Författare

Sebastian Ibstedt är ordförande för Svenska Apologetiksällskapet sedan 2022. Han är intresserad av allt som har med apologetik att göra, speciellt ämnen i gränslandet mellan vetenskap och kristen tro. Sebastian är mikrobiolog och doktorerade vid Göteborgs universitet 2015. Han arbetar som läkare inom medicinsk genetik. Han bor i Malmö med hustru och dotter. Läs mer på Sebastians föreläsarsida.

Om inlägget

av Publicerat: 12 december 2020Ämnen: Jesus, Vetenskap och tro, Arkeologin och Bibeln, Jesu födelse1 kommentarEtiketter: , , , 3459 ord17 minuters läsningvisningar: 49

Dela inlägget!

Jesu födelse och arkeologin

Kristna världen över firar snart Jesu födelsedag. Berättelserna om hur det gick till när Jesus föddes kan ibland uppfattas som smått otroliga – sjungande änglar, visa män och jungfrufödsel. Kan man verkligen tro på det? Man kan lätt avfärda berättelserna om Jesu födelse som lika otroliga som den om tomten. Men Nya testamentets redogörelser om Jesu födelse är skrivna som historiska återgivningar och måste bedömas enligt normala historievetenskapliga kriterier. Vi ska här titta på hur arkeologin hjälper oss att bedöma den historiska trovärdigheten i den första julens händelser.

 

Jesu existens

 

Det första vi kan konstatera är att det finns en avgörande skillnad mellan Jesus och tomten – Jesus var en verklig historisk person. Jesus omskrivs i tidiga grekisk-romerska, judiska och kristna källor. Den framstående bibelforskaren Bart Ehrman har skrivit: “The reality is that whatever else you may think about Jesus, he certainly did exist.” (2013, 3) Vi har fyra biografier av Jesus och många detaljer från Paulus – skrifter som i flera fall är nedtecknade bara några år efter att Jesus levde. Så här väldokumenterade historiska källor är ovanliga för historiska personer. Enligt Ehrman finns det ett antal detaljer där i princip alla historiker som forskar om Jesus är eniga:

 

Han var en jude som kom från norra Palestina i början av vår tideräkning. Han hade kontakt med Johannes Döparen och han verkade som predikant på den galileiska landsbygden. Där samlade han lärjungar, han hade ett rykte om sig att hela sjuka och driva ut demoner och han predikade ett budskap om Guds rike med hjälp av liknelser. Vid slutet av hans liv, omkring år 30, färdades han till Jerusalem under påsken och mötte där motstånd från de lokala judiska ledarna. Pontius Pilatus lät korsfästa honom för att han kallade sig judarnas konung. Ehrman räknar upp dessa punkter och skriver: “Nearly all critical scholars agree at least on those points about the historical Jesus.” (2013, 269).

 

Det finns bland forskare olika uppfattningar om detaljerna i Jesu undervisning och vem han sade sig vara, men knappast någon ifrågasätter att Jesus har existerat som en historisk person. Därmed kan vi åtminstone slå fast att han har fötts. Till skillnad från tomten. Med undantag för det turkiske helgonet Sankt Nikolaus på 300-talet, är det inte mycket kring jultomtens leverne som kan verifieras av historiska källor. Här skiljer sig Jesus och jultomten åt.

 

Trovärdigheten i födelseberättelsen

 

De två tidigaste källorna till Jesu födelse skrevs av Matteus och Lukas. Matteus tillbringade flera år tillsammans med Jesus och fick del av förstahandsuppgifter. Lukas var en historiker som gjorde noggranna efterforskningar om det han nedtecknade, och anses allmänt vara en trovärdig källa av både liberala och konservativa historiker. Det finns flera exempel på hur forskare initialt har trott att Lukas har haft fel om någon historisk angivelse, men där arkeologin senare bekräftat att Lukas haft rätt (Strobel 1998, 97). Arkeologen William Ramsay granskade Lukas referenser till 32 länder, 54 städer och 9 öar och fann att de stämde felfritt med de arkeologiska fynden (Geisler 1999, 385). När Lukas var så noggrann i de historiska detaljerna om länder och städer är det rimligt att han var minst lika noggrann när det gällde sådant som var mycket viktigare för honom.

 

Nasaret

 

I Lukas beskrivning av Jesu födelse läser vi: “I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galileen.” (Luk 1:26-27) En del kritiker har ifrågasatt riktigheten i detta och menat att staden Nasaret inte existerade förrän under det andra århundradet. Vid arkeologiska utgrävningar på senare år har man emellertid gjort flera fynd från det första århundradet på platsen för Nasaret. Bl a har man hittat gravar från området som ger en ledtråd om Nasarets storlek och i några av gravarna har man funnit lerskärvor och keramik från första, tredje och fjärde århundradena (Strobel 1998, 103). I utgrävningar under Bebådelsekyrkan i Nasaret har man funnit lagringsutrymme för grödor, vatten, vin och olivolja. Keramik av judiskt ursprung  indikerar att detta kan vara från början av det första århundradet.

 

Alla fynd från Nasaret och den närmaste omgivning som härstammar från början av första århundradet är av judiskt ursprung. Detta stämmer väl med Bibelns beskrivningar av samhället och talar samtidigt för att Jesus präglades av den judiska tron snarare än klassiska romerska influenser. Den exakta platsen där Jesus växte upp är inte känd men enligt traditionen byggdes senare en enkel kyrka och därefter en större bysantinsk kyrka på platsen för huset, och på platsen för den bysantinska kyrkan byggdes senare det nuvarande klostret i Nasaret. Arkeologiska utgrävningar på 2000-talet har bekräftat att det fanns en gammal bysantinsk kyrka på platsen för klostret och under denna har man hittat rester av ett judiskt hem från det första århundradet. Där finns också rester av en enkel kyrka från 300-talet. Enligt tidiga skriftkällor låg denna kyrka i anslutning till platsen där Jesus växte upp. Utgrävningarna tyder på att både den enklare kyrkan och den större bysantinska kyrkan har byggts för att bevara resterna av det judiska hemmet. Hemmet är gjort med viss hantverksskicklighet, vilket stämmer med traditionen att Josef och Jesus var hantverkare. Det går förstås inte att slutgiltigt bevisa att detta är platsen där Jesus växte upp, men alla fynd som har gjorts överensstämmer väl med beskrivningarna i de tidiga källorna om Jesu uppväxt (Dark 2020, 239–246).

 

Sammanfattningsvis har arkeologin visat oss inte bara att Nasaret existerade under Jesu tid, utan också givit oss en ledtråd till var huset kan ha legat där Jesus växte upp.

 

Betlehem

 

Lukas rapporterar: “Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judéen, till Davids stad Betlehem.” (Luk 2:1-4)

 

Lukas redogörelse har ibland ifrågasatts med motiveringen att det saknats arkeologiska belägg för att Betlehem existerade vid tiden för Jesu födelse. Vi vet med säkerhet att Betlehem fanns på 300-talet e.v.t. (efter vår tideräkning, dvs e.Kr.) för då uppfördes Födelsekyrkan av kejsar Konstantin på platsen där Jesus enligt traditionen föddes. De arkeologiska beläggen har dock varit sparsamma för att Betlehem existerade vid tiden för Jesu födelse. Detta ändrades 2012 när man hittade ett sigill som användes för att försegla skatterelaterade dokument. Sigillet användes på 700- till 600-talet f.v.t. (före vår tideräkning, dvs f.Kr.) och inskriptionen på sigillet nämner Betlehem (Israel Antiquities Authority 2012). Detta bevisar att staden existerade redan under tiden för det första templet. Om Betlehem fanns på 600-talet f.v.t. och 300-talet e.v.t. är det ju rimligt att det fanns även däremellan, dvs vid tiden för Jesu födelse! Återigen tycks Lukas uppgifter stämma.

 

 

Sigill med inskription av Betlehem som har daterats till 600-talet f.v.t.

 

Tidpunkten för Jesu födelse: Herodes, Quirinius och skattskrivningen

 

Matteus skriver att Herodes var kung vid tiden för Jesu födelse (Matt 2:1). Detta har lett till visst huvudbry eftersom Herodes anses ha dött 4 f.v.t. och det är osannolikt att Jesus föddes innan dess. En del av problemet här är att dateringen av Herodes död verkar vara felaktig. Årtalet 4 f.v.t. baserar sig framför allt på en uppgift i vissa manuskript av historikern Josefus som indikerar att Herodes dog 4 f.v.t. Den här uppgiften finns dock bara i senare manuskript, kopiorna som har gjorts efter 1544. Detta tycks alltså vara ett kopieringsfel som uppstått under medeltiden. Enligt en genomgång av samtliga manuskript i Library of Congress och British Museum uppger samtliga 29 äldre manuskript att Herodes istället dog 1 f.v.t. (Steinmann 2009). Detta stämmer bättre med traditionen att Jesus föddes kring år 3-2 f.v.t. Det är därför troligt att Jesus föddes senast 1 f.v.t. Det finns emellertid fortfarande ett problem med den här dateringen: Lukas skriver att Quirinius var ståthållare, men det är allmänt vedertaget att han blev det först år 6 e.v.t. Hur ska vi bedöma detta?

 

Det finns några frågetecken kring vissa termer i Luk 2:2, nämligen första (prote), skattskrivning (apografe) och ståthållare (hegemoneuo). Det finns dessutom flera kunskapsluckor om Quirinius liv innan han blev ståthållare. En sak som vi dock vet säkert är att Quirinius var en mycket inflytelserik person redan före 6 e.v.t. Termen som Lukas använder, hegemoneuo, betyder egentligen inte specifikt ståthållare, utan kunde användas om olika slags auktoriteter i Romarriket, och Quirinius var definitivt en auktoritet. Arkeologen William Ramsay skrev: ”The only certain dates in the life of Quirinius are his consulship in B.C. 12, his second government of Syria beginning in A.D. 6, his prosecution of his former wife, Domitia Lepida, in A.D. 20, and his death and public funeral in A.D. 21.” (Ramsay 2009, 230). Vi vet också att mellan 12 f.v.t. och 6 e.v.t. ledde Quirinius ett antal framgångsrika militära slag. Ett av dessa fälttåg var mot Cilicien. Cilicien och Syrien var i union, vilket innebär att när Quirinius besegrade Cilicien fick han samtidigt inflytande över Syrien. En inskription som styrker detta hittades 1764. I denna talas om en framgångsrik härförare som arbetade på uppdrag av kejsar Augustus, och som styrde Asien som prokonsul och Syrien som legat två gånger. Namnet på personen har försvunnit från inskriptionen, men det anses allmänt syfta på Quirinius. Utifrån detta har tiden för Quirinius första styre av Syrien daterats till 3-1 f.v.t. (Ramsay 2009, 229). Exakt vad detta styre innebar, eller vad som menas med “prokonsul” och “legat” är inte helt lätt att veta, men vi kan få några ledtrådar genom att titta lite närmare på den skattskrivning som Lukas nämner.

 

Vi vet från andra källor att kejsar Augustus beordrade flera olika skattskrivningar under sin livstid. Josefus skriver att en sådan skattskrivning genomfördes av Quirinius kring år 6 e.v.t. och Lukas nämner även denna senare skattskrivning (Apg 5:37). När inträffade den första skattskrivningen som Lukas hänvisar till i födelseberättelsen? Kanske var det helt enkelt en och samma skattskrivning – det finns rapporterat att en liknande skattskrivning i Galiléen ska ha tagit fyrtio år att genomföra (Gilbrant, Gärtner, och Kjäll 1978, 2:33). Det har också föreslagits att prote inte ska översättas “den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare” utan “skattskrivningen som hölls före Quirinius var ståthållare” (Strobel 1998, 101) och i så fall kan man tänka sig att det är Quirinius ståthållarskap från 6 e.v.t. som Lukas syftar på.

 

Faktum är dock att man inte alls behöver översätta apografe som skattskrivning, det kan lika gärna röra sig om en folkräkning. Det är känt att 5 februari år 2 f.v.t. firade kejsar Augustus silverjubileum på tronen och fick då benämningen “Landsfader” (Augustus 1998, vers 35). Det var ett mycket högtidligt år för Augustus. Flera olika källor rapporterar att Augustus i samband med detta beordrade alla invånare i Romarriket (oavsett om de var romerska medborgare eller ej) att registrera sig för att lova honom lydnad trohet. Den här omfattande lojalitetsförklaringen finns omtalad i flera källor och skedde år 2 f.v.t. (Martin 1996, kap. 12) I samband med en sådan lojalitetsförklaring var det viktigt att alla av kunglig börd (Josef och Maria var ju av Davids släkt) som skulle kunna göra anspråk på någon form av kungligt släktskap registrerade sig, vilket även den paranoide kung Herodes var intresserad av. Det är troligt att folkräkningen som Lukas talar om genomfördes i samband med den här registreringen. Det var alltså ingen skatterelaterad registrering som genomfördes år 2 f.v.t. utan en registrering för att svära trohet och lydnad till Augustus. Detta förklarar varför folkräkningen inte brukar nämnas i de historiska källor som tar upp skattskrivningarna som Augustus genomförde. Med detta sagt är det givetvis möjligt att befolkningen tvingades visa sin lojalitet på något sätt, tex genom att ge gåvor (skatt) till kejsaren.

 

Tertullianus skrev på 200-talet om folkräkningen som förde Josef och Maria till Betlehem och nämner att den gjordes när Saturninus var guvernör, vilket skulle innebära år 3-2 f.v.t. (Martin 1996, kap. 11) Detta stödjer teorin att folkräkningen gjordes i samband med lojalitetsförklaringen som Augustus beordrade då. Historikern Orosius skrev på 400-talet explicit att Jesus föddes vid tiden för en lojalitetsförklaring med tillhörande registrering som Augustus utfärdade och daterade denna till 2 f.v.t. (Pratt 1990) Hur kommer Quirinius in i bilden? Han hade redan tidigare visat sig vara en mycket skicklig administratör och vore ett givet val att administrera en folkräkning i den östra delen av Romarriket som han var bekant med. Termen hegemoneuo som Lukas använder om Quirinius vore då högst passande. Vi kan inte utifrån ordet hegemoneuo säga något om vilken titel Quirinius hade (såsom ståthållare, guvernör eller legat). Hegemoneuo betyder helt enkelt att han administrerade från Syrien. Utifrån vad vi vet om Quirinius i övrigt kan vi vara tämligen säkra på att han hade viktiga uppdrag i Augustus tjänst.

 

Sammanfattningsvis kan vi se att Lukas och Matteus uppgifter om Herodes, Quirinius och folkräkningen verkar stämma väl med arkeologin och övriga antika skriftkällor. Enligt den tidiga kristna traditionen föddes Jesus 3-1 f.v.t., vilket stämmer väl med allt annat som vi vet.

 

De visa männen

 

Matteus skriver att när Jesus hade fötts kom visa män österifrån för att möta honom: “När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ‘Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.’” (Mt 2:1-2) Vilka dessa var, eller hur många, vet vi inte. Kanske var det astrologer från Babylonien, kungligheter eller zoroastrier. Förmodligen hade de studerat de bibliska profetiorna och visste var Messias skulle födas: “En stjärna stiger fram ur Jakob, en spira höjs i Israel.” (4 Mos 24:17), “Men från dig, Betlehem i Efrata, så obetydlig bland Judas släkter, skall jag låta en härskare över Israel komma.” (Mika 5:2). Kanske hade de studerat Daniels profetia (Dan 9:25-26) och visste att tiden var inne för judarnas kung att födas.

 

De visa männen hade med sig tre gåvor: guld, rökelse och myrra. Alla tre var vanliga gåvor att ge till gudar och kungar under antiken. Guld förekom på flera ställen i mellanöstern, tex Havila (1 Mos 2:1) och Ofir (1 Kung 9:28). Rökelsen köptes förmodligen från nabateerna som hade monopol på handeln. Den huvudsakliga kommersen bedrevs i klippstaden Petra, så det är troligt att de visa männen stannade till där för att köpa rökelse på vägen till Betlehem.

 

Skattkammaren i Petra som var nabatéernas huvudstad

 

Herodes barnamord

 

Matteus skriver att de visa männen uppsökte kung Herodes och frågade om vägen till judarnas nyfödde kung. Herodes tog inte nyheterna om gossebarnet väl. Han beordrade att alla pojkar under två år i Betlehemstrakten skulle dödas. Ibland har man ifrågasatt om barnamordet verkligen ägde rum, men utifrån vad vi vet om Herodes från andra källor är det troligt att Lukas återger en historisk händelse. Den romerske historikern Josefus skrev att Herodes var en paranoid och grym man som mördade flera familjemedlemmar på misstanke om att de planerade att ta makten. Innan han dog gav han order om att de mest inflytelserika judiska ledarna från hela landet skulle komma till honom, med hot om dödsstraff om de lät bli. Han låste in dem i hippodromen och gav order om att när han dog skulle alla genomborras med pilar och avrättas. Anledningen var att han ville att judarna skulle sörja på hans dödsdag och inte glädja sig över att hans tyranniska välde var över (Josephus 1998, avs. 17:6:5).

 

Barnamordet som Matteus beskriver stämmer alltså väl med vad vi vet om Herodes i övrigt. Det hänvisas också till av den sekuläre författaren Macrobius på 400-talet, när han skriver om olika romerska högtider i Saturnalia. Han berättar att när kejsar Augustus hörde att Herodes hade slaktat alla pojkar under två år, däribland sin egen son, utbrast han, “Det är bättre att vara Herodes gris än hans son”. (Macrobius och Kaster 2011, avs. 2:4:11)

 

Slutsatser

 

Berättelserna om Jesu födelse har ibland betraktats som sagor, jämförbara med att tro på tomten. Men det finns många kopplingar till olika historiska fynd, och gott om skäl att tro att de händelser som Bibeln beskriver verkligen har ägt rum. Att det var Guds son som föddes i Betlehem går inte att bevisa arkeologiskt, däremot kan vi visa att Lukas och Matteus var mycket noggranna i sin rapportering av de historiska händelserna. Vi kan vänta oss att de var ännu mer noggranna kring det som var långt mycket viktigare – att världens frälsare fötts.

 

Referenser

 

Augustus. 1998. ”The Deeds of the Divine Augustus”. http://classics.mit.edu/Augustus/deeds.html.

 

Dark, Ken. 2020. The Sisters of Nazareth Convent: A Roman-period, Byzantine, and Crusader site in central Nazareth. The Palestine Exploration Fund Annual. Routledge.

 

Ehrman, Bart D. 2013. Did Jesus Exist? HarperCollins.

 

Geisler, Norman L. 1999. Baker Encyclopedia of Christian Apologetics. Baker Reference Library. Grand Rapids, Mich: Baker Books.

 

Gilbrant, Thoralf, Bertil E. Gärtner, och Thorsten Kjäll. 1978. Studiebibeln. Vol. 2. Stockholm: Normans förlag.

 

Israel Antiquities Authority. 2012. ”Earliest Archaeological Evidence of the Existence of the City of Bethlehem already in the First Temple Period”. Israel Antiquities Authority. maj 2012. http://www.antiquities.org.il/article_eng.aspx?sec_id=25&subj_id=240&id=1938&module_id=.

 

Josephus, Flavius. 1998. ”The Antiquities of the Jews”. I Josephus: The Complete Works, redigerad av William Whiston. Nashville: T. Nelson Publishers.

 

Macrobius, och Robert A. Kaster. 2011. ”Saturnalia”. Cambridge, MA: Harvard University Press. https://doi.org/10.4159/DLCL.macrobius-saturnalia.2011.

 

Martin, Ernest L. 1996. The Star of Bethlehem: The Star That Astonished the World. Associates for Scriptural Knowledge.

 

Pratt, John P. 1990. ”Yet Another Eclipse for Herod”. The Planetarian 19 (4): 8–14.

 

Ramsay, W. M. 2009. Was Christ Born at Bethlehem?: A Study on the Credibility of St. Luke. Wipf and Stock Publishers.

 

Steinmann, Andrew E. 2009. ”When Did Herod the Great Reign?” Novum Testamentum 51 (1): 1–29.

 

Strobel, Lee. 1998. The Case for Christ: A Journalist’s Personal Investigation of the Evidence for Jesus. Zondervan.

 

En kommentar

  1. Joan 13 december 2020 at 22:36

    Tack! Vilken bra genomgång.

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

1 month ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer