https://doi.org/10.2139/ssrn.3211703. 2 Keith L. Moore, The Developing Human: Clinically Oriented Embryology, 7th edition. Philadelphia, PA: Saunders, 2003. pp. 16, 2. 3 Okada et al., A role for the elongator complex in zygotic paternal genome demethylation, NATURE 463:554 (Jan. 28, 2010) 4 Van Nostrand’s Scientific Encyclopedia, 5th edition, New York: Van Nostrand Reinhold Company, 1976 5 Greenhill & Friedman. Biological Principles and Modern Practice of Obstetrics, W.B. Saunders, Philadelphia, 1974. 6 Jan Langman. Medical Embryology, 3rd edition, Baltimore: Williams and Wilkins, 1975 7 EWTN. (2017). Early feminists were pro-life. YouTube. https://www.youtube.com/watch?v=bHXg1m6eAUo&ab_channel=EWTN ⁸ https://thebookofworks.com/2017/06/26/the-non-conservation-principle-in-biology/ ⁹ https://thebookofworks.com/2017/07/03/non-conservation-evolution-and-teleology-in-biology-part-2/
6 september 2023
Skeptiker utvärderar religion: En kritisk granskning av religion Om man ska lägga sin tillit till en religion, då bör man välja den religion som bäst stämmer överens med verkligheten, vilket delas av de samtida akademikerna Edward Feser, Hugh Ross och Michael Rota bland annat. Olika religioner har olika sannolikheter i en sannolikhetsanalys baserat på deras anspråk om den externa världen. För mig, är det helt centralt att lägga vikt vid frågan om vilka centrala anspråk de olika religionerna gör. För mig är det viktigt att tänka så här: Om det centrala anspråket har motbevisats bortom rimligt tvivel, då har religionens centrala läror motbevisats bortom rimligt tvivel och då kan jag inte anamma den religionen. Samtida filosofer, såsom Timothy McGrew, Edward Feser och Joshua Rasmussen, anser att religiös tillit ska vara baserat på de historiska anspråkens belägg. Det anser även jag. Hur skulle då ett sådant evidensbaserat synsätt på religion kunna se ut? Hur skulle man närma sig de olika religionerna? Man skulle kunna göra ungefär så här, vilket tilltalar mig: Islam Ett centralt historiskt anspråk inom islam är att Jesus INTE dog på korset utan en tvilling korsfästes istället för honom. Jag började undersöka huruvida det finns andra källor som stödjer detta. De icke-kristna Talmud, Josefus, Tacitus och Lucian samt Nya Testamentet nämner alla att Jesus korsfästes. För mig, diskvalificerar detta islams påstående att en tvilling korsfästes istället och minskar markant dess historiska tillförlitlighet. Ett annat historiskt anspråk är att Jesus INTE dog på korset utan svimmade. Denna förklaring förespråkades av muslimen Ahmed Deedat bland annat. Jag började undersöka huruvida det går att överleva en korsfästelse, enligt den medicinska vetenskapen. Jag kom fram till att det är omöjligt att överleva en korsfästelse utan hjälp av en läkare (Edwards, 1986), där hypovolemisk chock och hjärtbrott är de främsta dödsorsakerna från en korsfästelse. Detta är varför konsensus inom forskningen är att Jesus var fullkomligt död (McDowell & McDowell, 2017; Licona, 2018). För mig, diskvalificerar detta islams påstående angående Jesus överlevnad på korset och minskar markant dess historiska tillförlitlighet. Ett annat centralt anspråk inom islam är att Jesus var en profet. Jag började undersöka huruvida det finns andra källor som stödjer detta. Ju fler källor som nämner något, desto högre blir dess sannolikhet. Jag kom fram till att det INTE finns några källor som nämner att Jesus var en profet, förutom Koranen. De icke-kristna Celsus, Josefus, Pliny och Lucian, samt Nya Testamentet, nämner alla att Jesus associerades som Gud kommen som människa. För mig, diskvalificerar detta islams påstående angående att Jesus´ var en profet och minskar markant dess historiska tillförlitlighet. På grund av ovanstående har islam en låg sannolikhetsgrad för mig till graden av obefintlighet, eftersom islams historiska anspråk om Jesus inte stämmer överens med den övriga datan. Därför är islam falsk. Mormonism Mormonismens ryggrad är att Joseph Smith fick guldtavlor från en ängel. Fanns det några andra ögonvittnen till händelsen än Smith självt, frågade jag mig själv? Jag kom fram till att det initialt fanns flera ögonvittnen till guldtavlorna, men att de alla gjorde återkallelser av sina vittnesmål (Hill, 1972). Detta sänker sannolikheten markant. Jag frågade mig själv om det finns anlag för att Joseph Smith var en skojare och bedragare. Svaret jag fann är ja, det fanns det. Joseph Smith själv var en tvivelaktig figur, där han hade ett rykte om sig för att vara en skojare även innan guldtavlorna (McKeever & Johnson, 2013), vilket stödjer hypotesen om att guldtavlorna är uppdiktade. Detta sänker sannolikheten ytterligare, framförallt när Joseph Smith är det enda ögonvittnet som inte återkallade sitt vittnesmål. För mig, diskvalificerar detta mormonismens anspråk om guldtavlorna och därmed mormonismen självt, eftersom dess sannolikhetsgrad har nått obefintlighet, enligt mig. Därför är mormonism falsk. Polyteism Polyteismen kommer nu att utvärderas. Den gemensamma nämnaren för alla polyteistiska religioner är att de anser att deras polyteistiska gudar existerar, där deras belägg är dokument om gudarnas bedrifter. Vilken är genren för dessa dokument? Forskare brukar klassificera dessa dokument i genren mytologi, vilket är när tiden och platsen är oviss. Detta är ett skäl som minskar polyteismens historiska förankring och därmed minskas dess sannolikhet för mig. Ett annat skäl är att händelserna nedtecknades flera århundraden efter att de påstådda händelserna ägde rum, vilket minskar sannolikheten ytterligare. Ett annat skäl är att eftersom de polyteistiska gudarna är inom tid och rum, användes de polyteistiska gudarna som ersättningar för naturfenomen. Till exempel, användes Zeus för att förklara blixten. I ljuset av den naturvetenskapliga revolutionen med bland andra Isaac Newton, Johannes Kepler och Robert Doyle blev de polyteistiska gudarnas förklaringskraft försumbar. Därför accepterar jag inte polyteismen. Alltså är polyteismen falsk. Buddhism Buddhismen kommer nu att utvärderas. Vad är buddhismens centrala anspråk? Det centrala påståendet är att reinkarnation ständigt inträffar, där målet är att nå nihilistisk glömska som kallas Nirvana. Vad är beläggen för reinkarnation? Den åberopade evidensen för reinkarnation är enligt uppgift Ian Stevensons studier om barn med minnen från tidigare liv. Det finns allvarliga metodologiska problem med Stevensons studier och Stevenson själv har erkänt att alla studierna har allvarliga brister. Det finns flera alternativa förklaringar som har en större förklaringskraft i jämförelse med reinkarnation, även om någon skulle se Stevensons studier som giltiga. En naturalistisk förklaring är morfisk resonans, som är en process där självorganiserande system ärver ett minne från tidigare liknande system genom genetisk likhet (Sheldrake, 2009). En annan naturalistisk förklaring är akaschiskt fält och retroigenkänning, där all mänsklig erfarenhet ses som en del av en kollektiv minnesbank och repeteras om och om igen (Laszlo, 2007). En annan naturalistisk förklaring är minnesbuntar, vilket förklarar varför så många minnen är kopplade till en geografisk region och kopplade till avlidna släktingar (Denton, 1884). En annan naturalistisk förklaring är mental ocean teorin, där medvetandet är som ett hav och koppar sporadiskt tas ut och så småningom kommer att leda till överlappning, vilket förklarar varför vissa minnen överlappar varandra (Morris, 2021). En övernaturalistisk förklaring är demonisk besittning, vilket förklarar varför vissa barn så småningom glömde sina minnen och visste var deras kroppar var begravda (Habermas & Moreland, 2004). På grund av styrkan i dessa alternativa förklaringsmodeller, så minskas […]
30 augusti 2023
om Skeptiker utvärderar religion: En kritisk granskning av religion: “Skeptikerns utgångspunkt i fråga om kunskap är agnostisk. När Jakob skriver att ”För mig är det viktigt att tänka så…” 17 sep 2023, 23:37
om Varför naturalismen inte kan förklara människans mening, mål eller syfte: “Det säger ju dock ingenting om huruvida naturalismen är sann eller ej, bara att författaren till detta inlägg inte tycker…” 29 jan 2023, 21:43
om Vem är den idisslande haren?: “Intressant blogginlägg! Håller med om att bibeltexten är fenomenologisk i sina beskrivningar.” 5 nov 2022, 10:03
Konstruktion, dekonstruktion och rekonstruktion. Hur kan tvivel och frågor leda oss till en djupare tro? Konferensen Våga fråga kommer att ta upp denna och många fler frågor. Anmäl dig nu!
apologia.se
Välkommen till Våga fråga – en konferens om tro och tvivel. Undersökningar visar att många ungdomar lämnar den kristna tron för att de upplever att frågor och tvivel inte tas på allvar. Und...0 kommentarerKommentera på Facebook
Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! "Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös." Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här: apologia.se/vaga-fraga/
0 kommentarerKommentera på Facebook
En mycket besynnerlig text.
Bara några ord om inledningen. Här påstår författaren att det finns ett antal fakta kring Jesu död ”som alla historiker är överens om.” Lite senare radas tre påstådda ”fakta” upp, nämligen:
1. Jesus grav var tom
2. Jesus visade sig levande efter sin död
3. Lärjungarna började tro på hans uppståndelse
Nej, alla historiker är inte överens om att den tomma graven är ett faktum. E. P. Sanders listar i sin bok ”Jesus and Judaism” upp åtta ”almost indisputable facts” kring Jesus. Den tomma graven återfinns inte i Sanders lista. Maurice Casey anser i sin bok ”From Jewish Prophet to Gentile God” att berättelsen om det tomma graven är sekundär, från ett senare skede i kyrkans historia. Bart Ehrman menar i sin bok ”How Jesus became God” att Jesus sannolikt aldrig fick någon anständig begravning. Han ansluter sig på denna punkt till J. D. Crossans ståndpunkt.
Punkt två beskriver ett mirakel. Att ”alla historiker” skulle vara överens om att detta mirakel skett är så urbota dumt att jag knappt tror mina ögon.
Punkt tre är den enda i listan som jag tror att alla historiker (åtminstone som jag läst) håller med om.
Jag har publicerat något tidigare men kommentaren verkar inte blivit registrerad.
Annars har jag läst Gary Habermas angående detta. Han hävdar bestämt att en majoritet av nytestamentliga forskare (liberala så väl som konservativa) tror att lärjungarna hade upplevelser av att se den uppståndne Kristus (här ska jag förtydliga att vi inte hävdar att alla dessa forskare tror att Jesus verkligen var levande men bara att lärjungarna hade upplevelser där Kristus visade sig för dem) (ville också förydlia att det är detta som är faktumet inte att Jesus med nödvändighet visade sig levande efter sin död). Vad det gäller den tomma graven då hävdar Habermas att många forskare (inklusive skeptiska) tror detta är ett faktum. Viktigt är dock att ge skäl för alla dessa fakta istället för att argumentera från auktoritet! Så ge gärna dina argument för att vi inte ska tro på dessa fakta!
Här finns en källa angående Habermas påstående:
http://faculty.gordon.edu/hu/bi/Ted_Hildebrandt/NTeSources/NTArticles/CTR-NT/Habermas-Resurrection1-CTR.pdf
I just det här fallet räcker det att argumentera från auktoritet eftersom ditt påstående just gällde vad auktoriteter på området säger, nämligen att de alla är överens om att den tomma graven är ett faktum. Vilket är falskt.
Iallafall enligt Gary Habermas så tror en majoritet av de som forskar på nya testamentet (konservativa som liberala) att lärjungarna hade erfarenheter där de trodde att de såg Jesus levande igen (Vi har dock uttryckt oss fel så det verkar som vi hävdar att det är ett faktum att Jesus visade sig efter sin död, istället är det ett faktum att människor hade upplever av Jesus där de trodde att de såg honom levande vilket är öppet för andra tolkningar). Annars hävdar Habermas att många forskare på Nya Testamentet, inklusive endel kritiska, anser det vara ett faktum att Jesu grav var tom. Dock är det viktigaste att det finns argument för dessa tre fakta så vi inte bara gör ett argument från auktoritet. Du är helt fri att kritisera det hela om du vill!
Källa till artikel av Habermas:
http://faculty.gordon.edu/hu/bi/Ted_Hildebrandt/NTeSources/NTArticles/CTR-NT/Habermas-Resurrection1-CTR.pdf
Du får ursäkta mitt slarviga språk. Allt jag säger är att ”alla” historier accepterar dessa fakta är hyperboliskt och ska inte tolkas bokstavligt. Det jag menar är att många historiker köper dessa fakta (inklusive väldigt kritiska). Men till detta ger jag skäl för varför man ska köpa dessa fakta genom olika argument (för vi vill ju också undvika att argumentera från auktoritet). Så du är fri att kritisera mina argument om du tycker de är svaga!?