Författare

Denna skribent har ännu inte fyllt i någon information.
So far the författare has created 9 blog entries.

Om inlägget

En Bibel på ett bord
av Publicerat: 18 februari 2023Ämnen: Bibeln, Historia, Jesus, Gamla TestamentetKommentarer inaktiverade för Vad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständigEtiketter: , , , , 1901 ord10 minuters läsningvisningar: 441

Dela inlägget!

Vad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla.

Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem.
Sammanställningarna fanns redan, kompletta.

Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt.

Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet:
I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord.

I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet.
I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda.

Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på.

Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter.

Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51

Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.

Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon.

Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. Det kan vara så att Jojada hade två namn (händer då och då i Skriften), eller att han var farfar och Berekja var far till Sakarja. Om Jesus syftar på denne Sakarja så ramar han in alla profeter från Första Mosebok till 2 Krönikeboken, vilket är ordningen på böckerna i den judiska Tanakh – vilket är samma böcker som vi har i dagens GT. Det råder viss diskussion vad som var ordningen på den tiden och om den var samma som idag. Om Jesus talar om denne Sakarja är det en bekräftelse på att den judiska kanon redan var etablerad och att Jesus ställde sig bakom den. Fram till för någon vecka sedan var detta också min syn, men jag har blivit övertygad om ett bättre alternativ.

Det andra alternativet är Sakarja, Berekjas son, Iddos sonson (Sak 1:1, 1:7) som var profet, präst och huvudman för Iddos hus av präster (Neh 12:12-16) Jesu identifikation stämmer här enkelt och pricksäkert med den Sakarja åhörarna först hade tänkt på när de hörde namnet Berekja. Problemet är att hans död inte finns nedtecknad i Skriften. Döden finns dock med i en judisk kommentar på Klagovisorna 2:20, där det står att Sakarja, Iddos son, blev dödad i templet.1 Det är tänkbart att denna tradition fanns bland judarna på Jesu tid. Om Jesus syftade på denne Sakarja så ramade han in GTs kanon kronologiskt – Sakarja är den siste profeten som mördades (endast Malaki verkade senare, men mördades då inte) innan det som kallas ”de profetiska tysta åren”, de ca 400 åren innan Kristus trädde fram.

I båda dessa alternativ utesluts alla de så kallade deuterokanoniska böckerna – de böcker i GT som är omdebatterade om de hör hemma i kanon. Dessa böcker innehåller påstådda profeter som Jesus inte räknade som profeter – och de är skrivna kronologiskt efter den kanon Jesus verkar bekänna sig till. Enligt forskning är samtliga deuterokanoniska böcker skrivna mellan 300 f.Kr och 100 e.Kr. Det kan här också tilläggas att den kände judiske historikern Flavius Josefus skrev ungefär såhär under första århundradet: ”Det är sant att vår historia noggrant nedtecknats sedan Artaxerxes tid, men denna historia har inte ansetts ha samma auktoritet/trovärdighet som våra tidigare förfäders texter2 Artaxerxes regerade fram till ca 424 f.Kr. Dessa senare texter sågs alltså inte som lika tillförlitliga som GTs kanon – även om de är historiska källor och därför kan ha visst värde.

Trots dessa evidens finns det ändå en diskussion om dessa deuterokanoniska böcker som t.ex. katolska kyrkan erkänner som heliga skrifter – det bör dock noteras att dessa böcker kallas just deuterokanoniska böcker av kyrkan själv, vilket betyder ”den andra kanon”. Den kallas så just för att dessa böcker blev allmänt erkända först senare i kyrkohistorien (382 e.Kr.), samt för att de har varit mer omtvistade även inom katolska kyrkan.

Vidare argument kan föras om dessa texters tillförlitlighet – t.ex. innehåller de påståenden som är tydligt falska historiskt (som Josefus påpekat), de innehåller teologi som verkar vara i strid med övriga Skriften (som 5 Mos 4:2 förbjuder), och de gör i flera fall inte själva samma anspråk som övriga Skriften på att vara just helig skrift, utan snarare motsatsen. De deuterokanoniska böckerna uppfyller alltså inte kraven på ortodoxi och att vara profetiska.

Av alla dessa anledningar tror jag att vår klassiska protestantiska GT-kanon på 39 böcker är precis som den ska vara.

I nästa inlägg ska jag gå in på Nya Testamentets kanon, men det dröjer till nästa vecka. Det blir kanon! Frid!

1: Targum Lamentations, översatt av C. M. M. Brady, hämtad 2023-02-07, http://targum.info/meg/tglam.htm
2: Egen översättning från engelska, The Project Gutenberg EBook of Against Apion, by Flavius Josephus, Bok 1, Sektion 8, hämtad 2023-02-07, https://www.gutenberg.org/files/2849/2849-h/2849-h.htm

Just nu på bloggen

Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons
SAS bokcirkel har haft terminsavslutning. Vi har haft många intressanta och lärorika samtal om bla postmodernism, new age, islam och existentialism när vi har läst boken Världsåskådningsatlas. Till våren kommer vi att läsa en ny bok, nämligen Med tanke på Gud: en introduktion till religionsfilosofin av Ulf Jonsson. Anmälan har nu öppnat till bokcirkeln. Läs mer om boken, bokcirkelns upplägg och anmäl dig anmäl dig till vårens bokcirkel: https://www.bilda.nu/arr/1204179/med-tanke-pa-gud-en-introduktion-till-religionsfilosofin-917944

SAS bokcirkel har haft terminsavslutning. Vi har haft många intressanta och lärorika samtal om bla postmodernism, new age, islam och existentialism när vi har läst boken "Världsåskådningsatlas". Till våren kommer vi att läsa en ny bok, nämligen Med tanke på Gud: en introduktion till religionsfilosofin av Ulf Jonsson. Anmälan har nu öppnat till bokcirkeln. Läs mer om boken, bokcirkelns upplägg och anmäl dig anmäl dig till vårens bokcirkel: www.bilda.nu/arr/1204179/med-tanke-pa-gud-en-introduktion-till-religionsfilosofin-917944 ... Läs merLäs mindre

2 months ago
Visa mer