Författare

Författaren har inte beskrivit sig själv ännu.
Hittills har författaren skrivit 1 bloggtexter.

Om inlägget

av Publicerat: 29 juni 2022Ämnen: Ateism, Ateism, sekularism mm3 kommentarerEtiketter: , , 4527 ord23 minuters läsningvisningar: 260

Dela inlägget!

Är ateism bara en avsaknad av tro som frikänner ateister från bevisbörda?

Ateister brukar väldigt ofta hävda att det är teisterna – de Gudstroende – som har bevisbördan vad gäller Guds existens. Det vore givetvis mycket bekvämt för ateisten ifall det var på det sättet för då behöver denne bara kritisera teistens argument utan att själv behöva avancera något argument för att berättiga sin egen uppfattning. Det räcker då för att ateisten att hävda att det finns någon premiss i teistens argument som inte är ovedersägligt för att ”vinna” debatten ”by default”. Jag tänker här kort granska det vanligaste argumentet som ateister använt för att hävda att bevisbördan ligger på teistens axlar.1 Som vi kommer att se finns det—milt sagt—grava problem med detta ”bevisbördeargument” som ateisterna anfört.2

Är ateismen bara en avsaknad av tro på Gud?

Det absolut vanligaste argumentet för att ateisterna inte har någon bevisbörda är att ateismen inte är något egentligt trossystem utan bara en avsaknad av en tro. Den högljudde och numera framlidne nyateisten Christopher Hitchens hävdade: ”Vår tro är ingen tro”3. Det finns hur många varianter på detta tema som helst. Den svenske nyateisten Anders Hesselbom påstår:

”En ateist är en person som saknar tro på någon gud. Ateism är inte alltid neutralt, då en del ateister kopplar värderingar till sin icke-tro på Gud, och teister (Gudstroende) ibland kopplar värderingar till andras icke-tro på Gud (ateism). Men tittar man på definitionen av ateism, alltså frånvaron av en tro på en gudom, så behöver det inte finnas några värderingar alls.”4

En annan variant är denna:

’Ateism är inget påstående. Det är bara en icke-tro på ett påståendet: ”Det finns en gud”5

Organisationen American Atheists fastslår:

”Ateism innebär inte att man trot att det inte finns någon gud och den svarar inte heller på någon annan fråga om vad en person tror på. Det är helt enkelt ett förkastande av påståendet att det finns gudar. Ateism definieras alltför ofta felaktigt som ett trossystem. För att vara tydlig: Ateism är inte en misstro på gudar eller ett förnekande av gudar; det är en brist på tro på gudar.”6

Poängen är att ateismen bara är en icke-tro på—en avsaknad av tro—på Guds existens, inte en aktiv tro att Gud inte existerar.7 Ateisternas ”bevisbördeargument” från avsaknad av tro kan summeras på följande sätt:

    1. Frånvaron av ett försanthållande medför ingen bevisbörda för den frånvaron [pro tanto]
    2. Ateismen är bara frånvaron av ett försanthållande (nämligen frånvaron av att hålla det för sant att Gud existerar)
      __________
    3. Alltså har ateismen inte bevisbörda vad gäller Guds existens

Rekonstruerat på detta sätt så är argumentet ’generiskt giltigt’8, dvs givet att premisserna är sanna så ger de ett pro tanto skäl att acceptera att slutsatsen.9

Är premiss 1 rimlig?

Trovärdigheten i premiss 1 kommer av att det låter rimligt att man inte behöver ge skäl för sådant som man bara saknar en uppfattning om. t.ex. om jag skulle säga att ”det finns hästar på min tomt” så tycks det rimligt att jag—allt annat lika—har bevisbördan att ge skäl för det, jämfört med ”jag har ingen tro på att det finns hästar på min tomt” eftersom de senare inte innebär att jag påstår något om verkligheten utan bara ett psykologiskt utlåtande. Jag bara saknar övertygelsen att det existerar hästar på min tomt. Dessutom finns ju en oändlig mängd av saker som vi saknar uppfattningar om, det låter synnerligen orimligt om vi har bevisbördan för låta bli att inlemma allt sådant i vår åsiktsmängd. Det skulle bli en oändlig mängd saker som vi har kravet på oss att berättiga för att slippa tro på dem. T.ex. så har jag ingen uppfattning om huruvida det finns Noshörningar i Sudan, eller om det finns fem miljoner neutronstjärnor i Andromedagalaxen. Det låter konstigt att jag skulle ha bevisbördan att inte ta in uppfattningar om sådant i min åsiktsmängd, annars skulle man ju vara tvungen att tro att nästan vad som helst existerar tills man kan ge skäl för att inte göra det. Därför verkar det som att premiss 1 är mycket rimlig.10

Är premiss 2 rimlig?

Då kommer vi till den andra premissen och frågan blir om ateismen är ett egen trosuppfattning eller om det bara är en avsaknad av en övertygelse, och det är här som problemen börjar komma. Inom filosofin skiljer man på satsers tankeinnehåll (kallas för propositionellt innehåll eller påståendeinnehåll) och den propositionella attityden man har till en viss tankeinnehållet, t.ex. att <tro på> eller <inte tro på>, eller <tvivla på> är exempel på propositionella attityder som en agent kan inta i förhållande till en viss proposition. Propositionell attityd är alltså att inta en viss ståndpunkt gentemot ett visst påstående.

Men den propositionella attityden att <jag tror inte att ”x”> (där x representerar ett valfritt påstående) och att <jag tror att ”x”> kan inte i sig självt göra någon skillnad i bevisbörda. Eller tror ateisterna att det finns något magiskt med negationstecknet som gör att bevisbördan försvinner bara för att man sätter ett negationstecken framför ett påstående? Ett påstående med negationstecken är precis lika mycket ett påstående som utan negationstecken. Ett påstående med en negation är lika mycket ett sanningsanspråk om verkligheten som ett utan. Ett påstående utan negation är dessutom ekvivalent med en dubbelnegation, medan ett negerat påstående är ekvivalent med ett påstående med trippelnegation. Negationstecknet i sig ändrar ingen bevisbörda utan är en logisk operator precis som satskonnektiven som t.ex. konjunktion och disjunktion.

Så vad betyder det då att hävda att man bara saknar tro på något? Vad är skillnaden mellan att ”sakna tro på x” och att ha den propositionella attityden: <”x” är sant eller inte>? Inte påstår väl ateisterna att de inte har någon bevisbörda vad gäller debatten om Guds existens, därför att de inte vet huruvida Gud existerar? Det är förstås trivialt att oavsett vad som är diskussionsämnet så har man ingen bevisbörda för det som man själv medger man inte vet eftersom att inte veta något implicerar inte något sanningsanspråk (annat än ett anspråk om att man vet att det är något man inte vet). Men det gäller ju då för precis allt som man diskuterar oavsett ämne, och det vore poänglöst att anföra det som skäl i diskussionen om Guds existens. Skulle ateister acceptera att de har bevisbörda bara för att en teist säger ”jag vet inte om ateismen är sann”? Eller att de har bevisbördan för att Sverige finns bara därför att någon säger: ”jag vet inte om Sverige finns”?

Tänk dig en Sverigeskeptiker – en ”a-sverigianist” – som saknar tron att Sverige finns. Det innebär då att Sverigeskeptikern — precis som ateisten (enligt bevisbördeargumentet)—saknar bevisbörda för sin icke-tro att Sverige existerar, och det är vi andra som måste ge skäl till varför denne ska tro att Sverige existerar. Men om denna frånvaro av tro är något annat än den propositionella attityden så betyder det att påståendet ”Sverige existerar” överhuvudtaget inte finns i Sverigeskeptikerns åsiktsmängd. Men det innebär i så fall att Sverigeskeptikern saknar både påståendet:

”Sverige existerar”

såväl som:

”Sverige existerar inte”

i sin åsiktsmängd eftersom Sverigeskeptikern inte ska ha någon propositionell attityd till: ”Sverige existerar”. Men hur går det ihop med att denne samtidigt hävdar ”det finns inte skäl att tro att Sverige finns”? Likaledes måste ateisten sakna både påståendet:

”Gud existerar”

och påståendet:

”Gud existerar inte”

i sin åsiktsmängd för att slippa någon bevisbörda. Men hur går det ihop med att ateisten samtidigt hävdar att det saknas skäl för att tro att Gud finns? Och hur kan ateisten prata om något som överhuvudtaget inte finns i vederbörandes åsiktsmängd? Är det inte snarast uppenbart att ateister har uppfattningen att Gud inte existerar, de har ju en uppfattning om Gud, och det är väl att Gud inte finns som de anser? Och i så fall har de ju en propositionell attityd, nämligen som del av deras åsiktsmängd. Dessutom, gör de inte anspråk på att vara berättigade att ”sakna en tro på att Gud existerar”? Och är inte då den propositionella attityden en del av deras åsiktsmängd, och inte bara en avsaknad av uppfattning? Detta tycks synnerligen problematiskt för ateisternas försök att undvika bevisbördan. Men det blir värre.

Är ateismen tom på kognitivt innehåll?

Låt oss för argumentets skull bortse från ovanstående resonemang att det tycks uppenbart att ateister har en uppfattning om Gud att denne inte existerar. Låt oss vidare anta att de av någon mystisk anledning inte har någon propositionell attityd till påståendet ”Guds existerar” och att påståendet ”Gud existerar inte” på något sätt inte är en del av deras åsiktsmängd. Låt oss gå tillbaka till Sverigeskeptikern som också skulle sakna bevisbördan för att Sverige finns av samma anledning. Då innebär det att Sverigeskeptikern saknar bevisbörda för någon övertygelse om Sverige existens, men det medför någon annat också, nämligen att ”Sverige finns inte” som Sverigeskeptikerns saknar bevisbörda för, varken kan vara sant eller falskt.11 Det kan låta konstigt men om du tänker efter inser du att det är helt självklart, eftersom det bara är uppfattningar eller påståenden som kan vara sanna eller falska. Hävdar jag att: ”det regnar idag” eller ”Hockeylandslaget vann VM” så är det antingen sant eller falskt, det har vad filosofer kallar sanningsvärde. Jämförelsevis vore det meningslöst att fråga om färgen blå eller bananen på mitt bord är ”sann”. Inte heller är det meningsfullt att påstå att färgen blå är ”berättigad” eller att bananen på mitt bord är ”oberättigad”. Det vore ett bisarrt kategorimisstag att göra det eftersom sådana ting bara är.

Det som kan vara sant eller falskt och berättigat eller oberättigat är mina uppfattningar och övertygelser om dessa ting. Likaledes är frånvaron av en uppfattning varken vara sann eller falsk eller berättigad eller oberättigad. Det som överhuvudtaget inte finns med i ens åsiktsmängd är varken sant eller falskt, berättigat eller oberättigat—utan är bara frånvarande. Men i så fall så har vi hamnat i en för ateisten synnerligen märklig situation. Det betyder att när ateisten säger att vederbörande inte har någon tro att Gud existerar så är det varken sant eller berättigat utan i själva verket helt tomt på kognitivt innehåll, jämfört med att säga ”Gud, usch!”, eller ”blablabla”. Men det tror jag inte ens ateisterna ser som önskvärt, men i så fall måste de medge att ateismen är en livsåskådning som alla andra och den behöver försvaras och berättigas som alla andra. De har en propositionell attityd till en bestämd påståenden nämligen som är en del av deras åsiktsmängd. Den är inte bara en frånvaron av en uppfattning.

Aktiva och passiva övertygelser

Men hur blir det då med de eventuella hästarna på min tomt, nos­hörningar i Sudan, fem miljoner neutronstjärnor i Andromeda­galaxen? Eller alla andra möjliga uppfattningar man kan ha, t.ex. att det finns flodhästar i mitt badkar, eller min avsaknad av tro på tandfen, snö­mannen eller något av allt annat jag inte tror på? Inte låter det väl rimligt att säga att alla sådana uppfattningar är utan sanningsvärde, eller att jag har bevisbördan att visa att de inte existerar? Är det inte snarast så att de har sanningsvärde och att man måste ha skäl för att att tro på att de existerar för de ska vara del i ens åsiktsmängd? Men det beror på vissa andra faktorer. Om jag varje dag skulle twittra: ”det finns inga flodhästar i mitt badrum” och började kalla mig ”a-hippopotatimusist” så skulle folk inte desto mindre vara berättigade att fråga: varför? Men om det stämmer hur går detta ihop med att frånvarande uppfattningar saknar sanningsvärde? Svaret ligger i skillnaden mellan potentiella/passiva och aktuella/aktiva övertygelser.12 De flesta av oss inser intuitivt skillnaden däremellan. Om jag skulle avkrävas belägg för allt som jag passivt inte tror på så finns det nästan en oändlig mängd av mindre viktiga saker som jag passivt inte tror på, alltifrån i sig helt rimliga möjligheter såsom noshörningar i Sudan till mindre rimliga likt flodhästar i mitt badrum eller enhörningar eller snömannen. Men detta måste skiljas från saker som jag aktivt inte tror på, där jag bedömt olika sorters evidens och kommit fram till att jag aktivt inte tror på det, t.ex. att Lee Harvey Oswald inte var den egentligen skytten när JFK mördades. Det betyder att jag i min åsiktsmängd har uppfattningen ”det är inte fallet att Lee Harvey Oswald var skytten som mördade JFK” och för den måste jag ge belägg precis som för en positivt formulerad övertygelse som jag aktivt tror på. Aktiv övertygelser är uppfattningar i våra åsiktsmängder, vare sig det gäller att något finns såväl som att det inte finns, och sådant måste vi ha belägg för. Kontrasterat är ”potentiella övertygelser” vilket inkluderar alla möjliga uppfattningar som inte finns i vår åsiktsmängd men som vi behöver skäl för att inlemma i vår åsiktsmängd när vi blir medvetna om dem. När vi blir medvetna om dem så intar vi den propositionella attityden: till sådant (där ”x” representerar ett påstående som inte finns med i vår åsiktsmängd och som vi inte tidigare tagit ställning till).

Bara aktiva övertygelser orsakar handling

Men om detta är korrekt, hur vet vi då skillnaden mellan passiva/potentiella och aktiva/aktuella övertygelser? Kan inte ateisten hävda att dennes uppfattning att Gud inte finns bara är en potentiell och passiv övertygelse? Tursamt nog finns det ett tydligt kriterium som kan urskilja aktiva och passiva övertygelser. Vi kan med lätthet avfärda invändningar om vi måste ge belägg för att tandfen, enhörningar eller flodhästar i mitt badrum inte existerar, därför att dessa frånvarande övertygelser inte leder till handling.13 Reflektera ett ögonblick så inser du att det är ganska självklart eftersom det bara är faktiskt existerande saker som kan orsaka något, och en frånvaro av någonting orsakar aldrig någonting. Det gäller även övertygelser. Råkar du slå hammaren på tummen när du försöker träffa spiken, orsakar det smärta, vrider du om nyckeln i en fungerande bil, så orsakar det att bilen startar, springer du ett maraton, orsakar det trötthet. Men icke-existerande hammare, icke-existerande bilnycklar och icke-existerande maraton orsakar ingenting alls. Det är likadant med övertygelser: övertygelser som inte finns i min åsiktsmängd orsakar inte mig att göra något. Min icke-tro på tandfen, eller på hästar i min trädgård, eller på flodhästar i mitt badrum orsakar mig inte att göra någonting.14

Ateism orsakar handling

Det krävs inte mycken eftertanke innan man inser att ateismen orsakar alla möjliga sorters handlingar. De orsakar att ateister spenderar timmar på att plöja skeptiska webbsajter, skriva inlägg på Facebook eller blogginlägg, skriva böcker, delta i debatter etc. etc. Alla sådana handlingar verkar vara orsakade av deras ateism. En del åker på konferenser och det finns medlemskap i ateistiska organisationer. Ateisten Richard Dawkins skrev boken The God Delusion, och lade ner åtskilliga timmar på att skriva och redigera den boken. Vad orsakade honom att skriva boken? Rimligtvis närvaron av hans övertygelse att Gud inte finns och inte frånvaron av övertygelsen att Gud finns.

Bara aktiva övertygelser har konsekvenser

Ett annat symptomatiskt kännetecken på en verklig uppfattning är att den har konsekvenser som blir ett resultat av övertygelsen.15 Om jag skulle springa ut ur min badrum och skrika: hurra! Det finns inga flodhästar, inte heller hästar, inte heller tomtar och så räkna upp allt möjligt som inte finns i mitt badrum, så skulle troligtvis de flesta tycka att det var något fel med mig. Men Sverigeskeptikerna skulle få ganska många jobbiga konsekvenser, både för geografin (då Nordeuropas karta måste ritas om) och ifall skeptikerna gillar Abba och Ikea. Det är helt enkelt för att Sverigeskeptikern—oavsett vad denne hävdar—har en aktiv övertygelse att Sverige inte finns, inte bara en avsaknad av övertygelse att Sverige finns även om denne låtsas som att det bara är en frånvaro av tro på Sveriges existens. Om det är ett kännetecken på en aktiv övertygelse att den får reella konsekvenser, hur är det då med ateismen? Får det några konsekvenser om man tror att Gud inte finns?

Ateism har konsekvenser

Det krävs ingen djupare reflektion för att inse att ateismen har långtgående konsekvenser för dem som är ateist. Den får människor att inta en helt annan människosyn, människan är inte mer än ett djur bland andra, den ger en annan syn på moral och på livet generellt etc. Friedrich Nietzsche, ateisten som hävdade att Gud var död, fastslog:

”När man ger upp den kristna tron drar man rätten till kristen moral undan fötterna på sig själv. Denna moral är inte alls självklar … Genom att bryta ut ett huvudbegrepp ur kristendomen, tron på Gud, bryter man sönder helheten: inget nödvändigt förblir i ens händer”.16

Hade ateismen bara varit en avsaknad av uppfattning så hade den inte haft några konsekvenser.

Bara aktiva övertygelser drar till sig andra aktiva övertygelser

Ytterligare ett tydligt kännetecken på att något är en verklig trosövertygelse är att det inte existerar ensamt i ett vakuum utan ger upphov till eller kopplas samman med andra trosövertygelser.17 Om vi går tillbaka till Sverigeskeptikern så måste han också acceptera en världsomspännande konspiration där man försöker lura folk att Sverige existerar. Att ABBA bara är något påhittat med skådespelare för att lura folk etc. Men detta gäller t.ex. inte avsaknad av övertygelse att Snömannen eller enhörningar finns, det gör inte att jag tenderar att acceptera en rad andra aktiva övertygelser.

Ateismen sammankopplas med andra övertygelser

Frågan är nu, står påståendet ”Jag saknar en tro att Gud existerar” helt isolerat från andra övertygelser ungefär som ”jag saknar en tro att snömannen existerar”, eller drar det till sig andra övertygelser? Det torde vara uppenbart för envar att de flesta ateister också är naturalister och materialister och även anhängare av scientism.18 Är det bara en ren tillfällighet att så många ateister har dessa uppfattningar gemensamt? Nej, dessa övertygelser motiveras i hög grad av ateismen.

Identitetsmarkörer är tecken på aktiv övertygelse

För att göra en overkill, tänker jag till sist nämna ytterligare ett typiskt kännetecken på en aktiv trosövertygelse, och det är att det är en identitetsmarkör.19 T.ex. en kristen får en identitet som ’kristen’ i kraft av sin tro på att Gud på ett unikt och oöverträffbart sätt har uppenbarat sig genom Kristus och att denne har dött och återuppstått för att frälsa den som tror på honom. En socialdemokrat får sin identitet som ’socialdemokrat’ därför att han är medlem i socialdemokratiska partiet etc. Att man förenas under en gemensam tro bekräftas av hur folk uttrycker sig: ”jag är kristen”; ”jag är socialdemokrat”. Man ser aldrig något sådant för bara en avsaknad av tro: ”Hej, jag är en a-snömannianist” eller: ”Hej, jag är en icke-enhörnare”. Det finns inga studentgrupper eller organisationer för dem som saknar en tro på jultomten eller på snömannen. I kontrast så använde många ateister sin icke-tro på Gud som en identitetsmarkör, de kallar sig med stolthet för ”ateister” eller ”fritänkare” eller ”skeptiker” på sociala medier och i beskrivningar av dem själva. De har även intresseorganisationer där de samlas under gemensam beteckning. De har konferenser, går på föreläsningar, de har trosbekännelser och kritiserar folk som inte instämmer i dem för undermålig tro på den rätta läran.20 Det har t.o.m. bildats ”ateistiska kyrkor”(!)21

Slutsats: ateismen är ett trossystem, inte bara en avsaknad av tro

VI har här analyserat och värderat argumentet att ateister inte har bevisbördan i diskussionen om Guds existens eftersom deras ateism bara är en avsaknad av tro på att Gud existerar. Det visade sig att argumentet har en tydligt falsk premiss. Ateismen har alla tecken på att vara ett aktivt trossystem, ateism är en aktiv trosövertygelse och den måste stå på egna ben, med egna argument.

Referenser

Böcker

Hitchens, Christopher (2008). Du Store Gud? Hur religionen förgiftar allt. Övers. av. Margareta Eklöf (Stockholm Fri Tanke.)

Bannister, Andy (2018) Ateisten som visste för mycket. Falun: Apologia.

Internetkällor

https://nationalpost.com/holy-post/what-has-gotten-into-thomas-nagel-leading-atheist-branded-a-heretic-for-daring-to-question-darwinism

https://www.prospectmagazine.co.uk/arts-and-books/thomas-nagel-mind-and-cosmos-review-leiter-nation

https://twitter.com/sapinker/status/258350644979695616?lang=en

Noter


  1. Bevisbörda definieras: påstående p har bevisbörda om och endast om vi bör tro/agera som om p är falskt till dess tillräckliga skäl ges för p.  
  2. De flesta argumenten i denna text förutom resonemangen om propositionell attityd kommer från Bannister (2018) kapitel 2. Det jag bidragit med är att ökat stringensen i Andy Bannisters argument.  
  3. Hitchens (2008:16).  
  4. Anders Hesselbom på sin blogg. http://hesselbom.blogspot.com/2016/08/micael-grenholm-angriper-ateismen.html 
  5. Finns citerat i Bannister (2018:31).  
  6. https://www.atheists.org/activism/resources/about-atheism/ 
  7. Den kände ateistdebattören Matt Dillahunty är nog den som använt sig av detta argument mest av alla. Hans taktik är i stort sett densamma i varje debatt. Först hävdar han att ateismen bara är avsaknaden av ett försanthållande och har därför ingen bevisbörda och sedan kritiserar han den Gudstroendes argument, ofta olika Gudsbevis och kräver att premisserna i argumentet ska inte har bevisats vara sanna ”has not been demonstrated to be true” (vilket i praktiken är omöjligt när det gäller filosofiska resonemang). Själv så ger han aldrig någon definition på ”bevis” eller kriterier på när beviskravet ska vara uppfyllt eller bevisar att de premisser han utgår ifrån när han kritiserar Gudsbevisen är sanna.  
  8. Detta ska inte förväxlas med formallogiskt giltighet vilket innebär att om premisserna är sanna så är slutsatsen med nödvändighet sann. Det går att rekonstruera argumentet så att det blir formallogiskt giltigt, problemet med det är att det kräver extra premisser eller en omformulering av premiss 1, som skulle vara så kontroversiell och svår att bevisa för ateisten, att en sådan tolkning av argumentet inte skulle vara fördelaktigt. 
  9. Att ett skäl är pro tanto betyder att något utgör ett skäl för något, men som kan övertrumfas av andra skäl.  
  10. Emellertid tror jag att idén om ingen bevisbörda för-avsaknad-av-tro egentligen har sin källa i en mera grundläggande (och korrekt) kriterium för bevisbörda vilket är välkänt inom argumentationsteori, nämligen principen om konservatism. Den principen säger helt enkelt att vi måste ha ett skäl för att revidera vår åsiktsmängd, så om två individer x och y möts och y påstår P som inte redan ingår i x:s åsiktsmängd så har x rätt att kräva ett skäl för till varför x bör revidera sin åsiktsmängd så att P ingår iden. Men det gäller ju både för P såväl som för icke-P och det enda som åsiktskonservatismen implicerar är att om någon inte vet huruvida x är sant så ska man inte acceptera och inte heller förkasta det, så den principen ger ingen fördel till ateismen.  
  11. Bannister (2018: 33-34). 
  12. Bannister (2105:34-36). 
  13. Bannister (2018: 35-36). 
  14. Möjligtvis orsakar det mig underlåta att göra saker, som lägga tänder under kudden, eller att ta med mig en ridsadel när jag ska hem, eller att ringa någon veterinär som är expert på flodhästar.  
  15. Bannister (2018:37-39).  
  16. https://www.goodreads.com/quotes/8066229-when-one-gives-up-the-christian-faith-one-pulls-the 
  17. Bannister (2018: 39-41). 
  18. Bannister (2018: 39-41). ”Scientism” är trosuppfattningen att vetenskapen kan besvara varje fråga om naturens värld likväl som om människan. 
  19. Bannister (2018: 41-43). 
  20. Ett bra exempel var när den ateistiske filosofen Thomas Nagel överöstes av en mängd kritiska meddelande som ofta kallade honom för ”kättare” därför att hade kritiserad vissa aspekter av evolutionsteorin och menade att materialismen inte är tillräcklig som förklaringsmodell. Se t.ex. https://nationalpost.com/holy-post/what-has-gotten-into-thomas-nagel-leading-atheist-branded-a-heretic-for-daring-to-question-darwinism; https://www.prospectmagazine.co.uk/arts-and-books/thomas-nagel-mind-and-cosmos-review-leiter-nation https://twitter.com/sapinker/status/258350644979695616?lang=en 
  21. https://www.spectator.co.uk/article/the-church-of-self-worship-sunday-morning-with-the-atheists 

3 kommentarer

  1. Mxeva 3 juli 2022 at 20:06

    En Genväg till en bättre diskussion är bara att framföra frågan vilken världsbild är mest hållbar en sekulär eller en teistisk. Vilket således kräver ett positionstagande. Jag tror vi alla vet att den sekulära världsbilden är naturalistisk evolution om man inte vill hävda alien seed theory.

    • André Juthe
      andrejuthe 4 juli 2022 at 10:36

      Håller, med det kan vara ett bra sätt att visa att båda positionerna kräver att man intar en ståndpunkt.

  2. Christer Brodén 19 augusti 2022 at 23:47

    En väldigt gammal och spridd gudsbild: Gud är ett hav av medvetande. Människan är en droppe av havet. Utan hav ingen droppe.

    Invändningen är att medvetandet skapas i ett tröskverk du har mellan öronen. Det har dock inte ännu bevisats. Forskningen om medvetandet innehåller något som kallas ”the hard problem”.

    Så länge det och jag tror en del andra problem inte är lösta, har du svårt förklara var din droppe medvetande kommer ifrån. Tidsfråga? Ja, tro det om du vill. Tro!

    Du kan även tro så här: Medvetande har likt vatten flera aggregationsformer. I stället för is, vatten och ånga kan medvetandet vara tankar, skeenden och materia m.m.

    Medvetandet skapar genom att vara det skapade. Jahvé, Jag Är! Allt är Gud. Det finns inget annat och inget är illusion. Panteism är fel ord, då Gud inte besjälar något, Han är.

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer