Till den kristna trons försvar

Svenska Apologetiksällskapet är en mötesplats för att samtala om kristen tro och dess trovärdighet. Vi vill utrusta en ny generation apologeter i Sverige som kan försvara kristen tro med intellektuell skärpa och andlig klarsynthet samt vara en resurs för församlingar i arbetet med apologetiska frågor. Läs mer om Svenska Apologetiksällskapet.

Aktuellt

Bloggen

  • Svenska Apologetiksällskapet har ny hemsida!

    Välkommen till Svenska Apologetiksällskapets nya hemsida! Vi hoppas att den ska vara till glädje för dig som är intresserad av kristen tro och dess försvar. Bloggen har fått en rejäl ansiktslyftning – förhoppningsvis är det lättare att hitta det du söker. Botanisera även bland resten av sidorna – mediasamlingen och länksamlingen innehåller t ex mycket användbar apologetiskt material. Välkommen att höra av dig om du har synpunkter på sidan!


  • Skolans läroböcker sprider myter och lögner om kristendomen – och flera lärare ställer sig bakom dem

    I somras släpptes en rapport från Claphaminstitutet som visade att flera läroböcker i religionskunskap som används i svenska skolor innehåller faktafel, fördomar och i vissa fall konspirationsteorier när de beskriver kristendomen. En av dem hävdar ogrundat att Maria Magdalena kanske var gift med Jesus och skrev Johannesevangeliet. Den påstår också att orsaken till att Jesus kallades Guds son var att dåtidens människor saknade vår tids kunskaper om genetik. En annan, ”SOL Nova” från Natur & Kultur, hävdar att att det finns många äldre och för oss okända bibelböcker som rensades bort, och skriver att Jesus och Paulus ”kan ha funnits” som om det vore ifrågasatt av en betydande andel historiker. Samma lärobok anger felaktigt att trosbekännelsen läses i alla kristna gudstjänster och att alla gudstjänster också kallas mässa. Läroboken ”Utkik religion” från Gleerups har rent antisemitiska formuleringar om att judarna på Jesu tid skulle ha varit särskilt negativa och våldsamma mot andra. Rapporten avråder skolor att överhuvudtaget använda ”SOL Nova” och ”Utkik religion” innan bristerna har reviderats. Jag skrev om detta i en Facebookgrupp för religionslärare, och medan flera höll med mig om att läroböcker kunde vara mycket bristfälliga och att ovanstående påståenden är inkorrekta, började andra argumentera för att läroböckerna hade rätt: ”Att andra skrifter om Jesus aktivt förstördes av romarna efter att Bibelns innehåll bestämts i konciliet i Nicaea är väl allmänt känt?” ”Att Jesus kanske inte funnits är väl en ganska vanlig ståndpunkt bland forskare?” Problemet med felaktiga påståenden i läroböcker förstärks alltså av att religionslärare själva många gånger tror på samma myter. Några religionslärare valde också att skjuta budbäraren och ifrågasätta om Claphaminstitutets rapport stämde eftersom författarna var kristna (trots att foton på läroböckerna likt det ovan tydligt visade att de representerade innehållet korrekt). Patrik Lindenfors. Foto: Sara Moritz.   Mest anmärkningsvärt är att Patrik Lindenfors, mångårig ledamot i Humanisternas styrelse och själv författare till en bok om kristendomen, avfärdade kritiken mot läroböckerna som någon slags martyrnarrativ från Claphaminstitutets sida: Ännu en rapport som man nu kommer att vifta med och påstå att den visar stora problem med kristendomsundervisningen i svenska skolor. (Det här gör man med Kittelman Flensers rapport som alltså inte visar på en sekulär norm i svenska klassrum eftersom hon bara undersökte tre skolor – ett väldigt otillräckligt datamaterial.) Men det gör den inte. Detta är en extremt vinklad rapport. Hur skildras mormonism, scientologi, grekisk, romersk och nordisk ursprungsreligion, samisk religiositet, naturreligioner, shinto, etc? För att inte tala om Humanism, som brukar beskrivas som ”ateism” i läroböckerna, om det nämns alls. Kristendomen är den bäst behandlade av alla religioner i religionsämnet, så rapporten är ännu ett försök av kristna att göra sig till offer och martyrer fast man är bäst behandlad av alla livsåskådningar. Ett typiskt kristet beteende, ända sen romarrikets dagar. Jag svarade honom: Den här reaktionen förväntade jag mig inte från dig, Patrik! Oavsett Claphams motiv visar rapporten att läroböckerna innehåller felaktigheter, ogrundad spekulation och antisemitiska formuleringar. Och behöver jag ens skriva att felaktigheter, ogrundad spekulation och antisemitism i en läroboks avsnitt av kristendomen inte kan ursäktas med att samma lärobok har potentiellt lika mycket felaktigheter, ogrundad spekulation och antisemitism i andra avsnitt? Visst är det möjligt att avsnitten om islam, hinduism, humanism med mera håller lika dåligt kvalitet – så mycket mer anledning att avråda från att använda läroböckerna då tills de revideras! Jag tycker det blir lite ”skjut budbäraren”-attityd från dig när du som själv skrivit en bok om kristendomen borde hålla med om att framställningen ska vara vetenskapligt grundad snarare än bygd på falska påståenden och ogrundade spekulationer? Patrik svarade då: Det är klart att böcker ska grunda sig på vetenskap. Men att ha ett partiskt urval och påstå att just kristendomsavnitten är dåliga är verkligen inte att förhålla sig vetenskapligt till religionsundervisningen. Det är att ha en agenda. Frågan är dock vem som har agendan här. Patrik vet inte att dessa läromedel har lika många faktafel om andra religioner – han verkar inte ha läst läromedlen ifråga – och inte heller kan han visa att författarna av Claphaminstitutets rapport skulle ha känt till sådana faktafel och medvetet mörka dem. Han hävdar att kristendomen är ”den bäst behandlade av alla religioner” men även om det vore generellt sant (och jag undrar vad han bygger det på) behöver det inte gälla de läroböcker som här diskuterades. Patrik tycks inte heller reflektera över att ett urval inte nödvändigtvis är partiskt bara för att det fokuserar på en grupp – rapportförfattarna kanske helt enkelt bedömde att deras kompetens bäst lämpade sig för att bedöma faktafel om just kristendomen. Min egen doktorsavhandling om frikyrklig vapenvägran fokuserar på pingstvänner för att de var den största gruppen – är det ett ”partiskt urval” eller ett rimligt urval (min handledare verkar lyckligtvis tycka det senare). Som Patrik påpekar håller han förstås med om att felaktigheter i läromedel inte ska förekomma, om kristendom eller något annat. Men hans spontana reaktion av att brännmärka en rapport som uppmärksammar dessa brister istället för att välkomna den på grund utav att han misstänker en martyragenda är väldigt oseriöst. Inte minst då felaktigheterna ifråga är såpass allvarliga att man kan med god grund ifrågasätta huruvida kristendomen numera verkligen är ”den bäst behandlade av alla religioner” – inte minst då rapportförfattarnas egen tro för många religionslärare var ett argument för att de måste ha fel.


  • Är ateism bara en avsaknad av tro som frikänner ateister från bevisbörda?

    Ateister brukar väldigt ofta hävda att det är teisterna – de Gudstroende – som har bevisbördan vad gäller Guds existens. Det vore givetvis mycket bekvämt för ateisten ifall det var på det sättet för då behöver denne bara kritisera teistens argument utan att själv behöva avancera något argument för att berättiga sin egen uppfattning. Det räcker då för att ateisten att hävda att det finns någon premiss i teistens argument som inte är ovedersägligt för att ”vinna” debatten ”by default”. Jag tänker här kort granska det vanligaste argumentet som ateister använt för att hävda att bevisbördan ligger på teistens axlar.1 Som vi kommer att se finns det—milt sagt—grava problem med detta ”bevisbördeargument” som ateisterna anfört.2 Är ateismen bara en avsaknad av tro på Gud? Det absolut vanligaste argumentet för att ateisterna inte har någon bevisbörda är att ateismen inte är något egentligt trossystem utan bara en avsaknad av en tro. Den högljudde och numera framlidne nyateisten Christopher Hitchens hävdade: ”Vår tro är ingen tro”3. Det finns hur många varianter på detta tema som helst. Den svenske nyateisten Anders Hesselbom påstår: ”En ateist är en person som saknar tro på någon gud. Ateism är inte alltid neutralt, då en del ateister kopplar värderingar till sin icke-tro på Gud, och teister (Gudstroende) ibland kopplar värderingar till andras icke-tro på Gud (ateism). Men tittar man på definitionen av ateism, alltså frånvaron av en tro på en gudom, så behöver det inte finnas några värderingar alls.”4 En annan variant är denna: ’Ateism är inget påstående. Det är bara en icke-tro på ett påståendet: ”Det finns en gud”5 Organisationen American Atheists fastslår: ”Ateism innebär inte att man trot att det inte finns någon gud och den svarar inte heller på någon annan fråga om vad en person tror på. Det är helt enkelt ett förkastande av påståendet att det finns gudar. Ateism definieras alltför ofta felaktigt som ett trossystem. För att vara tydlig: Ateism är inte en misstro på gudar eller ett förnekande av gudar; det är en brist på tro på gudar.”6 Poängen är att ateismen bara är en icke-tro på—en avsaknad av tro—på Guds existens, inte en aktiv tro att Gud inte existerar.7 Ateisternas ”bevisbördeargument” från avsaknad av tro kan summeras på följande sätt: Frånvaron av ett försanthållande medför ingen bevisbörda för den frånvaron [pro tanto] Ateismen är bara frånvaron av ett försanthållande (nämligen frånvaron av att hålla det för sant att Gud existerar) __________ Alltså har ateismen inte bevisbörda vad gäller Guds existens Rekonstruerat på detta sätt så är argumentet ’generiskt giltigt’8, dvs givet att premisserna är sanna så ger de ett pro tanto skäl att acceptera att slutsatsen.9 Är premiss 1 rimlig? Trovärdigheten i premiss 1 kommer av att det låter rimligt att man inte behöver ge skäl för sådant som man bara saknar en uppfattning om. t.ex. om jag skulle säga att ”det finns hästar på min tomt” så tycks det rimligt att jag—allt annat lika—har bevisbördan att ge skäl för det, jämfört med ”jag har ingen tro på att det finns hästar på min tomt” eftersom de senare inte innebär att jag påstår något om verkligheten utan bara ett psykologiskt utlåtande. Jag bara saknar övertygelsen att det existerar hästar på min tomt. Dessutom finns ju en oändlig mängd av saker som vi saknar uppfattningar om, det låter synnerligen orimligt om vi har bevisbördan för låta bli att inlemma allt sådant i vår åsiktsmängd. Det skulle bli en oändlig mängd saker som vi har kravet på oss att berättiga för att slippa tro på dem. T.ex. så har jag ingen uppfattning om huruvida det finns Noshörningar i Sudan, eller om det finns fem miljoner neutronstjärnor i Andromedagalaxen. Det låter konstigt att jag skulle ha bevisbördan att inte ta in uppfattningar om sådant i min åsiktsmängd, annars skulle man ju vara tvungen att tro att nästan vad som helst existerar tills man kan ge skäl för att inte göra det. Därför verkar det som att premiss 1 är mycket rimlig.10 Är premiss 2 rimlig? Då kommer vi till den andra premissen och frågan blir om ateismen är ett egen trosuppfattning eller om det bara är en avsaknad av en övertygelse, och det är här som problemen börjar komma. Inom filosofin skiljer man på satsers tankeinnehåll (kallas för propositionellt innehåll eller påståendeinnehåll) och den propositionella attityden man har till en viss tankeinnehållet, t.ex. att <tro på> eller <inte tro på>, eller <tvivla på> är exempel på propositionella attityder som en agent kan inta i förhållande till en viss proposition. Propositionell attityd är alltså att inta en viss ståndpunkt gentemot ett visst påstående. Men den propositionella attityden att <jag tror inte att ”x”> (där x representerar ett valfritt påstående) och att <jag tror att ”x”> kan inte i sig självt göra någon skillnad i bevisbörda. Eller tror ateisterna att det finns något magiskt med negationstecknet som gör att bevisbördan försvinner bara för att man sätter ett negationstecken framför ett påstående? Ett påstående med negationstecken är precis lika mycket ett påstående som utan negationstecken. Ett påstående med en negation är lika mycket ett sanningsanspråk om verkligheten som ett utan. Ett påstående utan negation är dessutom ekvivalent med en dubbelnegation, medan ett negerat påstående är ekvivalent med ett påstående med trippelnegation. Negationstecknet i sig ändrar ingen bevisbörda utan är en logisk operator precis som satskonnektiven som t.ex. konjunktion och disjunktion. Så vad betyder det då att hävda att man bara saknar tro på något? Vad är skillnaden mellan att ”sakna tro på x” och att ha den propositionella attityden: x” är sant eller inte>? Inte påstår väl ateisterna att de inte har någon bevisbörda vad gäller debatten om Guds existens, därför att de inte vet huruvida Gud existerar? Det är förstås trivialt att oavsett vad som är diskussionsämnet så har man ingen bevisbörda för det som man själv medger man inte vet eftersom att inte veta något implicerar inte något sanningsanspråk (annat än ett anspråk om att man vet att det är något man inte vet). Men det gäller ju då för precis allt […]


  • Om Gud finns, varför visar han sig inte? Del 2: Om doldhetsargumentet mot Guds existens

    Doldhetsargumentet mot Guds existens I min förra artikel skrev jag att Guds doldhet kan ta sig uttryck på två olika sätt: En existentiell bemärkelse och en epistemisk bemärkelse. Existentiell doldhet innebär en känsla av att Gud är frånvarande, dold från tröst och ledning. Detta är vanligt förekommande i Bibeln, men är i sig inte ett ämne för skepticism eller otro. Vi ska nu titta närmare på epistemisk, dvs kunskapsmässig, doldhet. Detta handlar om att man tycker att bevisen för Guds existens är otillräckliga och detta ser man som skäl för att antingen vara skeptisk till Guds existens eller att rentav se Guds icke-existens som mer trolig än hans existens. Friedrich Nietzsche menade exempelvis att Guds doldhet utgör ett skäl för skepticism: “En gud som är allvetande och allsmäktig som inte ens förvissar sig om att hans skapelser förstår hans avsikter – kan det vara en god gud?” (1997, 52 st. 91) En gud som tillåter människor att tvivla och sedan håller dem moraliskt ansvariga för detta är en ondskefull gud enligt Nietzsche. Argumentet kan formuleras på många olika sätt. Här är en variant: Om Gud existerar så är han god och allsmäktig. I så fall vill han och kan se till att människor ska känna honom. I så fall borde det inte finnas någon rationellt befogad otro och inga ärliga ateister. Men det finns ärliga ateister som har en rationellt befogad otro. Därför finns inte Gud. Jag kommer här, liksom filosofen Douglas Groothuis (2022, 433–447), att försvara premiss 1 och förneka premiss 2 för att visa att slutsatsen 3 inte stämmer. Men låt oss först se hur vi ska närma oss frågan om Guds existens och doldhet. Förutsättningar för kunskap om Gud Det är ofrånkomligt att vi människor hyser tvivel om tillvaron. Om man är en ändlig och beroende varelse så har man inte den fulla bilden av verkligheten, och allra minst av en oändlig, evig och självexisterande Gud. Detta i sig är inte skäl att ge upp sökandet, mer än vår begränsade kunskap är skäl att vi ska sluta ägna oss åt vetenskap. Att vi saknar säkra bevis på Guds existens bör i stället leda till ett djupare sökande. Så länge Guds existens inte har uteslutits finns det knappast någon viktigare fråga. Förutom att människan är skapad som en ändlig varelse är hon dessutom drabbad av syndens konsekvenser vilket påverkar inte bara förnuftet utan även vår omdömesförmåga och våra moraliska bedömningar. Enligt filosofen Alvin Plantinga har synden lett till en “kognitiv dysfunktionalitet”. Ytterst är det vår relation med Gud som blivit lidande. Plantinga är värd att citera på engelska: “The most serious noetic effects of sin have to do with our knowledge of God. Were it not for sin and its effects, God’s presence and glory would be as obvious and uncontroversial to us all as the presence of other minds, physical objects, and the past. Like any cognitive process, however, the sensus divinitatis can malfunction; as a result of sin, it has indeed been damaged. Our original knowledge of God and his glory is muffled and impaired; it has been replaced (by virtue of sin) by stupidity, dullness, blindness, inability to perceive God or to perceive him in his handiwork. Our knowledge of his character and his love toward us can be smothered: it can even be transformed into a resentful thought that God is to be feared and mistrusted; we may see him as indifferent or even malignant.” (2000, 214–215) Synden och bortvändheten från Gud får alltså förödande kognitiva följdverkningar enligt Plantinga. Sensus divinitatis, vårt andliga medvetande grumlas och vår kunskap om Gud fördunklas. Syndens huvudsakliga kognitiva påverkan har enligt Plantinga att göra med relationer – relationen till oss själva, till andra människor och till Gud. Relationen till den övriga skapelsen har inte påverkats lika mycket. Den Gud som den kristna tron handlar om är därmed inte något som vi kan bevisa som en matematisk slutsats eller något vi kan bemästra intellektuellt. När vi söker Gud måste vi göra det på hans villkor. Skepticismen och tvivlet kan därför inte vara en slutstation utan endast en station på vägen för att söka vidare. En som förstod detta var matematikern Blaise Pascal som skrev att enligt kristendomen bör vi förvänta oss en viss tvetydighet i skapelsen. Pascal menade att om världen existerade enbart för att informera människor om Guds existens så skulle detta ha varit synligt i varje detalj. Men det är inte därför Gud har skapat världen, utan den existerar genom och för Jesus Kristus, för att övertyga människor om både deras förtappelse och deras behov av omvändelse. Allting i världen syftar till dessa två ting enligt Pascal. Skapelsen uppvisar inte en fullständig avsaknad av det gudomliga men inte heller en manifest närvaro av det, utan en närvaro av en Gud som döljer sig själv (Pascal 2020, 89, 93 [avs. 556, 586]). Detta är precis vad Bibeln säger: “Du är sannerligen en Gud som döljer sig.” (Jes 45:15)Pascal noterar att en religion som inte erkänner att Gud är dold kan inte vara verklig, och en religion som inte förklarar varför är inte instruerande. Den kristna religionen gör båda dessa delar, menar Pascal: Om det inte fanns något dunkel skulle vi inte komma till insikt om vår förtappelse och om det inte fanns något ljus skulle vi inte ha något hopp om frälsning. Alltså, skriver Pascal, att Gud är delvis dold och delvis uppenbarad är både rätt och nyttigt för oss, för “det är lika farligt för människan att känna Gud utan att känna sin ringhet som att känna sin ringhet utan att känna Gud.” (1911, 102 [avs. XII:3], jfr 2020, 93 [avs. 586]) Pascal menar alltså att det är för vår frälsnings skull som Gud är delvis dold och delvis uppenbarad. De gudomliga bevisen tvingar sig inte på någon. De menar den med ett öppet sinne och hjärta att ta ställning, men de betvingar inte. Visst hade Gud kunnat uppenbara sig med ovedersägliga bevis. Pascal invänder dock att det finns skäl att tro inte bara att antalet […]


  • Bo Rothsteins pinsamma försök att bevisa hur religiösa människor är korrupta och omoraliska

    Jag förstår inte varför DN Debatt fortsätter publicera debattartiklar av Bo Rothstein där han om och om igen för samma vilseledande argumentation för att religion orsakar omoral och korruption. För min del har det närmast blivit en tradition att bemöta hans lögner var gång han blivit publicerad, jag gjorde det 2015 och även 2019. Min kritik är densamma eftersom Rothstein aldrig ändrar sin argumentation: hans bisarra idéer om att religion skulle orsaka alltifrån lögn till spädbarnsdödlighet bygger på en diffus uppfattning om religiositet och en pinsam ihopblandning av korrelation och kausalitet som är ovärdigt en professor i statsvetenskap. Det som gör hans senaste debattartikel särskilt pinsam är att han hänvisar till forskning som dragits tillbaka för att den inte hade tillräcklig vetenskaplig kvalitet. Han skriver: En särskilt intressant studie har jämfört barn som växer upp i religiösa hem med de som växer upp i sekulära. Studien bygger på över 1 000 barn i sex länder (Chile, Jordanien, Kina, Kanada, Turkiet och USA). Resultatet från denna studie är att barn som växt upp i sekulära familjer i alla dessa länder var mer altruistiska, och mindre hämnd­benägna. Om ni följer länken ser ni att artikeln är tillbakadragen (”retracted”): Det bisarra är att det är Rothsteins länk! Varken han eller redaktörerna på DN Debatt tycks faktiskt ha uppmärksammat att hans källa inte längre är giltig, eller så bryr de sig inte. Jag antar att saker som fakta och sanning inte är så viktig när man bedriver korståg mot religiositet. Robert Woodberry sammanfattar kärnfullt problemen med artikeln på följande sätt: So, how do we evaluate if this research is worth taking seriously? A six-question test—outlined in brief here and in more detail later—help answer this question. 1) Does the research adequately deal with and explain previous literature? No. 2) Is the article in an appropriate, peer reviewed journal, where scholars are likely to have been able to catch the major flaws? No. 3) Do the authors use a representative sample of the groups they are studying? No. 4) Do the authors do sufficient work to demonstrate that the relationship between religion and giving behavior is causal? No. 5) Is the statistical analysis rigorous and appropriate? Is it plausible that difference in religious upbringing is the only thing that makes stickers more valuable to some of the children than other children? No. 6) Is religion carefully measured and are religious groups carefully distinguished? No.  Joel Halldorf påpekar på Twitter att han försökt uppmärksamma Rothstein en tid på att denna studie, som han även tidigare har hänvisat till, drogs tillbaka för tre år sedan. Men utan framgång. Problemen med Rothsteins resonemang är inte begränsat till en enskild ogiltig källa. Det Rothstein struntar i att göra i sina debattartiklar är att presentera någon slags mekanism som skulle göra att all form av religiositet gör folk korrupta och får deras barn att dö innan fem års ålder. Kanske är det så att alla världens religiösa ledare predikar att mutor är bra och att bebisar ska offras på altare? Inte? Så varför envisas Rothstein med att religionen och dessa samhällsproblem skulle ha med varandra att göra? Om religion gjorde att spädbarn dog och människor blev korrupta borde man kunna se det i Sverige också, eller hur? Det är trots allt i Sverige Rothstein vill förbjuda religiösa friskolor. Men Rothstein argumenterar inte för att jag och andra kristna tar mutor i större utsträckning än han själv, för det är en absurd tanke och något det inte finns bevis för. Faktum är att han inte diskuterar data från Sverige alls, utan fokuserar istället på amerikanska studier som pekar på att evangelikala kristna i större utsträckning är rasistiska och har låg tillit till andra människor. Här blir återigen problemet med att klumpa ihop all ”religion” tydligt: i USA är ”evangelical” en social och politisk grupp minst lika mycket som en andlig, med stark koppling till ett parti vars ledare kallar afrikanska länder för skithål och mexikanare för våldtäktsmän. Som Magnus Hagevi, professor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet, påpekar i en respons till Rothstein visar svensk forskning att svenska gudstjänstbesökare är mindre benägna att rösta på rasistiska partier. Aktivt kristna i Sverige har även stått på barrikaderna för att hjälpa tiggande EU-migranterna, medan Rothstein vill förbjuda att ge pengar till dem som tigger trots att tiggeriforskningen tydligt visar att de som tigger bara får det sämre då. Cynikern i mig gissar att Rothstein inte kommer att läsa och ta till sig av denna text eller andra som kritiserar hans felaktiga metoder, och istället publicera ännu en debattartikel om några år på DN Debatt där han predikar samma felaktiga budskap utan att bemöta sina kritiker. Men undrens tid är inte förbi – kanske kommer en dag då Rothstein likt artikelförfattarna han hänvisade till tar tillbaka det han har skrivit?


Media

Skeptiker utvärderar religion: En kritisk granskning av världsreligionerna

Svenska Apologetiksällskapet 24 augusti 2022 13:16

Kommande händelser

Apologetik för föräldrar

12 oktober kl 19:30 - 21:30

Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons
Video image

Dagens apologetiktips: Biskop Robert Barron (Word on Fire) diskuterar med Alex O'Connor (Cosmic Skeptic) om bevisen för Gud, vad är tro och problemet med lidandet. Två skarpa hjärnor går till botten med frågorna! www.youtube.com/watch?v=aC9tKeJCJtM #God #apologetics ... Läs merLäs mindre

17 hours ago

Kommentera på Facebook

Visa mer