Författare

Joel Samuelsson är sedan många år engagerad inom Svenska Apologetiksällskapet. Han är musiklärare och en van författare och föreläsare inom apologetiska ämnen. Hör en intervju med Joel här.

Om inlägget

Dela inlägget!

Vem är rädd för corona?

Den här pandemin är inget att skämta om, och alla känner vi människor som blivit drabbade på ett eller annat sätt. Men det hindrade inte ateistcommunityn från att göra några billiga points.
Jag stötte på en bild på internet som dröjde sig kvar. Det var en mem som målade upp alla religiösa som skräckslagna kryp som trängs runt en biokemist. De ropar åt vetenskapsmannen att snabba på, medan ett stort coronavirus närmar sig för att sluka dem. Men är det så? Är det just alla religiösa som är de panikslagna, är det de religiösa som inte har någon plan i kristiden?

Memen gör alltför många misstag, och själva poängen med memen verkar vara- i bästa fall- en halvsanning, och i värsta fall en skadlig lögn.

Var är politikerna? Var är alla som sitter i samhällets statliga ledning och verkligen kämpar för att klara krisen? Detta är det första problemet med memen. Var det inte i själva verket politikerna som slog knut på sig själva, och beskyllde varandra för att inte ta hand om krisen? Och ska vi verkligen håna rädslan och viljan att snabbt få fram ett vaccin? Memen hade inte varit rolig om den visat en sannare bild, med alla andra grupper som inte har möjlighet att framställa ett vaccin, inklusive de insjuknade, och sjukhuspersonal, och läkare. Kom ihåg att om vi visade deras rop på vaccin och andra skydd just nu så hade den förrädiska memen inte fungerat. Den verkar alltså fungera bara därför att den är osann, och följderna av att publicera memen kan alltså aldrig leda till något gott.

Andra problemet med memen uppkommer när man frågar sig var ateisten är i memen? OM det är så som memen säger, att ateister inte bryr sig eller inte behöver bry sig, vad kan vi då dra för slutsatser. Slutsatserna blir inte något positivt för ateismen som världsåskådning, tvärtom. Bilden erkänner mot sin vilja att det inte finns någon mening i ateistisk världsåskådning. Varför bry sig, när vi ändå utplånas fullständigt om kanske en månad, eller kanske om 50 år? Varför bry sig om varandra, varför bry sig om vaccinet. Om resultatet om 200 år är din individuella, fullständiga utplåning, så betyder inte dina val idag någonting i kosmiskt perspektiv. Var är då ateisten i memen? Ateisten som lyser med sin frånvaro i memen kan ju vara hemma med TV:n- och vetenskapsmannen i memen kan ju ha vilken världsåskådning som helst när det kommer till kritan. Historiskt sett vet vi att de flesta vetenskapsmän varit religiösa, och att de ofta sett vetenskapen som en väg att upptäcka mer om Gud och Guds skapelse. Men även om vetenskapsmannen denna gång skulle råka vara ateist, så finns det ju många ateister som inte är vetenskapsmän, och de lyser med sin frånvaro i memen. Kanske är den frånvaron mer talande än memskaparen hade tänkt. Om man som ateist verkligen värdesätter livet, som är det enda liv man har, så kan ju det leda till att man i ateistiskt perspektiv borde resa bort och vända ryggen åt de som behöver hjälp i det här läget, och slippa löpa risken att bli smittad. Det kristna svaret är något helt annat- i förtröstan på Gud ska vi med vishet och kunskap om Guds skapelse göra det bästa vi kan för att hjälpa vår nästa. Inte på ett kortsiktigt, dumdristigt sätt, utan långsiktigt, mycket långsiktigt. Vi har i kristen tradition fått ett uppdrag att bry oss, att visa omtanke, barmhärtighet, men det finns ingen auktoritativ text eller tradition inom ateismen som kan fungera på det sättet. Men sådant stöd kan vara hjälp att göra det rätta, och vi hoppas ju för allas skull att andra kan få det stödet.

Ett annat problem med memen är att den drar alla religioner över en kam med en felaktig generalisering. Den här sjukdomen slår olika hårt mot olika trossystem, och Kristendomen har färre problem än de flesta i corona-tider. Låt oss jämföra. I buddhismen och hinduismen är det vanligt att man tror att det vi uppfattar som den fysiska verkligheten, ytterst sett, är en illusion. Det skulle kunna vara ett skäl att inte hetsa upp sig i onödan, men å andra sidan är lidandet det som man ska befrias från i kretsloppet, och man ska räddas genom utslocknandet. Kastsystemet ger en slags karantän mellan de kastlösa och de högre kasterna. En människa i en högre kast ska helst inte beröra en av de kastlösa. Och den asiatiska hälsningen är ju bra i virustider, en bugning smittar inte så mycket. Här ser vi att religionen och traditionen ibland kan vara ett skydd.

En religion som får mycket större problem är jainismen. I jainismen är allt liv heligt, inklusive mikroorganismer, trä, osv. Med detta i åtanke bör man troligen inte döda viruset. I jainismen ska man uthärda lidandet, och inte visa känslor, vilket också kan bli problematiskt. Men å andra sidan är de mer religiösa jainisterna vana att bära munskydd, och buga till hälsning, så det kan ju vara användbart.

Islam är förmodligen det religiösa system som har de största svårigheterna. Deras bön sida vid sida fem gånger om dagen, och obligatoriska resa till Mecca någon gång under livet, är problematiska potentiella smitthärdar. Ett annat problem är att profeten Muhammed verkade förneka att sjukdomar smittade genom infektioner. Människor runt omkring talade med honom om att kameler kunde få skabb av en skabbig kamel, men Muhammed försvarade sin tes genom att ställa den retoriska frågan: ”Vem var det som smittade den första kamelen som blev smittad?” ( se till exempel denna hadith https://sunnah.com/muslim/39/140 ). Visserligen har islam ett koncept med rituella bad, men på många ställen i världen tvättar många sina händer i samma vatten och profeten Muhammed menade att vatten alltid var rent (se till exempel denna hadith https://sunnah.com/bulugh/1/2 ).

I judendomen fanns ett utarbetat system för karantän, och leprasjuka var en av grupperna som hölls åtskilda från andra. Det vatten man använde för rituell rening tycks ha haft antiseptiska egenskaper.

I kristendomen kan det vara problematiskt med våra hälsningstraditioner, men det finns en del saker som kan användas i smittotider. Jesus sade att vi helst ska be inne i vår kammare, i det fördolda, och Jesus drog sig ibland undan till öde trakter.

Inte bara har vi Bibeln som stöd, forskning visar också att vår tro kan vara viktig resurs för att klara av kriser. Kenneth Pargaments bok (The psychology of religion and coping, 1997) blev banbrytande. Han lyckades samla en stor mängd kliniska data som visade hur människor klarade av svåra situationer (coping). Pargament byggde vidare på Richard Lazarus(1922-2002) tankar. Lazarus hade fokuserat på två psykologiska aspekter av stress: den primära(hur människan skattar stressen som en situation innebär) och den sekundära bedömningen(”klarar jag detta?, är det mitt fel?, vad behöver jag nu socialt, materiellt, finansiellt, för att klara av min coping?) , the primary and the secondary appraisal (värdering/skattning).1

Pargament gjorde några viktiga antaganden:

  1. Signifikans är viktigt, Människor söker efter mening, det som ses som viktigt i tillvaron. Signifikans knyts för vissa människor till objekt, som ofta kan vara kulturbundna. Men ofta handlar det om hälsa, rättvisa eller social rättvisa eller ekonomi. Signifikans är i Pargaments synsätt en subjektiv fenomenologisk konstruktion, och religiösa övertygelser ger ofta ett perspektiv där krisen sätts i ett sammanhang.2
  2. Alla människor har med sig ett generellt orienteringssystem in i copingprocessen (vanor, värderingar, religiösa övertygelser, personlighet, mm) där religionen både kan vara medel och mål. Trosföreställningar kan också dämpa oönskade impulser.3
  3. Generella orienteringssystem (till exempel bön och andra praktiker) anpassas till olika copingstrategier, till stor grad beroende på den sekundära bedömningsprocessen (”Klarar jag detta? Är det mitt fel? Vad behöver jag nu socialt, materiellt, finansiellt, för att klara av min coping?).
  4. I copingprocessen söker människor efter att bevara och öka, eller transformera signifikansen på olika områden, religionen kan här kännas meningsskapande och som ett skydd, och ge kraft i mötet med ondska och lidande.4
  5. En effektiv copingprocess får inte vara ytlig och/eller sporadisk, den behöver vara samordnad och välintegrerad. Här kan religiösa traditioner och andliga vanor vara bärande under tider av svårigheter.

Pargament visade i sin forskning att religion kunde vara viktig för coping- att religion vid sidan av de negativa effekterna som finns kan vara resurser i sökande efter mening, gemenskap, möten med det heliga i tillvaron, ge perspektiv och mening till privata och sociala problem.5 Han vänder sig mot tidigare forskning genom att förkasta reduktionismer, och betona religionens mångdimensionalitet.6 Tidigare forskning hade ofta ignorerat religionen som faktor, och Pargaments forskning gjorde skillnad. I en av sina vetenskapliga artiklar, visade Pargament att ny forskning kunde förbättra vården när man tog hänsyn till religionsfaktorer som hjälp i kriser.7 Och han visade också hur misslyckad religiös coping (t,ex gudomlig, ilska mot Gud, eller interpersonell ilska mot dåliga kristna) ofta ger mycket tråkiga konsekvenser, ibland till och med självmord.8

Människor idag står inför väsentliga existentiella utmaningar och kan med fördel dra nytta av inre och kulturella resurser, inte minst religion, menar Pargament.9

Men memen fick ändå en positiv följd. Jag är glad att den här artikeln kom till. Vad betyder din tro för dig och andra i tider av kris? Jag vill uppmana dig att lufta dina tankar om pandemin och annat som du kommer att tänka på, i kommentarfältet nedan- och ta hand om dig och dem du möter. Gud välsigne dig!

1 Geels 2017, 331.

2 Geels, 2017, 339.

3 Geels, 2017, 337.

4 Geels, 2017, 337.

5 Geels 2017, 332.

6 Geels, 2017, 338.

7 Weber & Pargament, 2014, https://archive.org/details/WeberPargamentSRMHreligionAndMentalHealth/mode/2up , 1. (2020-03-19).

8 Weber & Pargament, 2014, https://archive.org/details/WeberPargamentSRMHreligionAndMentalHealth/mode/2up , 2. (2020-03-19).

9 Geels 2017, 45.

10 kommentarer

  1. Joel Samuelsson
    Joel Samuelsson 8 maj 2020 at 23:41

    Välkommen med dina tankar om pandemin och annat som du kommer att tänka på, i kommentarfältet här- och ta hand om dig
    och dem du möter.
    Gud välsigne dig!

  2. Johan Franzon 9 maj 2020 at 09:49

    Joel skriver att vi har ”Bibeln som stöd” i dessa coronatider. Låt oss därför läsa i Markus, kapitel sju:

    ”Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom, och de såg att några av hans lärjungar åt bröd med orena händer, det vill säga utan att tvätta sig.”

    • Joel Samuelsson
      Joel Samuelsson 10 maj 2020 at 16:09

      C1) Tack Johan för din kommentar! Den bibelpassagen skulle vara ett problem om man tog den som en preskriptiv passage som skulle gälla för alla situationer. Tack för att du tog upp den!

      ( Och Glöm inte bort de andra texterna jag refererar till i artikeln som kan vara resurser för oss i coronatider. )

      1) Lägg märke till att Jesus inte tillrättavisar de skriftlärda för att de tvättar sina händer, utan för att de undlåter sig att göra andra mycket viktiga saker som handlar om empati och att ta hand om sina äldre släktingar och ändå kommer för att sätta sig till doms över lärjungarna.

      2) Låt oss gå till en bibelkommentar och se hur kristna förstår den här texten som du hänvisar till.
      I en äldre kommentar (Matthew Henry) tänker man att det handlar mer om attityden hos de som dömer i det här fallet- och att det speciella rituella sättet fariseerna hade för att det skulle räknas som att man tvättat händerna var ganska utsmyckat med traditionella rituella element:

      These Pharisees and scribes with whom he had this argument, are said to come from Jerusalem down to Galilee—fourscore or a hundred miles, to pick quarrels with our Saviour there, where they supposed him to have the greatest interest and reputation. Had they come so far to be taught by him, their zeal had been commendable; but to come so far to oppose him, and to check the progress of his gospel, was great wickedness. It should seem that the scribes and Pharisees at Jerusalem pretended not only to a pre-eminence above, but to an authority over, the country clergy, and therefore kept up their visitations and sent inquisitors among them, as they did to John when he appeared, Jn. 1:19.

      Now in this passage we may observe,

      I. What the tradition of the elders was: by it all were enjoined to wash their hands before meat; a cleanly custom, and no harm in it; and yet as such to be over-nice in it discovers too great a care about the body, which is of the earth; but they placed religion in it, and would not leave it indifferent, as it was in its own nature; people were at their liberty to do it or not to do it; but they interposed their authority, and commanded all to do it upon pain of excommunication; this they kept up as a tradition of the elders. The Papists pretend to a zeal for the authority and antiquity of the church and its canons, and talk much of councils and fathers, when really it is nothing but a zeal for their own wealth, interest, and dominion, that governs them; and so it was with the Pharisees.

      We have here an account of the practice of the Pharisees and all the Jews, v. 3, 4. 1. They washed their hands oft; they washed them, pygmeµ; the critics find a great deal of work about that word, some making it to denote the frequency of their washing (so we render it); others think it signifies the pains they took in washing their hands; they washed with great care, they washed their hands to their wrists (so some); they lifted up their hands when they were wet, that the water might run to their elbows. 2. They particularly washed before they ate bread; that is, before they sat down to a solemn meal; for that was the rule; they must be sure to wash before they ate the bread on which they begged a blessing. ”Whosoever eats the bread over which they recite the benediction, Blessed be he that produceth bread, must wash his hands before and after,” or else he was thought to be defiled. 3. They took special care, when they came in from the markets, to wash their hands; from the judgment-halls, so some; it signifies any place of concourse where there were people of all sorts, and, it might be supposed, some heathen or Jews under a ceremonial pollution, by coming near to whom they thought themselves polluted; saying, Stand by thyself, come not near me, I am holier than thou, Isa. 65:5. They say, The rule of the rabbies was—That, if they washed their hands well in the morning, the first thing they did, it would serve for all day, provided they kept alone; but, if they went into company, they must not, at their return, either eat or pray till they had washed their hands; thus the elders gained a reputation among the people for sanctity, and thus they exercised and kept up an authority over their consciences. 4. They added to this the washing of cups, and pots, and brazen vessels, which they suspected had been made use of by heathens, or persons polluted; nay, and the very tables on which they ate their meat. There were many cases in which, by the law of Moses, washings were appointed; but they added to them, and enforced the observation of their own impositions as much as of God’s institutions.

      II. What the practice of Christ’s disciples was; they knew what the law was, and the common usage; but they understood themselves so well that they would not be bound up by it: they ate bread with defiled, that is, with unwashen, hands, v. 2. Eating with unwashen hands they called eating with defiled hands; thus men keep up their superstitious vanities by putting every thing into an ill name that contradicts them. The disciples knew (it is probable) that the Pharisees had their eye upon them, and yet they would not humour them by a compliance with their traditions, but took their liberty as at other times, and ate bread with unwashen hands; and herein their righteousness, however it might seem to come short, did really exceed, that of the scribes and Pharisees, Mt. 5:20.

      III. The offence which the Pharisees took at this; They found fault (v. 2); they censured them as profane, and men of a loose conversation, or rather as men that would not submit to the power of the church, to decree rites and ceremonies, and were therefore rebellious, factious, and schismatical. They brought a complaint against them to their Master, expecting that he should check them, and order them to conform; for they that are fond of their own inventions and impositions, are commonly ready to appeal to Christ, as if he should countenance them, and as if his authority must interpose for the enforcing of them, and the rebuking of those that do not comply with them. They do not ask, Why do not thy disciples do as we do? (https://biblehub.com/commentaries/mhcw/mark/7.htm )

      Låt oss undersöka vidare!
      Vad ser du i kommentaren som kan sprida ljus över Jesus tillrättavisning?

      Mvh Joel

      • Johan Franzon 10 maj 2020 at 19:46

        Jag citerade inte Jesu tillrättavisning, jag citerade Markus inledande beskrivning, där det framgår att vissa av lärjungarna inte tvättade händerna innan de åt. Så mot bakgrund av den pågående pandemin: anser du att lärjungarna är ett föredöme på denna punkt?

        I övrigt anser jag att Henrys kommentar från början av 1700-talet är hopplöst förlegad. Den reproducerar stereotypa fördomar (kring både fariséer och katoliker) och innehåller historiska felaktigheter.

        • Joel Samuelsson
          Joel Samuelsson 11 maj 2020 at 08:11

          C2___Tack för dina funderingar och frågor, Johan!
          Du svarade inte på min fråga, men vi går vidare.
          1.1)Jag visade att din tolkning av texten inte överensstämmer med kristnas syn på texten. ( https://svenskapologetik.wordpress.com/2020/05/08/vem-ar-radd-for-corona/comment-page-1/#comment-5372 )
          1.2) Kristna brukar ta reda på kontexten, medan du ser på texten i isolering, och med din tolkning kan texten bli ett potentiellt problem för någon som inte ser kontexten och/eller inte tar in hur kristna förstått den här texten genom tiderna.

          2) Redan i Nya testamentet tolkar man Jesus undervisning som en kallelse till renhet- men en kallelse både till kroppslig och andlig renhet, och att man inte ska döma någon som för tillfället är smutsig på ett kärlekslöst sätt för att upphöja sig själv.

          Mvh Joel

        • Joel Samuelsson
          Joel Samuelsson 11 maj 2020 at 09:43

          C3)
          Det ser ut som om ditt resonemang inte håller, Johan.
          1) Du ifrågasatte att jag menar att vi har “Bibeln som stöd” i dessa coronatider, genom att ta upp en passage där några som försökte följa Jesus undervisning inte hade tvättat händerna på det sätt som fariséerna ville vid en måltid.

          Låt oss analysera detta logiskt:
          Johans tes: J1)Vi kan inte ha “Bibeln som stöd” i dessa coronatider, om några som försökte följa Jesus undervisning inte hade tvättat händerna på det sätt som fariséerna ville vid en måltid.

          Vi försöker få denna slutsats att bli sann:
          P1(JF): Vi kan bara ha “Bibeln som stöd” i dessa coronatider, om ingen grupp som försökte följa Jesus undervisning undlåtit att tvättat händerna på det sätt som fariséerna ville vid en måltid.
          P2(JF): några som försökte följa Jesus undervisning hade inte tvättat händerna på det sätt som fariséerna ville vid en måltid.
          SLUTSATS: (JF) Vi kan inte ha “Bibeln som stöd” i dessa coronatider.

          #### Men tyvärr, P1(JF) verkar vara falsk, Johan. Det verkar uppenbart att vi KAN ha “Bibeln som stöd” i dessa coronatider, även om några som försökte följa Jesus undervisning inte hade tvättat händerna på det sätt som fariséerna ville vid en måltid.

          Varför? Jo:
          Detta på grund av andra passager som kallar oss att inte vara smutsiga och även på grund av passager som visar att redan författarna i Nya testamentet tolkar Jesus undervisning som en kallelse till renhet- men en kallelse både till kroppslig och andlig renhet, och att man inte ska döma någon som för tillfället är smutsig på ett kärlekslöst sätt för att upphöja sig själv.
          Mvh Joel

          • Johan Franzon 11 maj 2020 at 09:57

            Jag ställde en rak och enkel fråga. Kan du inte bara svara på den? Är lärjungarna som inte tvättar sina händer innan de äter ett föredöme?

          • Joel Samuelsson
            Joel Samuelsson 11 maj 2020 at 11:52

            C4) Tack för din fråga, Johan!
            Svar: 1) Svaret är Ja, men inte i alla avseenden. Lärjungarna är ett föredöme när de försöker följa Jesus, för det mesta (men kanske inte alltid) efter bästa förmåga. De lärjungarna som inte tvättade händerna i direkt närhet till Jesus var ett föredöme i det att de litade på Jesus, men deras roll som föredöme, för oss, brast i det avseendet att de medvetet eller omedvetet inte följde den kallelse till kroppslig och andlig renhet som Nya testamentet kallar oss till, som efterföljare som inte är i direkt närhet till Jesus.
            2)Och glöm inte de andra passagerna i min artikel, ovan, som visar på andra passager som är resurser i corona-tider.
            ( https://svenskapologetik.wordpress.com/2020/05/08/vem-ar-radd-for-corona/?fbclid=IwAR311kDoW-whYR6CYrL9atLBbbzlLTSg8C7Nh5ZUMdj_jYybA0Bq4dFHgGE )

            Mvh Joel

  3. Annie Svensson 11 maj 2020 at 19:31

    Hej Joel,

    En sak som slog mej i din diskussionen runt memen, är att du inte en enda gång nämnde att samtliga personer var män. Det kanske är helt naturligt i din religiösa världsbild? Detta är exkluderande.

    Du skriver: ”I kristendomen kan det vara problematiskt med våra hälsningstraditioner, men det finns en del saker som kan användas i smittotider. ” Även detta är exkluderande. Vad är det som säger att den kristna människan befinner sej i en västerländsk kontext, och hälsar genom att ta i hand?

    Du gör också en genomgång av ett flertal religioner, och gör intryck av att kunna uttolka dem. Tycker du att du har denna kunskap? Är inte även detta exkluderande?

    Vänligen,
    Annie Svensson

    • Joel Samuelsson
      Joel Samuelsson 21 maj 2020 at 23:07

      AS37____ Hej Annie. Tack för din fråga!
      Jag är glad att du också kunde se problem med memen som jag kritiserade.
      1) Du skrev:
      ” En sak som slog mej i din diskussionen runt memen, är att du inte en enda gång nämnde att samtliga personer var män. Det kanske är helt naturligt i din religiösa världsbild? Detta är exkluderande.”- Annie Svensson

      #### Precis, det är ett ytterligare problem som jag valde att inte adressera. Jag håller med dig om att memen är dömande och generaliserande, även i den bemärkelsen.
      Det bästa hade varit om memen hade gjort ett försök att återspegla en verklig bild av religionerna, men den landade i osaklig kritik, även på den punkten du reagerade på.

      2) Du skrev:
      ”Vad är det som säger att den kristna människan befinner sej i en västerländsk kontext, och hälsar genom att ta i hand? ”
      – Annie Svensson

      ### Jag hade flera kristna hälsningstraditioner i åtanke som finns inom den globala kristenheten, inte bara traditionen att hälsa genom att ta i hand. Har du någon favorithälsning? Och hur påverkar pandemin din situation, Annie?

      Önskar dig frid och ljus!
      Mvh Joel

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons
Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös. Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här:  https://apologia.se/vaga-fraga/

Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! "Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös." Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här: apologia.se/vaga-fraga/
... Läs merLäs mindre

3 weeks ago
Visa mer