Författare

Författare och lärarstudent. Föreläser bl a om varför vi bör tro att Gud finns, om kristendomens trovärdighet och vetenskap och tro. Läs mer på Tobias Föreläsarsida.

Om inlägget

av Publicerat: 30 november 2022Ämnen: Vetenskap och tro, Apologetisk metodKommentarer inaktiverade för Dubbla besök av Alister McGrathEtiketter: , , 2753 ord14 minuters läsningvisningar: 215

Dela inlägget!

Dubbla besök av Alister McGrath

Alister McGrath, professor i vetenskap och religion vid Oxfords universitet och författare till mer än 50 böcker, besökte Sverige vid två tillfällen i november i år. Den tredje november bjöd alumnnätverket The Oxford University Society Sweden in till The Great Debate med Alister och Ulf Danielsson som är professor i teoretisk fysik. Tanken var att Ulf skulle representera Stephen Hawking som var alumn från Oxford. Ett par veckor senare var det dags för konferensen Uppdrag Guds rike där Alister höll tre föreläsningar. I det här inlägget kommer ett par av föreläsningarna och debatten att sammanfattas.

Vetenskap och tro – konflikt, samexistens eller ömsesidigt berikande

Alister började föredraget med att berätta sin livshistoria. Han växte upp på Nordirland under 60-talet. Marxism var den stora berättelsen som förklarade hela tillvaron. Han studerade naturvetenskap och byggde teleskop, helt säker på att vetenskap och religion inte gick att förena. 1971 fick han stipendium till Oxford och doktorerade så småningom inom molekylär biofysik. När han studerade vetenskapshistoria och vetenskapsfilosofi började han tvivla på sin ateism. Han lärde känna kristna studenter och upptäckte att deras världsbild möjliggjorde många svar på djupare frågor. Han blev han rekommenderad att läsa CS Lewis och blev fascinerad av den världsbild som Lewis erbjöd. Så småningom blev han kristen och började läsa teologi parallellt med sina doktorandstudier. Först blev han professor i historisk teologi och sedan professor i vetenskap och religion. Efter att ha delat sin livsberättelse presenterade Alister tre synsätt på relationen mellan vetenskap och tro – konflikt, samexistens och ömsesidigt berikande.

Konflikt (Dawkins)

Det påstås att det pågår ett krig mellan vetenskap och tro. Det är värt att notera att detta synsätt nästan uteslutande finns i väst bland äldre vita män och alltså är ett väldigt sociologiskt begränsat fenomen. Den ”vetenskapliga ateism” som brukar förespråkas bygger på fyra problematiska fundament:

  • Vetenskap och religion har legat i ständig konflikt.
  • Vetenskap är den enda trovärdiga vägen till kunskap.
  • Vi ska kunna bevisa alla våra övertygelser, men religiösa hittar på saker utan skäl.
  • Religiös tro hindrar människor från att blomstra.

Problemet är att vetenskap och religion inte har legat i någon slags ständig konflikt. Det är en myt som vetenskapshistoriker försökt avfärda i starka ordalag de senaste 50 åren. Ett av många exempel är väckelseledaren Jonathan Edwards som kämpade för att fler skulle vaccineras mot smittkoppor, och som själv faktiskt dog av detta vaccin när han skulle bevisa att det inte alls var farligt. Påståendet att ”vetenskapen är den enda trovärdiga vägen till kunskap” går inte att testa eller bevisa vetenskapligt. Det är uppenbart att alla människor är tvungna att ha övertygelser som inte kan bevisas. Dawkins kan inte bevisa sin ateism och tvingades därför kalla sig själv agnostiker i debatten med Rowan Williams 2012. Religiösa tenderar dessutom att vara lyckligare, uppleva mer mening med sina liv, hantera motgångar bättre och ha större nätverk med goda relationer.

När man bestämmer sig för att bara svara på frågor med hjälp av vetenskap tappar man ganska mycket. Ett exempel är Alex Rosenbergs bok ”The Atheist’s guide to reality”. Finns Gud? Nej. Vad finns? Det som fysiken säger finns. Vad är meningen med allt? Det finns ingen. Vad är skillnaden mellan gott och ont? Inget alls. Två frågor som varje läsare bör ställa sig är varför man ska begränsa sig till enbart vetenskap och om dessa svar verkligen är något som man kan leva med.

Samexistens (Einstein)

Einstein menade att vi inte kan nöja oss med naturvetenskap, det finns mer som är verkligt och viktigt. Exempelvis behöver människor (särskilt vetenskapsmän) vara etiska, men etiken behöver en annan källa. Den går inte att härleda från naturvetenskapen. Precis som David Hume hävdade går det inte att formulera ett bör från ett är. Einstein satte tydliga gränser mellan dessa områden och ville inte tillåta någon interaktion. Båda är viktiga och kan sitta vid samma bord, men de kan inte tala med varandra eftersom det är helt skilda frågor och perspektiv. Kanske kommer Einsteins starka betoning på etik vid sidan av naturvetenskapen av att han fick se vad hans vetenskap kunde användas till. Han var pacifist, samtidigt använde andra människor hans vetenskapliga framsteg (samband mellan massa och energi) för att tillverka atombomben. Frågor om vem man är, vilket värde en människa har, vad meningen med livet är och möjligheten att påverka är väldigt viktiga frågor som kräver svar från något annat än naturvetenskapen. Alister menar att detta är ett synsätt som är möjligt att försvara, till skillnad från konfliktparadigmet, men att det finns ett ännu bättre perspektiv.

Ömsesidigt berikande (McGrath)

Verkligheten är storslagen och komplexiteten måste respekteras. Ingen enskild del är så viktig att allt kan reduceras ner till det. Alla extrema former av reduktionism, exempelvis att allt bara är fysik (atomer och naturlagar), måste förnekas. Vi behöver olika verktygslådor för att undersöka olika aspekter av tillvaron. Naturvetenskap är ett verktyg för att undersöka en viss del av verkligheten. Utöver detta finns etik, konst, religiös tro och mycket annat som kräver helt andra verktyg.

Skillnaden mot föregående perspektiv är att vi bör låta dessa olika områden prata med varandra och berika varandra. Det verkar till och med oundvikligt. Genom att se ett vackert naturlandskap kommer min förundran att riktas från skapelsen mot skaparen. Tron på Gud kan utgöra en grund för etiken och berätta vad ett gott liv innebär. Gudstro kan också vara en grund för vetenskapen (genom att förklara varför världen är möjlig att förstå och varför vi har förmågan att förstå den) och utgöra en stark motivation för vetenskapligt forskande (att tänka Guds tankar efter honom). Detta berikande går åt båda hållen. Jag kan läsa i psalm 19 att ”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk”. Detta gör att jag finner mer mening och att beundra stjärnorna och större motivation att undersöka rymden. Tack vare vetenskapen vet jag hur otroligt stort universum är, vilket i sin tur berikar bibelordet och skapar ännu mer förundran inför Gud i mig. Alister berättade om en nattlig resa genom öknen i Iran när bussen gick sönder vilket gjorde att han fick gott om tid att beundra en stjärnhimmel helt utan ljusföroreningar och den förundran som det väckte i honom. Den som skapat stjärnorna har också skapat oss!

Född till förundran – att utforska livets djupaste frågor

Alister började med att prata om vad det innebär att vi är skapade till Guds avbilder. Det innebär dels att vi kan urskilja det rationella i universum (Athanasius, Kepler), dels att Gud skapat oss för att ha relation till honom (Augustinus, Pascal, CS Lewis). Detta säger något om vad människor är, vad de behöver, samt utgör en utgångspunkt för evangelisation och apologetik.

Sedan upplysningen har en viss rationalism vunnit mycket mark. Vår kultur har i mångt och mycket begränsat sig till vetenskapen och förnuftets värld. Det enda som är något värt är fakta – inte mening, skönhet och transcendens. Richard Dawkins menar att verkligheten är begränsad till vad som kan undersökas vetenskapligt – vilket blir väldigt litet och ganska tomt! Jämför detta med CS Lewis. Han är väldigt rationell, men också fantasifull. Sanningen är central, men skönhet och godhet får också plats. Det finns en större och rikare värld som måste upptäckas!

Ordet ”teori” har blivit väldigt abstrakt men den grekiska roten betyder ”seende”. En teori är alltså en lins som gör att vi kan se världen på ett begripligt sätt. Därav blir det meningsfullt att tala om kristen tro som en teori. Genom att se världen utifrån den blir omvärlden begriplig, meningsfull och vi kan förstå vår plats i allt. Vi får ett fokus så att vi ser klart.

Det räcker inte att påpeka att kristen tro är rationell och sann. Det gäller också att visa att tron är relevant och intressant! Att drottning Victoria dog 1901 är sant men det utgör inte någon meningsfull information som har någon betydelse för mig. Det räcker alltså inte med att det är sant att Jesus funnits, det måste också upplevas som verkligt. Det blir meningsfullt genom förmågan att vara en källa för glädje, förundran, mening och hopp. Det är en mäktigare sanning än att 1+1=2. Kristna bör inte bara argumentera, utan också vittna om hur evangeliet förvandlat deras liv. Människor är pragmatiska och intresserade av om kristendomen ”funkar”. Det är goda nyheter eftersom inte alla är duktiga debattörer, men alla kan berätta en historia om sitt liv.

Vad är en människa? Francis Crick som upptäckte DNA-molekylen sa: ”Du, dina glädjeämnen och dina sorger, dina minnen och dina ambitioner, din känsla av personlig identitet och fri vilja, är faktiskt inte något mer än beteendet hos en stor samling nervceller och deras associerade molekyler. Du är bara ett paket neuroner.” Det är självklart sant att vi består av en mängt molekyler, men är det verkligen allt? Är vi bara ett paket neuroner? Den som säger bara har inte förstått vad en människa är. Det är en alldeles för ytlig och svag förklaring av människan. Vi måste gå djupare! Människan är mer än bara en samling molekyler. Det är skillnad på en människa och ett glas vatten.

En rikare vision tar hänsyn till att vi behöver olika intellektuella verktyg för att ta nå hela verkligheten. En vetenskaplig verktygslåda behövs för att undersöka energi och materia, men vi behöver även en teologisk verktygslåda som ger en kompletterande bild av vilka vi är och vad vårt syfte är. Dessa motsäger inte varandra men berikar varandra. Varför kokar vattnet på spisen? Ett svar är energiomvandlingar på grund av induktion som får molekyler att byta aggregationstillstånd. Ett annat svar är att jag vill ha en kopp te. Det är uppenbart att det inte är någon motsättning mellan dessa svar. Det är också uppenbart att det första svaret inte var särskilt uttömmande… Vi behöver teologi lika mycket som vi behöver naturvetenskap. Vetenskapen kan inte härleda någon mening med livet, men det innebär alltså inte att livet saknar mening.

Avslutningsvis talade Alister om synden och frälsningen. Solzjenitsyn sa i ett tal på Harvard 1978 att upplysningen ”gjorde människan till alltings mått – den ofullkomliga människan som aldrig är fri från stolthet, egenintresse, avund, fåfänga och dussintals andra defekter.” Hur kan detta botas? Någon bröt sig in på Kings Collage i Cambridge och skar sönder en fantastisk tavla. Då sades det att ”vi tror att mästerverket kan återställas”. På samma sätt är det med människan. Newton gjorde ett berömt experiment där vitt ljus delades upp i olika färger när det bröts genom ett prisma, för att sedan sammanstråla till vitt ljus när det bröts igen i nästa prisma. Teologi handlar om att titta på enskilda delar som tillsammans hör ihop. Frälsningen är en rik palett med färger. Seger över synd och död. Att helas och återställas till det som vi är tänkta att vara. Förlåtelse och en ny start för dem som sitter fast i skam över vad de gjort eller utsatts för. Att bli adopterad in i Guds familj, en metafor hämtad från romersk lag där de som inte var något får värde, tillhörighet och en ny gemenskap. Döden på korset är också det ultimata tecknet på Guds kärlek. Genom att zooma in på enskilda aspekter kan vi hitta viktiga pusselbitar och beundra detaljerna. Genom att zooma ut och titta på helheten får vi en fantastisk sammanhängande berättelse.

Hur gick debatten på Uppsala universitet?

När debatten började fick alla ta ställning till påståendet ”Det finns starka vetenskapliga skäl att tro på Gud” genom att gå in genom en ja-dörr och en nej-dörr. Efter debatten skulle vi gå ut genom olika dörrar för att se om någon ändrat sig. Totalt var det sex frågor som skulle debatteras.

Första frågan var hur allting började. Ulf pratade om att det är troligt att det finns fler universum och att big bang inte var början. Han jämförde med att vi förr trodde att den här jorden var den enda planeten. Alister menade att ett multiversum inte löser de stora frågorna om varför något finns i stället för ingenting. Han betonade att det finns en stark resonans, men inte en identitet, mellan big bang och skapelse. Vi tvingas gå längre än bevismaterialet och omfamna den teori som utgör den bästa förklaringen till det vi ser.

De var relativt överens i de följande fyra frågorna: Möjligheten att förutse framtiden, vad som finns i svarta hål, om det finns annat liv i universum och om AI kommer ta över. Båda menade att möjligheten att förutse framtiden är begränsad, att det är någorlunda troligt att det finns liv på andra platser i universum och att AI inte kommer bli smartare än oss. Problemet är snarare att vi kommer lita för mycket på AI och tro att datorer är smarta fast de inte är det.

Sista frågan handlade om Guds existens. Ulf menade att frågan är ointressant och spekulativ, särskilt om definitionerna av Gud är för luddiga. Han betonade att kristen tro varit väldigt värdefull för vetenskapens utveckling men menade att det nu kan finnas andra världsbilder som kan ge nya framsteg och att det är bra att vetenskapsmän har olika världsbilder och därmed kan komma på olika testbara idéer. Han betonade att han inte hade någon anledning att övertyga någon om att bli ateist eftersom han inte tycker att frågan är betydelsefull. Alister berättade om hur han kom till tro och betonade att frågan visst är meningsfull. Vetenskap behöver inte gudstro men kan berikas av det. En kristen världsbild ger mening och gör världen begriplig genom att förklara varför vetenskapen fungerar och ge en grund för mer meningsfulla frågor. Det är en lins som gör att vi kan se längre och förstå bättre.

Hur gick det då med omröstningen om de goda skälen att tro på Gud? När vi gick in svarade 49 personer ja och 19 personer nej. När vi gick ut svarade 55 personer ja och 20 nej. Några personer kom alltså sent vilket gör att vi inte kan säga så värst mycket om utfallet. Hur som helst var det ett väldigt intressant samtal och det går förstås att glädja sig över att ja-sidan ökade lite mer än vad nej-sidan gjorde.

Just nu på bloggen

Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons
Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös. Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här:  https://apologia.se/vaga-fraga/

Att dekonstruera sin tro är hetare än någonsin! Passande nog har anmälan till vårens konferens har öppnat! "Våga fråga - att ifrågasätta sin tro utan att bli svarslös." Konferensen kommer att ta upp varför folk lämnar kyrkan och de skäl som ofta ligger bakom. Välkomna!
Mer info och anmälan här: apologia.se/vaga-fraga/
... Läs merLäs mindre

2 weeks ago
Visa mer