Författare

Sebastian Ibstedt är ordförande för Svenska Apologetiksällskapet sedan 2022. Han är intresserad av allt som har med apologetik att göra, speciellt ämnen i gränslandet mellan vetenskap och kristen tro. Sebastian är mikrobiolog och doktorerade vid Göteborgs universitet 2015. Han arbetar som läkare inom medicinsk genetik. Han bor i Malmö med hustru och dotter. Läs mer på Sebastians föreläsarsida.

Om inlägget

Haren - en idisslare?
av Publicerat: 4 november 2022Ämnen: Gamla Testamentet, Bibeln1 kommentarEtiketter: , 721 ord4 minuters läsningvisningar: 324

Dela inlägget!

Vem är den idisslande haren?

När Gud gav Israeliterna regler för vad de fick äta hade det bl.a. att göra med hur deras klövar såg ut och ifall de idisslade. En text i Gamla testamentet som beskriver detta har ibland fått skeptiska bibelläsaren att le och säga att Bibeln minsann misstar sig. I den sägs att klippgrävlingr och har idisslar: ” Av de djur som idisslar och av dem som har kluvna klövar ska ni inte äta dessa: … klippgrävlingen, för den idisslar men har inte kluvna klövar, så den ska vara oren för er, haren, för den idisslar men har inte kluvna klövar, så den ska vara oren för er.” (3 Mos 11:4-6) Vi vet ju klippgrävlingar och harar inte idisslar. Hur kunde författaren till Tredje moseboken missta sig så?

Ur ett strikt vetenskapligt perspektiv är detta inte korrekt. Harar och klippgrävlingar tillhör inte gruppen Ruminantia, som inkluderar de idisslande djuren med flera magar. Men frågan vi måste ställa oss är om ett vetenskapligt perspektiv är rätt sätt att analysera texten.

Bibelforskare har noterat att Bibelns författare, liksom andra samtida författare, ofta använder ett fenomenologiskt språk. Fenomenologi handlar om hur saker och ting ter sig för oss, hur de ger sken av att vara. När psalmförfattaren säger att solen går upp vid himlens ena ände och går ner vid den andra, är det fel enligt ett vetenskapligt perspektiv. Men detta är inte rättvis analys av texten, för författaren gör inte anspråk på att ha ett vetenskapligt perspektiv utan skriver fenomenologiskt. Med andra ord, han beskriver saker som de ser ut från ett mänskligt perspektiv på jorden. Även idag talar vi ju i väderleksrapporterna om att solen går upp och ned. Det fenomenologiska språket är helt adekvat i sammanhang där vi inte försöker göra en vetenskaplig beskrivning, och att invända mot väderleksrapporten därför att presentatören säger att solen går upp, är att missförstå de språkliga konventionerna.

När författaren till Tredje moseboken skriver att haren och klippgrävlingen idisslar är det på motsvarande sätt en fenomenologisk beskrivning och därför ska texten inte bedömas utifrån fysiologisk vetenskap. Så vad är det författaren försöker göra om avsikten med texten inte är att ge en modern taxonomi för harar? Texten handlar om att dela upp djur i rituellt och dietärt rena och orena. Författaren använder en s k folklig taxonomi  för att dela in djur. Exempel på folkliga taxonomier är skalbaggar, hovdjur, tamboskap, pälsdjur, småfåglar, fiskar, buskar, packdjur. Dessa grupper är inte vetenskapliga taxonomiska kategorier utan hör till den folkliga taxonomin.

Folkliga taxonomier förekommer i alla kulturer och utgår från likheter i utseende eller beteende. Enligt vetenskaplig taxonomi är haren och klippgrävlingen inte idisslare men käkens rörelser i sidled gör att de ser ut som idisslare och därför är det rimligt att en folklig taxonomi räknar dem dit. Även Linné lär därför ha klassificerat dem som idisslare, trots att de endast har en mage.

För en Israelit som var ute i vildmarken och letade mat var det viktigt att veta om ett djur var rent eller orent. När han såg hur kaninen och klippgrävlingen tuggade kunde han se att den var som de större hovdjuren och idisslarna och förstod genast att den var oren. För Israeliterna, som trots allt är textens mottagare, är den folkliga taxonomin betydligt mer användbar än en vetenskaplig taxonomi.

Avslutningsvis kan det vara intressant att nämna att harar, liksom kaniner, ibland äter sin egen spillning. Haren kan då se ut att tugga utan att den tar in gräs i munnen. Anledningen är att vissa ämnen som cellulosa är svåra att bryta ned första gången haren sväljer dem men efter att bakterier har verkat på dem i magen tas de upp lättare andra gången. Principen är snarlik den vid idissling.

En kommentar

  1. Anonym 5 november 2022 at 10:03

    Intressant blogginlägg! Håller med om att bibeltexten är fenomenologisk i sina beskrivningar.

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons
SAS bokcirkel har haft terminsavslutning. Vi har haft många intressanta och lärorika samtal om bla postmodernism, new age, islam och existentialism när vi har läst boken Världsåskådningsatlas. Till våren kommer vi att läsa en ny bok, nämligen Med tanke på Gud: en introduktion till religionsfilosofin av Ulf Jonsson. Anmälan har nu öppnat till bokcirkeln. Läs mer om boken, bokcirkelns upplägg och anmäl dig anmäl dig till vårens bokcirkel: https://www.bilda.nu/arr/1204179/med-tanke-pa-gud-en-introduktion-till-religionsfilosofin-917944

SAS bokcirkel har haft terminsavslutning. Vi har haft många intressanta och lärorika samtal om bla postmodernism, new age, islam och existentialism när vi har läst boken "Världsåskådningsatlas". Till våren kommer vi att läsa en ny bok, nämligen Med tanke på Gud: en introduktion till religionsfilosofin av Ulf Jonsson. Anmälan har nu öppnat till bokcirkeln. Läs mer om boken, bokcirkelns upplägg och anmäl dig anmäl dig till vårens bokcirkel: www.bilda.nu/arr/1204179/med-tanke-pa-gud-en-introduktion-till-religionsfilosofin-917944 ... Läs merLäs mindre

2 months ago
Visa mer