Författare
Om inlägget
Om Gud finns, varför visar han sig inte? Del 1: Om tro, tvivel och apologetik
Om du frågar en kristen apologet om Guds existens så får du höra mängder av goda skäl. Likväl kan även den mest kunniga apologeten drabbas av tvivel – är det verkligen sant? Hur vet jag att det jag talar om verkligen stämmer? Trots kunskap om att Gud har visat sig, att han har gjort sig känd för oss i Jesus Kristus och i skapelsen, kan man tycka att Gud verkar dold – om Gud finns, varför visar han inte sig? Författaren Douglas Groothuis (2022, 434) skriver att upplevelsen av att Gud är dold kan ta sig två olika uttrycksformer: en existentiell form och en epistemisk form. Den existentiella handlar om en känsla av att Gud är frånvarande, dold från tröst och ledning. Detta är vanligt att som kristen uppleva detta ibland och det drabbade även Bibelns hjältar. Den epistemiska, eller kunskapsmässiga, formen handlar om att man tycker att bevisen för Guds existens är så pass otillräckliga att detta tas som intäkt för att antingen vara skeptisk till Guds existens eller att rentav se Guds icke-existens som mer trolig än hans existens (d v s ateism). Man tänker att om Gud existerar så borde han ge tydligare bevis för sin existens än vad han har gjort. Filosofen Bertrand Russell är känd för att han planerade att säga “Not enough evidence, God! Not enough evidence!” ifall han till sin förvåning skulle ställas inför Gud på den yttersta dagen och behöva försvara sin otro. Resten av den här texten kommer att handla om Guds doldhet i existentiell bemärkelse, hur upplevelsen av Guds frånvaro tar sig uttryck i form av tvivel och hur man som kristen kan hantera det. Frågan om Guds epistemiska doldhet och om detta verkligen är ett bra argument för skepticism sparar jag till en kommande text. Först behöver vi slå hål på ett antal myter.
Myt 1: Tvivel drabbar bara dem med svag tro
När Gud upplevs långt borta är det lätt att tänka att man är otillräcklig eller har alltför svag tro. Gary Habermas (1999) ger följande exempel: Alicia tänkte att de bibliska personerna aldrig tvivlade för de hade direktkontakt med Gud, till skillnad från oss idag. Samtidigt hade hon, och många av hennes vänner, frågor kring den kristna tron och känslan av att Gud var så tyst mot dem. Hennes missuppfattning fick henne att dra felaktiga slutsatser om Guds natur och detta var skadligt för hennes andlig tillväxt.
Problemet är att Alicia har en felaktig uppfattning av vem som drabbas av tvivel. I själva verket upplevde Bibelns främsta karaktärer också detta. Job, Abraham, David och övriga psalmförfattare, Petrus, Paulus, Johannes Döparen, m fl upplevde alla tvivel. De var alla människor och ingen av dem var perfekt. De brottades med Guds tystnad, med frestelser och med frågor som påminde om våra frågor idag. Även när lärjungarnas tro borde varit som starkast, när de såg den uppståndne Jesus, tvivlade vissa av dem (Matt 28:17). En kristen som upplever tvivel emellanåt är i gott sällskap. Tomas Tvivlaren, som i 2000 år haft dåligt rykte, hade strax innan varit mycket hängiven i sin tro. När övriga lärjungar försökte avråda Jesus från att gå till Jerusalem, var Tomas inställning ”Thomas, han som kallades Tvillingen, sade då till de andra lärjungarna: ”Låt oss gå och dö med honom.” (Joh 11:16)
När Johannes Döparen satt i fängelse tvivlade han på att Jesus verkligen var Messias. Jesus blev inte upprörd av Johannes tvivel utan svarade genom att ge bevis för vem han var: “Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap.” (Matt 11:2-5) Bibeln är full av människor som brottas med sin tro och som frågar sig var Gud är i stunder av prövning. Ändå förblir de Guds barn. Jesus säger om Johannes att ingen som är född av kvinna är större än honom (Matt 11:11). Tvivel är inte samma sak som otro eller skepticism utan något som alla troende går igenom. Att på förhand ha en apologetisk grundkunskap – att veta vad vi tror på och varför – kan vara en god hjälp i sådana lägen. Likaså att ha en sund syn på tvivel och inse att det drabbar alla troende.
Myt 2: Tvivel är motsatsen till tro
Denna myt är vanlig. Habermas (1999) exemplifierar: David tänkte att eftersom tvivel är motsatsen till tro, måste alla hans frågor innebär att han begått den oförlåtliga synden. Därmed, tänkte han, hade han förlorat möjligheten till förlåtelse och frälsning. Detta orsakade en enorm ångest och oro för att han gått miste om det eviga livet.
Davids upplevelse är inte ovanlig. Eftersom alla tänkande kristna emellanåt tvivlar och ställer frågor, är förmodligen frågan “Finns det plats för mig i Guds rike?” vanligare än man anar. Då är det viktigt att minnas att motsatsen till tro (grek. pistis) inte är tvivel utan otro (grek. apistia). Visst kan tvivel, om det inte tas på allvar och hanteras på rätt sätt, på sikt leda till otro, men det är inte samma sak. Man kan säga att tvivlet befinner sig någonstans emellan pistis och apistia och innebär en förbryllan, osäkerhet eller oro om det man tror på. Det finns flera olika ord i Nya testamentet för tvivel. Os Guinness (1996, 24–26) skriver att de alla uttrycker olika aspekter av tvekan, tvehågsenhet, ambivalens, kluvenhet och obeslutsamhet. Detta syns även i etymologin till ordet tvivel. Förledet kommer från tve- som betyder två och ordet är relaterat till tyskans zweifel (zwei = två). Även engelskans doubt kommer från latinets dubitare som betyder två). Etymologin ger en ledtråd till vad tvivel egentligen handlar om. Guinness (1996, 23) förklarar: “To believe is to be ‘in one mind’ about trusting someone or something as true; to disbelieve is to be ‘in one mind’ about rejecting them. To doubt is to waver between the two, to believe and disbelieve at once and so to be ‘in two minds’. This two-ness or double-ness is the heart of doubt and the deepest dilemma it represents. The heart of doubt is a divided heart. This is not just a metaphor. It is the essence of the Christian view of doubt, and human language and experience from all around the world also bear it out.”
Tvivel handlar alltså om att ha ett splittrat hjärta och sinne. Det är inte motsatsen till tro, och det är inte samma sak som otro. Detta är ett missförstånd som kanske mer än något annat skapar ångest och oro bland kristna. Bibeln gör en tydlig distinktion mellan dem. Distinktionen är inte alltid glasklar om man bara ser till vilket ord som används, men om ser till hur de används i sammanhanget blir mönstret tydligt: Otro handlar om ett medvetet avståndstagande från tron, ett beslut att inte lyda eller göra något. Tvivel är i stället en tvehågsenhet och obeslutsamhet men otro handlar om ett ställningstagande, ett sinne som har stängt sig gentemot Gud. Den som tvivlar är ambivalent, eller, som Guinness (1996, 28) uttrycker det, befinner sig i två världar samtidigt. Den som har otro har valt sida (därmed inte sagt att man inte kan ändra sig).
Man kan uppleva tvivel och ändå vara troende kristen och många personer i Bibeln tvivlade räknades ändå som Guds barn: Abraham, “trons fader”, tvivlade på Guds löfte till den grad att han två gånger (!) ljög om sitt äktenskap, trots att Gud räddade honom övernaturligt. Ändå kallas han aldrig för otroende utan för Guds vän: “Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.” (Jak 3:23) Inte heller var Johannes döparens frågor, Paulus obesvarade böner eller Jesu vånda i Getsemane fall av otro. Teologen Paul Tillich har skrivit att tvivel är inte en negering av tron utan en del av troshandlingen. Själva tvivlet är, menar Tillich, en tillfällig upplevelse, men förekomsten av tvivel är en oundviklig del av hur tro fungerar (1957, 21–22).
Vi ser att tvivel är en normal del av livet för oss som kallar oss för kristna och som emellanåt kämpar med tron. Ändå ska man ha respekt för och vara uppmärksam på det, för tvivel kan vara negativt och på sikt kan leda till otro om det inte tas på allvar. Hur gör man när man tar tvivlet på allvar?
Myt 3: Tvivel är alltid negativt
Exempel: Annie tror på Gud men har ofta frågor om sin tro. Hon tycker det är svårt att tro bara för att någon säger till henne och hon kan inte stänga av sin hjärna. Men hon vågar inte tänka för mycket på frågorna eftersom tvivel gör tron svagare, och hon är rädd att hon helt ska tappa tron på Gud. Därför vågar hon inte heller lyfta frågorna med sin pastor.
Att tro och att tänka hänger tätt samman. “Jag tror för att förstå”, sa Augustinus. Ibland sägs att apologetik handlar om att få troende människor att tänka och tänkande människor att tro. Den kristna tron är inte en påhittad sagovärld, en problemfri fantasi utan frågor. Den handlar om den värld som vi alla lever i. Att ett splittrat sinne ibland uppstår mellan å ena sidan det fullkomliga, heliga och obesudlade och å andra sidan denna fallna värld med krig, lidande och villrådighet är därför inte speciellt konstigt. Den kristna tron rör sig samtidigt i båda dimensionerna och det är inte alltid friktionsfritt.
Det är endast när frågor och tvivel tas på allvar som man kan lära sig något och som tron kan växa. En oprövad tro, skyddad från verkligheten, är ingen verklig tro. Poeten Lord Tennyson skrev: “There lives more faith in honest doubt, believe me, than in half the creeds.” (1850, vers 94) Den kristna tron är inte en blind tro utan en övertygelse om det som man har goda skäl att tro på. Det är därför Lukas berömmer judarna i Berea som dagligen forskade i skrifterna för att undersöka om Paulus budskap kunde stämma. Att vara kristen, att hantera tro och tvivel, kan innebära hårt arbete. Det kan innebära att man får vara detektiv och agera historiker, filosof, bibelforskare och lärjunge. Det kan också innebära att man omsätter och lever ut sin tro på olika sätt för därigenom prövas den och vi lär bättre känna den Gud som vi tror på. Slutligen, och kanske viktigast, är att våga tala om sitt tvivel med någon andlig ledare som man har förtroende för och att lyfta det till Gud i bön.
CS Lewis uttryckte det så här: “Tro, i den mening jag nu använder ordet, är konsten att hålla fast vid saker som ens förnuft håller för sanna, oavsett hur det känns. För känslolägen skiftar oberoende av vad förnuftet säger är sant. … Om man inte lär sina känslor var ‘gränsen går’, så kan man aldrig bli vare sig en sann kristen eller en sann ateist, utan bara en varelse som velar hit och dit.” (2010, 164–165) Tvivel är inte något som drabbar (åtminstone bör det inte drabba) enbart kristna. Varje tänkande människa, vilken trosuppfattning (eller icke-trosuppfattning) man än har, ställer sig förr eller senare (eller kanske regelbundet) frågan ifall man inte har missuppfattat några grundläggande saker. Detta bör höra till ett reflekterande liv. Ett ärligt sökande efter svar är därmed inget som bör avskräcka kristna. Os Guinness har skrivit: “If ours is an examined faith, we should be unafraid to doubt. If doubt is eventually justified, we were believing what clearly was not worth believing. But if doubt is answered, our faith grows stronger still. It knows God more certainly, and it can enjoy God more deeply. Faith is not doubt-free, but there is a genuine assurance of faith that is truly beyond a shadow of doubt.” (1996, 13)
Hur gör man för att hantera tvivlet och istället vända det till något positivt? I stället för att fly undan tvivlet med “tro, bara tro!” kan man använda det till sin fördel och låta det leda till nya insikter. Oro för att jag ska misslyckas på ett prov kan få mig att studera hårdare, osäkerhet på hur jag blir en bra förälder kan få mig att försöka mer, oklarhet i hur jag som läkare ska behandla en patient kan få mig att noggrannare ta reda på exakt vad problemet är. Det var förmodligen detta som Johann Wolfgang von Goethe menade när han sade att tvivlet är tillfälligt och att det får sinnet att undersöka frågan närmare, vilket, om det görs på rätt sätt, kan leda till säkerhet och tillfredsställelse.1 På samma sätt bör tvivel dra mig närmare Gud i bön och få mig att ivrigt söka svar genom att använda olika apologetiska resurser såsom böcker, bloggar, poddar, mm. Tvivel i sig är varken bra eller dåligt, men hur vi hanterar det kan få bra eller dåliga konsekvenser. Det kan vara destruktivt för tron om det inte hanteras alls, om man inte söker svar, eller inte får bra svar från dem som borde ge dem. Men det kan leda till nya insikter och fördjupad tro om det hanteras på rätt sätt.
Myt 4: Tvivel bör inte diskuteras
Vetenskapliga studier (t ex Krause och Ellison 2009) visar att om man får andligt stöd från sin församling i tider av tvivel ökar sannolikheten att det leder till personlig andlig tillväxt. Likaså har gemensamma bibelstudier visat sig vara viktiga för att hantera tvivel. Studien ifråga visar också att ett undertryckande av, eller förnekande av, tvivel kan ge kortsiktiga positiva effekter på hälsan, men att de långsiktiga konsekvenserna är negativa. Att ignorera tvivlet ger inte större tro och får inte tvivlet att försvinna utan det växer snarare. Det är därför viktigt att det finns utrymme i församlingen för att diskutera, och resurser för att ge svar på de frågor som ställs.
Både i Gamla och Nya testamentet diskuteras tvivel öppet. Bibelns författare hymlar inte med besvärande frågor eller rena anklagelser mot Gud. Tvivel är inte som en smittsam sjukdom eller rabiessmittad hund som ska hållas inlåst. Visst är det så, skriver Habermas (1999), att ifrågasättande av tron kan spridas till andra. Men att finna goda, bibliska och hållbara svar på frågorna kan också smitta! Att gemensamt undersöka den kristna trons hållbarhet i t ex en bokcirkel eller studiegrupp kan vara ett mycket effektivt sätt att få tron att växa. Det finns gott om apologetiska resurser som man kan använda sig av.
Myt 5: Tvivel försvinner om jag bara studerar mer
Jag tror att CS Lewis är något viktigt på spåren när han skriver att de flesta människor inte tänker helt förnuftigt. “På förnuftsplanet är jag exempelvis fullkomligt övertygad om att jag inte kommer att kvävas av narkosen och att legitimerade kirurger inte börjar operera innan jag är sövd. Men det hindrar inte att jag grips av en barnslig skräck när jag ligger där på britsen och de sätter den där hemska masken över ansiktet på mig. …. Det är inte förnuftet som berövar mig min tro: tvärtom, min tro bygger på förnuftet. Det är min fantasi och mina känslor som berövar mig tron. Striden står mellan tro och förnuft å ena sidan och känsla och fantasi å den andra.” (2010, 163)
Tvivel handlar sällan enbart om fakta. Det finns ofta sakfrågor inblandade men det är oftast inte hela bilden. Emotionella och viljemässiga faktorer spelar in i tvivlet, helt enkelt för att vi är kännande och viljande varelser. Att studera mer och undersöka fakta kan ofta hjälpa kortsiktigt, och har, tror jag, en mycket god förebyggande funktion – den som är förberedd och vet varför tron fungerar och bär kan hantera tvivlet bättre. Men när tvivlet kommer över en krävs det mer än intellektuella bevis. Här är relationerna och församlingen viktig. Det har visat sig att tvivel inte sällan bottnar i och förvärras av upplevt negativa interaktioner med andra församlingsmedlemmar (Krause och Ellison 2009). Lösningen på detta är förstås inte att studera mer bibelarkeologi eller metafysik (även om det är nyttigt och intressant) utan att man ordnar upp sina relationer. Samuel Svensson har nyligen i ett blogginlägg lyft vikten av relationer. Vi påminns där om att det är genom enhet med varandra som världen ser vem Jesus är. Enhet mellan kristna är en form av apologetik som jag tror alltför ofta har negligerats av oss som är intresserade av trons intellektuella delar.
Det finns en annan aspekt av detta också som filosofen Alvin Plantinga har lyft fram. Plantinga påtalar att det finns de som menar att kristen tro är irrationell därför att den saknar bevis och andra som menar att kristen är rationell därför att det finns gott om bevis. Plantinga ifrågasätter grundpremissen i båda dessa påståenden, dvs att kristen tro kräver bevis för att vara rationell. I stället menar han att tron på Gud är en så pass grundläggande tro att den kan vara fullt rationell helt i frånvaro av bevis. Man kan jämföra med tron att det finns andra medvetanden förutom mitt eget eller att världen runt omkring mig är verklig. Sådana grundläggande trosuppfattningar kan inte bevisas i strikt mening (tänk på Matrix), men betraktas ändå som fullt rationella. På samma sätt, menar Plantinga, är den kristna tron fullt rationell även om det inte hade funnits övertygande argument (vilket Plantinga menar att det ändå finns) för tron på Gud är precis lika grundläggande som tron på att den yttre världen är verklig.
Vår kristna övertygelse om Guds existens grundar sig i den Helige Andes inre vittnesbörd. Det är på så sätt vi vet att Gud finns. Yttre argument används för att visa på den kristna trons sanning, men de yttre argumenten kan inte ersätta den Helige Ande och bör inte utgöra grunden för vår tro. För Bibelns folk var Gud inte en inferens eller slutsats, utan en levande erfarenhet. Det är denna Gud vi tror på. En Gud som väljer att göra sig känd för oss och som låter sig finnas om vi söker honom med ett öppet sinne. Det räcker alltså inte att se till enbart intellektet, även de emotionella, viljemässiga och andliga aspekterna måste hanteras. Detta görs bäst tillsammans med andra kristna och därför är gemenskapen viktig.
Slutsats
Det finns många missförstånd kring tvivel. Det är för det första viktigt att ställa en korrekt diagnos. Tvivel är inte otro och det är inte tro. Men det är en del av hur tron fungerar för tänkande människor (vilket inkluderar alla människor). Att kritiskt fundera kring sina uppfattningar är viktigt inom varje genomtänkt livsåskådning, inte bara kristendomen. För det andra är det viktigt att förstå tvivlets orsaker: Det är sällan enbart intellektuellt utan det finns emotionella, viljemässiga och andliga aspekter också. Detta gäller inte bara det tvivel som drabbar kristna utan även en skeptiker kan avfärda rationella argument med att man inte vill att det ska finnas någon Gud. För det tredje behövs en adekvat behandling av tvivlet: Vi har lyft vikten av att söka svar på frågorna snarare än att undertrycka eller förneka tvivlet. Relationer, möjlighet att lyfta frågor och bön är också viktigt. Tvivelförebyggande åtgärder kan bestå av bibelstudier och samtal. Detta kan ge en god grund för att lättare hantera tvivel när det dyker upp.
Apologetiken är en naturlig medicin för att hantera tvivel, både förebyggande och i det akuta tillståndet. Jag gick själv igenom tvivel för några år sedan efter att ha varit med i ett destruktivt kristet sammanhang. Jag övervägde alternativen – ateism, islam, buddhism, etc. I det läget var apologetiken värdefull för jag visste redan att den kristna tron är den bästa förklaringen till verkligheten: Gud existerar, Jesus har uppstått och Bibeln är trovärdig. Andra människors felaktiga beteenden kan inte förändra detta. I detta läge, och i andra lägen när tvivlet blir verkligt, är apologetik är inte något teoretiskt, abstrakt eller esoteriskt. Den är praktisk och konkret.
Kyrkan behöver apologetik, kristna behöver svar. Johannes Döparen, som tidigare frimodigt förkunnat Guds lamms ankomst, satt i fängelse. Kanske väntade han på att bli avrättad när han började tvivla på om Jesus verkligen var den som skulle komma. Vad svarade Jesus? Sök inom dig så kommer du att känna det? Bry dig inte om tvivlet, bara tro! Nej, Jesus gav honom skäl: Blinda ser, lama går, döva hör. Detta är vad apologetik handlar om.
Fotnot
1. ”But there is no permanence in doubt; it incites the mind to closer inquiry and experiment, from which, if rightly managed, certainty proceeds, and in this alone can man find thorough satisfaction.” (Eckermann 1906, 298)
Referenser
Eckermann, Johann Peter. 1906. Conversations of Goethe. Da Capo Press.
Groothuis, Douglas. 2022. Christian Apologetics: A Comprehensive Case for Biblical Faith. IVP Academic.
Guinness, Os. 1996. God in the Dark: The Assurance of Faith Beyond a Shadow of Doubt. Crossway.
Habermas, Gary R. 1999. The Thomas Factor: Using Your Doubts to Draw Closer to God. B & H Pub Group.
Krause, Neal, och Christopher G. Ellison. 2009. ”The Doubting Process: A Longitudinal Study of the Precipitants and Consequences of Religious Doubt”. Journal for the Scientific Study of Religion 48 (2): 293–312.
Lewis, C. S. 2010. Kan Man Vara Kristen? Libris.
Tennyson, Alfred Lord. 1850. In Memoriam. Edward Moxon.
Tillich, Paul. 1957. Dynamics of Faith. New York: Harper & Row.
Liknande inlägg
En kommentar
kommentarer är stängda.
Just nu på bloggen
Är Turinsvepningen verkligen en målning? Turinsvepningen är en svepning som historiskt har tillskrivits som Jesu Kristi begravningssvepning, men fick stor skepsis under 1900-talet. De flesta forskare accepterar följande fakta om Turinsvepningen: (1) Turinsvepningen innehåller fotografisk negativitet. (2) Turinsvepningen innehåller en hög upplösning av kroppsbilder och blodfläckar. (3) Turinsvepningen har intensiv färglikhet på fibriller. (4) Turinsvepningen har tät enhetlighet på kroppens, framsidas och baksidas maximala optiska densitet. (5) Turinsvepningen har ämneslikformighet som verkar på olika material. (7) Turinsvepningen har tredimensionell information. (8) Turinsvepningen har kontinuerliga fullängdsfrontal- och ryggbilder. (9) Frånvaro av bilder på kroppssidan och toppen av huvudet. (10) Vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar. (11) Beröringsfria zoner som kodades genom tomt utrymme. (12) Frånvaro av kapillärflöde & icke-cementering. (13) Icke-mättnad. (14) Kroppsbild-förflackning. (16) Förekomsten av anatomiska noggrannheter (17) Frånvaron av nedbrytning & förruttnelse. (18) Förekomst av blodfläckar & kroppsvätska. (19) Turinsvepningen är riktningslös – det finns inga penseldrag. (20) Fluorescens saknas på Turinsvepningen under ultraviolett belysning. (21) Gul oxidation förekommer på Turinsvepningen – det finns ingen målarfärg. (22) Det saknas skiktning på Turinsvepningen. (23) Det saknas torrpulver på Turinsvepningen. (24) Det saknas kryddor, oljor eller biokemikalier. (25) Det saknas fotosensibilisatorer eller silver. Hypoteserna som har försökt förklara Turinsvepningen under århundredena är följande: (1) Målerihypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för intensitetslikformighet, tredimensionell information, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, förflackning, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, samt gul oxiderade & fläckade bilden utan färg. Därför är denna hypotes inadekvat. (2) Pulvergnidning- & damning-hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för enhetlig intensitet, tredimensionell information, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, anatomiska noggrannheter, samt frånvaron av torrt pulver. Därför är denna hypotes inadekvat. (3) Kropps- eller statymålning & emulsion hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för enhetlig intensitet, tredimensionell information, frånvaron av bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, förflackning, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, anatomiska noggrannheter, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, samt gul oxiderade & fläckade bilden utan färg. Därför är denna hypotes inadekvat. (4) Kokt olja & vatten hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för fotografisk negativitet, tredimensionell information, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, förflackning, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, anatomisk noggrannhet, egenskaper hos blodfläckar & kroppsvätska, gul oxiderade & fläckade bilden utan färg, samt frånvaron av kryddor eller oljor eller biokemikaliska ämnen. Därför är denna hypotes inadekvat. (5) Graverade linjeteknik hypotesen. Denna förklaring kan inte förklara hög upplösning, intensitetslikformighet, densitetslikformighet, tredimensionell information, kontinuerliga fullängdsfrontal- och ryggbilder, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-kontaktzoner kodade genom tomt utrymme, förflackning, anatomisk noggrannhet, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, gul oxiderade & fläckade bilden utan färg. Därför är denna hypotes inadekvat. (6) Proto-fotografi hypotesen. Den här förklaringen kan inte redogöra för intensitetslikformighet, tredimensionell information, kontinuerliga fullängdsfrontal- och ryggbilder, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, anatomisk noggrannhet, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, inga fotosensibilisatorer eller silver. Därför är denna hypotes inadekvat. (7) Direktkontakt hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för intensitetslikformighet, densitetslikformighet, ämneslikformighet, tredimensionell information, inga bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper, frånvaron av kryddor eller oljor eller biokemikaliska ämnen. Därför är denna hypotes inadekvat. (8) Gasdiffusion hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för höga upplösningen, tredimensionell information, inga bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, icke-mättnad, ingen nedbrytning & förruttnelse, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper. Därför är denna hypotes inadekvat. (9) Volckringers metod hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för intensitetslikformighet, densitetslikformighet, bilder utan kroppssida eller topp på huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper. Därför är denna hypotes inadekvat. (10) Syreteori hypotesen. Denna förklaring kan inte redogöra för höga upplösningen, densitetslikformighet, tredimensionell information, inga bilder på kroppssidan eller toppen av huvudet, vertikalt kartlagda omslagsförvrängningar, anatomiska noggrannheter, blodfläckar & kroppsvätskeegenskaper. Därför är denna hypotes inadekvat. (11) Bakterie- & svampteori hypotesen. Denna förklaring kan inte förklara något faktum, förutom icke-cementering & frånvaron av kapillärflöde, icke-mättnad, ingen nedbrytning & förruttnelse. Därför är denna hypotes inadekvat. (12) Elektrostatiska hypotesen. Denna förklaring kan inte förklara egenskaperna för blodfläckar & kroppsvätska. Därför är denna hypotes inadekvat. (13) Strålningshypotesen av Bob Rucker och Guilo Fanti är den enda förklaringen som kan förklara alla fakta. Därför bör denna hypotes väljas. Kemisten Ray Rogers reviderade sin uppfattning om Turinsvepningen och sa: Jag kommer till slutsatsen att den [Turinsvepningen] har en väldigt bra chans att vara en del av svepningen som användes för att begrava den historiske Jesus.’ Artikel av S.M. Sabbag och Dale Glover
27 september 2023
Stokastisk nåd Jag växte upp i ett hushåll av ateister. Mina föräldrar var dedikerade medlemmar av det amerikanska kommunistpartiet, och därför låg ateismen i mitt hushåll ganska nära den militanta antiteismen hos de så kallade ”nyateisterna”. Jag lärde mig att inte bara är religiös tro felaktig, utan faktiskt ond. Liksom min far, en fysisk kemist, förkastade jag alla former av andlighet och blev biokemist (jag avvek så långt som möjligt från den faderliga modellen). Idag är jag en kristen med en djup känsla av Guds nåd och en pågående känsla av förundran över Herrens återlösande kraft i hela skapelsen och i mitt eget liv. Jag förblir vetenskapsman, som jag har varit de senaste 30 åren. Jag finner en enorm tillfredsställelse i min absoluta övertygelse om att vetenskap och tro är komplementära och ömsesidigt stödjande. Min tro stärks av det jag vet om den naturliga världen, och mitt vetenskapliga tänkande har fått ett stort uppsving genom min tro på Herrens skapande kraft. Vilken sorts resa ledde mig från min ungdom av brinnande ateism till där jag är idag? Svaret är enkelt: Gud kallade mig, envist och tydligt, även om det tog mig årtionden att äntligen lyssna och höra. Jag minns det första clarion-kallet ganska tydligt. Som ung såg jag filmen The Gospel According to Matthew av Passolini. I filmen växlar partituren mellan ett antal skarpt kontrasterande stilar. Efter korsfästelsen återspeglar en långsam, dyster, rysk hymn den stämning av förtvivlan och saknad som Maria och lärjungarna kände. Denna musik fortsätter när kvinnorna och John besöker graven på den tredje dagen. Dörrens sten rullas tillbaka och graven avslöjas som tom. I det ögonblicket ändras musiken omedelbart till en glad afrikansk melodi från ett stycke som heter Missa Luba. Detta ögonblick hade en dramatisk och intensiv inverkan på mig. Jag kände en rysning av känslor och en känsla av mirakulös glädje. Filmskaparens konst hade förmedlat sanningen om evangelierna till mig – genom musik och visuell prakt. När John började springa för att sprida ordet till sina vänner, minns jag att jag tänkte, skulle det inte vara underbart om jag kunde tro på den vackra myten om uppståndelsen. Och då tänkte jag nej, det här är bara ett trick i mitt sinne för att framkalla känslor som ursprungligen utvecklades för att låta människor uppleva empati, och så vidare. (Se Dennett för en fullständig förklaring av hur vi ”luras” av sådana känslor). Så medan fröet hade planterats, växte det långsamt och krävde en hel del omsorg, men bar så småningom frukt. Jag läste evangelierna. Jag blev intresserad av mystik och transcendens. Jag började gå i en katolsk kyrka. Allt detta var intressant i intellektuell mening, men det hade ingenting med tro att göra. Jag var en iakttagare, en sympatisk och vänlig sådan, men jag var fortfarande på utsidan och tittade in. Under tiden arbetade jag med att göra vetenskaplig forskning och läste Dawkins och Gould, Lewis Thomas och Carl Sagan. Jag har alltid varit ivrig i min beundran för evolutionsteorins förklaringskraft och till och med kommunicerat med Dawkins angående ett av Darwins brev som jag upptäckte i British Museum, som fick ett omnämnande i The Devil’s Chaplain . Jag fick äntligen gåvan av Guds nåd direkt från Kristus på ett dramatiskt och obestridligt sätt. Men för att fullt ut kunna acceptera denna gåva och veta att jag tillhör Kristus, kropp och själ, behövde jag förena denna nya tro med min vetenskapliga känsla för förnuft. Som det visade sig tyckte jag att detta (som många andra har) var förvånansvärt okomplicerat, särskilt efter att ha läst Guds språk . Min resa till tro började med konst och känslor, men den nådde frukt med min växande förståelse för hur det naturliga universums egenskaper pekar på Gud. Min vetenskapliga världsbild uppmuntrade mig att ställa frågor, några av dem ovanliga för en vetenskapsman: Varför finns skönhet? Tänk på den magiska Oden till glädjen, eller varje ton som någonsin skrivits av Bach, eller Kandinskys målningar, eller elegansen i Einsteins fundamentala ekvationer. Titta på den underbara matematiska artefakten från Mandelbrot-uppsättningen, en ren fraktal, skapad av människans sinnes geni och endast synliggjord av modern datorgrafik. Ja, alla dessa är människors verk, och människan är en underbar skapelse. Men varför är universum vackert? Vad är källan till denna skönhet? När vi tittar på naturen och ser att det till synes artificiella, matematiskt märkliga konceptet med en icke-skalär, självliknande fraktal kan hittas i nästan alla biologiska strukturer (inklusive DNA), såväl som i moln, kustlinjer, berg, och galaxer, vi måste undra över källan till all denna komplexitet, all denna skönhet. Vi vet från fysiken att vår värld är stokastisk, inte strikt deterministisk. Med andra ord, det förändras enligt till synes ”slumpmässiga” influenser, vilket tillåter – till och med insistera på – kreativitet och överraskning vid varje tur. Det är vackert, inte tråkigt; mycket komplex, inte enkel. Biologiska organismer verkar ha bildats med den medfödda förmågan att utvecklas. Och människor, organismer med en själ, representerar det största mysteriet av alla. Varför är det så anmärkningsvärt att vi lever i ett stokastiskt universum? Vi kan förutsäga resultatet om vi kastar 1000 mynt, behandlar en miljon celler med en mutagen, undersöker beteendet hos en miljard molekyler eller spårar ödet för biljoner subatomära partiklar. I den meningen kan vår vetenskap beskriva världen mycket väl. Men vi vet ingenting om vad som händer när du kastar ett enda mynt, utforskar en enskild cells mutationsöde, försöker förutsäga en enda fotons väg eller tittar på en enda människas liv. Det verkar verkligen magiskt (särskilt när vi undersöker vetenskapen om kvantteorin) att vårt universum i grunden är stokastiskt på individnivå. Jag tror att denna egenskap hos de naturlagar vi beskriver genom vetenskapen byggdes in av Skaparen för att tillåta slumpen, skönheten, evolutionen, mänskligheten och till och med tro. Det vi uppfattar som en slump är inte trons fiende, utan tvärtom. Det är Guds redskap. Vi kan genom vetenskapen hitta magnifika och överväldigande bevis för Guds ingripande och pågående engagemang i vår värld, från dess skapelse till våra vardagliga liv, i alla aspekter av verkligheten, inklusive i våra pågående upptäckter av den naturliga världens hemligheter. Vi vet nu att universum inte alltid var […]
20 september 2023
Icke-konservationsprincipen i biologi Del 1 Det går inte att förneka att biologi är en form av kemi. Biologi härrör från och beror på alla kemins regler, inklusive jämvikt, reaktionskinetik, katalys, organisk syntes, hydrolys, entropi, etc. Biologi är dock en form av kemi som inte ses någon annanstans i universum. Biologi har framväxande egenskaper som inte tillåter de kemiska reglerna vi känner från enkel kemi att helt (eller till och med delvis) förklara beteendet hos biologiska system. Vid första anblicken är den viktigaste särskiljande egenskapen för biologisk kemi från icke-biologisk kemi, graden av komplexitet som finns i levande organismer. Flera hundra tillväxtfaktorer, cykliner, kinaser, molekylära omkopplare, kaskadsystem, igenkänningssignaler, signalomvandlare, receptorer och diverse andra proteinfaktorer har identifierats inom just de relaterade områdena transkriptionell reglering och celltillväxtkontroll. Alla dessa kemiska enheter interagerar på komplexa koncentrationsberoende sätt med varandra och med andra faktorer. Detsamma gäller för energiomvandling, homeostas, reproduktion och alla andra funktionella egenskaper hos levande celler. Lägg till en högre nivå av fysiologisk komplexitet för flercelliga organismer, och vi har ytterligare framväxande egenskaper som vi kan se i livet runt omkring oss. Men det är inte bara den enorma graden av komplexitet i sig som gör biologin fundamentalt annorlunda från den kemi och fysik som den uppstod ur. Den utmärkande faktorn för biologiska enheter är att det inte finns någon bevarandelag för livet. Livet kan skapas och förstöras. Levande varelser bildas från andra levande varelser, och förstörelsen av liv (definierad som död) är oåterkallelig. Den biologiska icke-konserveringsprincipen bryter inte mot de fysiska lagarna för bevarande, för när en biologisk enhet dör förstörs bara dess biologiska attribut. Organismens materia och energi varken skapas eller förstörs utan bevaras eller omvandlas enligt fysikens lagar. Den fysiska lagen om energi och materiabevarande kan uttryckas med den enkla ekvationen: där X är summan av energi och materia i ett system, och T är tid. Det sker ingen förändring i det totala energi- och materia-innehållet i systemet med tiden. Därför är X = K, en konstant. Om Y är summan av biologiska enheter, är en enkel analog av den första ekvationen där förändringshastigheten i Y kan vara allt från negativ till 0 till positiv, beroende på de relativa värdena för födelsetalen (dB/dT) och dödsfrekvensen (dD/dT). Värdet för Y kan när som helst sträcka sig från 0 (släckning) till C, systemets maximala bärförmåga för livet. Detta indikerar att liv inte är bevarat – det kan skapas eller förstöras. Icke-konserveringsprincipen (NCP) skiljer liv från alla andra former av energi och materia och leder direkt till några av de viktiga lagarna och attributen för biologiska system. Fysiska och kemiska regler kan användas för att beskriva verkan av ett enzym eller energiflödet i en cell, men på högre nivåer av biologisk organisation är fysiska lagar inte till stor nytta, och unika biologiska lagar som tar hänsyn till NCP är nödvändig. Den viktigaste av dessa är evolution genom naturligt urval, som är helt beroende av NCP. Utan biologisk död skulle det naturliga urvalet inte kunna fungera. Det är kravet på död, såväl som kravet på nedärvning av egenskaper, som gör evolutionen till en biologisk konstruktion, inte direkt tillämpbar (förutom i mycket allmänna analogier) på icke-biologiska system. Organismer dör när de komplexa kemiska interaktionerna mellan hundratals till tusentals molekyler inte längre fungerar på ett sätt att upprätthålla kemisk homeostas. Det är inte lika troligt att organismer dör, och det faktum gör att naturligt urval kan ske. Eftersom naturligt urval måste gynna överlevnad (per definition), utvecklas biologiska varelser med en teleonomisk (Mayrs term för programmerad teleologi inom biologi) mot ökad kondition. Således blir varelser bättre anpassade till sina miljöer, och nya funktioner uppstår. Detta är inte alls bevis eller ens indikation på extern design, men det är bevis för en intern design. Jag kan nämna att Daniel Dennett är en förespråkare för biologisk teleologi, så idén är uppenbarligen inte teistisk i sig. Den reduktionistiska frestelsen att avfärda existensen av rent biologiska lagar i studiet av biologi är ett filosofiskt misstag som sannolikt har varit ett hinder för framsteg i vår förståelse av livet. Många moderna biologer har förkastat denna uppfattning och ägnat sig åt ett spännande utforskande av hur komplexitet och framväxt kan leda till stora insikter i biologisk teori. Jag anser att ett erkännande av principen om icke-bevarande inom biologi borde vara en viktig del av den utforskningen. Del 2 Vi har sett i förra inlägget (del 1) att livet inte bevaras, medan materia och energi är det. Vi vet att livet är ett framväxande fenomen från komplexa kemiska interaktioner. Som diskuterades i förra inlägget finns det en mängd komplexa system som också uppstår från fysiska och kemiska interaktioner som inte är levande. En storm uppstår från en speciell uppsättning omständigheter som involverar temperatur, luftfuktighet, tryck och vind, och några av dessa (som vind) är i sig framväxande fenomen av mer grundläggande komponenter (som temperaturgradienter i atmosfären). En storm, som ett komplext system, kan sägas födas som ett resultat av oavsiktliga konfigurationer som uppstår tillsammans på rätt plats vid rätt tidpunkt. Stormen kommer att pågå under en period (dess ”livstid”), och sedan ”dö” eftersom de faktorer som håller den i homeostas antingen försvinner eller förändras på grund av andra slumpmässiga, oavsiktliga händelser. Om temperaturförhållandena och andra faktorer är rätta, kan en slumpmässig kollision mellan två molekyler i atmosfären eller havet leda till en kemisk reaktion, som producerar ”födelse” av en ny förening. Den föreningen kommer också att finnas kvar tills den i sin tur bryts ned av ytterligare kemiska interaktioner, hydrolys eller sönderdelning. Dessutom verkar det som att de processer genom vilka komplexa system avslutas eller förstörs har mycket gemensamt, oavsett om dessa system lever eller inte. I varje fall är det inte materia eller energi som går förlorad, utan komplexiteten och regelbundenhet i själva systemet. I varje fall går homeostasen eller underhållet av systemet sönder. En storm färdas över land och skingra dess energi; vinden lägger sig, regnmolnen sprider sig. En komplex kemisk förening genomgår hydrolys, bindningar bryts och kemikalien omvandlas till en enklare. En stjärna får slut på kärnbränsle. Ibland är sådana dödshändelser oavsiktliga, och ibland är de en oundviklig, förutsägbar del av systemets […]
13 september 2023
Är foster levande? Du kanske har hört påståendet att det mänskliga fostret inte är levande. Men är det verkligen sant? I den här artikeln kommer vi att utvärdera huruvida det mänskliga fostret är levande utifrån kritiskt tänkande. Ett argument som framförs är att fostret inte är levande biologiskt. Det är bara en cellklump. Detta argument är falskt. Den vetenskapliga konsensus bland forskare är att livet börjar vid befruktningen.1 Enligt professorn Keith Moore, ”Mänskligt liv börjar vid befruktningen”.2 Enligt forskaren Yuki Okada, ”Däggdjurs livscykel börjar när en spermie kommer in i ett ägg”.3 Enligt Van Nostrands Scientific Encyclopedia, ”I det ögonblick som den mänskliga mannens spermiecell möter honans ägg … börjar ett nytt liv”.4 Enligt förlossningsläkarna J.P. Greenhill och E.A. Friedman, ”Termen befruktning syftar på föreningen av manliga och kvinnliga pronukleära element … från vilken en ny levande varelse utvecklas”.5 Enligt embryologen Jan Langman, ”Utvecklingen av en människa börjar med befruktningen”.6 Ett annat argument som framförs är att det mänskliga fostret inte är en person, även om det är biologiskt levande. Detta argument är falskt, eftersom ingen av de alternativa definitionerna av mänskligt personskap kan tillämpas konsekvent. Vi kommer nu att utvärdera varje försök till att definiera mänskligt personskap. En försökt definition av mänskligt personskap är när en människa blir medvetande. Denna definition misslyckas, eftersom människor i koma fortfarande är personer även om de är omedvetna. Nyfödda barn är fortfarande personer, även om de är omedvetna. En annan försökt definition av mänskligt personskap är livsduglighet och oberoende. Denna definition misslyckas, eftersom handikappade människor fortfarande är personer även om de är beroende av andra. Nyfödda och för tidigt födda barn är fortfarande personer trots att de är beroende av föräldrar respektive kuvös. En annan försökt definition av mänskligt personskap är via den genetiska sekvensen för arten Homo sapiens. Denna definition fungerar, eftersom det är den enda definitionen som framgångsrikt omfattar alla människor. Det innebär att fostret – oavsett stadium – måste behandlas som en mänsklig person med rättigheter. Ett annat argument som framförs är att kvinnan har kroppslig autonomi över det mänskliga fostret inuti henne. Detta argument är falskt. För det första, har en förälder en laglig skyldighet att ta hand om ett levande barn, annars kommer föräldern att åtalas för vanvård. För det andra, är det olagligt för medborgare att avsluta liv. För det tredje, har det kvinnliga fostret i livmodern också ett val och kroppslig autonomi samt en rätt till liv. För det fjärde, om kvinnans autonomi verkligen skulle överskride fostrets autonomi, då skulle det ha varit lagligt att göra abort fram till födseln! Ett annat argument som framförs är att abort bör tillåtas av ekonomiska skäl. Detta argument är falskt. För att använda en jämförelse, är det tillåtet att dränka en nyfödd bebis för att föräldern inte kan ta hand om den? Nej, självklart inte! Eftersom det nyfödda barnet är vid liv, är föräldern eller staten skyldig att ta hand om det. Eftersom människofostret är vid liv och en person, borde föräldern eller staten vara skyldig att ta hand om det också. Ett annat argument som framförs är att abortbegränsningar kränker kvinnors rättigheter. Detta argument är falskt. Abort skadar kvinnors rättigheter, eftersom det dödar flickan i livmodern. Abort är inte en mänsklig rättighet. Detta är en kommersiellt motiverad lögn. Rätten till liv är en del av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheter. Genom att skydda kvinnans liv i livmodern och vara pro-life, hjälper vi kvinnors rättigheter och vi gör världen till en bättre plats för flickor överallt! Att vara pro-life är det mest feministiska du kan göra! Ett annat argument är att alla feminister förespråkade abort. Detta är falskt! De tidiga feministerna var pro-life! Ett exempel på detta är Susan B. Anthony. De jämförde abort med en våldtäkt, där de såg abort som inskränkning på kvinnans livmoder. De ansåg även att det var nedvärderande att be kvinnor att mörda sina barn i magen och att behandla barnet i magen som om de vore boskap man kan avliva. De motsatta sig även preventivmedel. De ansåg att preventivmedel och abort uppmuntrar till promiskuitet bland män, vilket i sin tur ökar objektifieringen av kvinnor. De var även aktiva i nykterhetsrörelsen. De ansåg att alkoholen gav upphov till våld i allmänhet och våldtäkter synnerhet. Genom få bort alkoholen från sina män, då resulterade det i en bättre familjestruktur. De ansåg även att moderskapet var en av deras största gåvor. De var själva både mödrar och politiskt aktiva. Det fanns ingen motsättning mellan moderskapet och annan aktivitet, enligt dem.7 Sammanfattningsvis är det mänskliga fostret vid liv biologiskt, är en mänsklig person eftersom det bär samma genetiska sekvensen, har kroppslig autonomi samt och har rätt till liv, där många feminister under åren har varit pro-life. Om du har gjort en abort, vill jag bara säga att Jesus älskar dig! Jesus förlåter dig för allt! Det är okej! Tillsammans kan vi hjälpa till att skydda framtida kvinnors liv! Referenser: 1 Jacobs, Steven. “Biologists’ Consensus on ‘When Life Begins.’” SSRN Electronic Journal, 2018, https://doi.org/10.2139/ssrn.3211703. 2 Keith L. Moore, The Developing Human: Clinically Oriented Embryology, 7th edition. Philadelphia, PA: Saunders, 2003. pp. 16, 2. 3 Okada et al., A role for the elongator complex in zygotic paternal genome demethylation, NATURE 463:554 (Jan. 28, 2010) 4 Van Nostrand’s Scientific Encyclopedia, 5th edition, New York: Van Nostrand Reinhold Company, 1976 5 Greenhill & Friedman. Biological Principles and Modern Practice of Obstetrics, W.B. Saunders, Philadelphia, 1974. 6 Jan Langman. Medical Embryology, 3rd edition, Baltimore: Williams and Wilkins, 1975 7 EWTN. (2017). Early feminists were pro-life. YouTube. https://www.youtube.com/watch?v=bHXg1m6eAUo&ab_channel=EWTN ⁸ https://thebookofworks.com/2017/06/26/the-non-conservation-principle-in-biology/ ⁹ https://thebookofworks.com/2017/07/03/non-conservation-evolution-and-teleology-in-biology-part-2/
6 september 2023
Skeptiker utvärderar religion: En kritisk granskning av religion Om man ska lägga sin tillit till en religion, då bör man välja den religion som bäst stämmer överens med verkligheten, vilket delas av de samtida akademikerna Edward Feser, Hugh Ross och Michael Rota bland annat. Olika religioner har olika sannolikheter i en sannolikhetsanalys baserat på deras anspråk om den externa världen. För mig, är det helt centralt att lägga vikt vid frågan om vilka centrala anspråk de olika religionerna gör. För mig är det viktigt att tänka så här: Om det centrala anspråket har motbevisats bortom rimligt tvivel, då har religionens centrala läror motbevisats bortom rimligt tvivel och då kan jag inte anamma den religionen. Samtida filosofer, såsom Timothy McGrew, Edward Feser och Joshua Rasmussen, anser att religiös tillit ska vara baserat på de historiska anspråkens belägg. Det anser även jag. Hur skulle då ett sådant evidensbaserat synsätt på religion kunna se ut? Hur skulle man närma sig de olika religionerna? Man skulle kunna göra ungefär så här, vilket tilltalar mig: Islam Ett centralt historiskt anspråk inom islam är att Jesus INTE dog på korset utan en tvilling korsfästes istället för honom. Jag började undersöka huruvida det finns andra källor som stödjer detta. De icke-kristna Talmud, Josefus, Tacitus och Lucian samt Nya Testamentet nämner alla att Jesus korsfästes. För mig, diskvalificerar detta islams påstående att en tvilling korsfästes istället och minskar markant dess historiska tillförlitlighet. Ett annat historiskt anspråk är att Jesus INTE dog på korset utan svimmade. Denna förklaring förespråkades av muslimen Ahmed Deedat bland annat. Jag började undersöka huruvida det går att överleva en korsfästelse, enligt den medicinska vetenskapen. Jag kom fram till att det är omöjligt att överleva en korsfästelse utan hjälp av en läkare (Edwards, 1986), där hypovolemisk chock och hjärtbrott är de främsta dödsorsakerna från en korsfästelse. Detta är varför konsensus inom forskningen är att Jesus var fullkomligt död (McDowell & McDowell, 2017; Licona, 2018). För mig, diskvalificerar detta islams påstående angående Jesus överlevnad på korset och minskar markant dess historiska tillförlitlighet. Ett annat centralt anspråk inom islam är att Jesus var en profet. Jag började undersöka huruvida det finns andra källor som stödjer detta. Ju fler källor som nämner något, desto högre blir dess sannolikhet. Jag kom fram till att det INTE finns några källor som nämner att Jesus var en profet, förutom Koranen. De icke-kristna Celsus, Josefus, Pliny och Lucian, samt Nya Testamentet, nämner alla att Jesus associerades som Gud kommen som människa. För mig, diskvalificerar detta islams påstående angående att Jesus´ var en profet och minskar markant dess historiska tillförlitlighet. På grund av ovanstående har islam en låg sannolikhetsgrad för mig till graden av obefintlighet, eftersom islams historiska anspråk om Jesus inte stämmer överens med den övriga datan. Därför är islam falsk. Mormonism Mormonismens ryggrad är att Joseph Smith fick guldtavlor från en ängel. Fanns det några andra ögonvittnen till händelsen än Smith självt, frågade jag mig själv? Jag kom fram till att det initialt fanns flera ögonvittnen till guldtavlorna, men att de alla gjorde återkallelser av sina vittnesmål (Hill, 1972). Detta sänker sannolikheten markant. Jag frågade mig själv om det finns anlag för att Joseph Smith var en skojare och bedragare. Svaret jag fann är ja, det fanns det. Joseph Smith själv var en tvivelaktig figur, där han hade ett rykte om sig för att vara en skojare även innan guldtavlorna (McKeever & Johnson, 2013), vilket stödjer hypotesen om att guldtavlorna är uppdiktade. Detta sänker sannolikheten ytterligare, framförallt när Joseph Smith är det enda ögonvittnet som inte återkallade sitt vittnesmål. För mig, diskvalificerar detta mormonismens anspråk om guldtavlorna och därmed mormonismen självt, eftersom dess sannolikhetsgrad har nått obefintlighet, enligt mig. Därför är mormonism falsk. Polyteism Polyteismen kommer nu att utvärderas. Den gemensamma nämnaren för alla polyteistiska religioner är att de anser att deras polyteistiska gudar existerar, där deras belägg är dokument om gudarnas bedrifter. Vilken är genren för dessa dokument? Forskare brukar klassificera dessa dokument i genren mytologi, vilket är när tiden och platsen är oviss. Detta är ett skäl som minskar polyteismens historiska förankring och därmed minskas dess sannolikhet för mig. Ett annat skäl är att händelserna nedtecknades flera århundraden efter att de påstådda händelserna ägde rum, vilket minskar sannolikheten ytterligare. Ett annat skäl är att eftersom de polyteistiska gudarna är inom tid och rum, användes de polyteistiska gudarna som ersättningar för naturfenomen. Till exempel, användes Zeus för att förklara blixten. I ljuset av den naturvetenskapliga revolutionen med bland andra Isaac Newton, Johannes Kepler och Robert Doyle blev de polyteistiska gudarnas förklaringskraft försumbar. Därför accepterar jag inte polyteismen. Alltså är polyteismen falsk. Buddhism Buddhismen kommer nu att utvärderas. Vad är buddhismens centrala anspråk? Det centrala påståendet är att reinkarnation ständigt inträffar, där målet är att nå nihilistisk glömska som kallas Nirvana. Vad är beläggen för reinkarnation? Den åberopade evidensen för reinkarnation är enligt uppgift Ian Stevensons studier om barn med minnen från tidigare liv. Det finns allvarliga metodologiska problem med Stevensons studier och Stevenson själv har erkänt att alla studierna har allvarliga brister. Det finns flera alternativa förklaringar som har en större förklaringskraft i jämförelse med reinkarnation, även om någon skulle se Stevensons studier som giltiga. En naturalistisk förklaring är morfisk resonans, som är en process där självorganiserande system ärver ett minne från tidigare liknande system genom genetisk likhet (Sheldrake, 2009). En annan naturalistisk förklaring är akaschiskt fält och retroigenkänning, där all mänsklig erfarenhet ses som en del av en kollektiv minnesbank och repeteras om och om igen (Laszlo, 2007). En annan naturalistisk förklaring är minnesbuntar, vilket förklarar varför så många minnen är kopplade till en geografisk region och kopplade till avlidna släktingar (Denton, 1884). En annan naturalistisk förklaring är mental ocean teorin, där medvetandet är som ett hav och koppar sporadiskt tas ut och så småningom kommer att leda till överlappning, vilket förklarar varför vissa minnen överlappar varandra (Morris, 2021). En övernaturalistisk förklaring är demonisk besittning, vilket förklarar varför vissa barn så småningom glömde sina minnen och visste var deras kroppar var begravda (Habermas & Moreland, 2004). På grund av styrkan i dessa alternativa förklaringsmodeller, så minskas […]
30 augusti 2023
om Skeptiker utvärderar religion: En kritisk granskning av religion: “Skeptikerns utgångspunkt i fråga om kunskap är agnostisk. När Jakob skriver att ”För mig är det viktigt att tänka så…” 17 sep 2023, 23:37
om Varför naturalismen inte kan förklara människans mening, mål eller syfte: “Det säger ju dock ingenting om huruvida naturalismen är sann eller ej, bara att författaren till detta inlägg inte tycker…” 29 jan 2023, 21:43
om Vem är den idisslande haren?: “Intressant blogginlägg! Håller med om att bibeltexten är fenomenologisk i sina beskrivningar.” 5 nov 2022, 10:03
Konstruktion, dekonstruktion och rekonstruktion. Hur kan tvivel och frågor leda oss till en djupare tro? Konferensen Våga fråga kommer att ta upp denna och många fler frågor. Anmäl dig nu!
apologia.se
Välkommen till Våga fråga – en konferens om tro och tvivel. Undersökningar visar att många ungdomar lämnar den kristna tron för att de upplever att frågor och tvivel inte tas på allvar. Und...0 kommentarerKommentera på Facebook
Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! "Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös." Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här: apologia.se/vaga-fraga/
0 kommentarerKommentera på Facebook
[…] min förra artikel skrev jag att Guds doldhet kan ta sig uttryck på två olika sätt: En existentiell bemärkelse och […]