Författare

Micael Grenholm är en teolog, författare och föreläsare som bor i en kristen kommunitet i Falköping med sin fru Sarah. Han är doktorand i kyrko- och missionsstudier vid Lunds universitet och undervisar i kyrkohistoria på ALT. Sedan 2009 har han skrivit på Hela Pingsten som idag är en av Sveriges största kristna bloggar. Micael är även redaktör för Pentecostals & Charismatics for Peace & Justice, föreläser åt den kristna miljöorganisationen God Jord, samt driver podcasten Jesusfolket. Han har mottagit Uppsala fredspris och priset Årets opinionsbildare. Micael har skrivit fyra böcker, bland annat Dokumenterade mirakler och Konvertiten. Han har fått artiklar publicerade i Sojourners, The Christian Post, The Mennonite World Review, Dagen, Sändaren, med mera. Han har föreläst i över hundra olika sammanhang och brinner för ämnen som karismatik, apologetik, främlingsvänlighet, miljövänlig livsstil och evangelisation.

Om inlägget

av Publicerat: 19 april 2017Ämnen: Jesu död och uppståndelse12 kommentarerEtiketter: , 1423 ord7 minuters läsningvisningar: 20

Dela inlägget!

Jesu uppståndelse: gravplundring, hallucinationer – eller mirakel?

Livets bräcklighet


Förra veckans terrordåd i Stockholm får oss oundvikligen att tänka på livets bräcklighet. Det fanns ingen gemensam nämnare för dem som dödades. Maïlys, den belgiska kvinnan som väntade på Drottninggatan för att träffa sina vänner hade inget att göra med Ebba, den elvaåriga flickan som var på väg hem från skolan. De dog urskillningslöst.

Samma sak kan hända oss, när som helst. Det behöver inte ske genom en terrorattack, utan genom plötslig sjukdom eller en olycka. Vi kan inte ta livet för givet. Faktum är att vi kan vara döda imorgon.

När jag var ateist i yngre tonåren avskydde jag att tänka på detta. Jag kvävde mina existentiella tankar med underhållning av alla möjliga slag. Men när en familjemedlem hastigt gick bort kunde jag inte hålla dödsångesten på avstånd. Som jag beskrivit i djupare detalj här slutade det med att jag den 2 april 2006 blev kristen. Några veckor senare bad jag Gud visa sig för mig, och jag såg syner av Jesus nästan varje kväll i över ett år.

När jag berättar detta för ateister påpekar de ofta att min starka vilja att Gud skulle finnas och ge mig evigt liv påverkade mitt beslut att börja tro på det. Men viljan att något ska vara sant innebär inte att det är sant. Och det stämmer, men det innebär inte att min slutsats automatiskt är falsk.

En läkare som förskräckt misstänker att hennes son har cancer kan motiveras av denna misstanke att grundligt undersöka saken. Att hon mycket gärna vill att pojken ska vara frisk innebär inte att hon nödvändigtvis kommer fram till att han är sjuk – hon kanske upptäcker att han är fri från cancer!

Möjligheten att leva för evigt i lycka är utan tvekan en betydligt bättre realitet än den skoningslösa massförintelse som ateismen utlovar allt levande. Så vi bör alla vara villiga att utforska existensen av evigt liv, och inte utesluta det a priori.

Hur uppstod tron på uppståndelsen?


En naturlig startpunkt för en sådan undersökning är att titta närmare på Jesus från Nasaret. Inte nog är han världens mest kända historiska person, den mest kända händelsen i hans liv är att han ska ha kommit tillbaka från döden. Om det är sant har Gud legitimerat hans budskap om att de som följer honom också kommer uppstå till ett evigt liv, och det är sannerligen goda nyheter.

En invändning som knappt förtjänar uppmärksamhet för att den är så dålig men som jag ändå känner att jag kortfattat behöver bemöta då den är populär, är att ”Döda uppstår inte. Alltså uppstod inte Jesus.” Det är ett cirkelresonemang: om Jesus i själva verket uppstod, stämmer det inte att ingen någonsin har uppstått.

Om det fanns någon naturlig process som gjorde att, säg, en procent av den mänskliga befolkningen kom tillbaka till livet efter att de hade dött, så skulle Jesu uppståndelse inte vara ett mirakel. Alltså kan vi inte hänvisa till att det saknas naturliga processer för uppståndelser för att förneka att Jesus kan ha uppstått mirakulöst.

Så låt oss titta närmre på hur idén om att Jesus uppstått, uppstod. Först måste vi välja om det är rimligast att anta att apostlarna var övertygade om att graven var tom och Jesus levde, eller om de blåljög och förkunnade uppståndelse utan att egentligen själva tro på det. Det förstnämnda är otroligt mycket troligare.

Det är oomtvistat att Paulus var en historisk person, och i flera av hans brev (1 Kor 15:5 och Gal 1.18-2:14) talar han om Petrus som historisk person som han mött och talat med. Han var, enligt både Paulus och evangelierna, ett vittne till uppståndelsen. Alla fornkyrkliga källor om Petrus liv är eniga om att han dog martyrdöden i Rom, och det är vida känt att urkyrkan var kraftigt förföljd. Petrus har en central roll i berättelserna om uppståndelsen. Att han skulle veta att det var ett påhitt och ändå ge sitt liv åt det är orimligt. Folk kan ge sina liv för det som är fel, men själva är de övertygade om att det är rätt.

Samma sak gäller förstås övriga apostlar. Detta har gjort att teorin som ickekristna spred i urkyrklig tid enligt Matteus 28:13 — att lärjungarna stal kroppen — har väldigt svagt stöd bland skeptiker idag. Radikaliteten i den tidiga kristna rörelsen går inte att förneka. Som exegeten NT Wright skriver i sin bok om Jesu uppståndelse kommer tron på denna som ett blixtnedslag och förkunnas med en passionerad övertygelse av dem som själva hade träffat Jesus.

Hallucinationer om hallucinationer


Så vad förklarar uppkomsten av denna övertygelse? Ett äkta uppståndelsemirakel gör det förstås, men vad är den populäraste naturalistiska förklaringen? Den absolut vanligaste är hallucinationsteorin – att några av lärjungarna trodde att de såg Jesus när de i själva verket bara inbillade sig.

Eftersom detta är en naturalistisk förklaring, utan hänvisning till övernaturligt ingripande, måste vi vara realistiska i vår beskrivning av de hallucinationer som ska ha gett upphov till tron på uppståndelsen. Vi kan inte hänvisa till fiktiva hallucinationer, som i filmer där vem som helst tycks kunna se vad som helst, utan hålla oss till metodisk naturalism i vår förklaringsmodell.

Apologeten Gary Habermas pekar på att hallucinationsteorin går emot hallucinationsforskningen. Hallucinationer är symptom på psykisk ohälsa, de är inte tillgängliga för vem som helst som vill se något. Att flera personer har samma sorts hallucination inom relativt kort tid är extremt osannolikt. Att flera personer ser samma hallucination samtidigt, vilket alla evangelier och Paulus hävdar, går i princip inte. Det kräver ett sammanträffande som inte är av denna värld.

Skeptikern kanske invänder att vi inte vet om flera personer såg hallucinationer av Jesus samtidigt, dessa berättelser kanske utvecklades decennier senare baserat på ursprungliga hallucinationer som var individuella. Men återigen har vi problemet med apostlarnas övertygelse om att den urkristna förkunnelsen var sann. Paulus skriver om hur den uppståndne Jesus uppenbarade sig för grupper av lärjungar i 1 Kor 15:3-7, vilket skrevs ca 20 år efter händelsen och med största sannolikhet baserar sig på tidigare traditioner. Vi ser ingen historisk utveckling från individuella uppenbarelser till kollektiva — de kollektiva finns där från början. Om de rapporterna var lögner, varför var lärjungarna villiga att dö för ett sådant vittnesbörd?

Avslutningsvis invänder många skeptiker att det inte spelar någon roll hur fantastiskt osannolikt en naturalistisk förklaring är, den är fortfarande mer trolig än en övernaturlig förklaring. Detta är en återupprepning av Humes cirkelargument mot mirakler, som jag har kritiserat här. Om Guds, och därmed miraklers, existens är möjlig, så är miraklers inträffanden inte alls det mest osannolika som kan inträffa. Om Gud möjligtvis finns är det tvärtom rätt troligt att de sker. Det finns ingen anledning att hävda att mirakler är de mest osannolika händelser som kan tänkas såtillvida att man inte utgår från naturalism a priori, och det finns det ingen anledning att göra eftersom naturalismen är obevisad och obevisbar.

Skeptikers oförmåga att presentera en hållbar och trolig alternativ teori till vad som hände under påskhelgen i Jerusalem visar att tron på Jesu uppståndelse är fullständigt rationell. Det är därför inte konstigt att flera ateister som på ett ärligt sätt granskat bevisen för uppståndelsen, såsom Lee Strobel och J. Warner Wallace) har kommit till tro på Jesus.

 

12 kommentarer

  1. l_johan_k 19 april 2017 at 23:19

    Ny kommentar med korrekt länk.

    Humes argument mot mirakler är inte ett cirkelbevis: https://goo.gl/vZTVKN

  2. l_johan_k 20 april 2017 at 23:18

    Vi försöker en gång till…

    Humes argument är *inte* ett cirkelbevis: https://goo.gl/PfZh80

  3. Svenska Apologetiksällskapet 21 april 2017 at 22:02

    Tack för kommentaren! På Svenska apologetiksällskapet har vi som mål att besvara och bemöta alla kommentarer; Grenholm hälsar att han kommer att återkomma till frågan så småningom. Man kan alltså ta del av tankar på https://youtu.be/3zG22Igvcjk.

    Personligen tänker jag att Hume kanske inte måste anses före ett cirkelresonemang, men att hans tankar ändå innebär att inga mirakler kan ske, ens om ett sker eftersom de flesta gånger sker de inte. Jag rekommenderar var och en att söka upp Humes text (http://www.davidhume.org/texts/ehu.html) och direkt ställa frågorna utan att passera andras tolkning och ställa exv följande frågor; David Hume hävdade att ett skäl till att inte tro på mirakel är att vi inte sett det hända förut. När en person dör då har vi bara sett att den och andra döda fortsätter vara död och det är då ett argument för att personer inte uppstår.
    Alldeles bortsett från andra argument för eller emot mirakel och en eventuell möjlighet till att döda uppstår så är samtalsfrågan: Hur blir detta argument om vi drar det till sin yttersta spets? Blir det starkare eller innebär det en försvagning? Vad är det Hume hävdar? Kan det få andra konsekvenser? I Humes argument är detta med induktiv och deduktiv rätt otydligt för att inte säga frånvarande! Kanske funkar det för att rädda Hume, men är det verkligen så tydligt uttryckt?

    Allt gott till er alla! / Martin Walldén

  4. l_johan_k 22 april 2017 at 23:27

    Jo, länken är ju det artikeln svarar på…

    ”Hur blir detta argument om vi drar det till sin yttersta spets?”

    Ja, om du slänger ut Humes argument så slänger du ut den induktiva metoden, och då kan du över huvud taget inte tillgodogöra dig ny kunskap.

    ”I Humes argument är detta med induktiv och deduktiv rätt otydligt för att inte säga frånvarande!”

    Du kanske borde läsa texten först *innan* du uttalar dig?

    ”This still reduces us to past observation [induktion], and obliges us to compare the instances of the violation of truth in the testimony of men, with those of the violation of the laws of nature by miracles, in order to judge which of them is most likely and probable [sannolikhet]. As the violations of truth are more common in the testimony concerning religious miracles, than in that concerning any other matter of fact; this must diminish very much the authority of the former testimony, and make us form a general resolution, never to lend any attention to it, with whatever specious pretence it may be covered.”

  5. Svenska Apologetiksällskapet 24 april 2017 at 14:00

    Länken lades in för att alla enkelt skulle se vad det pratades om.
    Om cirkelargument eller ej lämnar jag åt Grenholm som skulle återkomma i någon form om bland annat Hume. Men några tankar utifrån Humes text: ”Det måste […] finnas en likformig erfarenhet som talar mot alla under, annars skulle de inte förtjäna denna beteckning. Och eftersom en likformig erfarenhet utgör ett bevis, har vi här ett direkt och fullständigt bevis, härrörande från faktumets natur, mot varje underverk. Dessutom kan ett sådant bevis inte förintas och undret bli trovärdigt genom ett motsatt, starkare bevis.” Med ett sådant förhållningssätt blir det ju lite svårt att hävda något, det bygger på att alla andra bevis är fel, även om de är starkare om de argumenterar mot hans ståndpunkt. Det är ju någon form av cirkel eller icke falsifierbarhet som är intressant. Han medger visserligen mot slutet av sin skrift att: ”Ty jag vidgår att det annars möjligen kan finnas ett under eller brott mot naturens sedvanliga gång av sådant slag att de kan bevisas av mänskliga vittnesbörd.” Men i stycket innan underkänner han i princip detta ändå.

    Jag menar nog att om man drar Humes tankar till sin spets så kommer man till att inget som ingen observerat eller kanske till och med inget som inte skett förut kan kan ske, man hamnar i en verklighet lik den som Tage Danielsson skojar om kring det otroligt osannolika (som inte hade skett förut) som hänt i Harrisburg.

    Med deduktiv och induktiv menar jag att han inte alls uttrycker det lika tydligt och självklart som i de tänkare du citerade som reder ut begreppen i Humes skrivande, det kan inom teologin jämföras med lagens tredje bruk hos Luther. Han nämner uttryckligen lagens första och andra, men inte tredje; innebär det att han omfattar alla tre eller bara två? De flesta är överens om att det gäller alla tre, lite så tyckte jag det var i dina tankar om Hume, de som du citerade hade ofta lyft ut citat för att belysa sin tes och visa var Hume gjorde si eller så, men i Humes text blandar han lite högt och lågt och har det mycket mer som en essä än som et långt filosofiskt argument likt de du ställde upp, så det var lite slarvigt av mig. Det är inte frånvarande i Humes text, men inte så tydligt att ”nu gör jag… ”.

    Kanske kan man också tänka som så att bara för att vi inte sett något hända förr, innebär det inte att det därmed inte KAN ske. Allting måste ju ha skett för första gången någon gång. Dessutom är ett mirakel inget brott mot naturlagarna, lika lite som att en försvunnen femhundring är ett brott mot matematikens lagar, som CS Lewis påpekade. Det är istället ett brott mot landets lagar. Ett mirakel har helt enkelt inget med naturlagarna att göra.

    /Martin Walldén

  6. l_johan_k 25 april 2017 at 23:34

    ”Jag menar nog att om man drar Humes tankar till sin spets så kommer man till att inget som ingen observerat eller kanske till och med inget som inte skett förut kan kan ske”

    Det han säger är:

    1.12: Av alla observerade fall av döda människor (x) anger majoriteten av rapporter att ingen ”återuppståndelse” (D) har skett.
    1.13: Av alla observerade fall av döda människor (x) anger ett extremt litet antal rapporter att en ”återuppståndelse” (~D) har skett.
    1.14: De rapporter som talar om en ”återuppståndelse” är baserade på lögner.

    Därefter jämför han sannolikheterna för 1.13 och 1.14, och kommer fram till att tesen att ”mirakler sker” har betydligt lägre styrka än tesen att ”människor ljuger”.

    Du får gärna ha, som rationell princip, att induktiv styrka inte korrelerar med vad som är sant, men då avsäger du dig även alla anspråk på att faktiskt kunna äga kunskap.

    ”Det är inte frånvarande i Humes text, men inte så tydligt att ”nu gör jag…”

    Tur då att folk rett ut det och visat var ert felslut ligger.

    ”Kanske kan man också tänka som så att bara för att vi inte sett något hända förr, innebär det inte att det därmed inte KAN ske. Allting måste ju ha skett för första gången någon gång.”

    Eftersom en induktiv slutsats inte är deduktiv så utesluter den inte att slutsatsen kan vara falsk. Men detta innebär även att det är *logiskt omöjligt* för en induktiv slutsats att vara ett cirkelbevis.

  7. Svenska Apologetiksällskapet 27 maj 2017 at 15:00

    Induktiv metod är inte allena saliggörande är kanske min tes, den är inte lika entydigt stark som i Humes tanke.

    Min körskollärare använde termen ”erfarenhetsinlärning” när man inte lättade på gasen i korsningen drottninggatan/nygatan med motiveringen ”att det kommer ju ändå aldrig någon bil här”. Med Humes metod så kommer det ingen bil, någonsin. I verkligheten kommer det en bil, eller iaf kan komma.

    Sedan 1990 har rapporteringen från Allsvenskan 25 gånger innehållit nyheten att IFK Norrköping INTE vunnit Allsvenskan, men 2015 var rapporteringen att IFK Norrköping vunnit! Fest och jubel! Men med induktiv metod som enda källa till kunskap torde det vara tveksamt att fira. För att inte tala om år 2001, då Hammarby IF van SM-guld för första gången sedan 1915 (då fotbollssektionen bildades) eller 1896 (då svenska mästare i fotboll började koras).

    Så antal i rapporteringen är inte allena saliggörande för ett argument.

    ”Du får gärna ha, som rationell princip, att induktiv styrka inte korrelerar med vad som är sant, men då avsäger du dig även alla anspråk på att faktiskt kunna äga kunskap.” säger du
    Jag säger att jag tror att IFK vann SM-guld och även Hammarby, trots att induktivt har den inte direkt styrkts genom rapporteringen de senaste 120 åren, jag tror att det skulle kunna ses som ett faktum så starkt som något att dessa två händelser har hänt så tydligen behöver jag inte avsäga mig alla anspråk på att kunna äga kunskap. 

    Dessutom talar vi i bloggposten inte om generella utsagor om mirakler där jag inte alls har lika många gånger hört om ett mirakel som visat sig vara osant (kanske Hume såg för mycket amerikanska TV-predikanter på 70- och 80-talet? :-) och om jag får ta bort mitt enda tillfälle då jag råkade hamna på ett sådant möte så är det nog övervikt för I minsta fall tillfällen där i alla fall den som kommit till helande/förbön ansett sig blivit helad så mina 1.13 och 1.14 ser nog olika ut än Humes och då är ju inte det en vattentät metod heller, det går alltså att få andra värden än Hume och då blir ju hans argument mot mirakler inte särskilt starkt för hans sak.

    Det bloggposten handlar om är om Hammarby vunnit SM-guld, om Harrisburg skett, om det i en specifik grav skedde något som bäst förklaras med miraklet att personen blev levande så vi är ganska långt ifrån att ha någon glädje av Hume alls i det vi samtalar om.

    / Martin Walldén

  8. Svenska Apologetiksällskapet 27 maj 2017 at 15:09

    ””Det är inte frånvarande i Humes text, men inte så tydligt att ”nu gör jag…”
Tur då att folk rett ut det och visat var ert felslut ligger.””
    Här har du inte visat att det är det enda korrekta att tolka honom så tydligt. Dessutom; att saker kan uttryckas olika tydligt är inte konstigt, det gäller t o m inom matematiken.
    1+1+1 barn har 1+1+1 äpplen var vilket betyder att de har 1+1+1+1+1+1+1+1+1 äpplen tillsammans. Eller: 3 barn har 3 äpplen var vilket betyder at de har 3*3=9 äpplen tillsammans, om detta gäller för den i mina ögon tydligare matematiken så kan det nog gälla inom semantiken också!
    
/ Martin Walldén

  9. l_johan_k 29 maj 2017 at 21:16

    Del 1:

    Jag kan endast se att du blandar ihop deduktion och induktion, och att du därmed målar upp samma halmgubbe av Hume som Grenholm gjort.

    Enligt dig gäller att ”Humes bilargument” har följande form:

    P1. Det kommer *aldrig* något bil i korsningen Drottninggatan/Nygatan.
    P2. Vi passerar korsningen Drottninggatan/Nygatan.
    S3. Det kommer inte någon bil.

    (Källa: ”Med Humes metod så kommer det ingen bil, någonsin.”)

    I stället anser du att ”bilargumentet” bör ha formen:

    P1*: Av alla observerade fall gäller att det aldrig passerat någon bil i korsningen Drottninggatan/Nygatan.
    S3*: Därför är det rimligt att anta att det *aldrig* passerar någon bil i korsningen Drottninggatan/Nygatan.

    (Källa: ” I verkligheten kommer det en bil, eller iaf kan komma.”)

    Det förra exemplet är deduktivt; det senare är induktivt. Det deduktiva exemplet är ett cirkelbevis medan det induktiva är mer eller mindre sannolikt.

    Enligt dig så resonerar Hume enligt den deduktiva formen, medan du anser att han borde resonerat enligt den induktiva formen. Faktum är dock att detta är precis den invändning som jag redan rett ut i min artikel.

    Här har vi följande analoga argument gällande Jesu uppståndelse

    Deduktivt:

    1.06: Alla döda människor (x) förblir döda (D).
    1.07: Jesus (y) dog (x).
    1.08: Därför återuppstod inte (D) Jesus (y).

    Induktivt:

    1.09: Av alla observerade fall av döda människor (x) finns det inga rapporter om ”återuppståndelse” (~D).
    1.10: Därför är det rimligt att anta att alla döda människor (x) förblir döda (D).
    1.11: Därför är det rimligt att anta att Jesus (x) inte återuppstod (D).

  10. l_johan_k 29 maj 2017 at 21:16

    Del 2:

    Enligt Humes text har argumentet mot mirakler följande form:

    ”(1) This still reduces us to past observation, and (2) obliges us to compare the instances of the violation of truth in the testimony of men, with those of the violation of the laws of nature by miracles, in order to judge which of them is (1*) most likely and probable. As the violations of truth are more common in the testimony concerning religious miracles, than in that concerning any other matter of fact; this must diminish very much the authority of the former testimony, and make us form a general resolution, never to lend any attention to it, with whatever specious pretence it may be covered.”

    Enligt (1) och (1*) är hans argument baserat på observationer och sannolikheter, d.v.s. det är *induktivt*. Enligt (2) gäller att vi måste jämföra sannolikheten för ett mirakel mot sannolikheten för att det observerade miraklet är baserat på lögnaktiga rapporter.

    Hans argumentation har därmed formen:

    1.12: Av alla observerade fall av döda människor (x) anger majoriteten av rapporter att ingen ”återuppståndelse” (D) har skett.
    1.13: Av alla observerade fall av döda människor (x) anger ett extremt litet antal rapporter att en ”återuppståndelse” (~D) har skett.
    1.14: De rapporter som talar om en ”återuppståndelse” är baserade på lögner.

    För att avgöra om det är mer rationellt att försanthålla 1.14 än 1.13 inför Hume principen om proportionell tro: “[…] the violations of truth are more common in the testimony concerning religious miracles, than in that concerning any other matter of fact[.]” Enligt principen om proportionell tro bör vi därför hysa en starkare tro på 1.14 jämfört med 1.13.

    Oberoende av om du håller med eller inte, så är det ett faktum att det inte är en cirkelgång i argumentet

    För det andra är dina exempel baserad på en falsk analogi, ty i vare sig ”bil-” eller ”fotbollsargumentet” så bryts inte några naturlagar. Jämför t.ex följande två former:

    1. En gång har IFK Norrköping vunnit allsvenskan.
    1*. En gång har IFK Norrköping vunnit allsvenskan genom att låta bollen flyga i mål via en förändring av gravitationslagen.

    1 är knappast någon uppseendeväckande observation. 1* skulle dock varken du eller jag acceptera utan att först kontrollera vilka bevis det finns som styrker påståendet. Skulle det t.ex. räcka att ett hundratal IFK-supportrar påstår att så har skett? Om ditt svar är ”Nej” så förutsätter du principen om proportionell tro. Och då Jesu uppståendelse inte är av formen 1, utan av 1*, så hamnar du därmed i en motsägelse.

    ”Det bloggposten handlar om är om Hammarby vunnit SM-guld, om Harrisburg skett, om det i en specifik grav skedde något som bäst förklaras med miraklet att personen blev levande så vi är ganska långt ifrån att ha någon glädje av Hume alls i det vi samtalar om.”

    Din argumentation är felaktig då den byggts på en falsk analogi samt att du målat upp samma halmgubbe som den ursprungliga artikeln.

  11. […] de inte tror att mirakler kan ske, och därför heller väljer en naturalistisk förklaringsmodell hur långsökt den än är. På samma sätt är det många som avfärdar kosmologiska argument för Gud med att säga att […]

  12. […] Jesu uppståndelse: Gravplundring, hallucinationer eller mirakel? Micael Grenholm […]

kommentarer är stängda.

Just nu på bloggen

  • Referat från apologetikkonferensen ”Varför just Jesus?”

    Jag minns väl hur jag, när jag var liten och brukade leka i skogen, förundrades över naturen, stjärnhimlen och allt det vackra i skapelsen. Tanken började växa inom mig om att det måste finnas något bakom allting, att slumpen inte kunde ha gjort detaljerna på ett så väl ordnat sätt med all variation av liv. När jag såg på världen med nyfikenhet men samtidigt upplevde det svåra och tuffa i livet som det innebar att växa upp och leva som en trasig människa i en trasig värld så möttes och blandades liksom känslan av den förundrande delen av skapelsen med lidandet för mig som människa och person. Frågan färgades av förtvivlan och tvivel: Hur får jag ihop allt det vackra, sköna och förundran av livet med lidandet, trasigheten, om ont och gott existerar eller inte alls? I tonåren funderade jag mycket på vad meningen med livet kunde vara och brottades med existentiella frågor samtidigt som jag gick igenom en svår period mellan högstadiet och gymnasiet. Men mitt liv vände totalt: Jag kom till tro på Jesus genom evangeliet som förmedlades av en vän jag lärde känna på skolan. Detta gav mig ett nytt liv. Jag minns den där lektionen på bibelskolan som bland det mest roliga och intressanta. Den handlade om att förklara, försvara och ge goda skäl för den kristna världsbilden och tron på Jesus Kristus. Jag började intressera mig för apologetik och ville undersöka mer och fördjupa mig i min övertygelse och samtidigt lärde jag känna vänner som delade intresset för detta också. När jag för första gången var på apologetikkonferens i Uppsala, 17-18 mars 2023, blev det en stark upplevelse för mig. Det var på något sätt som att frågorna från när jag var liten och lekte i skogen eller när tonårsperioden präglades av förtvivlan och tvivel på livet, fick fördjupade genomtänkta svar i de föreläsningar som hölls. Detta fick mig att tänka på psalmisten Davids inledande ord från psaltaren 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Jag upplevde att konferensen hade bra ämnesområden på seminarierna följt av frågestunder, pauser och trevlig gemenskap. Det var fint att få träffa några av de personer som jag lyssnar på och följer via hemsida och podd såsom Svenska Apologetiksällskapet och Apologia. Jag vill rikta ett stort TACK för det fina arbete ni gör och medverkar till att få ”troende människor att tänka och tänkande människor att tro”. Konferensen präglades bl.a. av öppenhet, ödmjukhet och skarphet i budskapen som förmedlades där.


  • Apologetik i församlingen – del 3: Evangelisation!

    När man läser om missionärer i kyrkans historia blir man både ödmjuk och inspirerad. Alla dessa hjältar som trotsade kyla, hunger och brutalt motstånd. Ofta ledde missionen till martyrskap och i många fall senare helgonförklaring. Visst imponerar Apostlarna, Bonifatius, Ansgar och Patrick. Samtidigt vet vi att tusentals offrar hälsa och liv än idag. Missionens drivkraft är fortfarande väldigt stor i många delar av vår värld. Vad är det som gör att vi inte ser samma hängivenhet i Sverige även om vi säkerligen inte riskerar att mista livet när vi är tydliga med evangeliet och Bibelns sanningar? Bekvämlighet Visst är det gött med en fylld kyrka som lyssnar till mig som förkunnare. Varmt o skönt, alla är nöjda o glada. Eller när jag sitter framför datorn och skriver med favoritlåten strömmande i öronen. En kik på sociala medier får mig ännu mer i stämning och texten växer fram. Det är minst sagt bekvämt. Att ta sig ut o besöka församlingsborna eller ringa till vännen som är sjuk är inte lika lockande. Inte ens att falla ner på knä och ropa till Gud för människors frälsning gör jag särskilt ofta. Kaffekoppen med arbetskamraterna är väl viktig men hur ofta och hur länge? Ändå är mötet med en människa i nöd, såväl fysiskt som andligt, den plats där jag finner en god eftersmak. Att gå utanför min komfort­zon gör att Gud kan börja arbeta med såväl mig som andra människor. Jesus sa till lärjung­arna att gå ut och när de gjorde det förändrades världen och kyrkan växte. Apati Flera har talat om apatin som vilar över Sverige, inte minst David Wilkersson. Var den kommer ifrån kan vi fundera över men ett är säkert. Djävulen älskar när vi sitter på våra rum och väntar på nästa mejl att blinka till. Om vi ska bryta med detta ok behöver vi kasta av oss det och i stället gå in under Jesu ok. Hans börda är ju lätt. Vi får helt enkelt bestämma oss för hur vi vill leva våra liv. Helt klart är att Jesus välsignar oss när vi går mot strömmen i såväl  tankar som i handling. Evangeliet är till för alla människor och det är ett hårt men spännande arbete som väntar. Rädsla Var inte rädda, säger Jesus. Såklart är man rädd för att gå ut i okänd terräng och stöta sig med omgiv­ningen, men Jesus övervinner rädslan. Han går ju före och har redan varit hos alla människor och på alla platser. Att kyrkorna ofta inte är livaktiga och fyllda av människor beror till stor del på att vi inte svarat på de frågor människor har men också på att vi inte sökt upp människor. Kanske beror det på att vi lyssnar mer till våra rädslor än till Jesus. Kyrkans inre sekularisering Frågorna och tvivlen finns helt klart hos de flesta så vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Vi som har fått uppdraget att förkunna evangelium och försvara tron har avgörandet i egna händer. När vi som kyrkans företrädare följer med strömmen och inte erbjuder villkorslös frälsning i Jesus faller allt ihop. Det finns inget evangelium för människor att bli frälsta av. Det finns ingen räddning och därför vänder man sig till andra källor. När SVT:s Svenska nyheter parodierar på Svenska kyrkan blir det tydligt att kyrkan berör. Ifrågasättandet och analysen som vi själva borde gjort görs av utomstående. Stenarna ropar. Politisering Till slut måste också nämnas Svenska kyrkans politisering. Att politiska partier fortfarande 2023 bestämmer över och har inflytande i kyrkan är förvånande för både oss på insidan och utomstående. Det som kunde vara en kyrka med gudstjänstfirande lovsjungande människor fria från politisk färg har blivit en alltmer politiserad kyrka. Visst fungerar det hyfsat på många ställen men när präster antingen framför sina politiska budskap från predikstolen eller låter bli att förkunna Jesus blir löjets skimmer tydligt. Kritiken utifrån låter inte vänta på sig och det hela blir till en återvändsgränd för kyrkan. Jesus sa att vi skulle gå ut och förkunna evangeliet för alla människor och här finns lösningen. Kyrkans uppdrag är att föra människor till tro på Jesus så att de kan leva med församlingen. Om det ska bli verklighet måste vi inse allvaret men också vilken glädje det är när en människa blir frälst. Kan vi verkligen vara utan den glädjen?


  • Big bangKalāmargumentet för Guds existens

    Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud. Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (https://theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 4 – Bibeln är fullständigt färdig

    I detta inlägg ska jag visa att Nya Testamentets kanon är riktig samt att inga böcker ska tillkomma. Även om Guds Ande kan tala profetiska ord idag, kan ingen text uppnå samma status som NT:s texter, enligt både mig och klassisk kristen tro. Det bör påpekas gällande NT:s kanon att den är densamma för katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan, och den överväldigande majoriteten av den protestantiska kyrkan, trots att synen på de deuterokanoniska böckerna i GT kan variera. Låt oss åter igen börja med Jesus. Många påpekar, korrekt, att Jesus självfallet inte kan ge en lista på NT:s texter som ska räknas som Guds ord, eftersom dessa texter ännu inte skrivits. Dock är det så att både Gamla Testamentet, Jesus själv, samt lärjungarna, skapar ett gemensamt ramverk för vad som får och inte får klassas som helig skrift – vad som ska räknas som Guds ord på samma sätt som GT. Mose bekräftar Jesus För det första kan vi gå tillbaka till en profetia om Jesus från 5 Moseboken 18:18-19, talad till Mose: Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. Redan i Bibelns första böcker ser vi här en profetia om en kommande Profet lik Mose som nedtecknade Lagens förbund. På liknande sätt profeteras i GT om att ett nytt förbund ska slutas i t.ex. Jer 31:31ff. Nya Testamentet var alltså förväntat att nedtecknas av Profeten som skulle likna Mose. Snabbspola till Johannes Döparen i Joh 1:20-21 där folket frågar om Döparen är ”Profeten”, vilket visar oss att på den tiden väntade man fortfarande på att den Mose-liknande Profeten skulle komma. Johannes Döparen säger att han inte är denna figur – men sedan pekar han folket mot Jesus Kristus som är just denna Profet. Detta bekräftas även av Petrus i Apg 3:19-22, Stefanus i Apg 7:37&52, samt genom de under som Jesus gör och den karaktär han har. I Joh 6:10-14 övertygas folket om att Jesus är Profeten när han liksom Mose med manna i öknen (2 Mos 16) gör ett brödunder som mättar folket. Detta brödunder bekräftas av övriga evangelier. Även i Matt 21:11, när Jesus tågar in i Jerusalem till folkets Hosianna-rop, så säger de att Jesus är Profeten. Skriften och historien själv etablerar alltså att Jesus är fundamentet för Nya Testamentet, och att han är Profeten lik Mose som har auktoriteten att nedteckna det nya förbundet. Jesus bekräftar sina apostlar Jesus i sin tur säger följande om lärjungarna i Luk 10:16: Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Ett liknande påstående om lärjungarna finns i Joh 20:21: ”Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.'” Här ser vi alltså en obruten kedja av auktoritet – Mose bekräftar Jesus som bekräftar apostlarna. Här läggs den främsta grunden för vad som får ingå i det nya förbundet, vilket blir vårt NT: Det etableras av Profeten, Jesus, som säger att vi även ska lyssna till hans apostlar. Detta kallas ibland kravet på apostolicitet på Helig Skrift – det ska vara skrivet av apostlarna själva, eller baseras på apostlarnas direkta undervisning. Dessa apostlar likställer själva sina ord med ”profeternas”, alltså GT:s heliga skrifter, i t.ex. följande texter: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20, Paulus) ”så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.” (2 Petr 3:2; Petrus) ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” (Jud 1:17, Judas) Själva ordet apostel betyder utsänd och innebär fullständig representation. När aposteln Petrus talar så är det i Jesu auktoritet, för han är Jesu utsände apostel. Att förneka Petrus (eller någon annan apostels) ord är därför att förneka Kristus, liksom att förneka Kristus är att förneka Fadern, eftersom Kristus är Guds apostel (Hebr 3:1). Nu uppstår dock ett dilemma: jag hämtar min argumentation om apostlarnas auktoritet från Lukasevangeliet och Johannesevangeliet – hur vet vi att de böckerna hör hemma i Skriften? I detta fall behöver vi inte tro detta på förhand – det räcker med att tro att de är tillförlitliga historiska dokument! Det ligger utanför ramen för detta inlägg att bevisa detta, men det finns goda skäl att tro det. Om texterna är historiskt tillförlitliga kan vi lita på att det är Jesu ord som talas, erkänna Jesu auktoritet, och sedan fortsätta vår argumentation. Fem krav för vad som får ingå i Nya Testamentet Det finns åtminstone fem krav enligt Skriften själv och Jesus på vad som får vara helig text i NT: Krav 1) Ortodoxi –  I del 3 om GTs kanon nämnde jag detta. Texterna får inte motsäga tidigare etablerade heliga texter och på så sätt leda människor bort från Gud. Krav 2) Profetiskt – Även detta kommer från del 3. Om texterna innehåller profetior ska dessa vara sanna så långt man kan bevisa (även om inte alla behöver vara uppfyllda än) och inte leda folk bort från Gud. Krav 3) Apostolicitet – Texterna måste vara skrivna av apostlarna, eller baserade på apostlarnas vittnesbörd eller undervisning, eller godkända av apostlarna. Texter skrivna mer än 100 e.Kr. tillhör inte Guds kanon som består av apostlarna och profeterna, eftersom dessa senare texter inte kan vara godkända av apostlarna som då inte längre levde. Krav 4) Bevarande – Eftersom Jesus säger att hans ord inte skall förgå (se del 2 i denna serie), kan vi också sluta oss till att om vi plötsligt skulle hitta ”ett nytt brev av Petrus”, så skulle detta brev inte vara del av Guds kanon. […]


  • En Bibel på ett bordVad är en god bibelsyn? Del 3 – Bibelns kanon är fullständig

    I respons på mitt första inlägg fick jag en följdfråga gällandes Bibelns kanon – alltså de böcker som ingår i Bibeln. Frågan är, hur kan vi veta att de böckerna som vi har i Bibeln 1) alla hör hemma i Bibeln och 2) ingen saknas? För visserligen har jag sagt att Bibeln är fullständigt verbalinspirerad, och att Bibeln är fullständigt bevarad. Men vilka böcker menar jag med Bibeln? Detta ska jag nu behandla. Det första jag vill göra är att mytförklara en vanlig uppfattning: Att Bibelns kanon skulle ha blivit bestämd av några gamla gubbar på något hemligt möte hundratals år efter Kristus. Bibelns kanon etablerades inte genom något officiellt möte, utan mottogs gradvis, organiskt och naturligt allteftersom den skapades och profettexterna samt breven skickades mellan församlingarna och gradvis samlades i sammanställningar. De långt senare kyrkomötena erkände denna existerande kanon och försvarade den – de varken skapade texterna, sammanställde dem, eller redigerade dem. Sammanställningarna fanns redan, kompletta. Låt oss åter igen börja med vad Skriften säger om detta. Då kanske någon invänder – Kan vi verkligen låta Bibeln bestämma vilka böcker som finns i Bibeln? Blir inte det ett cirkelargument? På ett sätt, jo. Men sanningen är att det är ett nödvändigt cirkelargument. Om vi hämtar beviset från något utanför Bibeln så betyder det att vi sätter vår tilltro till något utanför Skriften. Då är inte längre Skriften den högsta auktoriteten, utan vår standard för vad som får ingå i Skriften blir auktoriteten. Vi blir Skriftens – och Guds ords – domare, istället för dess görare. Inte ens kyrkan har högre auktoritet än Guds ord. Det är också nödvändigt ur ett filosofiskt och logiskt perspektiv. Det måste finnas en högsta standard när det kommer till sanning – ett grundläggande axiom som bevisar och förstärker sig självt, men inte hänger på något annat. Alltså, även om det finns argument från naturen, filosofin och apologetiken etc för att Skriften verkligen är sann och Guds ord, och att vi därför kan komma att tro på denna sanning, måste vi efter denna insikt också gå vidare till nästa logiska steg vilket är att erkänna att Skriften nu blir sanningen genom vilken vi ser världen – inte omvänt. Det som är jämförelsevis lätt att bevisa utifrån Skriften är att Gamla Testamentet är precis som det bör vara. Nya Testamentet är lite lurigare. Men låt oss börja med Gamla Testamentet: I 5:e Moseboken 4:2 får vi följande bud: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er”. Detta innebär att en etablerad regel för alla efterföljande texter som ska kunna räknas som Guds ord är att de inte får lägga till nya regler och inte upphäva existerande – Gud säger inte emot sig själv. Det är därför Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen…” (Matt 5:17-20) – och Paulus återupprepar detta. (Rom 3:31) Denna regel kallas kravet på ortodoxi, som betyder renlärighet. En text som inte är renlärig enligt Guds tidigare ord är inte Guds ord. I 5:e Moseboken 18:20-22 får vi ett krav för att något ska kunna räknas som Guds ord när det kommer till profeter – vad de profeterar måste gå i uppfyllelse. Där sägs också det omvända – om någon profeterar något som inte går i uppfyllelse, skall denna person inte räknas som profet. Detta kan vi kalla det profetiska kravet. I 5:e Moseboken 13:1-15 får vi ytterligare ett krav för vad en profet får och inte får göra. Även om det profeten säger går i uppfyllelse och han sedan säger att vi skall följa andra gudar skall vi inte följa honom utan tvärtom förkasta honom. Det är en förstärkning på kravet på ortodoxi, samt en begränsning på det profetiska kravet. Båda måste vara uppfyllda. Mose, som själv omfattades av dessa principer och gjorde tecken och under och profeterade sådant som gick i uppfyllelse, har alltså redan i Bibelns första böcker ställt krav på vad som får och inte får räknas som Guds ord! Gud har redan etablerat vad som får och inte får tillhöra hans kanon, vilket ger oss en trygg och stadig grund att bygga på. Efter detta ser vi precis en sådan organisk framväxt av Guds ord i Gamla Testamentet som vi skulle förvänta oss av dessa krav. Profeter stiger fram och talar saker som är i linje med Guds bud, dessa saker går i uppfyllelse och personerna bekräftas av folket som sanna profeter som manar folket att följa Gud. Deras texter upptas sedan som Guds ord. De texter som inte tar sig in i Gamla Testamentet är de texter som skrivs av obekräftade profeter eller av falska profeter. Låt oss lite snabbt hoppa fram till Jesus – han sa i Luk 11:50-51 ”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” Jesu poäng är att fariséerna som han tilltalar är och blir medskyldiga till alla profeters blod, från den förste till den siste. Alltså ramar Jesus här in någon tidigare erkänd samling profeter – en kanon. Därför blir följdfrågan viktig: Vilken Sakarja pratar han om? Abel betecknar tydligt det första mordet i Skriften, men vilket var det sista? Av Matteusevangeliet 23:35 läser vi att det är Sakarja, Berekjas son. Vi vet att det är en profet, eftersom Jesus listar profeter enligt Lukas-texten. Vi vet att han ska ha dött någonstans på tempelplatsen (mellan byggnaden templet och altaret på tempelgården) Vem passar kriterierna? Det finns två starka kandidater i historien och Skriften med varsitt problem, men som båda lustigt nog ger oss samma slutsats gällandes Skriftens kanon. Det ena alternativet som jag tror är vanligaste tolkningen är den Sakarja vars död beskrivs i 2 Krön 24:20-22. Problemet är att denna Sakarja kallas Jojadas son(=ättling i språket), inte Berekjas son. I övrigt stämmer döden och vissa anspelningar i Jesu ord. […]


Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Människor har i alla tider funderat på om universum haft en begynnelse och, om det hade en begynnelse, finns det en orsak till dess existens? Det kosmologiska argumentet uppstår naturligt från den mänskliga nyfikenheten och den kanske mest grundläggande filosofiska frågan – varför finns det någonting snarare än någonting annat eller ingenting? Man har genom tiderna närmat sig frågan på flera olika sätt vilket har gett upphov till en hel familj av kosmologiska argument. Gemensamt för dem är att de utgår från att någonting (kosmos) existerar och härleder från detta en första orsak eller tillräcklig grund för denna existens. Denna identifieras vanligtvis som Gud eller något som påminner om Gud.

Sebastian Ibstedt (SAS) och David Kärrsmyr (Apologia) undersöker i en artikel kalāmargumentet för Guds existens inklusive de vanligaste invändningarna. Artikeln är publicerad i Theofilos 2022-1/2 (theofilos.no/issues/theofilos-2022-1-2/kalamargumentet-for-guds-existens/).
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago
Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: https://www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/Image attachment

Välkommen på konferens i Uppsala 17–19 mars!
För dig som vill undersöka Jesus närmre, eller för dig som är kristen och vill förstå grunden för din tro bättre. Halva priset för studenter.

Mer info och anmälan här: www.korskyrkanuppsala.se/2023/02/11/apologetikkonferens/
... Läs merLäs mindre

4 weeks ago

Kommentera på Facebook

Gud välsigne dig!💖☝️🙏🙏🙏💖☝️👏👏👏👏👏✝️🔥🕊💒

GLORY GLORY GLORY TO GOD THE FATHER!!!, THANK YOU JESUS CHRIST FOR YOUR LOVE!!!, MORE BLESSING AND GRACE TO YOU AMBASSADORS OF JESUS CHRIST !!!, JESUS CHRIST IS THE LIGHT OF THE WORLD!!!, JESUS CHRIST IS THE WAY THE TRUTH AND LIFE!!!, THERE IS NO OTHER SALVATION WITH OUT MESSIAH!!!, HE IS THE ONLY WAY TO HEAVEN!!!!!!!!!!!, THE WORLD LIKE IT OR NOT!!!, THAT IS THE TRUTH!!!, GOD BLESS YOU ABUNDANTLY ALL HUMAN BEING!!!!!!!!!!!!❤❤❤❤🙏🙏🙏🙏

Visa mer