Författare

Författare och lärarstudent. Föreläser bl a om varför vi bör tro att Gud finns, om kristendomens trovärdighet och vetenskap och tro. Läs mer på Tobias Föreläsarsida.

Om inlägget

av Publicerat: 30 november 2022Ämnen: Apologetisk metod, Vetenskap och troKommentarer inaktiverade för Dubbla besök av Alister McGrathEtiketter: , , 2753 ord14 minuters läsningvisningar: 100

Dela inlägget!

Dubbla besök av Alister McGrath

Alister McGrath, professor i vetenskap och religion vid Oxfords universitet och författare till mer än 50 böcker, besökte Sverige vid två tillfällen i november i år. Den tredje november bjöd alumnnätverket The Oxford University Society Sweden in till The Great Debate med Alister och Ulf Danielsson som är professor i teoretisk fysik. Tanken var att Ulf skulle representera Stephen Hawking som var alumn från Oxford. Ett par veckor senare var det dags för konferensen Uppdrag Guds rike där Alister höll tre föreläsningar. I det här inlägget kommer ett par av föreläsningarna och debatten att sammanfattas.

Vetenskap och tro – konflikt, samexistens eller ömsesidigt berikande

Alister började föredraget med att berätta sin livshistoria. Han växte upp på Nordirland under 60-talet. Marxism var den stora berättelsen som förklarade hela tillvaron. Han studerade naturvetenskap och byggde teleskop, helt säker på att vetenskap och religion inte gick att förena. 1971 fick han stipendium till Oxford och doktorerade så småningom inom molekylär biofysik. När han studerade vetenskapshistoria och vetenskapsfilosofi började han tvivla på sin ateism. Han lärde känna kristna studenter och upptäckte att deras världsbild möjliggjorde många svar på djupare frågor. Han blev han rekommenderad att läsa CS Lewis och blev fascinerad av den världsbild som Lewis erbjöd. Så småningom blev han kristen och började läsa teologi parallellt med sina doktorandstudier. Först blev han professor i historisk teologi och sedan professor i vetenskap och religion. Efter att ha delat sin livsberättelse presenterade Alister tre synsätt på relationen mellan vetenskap och tro – konflikt, samexistens och ömsesidigt berikande.

Konflikt (Dawkins)

Det påstås att det pågår ett krig mellan vetenskap och tro. Det är värt att notera att detta synsätt nästan uteslutande finns i väst bland äldre vita män och alltså är ett väldigt sociologiskt begränsat fenomen. Den ”vetenskapliga ateism” som brukar förespråkas bygger på fyra problematiska fundament:

  • Vetenskap och religion har legat i ständig konflikt.
  • Vetenskap är den enda trovärdiga vägen till kunskap.
  • Vi ska kunna bevisa alla våra övertygelser, men religiösa hittar på saker utan skäl.
  • Religiös tro hindrar människor från att blomstra.

Problemet är att vetenskap och religion inte har legat i någon slags ständig konflikt. Det är en myt som vetenskapshistoriker försökt avfärda i starka ordalag de senaste 50 åren. Ett av många exempel är väckelseledaren Jonathan Edwards som kämpade för att fler skulle vaccineras mot smittkoppor, och som själv faktiskt dog av detta vaccin när han skulle bevisa att det inte alls var farligt. Påståendet att ”vetenskapen är den enda trovärdiga vägen till kunskap” går inte att testa eller bevisa vetenskapligt. Det är uppenbart att alla människor är tvungna att ha övertygelser som inte kan bevisas. Dawkins kan inte bevisa sin ateism och tvingades därför kalla sig själv agnostiker i debatten med Rowan Williams 2012. Religiösa tenderar dessutom att vara lyckligare, uppleva mer mening med sina liv, hantera motgångar bättre och ha större nätverk med goda relationer.

När man bestämmer sig för att bara svara på frågor med hjälp av vetenskap tappar man ganska mycket. Ett exempel är Alex Rosenbergs bok ”The Atheist’s guide to reality”. Finns Gud? Nej. Vad finns? Det som fysiken säger finns. Vad är meningen med allt? Det finns ingen. Vad är skillnaden mellan gott och ont? Inget alls. Två frågor som varje läsare bör ställa sig är varför man ska begränsa sig till enbart vetenskap och om dessa svar verkligen är något som man kan leva med.

Samexistens (Einstein)

Einstein menade att vi inte kan nöja oss med naturvetenskap, det finns mer som är verkligt och viktigt. Exempelvis behöver människor (särskilt vetenskapsmän) vara etiska, men etiken behöver en annan källa. Den går inte att härleda från naturvetenskapen. Precis som David Hume hävdade går det inte att formulera ett bör från ett är. Einstein satte tydliga gränser mellan dessa områden och ville inte tillåta någon interaktion. Båda är viktiga och kan sitta vid samma bord, men de kan inte tala med varandra eftersom det är helt skilda frågor och perspektiv. Kanske kommer Einsteins starka betoning på etik vid sidan av naturvetenskapen av att han fick se vad hans vetenskap kunde användas till. Han var pacifist, samtidigt använde andra människor hans vetenskapliga framsteg (samband mellan massa och energi) för att tillverka atombomben. Frågor om vem man är, vilket värde en människa har, vad meningen med livet är och möjligheten att påverka är väldigt viktiga frågor som kräver svar från något annat än naturvetenskapen. Alister menar att detta är ett synsätt som är möjligt att försvara, till skillnad från konfliktparadigmet, men att det finns ett ännu bättre perspektiv.

Ömsesidigt berikande (McGrath)

Verkligheten är storslagen och komplexiteten måste respekteras. Ingen enskild del är så viktig att allt kan reduceras ner till det. Alla extrema former av reduktionism, exempelvis att allt bara är fysik (atomer och naturlagar), måste förnekas. Vi behöver olika verktygslådor för att undersöka olika aspekter av tillvaron. Naturvetenskap är ett verktyg för att undersöka en viss del av verkligheten. Utöver detta finns etik, konst, religiös tro och mycket annat som kräver helt andra verktyg.

Skillnaden mot föregående perspektiv är att vi bör låta dessa olika områden prata med varandra och berika varandra. Det verkar till och med oundvikligt. Genom att se ett vackert naturlandskap kommer min förundran att riktas från skapelsen mot skaparen. Tron på Gud kan utgöra en grund för etiken och berätta vad ett gott liv innebär. Gudstro kan också vara en grund för vetenskapen (genom att förklara varför världen är möjlig att förstå och varför vi har förmågan att förstå den) och utgöra en stark motivation för vetenskapligt forskande (att tänka Guds tankar efter honom). Detta berikande går åt båda hållen. Jag kan läsa i psalm 19 att ”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk”. Detta gör att jag finner mer mening och att beundra stjärnorna och större motivation att undersöka rymden. Tack vare vetenskapen vet jag hur otroligt stort universum är, vilket i sin tur berikar bibelordet och skapar ännu mer förundran inför Gud i mig. Alister berättade om en nattlig resa genom öknen i Iran när bussen gick sönder vilket gjorde att han fick gott om tid att beundra en stjärnhimmel helt utan ljusföroreningar och den förundran som det väckte i honom. Den som skapat stjärnorna har också skapat oss!

Född till förundran – att utforska livets djupaste frågor

Alister började med att prata om vad det innebär att vi är skapade till Guds avbilder. Det innebär dels att vi kan urskilja det rationella i universum (Athanasius, Kepler), dels att Gud skapat oss för att ha relation till honom (Augustinus, Pascal, CS Lewis). Detta säger något om vad människor är, vad de behöver, samt utgör en utgångspunkt för evangelisation och apologetik.

Sedan upplysningen har en viss rationalism vunnit mycket mark. Vår kultur har i mångt och mycket begränsat sig till vetenskapen och förnuftets värld. Det enda som är något värt är fakta – inte mening, skönhet och transcendens. Richard Dawkins menar att verkligheten är begränsad till vad som kan undersökas vetenskapligt – vilket blir väldigt litet och ganska tomt! Jämför detta med CS Lewis. Han är väldigt rationell, men också fantasifull. Sanningen är central, men skönhet och godhet får också plats. Det finns en större och rikare värld som måste upptäckas!

Ordet ”teori” har blivit väldigt abstrakt men den grekiska roten betyder ”seende”. En teori är alltså en lins som gör att vi kan se världen på ett begripligt sätt. Därav blir det meningsfullt att tala om kristen tro som en teori. Genom att se världen utifrån den blir omvärlden begriplig, meningsfull och vi kan förstå vår plats i allt. Vi får ett fokus så att vi ser klart.

Det räcker inte att påpeka att kristen tro är rationell och sann. Det gäller också att visa att tron är relevant och intressant! Att drottning Victoria dog 1901 är sant men det utgör inte någon meningsfull information som har någon betydelse för mig. Det räcker alltså inte med att det är sant att Jesus funnits, det måste också upplevas som verkligt. Det blir meningsfullt genom förmågan att vara en källa för glädje, förundran, mening och hopp. Det är en mäktigare sanning än att 1+1=2. Kristna bör inte bara argumentera, utan också vittna om hur evangeliet förvandlat deras liv. Människor är pragmatiska och intresserade av om kristendomen ”funkar”. Det är goda nyheter eftersom inte alla är duktiga debattörer, men alla kan berätta en historia om sitt liv.

Vad är en människa? Francis Crick som upptäckte DNA-molekylen sa: ”Du, dina glädjeämnen och dina sorger, dina minnen och dina ambitioner, din känsla av personlig identitet och fri vilja, är faktiskt inte något mer än beteendet hos en stor samling nervceller och deras associerade molekyler. Du är bara ett paket neuroner.” Det är självklart sant att vi består av en mängt molekyler, men är det verkligen allt? Är vi bara ett paket neuroner? Den som säger bara har inte förstått vad en människa är. Det är en alldeles för ytlig och svag förklaring av människan. Vi måste gå djupare! Människan är mer än bara en samling molekyler. Det är skillnad på en människa och ett glas vatten.

En rikare vision tar hänsyn till att vi behöver olika intellektuella verktyg för att ta nå hela verkligheten. En vetenskaplig verktygslåda behövs för att undersöka energi och materia, men vi behöver även en teologisk verktygslåda som ger en kompletterande bild av vilka vi är och vad vårt syfte är. Dessa motsäger inte varandra men berikar varandra. Varför kokar vattnet på spisen? Ett svar är energiomvandlingar på grund av induktion som får molekyler att byta aggregationstillstånd. Ett annat svar är att jag vill ha en kopp te. Det är uppenbart att det inte är någon motsättning mellan dessa svar. Det är också uppenbart att det första svaret inte var särskilt uttömmande… Vi behöver teologi lika mycket som vi behöver naturvetenskap. Vetenskapen kan inte härleda någon mening med livet, men det innebär alltså inte att livet saknar mening.

Avslutningsvis talade Alister om synden och frälsningen. Solzjenitsyn sa i ett tal på Harvard 1978 att upplysningen ”gjorde människan till alltings mått – den ofullkomliga människan som aldrig är fri från stolthet, egenintresse, avund, fåfänga och dussintals andra defekter.” Hur kan detta botas? Någon bröt sig in på Kings Collage i Cambridge och skar sönder en fantastisk tavla. Då sades det att ”vi tror att mästerverket kan återställas”. På samma sätt är det med människan. Newton gjorde ett berömt experiment där vitt ljus delades upp i olika färger när det bröts genom ett prisma, för att sedan sammanstråla till vitt ljus när det bröts igen i nästa prisma. Teologi handlar om att titta på enskilda delar som tillsammans hör ihop. Frälsningen är en rik palett med färger. Seger över synd och död. Att helas och återställas till det som vi är tänkta att vara. Förlåtelse och en ny start för dem som sitter fast i skam över vad de gjort eller utsatts för. Att bli adopterad in i Guds familj, en metafor hämtad från romersk lag där de som inte var något får värde, tillhörighet och en ny gemenskap. Döden på korset är också det ultimata tecknet på Guds kärlek. Genom att zooma in på enskilda aspekter kan vi hitta viktiga pusselbitar och beundra detaljerna. Genom att zooma ut och titta på helheten får vi en fantastisk sammanhängande berättelse.

Hur gick debatten på Uppsala universitet?

När debatten började fick alla ta ställning till påståendet ”Det finns starka vetenskapliga skäl att tro på Gud” genom att gå in genom en ja-dörr och en nej-dörr. Efter debatten skulle vi gå ut genom olika dörrar för att se om någon ändrat sig. Totalt var det sex frågor som skulle debatteras.

Första frågan var hur allting började. Ulf pratade om att det är troligt att det finns fler universum och att big bang inte var början. Han jämförde med att vi förr trodde att den här jorden var den enda planeten. Alister menade att ett multiversum inte löser de stora frågorna om varför något finns i stället för ingenting. Han betonade att det finns en stark resonans, men inte en identitet, mellan big bang och skapelse. Vi tvingas gå längre än bevismaterialet och omfamna den teori som utgör den bästa förklaringen till det vi ser.

De var relativt överens i de följande fyra frågorna: Möjligheten att förutse framtiden, vad som finns i svarta hål, om det finns annat liv i universum och om AI kommer ta över. Båda menade att möjligheten att förutse framtiden är begränsad, att det är någorlunda troligt att det finns liv på andra platser i universum och att AI inte kommer bli smartare än oss. Problemet är snarare att vi kommer lita för mycket på AI och tro att datorer är smarta fast de inte är det.

Sista frågan handlade om Guds existens. Ulf menade att frågan är ointressant och spekulativ, särskilt om definitionerna av Gud är för luddiga. Han betonade att kristen tro varit väldigt värdefull för vetenskapens utveckling men menade att det nu kan finnas andra världsbilder som kan ge nya framsteg och att det är bra att vetenskapsmän har olika världsbilder och därmed kan komma på olika testbara idéer. Han betonade att han inte hade någon anledning att övertyga någon om att bli ateist eftersom han inte tycker att frågan är betydelsefull. Alister berättade om hur han kom till tro och betonade att frågan visst är meningsfull. Vetenskap behöver inte gudstro men kan berikas av det. En kristen världsbild ger mening och gör världen begriplig genom att förklara varför vetenskapen fungerar och ge en grund för mer meningsfulla frågor. Det är en lins som gör att vi kan se längre och förstå bättre.

Hur gick det då med omröstningen om de goda skälen att tro på Gud? När vi gick in svarade 49 personer ja och 19 personer nej. När vi gick ut svarade 55 personer ja och 20 nej. Några personer kom alltså sent vilket gör att vi inte kan säga så värst mycket om utfallet. Hur som helst var det ett väldigt intressant samtal och det går förstås att glädja sig över att ja-sidan ökade lite mer än vad nej-sidan gjorde.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer