Författare

Sebastian Ibstedt är ordförande för Svenska Apologetiksällskapet sedan 2022. Han är intresserad av allt som har med apologetik att göra, speciellt ämnen i gränslandet mellan vetenskap och kristen tro. Sebastian är mikrobiolog och doktorerade vid Göteborgs universitet 2015. Han arbetar som läkare inom medicinsk genetik. Han bor i Malmö med hustru och dotter. Läs mer på Sebastians föreläsarsida.

Om inlägget

av Publicerat: 30 september 2021Ämnen: Argument för Guds existens, Det matematiska gudsargumentetKommentarer inaktiverade för Gud och matematikenEtiketter: , , 2456 ord12 minuters läsningvisningar: 32

Dela inlägget!

Gud och matematiken

Inledning

Vad har matematik med kristen tro att göra? Matematiken ses med rätta som den mest objektiva vetenskapen, politiskt neutral och fri från ideologiska värderingar. 1 + 1 = 2 oavsett om vi tror på Gud eller inte. Alltid och överallt. Så vad kan det finnas att säga om kristen tro och matematik? Ganska mycket, visar det sig! Vi ska i den här artikeln se hur den kristna världsbilden förklarar 1) varför matematik överhuvudtaget fungerar och 2) varför matematiken fungerar så väl för att beskriva världen omkring oss.

Gud och matematikens natur

Matematiken har en naturlig och självklar plats inom naturvetenskapen. Den har också en naturlig och självklar plats i en kristen världsbild. Matematiken är en del av skapelsen och har därför sitt ursprung i Gud. Redan i skapelseberättelsen uppmanas människan att inrätta sin tideräkning efter himlakropparnas rörelser, vilket direkt innebär till matematiska beräkningar. Matematikern och filosofen Vern Poythress har påpekat att de noggranna måttangivelserna och de exakta proportionerna i tabernaklet visar att matematik och dess praktiska tillämpningar är något som Gud värdesätter (2006, 318). Många teologer menar att judarna såg tabernaklet som en symbol för hela den fysiska skapelsen. Om samme Gud som givit instruktioner om tabernaklet har skapat universum, finns det en naturlig orsak till varför matematiken så ofta har visat sig vara så lämplig för att beskriva universums grundläggande egenskaper. Enligt den kristna världsbilden utgör Gud en metafysisk grundval både för matematikens existens och för vår kunskap om den. Den kristna tron kan därmed lösa en del metafysiska frågeställningar som filosofer har brottats med under mycket lång tid.

Ett sådant gammalt filosofiskt problem har att göra med hur enhet och mångfaldi naturen hör ihop. Vad är sambandet mellan mångfalden av olika ting (t.ex. mängden vargar) och den enhet som dessa ting har gemensamt (att de är vargar)? Både enhet och mångfald är nödvändiga för att matematik överhuvudtaget ska vara möjligt. Den grekiske filosofen Parmenides (400-talet fKr) intog ena ytterligheten: Han menade att allt är enhet: allt som existerar är ett och samma. Det som inte är, kan inte börja existera eller ens tänkas. Inga distinktioner, ingen differentiering mellan någonting och ingen förändring är möjlig. Om Parmenides hade haft rätt, vore matematik omöjligt för det skulle inte gå att räkna till mer än 1. Den motsatta uppfattningen, att allt är mångfald och ingen enhet finns, skulle också omöjliggöra matematiken för det skulle inte finnas flera ting av en och samma natur. Även då skulle man bara kunna räkna till ett. Mångfald förutsätter enhet, för mångfald är alltid en mångfald av enheter. Utan enhet får man en grå massa utan distinktioner, vilket inte är mångfald utan en ny enhet (Poythress 2015, 29; Åkerlund 2018).

Frågan om enhet och mångfald kan tyckas vara abstrakt och verklighetsfrämmande, men är trots det en av de mest centrala frågeställningarna inom metafysiken. Hur kommer det sig att världen uppvisar både enhet och mångfald? Den kristna världsbilden förklarar denna matematikens förutsättning med att en värld som är skapad av Gud kommer att reflektera hans natur. Enhet och mångfald bottnar i att Gud är en och samtidigt tre. Förklaringen till enhet och mångfald finns alltså i treenigheten. Filosofen Cornelius Van Til formulerade det så här:

“Svårigheterna som möter en när man börjar spekulera kring frågan om enhet och mångfald har att göra med att om man börjar med en fundamental mångfald i världen, eller om man betraktar mångfald som grundläggande, finns det inget sätt att komma fram till en lika grundläggande enhet. Om man å andra sidan börjar med antagandet om en grundläggande abstrakt, opersonlig enhet, kan man inte redogöra för mångfalden. Inget tankesystem kan undkomma detta dilemma. Inget tankesystem har undkommit detta dilemma. Många tankesystem har förnekat något av hornen på dilemmat, men det är en strutsens strategi för att uppleva lättnad. Det som Augustinus, och alla teistiska tänkare efter honom, har gjort är att säga att i Gud, specifikt i den treenige guden, finns lösningen på denna svårighet.” (1980, 47)

Matematikens ursprung i Gud förklarar inte bara hur matematik kan existera utan också hur vi kan ha kunskap om matematik. Matematiska storheter – tal, funktioner, grupper, operationer – är abstrakta ting. Det innebär att de saknar kausala relationer, dvs de orsakar ingenting. Siffran fyra, eller mängden av rationella tal, har ingen direkt påverkan på den fysiska världen. Ett antal filosofer har noterat att det här leder till ett intressant problem: Vanligtvis är det nämligen så att föremål som vi kan ha kunskap om också påverkar oss på något sätt. Vi kan ha kunskap om katter för att ljus reflekteras mot dem och vi kan ha kunskap om atomer därför att de emitterar energi som kan detekteras av mätinstrument. Filosofen Alvin Plantinga (2011) menar att en nödvändig förutsättning för att vi ska kunna ha kunskap om någonting, verkar vara att det påverkar oss på något sätt, eller åtminstone står i någon slags kausal relation med omgivningen. Om detta stämmer, och om matematikens föremål är abstrakta, hur kan vi då ha matematisk kunskap? Det borde vara omöjligt.

Plantinga hittar svarat på denna fråga i den kristna världsbilden. Det är nämligen en klassisk kristen tanke att matematiska föremål som tal och funktioner är en slags konkretisering av Guds tankar. De existerar därför att Gud tänker på dem. Om de är Guds tankar, står de i en slags kausal relation till Gud, liksom tankar kan påverka den som tänker. Men eftersom vi står i en kausal relation till Gud, står vi också i en indirekt kausal relation med matematikens objekt. Om vi nu står i en kausal relation med matematikens objekt så finns det en lösning på problemet med matematisk kunskap.

Mycket mer skulle kunna sägas om hur filosofer har sett matematikens grund i Gud. Den kristna världsbilden utgör en naturlig hemvist för matematiken, och därmed för en av naturvetenskapens viktigaste verktyg. Låt oss nu lämna den teoretiska matematiken och gå vidare till tillämpad matematik.

Gud och matematikens tillämpning

Galileo lär ha sagt att fysikens lagar är skrivna med matematikens språk. En del av det matematiska språket har utvecklats med tillämpningarna i åtanke och dessa fall är det kanske inte så konstigt att matematiken “fungerar”. Samtidigt har stora delar av matematiken utvecklats som abstrakta teorier utan en tanke på tillämpbarhet, men de har senare visat sig vara extremt användbara för att beskriva och förutsäga olika processer i naturen.

Men hur kommer det sig att den fysiska verkligheten kan beskrivas med dessa abstrakta matematiska principer? Eugene Wigner kallade problemet för “matematikens osannolika effektivitet inom naturvetenskapen” (1960). Matematiken är, påtalar Wigner, inte primärt en metod för att lösa problem inom fysiken, utan en egen disciplin och de matematiska teorierna har ett egenvärde oavsett tillämpningen inom fysiken. Det har sagts att det är viktigare att ha skönhet i sina ekvationer än att de passar med experimenten (Dirac 1963, 47) och ofta har det varit just matematikens inneboende skönhet, snarare än fysikalisk tillämpning, som motiverat den matematiska utvecklingen. En utveckling som sedan visat sig ha tillämpningar i vår förståelse av världen. Wigner tar komplexa tal som exempel. De uppfanns inte med några tillämpningar i åtanke utan för att teorierna var vackra. Ändå visade de sig senare vara nödvändiga i formuleringen av kvantmekanikens lagar. Ett annat exempel är knutteori, en abstrakt gren av matematiken som matematiker ägnade en stor del av 1900-talet åt att försöka förstå. Inte för att det fanns några tillämpningar utan av nyfikenhet och för att de bakomliggande matematiska principerna var vackra. Knutteorin har senare kommit att få praktiska tillämpningar inom biokemin för att beräkna enzymers reaktionshastigheter samt inom kvantfältteorin och den statistiska mekaniken (Livio 2010, 228–35).

Den teoretiske fysikern Paul Davies menar att vi inte kan nöja oss med att betrakta matematikens tillämplighet som ett lyckligt sammanträffande: “Det faktum att matematiken fungerar när den tillämpas på den fysiska världen och fungerar förbluffande väl, kräver en förklaring, för det är inte uppenbart att vi har någon rätt att förvänta oss att världen kan beskrivas väl av matematik.” (1993, 150) Att Peter Higgs kunde använda sig av matematiska ekvationer för att förutse existensen av en partikel som skulle komma att bekräftas 45 år senare efter tusentals mantimmar och med experimentell utrustning värd flera miljarder förtjänar en förklaring.

Alvin Plantinga (2011) har påpekat att det intressanta är inte bara att vår värld kan beskrivas med abstrakta matematiska principer, utan att den kan beskrivas med matematiska strukturer som är intressanta för oss människor och som kräver vår yttersta tankeförmåga. Det är långt ifrån självklart att universum skulle vara på det sättet. Det är också högst oväntat utifrån ett naturalistiskt perspektiv. Anledningen är, som nämnts ovan, att matematiska storheter – tal, funktioner, mängder – är abstrakta ting. Det innebär att de inte står i kausal relation med någonting. Talet fyra, eller några andra tal för den delen, har inga konsekvenser och påverkar inte världen. Eftersom abstrakta ting inte har fysikaliska konsekvenser, kan de matematiska storheterna inte förklara matematikens användbarhet inom fysiken, eller varför de matematiska principerna som beskriver världen är på gränsen av vad vi kan begripa. Att universum är matematiskt verkar därför vara en lycklig tillfällighet. Med matematikern Eugene Wigners ord: “Det matematiska språkets lämplighet för att formulera naturlagarna är ett mirakel som vi varken förstår eller förtjänar.” (1960, 14)

Vad har då matematikens tillämplighet med kristen tro att göra? Ibland har filosofer formulerat det som ett deduktivt argument för Guds existens:

  1. Om Gud inte existerar, är matematikens tillämplighet på den fysiska världen enbart ett lyckligt sammanträffande.
  2. Matematikens tillämplighet på den fysiska världen är inte ett lyckligt sammanträffande.
  3. Slutsats: Alltså existerar Gud.

Man kan också formulera det som en slutledning till den bästa förklaringen (s k abduktion): Om Gud existerar är det väntat att den fysiska världen kan beskrivas matematiskt av oss människor. Om Gud inte existerar är det inte lika väntat. Därför ökar matematikens tillämplighet sannolikheten för Guds existens.

Frågan är alltså hur det kommer sig att matematikens abstrakta strukturer så framgångsrikt har kunnat tillämpas på den fysiska världen och varför universum verkar vara uppbyggt enligt vår uppfattning om matematisk skönhet. Den kristna världsbilden har ett svar på dessa frågor: Gud är pålitlig och principfast och det universum han har skapat återspeglar Guds karaktär i det här avseendet. Därför är det väntat att universum följer matematiska principer. Gud har också skapat människan till sin avbild med en vilja att utforska och förstå skapelsen. Vetenskapen kräver våra yttersta gemensamma ansträngningar och den grundläggande strukturen och logiken för tankarna till något bortom det materiella. Därför kan vi, om Gud finns, räkna med att världen är matematisk.

Slutsatser

Vi har sett att 1) matematikens existens, 2) problemet med matematisk kunskap och 3) matematikens tillämpning har naturliga förklaringar i Gud.

Bibeln säger: “Allt är skapat genom honom och till honom” (Kol 1:16). Gud har skapat både matematiken och den fysiska värld som matematiken beskriver. Därför är det inte så konstigt att matematiken fungerar så bra för att beskriva världen. Han har dessutom skapat våra hjärnor och givit oss i uppgift att utforska och förstå skapelsen. Att förstå skapelsen innebär att vi måste använda oss av matematik.

Men inte nog med det. Matematikens förutsägbarhet – att den alltid fungerar på samma sätt – finner sin förklaring i vem som har skapat den. Den kristna tron lär att Gud inte bara har skapat allt (inklusive matematiken), utan att han också upprätthåller allt och får skapelsen att fortsätta existera och fungera. Matematiken kan ses som ett uttryck för de relationer och lagar som Gud skapat. Gud är ständigt verksam i naturen, och naturlagarna är därför i ett kristet perspektiv en beskrivning av hur Gud normalt handlar i skapelsen. Eftersom Gud är en pålitlig och trofast Gud kan naturlagarna uttryckas med matematikens formella språk. Anledningen till att matematiken fungerar är alltså att den är skapad av en oföränderlig Gud som upprätthåller skapelsen, och anledningen till att matematiken kan användas för att beskriva världen omkring oss är att även denna är skapad av en trofast Gud.

Matematiken vittnar om och påminner oss om att Gud är trofast. Matematiken är inte neutral. Den fungerar alltid och överallt, men det finns en anledning till att den gör det.

Referenser

Davies, Paul. 1993. The Mind of God: The Scientific Basis for a Rational World. Reprint edition. Simon & Schuster.

Dirac, P. A. M. 1963. ”The Evolution of the Physicist’s Picture of Nature”. Scientific American 208 (5): 45–53.

Livio, Mario. 2010. Is God a Mathematician? Google books. Simon and Schuster.

Plantinga, Alvin. 2011. ”Theism and Mathematics”. Theology and science 9 (1): 27–33.

Poythress, Vern S. 2006. Redeeming Science: A God-Centered Approach. Crossway Books.

———. 2015. Redeeming Mathematics: A God-Centered Approach. Crossway.

Van Til, Cornelius. 1980. A Survey of Christian Epistemology. Presbyterian and Reformed Publishing Company.

Wigner, Eugene P. 1960. ”The unreasonable effectiveness of mathematics in the natural sciences”. Communications on Pure and Applied Mathematics 13 (1): 1–14.

Åkerlund, Erik. 2018. ”Enhet och mångfald i västlig tanketradition”. Signum. 2018.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer