Författare

57 år. Uppvuxen i ett icke-religiöst hem i Norrköping med hårt arbetande föräldrar. Yngst av sex syskon. Frälst vid ca 18 års ålder, men med ett slags stormig och berg- och dalbaneaktig tillvaro som kristen. Bor i Uppsala sedan år 2000. Kommunanställd med 105 Hp i Humaniora. Intresserad av de ”stora” frågorna kring livet och dess icke-materiella beståndsdelar.

Om inlägget

torrt löv
av Publicerat: 29 januari 2023Ämnen: Det moraliska gudsbeviset, Rationalitet, Mening1 kommentarEtiketter: , 1965 ord10 minuters läsningvisningar: 94

Dela inlägget!

Varför naturalismen inte kan förklara människans mening, mål eller syfte

Följande text är ett resonemang om människans behov av mening, mål och syfte och om hur en världsbild baserad på ateism och materialism inte kan åstadkomma en hållbar grund för att befästa sådana värden.

Upprinnelsen

Det började med reggae. Ett par år senare talade jag i tungor och döptes i vattnet utanför Nävekvarn. Reggaen blev min inkörsport till tro på Gud. Dessförinnan hade jag aldrig ägnat Gud någon tanke värd namnet. Den enda kontakt jag hade med kristen tro (och all annan tro för den delen) under min uppväxt var på skolans religionsundervisning och ett par julavslutningar i S:t Johannes kyrka i Hageby, Norrköping. Inget av detta väckte dock någon större lust att fördjupa sig. I familjehemmet var Gud lika frånvarande som nya bilar. Ja, än mer faktiskt, då vi åtminstone talade om nya bilar ibland.

Jag var 16 år då reggaen började göra sitt intåg i mitt liv. Texterna var fyllda av referenser till Jah* och till viss del med hänvisningar till Bibeln och till Jesus. Det ledde till att jag ibland bad en bön till Jah då det var något jag behövde. Ett sådant tillfälle sticker ut. Jag och en nära vän till mig hade varit på ett litet liftaräventyr i Europa (ett ganska misslyckat sådant). Vi var på väg hem, trötta, hungriga och ganska förtvivlade. Pengarna var slut och vi hade under en period av 21 dagar ätit lagad mat vid endast tre tillfällen. I övrigt så var det öl och lite bröd som gällde – tills vi inte hade några pengar kvar! På väg hem genom Danmark var vi på väg att ge upp. Vid en påfartsväg någonstans i Danmark bad jag en bön till Jah. Snälla Jah låt den där bussen stanna och låta oss åka med! För vår del var det en omöjlighet. Bussar av karaktären turist stannar inte för liftare. Punkt! Den här stannade dock och inte nog med det, busschauffören gav oss också varsin smörgås!

Min resa som troende har varit väldigt mycket upp och ner, men den grundläggande tron på ”den extra dimensionen” har funnits där sedan dess.

Nu är inte den här texten tänkt att behandla frågan om min omvändelse från icke-tro, till Jah-tro och till kristen tro, utan i stället så tänkte jag resonera lite kring det här med mening, mål och syfte. Du känner till frågan: Varför finns det någonting i stället för ingenting? Du kanske har ställt dig den frågan någon gång? Många svarar nog med ryggmärgen; jo, det är på grund av Big Bang och evolutionen! För det har vi alla lärt oss och fått med oss sedan barnsben.

Ursprunget

Om du inte vet varifrån du kommer, hur kan du då veta vart du är på väg? Om allt vi ser omkring oss, inklusive oss själva, endast tillkommit av en slump och är ett slags ödets nyck, finns det inget yttersta mål eller mening med någonting. Om vi då är ”på väg någonstans” så är det en resa utan mål, utan mening och utan syfte. Jag minns när jag var i de yngre tonåren och jag skrev ned några tankar på ett papper: Finns det inte mer än så här? Är det här allt som finns? Trots att jag inte hade en sådan uppväxt där denna typ av tankar diskuterades så fanns de där i mitt inre. Vad eller vem som väckte dessa funderingar vet jag inte. Något måste väl ha fått mig att börja fundera i banor kring livets mening. 

Syftet

Ordet syfte definieras enligt synonymer.se som: avsikt, ändamål, syftemål, mening, beräkning, intention, mål, avsedd verkan, ända, dolus (juridisk term som bl.a. betyder uppsåtligt vållande och föresats), inriktning, målsättning, plan, uppsåt, vits, akt och mening. Betydelsen av ordet syfte indikerar att det måste finnas någon avsiktlig tanke bakom en händelse för att det ska kunna kallas för ett syfte. Om något händer utan en bakomliggande tanke eller en plan så händer det bara. Det som ”bara händer” kan inte tillskrivas något syfte. 

Avsaknad av syfte

Om allt som är har blivit till utan syfte, så har våra (människors) och andra livsformers existens lika lite mål som ett torrt löv som far hit och dit i vinden. Tillkom du genom en serie slumpartade händelser så är ditt liv meningslöst, hur många mål och hur mycket syfte du än försöker fylla det med! Tillkomsten av universum brukar tillskrivas slumpen, men kanske är det till och med så att ordet slump ger för mycket mening åt ett universum som uppkommit av sig självt, ur intet, då slump oftast hänger samman med ett planerat event som gick snett. En del lyckade recept (mat eller bak) kan sägas ha tillkommit av en slump, men då fanns det någon individ som försökte laga ett men som i stället fick servera något annat. En värld som uppstår utav en ”slump” är något helt annat än ett misslyckat recept som gör succé. Bakom det succéartade receptet fanns åtminstone en tanke och ett syfte. Bakom ett självskapande universum finns ingen som helst tanke och därmed inget syfte. Du tycker kanske att jag är hård när jag skriver att ditt liv är meningslöst och utan mål och syfte, men det är jag inte. Jag är bara rakt på sak och drar sakernas tillstånd till sin spets. Du och även jag förstås, om vi endast är resultatet av en slumpartad ödets nyck, kanske uppfattar det som att det finns mening i våra liv, men då är det inget annat än en ren och skär illusion. Känslan av mening är då endast ett slags biprodukt av evolutionen för att göra oss som art mer framgångsrika och överlevnadsdugliga i konkurrens med andra arter. Den känsla av mening och syfte vi kan uppleva är med andra ord falsk. Om du då inte upplever mening med eller i ditt liv så är du dömd att leva så, då du inte av dig själv kan påverka eller förändra någonting. De kemiska reaktionerna i din hjärna, som ger upphov till känslan av mål och mening, sker utom din egen kontroll. 

Fåfängt

Varje försök att prata om mål och mening i en rent materialistisk värld är därför fåfäng. Ett citat som tillskrivs Harry Schein lyder som följer:

Livet är ett onödigt avbrott i den kosmiska natten

Harry Schein var åtminstone ärlig. Jag har dock svårt att tro att han själv levde enligt den devisen och det gör ingen annan renodlad materialist heller för den delen. Alla kräver mening och mål, i någon form, för att kunna leva. Det går inte heller att beklaga sig över skeenden i vår värld om det inte finns någon mening eller något mål. Saknas mening så är det meningslöst att försöka rädda planeten eller diverse djurarter. Det är även meningslöst att försöka rädda människor. Vad spelar det egentligen för roll om någon lever eller dör, eller om till exempel elefanterna skulle försvinna från planeten? Om ”livet är ett avbrott i den kosmiska natten” kvittar det lika om detta avbrott består av en värld med eller utan elefanter. Utifrån ett rent materialistiskt evolutionärt perspektiv så bör elefanterna snarare ses som ett hinder för andra arter att ta plats i djurvärlden. Detsamma måste gälla för till exempel bin. Elefanter och bin har överlevt därför att de var de mest överlevnadskraftiga emedan konkurrenterna sållats bort, genom det naturliga urvalet. Ord som ”mening” och ”mål” ersätts med överlevnad och fortbestånd. Det enda som betyder något är att vara den som inte konkurreras ut av någon annan. En intressant aspekt är att de mest materialistiska och ateistiska ideologierna (kommunismen/socialismen) är de som allra högst ropar om jämlikhet och solidaritet, utan tanke på att dessa värden inte kan sägas existera i ett rent materialistiskt universum. Då konkurrens är det som fört oss hit, så är det också konkurrens som tar oss vidare. Utan en bakomliggande plan för tillvaron så finns inga skäl för att åberopa några sådana värden.

En illusion

Du kanske invänder att det visst finns mening och syfte i och med ditt liv. Att lyssna på musik, arbeta i trädgården och att meka med bilar ger dig mening. Kanske du också framhåller att dina nära och kära är starka meningsfaktorer som berikar ditt liv på ett högre plan och som ger din existens ett syfte, men vad du då bortser ifrån är att dessa upplevelser av mening och syfte som du förnimmer, inte är annat än restprodukter från evolutionen och därmed endast där för att göra dig mer överlevnadsduglig och konkurrenskraftig gentemot andra. Mål- och meningskänslan du upplever är alltså inte mer djupliggande än ögonlockets reflex då en fluga riskerar att krocka med ditt öga. 

På grundval av ovanstående så vill jag påstå att du som omfamnar en ateistiskt materialistisk världsbild lurar dig själv, om du försöker påskina att det finns någon form av reellt mål och mening i ditt liv eller med din existens. Ateismen är med andra ord en usel grund att bygga sitt liv på. Den går dessutom stick i stäv med hur människor i allmänhet upplever verkligheten. Människor har ett grundläggande behov av äkta mål och verklig mening i sina liv och kan inte leva i avsaknad av sådana. Jämför känslan av att ha ett “riktigt” arbete och att vara i ett slags arbetsmarknadsåtgärd. Ett riktigt arbete är lite som att andas på egen hand medan en arbetsmarknadsåtgärd kan liknas vid ett slags konstgjord andning. Det första kan fylla dig med syre och värde medan det andra endast har som syfte att hålla dig vid liv.

Faktisk mening, mål och syfte

Faktisk mening, mål och syfte kan med andra ord endast sägas existera om det som existerar är skapat med en mening, ett mål och med ett syfte. Vad denna mening, detta mål och detta syfte består av är en helt annat fråga, men grunden för dessa storheters existens är helt avhängig en intelligent, avsiktlig och skapande kraft.


Så här beskriver Wikipedia Jah: Jah (hebreiska: יָהּ, Yah), möjlig vokalisering av tetragrammaton (från det hebreiska uttrycket Hallelu-Jah, ”Prisa Herren”), och namnet på Bibelns Gud inom rastafarirörelsen.

En kommentar

  1. Anti-apologetik 29 januari 2023 at 21:43

    Det säger ju dock ingenting om huruvida naturalismen är sann eller ej, bara att författaren till detta inlägg inte tycker det vore trevligt.

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

1 month ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer