Författare

Micael Grenholm är en teolog, författare och föreläsare som bor i en kristen kommunitet i Falköping med sin fru Sarah. Han är doktorand i kyrko- och missionsstudier vid Lunds universitet och undervisar i kyrkohistoria på ALT. Sedan 2009 har han skrivit på Hela Pingsten som idag är en av Sveriges största kristna bloggar. Micael är även redaktör för Pentecostals & Charismatics for Peace & Justice, föreläser åt den kristna miljöorganisationen God Jord, samt driver podcasten Jesusfolket. Han har mottagit Uppsala fredspris och priset Årets opinionsbildare. Micael har skrivit fyra böcker, bland annat Dokumenterade mirakler och Konvertiten. Han har fått artiklar publicerade i Sojourners, The Christian Post, The Mennonite World Review, Dagen, Sändaren, med mera. Han har föreläst i över hundra olika sammanhang och brinner för ämnen som karismatik, apologetik, främlingsvänlighet, miljövänlig livsstil och evangelisation.

Om inlägget

av Publicerat: 23 september 2020Ämnen: Behovet av apologetik, Ateism, sekularism mm, Ateism, Samhälle, Skolan5 kommentarerEtiketter: , , , , 2066 ord11 minuters läsningvisningar: 155

Dela inlägget!

Därför behöver den svenska skolan undervisa om apologetik

I lördags var det äntligen dags för online-konferensen ”Får kristna plats i skolan?” som uppmärksammade kränkningar mot kristna elever och vad vi kan göra åt det.

Konferensen arrangerades av ClaphaminstitutetNy GenerationSollentuna Pingst samt vi i Svenska apologetiksällskapet. Personligen vill jag uttrycka extra stor tacksamhet till Ny Generation som tog stort ansvar för teknik och moderering under eventet!

Nedan kan du se alltihopa i efterhand! Spola fram 15 minuter i klippet så hamnar du direkt vid början. Det fanns några problem med ljudet inledningsvis men det åtgärdas ganska snart:

Konferensen inkluderade mycket spännande, bland annat ett panelsamtal kring Claphaminstitutets nya rapport ”Kränkt för sin tro”, en presentation av Ny Generations ledare Emma Bergkvist om vad kristna skolgrupper gör för att stärka unga troendes självförtroende samt ett samtal med kristna elever själva där de fick dela hur de upplever sin skolsituation.

Jag själv ansvarade för Svenska apologetiksällskapets del av konferensen genom att hålla en presentation om den ateistiska normen i svenska skolor. Den ämnade att svara på tre frågor: finns en ateistisk norm? Är den dålig? Vad kan vi i så fall göra år den? Ni kan se presentationen om ni spolar fram till 1:46:46 ovan.

Jag blev glatt överraskad när jag i efterhand upptäckte att personen bakom bloggen Anti-apologetik som jag har interagerat med tidigare tydligen deltog på konferensen och har delat sina tankar om den. En mindre glädjande överraskning är att AA tyvärr har missuppfattat vad jag och andra konferensdeltagare sa, till den grad att AA i vissa fall hävdar att jag sa motsatsen till det jag faktiskt sa.

AA:s kritik av konferensen faller därmed ganska platt till marken. Låt mig förklara vad jag menar.

Varför kränkningar från lärare spelar stor roll

AA tycker att konferensen borde ha handlat mindre om när lärare hånar och förlöjligar elevers tro. ”Fokus genom konferensen tycks ligga på att kristna elever blir mobbade för sin kristna tro av lärare, trots att rapporten tydligt klargör att det främst är andra elever som kränker kristna elever.”

Det här skulle kunna uppfattas som en konstruktiv kritik att tänka på inför att vi förbereder nästa konferens våren 2021 (som vi hoppas blir fysisk). Men för det första tycker jag inte att kritiken stämmer, för det andra visar det sig att AA tänker sig att vi aktivt undviker att prata om kränkningar från elever så att vi kan lobba för att lärare ”ska stå och argumentera för religion”:

Det börjar bli tydligt varför man väljer att fokusera på lärarnas kränkningar mot eleverna istället för vad flest elever blir kränkta av – nämligen andra elever. Om det är lärarna som målas ut som det huvudsakliga problemet så kan man leta efter lösningar primärt i undervisningens innehåll. Exempelvis att lärare ska stå och argumentera för religion via apologetiska argument såsom Kalam.

Jag återkommer till missuppfattningen att vi skulle hävda att lärare ska ”argumentera för religion”. Låt oss nu adressera det här med ”fokus”. AA fokuserar på mitt föredrag vilket är förståeligt utifrån AA:s intressefrågor. Och AA nämner att hen missade början av konferensen. Men vad är anledningen till att mitt föredrag på 20 minuter anses vara ”fokus” på denna två och en halv timmes konferens?

Innan mig höll Emma Bergkvist ett föredrag som fokuserade på hur kristna skolgrupper kan hjälpa elever som blir kränkta. Hon nämner knappt undervisningens innehåll vad jag kan minnas. Inte heller de ungdomar som intervjuas av Sollentuna Pingst har något särskilt ”fokus” på lärare, än mindre föreslår de att undervisningen ska presentera apologetiska argument.

Jag hade fokus på lärare som kränker troende elever för att det var vad SAS del av konferensen skulle handla om, och även panelsamtalet i början talade en hel del om detta, men det betyder inte att vi negligerade kränkningar som kommer från andra elever. Vi nämnde under konferensen flera råd till elever som upplever detta, däribland att prata med kurator, rektor och ifall det inte fungerar försöka ta det till skolinspektionen eller diskrimineringsombudsmannen.

Med det sagt ser jag heller inte problemet med att kränkningar från lärare upptar mer utrymme på en konferens, då det uppenbarligen är allvarligare. När lärare ägnar sig åt kränkningar eller accepterar kränkningar möjliggör det också en miljö där elever gör sådant, vilket forskningen jag hänvisar till i början av min presentation uttryckligen visar:

Pär Gustafsson anger ytterligare anledningar till varför AA:s kritik av detta ”fokus” inte funkar – bland annat pekar han på att elever är många fler än lärare och att Claphaminstitutets rapport som AA hänvisar till är tydlig med att lärare spelar en avgörande roll dessa kränkningars utbredning.

Alla ateistiska normer är ett problem i skolan

AA invänder också mot min användning av ordet ateism, vilket är rätt förutsägbart. AA föredrar den ”mjuka” definitionen av ateism som är en psykologisk definition som inte uttalar sig om verkligheten, medan jag föredrar den ”hårda” (som är vad ateister utgår från när de invänder mot Guds existens):

Poängen med vare sig föredraget eller detta blogginlägg är dock inte att skapa en debatt om vilken definition som är rimligast – det får vi ta en annan gång. Poängen var att tydliggöra vad forskningen om detta menar med ateistisk eller sekulär norm – det är när undervisningen utgår från att religioner har fel och att det är normativt eller uppenbart att Gud inte finns. Oberoende av vad AA anser är den korrekta definitionen av ateism är det detta rapporterna beskriver som ett problem.

AA påpekar att det sker en sammanblandning av ateism, naturalism och sekulär i konferensen och att det finns risk att folk får intrycket att en sekulär skola är något dåligt och att den då ”knyts till någon religion – vilket definitivt inte är mer neutralt.” Jag kan hålla med om att det blir lite förväxlingar av ord – flera av studierna använder termen ”sekulär norm”, andra ”ateistisk norm”, och jag använder det senare för att beskriva båda då fenomenet är detsamma även om orden skiljer sig. Att åhörare får intrycket att vi skulle vilja ha en icke-sekulär skola där all undervisning måste vara kristen är något jag vill undvika (och därför hade jag också med denna slide):

AA tycks mena att en anti-teistisk norm som säger att religiösa är korkade etc är ett problem, men en sekulär eller mjuk ateistisk norm är oproblematiskt och tvärtom en garanti för att skolan inte ska bli religiöst dogmatiskt. Men varför ha en norm alls? Varför inte sträva efter att ha en neutral skola som inte är dogmatisk på något sätt?

Att prata om en mjuk ateistisk norm blir att säga att det ska uppfattas som normativt och/eller normalt att sakna tro på Gud. De som tror på Gud uppfattas därmed som ickenormativa eller onormala. Det är precis det problem vi diskuterade på konferensen. Ibland tar det sig extrema uttryck, ibland mer subtila. Men det forskningen visar är att de konkreta uttrycken av kränkningar hänger samman med en normativ atmosfär där religion beskrivs som det annorlunda eller onormala.

Till viss mån är detta en naturlig följd av att (mjuka) ateister är i majoritet i många klassrum. Men just därför ska lärare vara medvetna om detta och verka för neutralitet och pluralism istället för att stärka uppfattningen att avsaknad av tro på Gud är något normativt. Det är ett av två alternativ som finns i världen, och skolans uppgift är inte att beskriva det ena som mer normativt än det andra.

Undervisning om apologetik behövs

Som vanligt när jag svarar Anti-apologetik blir det längre än jag först har tänkt mig, men nu kommer vi till det som är den huvudsakliga missuppfattningen i AA:s text. Min förhoppning är att AA själv kommer inse att hen helt enkelt har missförstått vad jag sa på konferensen.

Vi såg tidigare hur AA tror att jag menar att ”lärare ska stå och argumentera för religion via apologetiska argument såsom Kalam.” AA skriver också: ”Kanske tänker man sig att eleverna inte kommer kränka varandra om man lär ut apologetik och ifrågasätter naturalism.” Samt:

Det föreslås också att apologetik ska bli en del av undervisningen. Något som jag ser likvärdigt med att man på samhällskunskapen skulle börja argumentera för olika ideologier. Frågan är om detta verkligen främjar neutraliteten.

Jag har två slides som svar på detta:

Alltså, det jag argumenterar för – vilket ni förstås också tydligt kan se i videon ovan – är att religionskunskapsämnet behöver ta upp apologetiska argument för alla livsåskådningar. Mitt förslag är att detta ska ersätta en del av den rätt myckna tid som spenderas på att beskriva olika religioners ritualer och traditioner.

Poängen är alltså att informera om och beskriva apologetiska argument för flera olika synsätt – inte att lärare ska stå och argumentera enbart för kristendomen. Jämförelsen med hur samhällskunskapslärare pratar om ideologier illustrerar detta tydligt: åtmintsone i min egen skolgång fick vi ta del av skäl och argument för varför folk väljer olika ideologier – liberaler värderar frihet, konservativa tradition etc – snarare än att gå igenom vilka seder och ritualer politiska partier ägnar sig åt.

Lärare behöver inte hålla med om att ett argument är giltigt för att informera om det. De kan gärna presentera motargument mot det. Poängen är att idag lyser detta med sin frånvaro i religionsundervisningen och ger många elever intrycket att man är religiös enbart pga uppväxt eller känslor snarare än pga förnuftsmässiga skäl.

AA sammankopplar detta med att ”ta upp kreationism”, något jag aldrig föreslog. Det kom upp i en publikfråga men jag påtalade att kreationism är något många elever redan känner till, däremot har få hört talas om finjusteringsargumentet för Guds existens som är baserad på mainstream-vetenskap och som många ledande ateistiska debattörer finner vara ett av de största problemen för ateismen. Vidare skriver AA att hen inte ser några problem med att ta upp och kritisera naturalism på religionslektionerna vilket är bra, men AA varnar för att kritisera metodologisk naturalism. Många elever känner dock inte ens till att modern vetenskap oftast utgår från metodologisk naturalism, och att de informeras om det förstår jag inte varför AA vill ifrågasätta.

Sammanfattningsvis får AA en hel del av det vi sa på konferensen om bakfoten, men med mycket av det utrett visar det sig att vi faktiskt tänker ganska lika. Vi är eniga om att kränkningar är oacceptabla, att undervisningen ska vara objektiv och att det utesluter retorik om att alla religioner har fel eller att man är korkad om man tillhör dem etc. Dock verkar AA inte ha så svårt för mjukt ateistiska normer, trots att AA förmodligen skulle protestera ganska häftigt mot försiktigt kristna normer i den allmänna skolan. Det har jag svårt att se som något annat än inkonsekvens.

5 kommentarer

  1. […] (som ni kan se här) har fått kritik från personen bakom bloggen Anti-apologetik (AA). Jag har skrivit ett rätt så långt svar på detta på Svenska apologetiksällskapets blogg och tänkte här dela med mig av den avslutande delen om varför jag anser att lärare ska […]

  2. Johan Franzon 27 september 2020 at 10:21

    Jag anser att det är upprörande att arrangörerna till denna konferens målat upp bilden av en förhärskande ateistisk norm bland svenska lärare, som resulterar i att troende elever utsätts för kränkningar. Ska man hänga ut en hel yrkeskår och i princip anklaga dem för att vara mobbare, bör man ha väldigt väl på fötterna. Jag anser att så inte är fallet här. Jag anser dels att vissa underlag som påstås styrka att det råder en generell ateistisk norm, inte alls styrker detta. Jag anser vidare att det finns stark evidens som talar emot tesen att det råder en hård ateistisk norm bland svenska lärare.

    Först om brister i några av de underlag som presenterats till stöd för tesen. Av de underlag som presenterats har jag hittills hunnit ta del av Karin Kittelmann Flensners argumentation i kapitlet ”A neutral position” från hennes avhandling ”Religious Education in Contemporary Pluralistic Sweden”. Hennes slutsatser i detta kapitel har jag kritiserat här och på andra platser, så jag tänkte bara kort konstatera att det enda uttalande från en ordinarie lärare som hon presenterar i detta kapitel går rakt emot den slutsats hon drar. Läraren beskriver sin egen ateistiska hållning som ”extrem”. Flensner drar slutsatsen att svensk skola framställer ateism som ”neutralt”. Det är uppochnervända världen.

    Ett annat av de underlag som presenteras som stöd för tesen om den hårda ateistiska normen är en text av Kerstin von Brömssen på Skolverkets hemsida. När Micael Grenholm i sin del av konferensen presenterar denna text låter han påskina att detta är Skolverkets egen kommentar avseende en uppsats av Anders Karlsson. Detta är inte korrekt. Texten är inte Skolverkets egen utan en fristående kommentar av von Brömssen, som inte arbetar på Skolverket utan på Högskolan Väst. Skolverket markerar skribentens oberoende i en särskild notis som tydligt syns i början av artikeln. Vad Micael Grenholm inte heller berättar är att artikeln beskriver en avhandling som tycks utgå från ett enda undervisningstillfälle om 60 minuter. Vi ska alltså dra slutsatsen att det råder en generell ateistisk norm bland svenska lärare därför att en enskild lärare på en enskild skola vid ett undervisningstillfälle visat bristande omdöme.

    Över till de evidens som jag menar talar emot att det råder en hård ateistisk norm bland svenska lärare. Till att börja med finns det undersökningar gjorda som indikerar hur vanligt det är att svenskar överlag är ateister. Pew Research Center gjorde 2018 en stor kartläggning av kristendomens ställning bland länderna i Västeuropa, och fann då att 14 procent av svenskarna definierade sig själva som ateister. World Values Survey har nyligen publicerat färsk statistik från alla världens hörn, där siffran för ateister i Sverige är något högre: 19 procent. Mot denna bakgrund bör vi ställa oss frågan hur sannolikt det är att den svenska lärarkåren skulle domineras av hårda ateister. Vidare har Veganbiologist på bloggen Antiapologetik på ett övertygande sätt visat att den rapport från Sveriges kristna råd som påstås visa att en stor andel av svenska lärare kränker troende elever i själva verket visar att 91 procent av de svarande inte upplevt sig kränka av någon lärare i skolan. Och slutligen har vi rapporten från Skolinspektionen (se mer här: https://svenskapologetik.wordpress.com/2020/09/02/jag-och-hela-den-kristna-tron-blev-mobbad-av-saval-elever-som-larare/comment-page-1/#comment-5849) som visade att endast 3 procent av eleverna på svenska gymnasieskolor upplevde att lärarna inte behandlade religioner på ett neutralt vis.

    För att vara helt tydlig. Jag menar inte att kränkningar av elever ska negligeras. All kränkande behandling som sker i svenska skolor ska tas på största allvar och motarbetas. Vad jag här vänder mig emot är slutsatsen att de kränkningar som sker beror på en hård ateistisk norm bland svenska lärare. Jag anser att inte minst den tydliga statistiken från Skolinspektionens omfattande undersökning omöjliggör en sådan slutsats. Huruvida konferensarrangörerna bör be den svenska lärarkåren om ursäkt överlämnar jag till dem själva att bedöma.

  3. Johan Franzon 29 september 2020 at 07:58

    Varför lägger ni inte ut min kommentar?

    • Profilbild
      Martin Walldén 29 september 2020 at 21:21

      De tycks ute nu? Eller saknas någon?

      • Johan Franzon 3 oktober 2020 at 12:09

        Ja, min senaste.

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Nytt avsnitt av SAS-podden! I månadens avsnitt diskuterar vi ett av kristenhetens mest kontroversiella ämnen. Ett ämne som skär genom både familjer, församlingar och samfund.

Let's talk about sex, baby!

open.spotify.com/episode/6l9QerksIaV709NnncoyFO?si=826dad538416486f
... Läs merLäs mindre

6 days ago
Svenska Apologetiksällskapet bjuder in till apologetikkonferens! Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös. Tillsammans med Apologia, Betaniakyrkan Malmö och Centrumkyrkan Malmö bjuder Svenska Apologetiksällskapet in till denna konferens kring det brännande ämnet tvivel och dekonstrution. Anmälningssida och mer information kommer snart!

Svenska Apologetiksällskapet bjuder in till apologetikkonferens! Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös. Tillsammans med Apologia, Betaniakyrkan Malmö och Centrumkyrkan Malmö bjuder Svenska Apologetiksällskapet in till denna konferens kring det brännande ämnet tvivel och dekonstrution. Anmälningssida och mer information kommer snart! ... Läs merLäs mindre

2 weeks ago
SAS bokcirkel har haft terminsavslutning. Vi har haft många intressanta och lärorika samtal om bla postmodernism, new age, islam och existentialism när vi har läst boken Världsåskådningsatlas. Till våren kommer vi att läsa en ny bok, nämligen Med tanke på Gud: en introduktion till religionsfilosofin av Ulf Jonsson. Anmälan har nu öppnat till bokcirkeln. Läs mer om boken, bokcirkelns upplägg och anmäl dig anmäl dig till vårens bokcirkel: https://www.bilda.nu/arr/1204179/med-tanke-pa-gud-en-introduktion-till-religionsfilosofin-917944

SAS bokcirkel har haft terminsavslutning. Vi har haft många intressanta och lärorika samtal om bla postmodernism, new age, islam och existentialism när vi har läst boken "Världsåskådningsatlas". Till våren kommer vi att läsa en ny bok, nämligen Med tanke på Gud: en introduktion till religionsfilosofin av Ulf Jonsson. Anmälan har nu öppnat till bokcirkeln. Läs mer om boken, bokcirkelns upplägg och anmäl dig anmäl dig till vårens bokcirkel: www.bilda.nu/arr/1204179/med-tanke-pa-gud-en-introduktion-till-religionsfilosofin-917944 ... Läs merLäs mindre

3 months ago
Visa mer