Ateister brukar väldigt ofta hävda att det är teisterna – de Gudstroende – som har bevisbördan vad gäller Guds existens. Det vore givetvis mycket bekvämt för ateisten ifall det var på det sättet för då behöver denne bara kritisera teistens argument utan att själv behöva avancera något argument för att berättiga sin egen uppfattning. Det räcker då för att ateisten att hävda att det finns någon premiss i teistens argument som inte är ovedersägligt för att ”vinna” debatten ”by default”. Jag tänker här kort granska det vanligaste argumentet som ateister använt för att hävda att bevisbördan ligger på teistens axlar.¹ Som vi kommer att se finns det—milt sagt—grava problem med detta ”bevisbördeargument” som ateisterna anfört.²

Är ateismen bara en avsaknad av tro på Gud?

Det absolut vanligaste argumentet för att ateisterna inte har någon bevisbörda är att ateismen inte är något egentligt trossystem utan bara en avsaknad av en tro. Den högljudde och numera framlidne nyateisten Christopher Hitchens hävdade: ”Vår tro är ingen tro”³. Det finns hur många varianter på detta tema som helst. Den svenske nyateisten Anders Hesselbom påstår:

”En ateist är en person som saknar tro på någon gud. Ateism är inte alltid neutralt, då en del ateister kopplar värderingar till sin icke-tro på Gud, och teister (Gudstroende) ibland kopplar värderingar till andras icke-tro på Gud (ateism). Men tittar man på definitionen av ateism, alltså frånvaron av en tro på en gudom, så behöver det inte finnas några värderingar alls.”⁴

En annan variant är denna:

’Ateism är inget påstående. Det är bara en icke-tro på ett påståendet: ”Det finns en gud”⁵

Organisationen American Atheists fastslår:

”Ateism innebär inte att man trot att det inte finns någon gud och den svarar inte heller på någon annan fråga om vad en person tror på. Det är helt enkelt ett förkastande av påståendet att det finns gudar. Ateism definieras alltför ofta felaktigt som ett trossystem. För att vara tydlig: Ateism är inte en misstro på gudar eller ett förnekande av gudar; det är en brist på tro på gudar.”⁶

Poängen är att ateismen bara är en icke-tro på—en avsaknad av tro—på Guds existens, inte en aktiv tro att Gud inte existerar.⁷ Ateisternas ”bevisbördeargument” från avsaknad av tro kan summeras på följande sätt:

1. 1. Frånvaron av ett försanthållande medför ingen bevisbörda för den frånvaron [pro tanto]
   2. Ateismen är bara frånvaron av ett försanthållande (nämligen frånvaron av att hålla det för sant att Gud existerar)
      __________
   3. Alltså har ateismen inte bevisbörda vad gäller Guds existens

Rekonstruerat på detta sätt så är argumentet ’generiskt giltigt’⁸, dvs givet att premisserna är sanna så ger de ett pro tanto skäl att acceptera att slutsatsen.⁹

Är premiss 1 rimlig?

Trovärdigheten i premiss 1 kommer av att det låter rimligt att man inte behöver ge skäl för sådant som man bara saknar en uppfattning om. t.ex. om jag skulle säga att ”det finns hästar på min tomt” så tycks det rimligt att jag—allt annat lika—har bevisbördan att ge skäl för det, jämfört med ”jag har ingen tro på att det finns hästar på min tomt” eftersom de senare inte innebär att jag påstår något om verkligheten utan bara ett psykologiskt utlåtande. Jag bara saknar övertygelsen att det existerar hästar på min tomt. Dessutom finns ju en oändlig mängd av saker som vi saknar uppfattningar om, det låter synnerligen orimligt om vi har bevisbördan för låta bli att inlemma allt sådant i vår åsiktsmängd. Det skulle bli en oändlig mängd saker som vi har kravet på oss att berättiga för att slippa tro på dem. T.ex. så har jag ingen uppfattning om huruvida det finns Noshörningar i Sudan, eller om det finns fem miljoner neutronstjärnor i Andromedagalaxen. Det låter konstigt att jag skulle ha bevisbördan att inte ta in uppfattningar om sådant i min åsiktsmängd, annars skulle man ju vara tvungen att tro att nästan vad som helst existerar tills man kan ge skäl för att inte göra det. Därför verkar det som att premiss 1 är mycket rimlig.¹⁰

Är premiss 2 rimlig?

Då kommer vi till den andra premissen och frågan blir om ateismen är ett egen trosuppfattning eller om det bara är en avsaknad av en övertygelse, och det är här som problemen börjar komma. Inom filosofin skiljer man på satsers tankeinnehåll (kallas för propositionellt innehåll eller påståendeinnehåll) och den propositionella attityden man har till en viss tankeinnehållet, t.ex. att <tro på> eller <inte tro på>, eller <tvivla på> är exempel på propositionella attityder som en agent kan inta i förhållande till en viss proposition. Propositionell attityd är alltså att inta en viss ståndpunkt gentemot ett visst påstående.

Men den propositionella attityden att <jag tror inte att ”x”> (där x representerar ett valfritt påstående) och att <jag tror att ”x”> kan inte i sig självt göra någon skillnad i bevisbörda. Eller tror ateisterna att det finns något magiskt med negationstecknet som gör att bevisbördan försvinner bara för att man sätter ett negationstecken framför ett påstående? Ett påstående med negationstecken är precis lika mycket ett påstående som utan negationstecken. Ett påstående med en negation är lika mycket ett sanningsanspråk om verkligheten som ett utan. Ett påstående utan negation är dessutom ekvivalent med en dubbelnegation, medan ett negerat påstående är ekvivalent med ett påstående med trippelnegation. Negationstecknet i sig ändrar ingen bevisbörda utan är en logisk operator precis som satskonnektiven som t.ex. konjunktion och disjunktion.

Så vad betyder det då att hävda att man bara saknar tro på något? Vad är skillnaden mellan att ”sakna tro på x” och att ha den propositionella attityden: <”x” är sant eller inte>? Inte påstår väl ateisterna att de inte har någon bevisbörda vad gäller debatten om Guds existens, därför att de inte vet huruvida Gud existerar? Det är förstås trivialt att oavsett vad som är diskussionsämnet så har man ingen bevisbörda för det som man själv medger man inte vet eftersom att inte veta något implicerar inte något sanningsanspråk (annat än ett anspråk om att man vet att det är något man inte vet). Men det gäller ju då för precis allt som man diskuterar oavsett ämne, och det vore poänglöst att anföra det som skäl i diskussionen om Guds existens. Skulle ateister acceptera att de har bevisbörda bara för att en teist säger ”jag vet inte om ateismen är sann”? Eller att de har bevisbördan för att Sverige finns bara därför att någon säger: ”jag vet inte om Sverige finns”?

Tänk dig en Sverigeskeptiker – en ”a-sverigianist” – som saknar tron att Sverige finns. Det innebär då att Sverigeskeptikern — precis som ateisten (enligt bevisbördeargumentet)—saknar bevisbörda för sin icke-tro att Sverige existerar, och det är vi andra som måste ge skäl till varför denne ska tro att Sverige existerar. Men om denna frånvaro av tro är något annat än den propositionella attityden så betyder det att påståendet ”Sverige existerar” överhuvudtaget inte finns i Sverigeskeptikerns åsiktsmängd. Men det innebär i så fall att Sverigeskeptikern saknar både påståendet:

”Sverige existerar”

såväl som:

”Sverige existerar inte”

i sin åsiktsmängd eftersom Sverigeskeptikern inte ska ha någon propositionell attityd till: ”Sverige existerar”. Men hur går det ihop med att denne samtidigt hävdar ”det finns inte skäl att tro att Sverige finns”? Likaledes måste ateisten sakna både påståendet:

”Gud existerar”

och påståendet:

”Gud existerar inte”

i sin åsiktsmängd för att slippa någon bevisbörda. Men hur går det ihop med att ateisten samtidigt hävdar att det saknas skäl för att tro att Gud finns? Och hur kan ateisten prata om något som överhuvudtaget inte finns i vederbörandes åsiktsmängd? Är det inte snarast uppenbart att ateister har uppfattningen att Gud inte existerar, de har ju en uppfattning om Gud, och det är väl att Gud inte finns som de anser? Och i så fall har de ju en propositionell attityd, nämligen som del av deras åsiktsmängd. Dessutom, gör de inte anspråk på att vara berättigade att ”sakna en tro på att Gud existerar”? Och är inte då den propositionella attityden en del av deras åsiktsmängd, och inte bara en avsaknad av uppfattning? Detta tycks synnerligen problematiskt för ateisternas försök att undvika bevisbördan. Men det blir värre.

Är ateismen tom på kognitivt innehåll?

Låt oss för argumentets skull bortse från ovanstående resonemang att det tycks uppenbart att ateister har en uppfattning om Gud att denne inte existerar. Låt oss vidare anta att de av någon mystisk anledning inte har någon propositionell attityd till påståendet ”Guds existerar” och att påståendet ”Gud existerar inte” på något sätt inte är en del av deras åsiktsmängd. Låt oss gå tillbaka till Sverigeskeptikern som också skulle sakna bevisbördan för att Sverige finns av samma anledning. Då innebär det att Sverigeskeptikern saknar bevisbörda för någon övertygelse om Sverige existens, men det medför någon annat också, nämligen att ”Sverige finns inte” som Sverigeskeptikerns saknar bevisbörda för, varken kan vara sant eller falskt.¹¹ Det kan låta konstigt men om du tänker efter inser du att det är helt självklart, eftersom det bara är uppfattningar eller påståenden som kan vara sanna eller falska. Hävdar jag att: ”det regnar idag” eller ”Hockeylandslaget vann VM” så är det antingen sant eller falskt, det har vad filosofer kallar sanningsvärde. Jämförelsevis vore det meningslöst att fråga om färgen blå eller bananen på mitt bord är ”sann”. Inte heller är det meningsfullt att påstå att färgen blå är ”berättigad” eller att bananen på mitt bord är ”oberättigad”. Det vore ett bisarrt kategorimisstag att göra det eftersom sådana ting bara är.

Det som kan vara sant eller falskt och berättigat eller oberättigat är mina uppfattningar och övertygelser om dessa ting. Likaledes är frånvaron av en uppfattning varken vara sann eller falsk eller berättigad eller oberättigad. Det som överhuvudtaget inte finns med i ens åsiktsmängd är varken sant eller falskt, berättigat eller oberättigat—utan är bara frånvarande. Men i så fall så har vi hamnat i en för ateisten synnerligen märklig situation. Det betyder att när ateisten säger att vederbörande inte har någon tro att Gud existerar så är det varken sant eller berättigat utan i själva verket helt tomt på kognitivt innehåll, jämfört med att säga ”Gud, usch!”, eller ”blablabla”. Men det tror jag inte ens ateisterna ser som önskvärt, men i så fall måste de medge att ateismen är en livsåskådning som alla andra och den behöver försvaras och berättigas som alla andra. De har en propositionell attityd till en bestämd påståenden nämligen som är en del av deras åsiktsmängd. Den är inte bara en frånvaron av en uppfattning.

Aktiva och passiva övertygelser

Men hur blir det då med de eventuella hästarna på min tomt, nos­hörningar i Sudan, fem miljoner neutronstjärnor i Andromeda­galaxen? Eller alla andra möjliga uppfattningar man kan ha, t.ex. att det finns flodhästar i mitt badkar, eller min avsaknad av tro på tandfen, snö­mannen eller något av allt annat jag inte tror på? Inte låter det väl rimligt att säga att alla sådana uppfattningar är utan sanningsvärde, eller att jag har bevisbördan att visa att de inte existerar? Är det inte snarast så att de har sanningsvärde och att man måste ha skäl för att att tro på att de existerar för de ska vara del i ens åsiktsmängd? Men det beror på vissa andra faktorer. Om jag varje dag skulle twittra: ”det finns inga flodhästar i mitt badrum” och började kalla mig ”a-hippopotatimusist” så skulle folk inte desto mindre vara berättigade att fråga: varför? Men om det stämmer hur går detta ihop med att frånvarande uppfattningar saknar sanningsvärde? Svaret ligger i skillnaden mellan potentiella/passiva och aktuella/aktiva övertygelser.¹² De flesta av oss inser intuitivt skillnaden däremellan. Om jag skulle avkrävas belägg för allt som jag passivt inte tror på så finns det nästan en oändlig mängd av mindre viktiga saker som jag passivt inte tror på, alltifrån i sig helt rimliga möjligheter såsom noshörningar i Sudan till mindre rimliga likt flodhästar i mitt badrum eller enhörningar eller snömannen. Men detta måste skiljas från saker som jag aktivt inte tror på, där jag bedömt olika sorters evidens och kommit fram till att jag aktivt inte tror på det, t.ex. att Lee Harvey Oswald inte var den egentligen skytten när JFK mördades. Det betyder att jag i min åsiktsmängd har uppfattningen ”det är inte fallet att Lee Harvey Oswald var skytten som mördade JFK” och för den måste jag ge belägg precis som för en positivt formulerad övertygelse som jag aktivt tror på. Aktiv övertygelser är uppfattningar i våra åsiktsmängder, vare sig det gäller att något finns såväl som att det inte finns, och sådant måste vi ha belägg för. Kontrasterat är ”potentiella övertygelser” vilket inkluderar alla möjliga uppfattningar som inte finns i vår åsiktsmängd men som vi behöver skäl för att inlemma i vår åsiktsmängd när vi blir medvetna om dem. När vi blir medvetna om dem så intar vi den propositionella attityden: till sådant (där ”x” representerar ett påstående som inte finns med i vår åsiktsmängd och som vi inte tidigare tagit ställning till).

Bara aktiva övertygelser orsakar handling

Men om detta är korrekt, hur vet vi då skillnaden mellan passiva/potentiella och aktiva/aktuella övertygelser? Kan inte ateisten hävda att dennes uppfattning att Gud inte finns bara är en potentiell och passiv övertygelse? Tursamt nog finns det ett tydligt kriterium som kan urskilja aktiva och passiva övertygelser. Vi kan med lätthet avfärda invändningar om vi måste ge belägg för att tandfen, enhörningar eller flodhästar i mitt badrum inte existerar, därför att dessa frånvarande övertygelser inte leder till handling.¹³ Reflektera ett ögonblick så inser du att det är ganska självklart eftersom det bara är faktiskt existerande saker som kan orsaka något, och en frånvaro av någonting orsakar aldrig någonting. Det gäller även övertygelser. Råkar du slå hammaren på tummen när du försöker träffa spiken, orsakar det smärta, vrider du om nyckeln i en fungerande bil, så orsakar det att bilen startar, springer du ett maraton, orsakar det trötthet. Men icke-existerande hammare, icke-existerande bilnycklar och icke-existerande maraton orsakar ingenting alls. Det är likadant med övertygelser: övertygelser som inte finns i min åsiktsmängd orsakar inte mig att göra något. Min icke-tro på tandfen, eller på hästar i min trädgård, eller på flodhästar i mitt badrum orsakar mig inte att göra någonting.¹⁴

Ateism orsakar handling

Det krävs inte mycken eftertanke innan man inser att ateismen orsakar alla möjliga sorters handlingar. De orsakar att ateister spenderar timmar på att plöja skeptiska webbsajter, skriva inlägg på Facebook eller blogginlägg, skriva böcker, delta i debatter etc. etc. Alla sådana handlingar verkar vara orsakade av deras ateism. En del åker på konferenser och det finns medlemskap i ateistiska organisationer. Ateisten Richard Dawkins skrev boken The God Delusion, och lade ner åtskilliga timmar på att skriva och redigera den boken. Vad orsakade honom att skriva boken? Rimligtvis närvaron av hans övertygelse att Gud inte finns och inte frånvaron av övertygelsen att Gud finns.

Bara aktiva övertygelser har konsekvenser

Ett annat symptomatiskt kännetecken på en verklig uppfattning är att den har konsekvenser som blir ett resultat av övertygelsen.¹⁵ Om jag skulle springa ut ur min badrum och skrika: hurra! Det finns inga flodhästar, inte heller hästar, inte heller tomtar och så räkna upp allt möjligt som inte finns i mitt badrum, så skulle troligtvis de flesta tycka att det var något fel med mig. Men Sverigeskeptikerna skulle få ganska många jobbiga konsekvenser, både för geografin (då Nordeuropas karta måste ritas om) och ifall skeptikerna gillar Abba och Ikea. Det är helt enkelt för att Sverigeskeptikern—oavsett vad denne hävdar—har en aktiv övertygelse att Sverige inte finns, inte bara en avsaknad av övertygelse att Sverige finns även om denne låtsas som att det bara är en frånvaro av tro på Sveriges existens. Om det är ett kännetecken på en aktiv övertygelse att den får reella konsekvenser, hur är det då med ateismen? Får det några konsekvenser om man tror att Gud inte finns?

Ateism har konsekvenser

Det krävs ingen djupare reflektion för att inse att ateismen har långtgående konsekvenser för dem som är ateist. Den får människor att inta en helt annan människosyn, människan är inte mer än ett djur bland andra, den ger en annan syn på moral och på livet generellt etc. Friedrich Nietzsche, ateisten som hävdade att Gud var död, fastslog:

”När man ger upp den kristna tron drar man rätten till kristen moral undan fötterna på sig själv. Denna moral är inte alls självklar … Genom att bryta ut ett huvudbegrepp ur kristendomen, tron på Gud, bryter man sönder helheten: inget nödvändigt förblir i ens händer”.¹⁶

Hade ateismen bara varit en avsaknad av uppfattning så hade den inte haft några konsekvenser.

Bara aktiva övertygelser drar till sig andra aktiva övertygelser

Ytterligare ett tydligt kännetecken på att något är en verklig trosövertygelse är att det inte existerar ensamt i ett vakuum utan ger upphov till eller kopplas samman med andra trosövertygelser.¹⁷ Om vi går tillbaka till Sverigeskeptikern så måste han också acceptera en världsomspännande konspiration där man försöker lura folk att Sverige existerar. Att ABBA bara är något påhittat med skådespelare för att lura folk etc. Men detta gäller t.ex. inte avsaknad av övertygelse att Snömannen eller enhörningar finns, det gör inte att jag tenderar att acceptera en rad andra aktiva övertygelser.

Ateismen sammankopplas med andra övertygelser

Frågan är nu, står påståendet ”Jag saknar en tro att Gud existerar” helt isolerat från andra övertygelser ungefär som ”jag saknar en tro att snömannen existerar”, eller drar det till sig andra övertygelser? Det torde vara uppenbart för envar att de flesta ateister också är naturalister och materialister och även anhängare av scientism.¹⁸ Är det bara en ren tillfällighet att så många ateister har dessa uppfattningar gemensamt? Nej, dessa övertygelser motiveras i hög grad av ateismen.

Identitetsmarkörer är tecken på aktiv övertygelse

För att göra en overkill, tänker jag till sist nämna ytterligare ett typiskt kännetecken på en aktiv trosövertygelse, och det är att det är en identitetsmarkör.¹⁹ T.ex. en kristen får en identitet som ’kristen’ i kraft av sin tro på att Gud på ett unikt och oöverträffbart sätt har uppenbarat sig genom Kristus och att denne har dött och återuppstått för att frälsa den som tror på honom. En socialdemokrat får sin identitet som ’socialdemokrat’ därför att han är medlem i socialdemokratiska partiet etc. Att man förenas under en gemensam tro bekräftas av hur folk uttrycker sig: ”jag är kristen”; ”jag är socialdemokrat”. Man ser aldrig något sådant för bara en avsaknad av tro: ”Hej, jag är en a-snömannianist” eller: ”Hej, jag är en icke-enhörnare”. Det finns inga studentgrupper eller organisationer för dem som saknar en tro på jultomten eller på snömannen. I kontrast så använde många ateister sin icke-tro på Gud som en identitetsmarkör, de kallar sig med stolthet för ”ateister” eller ”fritänkare” eller ”skeptiker” på sociala medier och i beskrivningar av dem själva. De har även intresseorganisationer där de samlas under gemensam beteckning. De har konferenser, går på föreläsningar, de har trosbekännelser och kritiserar folk som inte instämmer i dem för undermålig tro på den rätta läran.²⁰ Det har t.o.m. bildats ”ateistiska kyrkor”(!)²¹

Slutsats: ateismen är ett trossystem, inte bara en avsaknad av tro

VI har här analyserat och värderat argumentet att ateister inte har bevisbördan i diskussionen om Guds existens eftersom deras ateism bara är en avsaknad av tro på att Gud existerar. Det visade sig att argumentet har en tydligt falsk premiss. Ateismen har alla tecken på att vara ett aktivt trossystem, ateism är en aktiv trosövertygelse och den måste stå på egna ben, med egna argument.

Referenser

Böcker

Hitchens, Christopher (2008). Du Store Gud? Hur religionen förgiftar allt. Övers. av. Margareta Eklöf (Stockholm Fri Tanke.)

Bannister, Andy (2018) Ateisten som visste för mycket. Falun: Apologia.

Internetkällor

https://nationalpost.com/holy-post/what-has-gotten-into-thomas-nagel-leading-atheist-branded-a-heretic-for-daring-to-question-darwinism

https://www.prospectmagazine.co.uk/arts-and-books/thomas-nagel-mind-and-cosmos-review-leiter-nation

https://twitter.com/sapinker/status/258350644979695616?lang=en

Noter